Pääministeri Mari Kiviniemi

Arvoisa puhemies! Euroopan unioni on tärkeä väline Suomen ja suomalaisten hyvinvoinnin edistäjänä. Hallitus haluaa, että suomalaiset voivat jatkossakin nauttia yhteismarkkinoiden tuomasta hyvinvoinnista ja yhteisen valuutan suomasta vakaudesta. Uskon, että ainakin matalasta ja vakaasta korkotasosta hyötyneet yrittäjät ja asuntovelalliset ovat tässä asiassa puolellamme.

Kilpailukykyinen Eurooppa turvaa parhaiten jokaisen suomalaisen talouden, ja yhdessä sovitut säännöt pitävät sen nyörit omissa käsissämme. Sen takia meidän pitää huolehtia yhteisen alueemme kilpailukyvystä. Sen takia meidän on syytä olla huolissamme Espanjan julkisesta velasta ja sen takia pitää vaatia stressitestejä saksalaispankeille.

Yhden euromaan päästäminen maksukyvyttömyyden tilaan johtaisi pahimmassa tapauksessa ketjureaktioon, jonka seurauksena talouden kasvu kääntyisi uudestaan laskuun ja Euroopassa ajauduttaisiin taas taantumaan. Maanosan laajuinen lama tietäisi kylmää kyytiä myös Suomen orastavalle talouskasvulle ja suomalaisten hyvinvoinnille.

Arvoisa puhemies, ärade talman! Olemme varmasti kaikki samaa mieltä, että on ollut ensiarvoisen tärkeää välttää vuoden 2008 lopun tapaisen rahoitusmarkkinoiden häiriön toistuminen. Tuolloinkaan syy ei ollut Suomessa tai suomalaisissa pankeissa, mutta silti häiriö iski meihin keskimääräistä kovemmin. Kriisi aiheutti verotuloihin ison menetyksen, jota emme koskaan saa takaisin.

Riskit olivat viime keväänä yhtä suuret kuin loppuvuonna 2008. Valitettavasti epävarmuus ei edelleenkään ole poistunut. Toisaalta haavoittuvat maat ovat nyt päättäneet merkittävistä talouspoliittisista toimista, jotka ovat saaneet laajasti tunnustusta, markkinat mukaan lukien.

Nykyisestä kriisistä on myös otettu opiksi ja euroalueelle rakennetaan pysyvää kriisinhallintajärjestelyä, Euroopan vakausmekanismia. Vuonna 2013 siirrymme hallitusti uuteen järjestelmään, joka korostaa sijoittajien ja pankkien vastuuta. (Ed. Gustafsson: Aivan liian myöhään!)

Suomelle on olennaista, että uuteen järjestelmään sisältyy lainanantajien eli yksityisen sektorin vahva vastuu velkajärjestelyissä. Tämä varmistaa, että valtioiden velkapapereihin sisältyvä aito riski on tullut jäädäkseen. Tämä puolestaan kannustaa kaikkia maita vastuulliseen talouspolitiikkaan ja sijoittajia vastuulliseen lainanantoon nyt ja tulevaisuudessa. (Ed. Skinnari: Niin kuin tähän astikin!)

Euroopan kriisi on edellyttänyt Euroopan unionilta poikkeuksellisia toimia. Kokonaisuuden kannalta on olennaista, että rahoitusmarkkinoiden välttämättömän vakauden lisäksi huolehditaan kasvun edellytyksistä ja talouskurista. (Ed. Skinnari: Otetaan lisää velkaa!) Eli kriisitoimien ohella huolehditaan tulevaisuudesta ja samalla varmistetaan, että vastaava ei pääse toistumaan.

Det allra viktigaste är att stärka den ekonomiska tillväxten. Hela kontinentens välfärd och sysselsättning är beroende av detta. Genom EU kan tillväxten ökas genom åtgärder som främjar omstrukturering och utvecklar den inre marknaden. Finland deltar aktivt i detta arbete.

Rahoitusmarkkinoiden vakauttamisessa riittää vielä paljon haasteita ja tehtävää. Otteen herpaantumiseen ei ole varaa, enkä peittele sitä, että tehdyt päätökset ovat olleet karvaita. Ei niitä huvikseen tehdä vaan välttämättömyydestä. Etusijalla on Suomen etu.

