1.1  Bakgrund

1.2  Beredning

Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska bereda reformen av grundskyddet och en modell med ett allmänt stöd enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering Social- och hälsovårdsministeriets meddelande från den 26 mars 2024 ”Beredningen av det allmänna stödet tar fart”. . Den arbetsgrupp som bereder modellen med ett allmänt stöd består av sakkunniga från social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, Institutet för hälsa och välfärd samt Folkpensionsanstalten. Propositionsutkastet har beretts i en arbetsgrupp.  

Ett remissförfarande ordnades om utkastet till regeringens proposition mellan den 9 maj 2025 och den 19 juni 2025. Ett utlåtande begärdes av sammanlagt 382 instanser, och dessutom kunde alla intresserade ge ett utlåtande via tjänsten Utlåtande.fi. Utlåtandena om utkastet till regeringens proposition är offentligt tillgängliga på sidan för begäran om utlåtande.  

Utlåtandet av rådet för bedömning av lagstiftningen om utkastet till propositionen kan läsas på adressen https://valtioneuvosto.fi/sv/radet-for-bedomning-av-lagstiftningen/utlatanden .  

Propositionsutkastet har behandlats i delegationen för välfärdsområdenas ekonomi och förvaltning den 25 augusti 2025.  

Beredningsunderlaget för regeringens proposition finns i social- och hälsovårdsministeriets offentliga tjänst (projektsidorna STM035:00/2024 ).  

2.1  Rätt till arbetslöshetsförmån

Syftet med systemet med utkomstskydd för arbetslösa är att trygga en arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden. Utkomstskyddet för arbetslösa ersätter de ekonomiska förluster som arbetslösheten orsakar. 

I lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning. 

Om en arbetslös arbetssökande sysselsätts delvis, beaktas förvärvsinkomst som fåtts utifrån arbete i beloppet av den jämkade arbetslöshetsförmånen. Den jämkade arbetslöshetsförmånen räknas ut så att förmånen och 50 procent av inkomsten sammanlagt under en jämkningsperiod kan uppgå till det belopp som annars hade kunnat betalas i förmån, varför hälften av den bruttoinkomst som betalas under ansökningsperioden för en arbetslöshetsförmån minskar den arbetslöshetsförmån som ska betalas för en månad eller för fyra veckor. Beloppet av jämkad inkomstrelaterad dagpenning beräknas för sin del så att summan av nämnda dagpenning och inkomsten under jämkningsperioden är högst lika stor som den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, likväl minst samma belopp som personen i fråga skulle ha rätt att få i grunddagpenning. 

En förutsättning för att få en arbetslöshetsförmån är i princip boende i Finland på det sätt som avses i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019), såvida inte annat följer av EU-lagstiftningen. Enligt lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall anses en person fortfarande vara bosatt i Finland om personen bor stadigvarande i Finland, men vistas tillfälligt utomlands under högst sex månader. En person som vistas utomlands upprepade gånger så att den sammanhängande vistelsen utomlands inte överstiger sex månader anses vara bosatt i Finland, om personens stadigvarande bostad fortsättningsvis är i Finland. 

Arbetslöshetsdagpenning

Arbetslöshetsdagpenning betalas till en arbetssökande som har varit etablerad på arbetsmarknaden och som fått sin försörjning genom lönearbete, företagsverksamhet eller därmed jämförbart eget arbete. Till dem som är försäkrade i en arbetslöshetskassa som avses i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) betalas arbetslöshetsdagpenning i form av inkomstrelaterad dagpenning och till andra i form av grunddagpenning som betalas av Folkpensionsanstalten.  

Rätt till arbetslöshetsdagpenning har en arbetslös som uppfyller arbetsvillkoret. Syftet med arbetslöshetsvillkoret är att visa att en person har varit etablerad på arbetsmarknaden på det sätt som anges ovan och har fått sin försörjning genom förvärvsarbete. Arbetslöshetsdagpenning betalas för att ersätta de ekonomiska förlusterna på grund av arbetslöshet. 

Rätt till grunddagpenning har en arbetssökande som uppfyller löntagares eller företagares arbetsvillkor. 

Rätt till inkomstrelaterad dagpenning föreligger för en medlem av en löntagarkassa (försäkrad) som har varit försäkrad åtminstone de 12 närmast föregående månaderna och som under de kalendermånader han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare.  

En löntagares arbetsvillkor blir uppfyllt då löntagaren under de närmast föregående 28 månaderna (granskningsperiod) har sammanlagt minst 12 arbetsvillkorsmånader. Som en arbetsvillkorsmånad räknas en sådan kalendermånad under vilken personen fått minst 930 euro i stabiliserad lön som omfattas av en försäkring. Som en arbetsvillkorsmånad räknas också två sådana separata kalendermånader (halv arbetsvillkorsmånad) då den stabiliserade lön som omfattas av en försäkring och som betalats under vardera av dessa månader är mindre än 930 euro men minst 465 euro. 

Rätt till inkomstrelaterad dagpenning har en medlem av en företagarkassa som har varit försäkrad åtminstone de 15 föregående månaderna och som medan han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare. 

En företagares arbetsvillkor blir uppfyllt då han eller hon under de närmast föregående 48 månaderna (granskningsperiod) i minst 15 månader har arbetat som företagare. I de månader som beaktas i arbetsvillkoret inräknas den tid då en person sysselsatts i ett företag på så sätt att hans eller hennes årsarbetsinkomst enligt pensionslagen för företagare (1272/2006), pensionslagen för lantbruksföretagare (1280/2006) eller pensionslagen för arbetstagare (395/2006) är minst 15 128 euro år 2025. Gränsen för den årliga arbetsinkomsten granskas årligen. 

I fråga om grunddagpenning inräknas i arbetsvillkoret för företagare främst arbete som räknas in i arbetsvillkoret för löntagare under de 28 föregående månaderna. 

När arbetsvillkoret har uppfyllts startar maximitiden för betalning av arbetslöshetsdagpenning som betalas i form av grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning. Arbetslöshetsdagpenning betalas sammanlagt för 300 arbetslöshetsdagar till en person som varit i arbete i högst tre år och för 400 arbetslöshetsdagar till en person som varit i arbete i sammanlagt över tre år. Om arbetsvillkoret för en person är uppfyllt då han eller hon har fyllt 58 år och han eller hon vid den tidpunkt då arbetsvillkoret uppfylls har en tid i arbete på minst fem år under de senaste 20 åren, betalas arbetslöshetsdagpenning för sammanlagt högst 500 arbetslöshetsdagar. Ett arbetsvillkor som uppfyllts efter att maximitiden börjat startar en ny maximitid. 

Det är möjligt att under vissa förutsättningar betala arbetslöshetsdagpenning till arbetslösa födda före år 1965 efter att maximitiden för grunddagpenningsperioden gått ut för så kallade tilläggsdagar, fram till dess att personen går i pension. Den nedre åldersgränsen för tilläggsdagar är 62 år för personer födda år 1961 eller 1962, 63 år för personer födda år 1963 och 64 år för personer födda år 1964. Rätten till tilläggsdagar för arbetslöshetsdagpenning undersöks först då maximitiden för utbetalning av en förmån uppnås. Om maximitiden uppnås, undersöker Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan om mottagaren av arbetslöshetsdagpenning hunnit uppnå den nedre åldersgräns som fastställs utifrån hans eller hennes födelseår innan maximitiden går ut. Därtill undersöks om personen, då maximitiden uppnås, har minst fem år i arbete att beakta under de senaste 20 åren. Inkomstrelaterad dagpenning som betalas för tilläggsdagar ackumulerar pension, i motsats till grunddagpenning som betalas för tilläggsdagar, vilken inte ackumulerar pension. 

Grunddagpenningen är 37,21 euro per dag och omkring 800 euro per månad (i 2025 års nivå). Den inkomstrelaterade dagpenningen består av en grunddel, som uppgår till beloppet av grunddagpenningen, och en förtjänstdel.  

Det finns bestämmelser om samordning av förmåner som hör till den sociala tryggheten för personer som rör sig mellan olika EU-länder i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan EU-förordning 883/2004) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen. Arbetslöshetsdagpenning är en arbetslöshetsförmån enligt underpunkt h i punkt 1 i artikel 3 om sakområden i EU-förordning 883/2004, på vilken bestämmelserna om arbetslöshetsförmåner i förordningen tillämpas. En arbetslös arbetssökande som på det sätt som avses i artikel 64 i EU-förordning 883/2004 rest till en annan stat för att söka arbete där, är berättigad att få arbetslöshetsdagpenning för högst tre månader för tiden för jobbsökning i den andra staten. År 2024 gjordes 96 jobbsökningsresor från Finland till en annan EU-stat med inkomstrelaterad dagpenning och 24 jobbsökningsresor med grunddagpenning. Den genomsnittliga längden på en jobbsökningsresa var 51 dagar. 

Arbetsmarknadsstöd

Regeringens proposition RP 235/1993 rd till riksdagen med förslag till lagstiftning om arbetsmarknadsstöd samt till lag om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa överlämnades till riksdagen i oktober 1993. I propositionen föreslogs att uppfyllande av arbetsvillkoret föreskrivs som en förutsättning för att bevilja grunddagpenning. Den nya förmånen, arbetsmarknadsstödet, tryggar utkomsten för de personer som registrerat sig om arbetslösa och inte uppfyllt arbetsvillkoret eller som fått grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning i maximitiden. Enligt propositionen är arbetsmarknadsstöd avsett i första hand som stöd för arbetslösa som kommer ut på arbetsmarknaden för första gången. I propositionen fastställdes att syftet med arbetsmarknadsstödet, utöver att trygga utkomsten, är att främja och förbättra stödmottagarnas förutsättningar att placera sig på arbetsmarknaden. Dessutom betalas förmånen för att trygga utkomsten och förbättra förutsättningar att placera sig på och återgå till arbetsmarknaden för arbetslösa arbetssökanden, vars rätt till arbetslöshetsdagpenning upphört då den maximala utbetalningstiden uppnåtts. Enligt propositionen betalas förmånen för tiden för jobbsökning och arbetskraftspolitiska tjänster. Enligt propositionen är det centrala syftet med arbetsmarknadsstödet att främja sysselsättningen för en arbetslös person med aktiva arbetskraftspolitiska åtgärder, och med beaktande av arbetsmarknadsstödets karaktär är det motiverat att betala det utan behovsprövning, medan vederbörande deltar i åtgärder som förbättrar hans kvalifikationer för arbetsmarknaden. 

I regeringens proposition RP 115/2002 rd föreslogs att en helt ny lag, lagen om utkomstskydd för arbetslösa, stiftas. Det primära målet med reformen var att förtydliga lagstiftningen. Enligt regeringens proposition förnyas lagstiftningens struktur så att bestämmelser om arbetslöshetsförmånerna och grunderna för medborgarnas rättigheter och skyldigheter i anslutning därtill i mån av möjlighet ska ingå i en enda lag. På samma gång omorganiseras förhållandet mellan bestämmelserna om utkomstskydd och bestämmelserna om arbetskraftspolitiska åtgärder i lagstiftningen: i synnerhet när det gäller revideringen av strukturen hos den lagstiftning som gäller systemet med arbetsmarknadsstöd är målet att det ska råda ett så klart förhållande som möjligt mellan de bestämmelser som gäller förmåner som enligt olika lagar betalas i form av arbetsmarknadsstöd och bestämmelserna om arbetskraftspolitiska åtgärder. 

Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas arbetsmarknadsstöd till en person som inte uppfyller löntagares eller företagares arbetsvillkor eller vars rätt till arbetslöshetsdagpenning upphört på grund av maximitiden för arbetslöshetsdagpenning har gått ut och som är i behov av ekonomiskt stöd (behovsprövning). Folkpensionsanstalten svarar för verkställandet av arbetsmarknadsstödet. 

Mottagande av arbetsmarknadsstöd eller dess belopp baserar sig inte på arbete före arbetslösheten eller inkomst som fåtts av arbetet, utan det handlar om ett orsaksbaserat stöd som betalas utifrån sociala grunder för att trygga minimiutkomsten för en arbetslös. I regeringens proposition RP 235/1993 rd till riksdagen med förslag till lagstiftning om arbetsmarknadsstöd samt till lag om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa konstateras i fråga om förslaget om behovsprövning för arbetsmarknadsstöd att arbetsmarknadsstöd är en förmån som omfattas av behovsprövning, det vill säga att personen ska ha ett behov av ekonomiskt stöd för att arbetsmarknadsstöd ska kunna beviljas och betalas till honom eller henne. Enligt motiveringarna i denna proposition är denna behovsprövning motiverad, eftersom det handlar om en förmån som tryggar en persons minimiförsörjning. I så fall är det inte ändamålsenligt att betala arbetsmarknadsstöd som i sin helhet finansieras med skattemedel till en person vars utkomst redan i övrigt är tryggad. 

Enligt 7 kap. 12 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har arbetsmarknadsstödet inte någon tidsbegränsning.  

I behovsprövningen av arbetsmarknadsstöd beaktas i princip samtliga egna inkomster för mottagaren av arbetsmarknadsstöd. Ovan beskrivs beaktandet av förvärvsinkomst utifrån arbete i beloppet av en jämkad arbetslöshetsförmån. De inkomstslag som ska beaktas i behovsprövningen är till exempel kapitalinkomster, vårdarvode för en närståendevårdare och ersättningar för upphovsrätt. 

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa beaktas i behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet som inkomster inte barnbidrag, stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn, bostadsbidrag, militärunderstöd, livränta och tilläggsränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst, kompletteringsbelopp enligt folkpensionslagen (568/2007), utkomststöd enligt lagen om utkomststöd, ersättning för särskilda kostnader på grund av lyte, skada eller men eller arbetslöshetsförmån som betalas i form av rörlighetsunderstöd. 

De inkomster som ska beaktas vid behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet bedöms beroende på hur mycket inkomster som flyter in fortlöpande under arbetslöshetstiden, det vill säga att inkomster av sporadisk natur eller engångsnatur inte inverkar på arbetsmarknadsstödets belopp. I behovsprövningen beaktas sådana inkomster som påverkar personens inkomstnivå under arbetslöshetstiden, även om inkomsterna fåtts under en annan tid än arbetslöshetstiden. En inkomstpost som återkommer årligen eller i övrigt på återkommande sätt delas som en inkomst antingen för hela året eller för en annan inkomstperiod. Före behovsprövningen avdras från den inkomst som påverkar arbetsmarknadsstödet utgifterna för att skaffa och bibehålla inkomsten. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de inkomster som ska beaktas vid behovsprövningen Statsrådets förordning om inkomst som skall beaktas vid fastställande av arbetslöshetsförmån 30.12.2002/1332, 3 kap. .  

En inkomst som beaktas i behovsprövningen påverkar arbetsmarknadsstödets belopp på olika sätt, beroende på om mottagaren av arbetsmarknadsstöd är underhållsskyldig eller en person utan familj. En make, maka eller sambo utan barn betraktas som underhållsskyldig. Även en person som försörjer barn under 18 år betraktas som en underhållsskyldig. Som ett barn som försörjs betraktas arbetslöshetsförmånsmottagarens biologiska barn, adoptivbarn, fosterbarn, barn som omhändertagits av socialvården och barn för vilket mottagaren är skyldig att betala underhållsbidrag. Som ett barn som försörjs betraktas även ett minderårigt barn till en gift make eller maka eller en sambo, vilket bor i samma hushåll. Ett avdrag på 50 procent av de inkomster som överskrider inkomstgränsen på 1 044,00 euro görs från det fulla arbetsmarknadsstödet för en person med underhållsskyldighet. Inkomstgränsen höjs med 130 euro per månad för varje barn att försörja. Ett avdrag på 75 procent görs för de inkomster som överskrider inkomstgränsen på 311,00 euro från det fulla arbetsmarknadsstödet för en person utan familj. Behovsprövningen utifrån inkomsterna för maken, makan eller sambon till en mottagare av arbetsmarknadsstöd slopades genom den lag som trädde i kraft den 1 januari 2013 (1005/2012). Vid fastställandet av inkomstgränsen för behovsprövning av arbetsmarknadsstöd skulle en make, maka eller sambo fortfarande beaktas. 

De nämnda beloppen euro i avsnittet ovan är i 2010 års nivå Statsrådets förordning (957/2010) om justering av de eurobelopp som tillämpas vid behovsprövning i fråga om arbetsmarknadsstöd. . I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det att om det med utgångspunkt i förtjänstnivåindexet bedöms att den allmänna lönenivån i landet förändras väsentligt, ska det genom förordning av statsrådet föreskrivas om justering av penningbeloppen enligt inkomstgränserna för behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet så att de motsvarar förändringarna i lönenivån I 7 § 4 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas det till det penningbelopp som föreskrivs i 6 §. I nämnda 6 § finns det inte längre bestämmelser om penningbeloppet i och med att behovsprövningar för en make, maka eller sambo slopades den 1 januari 2013. .  

Behovsprövning tillämpas inte för tiden för deltagande i sysselsättningsfrämjande service och inte på arbetsmarknadsstöd som betalas till en person som fyllt 55 år och som uppfyllt arbetsvillkoret då arbetslösheten börjat. 

Konsekvensen av tillämpningen av behovsprövningen av arbetsmarknadsstöd jämförs med konsekvensen av ersättning som fåtts för arbete under arbetslöshet för beloppet av arbetsmarknadsstödet. Så som konstaterats ovan minskar hälften av den bruttoinkomst som betalas under tiden för ansökningsperioden för arbetslöshetsförmånen den jämkade arbetslöshetsförmån som betalas för en månad eller fyra veckor vid jämkning av arbetslöshetsförmån. Det skyddade beloppet på 300 euro i utkomstskyddet för arbetslöshet slopades på grund av lagändringen den 1 april 2024. Minderåriga barn, ett äktenskap eller ett samboförhållande eller åldern för mottagaren av arbetsmarknadsstöd beaktas inte vid jämkning av arbetsmarknadsstöd. Om en mottagare av arbetsmarknadsstöd har inkomst som fåtts av arbete och inkomst som ska beaktas i behovsprövningen, påverkar inkomsterna beloppet av arbetsmarknadsstödet på olika sätt beroende på hur mottagaren tjänat inkomsten, om mottagaren är i ett äktenskap eller samboförhållande, hur många minderåriga barn personen eller hans eller hennes make, maka eller sambo har samt om mottagaren uppfyller det åldersrelaterade arbetsvillkoret. Den barnförhöjning som betalades för arbetslöshetsförmåner slopades med anledning av lagändringen den 1 april 2024. 

Ett centralt mål för systemet med arbetsmarknadsstöd är att stärka benägenheten att söka till yrkesutbildning. På grund av detta betalas inte arbetsmarknadsstöd direkt då jobbsökningen börjar för en arbetssökande utan yrkesutbildning, utan en väntetid på 21 veckor tillämpas på arbetsmarknadsstödet. Med avvikelse från den skyldighet att söka till utbildning som hänför sig till unga personer, har den arbetssökandes ålder ingen betydelse när väntetid föreläggs. Oberoende av åldern gäller väntetiden för en sådan person utan yrkesutbildning som före ansökan om arbetsmarknadsstöd inte direkt fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden.  

Väntetiden för arbetsmarknadsstöd hindrar att arbetsmarknadsstöd betalas ut för arbetslöshetstiden, men å andra sidan har arbetssökanden utan hinder av en väntetid dock rätt till arbetsmarknadsstöd för den tid då han eller hon deltar i sysselsättningsfrämjande service. Väntetiden förkortas av bland annat arbete som räknas in i arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning och mottagande av en arbetslöshetsförmån under de två år som föregick början av väntetiden. 

Arbetsmarknadsstöd betalas som partiellt arbetsmarknadsstöd till nedsatt belopp, om personen bor i sina föräldrars hushåll och inte uppfyllt arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning. 

Partiellt arbetsmarknadsstöd uppgår till 35 procent Den ändring som gäller nivån på partiellt arbetsmarknadsstöd trädde i kraft genom lag 962/2024 (RP 135/2024 rd). av det arbetsmarknadsstöd som i övrigt ska betalas till personen utifrån hans eller hennes egna inkomster. Ingen begränsning som baserar sig på åldern har föreskrivits för betalning av partiellt arbetsmarknadsstöd. Partiellt arbetsmarknadsstöd betalas också om en stödmottagare som bor i sina föräldrars hushåll inte lägger fram en utredning om föräldrarnas inkomster.  

Arbetsmarknadsstöd betalas till fullt belopp för den tid då en person som bor i sina föräldrars hushåll deltar i sysselsättningsfrämjande service. Om föräldrarnas inkomst underskrider den inkomstgräns som föreskrivits i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, betalas arbetsmarknadsstödet till fullt belopp också i denna situation.  

Som inkomster för föräldrarna beaktas samma inkomster som de inkomster som beaktas i behovsprövningen av arbetsmarknadsstöd. Som inkomst för föräldrarna beaktas alla inkomster, oberoende av inkomstens källa eller skattepliktighet, med undantag för vårdarvode för närståendevårdare och vårdarvode för familjevårdare som fåtts i något annat syfte än i förvärvssyfte Ändringen om arvoden trädde i kraft den 1 januari 2025 genom lag 962/2024. . Om föräldrarnas sammanräknade inkomster överstiger 1 781 euro per månad Inkomstgränsen för föräldrarnas sammanräknade inkomster enligt 7 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ligger på 2002 års nivå. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller inte bestämmelser om justering av den nämnda inkomstgränsen. , minskas 50 procent av de inkomster som överskrider inkomstgränsen från det fulla arbetsmarknadsstödet för personen. Varje minderåriga barn som föräldrarna ska försörja och bor i samma hushåll höjer inkomstgränsen med 106 euro per månad. Arbetsmarknadsstöd som nedsatts på grund av föräldrarnas inkomster betalas dock alltid till åtminstone 50 procent av det belopp av arbetsmarknadsstödet som personen annars skulle ha rätt till utifrån de egna inkomsterna.  

Om en person som bor i sina föräldrars hushåll kan lägga fram en tillförlitlig utredning om att föräldrarna de facto inte stödjer honom eller henne, ska arbetsmarknadsstödet betalas till fullt belopp, även om föräldrarnas inkomster överskrider den föreskrivna inkomstgränsen. 

Det fulla arbetsmarknadsstödet är 37,21 euro per dag och omkring 800 euro per månad (i 2025 års nivå). Arbetsmarknadsstöd till fullt belopp uppgår enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa till grunddagpenningen.  

På grund av lagändringen görs inte någon indexjustering av arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning åren 2024–2027. Om indexfrysningen minskar förmånernas reella nivå med över 10,2 %, indexjusteras förmånsbeloppen. Lagen 1296/2023 om indexjustering åren 2024–2027 av vissa förmåner och belopp som är bundna vid folkpensionsindex och levnadskostnadsindex (RP 75/2023 rd). 

Arbetsmarknadsstöd är en särskild icke-avgiftsfinansierad kontantförmån enligt i punkt 3 i artikel 3 om sakområden i EU-förordningen 883/2004, vilken nämns i bilaga X till EU-förordningen. Det finns bestämmelser om särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner i artikel 70 i EU-förordning 883/2004. Dessa förmåner har särdrag av såväl social trygghet som socialvård på så sätt att deras syfte å ena sidan är att garantera de personer som berörs en minimiinkomst med avseende på de ekonomiska och sociala förhållandena i den berörda medlemsstaten och å andra sidan har de en kontaktyta med de grenar av den sociala tryggheten som omfattas av förordningens tillämpningsområde. På grund av förmånernas särskilda karaktär omfattas de inte av den allmänna principen om export i artikel 7 i förordningen, utan de beviljas och betalas i den aktuella personens hemviststat enligt dess lagstiftning. 

I artikel 70 i EU-förordning 883/2004 uppräknas de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att de ska kunna klassificeras som särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner. Förutsättningen är för det första antingen att sådana förmåner är avsedda att vara tillägg, ersättning eller komplettering för täckande av de risker som omfattas av de socialförsäkringsgrenar som garanterar de personer som berörs en minimiinkomst med avseende på de ekonomiska och sociala förhållandena i den berörda medlemsstaten, eller att syftet med förmånerna uteslutande är att ge särskilt skydd för funktionshindrade, vilket är nära förbundet med personens sociala förhållanden i den berörda medlemsstaten. Den andra förutsättningen är att särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner ska finansieras uteslutande med obligatoriska skatter som är avsedda för att täcka allmänna offentliga utgifter Enligt grundlagsutskottets etablerade ståndpunkt är arbetslöshetsförsäkringspremier skatter i konstitutionellt hänseende (GrUU 5/1959 rd; GrUU 2/1960 rd; GrUU 4/1984 rd; GrUU 28/1993 rd; GrUU 18/1998 rd). och förutsättningarna för att bevilja dessa får inte vara beroende av någon avgift från förmånstagarens sida. För det tredje ska särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner ingå i bilaga X till förordningen.  

2.2  Serviceprocessen och sysselsättningsfrämjande service för en arbetssökande

Det finns bestämmelser om serviceprocessen för en arbetssökande i 4 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023). Serviceprocessen omfattar anmälning som arbetssökande, en inledande intervju, samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning. 

Tre månader efter den inledande intervjun ordnas ett samtal om jobbsökning för arbetssökande som är arbetslösa eller hotas av arbetslöshet. Därefter ordnas ett samtal om jobbsökning var tredje månad. Mellan den inledande intervjun och det första samtalet om jobbsökning ordnas för arbetssökande som är arbetslösa eller som hotas av arbetslöshet fem kompletterande samtal om jobbsökning. Avsikten är att ordna de kompletterande samtalen om jobbsökning regelbundet under tre månader, vilket innebär att samtalen i regel ordnas med två veckors mellanrum. Dessutom ordnas för arbetssökande som är arbetslösa två kompletterande samtal om jobbsökning inom en månads tid alltid när arbetslösheten har pågått i sex månader. Utöver de ovan nämnda kompletterande samtalen om jobbsökning kan det för enskilda kunder ordnas kompletterande samtal om jobbsökning enligt personens servicebehov. 

I serviceprocessen bedöms personens förutsättningar att söka jobb och sysselsätta sig samt behovet av service. En sysselsättningsplan upprättas eller granskas, en skyldighet att söka jobb föreläggs och jobbsökningens framsteg följs också i serviceprocessen. Vid behov hänvisas kunden till service enligt servicebehovet och utvecklingen av servicebehovet bedöms. 

Offentlig arbetskraftsservice ska tillhandahållas utifrån kundens servicebehov, som arbetskraftsmyndigheten ska bedöma i samråd med kunden. Arbetskraftsmyndigheten upprättar också en sysselsättningsplan tillsammans med den arbetssökande kunden. Vid behov inkluderas offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt arbetssökandens servicebehov i sysselsättningsplanen. En förpliktande förutsättning för att en arbetssökande ska få en arbetslöshetsförmån är att han eller hon följer sysselsättningsplanen, till exempel att han eller hon deltar i sysselsättningsfrämjande service som överenskommits i planen. 

Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice ska arbetssökanden i vissa situationer påminnas skriftligen om konsekvenserna av hans eller hennes förfarande för sysselsättningen och en eventuell rätt att få en arbetslöshetsförmån. Arbetskraftsmyndigheten ger en påminnelse till arbetssökanden till exempel om arbetssökande uteblir från samtal enligt serviceprocessen eller på annat sätt inte uträttar ärenden med arbetskraftsmyndigheten inom den utsatta tid som den meddelat eller på det sätt som den förutsätter. En påminnelse har inte konsekvenser för arbetssökandens rättigheter eller skyldigheter. En påminnelse har en karaktär av rådgivning av arbetskraftsmyndigheten till arbetssökanden. En påminnelse har inte heller någon konsekvens för påföljdssystemet enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Enligt de uppgifter som framgår av arbets- och näringsbyråernas (nedan AN-byrån) kunduppgiftssystem gjordes sammanlagt 301 500 påminnelser mellan den 2 maj 2022 och den 31 mars 2024. Sådana sändes till sammanlagt 38 procent av kunderna. År 2023 gjordes så gott som 20 000 påminnelser och omkring 26 procent av kunderna fick påminnelser. Mest påminnelser gjordes på grund av att skyldigheten att söka jobb inte iakttagits (132 000) och på grund av att arbetssökanden inte kom till ett kundmöte (31 000). I 66 procent av påminnelserna hade kunden underlåtit att iaktta skyldigheten att söka jobb och i 16 procent hade kunden uteblivit från ett kundmöte. Av alla kunder som fått en påminnelse har 80 procent inte fått påföljder som gäller utkomstskyddet för arbetslösa, det vill säga att de efter påminnelsen förfarit på det sätt som lagen om utkomstskydd för arbetslösa förutsätter. 

Laglighetsövervakningen av arbetskraftsmyndigheterna hör till regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland. Regionförvaltningsverket behandlar förvaltningsklagan som gäller lagenligheten i de uppgifter och offentliga arbetskraftstjänster som föreskrivits för arbetsmarknadsmyndigheten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

Lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) innehåller bestämmelser om upprättande av en aktiveringsplan och ordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är en tjänst inom socialvården. En aktiveringsplan enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte upprättas för personer som länge varit arbetslösa. Personen, arbetslöshetsmyndigheten och en yrkesutbildad person inom socialområdet från välfärdsområdet gör upp den tillsammans. Om personen får en arbetslöshetsförmån, börjar arbetskraftsmyndigheten utarbeta aktiveringsplanen. Om personen får utkomststöd utifrån arbetslöshet, börjar välfärdsområdet utarbeta planen. Tjänsterna enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är de enda förpliktande social- och hälsovårdstjänsterna för personen. 

Skyldigheten att upprätta ovan nämnda aktiveringsplan tillsammans med personen beror på hur länge han eller hon fått en arbetslöshetsförmån eller utkomststöd. För personer under 25 år ska en aktiveringsplan utarbetas snabbare än för personer som fyllt 25 år. I fråga om arbetslöshetsförmånen förutsätts att personen är arbetslös och berättigad till arbetsmarknadsstöd och att en sysselsättningsplan enligt 38 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023) har upprättats för personen. Av en person under 25 år förutsätts dessutom att han eller hon utifrån arbetslöshet fått arbetsmarknadsstöd minst för 180 dagar under de senaste 12 kalendermånaderna eller att han eller hon fått arbetslöshetsdagpenning för en arbetslöshetsdagpenningsperiod enligt 6 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Av en person som fyllt 25 år förutsätts dessutom att han eller hon utifrån arbetslöshet fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar eller arbetsmarknadsstöd utifrån arbetslöshet efter en arbetslöshetsdagpenningsperiod enligt 6 kap. 7 eller 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa för minst 180 dagar. 

Lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen (381/2023), som trädde i kraft den 1 januari 2025, innehåller bestämmelser om upprättande av en sektorsövergripande sysselsättningsplan. En sektorsövergripande sysselsättningsplan gäller för kunder som omfattas av samarbetsmodellen enligt den nämnda lagen. Arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet eller Folkpensionsanstalten hänvisar personen till en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet, om främjande av sysselsättningen förutsätter samordning av arbetskraftstjänster, socialtjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och vid behov Folkpensionsanstaltens rehabiliteringstjänster. Varje myndighet kan hänvisa en arbetslös till en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet så fort den identifierat ett behov. Hänvisningen förutsätter inte arbetslöshet av en viss längd eller en viss längd på betalningsdagarna för en arbetslöshetsförmån. Efter hänvisningen gör de nämnda myndigheterna en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet tillsammans med den arbetslösa. Utifrån den sektorsövergripande bedömningen av servicebehovet upprättar myndigheterna tillsammans med den arbetslöse en sektorsövergripande sysselsättningsplan, där de tjänster som främjar sysselsättningen överenskoms. Planen granskas av arbetskraftsmyndigheten med minst tre månaders mellanrum. Välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten ska delta i översynen av sysselsättningsplanen och i fråga om de tjänster som överenskommits i planen och som hör till deras organiseringsansvar på det sätt som den arbetslöses servicebehov förutsätter. 

Sysselsättningsfrämjande service omfattar arbetskraftsutbildning, frivilliga studier av en arbetssökande vilka stöds med arbetslöshetsförmån, frivillig integrationsutbildning av en arbetssökande vilken stöds med arbetslöshetsförmån, jobbsökarträning, karriärträning, arbetsprövning, utbildningsprövning och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Maximitiden för stöd av frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån är i princip 24 månader, men om studiernas mål är att avlägga lärokursen för den grundläggande utbildningen, kan studiehelheten stödas i högst 48 månader. Längden på arbetsprövning är högst 12 månader. Maximilängden är 20 dagar för arbetsprövning och 20 dagar för karriärträning. Utbildningsprövningens är högst 10 dagar åt gången. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ordnas i perioder på 3 till 24 månader åt gången. 

En arbetslöshetsförmån kan betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service, även om arbetssökanden under sin tid som arbetslös inte har rätt till förmånen på grund av en tid utan ersättning, en skyldighet att vara i arbete, en begränsning som gäller skyldigheten att söka till yrkesutbildning, en självrisktid, en väntetid för arbetsmarknadsstöd eller behovsprövning som gäller arbetsmarknadsstöd. 

2.3  De allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få en arbetslöshetsförmån

En förutsättning för att få arbetslöshetsförmån är att personen har anmält sig som arbetssökande hos arbetskraftsmyndigheten och är arbetslös. Om personen är i heltidsarbete eller sysselsätter sig som företagare på heltid i över två veckors tid, betraktas han eller hon i princip inte som arbetslös och han eller hon har inte rätt till en arbetslöshetsförmån. Om arbetet är deltidsarbete eller sysselsättningen som företagare är en bisyssla, kan personen ha rätt till jämkad arbetslöshetsförmån, det vill säga att den inkomst som fåtts av arbete eller företagsverksamhet beaktas i beloppet av den arbetslöshetsförmån som betalas. Heltidsstudier hindrar i princip utbetalning av en arbetslöshetsförmån. 

En arbetslös arbetssökande som söker heltidsarbete har rätt till en arbetslöshetsförmån. En arbetssökande anses söka heltidsarbete, om syftet med jobbsökningen och en eventuell sysselsättningsplan är sysselsättning i heltidsarbete. Arbetssökande som får invalidpension i form av delpension behöver inte söka heltidsarbete, utan det räcker att de söker deltidsarbete som motsvarar arbetsförmågan. 

Om arbetssökanden meddelar till arbetskraftsmyndigheten att han eller hon inte söker heltidsarbete, har han eller hon inte rätt till en arbetslöshetsförmån. Rätten till en förmån börjar på nytt från den dagen då arbetssökande meddelar att han eller hon söker heltidsarbete. 

2.4  Skyldigheterna för en förmånstagare och förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda

En mottagare av en arbetslöshetsförmån har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning, att till arbetskraftsmyndigheten lämna uppgifter och redogörelser om sitt yrkeskunnande, sin arbetshistoria, utbildning och arbetsförmåga, att fullfölja den i samarbete med arbetskraftsmyndigheten utarbetade sysselsättningsplanen samt vid behov söka sig till och delta i sysselsättningsfrämjande service och åtgärder.  

Om arbetssökanden försummar att förfara på det sätt som förutsätts, kan giltigheten för hans eller hennes jobbsökning i vissa situationer avslutas av arbetskraftsmyndigheten eller så kan tider utan ersättning föreläggas för arbetssökanden, det vill säga så kallade karenser eller skyldigheter att vara i arbete. En tid utan ersättning avser att rätten till utkomstskydd för arbetslösa förloras för viss tid och att ett arbetsvillkor som ger rätt till en förmån förloras tillsvidare. 

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en arbetssökande inte rätt till en arbetslöshetsförmån i 45 dagar efter att anställningsförhållandet upphört, om den arbetssökande utan giltig orsak har lämnat sitt arbete eller orsakat att anställningsförhållandet upphörde. Om den återstående längden på arbetet hade varit högst fem dagar, är perioden utan ersättning 30 dagar. 

Den arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmån i 45 dagar efter vägran att ta emot arbete, om han eller hon under sin arbetslöshet utan giltig orsak vägrar att ta emot ett arbete som en arbetsgivare erbjuder individuellt till honom eller henne eller ett arbete som han eller hon har sökt och valts till. I praktiken handlar det om att den arbetssökande redan hade garanterad sysselsättning på arbetsplatsen i fråga. Om arbetet skulle ha varat högst två veckor, är tiden utan ersättning 30 dagar. Förutom för uttrycklig vägran kan en tid utan ersättning föreläggas om en arbetslös person genom sitt eget förfarande har orsakat att ett anställningsförhållande inte har uppstått. 

För ett förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt i anknytning till jobbsökning och arbetskraftsservice föreläggs tider utan ersättning och en skyldighet att vara i arbete i graderad form. Det första förfarandet som är arbetskraftspolitiskt klandervärt under en granskningsperiod på ett år orsakar inte någon påföljd (en påminnelse har beskrivits i avsnitt 2.2). Om de klandervärda förfarandena uppgår till två, förlora arbetssökanden sin rätt till arbetslöshetsförmån för sju kalenderdagar. Ett tredje klandervärt förfarande leder till en förlust av arbetslöshetsförmånen för 14 kalenderdagar. Om en arbetssökande ytterligare förfar klandervärt en fjärde gång, föreläggs en skyldighet att vara i arbete på 12 kalenderveckor för honom eller henne. 

Skyldighet att vara i arbete innebär att man förlorar arbetslöshetsförmånen tills vidare. Rätten till en förmån återställs då personen utfört arbete som räknas in i arbetsvillkoret, avlagt frivilliga heltidsstudier, sysselsatt sig på heltid i företagsverksamhet eller i eget arbete eller deltagit i sådan sysselsättningsfrämjande service som räknas upp i bestämmelsen med definitioner i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1 kap. 5 §) i sammanlagt minst 12 kalenderveckor. Rätten till en arbetslöshetsförmån återställs även då minst fem år gått från det att skyldigheten att vara i arbete börjat. 

Det är möjligt att betala en arbetslöshetsförmån för tiden för sysselsättningsfrämjande service även då mottagandet av en arbetslöshetsförmån utifrån arbetslöshet hindras av en tid utan ersättning, en skyldighet att vara i arbete eller en begränsning som anknyter till yrkesutbildning enligt 13 och 14 § i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. De nämnda omständigheterna åsidosätts under en tid med service endast då hindret för utbetalning av en arbetslöshetsförmån förelåg redan då servicen började. 

I serviceprocessen för en arbetssökande bedöms arbetssökandens servicebehov. I fråga om arbets- och funktionsförmågan är det av betydelse om eventuella begränsningar av arbets- och funktionsförmågan anknyter till arbetssökandens möjligheter att sysselsätta sig. Vid behov hänvisas en arbetssökande till bedömning av arbetsförmågan. Den arbetssökandes arbets- och funktionsförmåga kan vid behov bedömas i samarbete med serviceproducenter inom social- och hälsovården. 

I påföljdssystemet enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreläggs en tid utan ersättning eller en skyldighet att vara i arbete för en arbetssökande, om han eller hon vägrar att delta i en bedömning eller undersökning av arbetsförmågan vilken är nödvändig för att bedöma servicebehovet. Det centrala med tanke på den förpliktande karaktären är att det handlar om en nödvändig undersökning eller bedömning. En arbetssökande kan hänvisas till en bedömning eller undersökning av arbetsförmågan även utifrån en annan grund, men då har vägran inte någon konsekvens för arbetssökandens rätt att få en arbetslöshetsförmån. Om en arbetssökande vägrar att delta i en undersökning eller bedömning som gäller hans eller hennes arbetsförmåga, fortsätter han eller hon att vara arbetssökande, men arbetskraftsmyndigheten utreder om arbetssökanden haft en giltig orsak för sitt förfarande och om en påföljd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska föreläggas för arbetssökanden. 

2.5  Finansieringen av arbetslöshetsförmåner

Det finns bestämmelser om finansiering av arbetslöshetsförmåner i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) och i 14 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt i fråga om inkomstrelaterad dagpenning för företagare i lagen om arbetslöshetskassor. 

Ansvaret för finansiering av arbetslöshetsdagpenningen ligger hos staten, hemkommunen för en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning, arbetsgivarna och löntagarna via de obligatoriska arbetslöshetsförsäkringspremierna och arbetslöshetskassorna via medlemsavgifterna. 

Ingen statsandel eller finansieringsandel för hemkommunen för en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning riktas till tilläggsdagar för arbetslöshetsdagpenning som betalas som inkomstrelaterad dagpenning. En del av utgifterna för tilläggsdagarna täcks med arbetsgivarnas självriskpremie för utkomstskyddet för arbetslöshet, vilken samlas in av Sysselsättningsfonden. Lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner innehåller bestämmelser om de arbetsgivare som har en skyldighet att betala självriskpremier och om arbetslöshet för en arbetssökande som ligger till grund för skyldigheten att betala självriskpremier. 

Staten finansierar en andel som motsvarar grunddagpenningen av den inkomstrelaterade dagpenningen för en företagare. För finansieringen av företagares inkomstrelaterade dagpenning används inte intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremierna, utan de företagare som hör till en arbetslöshetskassa finansierar genom arbetslöshetskassans medlemsavgift den del av den inkomstrelaterade dagpenningen som överstiger grunddelen. 

Grunddagpenningen finansieras med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien och finansieringsandelen för staten och hemkommunen för en mottagare av grunddagpenning. Sysselsättningsfonden betalar Folkpensionsanstalten ett belopp för finansieringen av grunddagpenningen, vilket i snitt motsvarar det belopp som flyter in av arbetslöshetsförsäkringspremierna för arbetstagare som inte hör till arbetslöshetskassorna. År 2025 redovisas uppskattningsvis 94 miljoner euro för finansieringen av grunddagpenningar med löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie för år 2025. 

Arbetsmarknadsstödet finansieras inte med arbetslöshetsförsäkringspremierna. Staten och mottagarens hemkommun ansvarar för finansieringen av arbetsmarknadsstödet. 

Ackumuleringen av de förmånsdagar som ligger till grund för hemkommunens finansieringsansvar nollställs då arbetssökanden uppfyller arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

Från ingången av år 2025 börjar kommunens finansieringsansvar gälla från och med arbetssökandens 101:a arbetslöshetsförmånsdag. Kommunens finansieringsandel uppgår fram till 200 betalningsdagar till tio procent av beloppet av arbetsmarknadsstödet, grunddagpenningen eller den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. När antalet förmånsdagar för en arbetssökande ligger mellan 201 och 300 dagar är kommunens finansieringsandel 20 procent. Mellan 301 och 400 förmånsdagar är andelen 30 procent, mellan 401 och 700 förmånsdagar 40 procent och från och med 701 betalningsdagar är andelen 50 procent. Den högsta finansieringsandelen på 50 procent gäller inte för grunddagpenning eller den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel, eftersom maximitiden för arbetslöshetsdagpenning är 500 dagar. Om en förmånstagare övergår från grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning till arbetsmarknadsstöd på grund av att maximitiden löpt ut, inkluderas dessa dagar med arbetslöshetsdagpenning i beräkningen av hur länge personen fått en arbetslöshetsförmån. 

Tabell 1. Finansieringen av arbetsmarknadsstödet från och med den 1 januari 2025  

2.6  Verkställighetssystemet för utkomstskydd för arbetslösa

Arbetslöshetskassorna svarar för att verkställa den inkomstrelaterade dagpenningen. Folkpensionsanstalterna ansvarar för att verkställa grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet. 

När en person ansöker om en arbetslöshetsförmån från Folkpensionsanstalten, ska Folkpensionsanstalten undersöka om arbetsvillkoret är uppfyllt för att rätt arbetslöshetsförmån ska kunna beviljas till personen. Det är möjligt att betala endast en enda arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för samma tid. Grunddagpenning betalas inte för en tid då inkomstrelaterad dagpenning betalas till den arbetssökande. 

Om en medlem av en arbetslöshetskassa ansöker om en arbetslöshetsförmån från Folkpensionsanstalten och Folkpensionsanstalten då den handlägger ansökan konstaterar att sökandens arbetsvillkor är uppfyllt, avslår Folkpensionsanstalten ansökan om arbetslöshetsförmån utifrån den grunden att personen har rätt till inkomstrelaterad dagpenning. Med beslutet hänvisas sökanden att ansöka om inkomstrelaterad dagpenning från den egna arbetslöshetskassan. 

Folkpensionsanstalten följer ackumuleringen av arbetsvillkoret för en mottagare av arbetslöshetsförmån då mottagaren jobbar och samtidigt får jämkad arbetslöshetsförmån. Om det handlar om en medlem i en arbetslöshetskassa som får arbetsmarknadsstöd och vars arbetsvillkor konstateras vara uppfyllt eller om en medlem i en arbetslöshetskassa som får grunddagpenning och vars medlemskapsvillkor konstateras vara uppfyllt, avslår Folkpensionsanstalten ansökan om arbetslöshetsförmån utifrån den grunden att personen har rätt till inkomstrelaterad dagpenning. 

Uppfyllande eller ackumulering av arbetsvillkoret påverkar förutsättningarna att få arbetsmarknadsstöd på det sätt som beskrivs ovan i avsnitt 2.1, då det handlar om betalning av arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning till en person som fyllt 55 år, betalning av partiellt arbetsmarknadsstöd och föreläggande av väntetid för arbetsmarknadsstöd. 

Arbetskraftsmyndigheten och närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter (nedan UF-centret Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om en reform av statens regionförvaltning (RP 13/2025 rd) har godkänts och ändringarna träder i kraft den 1 januari 2026 (lag 531/2025). Vid reformen ändras UF-centrets namn till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. I denna proposition används det nuvarande namnet för UF-centret, men ändringen av namnet har beaktats i lagförslagen. ) ger arbetskraftspolitiska utlåtanden om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få en arbetslöshetsförmån och om ett förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt.  

Arbetskraftsmyndigheten avgör förutsättningarna för rätten till utkomstskydd för arbetslösa för en arbetssökande inom sitt verksamhetsområde och ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om en arbetssökande som är kund hos den vilket binder betalaren av arbetslöshetsförmånen, det vill säga Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan, beträffande de förutsättningar för att få en arbetslöshetsförmån vilka inte är förknippade med arbetskraftspolitisk prövning eller som är förknippade med endast liten prövning. UF-centret ger arbetskraftspolitiska utlåtanden om förutsättningarna för arbetssökanden att få en arbetslöshetsförmån i situationer som kräver arbetskraftspolitisk prövning.  

De arbetskraftspolitiska utlåtanden som kräver prövning gäller sysselsättning som företagare eller i eget arbete, arbete som inte utförs i ett anställningsförhållande, upphörande med arbete i företag, företagares familjemedlemmars upphörande med arbete, upphörande med företagsverksamhet, upphörande med eget arbete, förutsättningar som gäller unga personer som saknar utbildning och förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda. De aktuella arbetskraftspolitiska utlåtandena är förenade med betydande arbetskraftspolitisk prövning bland annat i fråga om bedömningen av om en arbetssökande förfarit klandervärt och när en tid utan ersättning ska föreläggas. 

2.7  Procedurregleringen kring de förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer

Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag. Genom lag tryggas offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning.  

Det finns allmänna bestämmelser om det förfarande som ska iakttas i förvaltningsärenden i förvaltningslagen (434/2003), som i regel tillämpas på handläggning av de förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer. Det är möjligt att avvika från bestämmelserna i förvaltningslagen utifrån en uttrycklig bestämmelse på lagnivå. Dessa specialbestämmelser har i regel företräde i förhållande till förvaltningslagen. Lagstiftningen om utkomstskydd som sköts av Folkpensionspensionsanstalten innehåller procedurbestämmelser som avviker från förvaltningslagen.  

Med procedurbestämmelser avses bestämmelser som gäller verkställigheten, såsom reglering kring förfarandet för att ge beslut, betalningssättet, återkrav, ändringssökande och rättelse och undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut. Det finns procedurbestämmelser i de olika förmånslagarna, lagen om Folkpensionsanstalten och de allmänna förvaltningslagarna.  

Procedurregleringen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa motsvarar i fråga om innehåll de motsvarande bestämmelserna i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller dock vissa befogade undantag till huvudreglerna i procedurbestämmelserna. Dessa undantag gäller rollen för arbetskraftsmyndighetens arbetskraftspolitiska utlåtanden, utbetalning av arbetslöshetsförmåner utan beslut och nytt avgörande av ett ärende på grund av avsaknad av sysselsättningsfrämjande service. 

2.8  Den allmänna lagstiftningen kring behandlingen av personuppgifter och informationshanteringen

2.9  Bedömning av nuläget

4.1  De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås det att det stiftas en ny lag om allmänt stöd. Allmänt stöd är ett stöd för att trygga den grundläggande försörjningen vid arbetslöshet. Allmänt stöd betalas för att främja och förbättra förutsättningarna för en arbetslös arbetssökande att söka sig eller återvända till arbetsmarknaden. 

I propositionen föreslås det att lagstiftningen om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs. 

Allmänt stöd betalas till en arbetslös arbetssökande som inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning eller som redan har fått inkomstrelaterad dagpenning för maximitiden. En ytterligare förutsättning för att få allmänt stöd är ett behov av ekonomiskt stöd, det vill säga att det allmänna stödet är en behovsprövad förmån för en arbetslös arbetssökande. Arbetsinkomsterna för en mottagare av allmänt stöd jämkas så som arbetsinkomsterna för en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning enligt bestämmelserna om jämkning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Beloppet av det allmänna stödet till fullt belopp uppgår till den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Om den så ansöker om allmänt stöd efter grundskolan eller gymnasiet inte har någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter, betalas allmänt stöd efter en väntetid på 21 veckor. 

Allmänt stöd betalas partiellt till en person som bor i sina föräldrars hushåll och inte uppfyllt arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Inkomstgränsen för inkomster för föräldrar vilka påverkar beloppet av stödet är högre än för det nuvarande partiella arbetsmarknadsstödet. 

En person som får allmänt stöd utifrån arbetslöshet omfattas i huvudsak av samma allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för att få förmånen, sysselsättningsfrämjande service och påföljder enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa som en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning utifrån lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Sättet att ordna de samtal om jobbsökning som hör till arbetskraftsmyndighetens serviceprocess i form av möten ansikte mot ansikte och innehållet i dessa ändras, om arbetslösheten för en mottagare av allmänt stöd drar ut på tiden. 

Allmänt stöd finansieras med statens medel och finansieringsandelen för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd. Allmänt stöd finansieras även med intäkter av arbetslöshetsförsäkringspremierna av löntagare som inte hör till någon arbetslöshetskassa till den del det handlar om allmänt stöd som betalas till personer som uppfyllt arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

Folkpensionsanstalten ansvarar för att verkställa det allmänna stödet. Det allmänna stödet beviljas och betalas av Folkpensionsanstalten. Arbetskraftsmyndigheten eller utvecklings- och förvaltningscentret (UF-centret) ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande till Folkpensionsanstalten om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för betalning av allmänt stöd. 

Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter förnyas genom att lätta på och förtydliga regleringsmodellen. Regleringen ändras även för att bättre överensstämma med grundlagsutskottets utlåtandepraxis.  

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Under beredningen bedömdes modeller för behovsprövning i fråga om allmänt stöd, där ett äktenskap eller samboförhållande eller ett barn som mottagaren har omsorgen om beaktas, så som för närvarande i behovsprövningen i fråga om arbetsmarknadsstöd. Beroende på de alternativa inkomstgränserna, avdragsprocentarna, inverkan av ett barn som mottagaren har omsorgen om och beloppet av inkomsterna för mottagaren av allmänt stöd kan det allmänna stödet i fråga om belopp vara större för personer i ett parförhållande som får inkomster som beaktas i behovsprövningen och för ensamboende barnlösa mottagare av allmänt stöd. Underhållet av barn tryggas ur andra system, såsom med barnbidrag och underhållsstöd. Barnbidraget för familjer med flera barn och barnbidrag som betalas för ett barn under 3 år har höjts år 2024. De centrala konsekvenserna av den föreslagna behovsprövningen i fråga om allmänt stöd jämfört med nuläget beror på att behovsprövningen utsträcks även till stödmottagare som uppfyllt arbetsvillkoret. Den föreslagna behovsprövningen i fråga om allmänt stöd har bedömts främja likabehandlingen av stödmottagarna, harmonisera fastställandet av inkomstgränsen och förenkla regleringen och verkställandet. Den föreslagna modellen har ansetts genomföra skrivningen i punkt 4.3 i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering om att individen har rätt till stöd från samhället i en situation där han eller hon inte kan försörja sig själv och sina närstående. 

I fråga om den aktiveringsperiod som ska ordnas för en mottagare av allmänt stöd granskades under beredningen en modell där kompletterande samtal om jobbsökning ordnas för en mottagare av allmänt stöd under perioden utöver att även samtal om jobbsökning ordnas med tre månaders mellanrum under perioden. Utifrån modellen skulle arbetskraftsmyndigheterna enligt uppskattning årligen ordna omkring 59 800 kompletterande samtal om jobbsökning som hör till aktiveringsperioden i anknytning till det allmänna stödet. I förhållande till nuläget skulle de kompletterande samtal om jobbsökning som ordnas med stöd av modellen i sin helhet inte öka det antal kompletterande samtal om jobbsökning som arbetskraftsmyndigheterna ordnar. Utifrån modellen hade möten ordnats för kunderna under aktiveringsperioden i anknytning till allmänt stöd i princip på samma sätt, oberoende av varje kunds personliga servicebehov. Den nu föreslagna modellen främjar för egen del bättre än ovan beskrivna modell målet i regeringsprogrammet om att underlätta den lagstadgade serviceprocessen inom arbetskraftsservicen, så att de begränsade resurserna kan användas på ett mer ändamålsenligt och kundorienterat sätt.  

Under beredningen granskades en övergångstid för genomförandet av grunddagpenningen som ett alternativ, då rätten till grunddagpenning börjat innan den föreslagna lagens ikraftträdande. Detta alternativ påverkar även regleringen kring finansiering av grunddagpenning. I beredningen granskades ett alternativ där grunddagpenning betalas i ett år under övergångstiden. Eventuella maximitider som pågår under en övergångsperiod på ett år har i regel bedömts komma till ända, men för vissa mottagare av grunddagpenning är det möjligt att det inte nödvändigtvis blir fallet. De personer som får grunddagpenning för tilläggsdagar innan ändringarna träder i kraft kan fortfarande få grunddagpenning för tilläggsdagar under övergångsperioden och en del kan uppnå pensionsåldern under övergångstiden. Detta alternativ leder till att systemet med grunddagpenning bevaras under övergångstiden trots att lagen om allmänt stöd stiftas. Personer som får grundskydd utifrån arbetslöshet bemöts på olika sätt beroende på vilken arbetslöshetsförmån som betalas av Folkpensionsanstalten de hade haft rätt till då lagstiftningen om ett allmänt stöd träder i kraft.  

I fråga om finansieringen av allmänt stöd har man granskat ett alternativ där den nuvarande finansieringen av grunddagpenning med intäkter av arbetslöshetsförsäkringspremien för löntagare så att säga avvecklas, arbetslöshetsförsäkringspremierna höjs och skatterna höjs. Stödet finansieras enligt förslaget av staten och hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd. I detta alternativ ökar statens finansieringsandel avsevärt. Utan motsvarande sänkning av nivån på det allmänna stödet ökar alternativen ramutgifterna i statens budgetekonomi. Med beaktande av att det allmänna stödet är en grundlagstryggad trygghet för den grundläggande utkomsten vid arbetslöshet och att sänkningen av det fulla beloppet av allmänt stöd som uppgår till den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel leder till en försämring av stödnivån även för mottagare av inkomstrelaterad dagpenning, har detta alternativ inte ansetts vara ändamålsenligt och inte heller förenligt med målen för beredningen av det allmänna stödet. 

I fråga om det allmänna stödets förpliktande karaktär bedömdes under beredningen en modell där de förmånspåföljder som tillämpas under aktiveringsperioden i anknytning till det allmänna stödet är strängare än under övriga perioder. Tillämpning av olika förmånspåföljder för olika grupper av arbetssökanden bedömdes dock vara en svårtydd lösning för såväl arbetssökandena som dem som verkställer förmånssystemet.  

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

I Finland delas förmåner som hör till den sociala tryggheten ofta in i minimi-, grund- och förvärvsskydd och kompletterande förmåner som ersätter kostnaderna, såsom barnbidrag, handikappbidrag och boendebidrag. Med minimiskydd hänvisar man i Finland ofta till utkomststöd, orsaksbaserade förmåner till grundbelopp som hör till grundskyddet och de inkomstrelaterade förmåner som hör till förtjänstskyddet. Indelningen är dock inte helt etablerad och det finns även andra tolkningar av indelningen. Dessutom är grundskyddet framför allt ett finländskt begrepp och det definieras i hög grad av att det baserar sig på en orsak och betalas till ett jämnstort belopp. 

Iivonen, Tervola och Ollonqvist (2022) Institutet för hälsa och välfärd. Iivonen, Saija; Tervola, Jussi; Ollonqvist, Joonas (2022). Kansainvälinen vertailu perus- ja vähimmäisturvaetuuksista: Suomi, Alankomaat, Iso-Britannia, Ruotsi, Tanska ja Viro. utredde hur minimi- och grundskyddet har ordnats i Nederländerna, Storbritannien, Sverige, Danmark och Estland. Utkomstskyddet för arbetslösa kan delas in i ett arbetslöshetsunderstöd, som inte förutsätter tidigare försäkringspremier eller arbetshistorik, och i en arbetslöshetsförsäkring, som förutsätter antingen försäkringspremier och/eller arbetshistorik. Enligt denna definition klassificeras arbetsmarknadsstöd i Finland som ett arbetslöshetsunderstöd och grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning som en arbetslöshetsförsäkring.  

Inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning förekommer i alla jämförelseländer förutom i Storbritannien i den nämnda studien. Dagpenningar till jämnstora belopp som hör till arbetslöshetsunderstöden (det så kallade grundskyddet inom arbetslöshetsförsäkringen) finns förutom i Finland i Sverige och Estland samt i Storbritannien, där det finns endast en förmån till ett jämnstort belopp. Arbetslöshetsunderstöd som inte förutsätter försäkringspremier eller att ett arbetsvillkor uppfylls finns utöver i Finland endast i Sverige, där det finns tre olika arbetslöshetsunderstöd: utvecklingsersättning till 18–24-åringar, integrationsstöd för invandrare och aktivitetsstöd för personer över 25 år. I Danmark, Estland, Storbritannien och Nederländerna tryggas utkomsten för långtidsarbetslösa ur minimiskyddet och stödet för boendet samt tillägg som eventuellt kompletterar dessa i stället för grundskyddet. 

I Finland och Sverige betalas grundskydd som hör till arbetslöshetsförsäkringen till dem som uppfyller arbetsvillkoret, men inte har varit medlemmar hos en arbetslöshetskassa tillräckligt länge. I Finland ackumuleras arbetsvillkoret utifrån den utbetalda lönen och för att uppfylla det ska man ha arbetat i 12 månader med en lön på minst 930 euro under de senaste 28 månaderna. I Sverige är arbetsvillkoret sex månaders arbete (åtminstone 80 timmar per månad) under föregående tolvmånadersperiod. I Finland och Sverige krävs ett års medlemskap i en kassa för inkomstrelaterat skydd. I Finland är arbetslöshetsförsäkringens längd antingen 300 dagar (60 veckor) eller 400 dagar (80 veckor) beroende på arbetshistoriken. Arbetslöshetsförsäkring kan betalas i 500 dagar (100 veckor) till personer som fyllt 58 år. I Sverige är längden 60 veckor och för vårdnadshavare till ett minderårigt barn är längden 80 veckor.  

I Estland finns det inte någon kassasystem, men i den jämnstora arbetslöshetsförmånen är arbetsvillkoret (sex månader under föregående tolv månader) lindrigare än i det inkomstrelaterade skyddet (tolv månader under föregående 36 månader). I Estland kan grundskydd betalas i 39 veckor (270 dagar) och det är föremål för behovsprövning. I Estland är längden på den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen 26–52 veckor beroende på hur länge man betalat försäkringspremier. Om minimilängden på den inkomstrelaterade penningen är under 39 veckor, kan grundskyddet betalas upp till 39 veckor efter att maximilängden för det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet gått ut.  

I Finland och Sverige är grundskyddet i arbetslöshetsförsäkringen ett alternativ till förvärvsskyddet och de kan inte fås efter varandra. 

Arbetsmarknadsstödet är den enda arbetslöshetsförmån som i fråga om längd är obegränsad i jämförelseländerna. I Sverige betalas arbetslöshetsunderstöd endast för tiden för sysselsättningsåtgärder inom ramen för sysselsättningstjänsterna, vars maximilängd har begränsats. Medlemmar i en arbetslöshetskassa vilka uppfyller arbetsvillkoret får aktivitetsstöd och utvecklingsersättning som ett inkomstrelaterat stöd, men i annat fall betalas stöden som grundskydd till jämnstora belopp. Utvecklingsersättning och integrationsersättning är en skattefri inkomst. I motsats till det finländska arbetsmarknadsstödet, är de svenska arbetslöshetsunderstöden inte behovsprövade i förhållande till kapitalinkomster eller föräldrarnas inkomster. 

Personer under 25 år utan yrkesutbildning eller högskoleexamen har en fem månaders väntetid innan de kan få arbetsmarknadsstöd. Under tiden för sysselsättningsfrämjande service är det dock möjligt att få stöd utan väntetid. För att få arbetsmarknadsstöd föreligger en skyldighet att anmäla sig som arbetslös arbetssökande, vara tillgänglig för arbetskraftsbyrån, vara tillgänglig för heltidsarbete, aktivt söka arbete och att vara ouppsåtligt arbetslös. Personer under 25 år utan yrkesutbildning har dessutom en skyldighet att göra en ansökan till utbildning som förbättrar den unga personens yrkesfärdigheter. I Sverige överenskoms skyldigheterna i anknytning till aktivitetsstöd, utvecklingsersättning och integrationsersättning mer ingående tillsammans med Arbetsförmedlingen vid ansökan till det ifrågavarande programmet. En allmän skyldighet är dock att iaktta det överenskomna programmet. 

