För att kunna garantera finländarna ett gott arbetsliv under en cirka 40 år lång arbetskarriär krävs att individen får stöd under de perioder som det av olika skäl blir avbrott i arbetet. Finland behöver fler som arbetar och betalar skatt för att också i fortsättningen kunna trygga välfärdssamhället. Det förutsätter bättre rehabilitering och fortbildning av dem som nu går arbetslösa.  

Redan under ett par decennier har den finländska arbetsmarknaden lidit av en obalans mellan utbud och efterfrågan. Utmaningen har legat i att hitta ett läge där arbetssökande och arbetsgivare finner varandra på ett effektivt sätt för att förkorta tiden av arbetslöshet. Vårt nuvarande system av arbetskrafts- och näringsbyråer klarar inte av den här utmaningen.  

Bollandet av de långtidsarbetslösa mellan olika myndigheter måste upphöra och konkreta sysselsättningsåtgärder bör införas. Sysselsättningstjänsterna måste bli effektivare, och arbetsförmedlingen måste göras effektivare och mer resursorienterad. Vidareutbildning skall ligga fokus för att öka den arbetssökandes attraktivitet på arbetsmarknaden. 

I enlighet med regeringsprogrammets skrivelse om försökskultur inkluderades ett nettoanslag på 5 miljoner euro för privata arbetsförmedlingstjänster i regeringens budgetförslag för åren 2016 och 2017. Detta var ett steg i rätt riktning, även om anslagets storlek förblev på en alltför blygsam nivå. I förslaget till statsbudget för 2018 har detta anslag dragits bort helt och hållet, trots att vi ännu ligger långt ifrån målsättningen att nå en sysselsättningsgrad på 72 procent. Att dra tillbaka anslaget för privata arbetsförmedlingstjänster är inte ansvarsfull arbetsmarknadspolitik och främjar inte en snabbare sysselsättning av de arbetslösa. Vi anser att det bästa sättet att reformera sysselsättningstjänsterna är att ge ordentliga anslag åt försöket med de privata arbetsförmedlingstjänsterna så att tjänsterna på allvar kan tas i bruk.