Olen tyytyväinen, että keskustelua käydään. On hyvä, että Suomen kantoja pohditaan ja eurooppalaista linjaa haetaan myös julkisuudessa. Koko Eurooppa, Euroopan unioni ja euromaat ovat uuden tilanteen edessä. Nämäkin päätökset, kuten päätökset politiikassa yleensä, joudutaan kaikkialla Euroopassa tekemään parhaan tämänhetkisen tiedon perusteella.

Hallituksen strategia on kuitenkin selvä: Suomea ja suomalaisia suojellaan kaikin keinoin pitämällä toimista aiheutuvat kustannukset niin alhaisina kuin mahdollista. Kaikki, ikävätkin, päätökset tehdään siten, että etusijalla on suomalaisten etu. (Ed. Saarinen: Seuraava hallitus tekee!)

Tämä ajatus ohjenuorana olen toiminut Eurooppa-neuvostossa tähän saakka ja menen myös tämän viikon ja maaliskuun lopun kokouksiin. Voimme hyväksyä vain sellaiset päätökset, jotka parhaiten turvaavat suomalaisten talouden.

Maaliskuun huippukokouksissa eli ylihuomisessa euromaiden kokouksessa ja maaliskuun lopun varsinaisessa Eurooppa-neuvostossa on tarkoitus käsitellä kokonaisuus, joka pitää sisällään kilpailukykypaketin, Euroopan rahoitusvakausvälineen vahvistamisen ja pysyvän eurooppalaisen vakausmekanismin peruslinjat. Myös meille mieluisa talouspolitiikan koordinaatiota koskeva lainsäädäntöpaketti ja entistä tiukemmat eurooppalaispankkien stressitestit etenevät.

Arvoisa puhemies! Talouspolitiikan vahvan koordinaation varmistava lainsäädäntöpaketti sisältää merkittäviä uudistuksia. Ne vievät kasvu- ja vakaussopimusta oikealla tavalla tiukkaan ja konkreettiseen suuntaan. Ylivelkaantuneilta mailta edellytetään täsmällisiä toimia velan vähentämiseksi.

Toimenpiteet puuttuvat varhaisessa vaiheessa epäterveeseen kehitykseen, ennalta ehkäisevästi. (Ed. Saarinen: Kymmenen vuotta myöhässä!) Maiden kokonaistaloudellista kehitystä seurataan ja siihen voidaan puuttua. Kehysmenettelystä tehdään pakollinen kaikille, ja olennaista on, että järjestelmän tukena ovat uskottavat sanktiot. Rikkurit eivät pääse rangaistuksetta. Jos maa lähtee vastuuttoman talouspolitiikan tielle, on sillä nopeasti vastassa sekä EU:n uhkasakko että markkinoiden tuomio korkeamman korkotason muodossa. Tämä kokonaisuus on Suomen vahva etu — kaikki joutuvat sitoutumaan vastuulliseen talouspolitiikkaan.

Myös Kreikan ja Irlannin tilanne on saatu vakautumaan, joskin siihen tarvittiin ulkopuolista apua. Muissakin markkinoiden paineisiin joutuneissa maissa on tapahtunut edistymistä. Espanja on tehnyt vaikeita leikkauspäätöksiä, julkinen vaje on saatu supistettua suunnitelman mukaisella tavalla, merkittäviä uudistuksia on tehty muun muassa työmarkkinoiden ja eläkejärjestelmän suhteen, ja nyt talouskasvu on vahvistumassa. Maa kulkee parempaan suuntaan, vaikka elpyminen tulee vaatimaan vielä vuosien työn. Tässä nähdään, että negatiivinen kierre on katkaistavissa myös omin toimin. Uskottavia päätöksiä tarvitaan paitsi Euroopan unionin tasolla erityisesti ongelmissa olevilta mailta itseltään.

Myös Portugalin on ryhdyttävä uskottaviin toimiin, joilla käänne saadaan aikaan. Sen on supistettava budjettivajettaan ja toimeenpantava rakenteellisia uudistuksia. Portugalilla itsellään on ensisijainen vastuu siitä, että kurssi korjataan ja julkinen talous saadaan tasapainottumaan.