6.1  Allmänt

Ett remissförfarande ordnades om utkastet till regeringens proposition mellan den 9 maj 2025 och den 19 juni 2025. Ett utlåtande begärdes av sammanlagt 382 parter, och dessutom kunde alla intresserade ge ett utlåtande via tjänsten Utlåtande.fi. 

Inom den utsatta tiden kom det in sammanlagt 108 remissvar. Av de som gav ett svar var 98 organisationer, välfärdsområden, ministerier och andra statliga myndigheter, organisationer som företräder verkställandet och ändringssökandet, kommuner och motsvarande aktörer. De remissinstanser som ska betraktas som enskilda medborgare var tio. Utlåtanden gavs även per e-post och i ärendehanteringssystemet Vahva i stället för utlåtandetjänsten. 

Rådet för bedömning av lagstiftningen har gett ett utlåtande om utkastet till proposition. 

6.2  Utlåtandena om förslaget till lagen om allmänt stöd

I utlåtandena understöddes i regel förslaget om att slå samman grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet till ett allmänt stöd som en ändring som förenklar den sociala tryggheten. I vissa utlåtanden motsatte man sig att grunddagpenningen avvecklas och att väntetid och behovsprövning tillämpas på mottagare av allmänt stöd som uppfyllt arbetsvillkoret. 

I sitt utlåtande konstaterade Ålands landskapsregering att de föreslagna ändringarna av arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning i propositionen hör till Ålands lagstiftningsbehörighet och att de ändringar som föreslagits i lagen om ordnande av arbetskraftsservice i fråga om ordnande av samtal om jobbsökning för en mottagare av allmänt stöd inte gäller Åland. 

Skatteförvaltningen och Pensionsskyddscentralen förde i sina utlåtanden fram propositionens konsekvenser för deras verksamhet. På grund av remissvaren har avsnitt 4.2.4.3 Konsekvenser för övriga aktörer i propositionen kompletterats med konsekvenserna för Pensionsskyddscentralen och Skatteförvaltningen. 

Grunderna för att fastställa det allmänna stödet

Folkpensionsanstalten, Arbetslöshetskassornas Samorganisation rf och Avoin työttömyyskassa riktade i sina utlåtanden uppmärksamhet på föreläggandet av en självrisktid för grunddagpenning, allmänt stöd och inkomstrelaterad dagpenning i övergångsskedet då ändringarna trädde i kraft. 

Utifrån remissvaren om självrisktiden har ikraftträdandebestämmelsen i lagen om allmänt stöd ändrats så att ingen självrisktid ska föreläggas för en person som varit berättigad till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning senast på dagen före lagens ikraftträdande och vars rätt till allmänt stöd börjar direkt därefter och även på så sätt att tiden som arbetslös arbetssökande beaktas även i tiden före lagens ikraftträdande. Ikraftträdandebestämmelsen för lagen om utkomstskydd för arbetslösa har ändrats så att de bestämmelser om självrisktiden för arbetslöshetsdagpenning och dagpenningperiodens maximilängd vilka gällde då lagen trädde i kraft tillämpas på den inkomstrelaterade dagpenningens självrisktid och maximitid. 

I vissa utlåtanden föreslogs att väntetiden förkortas eller slopas i sin helhet och att väntetiden inte gäller för dem som uppfyllt arbetsvillkoret. I utlåtandena påpekades att väntetiden kan orsaka ett behov av att ansöka utkomststöd, om personen inte kan trygga sin försörjning med sina andra inkomster. I utlåtandena påpekades dessutom att det är problematiskt att väntetiden gäller även för de unga personer som gjort en ansökan till utbildning, men som inte valts. I utlåtandena önskade man även att motiveringarna i propositionen preciseras till den del som den föreslagna väntetiden för det allmänna stödet avviker från väntetiden för arbetsmarknadsstödet. Omaishoitajaliitto ry föreslog i sitt utlåtande att ingen väntetid föreläggs, om en person fungerat som närståendevårdare enligt lagen om närståendevård åtminstone i en tid som motsvarar väntetiden. 

Remissvaren om väntetiden gav inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. Utifrån de mottagna remissvaren har motiveringarna om väntetiden för det allmänna stödet preciserats. På samma sätt som det nuvarande systemet med arbetsmarknadsstöd är även det allmänna stödets centrala mål att effektivisera ansökningen till yrkesutbildning, varför allmänt stöd inte betalas till personer som inte har någon yrkesutbildning då jobbsökningen börjar. På ett sätt som motsvarar nuläget är det möjligt att dra av arbete som räknas in i arbetsvillkoret från väntetiden och allmänt stöd kan betalas utan hinder av väntetiden under tiden för sysselsättningsfrämjande service. 

I utlåtandena om behovsprövningen ansågs det vara oklart vad som avses med den föreslagna behovsprövningen och om det handlar om inkomstprövning som beaktar inkomster för hela hushållet. I en del utlåtanden föreslogs att barnen beaktas i inkomstgränsen för behovsprövningen i fråga om allmänt stöd och påpekades att nedskärningarna i grundskyddet under denna regeringsperiod har ökat barnfamiljsfattigdomen. Omaishoitajaliitto ry föreslog i sitt utlåtande att ett arvode för närståendevård inte beaktas som en inkomst i behovsprövningen. Servicefacket PAM rf ansåg i sitt utlåtande att behovsprövningen inte ska utsträckas till personer som får partiell förtida ålderspension. I flera utlåtandena ansågs det vara problematiskt att konsekvenserna av den föreslagna behovsprövningen utifrån konsekvensbedömningarna hänför sig till barnfamiljer, personer som uppfyllt arbetsvillkoret och ålderstigna arbetslösa. I sitt utlåtande föreslår Folkpensionsanstalten att det i 16 § 2 mom. 6 punkten i lagen om allmänt stöd nämnda kompletteringsbeloppet enligt folkpensionslagen preciseras att gälla kompletteringsbeloppet för efterlevandepension.  

Utifrån de mottagna remissvaren har motiveringarna om behovsprövningen i fråga om allmänt stöd preciserats. I 16 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd har 6 punkten preciserats att gälla kompletteringsbeloppet för efterlevandepension eller barnpension, eftersom det är möjligt att kompletteringsbeloppet för barnpension ska betalas till en arbetslös arbetssökande under 18 år. I övrigt gav remissvaren inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. 

I sitt utlåtande hänvisade Skatteförvaltningen till utkastet till statsrådets förordning om allmänt stöd i bilagan till propositionen, i vars 3 § det finns bestämmelser om avdrag av utgifter från inkomsterna med hänvisning till utgifter för att förvärva inkomst enligt inkomstskattelagen (1535/1992) och konstaterade att 95 a § om avdrag för bostad på arbetsorten i inkomstskattelagen inte nämns i utkastet till förordningen och inte heller i statsrådets nuvarande förordning om inkomst som skall beaktas vid fastställande av arbetslöshetsförmån. Utifrån de mottagna remissvaren konstateras att innehållet i statsrådets förordning om allmänt stöd bedöms mer ingående under den fortsatta beredningen. 

Det föreslagna allmänna stödet för arbetslöshetstid har särdrag av såväl social trygghet som socialvård. Den föreslagna behovsprövningen i fråga om allmänt stöd gäller de mottagare av allmänt stöd som själva har andra inkomster av kontinuerlig natur än arbetsinkomster för att trygga försörjningen. Förvärvsinkomsterna för en mottagare av allmänt stöd under en tid av arbetslöshet jämkas enligt förslaget. I behovsprövningen i fråga om allmänt stöd beaktas de egna inkomsterna för mottagaren av allmänt stöd, men inte inkomsterna eller förmögenheten för maken eller makan eller någon annan medlem av det privata hushållet. Med avvikelse från nuläget höjs inkomstgränsen för behovsprövningen inte utifrån en make eller maka eller ett barn, utan inkomstgränsen är lika stor för alla. På ett sätt som motsvarar nuläget tillämpas behovsprövning inte på allmänt stöd som betalas för en tid av sysselsättningsfrämjande service. 

Det konstateras att propositionen inte innehåller förslag om ändring av bestämmelserna om jämkning av förvärvsinkomsterna eller avvikelse från dessa i fråga om det allmänna stödet. 

I utlåtandet om det partiella allmänna stödet ansåg man att förslaget leder till beroende av föräldrarnas underhållsförmåga och därtill förde man fram situationer där arbetslösa bor hemma hos åldrande föräldrar. I utlåtandena understöddes i sig en högre inkomstgräns för föräldrarna jämfört med den nuvarande inkomstgränsen för föräldrarna för partiellt arbetsmarknadsstöd. Dessutom ansåg man i en del utlåtanden att tillämpningen av förutsättningarna för att fastställa partiellt allmänt stöd var oklara. 

Remissvaren om partiellt allmänt stöd gav inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. Utifrån de mottagna remissvaren har motiveringarna om partiellt allmänt stöd preciserats. Det konstateras att de faktiska levnadskostnaderna för en person som bor hemma hos sina föräldrar regelmässigt är lägre än för en person som bor i ett eget hushåll. Det partiella allmänna stödet gäller inte personer som uppfyller arbetsvillkoret, vilket motsvarar det nuvarande partiella arbetsmarknadsstödet. På ett sätt som motsvarar nuläget betalas allmänt stöd till fullt belopp för den tid då en person som bor i sina föräldrars hushåll deltar i sysselsättningsfrämjande service. 

I flera utlåtanden konstaterades att nivån på det allmänna stödet, i egenskap av en förmån som tryggar den grundläggande försörjningen, kunde vara högre. I utlåtandena påpekas att Finland fått flera anmärkningar av Europeiska kommittén för sociala rättigheter om att nivån på den sociala tryggheten inte är tillräcklig. 

Remissvaren om nivån på det allmänna stödet gav inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. Utifrån remissvaren har avsnittet 12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning kompletterats. Den föreslagna nivån på det allmänna stödet motsvarar nivån på det nuvarande arbetsmarknadsstödet, den nuvarande grunddagpenningen och den nuvarande inkomstrelaterade dagpenningen. 

I flera utlåtanden konstaterades att en del av de personer som får en arbetslöshetsförmån för närvarande de facto inte har arbetsförmåga, inte är tillgängliga för heltidsarbete och inte kan hjälpas med arbetskraftsmyndigheternas metoder, utan att deras primära servicebehov utgörs av social- och hälsovårdstjänster. I utlåtandena ansågs propositionen vara oklar i fråga om personer som är sjuklediga och inte längre har någon rätt till sjukdagpenning. På grund av remissvaren konstateras att propositionen inte innehåller förslag om ändring av nuläget i fråga om hur arbetsoförmågan påverkar rätten att få en arbetslöshetsförmån. Enligt 13 § i förslaget till lag om allmänt stöd tillämpas på begränsningar för erhållande av allmänt stöd vad som i 3 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, varför en arbetsoförmögen person inte har rätt till allmänt stöd och en person som får en förmån utifrån full arbetsoförmåga betraktas som en arbetsoförmögen person. Med anledning av de mottagna remissvaren har motiveringarna i propositionen preciserats. 

De arbetskraftspolitiska förutsättningarna för allmänt stöd

Enhetliga arbetskraftspolitiska förutsättningar för inkomstrelaterad dagpenning och allmänt stöd understöddes uttryckligen i vissa utlåtanden av aktörer som företräder löntagarna. I de utlåtanden som ficks från olika intresseorganisationer föreslogs dock även ändringar i de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få allmänt stöd, bland annat i fråga om rätten till utkomstskydd för arbetslöshet för företagare i synnerhet inom kreativa områden, skyldigheten för unga personer att söka studieplatser och skyldigheten att söka heltidsarbete, vilken allmänt anknyter till förmåner för utkomstskydd vid arbetslöshet. Det sista nämnda gällde i synnerhet för partiellt arbetsoförmögna, skyldigheterna i anknytning till familjevård och närståendevårdare. 

Regeringens proposition har inte ändrats utifrån de nämnda remissvaren. Det föreslås att samma arbetskraftspolitiska förutsättningar som för inkomstrelaterad dagpenning i utkomstskyddet tillämpas på det allmänna stödet. Differentiering av de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för inkomstrelaterad dagpenning och allmänt stöd skulle minska tydligheten i det sociala trygghetssystemet. Motiveringarna i propositionen har dock kompletterats utifrån de mottagna remissvaren. Bland annat motiveringarna till lagstiftningsordningen i propositionen har kompletterats enligt de synpunkter som de högsta laglighetsövervakarna framfört. 

Genomförande och ändringssökande

I flera utlåtanden föreslogs att specialmotiveringen om förslagen om verkställande och ändringssökande kompletteras till den del som de innehåller förslag om ändringar i den gällande regleringen och avvikelse från procedurbestämmelserna i förvaltningslagen. Utifrån de mottagna remissvaren har specialmotiveringen preciserats. 

I sitt utlåtande föreslog Folkpensionsanstalten att man till lagen om allmänt stöd fogar en möjlighet att i enlighet med 50 § 2 mom. i förvaltningslagen rätta ett fel utan samtycke av parten, om felet är uppenbart och orsakats av partens eget förfarande. Propositionen har inte ändrats på det sätt som Folkpensionsanstalten föreslog. Det konstateras att i stället för att förslaget av Folkpensionsanstalten görs endast i lagstiftningen om allmänt stöd som betalas utifrån arbetslöshet, kan ändringens ändamålsenlighet och konsekvenser bedömas med tanke på hela den förmånslagstiftningshelhet som Folkpensionsanstalten verkställer i samband med andra lagstiftningsprojekt.  

Erhållande och utlämnande av uppgifter

I sitt utlåtande konstaterade finansministeriet med hänvisning till lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen att den reglering som föreslås i propositionen enligt finansministeriets uppskattning har en konsekvens för informationsmaterialen och informationssystemen och att propositionen dock inte innehåller någon separat uppskattning av den föreslagna regleringens konsekvenser för myndigheternas informationshantering. 

På grund av remissvaren har propositionen kompletterats med avsnittet 4.2.6.3 Bedömning av ändringarna i informationshanteringen och ett omnämnande om att lagpropositionen inte orsakar ändringar i sättet att lämna ut uppgifter har fogats till avsnitt 4.2.4 Konsekvenser för de verkställande aktörerna. 

I sitt utlåtande föreslog Kittilä kommun att det finns ett behov att i lagstiftningen uppdatera användningsändamålet för den bilaga till den finansieringsandelsberäkning som Folkpensionsanstalten skickar till kommunen på så sätt att kommunerna från Folkpensionsanstalten kan få åtminstone grundläggande uppgifter om de personer för vilka kommunen betalar en finansieringsandel och så att kommunerna får använda dessa uppgifter för att kontakta en kommuninvånare för att utreda servicebehovet och hänvisa dem till service. Dessutom föreslås i utlåtandet av Kittilä kommun att lagstiftningen ska möjliggöra att bilagan till finanseringsandelsberäkningen överlämnas från kommunen till arbetskraftsmyndigheten. Utifrån remissvaren konstateras att Folkpensionsanstalten på ett sätt som motsvarar nuvarande 13 kap. 6 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, utifrån 48 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av tillgången till information, har rätt att till hemkommunen ge personbeteckningen och andra identifikationsuppgifter för en mottagare av allmänt stöd vars utbetalda allmänna stöd hemkommen partiellt finansierar. Specialmotiveringen till 48 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd har preciserats. 

Rätt till allmänt stöd på basis av Europeiska unionens lagstiftning

Enligt utlåtandena av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna ska det allmänna stödets förhållande till unionslagstiftningen preciseras i propositionen. 

Folkpensionsanstalten konstaterade i sitt utlåtande att personer som uppfyllt arbetsvillkoret i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som inte är finska medborgare inte har rätt till allmänt stöd, om de har rätt till förvärvsarbete utifrån ett tillfälligt uppehållstillstånd. Enligt den uppskattning som Folkpensionsanstalten preciserat i den fortsatta beredningen är denna målgrupps storlek uppskattningsvis omkring 350 personer.  

Till 6 § i lagen om allmänt stöd, vilken gäller rätten till allmänt stöd utifrån boende eller unionslagstiftningen, har man fogat ett nytt 2 mom. om tillämpning av unionslagstiftningen, då det allmänna stödet för en person som uppfyllt arbetsvillkoret finansieras med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien på det sätt som avses i 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd. En arbetslös arbetssökande som inte är finsk medborgare och inte bor i Finland och på vilken EU-förordningen eller det nordiska avtalet om social trygghet inte tillämpas och som arbetat i minst sex månader under en oavbruten vistelse i Finland har rätt till allmänt stöd för arbetslösa enligt 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd, om han eller hon fortsätter att vistas i Finland och uppfyller arbetsvillkoret under sin arbetstid. Således har den persongrupp som nämns i Folkpensionsanstaltens utlåtande rätt till allmänt stöd då villkoret för det uppfylls på det sätt som direktivet om kombinerade tillstånd förutsätter. Detta gäller för allmänt stöd som finansierats i enlighet med 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd och som betraktas som en arbetslöshetsförmån enligt EU-förordningen 883/2004. I övriga situationer är en förutsättning för att få allmänt stöd fortfarande att personen betraktas ha sin hemvist i Finland och ha rätt till förvärvsarbete utifrån ett annat än ett tillfälligt uppehållstillstånd. 

Social- och hälsovårdsministeriet kommer att ge ett förslag till Europeiska kommissionen om att EU-förordningen 883/2004 ändras så att anteckningen om arbetsmarknadsstöd i punkt B i föreskrifterna om Finland i bilaga X ersätts med allmänt stöd, som finansierats enligt 50 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd. Ett godkännande av Europaparlamentet och rådet förutsätts för att ändringen ska träda i kraft. Allmänt stöd, som finansierats enligt 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd, betraktas som en arbetslöshetsförmån enligt artikel 3.1 h i EU-förordning 883/2004 och 6 kap. om arbetslöshetsförmåner i avdelning III i EU-förordningen tillämpas på den.  

Ikraftträdande

Enligt uppskattningen i Folkpensionsanstaltens utlåtande kan de krävda systemändringarna inte genomföras före den 1 februari 2026. I utlåtandet från Folkpensionsanstalten konstateras att det allmänna stödet för en arbetslös är en stor förmån, varför den snäva tidsplanen för ikraftträdandet och förseningar i ändringarna av systemen äventyrar utbetalningen av en förmån som tryggar försörjningen för en stor grupp klienter. För att trygga funktionsförutsättningarna för förmånsbehandlingen och en smidig utbetalning av förmånen föreslog Folkpensionsanstalten att tillämpningen av lagstiftningen om ett allmänt stöd börjar den 1 maj 2026 i stället för den 1 februari 2026 så som föreslagits i propositionen. 

Enligt den syn som Pensionsskyddscentralen lagt fram i sitt utlåtande borde ikraftträdandet för lagstiftningen om det allmänna stödet skjutas upp till början av juni 2026. Det allmänna stödet orsakar ändringar i informationssystemen i arbetspensionsbranschen, vilka inte hinner genomföras före den 1 februari 2026. 

I sitt utlåtande konstaterade Skatteförvaltningen att om ikraftträdandet är år 2026, ska det slutliga innehållet i lagändringarna vara känt av Skatteförvaltningen senast den 14 november 2025, eftersom det är utmanande att med ett sent tidsschema genomföra bestämmelser som eventuellt ändras med anledning av regeringspropositionen. 

I flera mottagna utlåtanden ansågs den föreslagna tidsplanen för ikraftträdandet vara snäv för ett framgångsrikt genomförande och för att arbetslösa arbetssökanden ska kunna förbereda sig på ändringen av systemet med arbetslöshetsskyddet. 

På grund av remissvaren om ikraftträdandet har förslaget om ikraftträdandet för lagstiftningen om det allmänna stödet ändrats så att det föreslås att lagstiftningen ska träda i kraft den 1 maj 2026. 

6.3  Utlåtandena om de samtal om jobbsökning som ska ordnas för en mottagare av allmänt stöd

Flera sysselsättningsområden och Kommunförbundet kritiserade propositionen till den del som samtalen under en viss period ska ordnas som närvaromöten för en arbetssökande som får allmänt stöd och de föreslog att samtalen ordnas utifrån servicebehovet och att sättet att ordna samtal omfattas av mer prövningsrätt. De gjorde även förslag som gällde innehållet i samtal om jobbsökning. Utifrån remissvaren har specialmotiveringen till föreslagna 32 a § preciserats i fråga om prövningsrätten för sättet att ordna samtalen och dessutom har bland annat ett hälsomässigt skäl lagts till som ett exemplifierande skäl att avvika från ett närvaromöte. 

Av remissinstanserna ansåg största delen att den period som ordnas för mottagare av allmänt stöd under 25 år i regel är positiv, men till denna del föreslogs även att prövningsbehörigheten ökas i fråga om sättet att ordna perioden. En del av remissinstanserna riktade uppmärksamhet på att en aktiveringsperiod ordnas för unga personer först efter en relativt lång arbetslöshetsperiod. 

Propositionen har inte ändrats utifrån remissvaren. Den serviceprocess som föreskrivits i lagen om ordnande av arbetskraftsservice ordnas för såväl personer under 25 år och andra arbetssökanden direkt från början av arbetssökningen. Serviceprocessen för personer under 25 år börjar med andra ord inte efter någon viss tidsperiod, utan direkt från och med det att jobbsökningen börjar. Om arbetssökningen drar ut på tiden, ordnas samtalen dock i enlighet med förslaget under perioden, det vill säga i princip som närvaromöten. 

I sina utlåtanden förde sysselsättningsområdena och välfärdsområdena fram att den period som ska ordnas för en mottagare av allmänt stöd ökar behovet av social- och hälsotjänster och även arbetskraftstjänstemännens förmåga att identifiera andra behov än behov av arbetskraftsservice hos arbetssökandena. I sina utlåtanden riktade Kunta- ja hyvinvointialuetyönantajat och Hyvil Oy dessutom uppmärksamhet på att hänvisning till välfärdsområdets service av en arbetskraftsmyndighet inte kan ligga till grund för en skyldighet för välfärdsområdet att ordna egen service för arbetskraftsmyndigheterna. 

Propositionen har inte ändrats utifrån remissvaret. Enligt den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice beaktas i arbetskraftsmyndighetens bedömning av en arbetssökandes servicebehov åtminstone bland annat arbetssökandens arbets- och funktionsförmåga som påverkar hans eller hennes förutsättningar för jobbsökning och sysselsättning och som kan bedömas i samarbete med serviceproducenterna inom social- och hälsovården. En annan serviceanordnare ordnar service alltid utifrån den relevanta lagstiftningen, och det faktum att en arbetskraftsmyndighet hänvisar en person till annan service än sådan som ordnas utifrån lagen om ordnande av arbetskraftsservice innebär inte att arbetssökanden har en subjektiv rätt till servicen, om inte detta bestäms annanstans i lagstiftningen. Med anledning av de mottagna remissvaren har motiveringarna i propositionen preciserats i avsnitt 4.2.4.3 Konsekvenser för övriga aktörer. 

Helsingfors, Kittilä och Tammerfors anmärkte i sina utlåtanden att den primära uppgiften för den arbetskraftsservice som tillhandahålls av kommunerna ska vara att främja sysselsättning, men den föreslagna regleringen förskjuter tyngdpunkten från främjande av sysselsättning till skötsel av arbetslöshet.  

Propositionen har inte ändrats utifrån remissvaret. Utifrån lagen om ordnande av arbetskraftsservice omfattas kommunernas ansvar att ordna service offentliga arbetskraftsservice och anknuten service. Med offentlig arbetskraftsservice tryggas tillgången till kompetent arbetskraft och möjligheterna för arbetssökanden att få arbete, oberoende av längden på arbetssökandens arbetslöshet. 

Några remissinstanser konstaterade att möten ansikte mot ansikte påverkar uträttandet av ärendet i synnerhet i glest befolkade områden och ökar arbetssökandenas kostnader. 

Inga ändringar gjordes i propositionen utifrån remissvaren. Redan för närvarande har en arbetssökande som ansöker om en arbetslöshetsförmån för att få en förmån en skyldighet att uträtta ärenden med arbetskraftsmyndigheten inom den tidsfrist och på det sätt som den angett, till exempel på plats. Dessutom är en arbetslöshetsförmån är en förmån med ett vederlag och det är även möjligt att ställa skyldigheter för en arbetssökande som motvikt. 

I sitt utlåtande lyfte regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland fram att deras roll som aktör som övervakare av arbetskraftsmyndigheterna inte har identifierats i propositionen. I sitt utlåtande riktade UF-centret uppmärksamhet på motiveringarna till 32 a § och 32 b § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, vilka även några andra remissinstanser kritiserade för att uttrycket ”vägande skäl” som nämns i 32 a § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice är svårt att bedöma i ljuset av specialmotiveringen. Dessutom lyfte Vanda stad fram att om aktiveringsperioden inte gäller de arbetssökanden för vilka en aktiveringsplan eller en sektorsövergripande plan upprättats, ska detta framgå av bestämmelsen. 

Utifrån remissvaren har propositionen kompletterats i fråga om regionförvaltningsverkets roll i fråga om lagen om ordnade av arbetskraftsservice i avsnittet om nuläget. Motiveringarna till 32 a § och 32 b § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice har utifrån UF-centrets utlåtande preciserats och uttrycket ”vägande skäl” har preciserats i motiveringen. Dessutom har ett nytt 4 mom. fogats till 33 a §, vilket innehåller bestämmelser om att perioden inte gäller för en mottagare av allmänt stöd för vilken en aktiveringsplan eller en sektorsövergripande sysselsättningsplan utarbetats. 

Flera arbetskraftsmyndigheter bedömde i sina utlåtanden att uppgången i antalet närvaromöten leder till en uppgång i resursbehoven i synnerhet för verksamhetslokaler.  

Utifrån remissvaren ändrades propositionen inte. Arbetskraftsmyndigheternas lokalresurser bedöms inte ligga på kritisk nivå i förhållande till de föreslagna ändringarna, i synnerhet med beaktande av arbetskraftsmyndigheternas självbedömning av läget för lokalresurserna från våren 2025. Propositionens konsekvensbedömningar har preciserats i fråga om verksamhetslokalernas tillräcklighet. Det konstateras att de tolkningstjänster som nämns i utlåtandena vid behov ska ordnas även per telefon eller med en fjärranslutning för de kundmöten som ordnas. 

Största delen av de arbetskraftsmyndigheter som gav ett utlåtande uppskattade att de föreslagna ändringarna ökar arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd. Utifrån utlåtandena beror detta bland annat på att ordnande av möten på plats alltid är mer krävande och kräver mer arrangemang än möten via telefon eller en fjärranslutning. Dessutom uppskattade Kommunförbundet i sitt utlåtande att propositionen innebär extra arbete i och med den ökade rådgivningen till klienterna.  

Utifrån remissvaren har konsekvensbedömningarna preciserats i fråga om det extra arbete som orsakas för arbetskraftsmyndigheterna av propositionen. I och med propositionen ökar inte själva mötena, vilket med tanke på det extra arbetet är den klart viktigaste enskilda faktorn. Dessutom ska arbetskraftsmyndigheterna även i nuläget ordna samtal om jobbsökning som närvaromöten enligt klienterna servicebehov, vilket för egen del begränsar uppgången i antalet samtal om jobbsökning som ska ordnas ansikte mot ansikte. Så som även påpekades i utlåtandena kan uppgången i det antal möten ansikte mot ansikte som ska ordnas orsaka extra arbete för arbetskraftsmyndigheterna i anknytning till arrangemangen av samtal om jobbsökning och kundkontakten, men mängden extra arbete på grund av dessa kontakter bedöms dock vara högst små. 

6.4  Utlåtanden om de andra lagförslagen

I sina utlåtanden lyfte arbetslöshetskassorna fram att det allmänna stödet eventuellt ska beaktas i fastställandet av årsinkomsten för den inkomstrelaterade dagpenningen. Enligt nuvarande 5 § 1 mom. 1 punkten i statsrådet förordning om inkomst som skall beaktas vid fastställande av arbetslöshetsförmån (1332/2002) räknas en förmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa in i årsinkomsten. Till avsnitt 8 Bestämmelser på lägre nivå än lag har man fogat ett omnämnande om att den nämnda förordningen av statsrådet kommer att ändras så att 5 § 1 mom. 1 punkten innehåller bestämmelser om att inkomstrelaterad dagpenning och allmänt stöd är inkomst som räknas in i årsinkomsten. Utkastet till förordningen finns som bilaga till denna proposition. 

I sitt förslag föreslog Folkpensionsanstalten att 70 § 2 mom. i lagen om Folkpensionsanstalten upphävs som ett onödigt moment, eftersom den barnförhöjning som föreskrivs i bestämmelsen inte betalas för en arbetslöshetsförmån, ett allmänt stöd och inte heller för rehabiliteringspenning. På grund av Folkpensionsanstaltens remissvar har propositionen ändrats så att 70 § 2 mom. 2 punkten i lagen om Folkpensionsanstalten upphävs som ett onödigt moment. 

I flera utlåtanden påpekades att utvidgningen av aktiveringsplanen till de som för närvarande får grunddagpenning ökar arbetskraftsmyndighetens arbetsbelastning och även om tillägget inte är stort, finns det skäl att beakta att kommunerna och välfärdsområdena redan nu har utmaningar att utarbeta aktiveringsplaner för alla klienter som uppfyller aktiveringsvillkoret. Denna ändring kräver för egen del extra resurser för samarbetet kring aktiveringsplaner såväl hos arbetskraftsmyndigheten som hos välfärdsområdet. I utlåtandena konstaterades dessutom att man samtidigt håller på att lätta på upprättandet av aktiveringsplaner i andra projekt som genomförs av regeringen, vilket står i strid med denna proposition. 

Remissvaren om ändring av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte gav inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. Det konstateras att den eventuella ändringen av antalet klienter och arbetsmängden uppskattas vara liten. Avsnittet 4.2.4. Konsekvenser för de verkställande aktörerna i propositionen har preciserats i fråga om arbetskraftsmyndigheterna och välfärdsområdena. Till avsnittet 11.2 Samband med andra propositioner har man dessutom fogat ett omnämnande om att regeringen under höstsessionsperioden 2025 överlämnar en regeringsproposition om ändring av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyftet, vilken innehåller samma bestämmelser som i denna regeringsproposition på så sätt att aktiveringsplaner framöver utarbetas endast för arbetslösa som får utkomststöd. 

6.5  De övriga remissvaren

I utlåtandena av statsrådets biträdande justitiekansler och justitieministeriet och i vissa andra utlåtanden riktades uppmärksamhet på det stora antalet hänvisningar till lagen om utkomstskydd för arbetslösa i lagen om allmänt stöd. Enligt biträdande justitiekanslerns syn gör hänvisningstekniken att helheten blir svårtydd. Enligt justitieministeriets syn orsakar denna hänvisningsteknik ett accentuerat krav på att följa att en lag som använder hänvisningar är uppdaterad i förhållande till de ändringar som eventuellt görs i den lag till vilken det hänvisas. 

