Regeringen föreslår i budgeten för 2017 att anslaget för internationellt utvecklingssamarbete är 535 195 000 euro. Det är en inbesparing på 267 000 000 euro jämfört med 2015. 

Målsättningen att på lång sikt komma upp till att höja biståndet till FN:s mål på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten är en målsättning Finland redan länge förbundit sig till. Finland har inte kommit upp till denna nivå och en radikal sänkning av biståndet, som den föreslagna inför 2016 samt likaså nu 2017, gör att målet kommer att vara betydligt svårare att nå inom en snar framtid. Nivån på anslagen för utvecklingssamarbete beräknas ligga på ungefär 0,4 procent av bruttonationalinkomsten år 2017. 

Finlands utvecklingspolitik vill lägga större vikt vid att stärka utvecklingsländernas egna företagsverksamhet och egna skattebaser samt att förbättra utvecklingssamarbetets resultat, effekter och mätbarhet. Dessa målsättningar kommer att vara svåra att uppnå med tydliga resultat då regeringens inbesparingar drabbar speciellt multilateralt utvecklingssamarbete och utvecklingssamarbete med enskilda länder och regioner. De föreslagna inbesparingar påverkar även negativt på sysselsättningen bland finländare som arbetar med utvecklingsfrågor då inbesparingarna drabbar ett flertal medborgarorganisationer.  

Vi vill att Finland ska vara en pålitlig aktör i internationellt utvecklingsarbete och en nation som tar ett ansvar i biståndspolitiken. Det ska göras både på hemmaplan genom mottagande -av människor som blivit tvungna att fly sina hem, men även genom aktivt deltagande i globala -miljö-, klimat-, och utvecklingsfrågor samt att utvecklingsländernas ekonomiska utveckling helhetsmässigt stöds. Vi tycker att målsättningen med biståndspolitiken ska vara att rädda människoliv, lindra mänskligt lidande och hjälpa de mest utsatta i världen. Vi vill inte att Finland drar undan sitt stöd för FN-organisationer eller att biståndsbudgeten slaktas. Vi kan inte acceptera att Finland inte tar sitt globala ansvar och att inbesparingar görs så att världens fattigaste och mest nödställda blir bortglömda.