Arvoisa puhemies! Päätöksiä vakausmekanismin koosta ei ole vielä tehty, mutta keskusteluissa ollut 500 miljardin euron kokoluokka tuntuu oikealta. Sehän vastaisi nykyistä väliaikaista mekanismia.

Suomelle on olennaista, että tässäkin järjestelyssä on vahva Kansainvälisen valuuttarahaston Imf:n osallistuminen. Imf:n vahva rooli on olennainen laatutakuu siitä, että järjestelmät ovat uskottavia. Lähdemme siitä, että pysyvän mekanismin pohjana toimii nyt käytössä oleva Euroopan rahoitusvakausväline.

Nykyisten väliaikaisten kriisijärjestelyjen kanssa pitää toimia siten, että niiden uskottavuus säilyy. On tosiasia, että Ervv:n mitoituksen osalta olemme käytännössä hyvin kaukana sovitusta 440 miljardista, ja tämän tason saavuttaminen on tärkeää sille, että järjestelmä on uskottava. (Ed. Skinnari: Mikä on Suomen kanta tässä?)

Sovitun tason saavuttaminen on tärkeää nimenomaan uskottavuuden kannalta, ei niinkään sen takia, että sitä oltaisiin täysimääräisesti käyttämässä. Tätä korostaa se, että Espanjan päättämät toimet ovat vakuuttamassa markkinat siitä, että se selviää ilman ulkopuolista apua, ja Portugalin tavoitteena on täsmälleen sama.

Suhtautumisemme eurooppalaisiin kriisitoimiin on rakentavaa, mutta on monia asioita, joi-ta emme tule hyväksymään. Emme hyväksy Ervv:n todellisen lainakapasiteetin kasvattamista yli 440 miljardin euron. Emme myöskään tule hyväksymään yhteisvastuuseen johtavia ratkaisuja. Ongelmamaiden lainojen ostaminen jälkimarkkinoilta ei meille käy, koska siinä ollaan lähellä toisten maiden vastuiden kannettavaksi ottamista. Yhteisvastuulliset takuut eivät myöskään käy meille. Emme tue ajatusta yhteisistä eurobondeista, koska siinä myös hämärtyisi oikea vastuunkanto vastuullisesta talouspolitiikasta. (Ed. Skinnari: Miten se on se 8 miljardia?)

Arvoisa puhemies, ärade talman! Vakaiden rahoitusmarkkinoiden perusta on toimiva ja terve pankkisektori. Tämän vuoksi jäsenmaiden on huolehdittava pankkijärjestelmiensä riittävästä pääomittamisesta, ja se on tärkeää kahdesta syystä. Heikossa kunnossa oleva pankkisektori vähentää merkittävästi talouden kasvumahdollisuuksia. Toiseksi, mikäli tulevaisuudessa joudutaan turvautumaan velkajärjestelyihin, joissa yksityinen sektori kantaa vastuuta, pankkien pääomien on oltava riittävät, jotta ne kestävät velkajärjestelyn aiheuttamat tappiot.

Kevään aikana tehtävien eurooppalaispankkien stressitestien tulee olla riittävän tiukkoja ja avoimia. Näin piilossa olevat riskit saadaan esille ja ongelmiin voidaan puuttua ajoissa. Lisäksi kaikkien jäsenvaltioiden on sitouduttava tarpeellisiin toimiin testeissä reputtaneiden pankkien osalta.

Nämä lyhyellä tähtäimellä kivuliaat päätökset ovat kestävän talouskasvun perusta, kuten omasta pankkikriisistämme opimme. Samalla on käynnistynyt työ rahoitusmarkkinoiden laajemman taakanjaon kehittämiseksi. Tähän kokonaisuuteen kuuluvat suunnitelmat rahoitusmarkkinoiden verotuksen kehittämiseksi aktiviteettipohjaisen veron tai transaktioveron pohjalta. Työ on edennyt hitaasti, mutta suunta on oikea.

Arvoisa puhemies! Käsittelyssä on myös euromaita koskeva kilpailukykysopimus, jossa euromaat sitoutuvat kasvua ja taloudellista vakautta vahvistaviin toimiin. Järjestely on avoin myös euroalueen ulkopuolisille, mutta se on erityisen tärkeä yhteisvaluutan jäsenille.