Regleringstekniken med hänvisningar till lagen om utkomstskydd för arbetslösa anses vara ändamålsenlig då det handlar om tillämpning av de innehållsmässigt samma förutsättningarna att få en förmån som betalas utifrån arbetslöshet på såväl allmänt stöd som inkomstrelaterad dagpenning. Till den del som det handlar om tillämpning av samma förutsättningar att få en förmån på såväl allmänt stöd som inkomstrelaterad dagpenning, utfärdas bestämmelser om detta endast i den berörda förmånslagen. Remissvaren om hänvisningstekniken i lagen om allmänt stöd gav inte skäl att ändra regeringens proposition. 

Enligt utlåtandet av riksdagens justitieombudsmans kansli ska motiveringarna, för att göra det möjligt att gestalta vad som ändras då arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen ersätts med allmänt stöd, tydligare redogöra för om innehållsmässiga ändringar föreslås och i så fall hurudana. Utifrån remissvaren har detaljmotiveringen till lagen om allmänt stöd preciserats. 

Enligt utlåtandet av statsrådets biträdande justitiekansler ska propositionen innehålla en bedömning med tanke på bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter avseende rättsskydd i 21 § i grundlagen och om jämlikhet i 6 § i fråga om hur rätten till god förvaltning tryggas för alla arbetssökanden. Enligt utlåtandet av riksdagens justitieombudsmans kansli är det motiverat att komplettera motiveringarna till lagstiftningsordningen med en uppskattning om tillgodoseendet av den grundläggande rättighet som gäller god förvaltning och därtill med en uppskattning av förslagens förhållande till 10 § och 80 § i grundlagen. I sitt utlåtande anser justitieministeriet att det är motiverat och ändamålsenligt att de planerade besvärsförbuden bedöms separat i förhållande till 21 § i grundlagen. I utlåtandena av statsrådets biträdande justitiekansler och justitieministeriet riktas uppmärksamhet på bemyndigandena att utfärda förordning i lagen om allmänt stöd. Med anledningen av remissvaret kompletterades propositionens avsnitt 4.2.3.1 Grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter och avsnitt 12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning och dessutom preciserades regleringen kring bemyndigandena att utfärda förordning i lagen om allmänt stöd. 

Utlåtandet av statsrådets biträdande justitiekansler innehåller en hänvisning till grundlagsutskottets utlåtandepraxis, enligt vilken det av de grundläggande rättigheternas individuella karaktär följer att konsekvensbedömningarna måste fästa särskild uppmärksamhet vid de fall där de negativa konsekvenserna är som störst, även om antalet sådana fall eventuellt är lågt (GrUU 51/2017 rd, s. 3–4). I utlåtandet framlyfts personer som får grunddagpenning för tilläggsdagar. Med anledning av remissvaret kompletterades motiveringarna i propositionen i avsnitten Grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter, Alternativen och deras konsekvenser samt Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning. 

Utlåtandet av statsrådets biträdande justitiekansler innehåller en hänvisning till det som konstaterats i avsnitt 1.1.1 Regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering om att man i samband med utvecklingen av modellen med allmänt stöd riktar särskild uppmärksamhet på att trygga den grundläggande försörjningen för dem som de facto är arbetsoförmögna till exempel på grund av sjukdomar. Enligt utlåtandet redogör propositionen inte för hur man avser stöda detta mål. Det konstateras att denna proposition inte innehåller förslag om ändringar jämfört med nuläget till den del som det handlar om rätten för en arbetslös arbetssökande till skyddet för grundläggande försörjning, då personen med stöd av lagen inte konstaterats vara arbetsoförmögen. Beredningen av det allmänna stöd görs etappvis enligt de mål som antecknats i regeringsprogrammet. 

Även Sametinget gav ett utlåtande om utkastet till proposition. I fråga om de ändringar som föreslagits i propositionen identifierades inte några särskilda konsekvenser för situationen för urfolket och till denna del har propositionen inte kompletterats eller ändrats. 

I en del utlåtanden föreslogs ändringar som är väsentligt mer omfattande än de som beretts i fråga om det allmänna stödet under en tid av arbetslöshet. Dessa föreslagna ändringar gäller inkomstrelaterad dagpenning eller annat skydd vid arbetslöshet som baserar sig på att ett försäkringsvillkor uppfylls, en ändring av betalningsperioderna för allmänt stöd, överföring av arbetskraftsmyndigheternas uppgifter i anknytning till skyddet vid arbetslöshet till betalarna av arbetslöshetsförmåner, betalning av allmänt stöd och inkomstrelaterad dagpenning till dem som inte fullgjort sin läroplikt, inräknande av social rehabilitering som tillhandahålls av tredje sektor i sysselsättningsfrämjande service, överföring av arbetslösa som fått sjukdagpenning under maximitiden bort från arbetskraftsservicen eller det allmänna stödet, återinförande av det skyddade beloppet vid jämkning samt slopande av förmögenhetsprövningen för allmänt bostadsbidrag. Till denna del gav remissvaren inte skäl att ändra eller komplettera regeringens proposition. 

De mottagna remissvaren om följande faser av beredningen av det allmänna stödet gav inte skäl att ändra eller komplettera denna regeringsproposition. 

6.6  Den helhet som bildas av olika regeringspropositioner

Statsrådets biträdande justitiekansler och flera andra instanser föreslog i sina utlåtanden att de propositioner som bereds samtidigt vid arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet ska innehålla en beskrivning av propositionernas kopplingar till varandra och en bedömning av de sammantagna konsekvenserna av de olika propositionerna. Propositionen har kompletterats med en beskrivning av den förslagshelhet som påverkar arbetslösa i avsnitt 11 Samband med andra propositioner. 

Till avsnittet 4.2 De huvudsakliga konsekvenserna har man fogat information om att social- och hälsovårdsministeriet har berett en bedömning av de sammantagna konsekvenserna, inklusive synvinklar som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, av de lagändringar som gäller social trygghet och social- och hälsovårdstjänster och som ges som budgetlagpropositioner i samband med budgetpropositionen för år 2026. Bedömningen publiceras på samma gång som budgetlagarna ges och den är tillgänglig som komplement till konsekvensbedömningarna i regeringspropositionerna vid riksdagsbehandlingen. 

6.7  Utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen

Rådet för bedömning av lagstiftningen har gett ett utlåtande om propositionsutkastet. Enligt utlåtandet ska propositionen innehålla en beskrivning av hur förslaget i praktiken smidiggör och förenklar handläggningen av ärenden. Bedömningsrådet anser att propositionen ska förtydliga hur förslaget påverkar den som ansöker om stöd.  

Med anledning av utlåtandet av rådet för bedömning av lagstiftningen har propositionen kompletterats med avsnitt 4.2.3.1 om propositionens konsekvenser för det sociala trygghetssystemet, ansökan om stöd och uträttandet av ärenden samt med avsnitt 4.2.3.3 om konsekvenserna av behovsprövning i fråga om allmänt stöd och väntetiden samt det partiella allmänna stödet för erhållandet av stöd. Dessutom har propositionens konsekvenser för Folkpensionsanstaltens informationssystem (avsnitt 4.2.4.1) och punkten om uppföljning (avsnitt 10) preciserats. 

6.8  Fortsatt beredning

Utifrån remissvaret föreslås att lagstiftningen kring allmänt stöd träder i kraft den 1 maj 2026. Pensionsskyddscentralen föreslog i sitt utlåtande att lagstiftningen kring allmänt stöd träder i kraft den 1 juni 2026 och förde fram att förberedelserna för genomförandet av det allmänna stödet inom arbetspensionsområdet kräver ändringar i informationssystemen, vilka man inte hinner genomföra före den 1 februari 2026. Utifrån remissvaren görs under den fortsatta behandlingen en mer ingående bedömning av konsekvenserna av det ändrade ikraftträdandeförslaget för förmedling av information om genomförandelösningarna mellan Folkpensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen i fråga om maj 2026. 

7.1  Lagen om allmänt stöd

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §.Lagens syfte. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens syfte. Enligt paragrafens 1 mom. är allmänt stöd ett stöd för att trygga den grundläggande försörjningen vid arbetslöshet.  

Enligt paragrafens 2 mom. betalas allmänt stöd för att främja och förbättra arbetslösa arbetssökandes förutsättningar att söka sig till eller återvända till arbetsmarknaden. 

2 §.Allmänt stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om till vem allmänt stöd betalas. Paragrafen har en karaktär av en bestämmelse om lagens syfte och det är inte möjligt att bevilja eller förvägra allmänt stöd enkom med stöd av den.  

Enligt 1 punkten i paragrafen betalas allmänt stöd till en arbetslös arbetssökande som enligt 5 kap. 2 § 1 mom. eller 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte har rätt till sådan inkomstrelaterad dagpenning som avses i den lagen. Enligt nämnda 2 § 1 mom. föreligger rätt till inkomstrelaterad dagpenning för en medlem av en löntagarkassa (försäkrad) som har varit försäkrad åtminstone de 12 närmast föregående månaderna och som under de kalendermånader han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare. Enligt det nämnda 1 momentet i 6 § har en medlem av en företagarkassa som har varit försäkrad åtminstone de 15 föregående månaderna och som medan han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare rätt till inkomstrelaterad dagpenning. 

Enligt paragrafens 1 punkt betalas allmänt stöd även till en arbetssökande som har fått inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för maximitiden. 

Enligt paragrafens 2 punkt förutsätts ett behov av ekonomiskt stöd för att allmänt stöd ska betalas. 

3 §.Allmänna rättigheter och skyldigheter för mottagare av allmänt stöd. Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om de allmänna rättigheterna och skyldigheterna för mottagare av allmänt stöd. Paragrafens 1 moment innehåller bestämmelser om en arbetssökandes rätt till en sysselsättningsplan, som föreskrivs i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.  

Paragrafens 2 moment innehåller bestämmelser om att en mottagare av allmänt stöd har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning och i samarbete med arbetskraftsmyndigheten främja den egna sysselsättningen och förebygga att arbetslösheten drar ut på tiden.  

På ett sätt som motsvarar 1 kap. 3 § i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa har bestämmelsen om de allmänna skyldigheterna en karaktär av en bestämmelse om syftet, och det är inte möjligt att förvägra allmänt stöd enkom med stöd av den. 

4 §.Verkställighet av lagen. Enligt paragrafens 1 mom. leds, styrs och utvecklas verkställigheten av den föreslagna lagen av social- och hälsovårdsministeriet såsom högsta myndighet i ärenden som gäller utkomstskyddet samt av arbets- och näringsministeriet såsom högsta myndighet i arbetskraftspolitiska ärenden.  

Utifrån paragrafens 2 mom. sköter Folkpensionsanstalten verkställighetsuppgifterna i den föreslagna lagen. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter ger för Folkpensionsanstalten bindande utlåtanden om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av allmänt stöd. Enligt paragrafen tillämpas på utlåtandet vad som i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om arbetskraftspolitiskt utlåtande. Bestämmelserna i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa definierar även behörighetsfördelningen mellan arbetskraftsmyndigheterna och utvecklings- och förvaltningscentret. 

5 §. Tillämpning av 1 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilket avseende bestämmelserna i 1 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på allmänt stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilket avseende samma bestämmelser i 1 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som för inkomstrelaterad dagpenning tillämpas på allmänt stöd.  

Enligt 1 punkt 1 mom. i paragrafen tillämpas definitionerna i 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på allmänt stöd. Nämnda 5 § innehåller bestämmelser om definitionen av anställningsförhållande, heltidsarbete, deltidsarbete, permittering, arbetsvillkor, tid utan ersättning, sysselsättningsplan, plan som ersätter sysselsättningsplanen, lönesubventionerat arbete, väderhinder, arbetstidsbank, orsak som jämställs med permittering, sysselsättningsfrämjande service och arbetskraftsmyndighet. I denna proposition föreslås att 1 och 2 punkten som gäller definitionerna om arbetslöshet och arbetslöshetsdagpenning i 1 mom. i den nämnda paragrafen upphävs (lagförslag 2). Enligt nämnda 5 § 3 mom. jämställs arbete som utförs i ett anställningsförhållande och ett ärende som gäller ett tjänsteförhållande med ett anställningsförhållande och ett arbetsavtalsärende då lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas.  

Enligt 1 mom. 2 punkten i paragrafen tillämpas bestämmelserna i 1 kap. 6 § om företagare och enligt 3 punkten 7 § om samboförhållande och makar som bor åtskils i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på allmänt stöd. Det finns bestämmelser om när en person betraktas som företagare i 1 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I 1 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns det bestämmelser om samboende och situationer där makar bor åtskils, när äktenskap påverkar erhållandet av en förmån eller dess belopp eller inverkar på något annat sätt.  

6 §.Rätt till allmänt stöd på basis av boende eller Europeiska unionens lagstiftning. Enligt paragrafens 1 mom. har arbetslösa arbetssökande som är bosatta i Finland rätt till allmänt stöd enligt denna lag. En person betraktas som bosatt i Finland om han eller hon i enlighet med 5, 6 eller 10 § i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019) är bosatt i Finland. Regleringen motsvarar 1 kap. 8 a § 1 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket för närvarande gäller alla förmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om betalning av allmänt stöd med iakttagande av vad som i 1 kap. 8 a § 2 och 3 mom. samt 8 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om rätten till inkomstrelaterad dagpenning om det handlar om allmänt stöd som finansierats på det sätt som avses i 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien enligt 23 § i lagen om finansiering av arbetslöshetspersoner, vilket betalas till en person som uppfyllt arbetsvillkoret.  

Nämnda 2 mom. tillämpas trots vad som föreskrivs om begränsningen angående utlänningar i 8 § i lagen om allmänt stöd. Arbetskraftsmyndigheten hade kunnat ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande till Folkpensionsanstalten, enligt vilket allmänt stöd inte kan betalas på grund av en begränsning som regleras i 8 §. Om den som ansöker om allmänt stöd uppfyllt arbetsvillkoret och allmänt stöd kan betalas med stöd av 2 mom. i denna paragraf, ska Folkpensionsanstalten vid behov begära ett nytt arbetskraftspolitiskt utlåtande från arbetskraftsmyndigheten om uppfyllandet av andra arbetskraftspolitiska förutsättningar för att betala allmänt stöd. I en sådan situation skulle Folkpensionsanstalten med stöd av 2 mom. i denna paragraf avvika från ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som getts utifrån 8 §. Det arbetskraftspolitiska utlåtande som binder Folkpensionsanstalten gäller förutsättningarna att betala allmänt stöd enligt 8 §, inte 2 mom. i denna paragraf, vilket innehåller bestämmelser om undantag till det undantag som föreskrivs i 8 §.  

Allmänt stöd, som finansierats enligt 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd, betraktas som en arbetslöshetsförmån enligt artikel 3.1 h i EU-förordning 883/2004 och 6 kap. om arbetslöshetsförmåner i avdelning III i EU-förordningen tillämpas på den.  

En arbetslös arbetssökande som inte är finsk medborgare och inte bor i Finland och på vilken EU-förordningen eller det nordiska avtalet om social trygghet inte tillämpas och som arbetat i minst sex månader under en oavbruten vistelse i Finland har rätt till allmänt stöd för en arbetslös enligt 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd, om han eller hon fortsätter att vistas i Finland och uppfyller arbetsvillkoret under sin arbetstid. Han eller hon skulle måste vara registrerad som arbetssökande hos arbetskraftsmyndigheten och uppfylla övriga förutsättningar för att få allmänt stöd. Om rätten till förvärvsarbete baserade sig på ett tillfälligt uppehållstillstånd, skulle han eller hon kunna registrera sig som arbetssökande under förutsättning att uppehållstillståndet inte är förknippat med begränsningar som gäller arbetsgivaren. På det sätt som direktivet om kombinerade tillstånd förutsätter har en sådan arbetssökande rätt till allmänt stöd om villkoren för det är uppfyllt. Det gäller för allmänt stöd som finansierats i enlighet med 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd och som betraktas som en arbetslöshetsförmån enligt EU-förordningen 883/2004. I övriga situationer är en förutsättning för att få allmänt stöd fortfarande att personen betraktas ha sin hemvist i Finland och ha rätt till förvärvsarbete utifrån ett annat än ett tillfälligt uppehållstillstånd. 

En arbetslös arbetssökande som på det sätt som avses i artikel 64 i grundfördraget rest till en annan stat för att söka arbete där, är berättigad att få arbetslöshetsdagpenning för högst tre månader för tiden för jobbsökning i den andra staten. 

Enligt paragrafens 3 mom. har säsongsarbetare som avses i lagen om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (907/2017) inte rätt till allmänt stöd. Regleringen motsvarar 1 kap. 8 a § 4 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket för närvarande gäller alla arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Direktivet om säsongsanställning tillämpas på medborgare i tredjeländer som bor utanför EU-medlemsstaterna och som ansöker om att få tillträde till en medlemsstats territorium för att jobba som säsongsanställd. Utifrån direktivet ska säsongsanställda som kommer från tredjeländer bemötas jämlikt inom de sociala trygghetsområden som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004. Direktivet om säsongsanställning har dock gett möjlighet att utesluta jämlikt bemötande i fråga om familjeförmåner och utkomstskydd för arbetslösa. De begränsningar som gäller betalning av en förmån vilka direktivet ger möjlighet till har införts i Finland i förmånslagstiftningen. Allmänt stöd för en person som uppfyllt arbetsvillkoret är en arbetslöshetsförmån enligt artikel 3 i EU-förordning 883/2004. Den begränsning som direktivet om säsongsanställning ger möjlighet till införs i lagen om allmänt stöd. 

2 kap. Arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner

7 §.Tillämpning av 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det föreslås att paragrafen innehåller föreskrifter om de bestämmelser i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som tillämpas på de allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få allmänt stöd.  

På de allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få allmänt stöd tillämpas vad som i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om arbetslösa arbetssökande, om arbete som inte utförs i anställningsförhållande, om företagsverksamhet och eget arbete, om nystartad företagsverksamhet och sysselsättning i eget arbete, om upphörande med arbete i företag, om företagares familjemedlemmars upphörande med arbete, om upphörande med företagsverksamhet, om upphörande med eget arbete, om studier, om undantag i fråga om studier, om kortvariga studier och om upphörande med heltidsstudier. Således tillämpas till denna del samma bestämmelser som för inkomstrelaterad dagpenning på det allmänna stödet. 

8 §.Begränsningar som gäller utlänningar. En person som inte är finsk medborgare har inte rätt till allmänt stöd, om han eller hon har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd. Den motsvarande bestämmelsen om arbetsmarknadsstöd upphävs från 2 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (lagförslag 2).  

9 §.Unga som saknar yrkesutbildning. I paragrafen föreskrivs det att 2 kap. 13–16 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på rätten till allmänt stöd för en ung person under 25 år som saknar utbildning som ger yrkesfärdigheter. Bestämmelserna gäller skyldigheten för en ung person utan utbildning att söka studieplatser som en förutsättning för att få en förmån. I praktiken innebär detta att samma bestämmelser som för inkomstrelaterad dagpenning tillämpas på allmänt stöd.  

10 §.Förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om tillämpningen av bestämmelserna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på rätten att få allmänt stöd. Enligt paragrafen tillämpas vad som föreskrivs i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på rätten för få att allmänt stöd på grund av att personen lämnat sitt arbete eller blivit uppsagd, vägrat att ta emot arbete eller förfarit klandervärt i samband med jobbsökning och arbetskraftsservice eller förfarit på ett sätt som betraktas som ett förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt så som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Följaktligen tillämpas samma bestämmelser som för inkomstrelaterad dagpenning på det allmänna stödet.  

3 kap. Allmänna begränsningar för erhållande av allmänt stöd

11 §.Allmänna begränsningar. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 3 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

Enligt 1 mom. i paragrafen beviljas inte allmänt stöd till en arbetssökande som inte har fyllt 18 år. Allmänt stöd kan dock beviljas en arbetssökande som fyllt 17 år och som har fullgjort sin läroplikt. Detta motsvarar vad som för närvarande föreskrivs i 3 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det dessutom att en ung person under 18 år som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter inte har rätt till allmänt stöd på grundval av arbetslöshet. Detta motsvarar den nuvarande regleringen kring arbetsmarknadsstöd i 2 kap. 13 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Folkpensionsanstalten utreder som en ny uppgift rätten till allmänt stöd för en ung person under 18 år, då han eller hon efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter. Framöver ger arbetskraftsmyndigheten inte längre något arbetskraftspolitiskt utlåtande om ärendet. 

Enligt paragrafens 2 mom. beviljas en arbetssökande som är född före 1965 allmänt stöd högst till utgången av den kalendermånad under vilken den arbetssökande fyller 65 år. En arbetssökande som är född 1965 eller därefter beviljas allmänt stöd högst till utgången av den kalendermånad under vilken den arbetssökande uppnår den lägsta ålder för ålderspension som avses i 11 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006). Detta motsvarar vad som för närvarande föreskrivs i 3 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Enligt paragrafens 3 mom. kan en person emellertid beviljas allmänt stöd högst till utgången av den kalendermånad då han eller hon fyller 68 år, om han eller hon är förhindrad att arbeta av de orsaker som nämns i 1 kap. 5 § 1 mom. 14 punkten, 4 kap. 1 § 2 punkten eller 1 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller om han eller hon är permitterad på heltid. Detta motsvarar vad som för närvarande föreskrivs i 3 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Enligt paragrafens 4 mom. är en arbetssökande som fullgör sin värnplikt eller civiltjänst, avtjänar ett fängelsestraff, är intagen för vård på sjukhus eller därmed jämförbar anstaltsvård inte berättigad till allmänt stöd. Inte heller en arbetssökande som är förhindrad att vara på arbetsmarknaden av orsaker som kan jämföras med dessa har rätt till allmänt stöd. Detta motsvarar vad som för närvarande föreskrivs i 3 kap. 1 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

12 §.Väntetid. Enligt paragrafens 1 mom. betalas allmänt stöd efter en väntetid på 21 veckor. Momentet innehåller bestämmelser om början av väntetiden på ett sätt som motsvarar regleringen kring väntetiden för arbetsmarknadsstöd i den nuvarande lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Väntetiden börjar från registreringen som arbetslös arbetssökande eller från det att heltidsstudier upphört, en tid utan ersättning upphört eller från det att arbetsvillkoret fullgjorts, om denna tidpunkt infaller senare. Väntetiden börjar dessutom från den tidpunkt då personens rätt till allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning återställs på det sätt som avses i 2 kap. 16 § 1 mom. eller från det att sysselsättningsfrämjande service upphört, om personens rätt till allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning återställs på det sätt som avses i 2 kap. 16 § 1 mom. under sysselsättningsfrämjande service.  

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om de situationer där ingen väntetid föreläggs. Regleringen motsvarar i övrigt den nuvarande regleringen kring väntetiden för arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men eftersom regleringen kring grunddagpenning upphävs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, föreläggs ingen väntetid, om den arbetssökandes rätt till allmänt stöd börjar omedelbart då maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning uppnåtts. För närvarande föreläggs inte någon väntetid, om arbetssökandens rätt till arbetsmarknadsstöd börjar direkt efter att maximitiden för arbetslöshetsdagpenning enligt 6 kap. 7 och 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har uppnåtts. På ett sätt som motsvarar nuläget föreläggs inte någon väntetid om personen efter grundskolan eller gymnasiet avlagt en utbildning som leder till examen, en utbildning som ger yrkesfärdigheter eller om personens heltidsstudier upphör och allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning betalats för studietiden utifrån 2 kap. 10 b §. På ett sätt som motsvarar nuläget föreläggs inte väntetid heller om personen på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte har förutsättningar att avlägga en yrkesinriktad examen och personen har fullföljt en utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv enligt 7 § i lagen om yrkesutbildning eller nått de mål som avtalats i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. 

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om fulla kalenderveckor som dras av från väntetiden. Från väntetiden avdras de fulla kalenderveckor under vilka en person varit i arbete som räknas in i hans eller hennes arbetsvillkor eller i annat lönesubventionerat arbete eller sysselsatt sig som företagare och arbetet räknas in i hans eller hennes arbetsvillkor, vilket motsvarar den nuvarande regleringen kring väntetiden för arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. För de som ansöker om allmänt stöd vars arbetsvillkor enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppfyllts och inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning, fastställs ingen väntetid på grund av detta avdrag. Från väntetiden minskas även de fulla kalenderveckor under vilka personen under de två år som ligger närmast före väntetiden börjar har fått inkomstrelaterad dagpenning eller allmänt stöd eller för vilka allmänt stöd inte betalats till honom eller henne på grund av en väntetid, behovsprövning eller en självrisktid. 

Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om de situationer där väntetiden inte löper och skyldigheten att vara i arbete inte dras av med avvikelse från 3 mom. Detta gäller för heltidsstudier, en anknuten lovperiod eller en lovperiod mellan olika läroanstalter, såvida allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning inte betalats till arbetssökanden utifrån 2 kap. 10 b § för denna tid. Dessutom löper väntetiden inte och med avvikelse från 3 mom. minskas inte vistelse på arbetsmarknaden från väntetiden under en tid utan ersättning, under en tid med skyldighet att vara i arbete och inte heller under en tid då allmänt stöd inte betalas på grund av de begränsningar som föreskrivs i 2 kap. 13 § 2 mom. och i 14 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd. 

13 §.Tillämpning av 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om de bestämmelser i 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som tillämpas på allmänt stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om till vilka delar samma bestämmelser i 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilka tillämpas på inkomstrelaterad dagpenning, tillämpas även på allmänt stöd.  

På begränsningar för erhållande av allmänt stöd tillämpas vad som i 3 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om antalet förmånsdagar per vecka, i 3 § om arbetsoförmåga, i 4 § om hindrande sociala förmåner, i 5 § om begränsningar som följer av anställnings- eller tjänsteförhållande, i 6 § om andra begränsningar, i 7 § om inverkan av vinst från försäljning av företagsegendom och i 8 § om arbetstvists inverkan på betalningen av arbetslöshetsförmåner.  

Enligt förslaget innehåller paragrafens 2 mom. bestämmelser som avviker från 1 mom. 6 punkten om att vinst från försäljning av företagsegendom periodiseras åtminstone enligt beloppet av det allmänna stödet. Enligt 3 kap. 7 § 1 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreligger rätt till arbetslöshetsförmåner inte för den tid över vilken vinsten från försäljning av en företagares företagsegendom i anslutning till nedläggning av företagsverksamheten periodiseras i fråga om inkomstrelaterad dagpenning enligt arbetsinkomsten och i fråga om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd åtminstone enligt beloppet av grunddagpenningen. Regleringen kring grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd upphävs i det nämnda momentet (lagförslag 2). 

4 kap. Det allmänna stödets belopp

14 §.Självrisktid. Enligt paragrafens 1 mom. betalas allmänt stöd efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsmyndigheten i en tid som motsvarar sammanlagt sju fulla arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor.  

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om de dagar som inte räknas in i självrisktiden. Dessa dagar är de dagar då personen i fråga inte uppfyller kraven för erhållande av allmänt stöd enligt 8 § (begränsningar som gäller utlänningar) och 9 § (unga som saknar yrkesutbildning) och de förutsättningar som föreskrivs i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt de dagar under vilka en person är sysselsatt i företagsverksamhet eller eget arbete, om sysselsättningen oavbrutet pågår i högst två veckor. Som självriskdagar räknas inte de dagar för vilka en person inte har rätt till allmänt stöd på grund av de begränsningar som avses i 10 § (förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt), 11 § (allmänna begränsningar) och 13 § (tillämpning av 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa). Som en självriskdag räknas inte heller dagar för vilka personen har rätt till jämkat allmänt stöd på grund av det arbetstidsbegränsningar som föreskrivs i 4 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa överskrids och dagar för vilka personen inte har rätt till allmänt stöd på grund av en väntetid enligt 12 §. 

Utifrån 3 mom. i paragrafen räknas till självrisktiden dock den i 3 kap. 3 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedda självrisktiden för dagpenning och rehabiliteringspenning enligt sjukförsäkringen. Även de dagar för vilka allmänt stöd har betalats till en person för sysselsättningsfrämjande service räknas in i självrisktiden. 

Utifrån paragrafens 4 mom. förutsätts självrisktid emellertid inte, om en person i övrigt uppfyller kraven för erhållande av allmänt stöd och personens rätt till allmänt stöd börjar omedelbart efter det att maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning enligt 6 kap. 7 eller 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har uppnåtts. Självrisktid förutsätts inte heller om hans eller hennes arbete förhindras av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden. 

I fråga innehåll motsvarar 1–4 mom. regleringen kring självrisktiden för arbetsmarknadsstöd i 7 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Utifrån paragrafens 5 mom. gäller självrisktiden för allmänt stöd fram till dess att personen blir berättigad till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Således upphör självrisktiden för allmänt stöd inte i och med att arbetsvillkoret i lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppfylls. 

15 §.Det allmänna stödets belopp. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om det allmänna stödets belopp. Det allmänna stödet är skattepliktig inkomst.  

Enligt 6 kap. 1 § 1 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa är grunddagpenningen 33,33 euro per dag och enligt 3 mom. består den inkomstrelaterade dagpenningen av en grunddel, som är lika stor som grunddagpenningen, och en förtjänstdel. Enligt 7 kap. 4 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är arbetsmarknadsstödets fulla belopp lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. Enligt 14 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa justeras det i 6 § i den lagen angivna beloppet så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001). 

Enligt paragrafens 1 mom. är det allmänna stödets fulla belopp lika stort som den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel som avses i 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt förslaget ändras 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa så att den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel är 33,33 euro per dag (lagförslag 2). 

Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas på det allmänna stödet vad som i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner i dess 1 § om rätten till jämkade arbetslöshetsförmåner, i 1 a § om förkortad arbetsvecka och väderhinder, i 2 § om jämkningsperioden, i 3 § om begränsningar, i 3 a § om exceptionell bedömning av arbetstiden, i 4 § om inkomst som ska beaktas vid jämkning, i 5 § 1 mom. om förmånsbelopp, i 7 § om sociala förmåners inverkan på arbetslöshetsförmånerna och i 8 § om inverkan av stöd för hemvård av barn på arbetslöshetsförmånerna. 

16 §.Inkomster som ska beaktas vid behovsprövning i fråga om allmänt stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om inkomster som ska beaktas vid behovsprövning i fråga om allmänt stöd på ett sätt som motsvarar regleringen för inkomster som ska beaktas vid behovsprövning i fråga om arbetsmarknadsstöd i den nuvarande lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska inkomsterna för en mottagare av allmänt stöd beaktas i sin helhet vid prövningen av behovet av ekonomiskt stöd. Det allmänna stödet bestäms enligt situationen vid den tidpunkt då stödet betalas ut, på basis av antingen de beräknade eller de annars konstaterbara inkomsterna. På ett sätt som motsvarar nuläget utfärdas bestämmelser om beaktande av inkomst från skogsbruk på så sätt att den genomsnittliga årliga avkastningen av skogen multiplicerad med skogens areal, vilken fastställts enligt 7 § 3 och 4 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005), beaktas som inkomst av skogsbruk. 

