Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Olen käsitellyt vanhuspalvelulain valmistelua varten asettamani ohjausryhmän ehdotuksia (Sosiaali- ja terveysministeriön raportteja ja muistioita 2012:12) äskettäin antamissani vastauksissa kirjallisiin kysymyksiin KK 314/2012 vp ja KK 337/2012 vp.

Edellä mainittu ohjausryhmä teki yksimielisen ehdotuksen lakiluonnokseksi, joka toteutuessaan vahvistaisi iäkkäiden ihmisten asemaa monin tavoin. Lakiluonnoksessa on muun ohessa useita palvelujen laadun varmistamiseen tähtääviä säännöksiä. Ne koskevat ympärivuorokautista hoitoa antavien asumispalveluyksikköjen ja laitosten lisäksi myös esimerkiksi kotipalvelusta vastaavia toimintayksikköjä. Kaikissa niissä henkilöstön määrän, asiantuntemuksen ja tehtävärakenteen on vastattava asiakkaiden määrää ja heidän toimintakykynsä edellyttämää palvelun tarvetta. Toimitilojen on oltava riittävät ja olosuhteiltaan sopivat asiakkaiden tarpeisiin nähden. Toimintayksikössä on järjestettävä omavalvonta palvelujen laadun varmistamiseksi. Omavalvonnan lisäksi laissa säädettäisiin myös viranomaisvalvonnasta ja toimenpiteistä valvonnassa havaittujen puutteiden korjaamiseksi.

Ohjausryhmä on esittänyt kantanaan (muistion s. 35), että ensin on perusteltua seurata ja arvioida, miten uusi laki sekä uudistettavat laatusuositukset, koulutuksen kehittäminen ja muu informaatio-ohjaus vaikuttavat iäkkäiden henkilöiden palvelujen laatuun. Jos esimerkiksi henkilöstön mitoituksessa ilmenee seurannan ja valvonnan perusteella ongelmia, jotka edellyttävät normiohjauksen tiukentamista, sosiaali- ja terveysministeriön on ohjausryhmän mielestä käynnistettävä asetuksen valmistelu.

Keväällä 2011 julkistetussa lakiluonnoksessa yhdeksi laadunhallintaa tukevaksi välineeksi oli kaavailtu henkilökunnan ilmoitusvelvollisuutta. Luonnoksen mukaan sosiaalipalveluja tuottavan toimintayksikön henkilöstöön kuuluvalle säädettäisiin velvollisuus välittömästi ilmoittaa toimintayksikön toiminnasta tai kotiin annettavista palveluista vastaavalle henkilölle ja kunnan sosiaali- tai terveydenhuollosta vastaavalle viranomaiselle, jos hän huomaa tai saa tietoonsa epäkohdan tai ilmeisen epäkohdan uhan iäkkäille henkilöille annettavissa palveluissa. Vakavasta epäkohdasta tai ilmeisen vakavan epäkohdan uhasta olisi ilmoitettava viivytyksettä aluehallintovirastolle. Ehdotus sai lausuntokierroksella osakseen runsaasti ristiriitaista palautetta. Ohjausryhmä toteaa muistiossaan, että asia edellyttää vielä monipuolista arviointia ja huolellista jatkovalmistelua, mihin ei ole ollut mahdollisuutta ohjausryhmän toimiajan puitteissa. Tausta-ajatuksena oli, että ehdotetunlainen henkilöstön ilmoitusvelvollisuus tulisi valmistella siten, että samalla turvataan ilmoituksen tehneen henkilön työoikeudellisen aseman säilyminen.

Ohjausryhmä piti kuitenkin tärkeänä, että toimintayksiköiden henkilöstöllä on mahdollisuus ilmaista käsityksensä toimintayksikön toiminnasta ja siinä mahdollisesti havaitsemistaan epäkohdista. Tämä tapahtuisi omavalvonnan yhteydessä henkilöstöltä kerättävän palautteen avulla.

Lisäksi ohjausryhmä ehdottaa, että tiettyjen viranomaistahojen palveluksessa oleville säädetään velvollisuus ilmoittaa kunnan sosiaalihuollosta vastaavalle viranomaiselle, jos he ovat tehtävässään saaneet tiedon iäkkäästä henkilöstä, joka on ilmeisen kykenemätön vastaamaan omasta huolenpidostaan, terveydestään tai turvallisuudestaan. Säännöksen ensisijaisena tarkoituksena on varmistaa, että iäkäs henkilö saa tarvitsemansa huolenpidon silloinkin, kun hän ei itse osaisi tai ymmärtäisi sitä pyytää. Vaikka iäkäs henkilö olisi jo esimerkiksi kotipalvelun tai asumispalvelun piirissä, hänen saamansa palvelut saattavat olla liian niukkoja tai muuten sopimattomia hänen tarpeisiinsa nähden. Sellaisessakin tapauksessa nyt ehdotettu ilmoitus voi olla tarpeellinen.