Ajatus kilpailukykysopimuksesta lähti Saksan ja Ranskan aloitteesta helmikuun Eurooppa-neuvostossa ja sen sisältö on syntynyt Eurooppa-neuvoston puheenjohtajan valmistelemana tiiviissä yhteistyössä Euroopan komission kanssa. Eduskuntaa on informoitu E-kirjeitse kahteen otteeseen.

Kilpailukykypakettiin on tässä salissa liitetty monenlaista mystiikkaa. On epäilty sitä, että Saksa ja Ranska vievät nyt EU:n suvereniteetin sekä sitä, että Suomi on antamassa unionille oikeuden päättää maamme budjetista tai eläkeiästä. Se ei muuten pidä paikkaansa.

Kilpailukykysopimuksessa hahmotellaan julkisen talouden tasapainoa vahvistavia toimia ja eläkejärjestelmien kestävyyden parantamista. Tuottavuutta halutaan lisätä ja yritysten toimintaedellytyksiä parantaa. Samalla peräänkuulutetaan työn kannattavuutta ja palkkamalttia.

Uskon, että näille pohjoismaisen hyvinvointiyhteiskunnan tunnuspiirteille löytyy tästä salista vahva kannatus taustaryhmästä riippumatta. Suomalaisittain listaan voi hyvin lisätä vaatimuksen eheästä yhteiskunnasta ja köyhyyden vähentämisestä, joka on olennainen osa kilpailukykyä ja johon olemme muiden jäsenmaiden tavoin sitoutuneet myös osana EU 2020 -strategiaa.

Kilpailukykysopimus on luonteeltaan poliittinen sopimus. Se ei siis merkitse sitä, että eläkkeitä tai palkkoja koskevat päätökset siirrettäisiin Brysseliin. Kaikki päätökset pysyvät kansallisissa käsissä, mutta paketti antaa suunnan, mihin euromaiden pitäisi yhdessä kulkea. (Ed. Tennilä: Paikalliseen sopimiseen!) Suomi ei ole siirtämässä kolmikantaan kuuluvia asioita kenenkään muun päätettäväksi. (Ed. Tennilä: Työreformi!)

Omia sanktioitaan paketti ei edellytä, koska ne ovat kuria rikkovia maita vastassa talouspolitiikan koordinaatiossa. (Ed. Tennilän välihuuto) Ennen kaikkea kilpailukykysopimus merkitsee euromaiden sitoutumista oikeanlaisiin korjaaviin toimiin korkeimmalla poliittisella tasolla.

Suomi on halunnut komissiolle keskeisen roolin paketissa ja sen valvonnassa. Kilpailukykysopimus sisältää myös muita Suomen tärkeinä pitämiä asioita, kuten verokoordinaation. Saimme ennakkovalmisteluissa myös vahvistettua meille tärkeää sosiaalipartnereiden osuutta eli työmarkkinajärjestöjen roolia. Tähän liittyen tapasin juuri äsken järjestöjohtajat ja sain evästyksiä myös heiltä ylihuomiseen kokoukseen.

Det innehåller också frågor som inte är problematiska för Finland och rekommendationer om åtgärder som vi i många fall själva redan har genomfört eftersom vi anser dem vara viktiga för tillväxten och för en balanserad utveckling. Vi är inte okunniga om frågor som gäller flexecurity, ramförfaranden, hållbara pensionssystem eller sporrande till utbildning. Det väsentliga är ju att vi genom paketet får alla euroländer att förbinda sig till denna utveckling.

Paketilla pyritään osaltaan varmistamaan se, että euromaat pitävät kilpailukyvystään huolta eikä nykyiseen kriisin johtanut holtiton kehitys pääse toistumaan.

Arvoisa puhemies, ärade talman! En tule Suomen edustajana Eurooppa-neuvostossa hyväksymään sellaista pakettia, jossa on Suomelle huonoja elementtejä tai josta puuttuu Suomelle tärkeitä asioita. Tätä tarkoitin alussa, kun sanoin, että voimme hyväksyä vain sellaiset ratkaisut, joiden arvioimme parhaiten turvaavan tavallisen suomalaisen talouden.