Paragrafens 2 mom. innehåller på ett sätt som motsvarar nuläget en förteckning över de förmåner och ersättningar som inte beaktas som inkomster vid behovsprövning. Dessa inkomster är barnbidrag, stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn, bostadsbidrag enligt lagen om allmänt bostadsbidrag och lagen om bostadsbidrag för pensionstagare, militärunderstöd enligt militärunderstödslagen, livränta och tilläggsränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst, efterlevandepensionens eller barnpensionens kompletteringsbelopp enligt folkpensionslagen, utkomststöd enligt lagen om utkomststöd, ersättning för särskilda kostnader på grund av lyte, skada eller men och rörlighetsunderstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

I 3 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser om inkomster som beaktas vid behovsprövning utfärdas genom förordning av statsrådet, vilket motsvarar bestämmelsen i den sista meningen i nuvarande 7 kap. 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I nuläget utfärdas närmare bestämmelser genom statsrådets förordning om inkomst som skall beaktas vid fastställande av arbetslöshetsförmån (1332/2002).  

17 §.Behovsprövning i fråga om allmänt stöd. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om behovsprövning i fråga om allmänt stöd.  

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om de inkomstgränser som tillämpas vid behovsprövning i fråga om allmänt stöd. Från det belopp som räknats per månad med fullt allmänt stöd dras 50 procent av från den inkomstdel som bestämts enligt 16 § och överskrider 311 euro per månad. Inkomstgränsen för behovsprövningen fastställs därmed på annat sätt än i behovsprövningen i fråga om arbetsmarknadsstöd för närvarande. De månatliga inkomstposter som påverkar fastställandet av allmänt stöd avundas neråt till fulla euron på så sätt att den del som överskjuter en full euro inte beaktas, vilket motsvarar bestämmelsen i den sista meningen i nuvarande 7 kap. 7 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om justering av det allmänna stödet, om de inkomster som påverkar behovsprövningen ändras. Det allmänna stödet ska revideras om de inkomster som påverkar beloppet av det stigit eller sjunkit väsentligt. Det reviderade allmänna stödet börjar betalas från den tidigaste möjliga betalningsposten. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 kap. § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Enligt förslaget innehåller paragrafens 3 mom. bestämmelser om det allmänna stödets belopp, då en person fått en annan social förmån än de som avses i 4 kap. 7 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilken dras av från det allmänna stödet. Det är möjligt att behovsprövning och avdrag av socialförmåner från det allmänna stödet blir tillämpligt samtidigt. I en sådan situation betalas det allmänna stöd som är av lägre belopp. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 kap. § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om beviljande av allmänt stöd utan behovsprövning för tiden för deltagande i sysselsättningsfrämjande service. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 kap. 8 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

18 §.Partiellt allmänt stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om allmänt stöd till en person som bor i hans eller hennes föräldrars hushåll.  

Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll till övriga delar bestämmelserna om partiellt arbetsmarknadsstöd i nuvarande 7 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men föräldrarnas inkomstgräns är högre än för närvarande i det partiella arbetsmarknadsstödet. 

Enligt paragrafens 1 mom. är det allmänna stödet 35 procent av det allmänna stödet som räknats enligt 15–17 §, om arbetssökanden bor i föräldrarnas hushåll och inte uppfyllt det arbetsvillkor som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt etablerad tillämpnings- och avgörandepraxis för partiellt arbetsmarknadsstöd, används fallspecifik helhetsprövning i bedömningen av en persons boende i föräldrarnas hushåll och i prövningen är det möjligt att beakta bland annat sökandens ålder och andra förhållanden. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om de två situationer där 1 mom. inte tillämpas. För det första betalas allmänt stöd alltid till fullt belopp trots att en person bor i föräldrarnas hushåll under den tid personen deltar i sysselsättningsfrämjande service. Dessutom betalas allmänt stöd till fullt belopp, om föräldrarnas sammanräknade inkomster underskrider den föreskrivna inkomstgränsen på 2 500 euro per månad. För närvarande är föräldrarnas inkomstgräns 1 781 euro per månad. Föräldrarnas inkomstgräns höjdes med 106 euro för varje person som står under vårdnaden för de föräldrar i vars hushåll arbetssökanden bor. 

Enligt paragrafens 3 mom. avdras från ett allmänt stöd till fullt belopp räknat per månad, i de fall som avses i 2 mom. 2 punkten, 50 procent av den del av inkomsten som bestäms enligt 16 § och som överstiger inkomstgränsen i 2 mom. 2 punkten i denna paragraf. Som inkomster för föräldrarna beaktas alla inkomster oberoende av källan eller skatteplikten, med undantag för de inkomster som räknats upp i 16 § 2 mom. och i statsrådets förordning om allmänt stöd. På ett sätt som motsvarar nuläget beaktas dock inte ett vårdarvode för en närståendevårdare eller ett vårdarvode för en familjevårdare som inkomst för föräldrarna till en sökande som bor i samma hushåll som sina föräldrar, om uppdragsavtalet inte har ingåtts i förvärvssyfte. Från föräldrarnas inkomster görs ett avdrag av utgifterna för att skaffa och bibehålla inkomsten utifrån statsrådets förordning. 

Enligt paragrafens 3 mom. betalas allmänt stöd som nedsatts på grund av föräldrarnas inkomster dock minst till det belopp som avses i 1 mom. I paragrafens 4 mom. föreskrivs att om föräldrarna trots inkomster som överstiger inkomstgränsen inte kan stöda sökanden ekonomiskt, betalas det allmänna stödet till sökanden utan avdraget på 35 % enligt 1 mom. Enligt momentet ska sökanden på ett tillförlitligt sätt kunna visa att föräldrarna faktiskt inte stöder sökanden ekonomiskt.  

19 §.Allmänt stöd som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service. Paragrafen innehåller bestämmelser om allmänt stöd som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service. Regleringen motsvarar i huvudsak bestämmelserna om en förmån som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service enligt 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

Enligt paragrafens 1 mom. tryggas försörjningen för en arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service genom allmänt stöd. Detta motsvarar den nuvarande regleringen kring arbetsmarknadsstöd och arbetslöshetsdagpenning. 

Enligt paragrafens 2 mom. betalas allmänt stöd under tiden för sysselsättningsfrämjande service, trots att den arbetssökande inte har rätt till allmänt stöd när servicen inleds, om det beror på självrisktid, väntetid eller behovsprövning. Detta motsvarar den nuvarande regleringen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs i vilken utsträckning vad som i 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs tillämpas på betalning av allmänt stöd under tiden för sysselsättningsfrämjande service. Tillämpningen gäller 10 kap. 2 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, enligt vilket inkomstrelaterad dagpenning betalas endast för den tid då personen i fråga är en i lagen om ordnande av arbetskraftsservice avsedd arbetssökande vid arbetskraftsmyndigheten och dessutom föreskrivs i momentet att om personen är sysselsatt på heltid i över två veckor, har han eller hon inte rätt till inkomstrelaterad dagpenning. Tillämpningen på det allmänna stödet omfattas även av 10 kap. 2 § 3 mom. 1–3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, enligt vilka inkomstrelaterad dagpenning betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service, trots att den arbetssökande inte har rätt till förmånen när servicen inleds, om det beror på tid utan ersättning, skyldighet att vara i arbete eller en begränsning enligt 2 kap. 13 eller 14 § i anslutning till yrkesutbildning. Dessutom tillämpas på allmänt stöd 10 kap. 2 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket gäller rätten till inkomstrelaterad dagpenning, 3 § som gäller frånvaro från sysselsättningsfrämjande service, 4 § som gäller avvikande tillämpning av denna lag efter att sysselsättningsfrämjande service inletts, 5 § som innehåller särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning och 6 § kostnadsersättning som betalas under tiden för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Lagen om ordnande av arbetskraftsservice innehåller bestämmelser om ersättning av rese- och andra uppehållskostnader för deltagande i sysselsättningsfrämjande service för en arbetssökande. 

5 kap. Bestämmelser om verkställighet av allmänt stöd

20 §.Ansökan om allmänt stöd. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om ansökan om allmänt stöd. I fråga om innehåll motsvarar paragrafen i övrigt i sak 11 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men på samma sätt som den gällande regleringen innehåller den inte bestämmelser om anhängiggörande av en ansökan, eftersom förvaltningslagen innehåller bestämmelser om anhängiggörande av ett ärende.  

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om varifrån allmänt stöd ansöks. Enligt paragrafens 1 mom. ska allmänt stöd sökas skriftligt hos Folkpensionsanstalten.  

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om tidsfristen för ansökan om allmänt stöd. Enligt paragrafens 2 mom. beviljas allmänt stöd inte utan särskilt vägande skäl retroaktivt för längre tid än tre månader före den tidpunkt då ansökan anhängiggjordes. Utöver den första ansökan gäller tidsfristen även för fortsatta ansökningar. Tidsfristen räknas enligt etablerad praxis på så sätt att om en ansökan blir anhängig till exempel den 15 april, kan allmänt stöd beviljas utan något synnerligen vägande skäl från och med den 15 januari. Om allmänt stöd ansöks retroaktivt för en längre tid än tre månader, krävs på ett sätt som motsvarar den nuvarande regleringen ett synnerligen vägande skäl för att bevilja allmänt stöd. 

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om undantaget till anhängiggörande av ett ärende enligt förvaltningslagen. Anhängiggörandet påverkar bland annat beräkningen av tidsfristen enligt 2 mom. I paragrafens 3 mom. föreskrivs att har ansökan om inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa avslagits, anses ansökan om allmänt stöd ha blivit anhängig när ansökan om inkomstrelaterad dagpenning anlände till arbetslöshetskassan, under förutsättning att allmänt stöd har sökts inom tre månader från det att sökanden erhöll kännedom om arbetslöshetskassans avslagsbeslut. 

21 §.Behandling av ansökan. Paragrafen innehåller bestämmelser om tidsfristen för behandlingen av en ansökan. I fråga om innehåll motsvarar paragrafen i övrigt i sak 11 kap. 1 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men på samma sätt som i den gällande regleringen innehåller paragrafen inte bestämmelser om att behandlingen ska göras utan dröjsmål, eftersom detta föreskrivs i förvaltningslagen.  

Tidsfristen för handläggning av arbetslöshetsförmåner är samma vid Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna och under beredningen framkom inte grunder för att ändra tidsfristen. Det är möjligt att följa Folkpensionsanstaltens genomsnittliga handläggningstid på Folkpensionsanstaltens webbplats. Den handläggningstid som visas på webbplatsen är ett medelvärde, som har räknats utifrån de föregående sju dagarna. En del av ansökningarna handläggs något snabbare än medelvärdet och en del något långsammare. En längre handläggningstid än snittet beror ofta på att uppgifter eller bilagor saknats i ansökan och sökanden ombetts att överlämna dessa. Handläggningstiden är längre även då Folkpensionsanstalten måste vänta på uppgifter i anknytning till handläggningen från utlandet. Dessutom kan det uppstå trängsel i handläggningen om ett stort antal ansökningar inkommer på en gång till Folkpensionsanstalten om förmånsbeloppen eller förmånsgrunderna ändras. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska beslut om allmänt stöd ges senast den trettionde kalenderdagen från det att ansökan har anlänt. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att om ett beslut inte kan ges inom den tid som föreskrivs i 1 mom., därför att Folkpensionsanstalten på grund av att ansökan är bristfällig eller av annan orsak inte har de uppgifter som behövs för att avgöra ärendet, ska beslutet dock ges senast den fjortonde kalenderdagen från det att Folkpensionsanstalten har mottagit de uppgifter som behövs för att avgöra ärendet. 

22 §.Skyldighet att lämna uppgifter. Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten för den som ansöker om allmänt stöd att lämna uppgifter. I sak motsvarar paragrafens innehåll i huvudsak 11 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Skillnaderna till den gällande regleringen har beskrivits enligt moment nedan. En part ska utifrån 31 § 2 mom. i förvaltningslagen bidra till utredningen av ett ärende som parten anhängiggjort. Vid sidan om förvaltningslagen har den särskilda bestämmelsen om anmälningsskyldigheten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa visat sig vara viktig till exempel vid utredningar av missbruksmisstankar, eftersom den innehåller en specifikation av de uppgifter och förhållanden som anmälningsskyldigheten gäller.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska den som ansöker om allmänt stöd lämna Folkpensionsanstalten de uppgifter som behövs för beviljande och utbetalning av det allmänna stödet. Momentet innehåller inte längre bestämmelser som motsvarar vad som föreskrivs i den gällande regleringen om skyldigheten att ge utredningar som behövs i synnerhet för att konstatera separat ekonomi och boende enligt 1 kap. 7 §, eftersom denna skyldighet kan anses bero på den första bestämmelsen i föreslagna 1 mom. Föreslagna 1 mom. innehåller inte heller någon bestämmelse som motsvarar den gällande regleringen i fråga om utlämnande av uppgifter för avgivande av ett utlåtande till en remitterande företagarkassa enligt 11 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom utlämnandet av uppgifter till en företagarkassa baserar sig på 11 kap. 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att det den som ansöker om allmänt stöd ska på det sätt som arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter bestämmer till arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter lämna de utredningar som behövs för myndighetens och centrets utlåtande och som berör honom eller henne personligen. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs att om en sådan förändring inträffar i en stödmottagares omständigheter som kan påverka rätten att få allmänt stöd eller minska beloppet av det allmänna stödet, ska han eller hon omedelbart underrätta Folkpensionsanstalten om förändringen. Mottagaren av allmänt stöd ska omedelbart underrätta arbetskraftsmyndigheten om en förändring i förhållanden som avses i 11 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om de ändrade förhållanden om vilka en mottagare av allmänt stöd ska anmäla uppgifter utan dröjsmål till Folkpensionsanstalten. Enligt 11 kap. 2 § 4 mom. 1 punkten i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa gäller anmälningsskyldigheten för en förmånstagares tidigare medlemskap i en arbetslöshetskassa. Enligt föreslagna 4 mom. 1 punkten gäller anmälningsskyldigheten i bredare omfattning medlemskap i en arbetskassa. En uppdaterad medlemskapsuppgift är nödvändig för att utreda rätt förmånsbetalare. Det föreslagna momentet innehåller inte någon hänvisning till mottagande av grunddagpenning enligt 11 kap. 2 § 4 mom. 2 punkten i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom det föreslås att bestämmelserna om grunddagpenning upphävs. Det föreslagna momentet innehåller inte någon hänvisning till utbildningsdagpenning enligt 11 kap. 2 § 4 mom. 2 punkten i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom utbildningsdagpenning inte längre betalas. 

I paragrafens 4 mom. föreskrivs att de förändringar i stödmottagarens omständigheter som avses i 3 mom. och som mottagaren av allmänt stöd omedelbart ska meddela den som betalar ut det allmänna stödet är 

1) medlemskap i en arbetslöshetskassa, 

2) om personen är arbetssökande och om han eller hon inte längre söker arbete, 

3) fortsatt arbetslöshet, 

4) anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet som inletts eller upphört, 

5) lön eller annat vederlag för anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet, 

6) kapitalinkomster, 

7) ekonomisk förmån eller ersättning på grundval av anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet, 

8) beviljat avgångsbidrag, 

9) arbetstid som använts för arbetet, 

10) inkomst från försäljning av företag eller företagstillgångar i samband med nedläggning av företagsverksamhet eller företagstillgångar som tagits i privat bruk, 

11) avslutande av sysselsättningsfrämjande service, 

12) ersättning för inkomstbortfall i enlighet med trafikförsäkring eller olycksfallsförsäkring eller lagen om skada, ådragen i militärtjänst, 

13) en social förmån som erhållits eller ansökts i Finland och utomlands, stöd för hemvård som maken eller sambon får och extra pension som arbetsgivaren ordnar och som är bättre än minimivillkoren enligt lagen om pension för arbetstagare, 

14) beviljad eller avslagen lönegaranti, 

15) barn som sökanden försörjer, 

16) de dagar då mottagaren av allmänt stöd har deltagit i annan sysselsättningsfrämjande service än arbetskraftsutbildning, arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 28–31 § i lagen om främjande av integration (681/2023), 

17) inledande av värnplikt eller civiltjänst eller avtjänande av fängelsestraff, intagning för vård på sjukhus eller annan därmed jämförbar anstaltsvård samt andra därmed jämförbara omständigheter,  

18) förälderns eller föräldrarnas inkomster som avses i 16 §, om det är fråga om en person som avses i 18 §,  

19) förändringar i familjeförhållandena och bostadsförhållandena,  

20) en annan förändring i omständigheterna som motsvarar 1–19 punkten. 

23 §.Beslut om allmänt stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka situationer Folkpensionsanstalten ska ge ett beslut i ett ärende som gäller allmänt stöd och om undantagssituationer som gäller beslutsfattandet. I sak motsvarar paragrafens innehåller i övrigt 11 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men paragrafen innehåller inte bestämmelser som motsvarar 11 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om att delge ett beslut, eftersom det i fråga om förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten finns föreskrifter om detta i 20 a § i lagen om Folkpensionsanstalten. Enligt 20 § i lagen om Folkpensionsanstalten sänds ett beslut om en förmån som enligt bestämmelserna ska verkställas av Folkpensionsanstalten med brev per post. Sökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes, om inte något annat visas. Beslutet får med partens samtycke delges som ett elektroniskt meddelande utöver vad som föreskrivs i någon annan lag. Då anses beslutet ha blivit delgivet den sjunde dagen efter det att meddelandet avsändes, om inte något annat visas.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska Folkpensionsanstalten i ärenden som gäller beviljande, förvägrande, justering, indragning och återkrav av allmänt stöd ge sökanden ett skriftligt beslut. Bestämmelsen behövs för att det ska stå klart i vilka situationer Folkpensionsanstalten ska ge ett överklagbart beslut om allmänt stöd. Inget beslut ges till exempel om betalning av allmänt stöd. Allmänt stöd kan betalas utifrån samma beslut om beviljande och utifrån anmälningar av sökanden så länge som förutsättningarna är i kraft och beloppet av det allmänna stödet inte ändras. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att något beslut inte behöver ges om justeringen av det allmänna stödet uteslutande beror på en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning, förutsatt att sökanden inte särskilt yrkar på ett beslut. Sökanden ska begära ett beslut om indexjustering eller en justering av det allmänna stödet under utbetalningstiden som beror på någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning inom 30 dagar efter att han eller hon har delgetts justeringen av det allmänna stödet. Bestämmelsen motsvarar etablerad praxis och de andra förmånslagarna som verkställs av Folkpensionsanstalten.  

Enligt paragrafens 3 mom. ska Folkpensionsanstalten på ett sätt motsvarar nuläget innan ett beslut fattas begära ett arbetskraftspolitiskt utlåtande enligt 34 § i ett arbetskraftspolitiskt ärende. 

Enligt paragrafens 4 mom. ska sökanden ges ett skriftligt beslut även när det allmänna stödet betalas till ett välfärdsområde på det sätt som föreskrivs i 27 §. 

24 §.Betalningssätt. Paragrafen innehåller bestämmelser om betalningssättet för det allmänna stödet. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll i huvudsak 11 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Den föreslagna paragrafen innehåller dock inte någon sådan bestämmelse som finns i 11 kap. 5 § 1 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, enligt vilken en förmån betalas i efterskott åtminstone en gång per månad. Betalningsperioden för det allmänna stödet föreskrivs i 1 § i statsrådets förordning om allmänt stöd.  

Enligt paragrafens 1 mom. utbetalas det allmänna stödet till ett av förmånstagaren angivet konto inom Europeiska unionen. Allmänt stöd kan dock betalas även på annat sätt, om det inte är möjligt att betala in den på ett konto eller om mottagaren av det allmänna stödet anför särskilda skäl för ett annat betalningssätt. 

Enligt paragrafens 2 mom. utbetalas inte allmänt stöd, om den post som ska betalas till en person i form av allmänt stöd för en månad skulle vara mindre än 50 procent av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. 

25 §.Avbrytande eller minskning av betalning på grund av förändrade förhållanden. Paragrafen innehåller bestämmelser om avbrytande eller minskning av det allmänna stödet på grund av förändrade förhållanden. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt paragrafen kan utbetalningen av allmänt stöd tillfälligt avbrytas eller beloppet av det allmänna stöd som ska betalas minskas, om det på grundval av ändrade förhållanden eller någon annan orsak är uppenbart att mottagaren inte längre har rätt till förmånen eller att beloppet av det allmänna stödet borde minskas. Mottagaren av det allmänna stödet ska omedelbart underrättas om avbrott och minskning, och beslutet om det allmänna stödet ska meddelas utan dröjsmål.  

Motsvarande bestämmelser finns även i andra förmånslagar som verkställs av Folkpensionsanstalten. Även 55 § i förvaltningslagen innehåller en bestämmelse, enligt vilken myndigheten kan förordna att verkställandet av ett beslut ska avbrytas då den behandlar en rättelse av ett sak- eller skrivfel. Bestämmelserna behövs i förmånslagarna för att undvika obefogade betalningar av förmåner eller betalningar till för högt belopp. I synnerhet stora återkrav belastar den ekonomiska situationen för personer som fått en förmån. Återkrav och undanröjande av beslut ökar väsentligt även arbetsmängden hos förmånsbetalarna och besvärsinstanserna. Bestämmelserna gäller en situation där betalaren får information om en omständighet utifrån vilken det är uppenbart att förmånsbeloppet sjunker eller att sökanden inte längre har rätt till den. Det handlar om en åtgärd i anknytning till verkställigheten och inget överklagbart beslut ges om det. Efter att betalningen har avbrutits eller beloppet av det det allmänna stödet har minskats ska Folkpensionsanstalten omedelbart vidta åtgärder för att ge ett överklagbart beslut och det slutliga överklagbara beslutet om rätten till allmänt stöd ska ges så fort som möjligt. Med stöd av bestämmelsen är det med andra ord möjligt att avbryta betalningen eller minska det belopp som betalas endast för en kort tid.  

26 §.Utbetalning av allmänt stöd utan beslut. Paragrafen innehåller bestämmelser om utbetalning av allmänt stöd utan beslut som ett förskott. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs att till den som har rätt till allmänt stöd kan på grundval av hans eller hennes ansökan utan beslut betalas allmänt stöd i förskott. 

Enligt paragrafens 2 mom. kan förskott få vara betalt för sammanlagt högst två månader. Förskottet dras av från allmänt stöd som beviljas senare och avdraget görs när det betalas. Förskottet kan också betraktas som förskottsbetalning av ett annat allmänt stöd som beviljas senare. Folkpensionsanstalten kan då kvitta beloppet av det allmänna stödet som i förskott betalats till ett för stort belopp mot ett allmänt stöd som beviljas senare. 

Syftet med begränsningen på två månader för betalning av förskott har varit att förebygga missbruk. På samma sätt som den gällande regleringen är en förutsättning för att betala förskott att sökanden i sin ansökan uppger de uppgifter som behövs för att betala förskottet, utifrån vilka det på ett tillräckligt tillförlitligt sätt är möjligt att utreda om sökanden har rätt till allmänt stöd och det allmänna stödets sannolika belopp. En förskottsbetalning är alltid möjlig då Folkpensionsanstalten anser att en sådan är ändamålsenlig. Det föreslås att Folkpensionsanstalten alltid har rätt att avgöra om ett förskott ska betalas och till vilket belopp. Inget separat beslut ges om betalning av ett förskott, utan endast ett meddelande om betalningen, och det är inte möjligt att söka ändring i ett avgörande om ett förskott genom att överklaga. Sökanden får det egentliga överklagbara beslutet först då sökandens ärende behandlas slutligt. Bestämmelserna om återkrav i 28 § tillämpas på återkrav av förskott. Ett beslut om återkrav av en förskottsbetalning verkställs på samma sätt som ett annat beslut om återkrav. 

Användningen av en förskottsbetalning möjliggör att en förmån vid behov betalas utifrån förenklade grunder och tryggar försörjningen för den som ansöker om förmånen om betalningen av förmånen i övrigt drar ut på tiden. Samtidigt kan det minska behovet av att ansöka om utkomststöd. 

27 §.Betalning av allmänt stöd till ett välfärdsområde. Paragrafen innehåller bestämmelser om betalning av allmänt stöd till ett välfärdsområde. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. En motsvarande bestämmelse finns även i en del andra förmånslagar som verkställs av Folkpensionsanstalten.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att om ett välfärdsområde begär det, kan allmänt stöd av särskilt vägande skäl delvis eller helt och hållet och tills vidare eller för viss tid betalas till välfärdsområdet för att användas för underhållet av mottagaren av det allmänna stödet, hans eller hennes familj och barn som han eller hon försörjer. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det enligt förslaget att om ett välfärdsområde i enlighet med 23 § i lagen om utkomststöd har betalat utkomststöd i förskott mot ett emotsett allmänt stöd, betalas det allmänna stödet, till den del den motsvarar förskottet, till välfärdsområdet på dess begäran. 

28 §.Återkrav. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om återkrav av allmänt stöd. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och andra bestämmelser om återkrav i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer.  

En återkravssituation uppkommer då en förmån betalas utan grund eller till för högt belopp. Detta kan bero till exempel på en annan förmån som beviljats retroaktivt, ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som getts retroaktivt, försummelser av anmälningsskyldigheten av förmånstagaren eller ett misstag av förmånsbetalaren. Ingen återkravssituation uppkommer dock om en felaktig betalning beror på verkställigheten och det positiva förmånsbeslutet i sig har getts på rätt sätt och inte behöver korrigeras. Det är möjligt att en förmån betalats dubbelt för samma tid, till för högt belopp eller till fel person på grund av ett fel i systemet eller ett annat fel då betalningen körts. Om mottagaren av en betalning som utan grunder gjorts till för högt belopp i en sådan situation inte betalar tillbaka den betalda förmånen frivilligt, indrivs den ogrundade betalningen genom talan i tingsrätten. 

Innan ett nytt förmånsbeslut och ett återkravsbeslut ges, ska mottagaren av betalningen till för högt belopp höras, det vill säga att han eller hon ska beredas tillfälle att ge en utredning i återkravsärendet. Syftet med hörandet är att utreda synpunkten av mottagaren av betalningen till för högt belopp om grunden och beloppet av återkravet och situationen för mottagaren av betalningen till för högt belopp med tanke på avstående från återkravet. Hörandet regleras i 34–36 § i förvaltningslagen. En person som fått en betalning till för högt belopp hörs skriftligt utan oskäligt dröjsmål. Mottagaren av en betalning till för högt belopp behöver inte höras, om Folkpensionsanstalten kommer att avstå från återkravet på grund av det återkrävda beloppet är lågt. Det är inte heller nödvändigt att höra en mottagare av en betalning till för högt belopp då förmånsbetalaren inte lyckas driva in det återkrävda beloppet i sin helhet från en pensions- eller försäkringsanstalt eller då man avstår från att återkräva en förmån som betalats till för högt belopp.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att har allmänt stöd betalats utan grund eller till ett för stort belopp, ska det överbetalda allmänna stödet återkrävas. I regel återkrävs allmänt stöd som betalas till för högt belopp. Förmånerna finansieras med offentliga medel och det är inte möjligt att avstå från återkrav av en betalning till för högt belopp, förutom om det finns en lagenlig grund för det. När en betalning till för högt belopp upptäckts ska Folkpensionsanstalten alltid vidta åtgärder för att återkräva en betalning till för högt belopp, fatta ett beslut om att avstå från återkravet eller låta bli att återkräva förmånen. Det är inte möjligt att inte vidta åtgärder som gäller en upptäckt betalning till för högt belopp, förutom till den del som är preskriberad. 

Enligt paragrafens 2 mom. kan återkravet frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen av det allmänna stödet utan grund inte berodde på svikligt förfarande av mottagaren av det allmänna stödet eller dennes företrädares eller om det belopp som betalats utan grund är litet. Återkravet kan dessutom frångås helt efter det att beslut om återkrav har getts, om det med beaktande av den ekonomiska situationen för mottagaren av det allmänna stödet inte längre är ändamålsenligt att fortsätta återkrävandet eller om det med hänsyn till det belopp av det allmänna stödet som inte återkrävts medför oskäliga kostnader att fortsätta återkrävandet. Avstående från återkrav utifrån skälighetsgrunden handlar om ekonomisk skälighetsprövning. Om betalningen till för högt belopp beror på ett ohederligt förfarande av mottagaren av det allmänna stödet eller hans eller hennes företrädare, är det inte möjligt att avstå från återkravet utifrån skälighetsgrunden. När det övervägs om avstående från återkrav är skäligt görs avgörandet utifrån helhetssituationen för mottagaren av betalningen till för högt belopp, varvid band annat den ekonomiska och sociala situationen för mottagaren av betalningen till för högt belopp beaktas. I bedömningen av helhetssituationen är det möjligt att beakta omständigheter som påverkar sysselsättningsmöjligheterna för mottagaren av betalningen till för högt belopp, såsom hälsotillståndet, åldern, arbetsförmågan, yrkesskickligheten och arbetsmarknadssituationen. Till exempel är det möjligt att förmoda att en ung person med yrkesskicklighet och arbetsförmåga sysselsätts snabbt och på motsvarande sätt är situationen vanligtvis den motsatta för en ålderstigen person med nedsatt arbetsförmåga. Tillfällig medellöshet eller skuldsättning för en mottagare av en betalning till för högt belopp kan inte vara den enda grunden för att avstå från återkrav. Det är dock möjligt att beakta bland annat huruvida personen gjort en ansökan om skuldarrangemang eller riskerar att hamna i skuldarrangemang eller att försättas i konkurs. 

I bedömningen av helhetssituationen är det möjligt att beakta även medverkan av mottagaren av det allmänna stödet eller en annan aktör till betalningen till för högt belopp eller den tid som förflutit sedan betalningen till för högt belopp. Det är dock inte möjligt att avstå från återkrav uteslutande utifrån någon av de ovan nämnda omständigheterna. Även om till exempel en myndighets misstag kan konstateras, innebär det inte automatiskt att återkravet jämkas eller att man avstår från det. Om de andra ärenden som kommit fram i ärendet inte talar för att återkravet ska jämkas, är huvudregeln att det är möjligt att återkräva en betalning till för högt belopp trots ett misstag av myndigheten eller trots att mottagaren av det allmänna stödet förfarit uppriktigt. Inte heller ett stort återkrävt belopp kan vara den enda grunden för att avstå från återkrav, utan avgörandet görs utifrån helhetssituationen för mottagaren av en betalning till för högt belopp alltid då återkravets skälighet bedöms. 

Om mottagaren av det allmänna stödet avlidit och dödsboet saknar medel, avstår man från återkravet utifrån skälighetsprincipen. Det är möjligt att påvisa att ett dödsbo är medellöst till exempel med ett bouppteckningsinstrument som överlämnats till skattemyndigheten. 