Ohjausryhmän muistio on juuri lähetetty laajalle lausuntokierrokselle. Henkilöstömitoituksia ja henkilökunnan ilmoitusvelvollisuutta koskevaan sääntelyyn otetaan kantaa lausuntokierroksen jälkeen.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Jag har behandlat de förslag som den styrgrupp som jag tillsatte för att bereda en lag som tryggar äldre personers tillgång till social- och hälsovårdstjänster (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2012:12) i de två svar som jag nyligen anförde på de skriftliga spörsmålen SS 314/2012 rd och SS 337/2012 rd.

Den ovan nämnda styrgruppen lade fram ett enhälligt förslag till utkast till lag som om den verkställs kommer att stärka de äldres ställning på ett flertal sätt. I utkastet till lag finns ett stort antal bestämmelser som bl.a. syftar till kvalitetssäkring. De gäller förutom enheter för boendeservice och institutioner som ger vård dygnet runt också verksamhetsenheter som svarar för t.ex. hemservice. På alla de här enheterna ska det finnas personal som till antal, behörighet och uppgiftsstruktur svarar på de befintliga behoven gällande antalet äldre klienter och de servicebehov som personernas funktionsförmåga förutsätter. Lokalerna ska vara tillräckliga och förhållandena vad gäller dem ska vara lämpliga med tanke på klienternas behov. På verksamhetsenheterna ska ordnas egenkontroll för att säkerställa kvaliteten på tjänsterna. Förutom egenkontrollen kommer det i lagen att föreskrivas även om myndighetstillsynen och om åtgärder för att rätta till brister som har upptäckts vid tillsynen.

Styrgruppen har som sin ståndpunkt (på sida 35 i promemorian) anfört att det till en början är befogat att följa och utvärdera hur den nya lagen, revideringen av kvalitetsrekommendationerna, utvecklingen av utbildningen och annan informationsstyrning inverkar på kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls de äldre. Om det exempelvis på grundval av uppföljningen och övervakningen upptäcks problem i personaldimensioneringen vilka förutsätter att normstyrningen skärps, bör social- och hälsovårdsministeriet enligt styrgruppen påbörja beredningen av en förordning.

I det utkast till lag som publicerades våren 2011 hade man planerat att ta med en anmälningsskyldighet som gäller personalen som ett redskap för att stödja kvalitetsledningen. Enligt utkastet bör de personer som är anställda på en enhet som producerar socialvårdstjänster vara skyldiga att om de lägger märke till eller får vetskap om ett missförhållande eller ett hot om ett missförhållande i de tjänster som tillhandahålls en äldre person omedelbart anmäla detta till den ansvariga personen för verksamheten på verksamhetsenheten eller för de tjänster som ges i hemmet eller till den myndighet i kommunen som svarar för social-, hälso- och sjukvårdstjänsterna. Arbetstagaren ska omedelbart anmäla ett gravt missförhållande eller hot om ett uppenbart gravt missförhållande i tjänsterna till regionförvaltningsverket. Förslaget fick i samband med remissen rikligt med motstridig respons. Styrgruppen konstaterar i sin promemoria att ärendet ytterligare förutsätter en mångsidig utvärdering och omsorgsfull fortsatt beredning som inte var möjlig inom de tidsramar som gällde för styrgruppens mandattid. Den bakomliggande tanken var att vid beredningen av en anmälningsskyldighet av det slag som föreslogs på samma gång säkerställa att den arbetsrättsliga ställningen för den person som har gjort anmälan bevaras.

Styrgruppen ansåg emellertid att det är viktigt att personalen på verksamhetsenheterna har möjlighet att ge uttryck för sin uppfattning om verksamheten på verksamhetsenheten och om de missförhållanden som den möjligtvis upptäcker där. Avsikten var att realisera det här med hjälp av den personalrespons som samlas in i samband med egenkontrollen.

Dessutom föreslog styrgruppen att det utfärdas bestämmelser om att anställda hos vissa myndighetsinstanser åläggs att anmäla till den myndighet som ansvarar för socialvården i kommunen om de i sitt arbete har fått vetskap om en äldre person som uppenbart är oförmögen att ta hand om sig själv, att sköta sin hälsa eller att värna om sin säkerhet. Avsikten med bestämmelsen är att säkerställa att en äldre person får den omsorg som denne behöver också i en sådan situation då denne inte kan eller förstår att själv begära hjälp. Trots att en person redan får exempelvis hemservice eller boendeservice kan de tjänster som denne tillhandahålls vara för knappa eller på annat sätt olämpliga med tanke på behoven. Även i fall av detta slag kan den anmälan som föreslås vara nödvändig.

Styrgruppens promemoria har nyligen sänts på remiss i vida kretsar. Efter remissförfarandet tar man ställning till en reglering av personaldimensioneringen och personalens anmälningsskyldighet.