Tämän takia olen koko ajan pitänyt tärkeänä, että hyvin toimiva yhteistyö eduskunnan suuren valiokunnan kanssa säilyy rikkumattomana. Vastaan valiokunnalle päätöksistä yksityiskohtaisesti juuri ennen kokouksia, kun kokonaiskuva on mahdollisimman tarkka, ja olen tarvittaessa valiokunnan puheenjohtajaan kokouspaikalta yhteydessä ja tulen antamaan raportin valiokuntaan heti kokouksen jälkeen. (Välihuuto: Eduskunnalle!)

Tämä on ollut muuten erittäin hyvä tapa. Se on mahdollistanut avoimen keskustelun myös auki olevista yksityiskohdista sekä Suomen kannalta nimenomaan sen parhaan taktiikan hiomisen herkimmistäkin asioista. Toivon oppositionkin tulevista vaaleista huolimatta kunnioittavan tätä hienoksi hioutunutta toimintatapaa. Neuvottelutavoitteiden julkinen riepottelu tekee Suomen edun puolustamisen erittäin vaikeaksi.

Tulevat päätökset voi kiteyttää kolmeen tavoitteeseen, k-linjaan: kasvuun, kuriin ja koordinaatioon. Vakaa ja kilpailukykyinen Eurooppa ja yhteiset pelisäännöt ovat viime kädessä myös Suomen ja suomalaisten etu.

Arvoisa puhemies! Pyydän, että puheeni ruotsinnos liitetään asiakirjoihin.

Pääministeri Kiviniemen ilmoitus on ruotsinkielisenä näin kuuluva:

Europeiska unionen är ett viktigt instrument för att främja Finlands och finländarnas välfärd. Regeringen vill att finländarna också i fortsättningen ska få njuta av det välstånd som den gemensamma marknaden medför och av den stabilitet som den gemensamma valutan ger. Jag är övertygad om att åtminstone företagarna och de som har bostadsskulder, som har haft nytta av den låga och stabila räntenivån, står bakom oss i denna fråga.

Finländarnas ekonomi tryggas bäst av att Europa är konkurrenskraftigt, och genom gemensamt överenskomna regler kan vi säkerställa att vi själva håller i penningpungen. Därför måste vi värna om konkurrenskraften i vårt gemensamma område. Därför har vi också skäl att oroa oss över den offentliga sektorns höga skuldsättning i Spanien och därför måste vi kräva stresstest av de tyska bankerna.

Om ett enda euroland tilläts bli försatt i insolvens skulle detta i värsta fall leda till en kedjereaktion som skulle leda till att den ekonomiska tillväxten på nytt skulle vända nedåt och Europa gå in i en ny recession. En lågkonjunktur över den europeiska kontinenten skulle innebära ett farväl också till Finlands gryende ekonomiska tillväxt och finländarnas välfärd.

Vi är säkert alla ense om att det har varit ytterst viktigt att undvika en upprepning av en störning av finansmarknaden av det slag som inträffade i slutet av 2008. Inte heller då hade Finland eller de finska bankerna någon skuld i det som skedde. Ändå drabbade störningen oss mycket hårdare än genomsnittet. Krisen medförde stora förluster i skatteintäkterna som vi aldrig får tillbaka.

I våras var riskerna lika stora som i slutet av år 2008. Tyvärr finns osäkerheten fortfarande kvar. Å andra sidan har de mest sårbara länderna nu beslutat om betydande ekonomisk-politiska åtgärder som har vunnit brett erkännande också på marknaden.

Man har också tagit lärdom av den rådande krisen och bygger nu ut den europeiska stabiliseringsmekanismen, som ska fungera som ett permanent krishanteringsarrangemang i euroområdet. År 2013 sker en behärskad övergång till ett nytt system som betonar investerarnas och bankernas ansvar.

För Finland är det särskilt viktigt att det i det nya systemet läggs ett starkt ansvar på långivarna, dvs. den privata sektorn, när det gäller skuldsanering. På så sätt säkerställs det att statsobligationer framöver är förknippade med en reell risk. Detta i sin tur sporrar samtliga länder att föra en ansvarsfull finanspolitik, och uppmuntrar investerarna till ansvarsfull lånegivning nu och i framtiden.