Det är möjligt att avstå från att återkräva ett betalt allmänt stöd om återkravsbeloppet är litet. Ett av syftena med bestämmelsen är att återkravskostnaderna för betalaren av allmänt stöd hålls skäliga i förhållande till det belopp som återkrävs. 

Enligt paragrafens 3 mom. återkrävs ett allmänt stöd som betalats till ett för stort belopp inte till den del beloppet överstiger det belopp av en förmån enligt 30 § 1 mom. som Folkpensionsanstalten har uppburit av en retroaktiv pension som beviljats på grundval av arbetsoförmåga. I en sådan situation är den förmån som beviljats till personen retroaktivt mindre än det allmänna stöd som beviljats ursprungligen. Återkrav av en betalning till för högt belopp som överskrider en pensionsanstalts återbetalning kan leda till ett orimligt slutresultat. Med beaktande av de förmånsbeslut som den som ansökt om förmånen fått, har han eller hon haft en befogad grund att förmoda att han eller hon är berättigad till en förmån av ett visst belopp och han eller hon har redan ordnat sin ekonomi enligt den. 

Enligt paragrafens 4 mom. får ett lagakraftvunnet beslut om återkrav verkställas så som en dom som har vunnit laga kraft. 

29 §.Kvittning. Paragrafen innehåller bestämmelser om kvittning av ett allmänt stöd som förordnats att återkrävas från en förmån som Folkpensionsanstalten betalar ut senare. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 13 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och flera bestämmelser om kvittning i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Kvittning handlar om genomförande av återkrav som redan slutförts och det handlar inte om ett sådant materiellrättsligt beslut i vilket det är möjligt att söka ändring genom att överklaga.  

Enligt paragrafen kan belopp som ska återkrävas kvittas mot förmåner som Folkpensionsanstalten senare betalar, likväl med beaktande av vad som i utsökningsbalken (705/2007) föreskrivs om den minimiutkomstdel som ska undantas vid utmätning av lön. Utan samtycke kan kvittningen dock endast ske mot en förmån enligt denna lag eller en därmed jämställbar annan förmån. Med samtycke av mottagaren av allmänt stöd kan kvittning även ske mot en annan förmån och till ett större belopp än skyddat belopp vid utmätning. 

30 §.Indrivning av allmänt stöd i vissa fall. Paragrafen innehåller enligt förslaget bestämmelser om indrivning av ett ogrundat belopp av allmänt stöd som betalats ut från en förmån som betalas ut retroaktivt. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 14 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Hänvisningen i bestämmelsen till lagen om rehabiliteringspenning som upphävts år 2005 ersätts med en hänvisning till lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), nedan rehabiliteringslagen. Dessutom stryks hänvisningen till avträdelsestöd från paragrafen eftersom den är onödig. Nya överträdelsestöd har inte beviljats efter år 2018, varför det inte är möjligt att för samma tid bevilja sådana stöd retroaktivt tillsammans med allmänt stöd.  

Denna bestämmelse gäller endast de förmåner som beviljats retroaktivt och som nämns i den. Syftet med bestämmelsen är att förenkla förfarandet för att få tillbaka en betalning till för högt belopp för den tid då rätt till allmänt stöd inte föreligger och för vilken en retroaktiv förmån beviljats. Däremot är syftet med bestämmelsen inte att mottagaren av en betalning till för högt belopp får rätt att överklaga i fråga om hela återkravsbeloppet, även om det i sin helhet eller en del av den fås tillbaka genom att använda det anmälningsförfarande som avses i bestämmelsen. Även om hela betalningen till för högt belopp fås tillbaka som en återbetalning, ska förmånsärendet dock således alltid behandlas på nytt innan ett återkravsbeslut ges. 

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att om den som retroaktivt beviljas folkpension, barnförhöjning enligt folkpensionslagen, garantipension eller pension på grundval av arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, eller dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2005) , rehabiliteringspenning enligt om lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, dagpenning eller olycksfallspension enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), har fått allmänt stöd för samma tid, får Folkpensionsanstalten driva in den grundlösa förmånen från den pension, det avträdelsestöd, den dagpenning eller den olycksfallspension som betalas retroaktivt.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska Folkpensionsanstalten minst två veckor innan en i 1 mom. avsedd förmån utbetalas meddela pensionsanstalten eller försäkringsanstalten att förmånen i enlighet med 1 mom. ska betalas till Folkpensionsanstalten. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att har någon utan grund erhållit allmänt stöd för samma tid för vilken honom eller henne retroaktivt beviljas inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, får Folkpensionsanstalten från inkomstrelaterad dagpenning som ska betalas retroaktivt uppbära det allmänna stöd som för denna tid betalats utan grund. På motsvarande sätt får arbetslöshetskassan från allmänt stöd som ska betalas retroaktivt uppbära inkomstrelaterad dagpenning som betalats utan grund. 

31 §.Preskription av fordringar. Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription av fordringar. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 15 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser om förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer. I återkravet av en förmån som betalats utan grunder är det inte möjligt att i oförändrad form tillämpa de bestämmelser i preskriptionslagen som utfärdats för regleringen kring privaträttsliga skuldförhållanden. På grund av detta har det ansetts vara motiverat att i förmånslagstiftningen införa separata preskriptionsbestämmelser som avviker från preskriptionslagen, vilka tillämpas i återkravssituationer.  

Enligt paragrafen ska beslut om återkrav av i 28 § avsett allmänt stöd som betalats till ett för stort belopp fattas inom fem år räknat från utbetalningsdagen. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid. 

Tidsfristen på fem år kan inte avbrytas på annat sätt än genom att ge ett återkravsbeslut. Om ett återkravsbeslut inte hinner ges inom fem år från det att det allmänna stödet betalats, kan ett allmänt stöd som betalats på obefogat sätt inte återkrävas. Om den obefogade betalningen beror på ett ohederligt förfarande av personen, är det möjligt att yrka på straff för den person som fått det obefogade allmänna stödet och ställa honom eller henne inför straffrättsligt ansvar och påföra skadeståndsskyldighet för honom eller henne. När det handlar om en betalning till för högt belopp på grund av ett ohederligt förfarande av en person och det inte är möjligt att ge något återkravsbeslut på grund av preskriptionsbestämmelserna, kan Folkpensionsanstalten yrka på skadestånd i det straffrättsliga förfarandet. I så fall ska yrkandet på skadestånd hänföra sig till den tid för vilken återkrav inte är möjligt genom ett administrativt förfarande. 

32 §.Utmätnings- och överföringsförbud. Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om utmätnings- och överföringsförbudet för det allmänna stödet. Allmänt stöd får inte utmätas och inte heller överföras till en annan person på så sätt att det har rättsverkningar. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 15 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Det har föreskrivits att de förmåner som Folkpensionsanstalten betalar inte kan utmätas. I paragrafens rubrik beaktas att paragrafen innehåller också ett förbud mot att överföra ett allmänt stöd.  

Enligt paragrafens 1 mom. får allmänt stöd inte utmätas. 

Enligt paragrafens 2 mom. är ett avtal om överföring av allmänt stöd på någon annan ogiltigt. 

33 §.Bemyndigande att utfärda förordning om verkställighet. Enligt 1 mom. i paragrafen utfärdas närmare bestämmelser om ansökan om allmänt stöd och om utredningar som ska ges i samband därmed samt om utbetalning av allmänt stöd genom förordning av statsrådet.  

Enligt paragrafens 2 mom. kan närmare bestämmelser om lämnande av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande och de uppgifter som ska inkluderas i utlåtandet utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.  

34 §.Arbetskraftspolitiskt utlåtande och underrättelse om sökande av arbete i en annan stat. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att på lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden tillämpas vad som i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden. Även arbetskraftsmyndigheternas inbördes befogenhet avgörs utifrån 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

I praktiken ger arbetskraftsmyndigheten utlåtanden bland annat om huruvida en persons arbetssökning är i kraft, om arbetssökanden är arbetslös och om arbetssökandens deltagande i sysselsättningsfrämjande service. Utvecklings- och förvaltningscentret avgör å sin sida bland annat hur ett förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt påverkar hans eller hennes rätt att få allmänt stöd. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska arbetskraftsmyndigheten underrätta Folkpensionsanstalten om att en arbetssökande har begett sig till en annan stat för att söka arbete där i enlighet med artikel 64 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Denna skyldighet som gäller jobbsökningsresor på högst tre månader till ett annat EU- eller EES-land eller Schweiz motsvarar de uppgifter för arbetskraftsmyndigheten som den haft redan ifråga om arbetssökanden som fått grunddagpenning. 

Folkpensionsanstalten avgör om en arbetssökande uppfyllt arbetsvillkoret och om allmänt stöd kan betalas för tiden för en jobbsökningsresa till en annan stat. 

6 kap. Sökande av ändring

Enligt förslaget sammanställs bestämmelserna om sökande av ändring i fråga om allmänt stöd till 6 kap. i lagen om allmänt stöd. Bestämmelserna motsvarar de motsvarande bestämmelserna i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer.  

35 §.Rätt att söka ändring. Paragrafen innehåller föreskrifter om rätten till ändringssökande. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga bestämmelser om sökande av ändring i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Hänvisningen till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019, förvaltningsprocesslagen) har strukits från 1 mom. i paragrafen. Orsaken till att hänvisningen strukits är att 36 och 38 § i lagen om allmänt stöd innehåller bestämmelser som avviker från förvaltningsprocesslagen om lämnande och självrättelse av en besvärsskrift. Dessutom tillämpas förvaltningsprocesslagen även endast partiellt i besvärsnämnden för social trygghet. Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen om ett överklagande av ett förvaltningsbeslut avviker på många sätt från de bestämmelserna i den föreslagna lagen om allmänt stöd.  

I lagen om allmänt stöd avskiljs den bestämmelse som motsvarar bestämmelsen om tiden för ändringssökande i 12 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa till separata 36 §.  

Enligt paragrafens 1 mom. får den som är missnöjd med ett beslut som getts av Folkpensionsanstalten med stöd av lagen om allmänt stöd söka ändring i det hos besvärsnämnden för social trygghet. Det är möjligt att söka ändring i ett beslut av besvärsnämnden för social trygghet genom att överklaga till försäkringsdomstolen. Försäkringsdomstolens beslut får inte överklagas genom besvär. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska Folkpensionsanstaltens beslut iakttas trots ändringssökande till dess att ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut. 

Enligt paragrafens 3 mom. får ändring i arbetskraftsmyndighetens eller UF-centrets bindande utlåtanden inte sökas särskilt genom besvär. 

Det finns bestämmelser om innehållet i ett överklagande och bilagorna till ett överklagande i 15 och 16 § i förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsprocesslagens 30 § innehåller bestämmelser om användning av ett ombud och biträde och 32 § om bemyndigande av ett ombud.  

36 §.Tid för sökande av ändring. Paragrafen innehåller föreskrifter om tiden för att söka ändring. Paragrafen motsvarar 12 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Paragrafen motsvarar även 13 § i förvaltningsprocesslagen.  

Enligt paragrafen ska besvärsskriften lämnas in till Folkpensionsanstalten senast den trettionde dagen efter den dag då parten anses ha fått del av beslutet. Det finns bestämmelser om delfåendedagen i 20 a § i lagen om Folkpensionsanstalten.  

37 §.Besvär som inkommit för sent. Paragrafen innehåller bestämmelser om besvär som inkommit efter tiden för att söka ändring. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. I paragrafen föreskrivs det att har besvär som anförs hos besvärsnämnden för social trygghet eller försäkringsdomstolen kommit in efter utgången av den tid som nämns i 36 §, kan besvärsinstansen enligt paragrafen trots förseningen ta upp besvären till prövning, om det finns vägande skäl till förseningen.  

38 §.Självrättelse. Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av rättelsebeslut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Separata bestämmelser ska utfärdas om det separata rättelseförfarandet enligt förmånslagarna.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska Folkpensionsanstalten ge ett rättelsebeslut i ärendet om den till alla delar godkänner de yrkanden som framställts i de besvär som inlämnats till den. Det är möjligt att söka ändring i ett rättelsebeslut enligt bestämmelserna i 35 §. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att kan Folkpensionsanstalten inte rätta det beslut som besvären avser på det sätt som nämns i 1 mom., ska den inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften och sitt utlåtande till den behöriga besvärsinstansen för behandling. Folkpensionsanstalten kan härvid genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner yrkandet i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, ska denna omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet. Ändring får inte sökas i ett interimistiskt beslut. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att avvikelse kan göras från den i 2 mom. föreskrivna tiden, om inhämtandet av en tilläggsutredning som behövs med anledning av besvären kräver det. Ändringssökanden ska då utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet ska dock alltid sändas till besvärsinstansen inom 60 dagar från besvärstidens utgång.  

39 §.Rättelse av sakfel. I paragrafen föreskrivs det om rättelse av sakfel. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Bestämmelserna i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer förutsätter alltid samtycke av sökanden. Det förtroendeskydd som uttryckligen föreskrivits i 6 § i förvaltningslagen ställer synnerligen höga krav på verksamheten vid en myndighet som sköter ärenden som gäller social trygghet och pensionsförsäkring. Följaktligen har det vid rättelse av förmånsbeslut ansetts vara behövligt att utfärda bestämmelser som avviker från förvaltningslagen på så sätt att korrigering av ett sakfel eller ett förfarandefel till en parts nackdel alltid förutsätter samtycke av parten. Till övriga delar tillämpas bestämmelserna i förvaltningslagen på rättelse av ett fel.  

Om ett beslut av Folkpensionsanstalten grundar sig på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan Folkpensionsanstalten enligt paragrafen undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt. Enligt förslaget föreskrivs detta i paragrafens 1 mom. 

Enligt paragrafens 2 mom. kan ett beslut rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till rättelsen av beslutet. 

Paragrafen påverkar inte arbetskraftsmyndighetens eller UF-centrets förfarande vid rättelse av ett sakfel i ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. Enligt etablerad tillämpningspraxis ska arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret fortfarande höra en arbetssökande i enlighet med 34 § i förvaltningslagen innan utlåtandet ändras, men i detta sammanhang förutsätts inte något samtycke av arbetssökandena för att ändra utlåtandet. 

40 §.Omprövning av ett lagakraftvunnet beslut. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om omprövning av ett lagakraftvunnet beslut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 7 § 6 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. I lagen om allmänt stöd har bestämmelsen avskilts till en egen paragraf. Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrat allmänt stöd eller utökande av redan beviljat allmänt stöd, ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja förvägrat allmänt stöd eller utöka redan beviljat allmänt stöd. Även besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I beslutet får ändring sökas på det sätt som föreskrivs i 35 §.  

41 §.Undanröjande av beslut. I paragrafen finns det föreskrifter om undanröjande av beslut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. I lagen om allmänt stöd har 12 kap. 7 § 7 mom. i lagen om utkomstskydd, vilket gäller rättelse av ett lagakraftvunnet beslut, avskilts till separata 40 §. Dessutom utelämnas hänvisningen till förvaltningslagen, vilken ansetts vara obehövlig, från 12 kap. 7 § 7 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att om ett lagakraftvunnet beslut av Folkpensionsanstalten grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan besvärsnämnden för social trygghet på yrkande av den som saken gäller eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Besvärsnämnden för social trygghet ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. Ett beslut av besvärsnämnden för social trygghet får inte överklagas genom besvär.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att om ett lagakraftvunnet beslut som besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen gett grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, kan försäkringsdomstolen på yrkande av parten eller pensionsanstalten undanröja beslutet och förordna ny behandling av ärendet. Försäkringsdomstolen ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att om Folkpensionsanstalten yrkar på att ett beslut ska undanröjas, kan den avbryta utbetalningen av en förmån eller betala ut den i enlighet med sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt.  

Enligt paragrafens 4 mom. ska ansökan om att ett beslut ska undanröjas lämnas in inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas också på ansökan som gjorts efter utgången av den föreskrivna tiden. 

42 §.Nytt avgörande av ett ärende med anledning av beviljad annan förmån. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om nytt avgörande av ett ärende med anledning av en förmån eller ersättning som beviljats retroaktivt till en mottagare av allmänt stöd. I fråga om innehåll motsvarar paragrafen 12 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och motsvarande bestämmelser i andra förmånslagar som verkställs av Folkpensionsanstalten. Syftet med bestämmelserna har varit att möjliggöra att förmånsbetalarna avgör ett ärende på nytt i ett enklare förfarande i en situation där förmånsbetalaren efter att beslutet getts retroaktivt beviljats någon annan förmån eller ersättning, som förmånslagen helt hindrar förmånen eller minskar den. Förmånsbetalaren kan i dessa situationer utan samtycke av parten eller förfarandet med undanröjande avgöra ärendet på nytt till denna del genom ett lagakraftvunnet beslut. Förmånsbetalaren ska i ärendet alltid ge ett nytt beslut, där parten om han eller hon så önskar kan överklaga med normala rättsmedel. Syftet med dessa bestämmelser har varit att göra förfarandet för att avgöra ett ärende på nytt enklare och smidigare och på så sätt påskynda beslutsfattandet. Förfarandet med undanröjande är administrativt sett onödigt tungt i ärenden där partens rättsskydd inte äventyras, även om ärendet avgörs på nytt i ett enklare förfarande. Målet med ändringarna har även varit att harmonisera praxis för att avgöra ett ärende på nytt i genomförandet av olika förmåner.  

I paragrafen föreskrivs det att om den som får allmänt stöd, efter det att beslutet har meddelats, retroaktivt har beviljats en förmån eller ersättning som med stöd av 3 kap. 3 § 1 mom., 3 kap. 4 §, 4 kap. 7 § eller 4 kap. 8 § ska beaktas, kan arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt. 

43 §.Nytt avgörande av ett ärende med anledning av frånvaro från sysselsättningsfrämjande service. Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om nytt avgörande av ett ärende med anledning av frånvaro från sysselsättningsfrämjande service. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 4 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Syftet med bestämmelsen har varit att minska ansökningarna om undanröjande.  

I paragrafen föreskrivs det att om den som får allmänt stöd har beviljats arbetslöshetsförmån under tiden för sysselsättningsfrämjande service och sådan kostnadsersättning som avses i 10 kap. 6 §, på grund av att sökanden har lämnat uppenbart felaktig information om sitt deltagande i den sysselsättningsfrämjande servicen, kan arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av den som saken gäller avgöra ärendet på nytt. 

44 §.Ersättning för rättegångskostnader. Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader mellan arbetskraftsmyndigheten och utvecklings- och förvaltningscentret vid närings-, trafik- och miljöcentralen och Folkpensionsanstalten. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt paragrafen kan besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen ålägga arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter att helt eller delvis ersätta Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa för rättegångskostnaderna i ett ärende där Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan åläggs att betala en parts rättegångskostnader och skyldigheten att betala rättegångskostnader huvudsakligen eller delvis grundar sig på ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som avses i 34 §. Arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter ska höras om fördelningen av ersättningsansvaret.  

7 kap. Erhållande och utlämnande av uppgifter

45 §.Rätt att erhålla uppgifter. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att erhålla uppgifter. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 13 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Från 2 mom. 2 punkten i paragrafen stryks dock punkten om att en straffanstalt ska lämna uppgifter omedelbart, då en person tas in till en straffanstalt. Intagning till en straffanstalt är nödvändig information endast i det fallet att personen samtidigt är förmånstagare.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att Folkpensionsanstalten, arbetskraftsmyndigheten, närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter, arbetslöshetskassorna och besvärsinstanser enligt denna lag trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som behandlas eller annars för att verkställa uppdrag enligt denna lag eller en för Finland bindande överenskommelse om social trygghet eller annan internationell rättsakt som gäller social trygghet 

1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 

2) av Pensionsskyddscentralen, pensions- och försäkringsanstalter samt pensionsstiftelser, 

3) av arbetsgivare, uppdragsgivare eller någon annan som låter utföra arbete, arbetslöshetskassor, arbetsplatskassor och utbildningsproducenter enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice och andra läroanstalter, 

4) från en annan än i 1–3 punkten avsedd ordnare av sysselsättningsfrämjande service. 

Enligt paragrafens 2 mom. har Folkpensionsanstalten rätt att avgiftsfritt för skötseln av sina uppgifter enligt denna lag eller andra lagar få följande nödvändiga uppgifter: 

1) arbetskraftspolitiska utlåtanden enligt 34 § av arbetskraftsmyndigheten och närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter, 

2) uppgifter om när straff börjar och slutar av straffanstalter, 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har rätt att av Skatteförvaltningen avgiftsfritt få sådana uppgifter om inkomsterna för personer som erhåller arbetslöshetsförmåner och som behövs för att utreda missbruk av dessa förmåner. 

46 §.Uppgifter av penninginstitut. Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgifter som fås av penninginstitut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 13 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Förutsättningen för att få uppgifter från penninginstitut är på samma sätt som i den gällande regleringen att tillräckliga uppgifter och utredningar inte på annat sätt kan fås och att det finns motiverade skäl att misstänka att de uppgifter som den som ansöker om eller som fått förmånen är tillräckliga eller tillförlitliga. Uppgifterna fås endast på begäran.  

Enligt paragrafen har Folkpensionsanstalten och besvärsinstanser enligt denna lag trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av penninginstitut på begäran avgiftsfritt få de uppgifter om den som ansöker om eller får allmänt stöd som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som gäller allmänt stöd som behandlas, om tillräckliga uppgifter och utredningar inte fås på något annat sätt och det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som den som ansöker om eller får förmånen har lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Begäran om erhållande av uppgifter ska framställas skriftligen och innan begäran framställs ska sökanden eller mottagaren underrättas om den. 

47 §.Användning av uppgifter som erhållits för en annan förmån. Paragrafen innehåller bestämmelser om korsvis användning av uppgifter om förmåner som Folkpensionsanstalten betalat ut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 13 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. I behandlingen av en förmån behöver Folkpensionsanstalten ofta även uppgifter som den fått för att avgöra andra förmåner som den sköter. Om samma uppgifter som redan fåtts av Folkpensionsanstalten inte behöver skaffas på nytt, innehåller förmånslagarna en bestämmelse enligt vilken Folkpensionsanstalten har rätt att i ett enskilt fall använda uppgifter som fåtts för att behandla ett annat förmånsärende då den behandlar ett annat förmånsärende. Då uppgifterna används förutsätts att Folkpensionsanstalten har rätt att få motsvarande uppgifter med stöd av lagen. Dessutom krävs att dessa uppgifter är nödvändiga i behandlingen av förmånsärendet. Den som ansöker om en förmån ska i förväg informeras om eventuell användning av uppgifterna.  

I paragrafen föreskrivs att när Folkpensionsanstalten behandlar allmänt stöd har den i enskilda fall rätt att använda sådana uppgifter som den fått för skötseln av andra uppdrag som ålagts den, om det är uppenbart att de påverkar det allmänna stödet och om uppgifterna enligt lag ska beaktas vid beslutsfattandet och om Folkpensionsanstalten även annars har rätt att få uppgifterna särskilt. 

48 §.Rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ. Paragrafen innehåller bestämmelser om utlämnande av uppgifter på eget initiativ från Folkpensionsanstalten till övriga aktörer. Med utlämnande av uppgifter på eget initiativ avses en rättighet eller skyldighet för en myndighet att lämna ut, överlåta och anmäla uppgifter till en annan myndighet trots sekretessbestämmelserna utan att den myndighet som begärt uppgifter separat har begärt dessa. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 13 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna, utöver vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter till ministerier, skatteförvaltningen samt inrättningar och sammanslutningar som sköter det lagstadgade socialskyddssystemet och som sköter sociala trygghetsförmåner som påverkas av allmänt stöd enligt denna lag, lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter om en person som erhållit en förmån eller ersättning enligt denna lag, uppgifter om utbetalda förmåner och ersättningar samt andra med dessa jämförbara uppgifter som är nödvändiga för sammanställande av personuppgifter och andra tillsynsåtgärder av engångsnatur som utförs för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot den sociala tryggheten samt till polis- och åklagarmyndigheter ovan nämnda uppgifter som är nödvändiga för utredande av brott och för väckande av åtal. Uppgifter om hälsotillståndet eller uppgifter som är avsedda att beskriva grunderna för socialvård som lämnas till en person får dock inte utlämnas. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har rätt att till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter i fråga om en sådan mottagare av allmänt stöd till vilken arbetsmarknadsstöd betalas av kommunens medel med stöd av 51 § samt uppgifter om beloppet av utbetalt allmänt stöd under den föregående månaden. Folkpensionsanstalten har också rätt att till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter i fråga om en sådan mottagare av arbetsmarknadsstöd till vilken har betalats allmänt stöd för sammanlagt 60 dagar. Personbeteckningen och andra specifikationsuppgifter är nödvändiga för att genomföra faktureringen. Erhållande av specificerande uppgifter förbättrar kommunens möjligheter att i tid påverka arbetslösa personers sysselsättning och främja sysselsättningen för dessa personer och det ger även kommunen en möjlighet att utarbeta en prognos över antalet personer som omfattas av dess finansieringsansvar. Den kommunala myndigheten har rätt att använda dessa specificerande uppgifter för att utreda servicebehovet hos arbetslösa personer och rikta de sysselsättningsfrämjande tjänsterna. 

49 §.Begränsning av den registrerades rätt. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om begränsning av den registrerades rätt. Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 13 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Genom dessa bestämmelser har man avvikit från rätten enligt dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen. Enligt bestämmelsen har en registrerad inte rätt till att den personuppgiftsansvarige begränsar behandlingen av personuppgifter till den del som det handlar om skötsel av en lagstadgad uppgift, om den registrerades krav på begränsning av behandlingen är uppenbart obefogad. Begränsning av den registrerades rättigheter regleras i artikel 18.1 a i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen begränsas, om en registrerad bestridit personuppgifternas korrekthet. Syftet med bestämmelsen är att förhindra ett förfarande där en registrerad på obefogat sätt strävar efter att avbryta lagstadgad verksamhet genom att åberopa rätten att begränsa behandlingen. Utan begränsning av rätten kan en registrerad fördröja handläggningen av ett lagstadgat ärende eller helt hindra handläggningen genom att på upprepat sätt bestrida att personuppgifterna är korrekta. Om en registrerads krav på att rätta personuppgifter är uppenbart ogrundat, är det motiverat att personuppgifter kan behandlas i den lagstadgade verksamheten trots kravet.  

En i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (den allmänna dataskyddsförordningen) avsedd registrerad har inte rätt enligt artikel 18.1 a i den allmänna dataskyddsförordningen att kräva att Folkpensionsanstalten begränsar behandlingen av personuppgifter när Folkpensionsanstalten sköter en uppgift enligt denna lag, om den registrerades krav på begränsning är uppenbart ogrundat. 

8 kap. Finansiering av det allmänna stödet

50 §.Finansieringen av det allmänna stödet. I paragrafen föreskrivs det om finansieringen av det allmänna stödet.  

Enligt paragrafens 1 mom. finansieras det allmänna stödet med statsmedel och med finansieringsandelen för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd enligt vad som föreskrivs i 51 §. 

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om finansiering av det allmänna stödet för en person vars arbetsvillkor för en löntagare enligt 5 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har uppfyllts. Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. finansieras det allmänna stödet med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien enligt 23 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner för högst 400 betalningsdagar. För att detta moment ska hänföra sig rätt ska Folkpensionsanstalten utreda av den som ansöker om allmänt stöd om arbetsvillkoret är uppfyllt. När en person efter att maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning uppfyllts blir mottagare av allmänt stöd, finansieras det allmänna stödet i detta fall inte med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien, även om arbetsvillkoret uppfyllts för en sådan person som ett villkor som berättigar till inkomstrelaterad dagpenning.  

I beräkningen av de i 2 mom. avsedda betalningsdagarna för allmänt stöd beaktas alla dagar för vilka allmänt stöd betalats utifrån arbetslöshet. De dagar för vilka allmänt stöd betalats med avdrag eller jämkning, räknas som fulla betalningsdagar. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar regleringen i 14 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och gäller allmänt stöd som finansierats på det sätt som avses i 2 mom. och betalas till personer som uppfyllt arbetsvillkoret. Kostnaderna enligt artiklarna 69 och 70 i förordningen om social trygghet med statsmedel finansieras med statliga medel. De ersättningar som Folkpensionsanstalten betalar till bosättningsstaten i enlighet med artikel 65.6 och artikel 65.7 i grundförordningen finansieras med statsmedel. 

51 §.Finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av allmänt stöd. I paragrafen finns det bestämmelsen om finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av allmänt stöd.  

Enligt paragrafens 1 mom. finansieras det allmänna stödet med statsmedel och i en situation enligt 50 § 2 mom. med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 100 betalningsdagar. 

I föreslagna 2 mom. finns det bestämmelser om den stegvis ökande finansieringsandelen för hemkommunen för mottagaren av arbetsmarknadsstöd. Efter den period som anges i 1 mom. finansierar hemkommunen för mottagaren av grunddagpenning en andel av grunddagpenningen som är 1) 10 procent till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 200 dagar, 2) 20 procent för tiden efter den som avses i 1 punkten till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 300 dagar, 3) 30 procent för tiden efter den som avses i 2 punkten till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 400 dagar, 4) 40 procent för tiden efter den som avses i 3 punkten till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 700 dagar, och 5) 50 procent för tiden efter den som avses i 4 punkten. Finansieringsandelarna för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd motsvarar finansieringsandelen för det nuvarande arbetsmarknadsstödet och den nuvarande grunddagpenningen. 

Enligt paragrafens 3 mom. beaktas vid beräkningen av antalet dagar för vilka allmänt stöd betalas de dagar för vilka stödmottagaren har fått allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning före det allmänna stödet. I beräkningen av betalningsdagarna beaktas även betalningsdagarna för allmänt stöd och inkomstrelaterad dagpenning som betalats under tiden för sysselsättningsfrämjande service. 

I föreslagna 4 mom. i paragrafen finns det bestämmelser om finansiering av allmänt stöd då allmänt stöd betalas till en person som avses i 2 § 1 mom. i lagen om främjande av integration, det vill säga en invandrare, som har beviljats uppehållstillstånd eller uppehållskort eller vars uppehållsrätt har registrerats i enlighet med utlänningslagen. Dessa personers allmänna stöd finansieras med statsmedel och allmänt stöd som betalats till en sådan person räknas inte in i betalningsdagarna för allmänt stöd fram till en viss tidsgräns. 

Paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om att beräkningen av de betalningsdagar som ackumulerar hemkommunens finansieringsansvar börjar på nytt då en person uppfyller arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. De dagar då allmänt stöd betalas och som ackumulerar finansieringsansvaret för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd nollställs, även om personen inte är berättigad till inkomstrelaterad dagpenning. Beräkningen av 100 betalningsdagar för inkomstrelaterad dagpenning börjar å sin sida på nytt då personen efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret på nytt får rätt till en maximitid enligt 6 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (lagförslag 4). 