Krisen i Europa har krävt exceptionella åtgärder från Europeiska unionens sida. Med tanke på helheten är det av största vikt att man utöver den nödvändiga stabiliteten på finansmarknaden tryggar tillväxtförutsättningarna och iakttar en strikt budgetdisciplin. Förutom att vi vidtar krisåtgärder ska vi alltså se till framtiden. Då säkerställer vi också att något motsvarande inte kan ske igen.

Det allra viktigaste är att stärka den ekonomiska tillväxten. Hela kontinentens välfärd och sysselsättning är beroende av detta. Genom EU kan tillväxten ökas genom åtgärder som främjar omstrukturering och utvecklar den inre marknaden. Finland deltar aktivt i detta arbete.

När det gäller att stabilisera finansmarknaden finns det fortfarande många utmaningar, och mycket återstår ännu att göra. Vi har inte råd att tappa greppet. Jag vill inte dölja att man varit tvungen att fatta tuffa beslut. Det gör man inte för ro skull, utan för att det är nödvändigt. Finlands intresse är emellertid vår prioritet.

Det gläder mig att det förs en debatt. Det är bra att man också i offentligheten dryftar Finlands ståndpunkter och försöker finna en europeisk linje. Hela Europa, EU och euroländerna står inför en ny situation. Som så många andra politiska beslut måste också dessa beslut överallt i Europa fattas utifrån den bästa information man har just nu.

Regeringen har emellertid en klar strategi — Finland och finländarna ska med alla medel skyddas genom att kostnaderna för åtgärderna hålls så låga som möjligt. Alla beslut, också tråkiga sådana, fattas så att finländarnas intresse går före allt annat.

Denna tanke har hittills varit mitt rättesnöre i Europeiska rådet och den kommer att vara min ledstjärna också denna vecka och vid mötena i slutet av mars. Finland kan bara godkänna sådana beslut som bäst tryggar finländarnas ekonomi.

Vid toppmötena i mars, alltså vid euroländernas möte i övermorgon och i det egentliga Europeiska rådet i slutet av mars, kommer man att behandla den helhet som omfattar pakten för konkurrenskraft, etablerandet av det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet samt de grundläggande riktlinjerna för den permanenta europeiska stabiliseringsmekanismen. Arbetet med lagstiftningspaketet för en samordning av den ekonomiska politiken, som vi välkomnar, framskrider också, liksom de nya, strängare stresstesterna för de europeiska bankerna.

Det lagstiftningspaket som ska säkerställa en stark samordning av den ekonomiska politiken innehåller betydande reformer. De styr stabilitets- och tillväxtpakten i rätt riktning mot större stringens och mer konkreta mål. Av kraftigt skuldsatta länder förutsätts riktade åtgärder för att minska skulden.

Genom de nya åtgärderna kan man i ett tidigt skede intervenera i en osund utveckling, på ett förebyggande sätt. Den totala ekonomiska utvecklingen i varje land följs upp och det går att ingripa i den. Ett ramförfarande ska bli obligatoriskt för alla. Särskilt viktigt är att systemet backas upp av trovärdiga sanktioner — den som bryter mot de överenskomna reglerna ska inte komma undan utan straff. Ett land som börjar tillämpa en oansvarig finanspolitik riskerar snabbt både böter från EU:s sida och marknadens dom i form av en högre räntenivå. Denna helhet är till stor fördel för Finland, eftersom alla måste förbinda sig till en ansvarsfull finanspolitik.

Man har också lyckats stabilisera situationen i Grekland och i Irland — visserligen med utomstående hjälp. Även i andra länder som fått känna av trycket från marknaden har man gjort framsteg. Spanien har fattat kärva beslut om nedskärningar, landet har lyckats minska den offentliga sektorns underskott på planenligt sätt och har genomfört betydande reformer bland annat i fråga om arbetsmarknaden och pensionssystemet. Nu börjar också den ekonomiska tillväxten ta fart. Spanien har slagit in på ett bättre spår, även om återhämtningen ännu kommer att kräva flera års arbete. Vi ser här att en negativ spiral kan brytas också genom egna nationella åtgärder. Trovärdiga beslut behövs förutom på EU-nivå också på nationell nivå, i synnerhet av de länder som har problem.

Också Portugal måste börja vidta trovärdiga åtgärder för att kunna åstadkomma en vändning. Landet måste minska sitt budgetunderskott och genomföra strukturella reformer. Portugal bär själv det primära ansvaret för att korrigera kursen och få sin offentliga ekonomi i balans.

Inga beslut har ännu fattats beträffande storleken på stabiliseringsmekanismen, men den storleksklass på 500 miljarder euro som förts fram vid diskussionerna låter rätt. Den motsvarar den nuvarande, temporära mekanismen.

För Finland är det mycket viktigt att Internationella valutafonden IMF deltar i också detta arrangemang med en betydande insats. IMF:s starka roll är en viktig kvalitetsgaranti som ger arrangemangen trovärdighet. Vi utgår ifrån att det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet, som tillämpas för närvarande, ligger till grund för den permanenta mekanismen.

De nuvarande temporära krisarrangemangen ska utnyttjas så att de bevarar sin trovärdighet. Det är ett faktum att vi i fråga om dimensioneringen av det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet i praktiken ligger långt ifrån det överenskomna beloppet på 440 miljarder euro, och med tanke på systemets trovärdighet är det viktigt att vi uppnår denna nivå.

Att vi uppnår den överenskomna nivån är viktigt uttryckligen med tanke på trovärdigheten, inte för att någon skulle ha för avsikt att utnyttja instrumentet till dess fulla belopp. Det faktum att de åtgärder som Spanien har beslutat om ser ut att övertyga marknaden om att landet klarar sig utan utomstående hjälp illustrerar detta. Portugal har exakt samma mål.

Finland förhåller sig konstruktivt till de europeiska krisåtgärderna. Det finns emellertid mycket som vi inte kommer att godkänna. Vi godkänner t.ex. inte att det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentets lånekapacitet ökas så att den överstiger 440 miljarder euro. Vi kommer inte heller att godkänna lösningar som leder till ett solidariskt ansvar. Vi går inte med på att köpa upp problemländernas skulder på sekundärmarknaden, eftersom detta kommer farligt nära ett åtagande att bära andra länders ansvar. Vi godkänner inte heller solidariska lånegarantier. Vi stöder inte tanken om gemensamma euro-obligationer, eftersom också detta leder till att det blir oklart vem som bär det reella ansvaret för den ansvarsfulla finanspolitiken.

Grunden för en stabil finansmarknad är en fungerande och sund banksektor. Därför måste medlemsländerna se till att förse sina banksystem med tillräckligt kapital. Det är viktigt av två orsaker. En svag banksektor försämrar avsevärt ekonomins tillväxtmöjligheter. Om vi i framtiden måste tillgripa skuldsanering där den privata sektorn bär ansvar, måste bankernas kapital dessutom vara tillräckligt för att de ska klara av de förluster som skuldsaneringen medför.

De stresstester som kommer att utföras på de europeiska bankerna under våren bör vara tillräckligt hårda och öppna. På så sätt kan man uppdaga dolda risker och ingripa i problemen i tid. Dessutom måste alla medlemsstater förbinda sig att vidta nödvändiga åtgärder i fråga om de banker som inte klarar testerna.

Dessa på kort sikt smärtsamma beslut utgör grunden för en hållbar ekonomisk tillväxt. Det lärde vi oss av vår egen bankkris. Samtidigt har arbetet för en bredare ansvarsfördelning på finansmarknaden inletts. Bland annat planeras en utveckling av beskattningen på finansmarknaden med en finansiell aktivitets- eller transaktionsskatt som utgångspunkt. Arbetet har fortskridit långsamt, men riktningen är den rätta.

Under behandling är för euroländernas del också en pakt för konkurrenskraft, inom vilken euroländerna förbinder sig till åtgärder som stärker tillväxten och den ekonomiska stabiliteten. Pakten är öppen också för länderna utanför euroområdet, men den är särskilt viktig för medlemmarna av den gemensamma valutan.

Tanken om en pakt för konkurrenskraft kom till på Tysklands och Frankrikes initiativ vid Europeiska rådet i februari, och innehållet har beretts av ordföranden för Europeiska rådet i nära samarbete med Europeiska kommissionen. Riksdagen har underrättats om detta två gånger i form av E-skrivelser.