52 §.Förskott som ska betalas för täckande av det allmänna stödet. I paragrafen finns det föreskrifter om det förskott som staten betalar till Folkpensionsanstalten för att täcka utgifterna för det allmänna stödet. Regleringen motsvarar regleringen kring förskott som ska betalas för att täcka förmånerna i nuvarande 14 kap. 3 c § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilken upphävs enligt förslaget (lagförslag 2).  

Enligt paragrafen betalar staten Folkpensionsanstalten månatligen förskott för det allmänna stödet så att förskottets belopp motsvarar det belopp av det allmänna stödet som det beräknas att staten ska svara för följande månad. För att trygga finansieringen av förmånerna betalar staten dessutom i förskott 12 procent av den uppskattade årliga kostnaden för det allmänna stödet för att täcka det finansieringsbehov som följer av en fördröjning av kommunernas betalningsdel och som motsvarar differensen mellan inkomsterna och utgifterna (minimibelopp för finansieringen).  

53 §.Uppbörd av kommunernas finansieringsandel. Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet för uttagande av den finansieringsandel som hänför sig till kommunernas utgift för det allmänna stödet. Regleringen motsvarar regleringen i nuvarande 14 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd, vilken upphävs enligt förslaget (lagförslag 2).  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att Folkpensionsanstalten hos kommunerna månatligen i efterskott tar ut deras finansieringsandel av det allmänna stödet. Folkpensionsanstalten använder kommunernas finansieringsandel av det allmänna stödet som en del av det allmänna stöd den betalar ut. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om en kommun inte har betalt sin finansieringsandel senast på förfallodagen, uppbärs för dröjsmålstiden en dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). 

Enligt paragrafens 3 mom. betraktas som hemkommun den kommun som på den dag för utbetalning av det allmänna stödet som nämns i 51 § 1 och 2 mom. är antecknad som mottagarens hemkommun i det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). 

54 §.Övriga bestämmelser om finansieringen. I paragrafen föreslås det bestämmelser om finansieringen av allmänt stöd och av verkställandet av det och om förfarandet i samband med finansieringen och om bemyndigandet att utfärda förordning. Paragrafens reglering motsvarar delvis regleringen i nuvarande 14 kap. 3 e § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilken upphävs som en paragraf som gäller grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd (lagförslag 2).  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att de förvaltningskostnader som Folkpensionsanstalten förorsakas av verksamhet enligt lagen om allmänt stöd hänförs till anstaltens förvaltningskostnader. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska staten till Folkpensionsanstalten för tryggandet av finansieringen av allmänt stöd betala ett så stort belopp att Folkpensionsanstaltens likviditet för betalning av det allmänna stödet vid varje tidpunkt är tillräckligt tryggad (likviditetsbelopp). Likviditetsbeloppet ska återbäras till staten då det inte längre behövs för tryggande av sjukförsäkringsfondens likviditet. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska Folkpensionsanstalten årligen senast den 15 maj lämna social- och hälsovårdsministeriet en beräkning av de arbetslöshetsförmåner som staten ska svara för det följande året. En beräkning av kommunernas finansieringsandel och minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet ska lämnas i samband med denna beräkning. 

Bestämmelser om bemyndigande att utfärda förordning ingår i 4 mom. i paragrafen. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om förfarandet för förskott som betalas till och slutlig finansiering till Folkpensionsanstalten, om uppbörden av kommunens finansieringsandel till Folkpensionsanstalten enligt 53 § och om minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet. 

9 kap. Lagens ikraftträdande

55 §.Ikraftträdande. Paragrafens 1 mom. innehåller en ikraftträdandebestämmelse för lagen.  

Enligt paragrafens 2 mom. avser en hänvisning till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning i en annan lag eller förordning allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd, såvida inte annat följer av lagen om allmänt stöd. 

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om situationer där arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret gett ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om arbetssökandens rätt till utkomstskydd för arbetslösa och utlåtandet fortfarande gäller då de föreslagna ändringarna träder i kraft. Ett utlåtande om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd anses gälla för allmänt stöd från och med ändringarnas ikraftträdande, och inget nytt utlåtande ges om ärendet. Förfarandet är det samma om arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret efter att ändringarna trätt i kraft ska ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning, vilket gäller förmånsrätten för tiden före ändringarnas ikraftträdande och vars giltighet fortsätter att gälla för tiden efter ändringarnas ikraftträdande. 

Paragrafens 4 mom. motsvarar den övergångsbestämmelse som vanligen används i samband med ändringar av påföljder som gäller utkomstskyddet för arbetslösa. Bestämmelsen behövs för att förtydliga att de bestämmelser som gällde vid den tidpunkt då en förmån ansöktes tillämpas på arbetssökandens rätt till utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd. Den tidpunkt då ärendet behandlas vid arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret är inte av betydelse. 

Enligt 5 mom. i paragrafen beaktas vid tillämpning av den föreslagna lagen erhållande av arbetslöshetsförmån, arbete som räknas in i arbetsvillkoret, uppfyllande av arbetsvillkoret och uppnående av maximitiden för arbetslöshetsdagpenning samt en period som arbetslös arbetssökande under tiden före ikraftträdandet för lagen om allmänt stöd. I 5 mom. finns det dessutom bestämmelser om ikraftträdandefasen för lagen i en situation där ingen självrisktid föreläggs för det allmänna stödet, om personen är berättigad till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa den 30 april 2026 och till allmänt stöd den 1 maj 2026. I bestämmelsen föreskrivs att som förmånsberättigad betraktas den som får en förmån och den till vilken det inte betalas någon förmån på grund av en tid utan ersättning, en arbetsdag under en förkortad arbetsvecka eller på grund av att arbetstidsgränsen enligt 4 kap. 3 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa överskrids eller på grund av den begränsning av förmånens belopp som anges i 5 § 1 mom. i det kapitlet.  

Enligt 6 mom. i paragrafen räknas till betalningsdagarna för finansiering av allmänt stöd enligt 50 § 2 mom. i lagen även de dagar för vilka grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalats till stödmottagaren utifrån samma maximibetalningstid. 

Enligt 7 mom. i paragrafen räknas till de betalningsdagar för allmänt stöd som påverkar finansieringsansvaret enligt lagen om allmänt stöd för staten och hemkommunen för mottagaren av allmänt också de dagar för vilka stödmottagaren före ikraftträdandet av denna lag har fått en arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, det vill säga inkomstrelaterad dagpenning, grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd, dock inte för tiden före den 1 januari 2015 

7.2  Lagen om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

I den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning som beviljas löntagare och företagare. 

Det föreslås att bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs. I lagens ikraftträdandebestämmelse föreskrivs det att om lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller en hänvisning till en arbetslöshetsförmån eller arbetslöshetsdagpenning, gäller hänvisningen inkomstrelaterad dagpenning. 

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §.Lagens syfte. Bestämmelsen preciseras genom att till paragrafen foga en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.  

2 §.Förmåner. Paragrafens struktur ändras så att paragrafen i stället för de nuvarande tre momenten har två moment.  

I paragrafen föreskrivs det att den grundläggande försörjningen vid arbetslöshet för en arbetssökande som är försäkrad i en arbetslöshetskassa som avses i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) tryggas genom inkomstrelaterad dagpenning när den arbetssökande har varit etablerad på arbetsmarknaden och fått sin försörjning genom lönearbete, företagsverksamhet eller eget arbete. 

Gällande 3 mom. i paragrafen, vilken gäller omställningspenning, flyttas för att bli 2 mom. 

4 §.Verkställighet av lagen. I paragrafens 1 och 2 mom. görs de ändringar som orsakas av att lagen om allmänt stöd utfärdas. På grund av de ändringar som föreslagits i denna proposition regleras utkomstskyddet under arbetslöshetstiden i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om allmänt stöd.  

5 §.Definitioner. Definitionen av arbetslöshetsförmån i 1 punkten i paragrafens 1 mom. och av arbetslöshetsdagpenning i 2 punkten upphävs. Enligt ikraftträdandebestämmelsen i den föreslagna lagen gäller en hänvisning till arbetslöshetsförmån eller arbetslöshetsdagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa framöver inkomstrelaterad dagpenning.  

I paragrafens 1 mom. 7 punkt definieras arbetsvillkoret. I punkten stryks hänvisningen till grunddagpenning. 

8 a §.Rätt till förmåner på basis av boende, Europeiska unionens lagstiftning eller överenskommelser som är bindande för Finland. Hänvisningarna till arbetslöshetsdagpenning i paragrafens 2 och 3 mom. och till arbetslöshetsförmåner i 4 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.  

8 b §.Utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning till den som söker arbete i en annan stat. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning i paragrafens ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.  

2 kap. Allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner

2 §.Begränsningar som gäller utlänningar. Enligt paragrafen har en person som inte är finsk medborgare inte rätt till arbetsmarknadsstöd, om han eller hon har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd. Paragrafen upphävs som en paragraf som endast gäller arbetsmarknadsstöd. Motsvarande reglering föreslås till 8 § i lagen om allmänt stöd.  

13 §.Rätt till arbetslöshetsförmån för unga personer som saknar utbildning som ger yrkesfärdigheter. Enligt paragrafens 4 mom. har en ung person under 18 år som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått en utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter inte rätt till arbetsmarknadsstöd som betalas på basis av arbetslöshet. Paragrafen upphävs som en paragraf som endast gäller arbetsmarknadsstöd.  

3 kap. Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner

4 §.Hindrande sociala förmåner. Paragrafens 1 mom. ändras så att utbetalning av rörlighetsunderstöd och omställningspenning inte hindrar utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning.  

7 §.Inverkan av vinst från försäljning av företagsegendom. I paragrafens 1 mom. stryks hänvisningarna till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd.  

4 kap. Jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner

5 §.Förmånsbelopp. Hänvisningen till grunddagpenning i paragrafens 2 mom. ändras till en hänvisning till beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.  

7 §.Sociala förmåners inverkan på inkomstrelaterad dagpenning. Hänvisningarna till arbetslöshetsförmån i paragrafens rubrik och det inledande stycket i 1 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån som betalas som rörlighetsunderstöd i den nämnda 13 punkten ändras till att gälla rörlighetsunderstöd.  

5 kap. Förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsdagpenning

1 §.Arbetslöshetsdagpenningsförmåner. I den gällande paragrafen föreskrivs att arbetslöshetsdagpenning beviljas antingen som inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning. Det föreslås att paragrafen upphävs.  

2 §.Löntagares rätt till inkomstrelaterad dagpenning. Paragrafens rubrik ändras till att gälla en löntagares rätt till inkomstrelaterad dagpenning.  

Paragrafens 3 mom. upphävs, eftersom det endast gäller grunddagpenning. 

4 b §.Undantag som gäller löntagares arbetsvillkor. Paragrafens 5 mom. upphävs, eftersom det endast gäller grunddagpenning.  

6 §.Företagares rätt till inkomstrelaterad dagpenning. Paragrafens rubrik ändras till att gälla en företagares rätt till inkomstrelaterad dagpenning.  

Paragrafens 2 mom. upphävs, eftersom det endast gäller grunddagpenning. 

8 §.Försäkringsperioder som räknas företagare till godo. Paragrafens 2 mom. upphävs som ett moment som endast gäller grunddagpenning.  

11 §.Arbetsvillkoret i vissa situationer. Hänvisningarna till arbetslöshetsdagpenning i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.  

13 §.Självrisktid. Paragrafens hänvisningar till arbetslöshetsdagpenning och grunddagpenning ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning. Dessutom förtydligas ordalydelsen i paragrafen.  

6 kap. Arbetslöshetsdagpenningens belopp och varaktighet

1 §.Beloppet av inkomstrelaterad dagpenning. Paragrafens rubrik ändras till att gälla beloppet av inkomstrelaterad dagpenning.  

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att den inkomstrelaterade dagpenningen består av en grunddel på 33,33 euro och en förtjänstdel. Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om att beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen beräknas med beaktande av vad som föreskrivs i 4 kap. 

3 a §.Betalning av inkomstrelaterad dagpenning till nedsatt belopp. Paragrafens 2 mom. ändras så att den inkomstrelaterade dagpenningen dock alltid är minst lika stor som grunddelen.  

7 §.Dagpenningsperiodens maximitid. I paragrafens 1 mom. stryks hänvisningen till grunddagpenning. Hänvisningarna till arbetslöshetsdagpenning i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.  

9 §.Rätt till tilläggsdagar. Hänvisningen till grunddagpenning i paragrafens 1 mom. stryks och hänvisningen till arbetslöshetsförmån ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.  

III AVDELNINGEN Stödjande av regional rörlighet samt omställningspenning

Rubriken på den tredje avdelningen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras för att överensstämma med avdelningens innehåll, stödjandet av rörlighet och omställningspenningen. 

7 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsmarknadsstöd. Kapitlet upphävs.

8 kap. Stödjande av regional rörlighet

1 §.Rätt till rörlighetsunderstöd. Paragrafens 1 mom. ändras så att rörlighetsunderstöd beviljas till en arbetslös arbetssökande som är berättigad till inkomstrelaterad dagpenning eller till allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.  

Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om vem som betraktas som en i 1 mom. avsedd till inkomstrelaterad dagpenning eller till allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd berättigad arbetslös arbetssökande. Enligt momentets 1 punkt handlar det om en arbetssökande som får inkomstrelaterad dagpenning eller till vilken det av orsaker som nämns i 10 kap. 2 § 3 mom. inte betalas inkomstrelaterad dagpenning. På grund av de föreslagna ändringarna i 10 kap. 2 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas inkomstrelaterad dagpenning för tiden för sysselsättningsfrämjande service, trots att den arbetssökande inte har rätt till förmånen när servicen inleds, om det beror på tid utan ersättning (1 punkten), skyldighet att vara i arbete (2 punkten), en begränsning i anslutning till yrkesutbildning (3 punkten) eller självrisktid för den inkomstrelaterade dagpenning (4 punkten). 

Enligt 2 punkten i paragrafens 3 mom. handlar det om en person som får allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd eller till vilken allmänt stöd inte betalas på grund av de orsaker som nämns i 19 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd eller 10 kap. 2 § 3 mom. 1–3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt 19 § 2 mom. i den föreslagna lagen om allmänt stöd handlar det om väntetid, självrisktid eller behovsprövning för allmänt stöd. 

2 §.Rörlighetsunderstödets belopp. Paragrafens 1 mom. ändras enligt förslaget så att rörlighetsunderstödet uppgår till den inkomstrelaterade dagpenningen grundbelopp enligt 6 kap. 1 § 1 mom.  

10 kap. Bestämmelser om förmåner som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service

1 §.Rätt till förmåner under tiden för sysselsättningsfrämjande service. Hänvisningen till arbetsmarknadsstöd i paragrafens 1 mom. stryks och hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning i den ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.  

2 §.Berättigade till inkomstrelaterad dagpenning. Paragrafens rubrik ändras till att gälla för de som är berättigade till inkomstrelaterad dagpenning.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att under tiden för sysselsättningsfrämjande service betalas sådan arbetslöshetsförmån som den arbetssökande har rätt till medan han eller hon är arbetslös. Eftersom lagen om utkomstskydd för arbetslösa framöver innehåller bestämmelser endast om inkomstrelaterad dagpenning, upphävs momentet. 

Hänvisningarna till arbetslöshetsförmån i paragrafens 2 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning. 

Från 4–6 punkten i paragrafens 3 mom. upphävs bestämmelserna om självrisktid, väntetid och behovsprövning för arbetsmarknadsstöd. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i momentet ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning. 

Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i paragrafens 4 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning. 

4 §.Avvikande tillämpning av denna lag efter att sysselsättningsfrämjande service inletts. Paragrafens 3 mom. om utbetalning av allmänt stöd utan behovsprövning för tiden för deltagande i sysselsättningsfrämjande service upphävs.  

5 §.Särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning. Hänvisningarna till arbetslöshetsförmån i paragrafens 1 och 2 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning. Hänvisningarna till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 2 mom. stryks.  

11 kap. Bestämmelser om verkställighet

1 §.Ansökan om inkomstrelaterad dagpenning. Paragrafens rubrik ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.  

Hänvisningarna till ansökan om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 1 mom. stryks. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller en hänvisning till allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd i samband med ansökan om ansökan om rörlighetsunderstöd.  

Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i paragrafens 2 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning. 

Hänvisningarna till ansökan om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 3 mom. stryks. 

2 §.Skyldighet att lämna uppgifter. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i det inledande stycket i paragrafens 4 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning. I det nämnda momentet ändras 2 punkten att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.  

Det föreslås att 5 mom. som gäller mottagare av arbetsmarknadsstöd upphävs. 

3 §.Beslut om förmåner. I paragrafen finns det bestämmelser om skyldigheten för Folkpensionsanstalten att ge ett beslut om en förmån. Hänvisningarna till arbetslöshetsförmån i paragrafens 1 mom. ändras till hänvisningar till inkomstrelaterad dagpenning.  

I paragrafens 3 mom. stryks punkten om delgivning av ett beslut av Folkpensionsanstalten, eftersom det finns bestämmelser om delgivningssättet för förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer i 20 a § i lagen om Folkpensionsanstalten. 

4 §.Arbetskraftspolitiskt utlåtande. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Hänvisningarna till arbetsmarknadsstöd och arbetslöshetsdagpenning i paragrafens 2 mom. ändras till att gälla en förmån som beviljas utifrån arbetslöshet.  

4 b §.Underrättelse om sökande av arbete i en annan stat. Hänvisningen till Folkpensionsanstalten stryks i paragrafen.  

5 §.Betalningssätt. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i paragrafens 1 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.  

Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i 2 mom. i paragrafen ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning och hänvisningen till grunddagpenning till en hänvisning som gäller den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.  

14 §.Indrivning av arbetslöshetsförmåner i vissa fall. Hänvisningarna till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 3 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.  

15 §.Utmätning av rörlighetsunderstöd. Paragrafens rubrik ändras till att gälla rörlighetsunderstöd.  

Hänvisningarna till arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning stryks från 1 mom. i paragrafen. 

13 kap. Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter

1 §.Rätt att erhålla uppgifter. Den gällande paragrafen gäller rätten för Folkpensionsanstalten, arbetskraftsmyndigheten, närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter, arbetslöshetskassorna och besvärsinstanser att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter att få sådana uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som behandlas eller annars för att verkställa de föreskrivna uppdragen.  

Ordalydelsen i det inledande stycket i paragrafens 2 mom. andras för att överensstämma med de ståndpunkter som grundlagsutskottet framfört. Grundlagsutskottet har ansett att bestämmelsen om rätten att erhålla uppgifter vid utlämnande av sekretessbelagda uppgifter ska bindas antingen till förutsättningen om att uppgifterna är behövliga eller till förutsättningen om att uppgifterna är nödvändiga. Grundlagsutskottet har särskilt påpekat att det bör finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt.  

Från 2 mom. 2 punkten i paragrafen stryks punkten om att en straffanstalt ska lämna uppgifter omedelbart, då en person tas in till en straffanstalt. Intagning till en straffanstalt är nödvändig information endast i det fallet att personen samtidigt är förmånstagare. 

2 §.Uppgifter av penninginstitut. Den gällande paragrafen gäller rätten för Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna att erhålla uppgifter från penninginstituten för att avgöra ett ärende som gäller arbetsmarknadsstöd. Det föreslås att paragrafen upphävs.  

3 §.Utlämnande av uppgifter. Den gällande paragrafen gäller Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas rätt att lämna ut uppgifter till arbetskraftsmyndigheten och närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter när det är fråga om omständigheter som påverkar de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner och till behörig myndighet för utredande av förseelser och brott och för väckande av åtal.  

Det föreslås att paragrafen upphävs. Utlämnandet av uppgifter baserar sig på rätten att erhålla uppgifter för den mottagande instansen. Dubbelreglering med bestämmelser om såväl rätten att lämna ut information som rätten att få information är tung. Grundlagsutskottet har belyst problemen i anknytning till dubbelreglering i situationer där det å ena sidan föreskrivs om en myndighets rätt att erhålla uppgifter och å andra sidan om en annan myndighets rätt att lämna ut uppgifter. Dubbelreglering leder till en tung regleringsstruktur och är ägnad att medförda tolkningsproblem (GrUU 71/2014 rd). 

6 §.Rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ. Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att på eget initiativ utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter om personer som erhållit arbetsmarknadsstöd, grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning och omfattas av hemkommunens finansiering eller som kommer att omfattas av finansieringen. Från momentet stryks hänvisningarna till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. Därtill ändras hänvisningen till arbetslöshetsförmån i momentet till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.  

8 §.Utsökningsmyndighetens rätt att få uppgifter. Den gällande paragrafen gäller Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas rätt att lämna ut uppgifter till utsökningsmyndigheten för utsökning och undantagsbestämmelsen om utlämnande av uppgifter. Enligt undantagsbestämmelsen lämnas uppgifter inte ut om de förmåner som inte beaktas då det skyddade beloppet enligt 4 kap. 7 § i utsökningslagen räknas.  

Det föreslås att paragrafen upphävs. Utlämnandet av uppgifter baserar sig på utsökningsmyndighetens rätt att erhålla uppgifter. Utsökningsbalkens 3 kap. 67 § innehåller bestämmelser om myndigheternas skyldighet att lämna ut uppgifter till utsökningsmyndigheten. Dubbelreglering med bestämmelser om såväl rätten att lämna ut information som rätten att få information är tung. Grundlagsutskottet har belyst problemen i anknytning till dubbelreglering i situationer där det å ena sidan föreskrivs om en myndighets rätt att erhålla uppgifter och å andra sidan om en annan myndighets rätt att lämna ut uppgifter. Dubbelreglering leder till en tung regleringsstruktur och är ägnad att medförda tolkningsproblem (GrUU 71/2014 rd). Undantagsregeln till utlämnandet av uppgifter, vilken ingår i den gällande paragrafen och är bunden till det skyddade beloppet i utsökningen, är inte heller aktuell. I samband med verkställigheten utreder utsökningsmyndigheten gäldenärens ekonomiska situation i sin helhet och då är även förmåner som helt lämnar utanför utmätningen av betydelse. Bestämmelser om det skyddade beloppet finns för närvarande i 4 kap. 48 § i utsökningsbalken. 

14 kap. Särskilda bestämmelser

1 §.Förhöjning av förmånerna. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen justeras de i 6 kap. 1 och 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa angivna beloppen så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001). Det nämnda kapitlets 6 §, som gällde barnförhöjning, har upphävts genom lag 1300/2023 som trädde i kraft den 1 januari 2024 och utifrån ikraftträdandebestämmelsen i lagen betalas barnförhöjning ut fram till den 31 mars 2024. Hänvisningen till 6 kap. 6 § i momentet upphävs. På grund av ändringen gäller hänvisningen i momentet till penningbeloppet i 6 kap. 1 § den inkomstrelaterad dagpenningens grunddel på 33,33 euro.  

3 §.Finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningen och av grunddagpenningen. Från paragrafens rubrik stryks hänvisningen till grunddagpenning och paragrafens 2 mom. om finansiering av grunddagpenningen upphävs.  

3 a §.Finansieringen av arbetsmarknadsstödet. Det föreslås att paragrafen upphävs.  

3 b §.Finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av grunddagpenning. Det föreslås att paragrafen upphävs.  

3 c §.Förskott som ska betalas för täckande av rörlighetsunderstöd. Paragrafen innehåller framöver bestämmelser om förskott som ska betalas för att täcka rörlighetsunderstöd, varför paragrafens rubrik ändras. Staten betalar till Folkpensionsanstalten månatligen förskott för rörlighetsunderstöd, så att förskottets belopp motsvarar det belopp av det allmänna stödet som det beräknas att staten ska svara för följande månad.  

3 d §.Uppbörd av kommunernas finansieringsandel. Det föreslås att bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd upphävs i paragrafens 1 mom. I fortsättningen gäller momentet endast kommunernas finansieringsandel som hänför sig till inkomstrelaterad dagpenning och redovisningen av denna andel vidare till Sysselsättningsfonden för att användas som en del av finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.  

Från paragrafens 2 mom. stryks hänvisningen till förordningen i fråga om förfallodagen. Ändringen är av teknisk karaktär. 

Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 3 mom. upphävs. Momentets struktur ändras så att det inte längre innehåller underpunkter. På ett sätt som motsvarar nuläget betraktas som hemkommun den kommun som i det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) är antecknad som hemkommun för en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning på den utbetalningsdag för den inkomstrelaterade dagpenningen som anges i 4 § 2 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner eller 25 § 1 mom. i lagen om arbetslöshetskassor. 

3 e §.Övriga bestämmelser om finansieringen. Från paragrafens 1 mom. stryks hänvisningen till höjningar i anknytning till rörlighetsunderstöd, som inte längre betalas (RP 135/2024 rd, lag 962/2024).  

I 2 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning. Hänvisningarna till uttagande av kommunens finansieringsandel för grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd och minimibeloppet av grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd upphävs i momentet. Det föreslås att momentet i fortsättningen innehåller bestämmelser om att statsrådet utfärdar en förordning om ett förfarande för Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas förskott och slutliga finansiering samt debitering av den finansieringsandel för kommunen som hänför sig till inkomstrelaterad dagpenning till Folkpensionsanstalten och redovisning av den till Sysselsättningsfonden. Förskotten till Folkpensionsanstalten gäller rörlighetsunderstöd. 

Paragrafens 3 mom. gäller inkludering av de förvaltningskostnader som orsakas för Folkpensionsanstalten av verksamheten enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i dess förvaltningskostnader. En hänvisning till 8 kap. och uttagande av kommunernas finansieringsandel fogas till momentet. 

Paragrafens 4 mom. gäller likviditetsbeloppet för att trygga finansieringen av arbetslöshetsförmåner, grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet. Det föreslås att momentet upphävs. 

Paragrafens 5 mom. gäller den beräkning av det allmänna stöd som staten ska svara för det följande året, vilken Folkpensionsanstalten årligen ska överlämna till social- och hälsovårdsministeriet tillsammans med en beräkning av kommunernas finansieringsandel och minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet. Momentet ändras för att gälla rörlighetsunderstöd. I momentet stryks hänvisningarna till beräkningen av kommunernas finansieringsandel och minimibeloppet av finansieringen av grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. 

7.3  Lagen om ändring av lagen om ordnande av arbetskraftsservice

3 §.Definitioner. Till paragrafen fogas en ny 14 punkt med en definition av arbetslöshetsförmån. Med arbetslöshetsförmån avses inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.  

32 a §.Ordnande av samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning för mottagare av allmänt stöd. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om de samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning som hör till serviceprocessen för en arbetssökande och som ordnas för mottagare av allmänt stöd.  

När paragrafen tillämpas, beaktas alla dagar för vilka vilka allmänt stöd har betalats utifrån arbetslöshet i beräkningen av betalningsdagar för allmänt stöd. De dagar för vilka allmänt stöd betalats med avdrag eller jämkning, räknas som fulla betalningsdagar. 

Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om ordnande av samtal för arbetssökanden som fyllt 25 år under en viss tidsperiod. Det föreslås att tidsperioden börjar från det första i 32 § 1 mom. 2 punkten avsedda samtalet om jobbsökning som ska ordnas med tre månaders mellanrum och som infaller efter den tidpunkt som anges i paragrafen. Tidsperioden omfattar ovan nämnda tre samtal om jobbsökning, det vill säga att den är omkring sex månader lång. 

I paragrafen föreskrivs att arbetskraftsmyndigheten har en skyldighet att ordna de samtal om jobbsökning och de kompletterande samtal om jobbsökning för en mottagare av allmänt stöd vilka infaller under den i paragrafen föreslagna tidsperioden i princip vid arbetskraftsmyndighetens verksamhetsställe eller något annat serviceställe, om det inte finns vägande skäl som gör det mer ändamålsenligt att uträtta ärendet personligen på annat sätt. Som vägande skäl är det möjligt att betrakta till exempel att det är känt att arbetslösheten upphör, om arbetslösheten upphör i den nära framtiden, högst inom omkring två veckor, av en annan orsak än arbetskraftsutbildning eller frivilliga studier som stöds med en arbetsförmån i enlighet med 9 kap. eller lagen om främjande av integration, lönesubventionerat arbete eller deltidsarbete som i fråga om arbetstid motsvarar högst 80 procent av den maximiarbetstid som tillämpas på en heltidsanställd inom branschen. Det ovan nämnda tillämpas även om familjeledighet, beväringstjänst eller civiltjänst är på väg att börja för arbetssökanden. Dessutom är det möjligt att som vägande skäl se till exempel ett tillfälligt hälsorelaterat hinder eller ett permanent rörelsehinder för arbetssökanden, vilket inte gör det möjligt att komma till arbetskraftsmyndighetens verksamhetsställe eller serviceställe. Ett vägande skäl kan även vara annat än vad som angetts på ett exemplifierande sätt ovan. 

De tre följande samtalen om jobbsökning och de kompletterande samtalen om jobbsökning mellan dessa för en arbetssökande som fyllt 25 år ska i princip ordnas vid arbetskraftsmyndighetens verksamhetsställe eller vid ett annat serviceställe efter att allmänt stöd betalats för 400 betalningsdagar till en arbetssökande. Om det handlar om en person som har fyllt 25 år, som blir mottagare av allmänt stöd efter att maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning har gått ut, börjar perioden för att ordna samtalen då personen har fått inkomstrelaterad dagpenning i maximitiden på 400 eller 500 dagar. Om en person som fyllt 25 år fått inkomstrelaterad dagpenning i maximitiden på 300 dagar, börjar perioden för att ordna samtalen däremot då allmänt stöd betalats för 100 betalningsdagar till en sådan person. 

Med annat serviceställe avses till exempel ett fysiskt verksamhetsställe, utrymme, gemensamt utrymme eller ett annat motsvarande utrymme som inte är arbetskraftsmyndighetens huvud- eller sidoverksamhetsställe, men där arbetskraftsmyndigheten verkar i regel eller tillfälligt ensam eller tillsammans med andra myndigheter eller instanser.  

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om den tidpunkt då perioden börjar för personer under 25 år och dess längd. De sex följande samtalen om jobbsökning och de kompletterande samtalen om jobbsökning mellan dessa för en arbetssökande under 25 år ska i princip ordnas vid arbetskraftsmyndighetens verksamhetsställe eller vid ett annat serviceställe då allmänt stöd betalats till arbetssökanden för 180 betalningsdagar eller då arbetssökanden övergår till att vara mottagare av allmänt stöd efter att maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning har gått ut. Ovan avsedda tidsperiod för en person under 25 år varar följaktligen omkring 15 månader. 

I de perioder som regleras i 1 och 2 mom. ska tillämpningströskeln för att ordna samtal som ett annat än ett närvaromöte vara hög i synnerhet för det första samtalet om jobbsökning som inleder perioden. I motsats till ordnande av den inledande intervjun som hör till serviceprocessen för en arbetssökande, ska man i synnerhet i fråga om ett samtal om jobbsökning som hör till den första perioden inte betrakta endast en exceptionellt lång resa för att uträtta ärenden som ett vägande skäl, utan man ska komma överens om samtalet i tillräckligt god tid, så att arbetssökanden har tillräckligt med tid för att ordna besöket på verksamhetsstället. Avsikten är att arbetskraftsmyndigheten kan använda mer prövningsrätt om sättet att ordna samtal ju längre den period på 6 eller 15 månader som ska ordnas för en mottagare av allmänt stöd framskrider, om detta är ändamålsenligt utifrån arbetssökandens servicebehov. 