Pakten för konkurrenskraft har i denna sal omgärdats av allehanda mystik. Det har framförts misstankar om att Tyskland och Frankrike vill avskaffa EU:s suveränitet, och om att Finland håller på att lämna ifrån sig rätten att besluta om vårt lands budget eller om pensionsåldern till unionen. Det stämmer inte.

I pakten för konkurrenskraft skisseras åtgärder för en starkare offentlig ekonomi samt hållbarare pensionssystem. Produktiviteten och företagens verksamhetsbetingelser ska förbättras. Samtidigt vill man att arbete ska vara lönsamt och att löneutvecklingen ska vara återhållsam.

Jag är övertygad om att dessa kännemärken för det nordiska välfärdssamhället får ett starkt stöd i denna sal, oavsett gruppering. Ur finländsk synvinkel kan förteckningen gott utökas med kravet på ett helgjutet samhälle och minskad fattigdom, som är en väsentlig aspekt av konkurrenskraften och som vi liksom de andra medlemsländerna förbundit oss till som en del av EU 2020-strategin.

Pakten för konkurrenskraft är till sin karaktär en politisk förbindelse. Den innebär alltså inte att beslut om pensioner eller löner överförs till Bryssel. Alla beslut ligger i medlemsländernas egna händer, men pakten är en gemensam vägvisare för euroländerna. Finland håller inte på att lämna ifrån sig beslutsrätten i frågor som avgörs på trepartsbasis.

Några särskilda sanktioner förutsätter pakten inte, eftersom de länder som bryter mot disciplinen får ta konsekvenserna vid samordningen av den ekonomiska politiken. Framför allt innebär pakten för konkurrenskraft att euroländerna på högsta politiska nivå förbinder sig till korrigerande åtgärder av rätt slag.

Finland har velat ge kommissionen en central roll i pakten och tillsynen över den. Pakten innehåller också andra frågor som är viktiga för Finland, bl.a. skattesamordning. Under den preliminära beredningen lyckades vi också stärka de för oss viktiga arbetsmarknadsparternas roll. Här vill jag nämna att jag nyligen träffade ledarna för arbetsmarknadsorganisationerna, som gav mig råd på vägen inför mötet i övermorgon.

Pakten innehåller också frågor som inte är problematiska för Finland, och rekommendationer om åtgärder som vi i många fall själva redan har genomfört eftersom vi anser dem vara viktiga för tillväxten och för en balanserad utveckling. Vi är ju inte okunniga om frågor som gäller flexicurity, ramförfaranden, hållbara pensionssystem eller sporrande till utbildning. Det väsentliga är att vi genom pakten får alla euroländer att förbinda sig till denna utveckling.

Syftet med pakten är att se till att euroländerna värnar om sin konkurrenskraft och att den vårdslösa utveckling som ledde till den nuvarande krisen inte upprepas.

Jag kommer som Finlands representant i Europeiska rådet inte att godkänna en helhet som innehåller element som är ofördelaktiga för Finland eller som saknar frågor som är viktiga för Finland. Detta var vad jag avsåg när jag inledningsvis sa att vi endast kan godkänna lösningar som enligt vår bedömning på bästa sätt tryggar finländarnas ekonomi.

Därför har jag hela tiden ansett det viktigt att statsministerns välfungerande samarbete med riksdagens stora utskott får fortgå ostört. Jag informerar utskottet om besluten i detalj alldeles före mötena, när helhetsbilden är så klar som möjligt. Vid behov kontaktar jag utskottets ordförande från mötesplatsen, och jag avlägger rapport för utskottet genast efter mötet.

Detta har varit en bra metod. Den har gjort det möjligt att föra en öppen diskussion om detaljer som tills vidare är öppna och att finslipa den taktik som är bäst för Finland, även i de mest känsliga frågor. Jag hoppas att även oppositionen respekterar detta väl inarbetade tillvägagångssätt, trots det förestående valet. Ett offentligt kiv om målen för förhandlingarna gör det ytterst svårt att försvara Finlands intressen.

De kommande besluten kan sammanfattas i tre mål: tillväxt, disciplin och samordning. Ett stabilt och konkurrenskraftigt Europa och gemensamma spelregler ligger i sista hand också i Finlands och finländarnas intresse.