I tillämpningen av 1 och 2 mom. ska man beakta att perioden börjar först från det samtal om jobbsökning som avses i 32 § 1 mom. 2 punkten. I praktiken innebär detta att om ett samtal om jobbsökning ordnas utifrån 33 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice tre månader innan till exempel en arbetskraftsutbildning upphör, handlar det inte om ett samtal om jobbsökning enligt 32 § 1 mom. 2 punkten. Om kriterierna i 1 eller 2 mom. i denna paragraf uppfylls till exempel under en arbetskraftsutbildning som är längre än en månad, flyttas i så fall den period som avses i 1 och 2 mom. fram till att börja från det samtal om jobbsökningssamtal som avses i 32 § 1 mom. 2 punkten och som hålls efter arbetskraftsutbildningen. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska arbetskraftsmyndigheten ordna en period enligt 1 och 2 mom. åtminstone en gång under 24 månader, om arbetslösheten för en mottagare av allmänt stöd fortsätter. Periodens längd och sättet att ordna den motsvarar följaktligen vad som föreskrivs i 1 och 2 mom., men arbetskraftsmyndigheten har prövningsrätt i fråga om när det är ändamålsenligast att ordna perioden under dessa 24 månader. Den tidsfrist på 24 månader som avses i momentet börjar från den dag då det sista jobbsökningssamtalet i den period som avses i 1 eller 2 mom. ordnas för mottagaren av allmänt stöd. 

Enligt paragrafens 4 mom. tillämpas vad som föreskrivs i 32 a § inte på en arbetssökande för vilken det har upprättats en sektorsövergripande sysselsättningsplan eller utarbetats en aktiveringsplan och på vilken tillämpas lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen eller lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Vidare förutsätts det att det i den arbetssökandens plan har avtalats om annan service enligt 2 a kap. 9 § 1 mom. 7 eller 9 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa än kompletterande samtal om jobbsökning. 

Om en sektorsövergripande sysselsättningsplan eller en aktiveringsplan utarbetats för arbetssökanden, men planen inte innehåller någon överenskommelse om att delta i annan service än ett kompletterande samtal om jobbsökning enligt 2 a kap. 9 § 1 mom. 7 eller 9 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, ordnas samtalen utifrån 32 a §, och då är undantaget i 4 mom. inte tillämpligt.  

Om undantaget i 4 mom. är tillämpligt på en arbetssökande, flyttas den tidsperiod då samtal ska ordnas som närvarosamtal enligt 32 a § framåt, det vill säga att den ordnas i framtiden, efter att undantaget enligt 4 mom. inte längre är tillämpligt. 

Om förutsättningarna enligt 4 mom. uppfylls mitt under den period som avses i 32 a 1–3 mom., ordnas samtal inte längre enligt vad som föreskrivs i 32 a § 1–3 mom. så länge som 4 mom. är tillämpligt. Därefter förlängs den period som regleras i 32 a §§ från den tidpunkt där perioden slutade innan undantaget tillämpades i fråga om de samtal som ska ordnas som närvaromöten. 

För klarhetens skull konstateras att det undantag som föreskrivits i 4 mom. i fråga om tillämpning av 32 a § inte på något annat sätt påverkar tillämpningen av lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

32 b §.Innehållet i samtal om jobbsökning som ordnas för mottagare av allmänt stöd. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om innehållet i de samtal om jobbsökning som avses i 32 a §.  

Innehållet i de samtal om jobbsökning som ska ordnas med tre månaders mellanrum och som hör till arbetssökandens serviceprocess regleras i 35 §, enligt vilken arbetskraftsmyndigheten hänvisar arbetssökanden till att söka lämpliga arbetstillfällen och stödjer arbetssökandens jobbsökning. Dessutom hänvisas arbetssökanden till behövlig service. Vid samtalet om jobbsökning granskas även bedömningen av arbetssökandens servicebehov och dessutom upprättas eller granskas sysselsättningsplanen. Bedömningen av servicebehovet regleras å sin sida i 37 § och innehållet i sysselsättningsplanen i 38 §. I paragrafen kompletteras och preciseras denna reglering så att den effektivare svarar mot situationen för en mottagare av allmänt stöd och hans eller hennes utdragna arbetslöshet. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska en arbetskraftsmyndighet vid ett första samtal om jobbsökning enligt 32 a § utöver vad som föreskrivs i 35, 37 och 38 § bedöma i synnerhet orsakerna till den utdragna arbetslösheten. 

Dessutom ska arbetskraftsmyndigheten, för att utreda servicebehovet för en arbetssökande, säkerställa att den gjort en bedömning av om en person under 25 år utan utbildning som ger yrkesfärdigheter har ansökt till examensinriktad utbildning eller annan utbildning som är lämplig för honom eller henne. Avsikten är att en ung person utan yrkesfärdigheter hänvisas till att söka till en utbildning som är lämplig för honom eller henne eller att åtgärder som ersätter ansökan till utbildning överenskoms med honom eller henne i sysselsättningsplanen. När bestämmelsen tillämpas bör det beaktas vad som i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och i 9 § i lagen om allmänt stöd föreskrivs om skyldigheten för unga personer utan utbildning att söka studieplatser som en förutsättning för att fortsätta att få förmånen. 

I fråga om en arbetssökande som fyllt 25 år ska arbetskraftsmyndigheten säkerställa att betydelsen av kunnandet och yrkesfärdigheterna för den utdragna arbetslösheten har bedömts för att utreda hans eller hennes servicebehov. I detta sammanhang ska det bedömas om arbetssökanden eventuellt har utbildningsbehov. 

Dessutom ska arbetskraftsmyndigheten säkerställa att arbetssökandens arbets- och funktionsförmåga och problem i anknytning till livskompetenserna, vilka påverkar arbetssökandens jobbsökning och sysselsättning, bedömts för att uppskatta arbetssökandens servicebehov. Arbetskraftsmyndigheten ska även bedöma om arbetssökanden ska hänvisas till sektorsövergripande bedömning av servicebehovet enligt lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen (381/2023). Enligt 3 § i den nämnda lagen ska arbetskraftsmyndigheten hänvisa arbetssökanden till sektorsövergripande bedömning av servicebehovet, om den bedömer att begränsningar i arbets- och funktionsförmågan eller problem som gäller livskompetensen utgör ett hinder för sysselsättningen och att det inte kan undanröjas endast med konsultation mellan myndigheterna, utan sysselsättningen av den arbetslösa kräver samordning av den arbetskraftsservice och de social-, hälso- och sjukvårds- samt rehabiliteringstjänster vilka det ankommer på arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdena och Folkpensionsanstalten att ordna. 

Innehållet i de två följande samtalen om jobbsökning som hör till perioden regleras inte närmare. I dessa ska arbetskraftsmyndigheten i enlighet med 35 § om innehållet i ett samtal om jobbsökning enligt behov se över bedömningen av arbetssökandens servicebehov och sysselsättningsplanen. Enligt nämnda 35 § omfattar innehållet i ett samtal om jobbsökning även hänvisning av arbetssökanden till att söka till arbetstillfällen som är lämpliga för honom eller henne och stöd för arbetssökandens jobbsökning. Dessutom hänvisas arbetssökanden till behövlig service. Arbetskraftsmyndigheten bedömer enligt arbetssökandens situation och servicebehov det innehåll som det är mest ändamålsenligt att satsa på i samtalet om jobbsökning. Det centrala är att arbetskraftsmyndigheten i enlighet med den uppgift som föreskrivits för den i 40 § följer upp genomförandet av sysselsättningsplanen och för egen del sörjer för att serviceprocessen framskrider. 

Paragrafens 2 mom. gäller hänvisningen till service. Arbetskraftsmyndigheten ska i det första samtalet om jobbsökning enligt 32 a § 1 mom. eller 2 mom. säkerställa att arbetssökanden hänvisats eller hänvisas till service enligt hans eller hennes servicebehov. I detta sammanhang är det möjligt att som hänvisning till service betrakta även till exempel att en arbetssökande hänvisas till en sektorsövergripande bedömning utifrån 3 § i lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättning. Servicen ska överenskommas på ett sätt som är förpliktande för arbetssökanden i sysselsättningsplanen. Det finns bestämmelser om servicens förpliktande karaktär i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, varvid servicen även kan vara annan än den som överenskommits i sysselsättningsplanen eller i en plan som ersätter den eller annan service som främjar jobbsökningen eller sysselsättningen och som ordnats av en annan serviceproducent. 

Arbetssökanden ska hänvisas till förpliktande service och därtill till sådan annan behövlig service som arbetssökandens servicebehov förutsätter, såsom ett samtal om jobbsökning enligt 35 §. Hänvisningen till service baserar sig med andra ord på arbetskraftsmyndighetens prövning utifrån arbetssökandens servicebehov.  

Om arbetskraftsmyndigheten inte kan hänvisa en arbetssökande till någon service, ska arbetskraftsmyndigheten utifrån servicebehovet inkludera det behövliga antalet kompletterande samtal om jobbsökning i arbetssökandens sysselsättningsplan som ett intensifierat stöd för arbetssökandens jobbsökning och sysselsättningsförutsättningarna. Avsikten är att arbetssökandens service under denna period inte endast utgörs av de samtal om jobbsökning som arbetskraftsmyndigheten ordnar med tre månaders mellanrum. Om en arbetssökande senare än vid det första samtalet om jobbsökning hänvisas till service, ska arbetskraftsmyndigheten överväga det behövliga antalet kompletterande samtal på nytt. 

59 §.Avbrytande av träning och prövning. Det föreslås att paragrafens 4 mom. innehåller en hänvisning till rätten att få inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller lagen om allmänt stöd.  

73 §.Allmänna villkor för stöd samt stödförmåner. Det inledande stycket i paragrafen innehåller en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.  

78 §.Uppföljning av studier och indragning av stöd. Paragrafens 4 mom. innehåller i fråga om arbetskraftspolitiskt utlåtande en hänvisning till lagen om allmänt stöd vid sidan om lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

101 §.Startpengens belopp och maximitid för startpeng. Paragrafens 1 mom. innehåller en hänvisning till den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som startpengens belopp per dag.  

103 §.Ersättning av kostnader för deltagande i service. Hänvisningen till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 2 mom. ändras till att gälla allmänt stöd.  

107 §.Tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om arbetslöshetskassor och lagen om allmänt stöd på kostnadsersättning. En hänvisning till lagen om allmänt stöd fogas till paragrafens rubrik.  

Det föreslås att 1 punkten i paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om tillämpningen av bestämmelserna i lagen om arbetslöshetskassor och och lagen om utkomstskydd för arbetslösa på ett sätt som motsvarar nuläget. I 2 punkten i momentet föreskrivs det om tillämpningen av bestämmelserna i lagen om allmänt stöd. Hänvisningarna till lagen om allmänt stöd gäller enligt förslaget skyldigheten att lämna ut uppgifter, beslutet om allmänt stöd, betalningssättet, indragning eller nedskärning av förmånen på grund av förändrade förhållanden, återkrav, kvittning, indrivning av allmänt stöd i vissa fall, preskription av en fordran som återkrävs, utmätnings- och överföringsförbudet, sökande av ändring, rätten att erhålla uppgifter, användningen av uppgifter som fåtts för en annan förmån samt rätten att lämna ut uppgifter på eget initiativ. 

En hänvisning till lagen om allmänt stöd fogas till paragrafens 2 mom. 

112 §.Användningsändamål för kunduppgifter. En hänvisning till lagen om allmänt stöd fogas till 1 mom. 2 punkten i paragrafen.  

125 §.Beviljande av användarrättigheter till den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. Till paragrafens 1 mom. fogas den nya 5 punkten som innehåller en hänvisning till de uppgifter som föreskrivits i lagen om allmänt stöd.  

147 §.Förbud mot att söka ändring i vissa beslut. En hänvisning till lagen om allmänt stöd fogas till paragrafens 3 mom.  

7.4  Lagen om ändring av lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner

1 §.Lagens syfte. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenningar enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 1 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.  

4 §.Finansiering av inkomstrelaterad dagpenning. Paragrafen innehåller bestämmelser om finansiering av inkomstrelaterad dagpenning. Finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningen reviderades från och med år 2025 på så sätt att finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel som motsvarar grunddagpenningen numera omfattas även av finansieringsandelen för hemkommunen för förmånsmottagaren vid sidan om statens finansieringsandel. Finansieringsändringen var en del av reformen av ansvaret för att ordna arbetskraftsservice och målet med finansieringsändringen som gjordes i samband med denna reform är att stärka kommunernas incitament i skötseln av arbetslösheten. Inga ändringar av finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningen föreslås i denna proposition.  

I det inledande stycket i paragrafens 2 mom. finns det en hänvisning till ett belopp som motsvarar grunddagpenningen enligt 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och beloppet av den grunddagpenning som ingår i inkomstrelaterad dagpenning. Eftersom regleringen kring grunddagpenning upphävs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, ändras momentet på så sätt att de hänvisningar som nämns i momentets inledande stycke gäller den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel enligt 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Eftersom lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fortsättningen innehåller bestämmelser om endast en arbetslöshetsdagpenningsförmån, den inkomstrelaterade dagpenningen (lagförslag 2), ändras hänvisningarna till arbetslöshetsdagpenning i 1–3 punkten i momentets 2 punkt till hänvisningar till inkomstrelaterad dagpenning. 

Hänvisningen i 3 mom. i paragrafen till grunddagpenningens relativa andel ändras till en hänvisning till den relativa andelen för grunddelen för inkomstrelaterad dagpenning. 

Paragrafens 5 mom. gäller en arbetslöshetskassas finansieringsandel för varje inkomstrelaterad dagpenning. Arbetslöshetskassans finansieringsandel ska vara 5,5 procent för varje inkomstrelaterad dagpenning, om inte något annat följer av statens och hemkommunens finansieringsandel enligt 2 mom. i paragrafen, finansieringsbestämmelsen om jämkad arbetslöshetsförmån i 3 mom. och finansieringsbestämmelsen om inkomstrelaterad dagpenning som ska betalas för en permitteringstid enligt 4 mom. På grund av detta görs en teknisk ändring i momentet. I sak motsvarar förslaget etablerad tillämpningspraxis sådan den varit utifrån 4 § 3 mom. i lagen, vilket varit i kraft fram till den 31 december 2023.  

Paragrafens 6 mom. gäller Sysselsättningsfondens finansieringsandel av utgiften för en inkomstrelaterad dagpenning. Syftet med momentet är att föreskriva Sysselsättningsfondens andel av finansieringen av varje inkomstrelaterade dagpenning i andra än de permitteringssituationer som avses i 4 mom. En teknisk ändring görs i momentet. I sak motsvarar förslaget etablerad tillämpningspraxis sådan den lyder utifrån 4 § 3 mom. i den lag som varit i kraft fram till den 31 december 2023. 

Hänvisningen i paragrafens 7 mom. till när beräkningen av 100 betalningsdagar för arbetslöshetsdagpenning börjar på nytt ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning. Beräkningen av 100 betalningsdagar som ackumulerar inkomstrelaterad dagpenning och påverkar finansieringsansvaret för hemkommunen för mottagaren av inkomstrelaterad dagpenning börjar å sin sida på nytt från början, då personen efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret på nytt får rätt till en maximitid enligt 6 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

5 §.Finansiering av återbetalning av inkomstrelaterad dagpenning som betalats av bosättningslandet. Paragrafen innehåller en hänvisning till arbetslöshetsdagpenning, ett belopp som motsvarar grunddagpenning enligt 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och den del som överskrider grunddagpenningens belopp.  

Eftersom regleringen kring grunddagpenning upphävs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, ändras paragrafen på så sätt att hänvisningarna i paragrafen gäller den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel enligt 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Eftersom lagen om utkomstskydd för arbetslösa framöver innehåller bestämmelser om endast en arbetslöshetsdagpenningsförmån, den inkomstrelaterade dagpenningen (lagförslag 2), ändras hänvisningarna till arbetslöshetsdagpenning i paragrafen till hänvisningar till inkomstrelaterad dagpenning. 

8 §.Finansieringen av grunddagpenningen. Enligt 14 kap. 3 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finansieras grunddagpenningen med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien och med statens finansieringsandel och finansieringsandelen för hemkommunen för mottagaren av grunddagpenning enligt vad som föreskrivs i 3 b § i denna lag samt i 8 och 23 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner.  

Enligt gällande 8 § betalar Sysselsättningsfonden genom förmedling av social- och hälsovårdsministeriet till Folkpensionsanstalten den i 23 § angivna andelen för finansieringen av grunddagpenningarna enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Till övriga delar finansieras utgifterna med den statsandel och den finansieringsandel för hemkommunen för mottagaren av grunddagpenning som betalas till Folkpensionsanstalten. 

Paragrafen upphävs, eftersom regleringen kring grunddagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs. 

10 §.Sysselsättningsfondens uppgifter. Eftersom lagen om utkomstskydd för arbetslösa framöver innehåller bestämmelser endast om en arbetslöshetsdagpenningsförmån, det vill säga inkomstrelaterad dagpenning (lagförslag 2), ändras hänvisningen till arbetslöshetsdagpenningar i 5 punkten i paragrafens 1 mom. till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.  

23 §.Arbetslöshetsförsäkringspremieintäkt som ska redovisas till grundskyddet. I gällande 1 mom. föreskrivs det att Sysselsättningsfonden genom förmedling av social- och hälsovårdsministeriet redovisar av löntagares influtna arbetslöshetsförsäkringspremie till Folkpensionsanstalten för finansiering av grunddagpenningen ett belopp, som i genomsnitt motsvarar beloppet av löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie för arbetstagare som inte hör till arbetslöshetskassorna, dock så att det redovisade beloppet uppgår till högst utgiften för grunddagpenningen minskat med den finansieringsandel för hemkommunen för mottagaren av grunddagpenning som avses i 14 kap. 3 b §. Det belopp som årligen ska redovisas fastställs av social- och hälsovårdsministeriet sedan det begärt utlåtande av Sysselsättningsfonden. Det belopp som ska redovisas kan vid behov justeras under redovisningsåret på initiativ av Folkpensionsanstalten eller social- och hälsovårdsministeriet.  

Paragrafens 1 mom. ändras så att Sysselsättningsfonden redovisar det belopp som nämns i paragrafen för finansiering av allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd och så att paragrafen innehåller en hänvisning till 50 § 2 mom. och 51 § i lagen om allmänt stöd, vilka gäller finansiering av allmänt stöd. På samma sätt som för närvarande minskar hemkommunens finansieringsandel i första hand statens finansieringsandel och om ackumuleringen av arbetslöshetsförsäkringspremier för dem som inte hör till arbetslöshetskassorna överskrider utgiften för det allmänna stödet enligt 50 § 2 mom. med avdrag för hemkommunens finansieringsandel, ska ackumuleringen av arbetslöshetsförsäkringspremierna i andra hand redovisas till finansieringen av det allmänna stödet. 

24 §.Betalningsskyldighet. Hänvisningarna till arbetslöshetsdagpenning i 2 punkten i paragrafens 1 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning. I fortsättningen kan en självriskpremie för arbetsgivarens utkomstskydd fastställas endast för personer som fått inkomstrelaterad dagpenning.  

24 a §.Självriskpremiens belopp. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i paragrafens 2 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.  

24 e §.Skyldighet att lämna uppgifter. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning i 3 punkten i paragrafens 1 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning. Hänvisningen till Folkpensionsanstalten stryks från momentet.  

26 c §.Rätt att få uppgifter av Folkpensionsanstalten. Hänvisningen till grunddagpenning i paragrafens 2 mom. ändras till en hänvisning till allmänt stöd.  

7.5  Lagen om ändring av 25 och 26 § i lagen om arbetslöshetskassor

25 §.Finansiering av förmåner som betalas av en företagarkassa. Hänvisningarna till grunddagpenning i paragrafens 1 och 2 mom. ändras till att gälla den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.  

26 §.Andelarna av förvaltningskostnaderna. Hänvisningen till grunddagpenning i 1 punkten i paragrafens 1 mom. ändras till att gälla den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.  

7.6  Lagen om ändring av 12 § 2 mom. och 15 § i lagen om allmänt bostadsbidrag

12 §.Inkomster som ska beaktas i bostadsbidraget. Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning. Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Hänvisningen till arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) i paragrafen ändras till en hänvisning till allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd ( / ). Ändringen är av teknisk natur.  

15 §.Prioriterade inkomster. Hänvisningen i paragrafen till den upphävda lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) ändras till en hänvisning till lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Ändringen är av teknisk natur.  

7.7  Lagen om ändring av 1 § i lagen om indexjustering åren 2024–2027 av vissa förmåner och belopp som är bundna vid folkpensionsindex och levnadskostnadsindex

1 §. Det föreslås att det i 6 kap. 1 § 1 mom. föreskrivs att den inkomstrelaterade dagpenningen utgörs av en grunddel på 33,33 euro och en förtjänstdel (lagförslag 2). På grund av detta ändras hänvisningen till grunddagpenning i paragrafens 3 punkt till att gälla beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. Regleringen kring grunddagpenningens förhöjningsdel har upphävts genom lag (962/2024) och regleringen kring barnförhöjning genom lag (1300/2023), varför hänvisningarna till denna del stryks från 3 punkten.  

7.8  Lagen om ändring av lagen om sjukförsäkringslagen

8 kap. 9 §.Sjukdagpenning efter maximitiden. Hänvisningen i 2 mom. i paragrafen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Dessutom fogas en hänvisning till 13 § 2 punkten i lagen om allmänt stöd till momentet. Med stöd av 13 § 2 punkten i lagen om allmänt stöd tillämpas på begränsningarna för att få allmänt stöd vad som föreskrivs om arbetsoförmåga i 3 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Rätt till allmänt stöd föreligger i de situationer som föreskrivs i 3 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Ändringarna är av teknisk karaktär.  

11 kap. 6 §.Förmånsbaserad inkomst. Hänvisningen i 1 mom. 1 punkten i paragrafen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Till paragrafens 1 mom. fogas dessutom en ny 1 a punkt, som gäller allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen i 1 mom. 1 punkten och tillägget av nya 1 a punkten i paragrafen är av teknisk karaktär.  

15 kap. 11 §.Arbetslöshetskassans eller Folkpensionsanstaltens rätt till sjukdagpenning. Hänvisningen i paragrafen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk karaktär.  

7.9  Lagen om ändring av lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner

27 §.Betalning utan karenstid. Hänvisningen i 1 mom. i paragrafen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk karaktär.  

30 §.Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning. Hänvisningen i 1 mom. i paragrafen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk karaktär.  

39 §.Retroaktiv betalning. Hänvisningarna i paragrafens 2 mom. till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringarna är av teknisk karaktär.  

7.10  Lagen om ändring av 19 § i lagen om garantipension

19 §.Utbetalning av retroaktiv garantipension. Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning. Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i 1 mom. 1 punkten i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

7.11  Lagen om ändring av folkpensionslagen

11 §.Rätt till ålderspension för den som får inkomstrelaterad dagpenning eller allmänt stöd. Bestämmelsens nuvarande rubrik Rätt till ålderspension för den som får arbetslöshetsdagpenning ändras till formen Rätt till ålderspension för den som får inkomstrelaterad dagpenning eller allmänt stöd. Rubriken på denna bestämmelse motsvarar de förmåner som betalas ut efter att lagstiftningen om allmänt stöd trätt i kraft. Den i bestämmelsen avsedda rätten att få ålderspension enligt folkpensionslagen utan avdrag för förtidsminskning innan ålderspensionsåldern enligt folkpensionslagen uppnås gäller för närvarande personer som får arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar med stöd av 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) och som är födda senast år 1961. För närvarande är det möjligt att med stöd av 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning för tilläggsdagar för utkomstskyddet.  

Personer födda före år 1961 har innan de föreslagna lagändringarnas ikraftträdande redan uppfyllt ålderspensionsåldern på 65 år som tillämpas på dem i enlighet med folkpensionslagen, varför de år 2026 inte längre har något behov att deras folkpension tidigareläggs. Behovet av skydda rätten till ålderspension utan avdrag för förtidsminskning för de personer som avses i bestämmelsen gäller därför endast personer födda före år 1961. Enligt den föreslagna lagen har personer födda år 1961 rätt att få ålderspension efter att ha fyllt 64 år utan avdrag för förtidsminskning i första hand då han eller hon får inkomstrelaterad dagpenning för tilläggsdagar utifrån 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Detta motsvarar den nuvarande regleringen. För att rätten till pension ska bibehållas oförändrad för de personer som är födda år 1961 vilka enligt den nuvarande regleringen får grunddagpenning för tilläggsdagar, föreslås dessutom bestämmelser om att en person född år 1961 har rätt till pension enligt bestämmelsen även om han eller hon har fyllt 62 år innan maximitiden enligt 6 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppnåtts, uppfyller förutsättningen om tid i arbete enligt 6 kap. 9 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt får allmänt stöd. De personer som utan lagändringen hade fått grunddagpenning för tilläggsdagar och med stöd av detta hade haft rätt till ålderspension utan avdrag för förtidsminskning enligt bestämmelsen, får sålunda framöver rätt till ålderspension enligt bestämmelsen, om de villkor som fastställts i bestämmelsen uppfylls. Dessa villkor motsvarar de villkor som för närvarande gäller för betalning av grunddagpenning för tilläggsdagar.  

34 §.Arbetsinkomst som påverkar fortsättningspensionens kompletteringsbelopp och med sådan arbetsinkomst jämförbar inkomst. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i 1 mom. 1 punkten i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

56 §.Ansökan om och anmälningsskyldighet i fråga om pension. Bestämmelsens 3 mom. innehåller bestämmelser om de utredningar som ska uppvisas vid ansökan om pension enligt 11 § i denna lag. När en person ansöker om ålderspension enligt 11 § i denna lag, ska han eller hon enligt den nuvarande bestämmelsen uppvisa ett intyg från arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten om för vilken tid han eller hon fått arbetslöshetsdagpenning utifrån rätt till tilläggsdagar enligt 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att sökanden ska uppvisa ett intyg från arbetslöshetskassan om för vilken tid han eller hon har fått inkomstrelaterad dagpenning utifrån rätt till tilläggsdagar enligt 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, om pensionsrätten baserar sig på erhållande av inkomstrelaterad dagpenning för tilläggsdagar. Folkpensionsanstalten har information om allmänt stöd som den betalat ut, varför en person inte längre behöver uppvisa ett intyg över detta.  

70 §.Utbetalning av retroaktiv folkpension och barnförhöjning. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i 1 mom. 1 punkten i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur. Paragrafens 2 mom. 1 punkt upphävs som en onödig bestämmelse.  

7.12  Lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare

12 §.Ålderspensionens belopp. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i 4 mom. i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

76 §.Inkomst som ligger till grund för pension för återstående tid. Hänvisningen till grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 4 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Hänvisningen till grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 5 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringarna är av teknisk karaktär.  

120 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 4 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

7.13  Lagen om ändring av lagen om pension för företagare

9 §.Ålderspensionens belopp. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i 3 mom. i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

28 §.Rehabiliteringsunderstöd. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 3 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

70 §.Inkomst som ligger till grund för pension för återstående tid. Hänvisningen till grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 5 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Hänvisningen till grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 6 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringarna är av teknisk karaktär.  

7.14  Lagen om ändring av 32 och 46 § i lagen om pension för lantbruksföretagare

32 §.Ålderspensionens belopp. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i 3 mom. i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

46 §.Rehabiliteringsunderstöd för att stöda sysselsättning. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

7.15  Lagen om ändring av lagen om sjömanspensioner

11 §.Ålderspensionens belopp. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i 3 mom. i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

82 §.Inkomst som ligger till grund för pension för återstående tid. Hänvisningen till grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 4 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Hänvisningen till grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 5 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringarna är av teknisk karaktär.  

117 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 4 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

7.16  Lagen om ändring av pensionslagen för den offentliga sektorn

12 §.Ålderspensionens belopp. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i 3 mom. i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

29 §.Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 3 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

88 §.Inkomst som ligger till grund för pension för återstående tid. Hänvisningen till grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i den första meningen i paragrafens 4 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Hänvisningen till grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i den senare meningen i paragrafens 4 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringarna är av teknisk karaktär.  

130 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i paragrafens 1 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

7.17  Lagen om ändring av 141 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

141 §.Retroaktiv ersättning som ska betalas till arbetslöshetskassan och Folkpensionsanstalten för tiden med arbetslöshetsförmån. Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) i paragrafens ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur. Också paragrafens rubrik ändras på motsvarande sätt.  

7.18  Lagen om ändring av 97 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar

97 §.Betalning av ersättningen till någon annan än den skadade. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i 1 mom. 2 punkten i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning och allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur. Laghänvisningen i den punkt som ändras hänför sig till 141 § i lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, och i anknytning till den blir övergångsbestämmelsen tillämplig även utifrån laghänvisningen.  

7.19  Lagen om ändring av 7 § i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall

7 §.Arbetstagare vid tillämpning av förmånslagstiftningen. Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Enligt förslaget innehåller 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. Enligt det nämnda momentet består den inkomstrelaterade dagpenningen av en grunddel på 33,33 euro och en förtjänstdel. Enligt förslaget är minimikravet för en person som kommer till Finland för att arbeta ett månadsförvärv som motsvarar det kalkylerade beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel per månad.  

7.20  Lagen om ändring av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

1 §.Lagens syfte. Hänvisningen i paragrafen till arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Eftersom personer som får grunddagpenning utifrån den gällande lagstiftningen framöver kan få allmänt stöd om förutsättningarna är uppfyllda, handlar det till denna del om ett utvidgande.  

2, 4, 15, 18, 27 och 28 §. Hänvisningarna i paragrafen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringarna är av teknisk karaktär.  

3 §.Tillämpningsområde. Hänvisningarna i 1, 2 och 4 mom. i paragrafen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.  

De personer som får grunddagpenning utifrån den gällande lagstiftningen omfattas inte längre av tillämpningsområdet för den gällande lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Enligt 1 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen ska en person under 25 år ha fått arbetslöshetsdagpenning under arbetslöshetsdagpenningperioden (300 eller 400 dagar) för att omfattas av lagens tillämpningsområde. För de personer under 25 år som utifrån den gällande lagstiftningen får grunddagpenning och framöver får allmänt stöd förkortas den tidsfrist som förutsätts i lagen i och med den föreslagna ändringen. I fortsättningen förutsätts att de har fått allmänt stöd för minst 180 dagar under de senaste 12 kalendermånaderna. 

Enligt 2 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen ska en person som har fyllt 25 år ha fått arbetslöshetsdagpenning under arbetslöshetsdagpenningperioden (300, 400 eller 500 dagar) och därefter arbetsmarknadsstöd i minst 180 dagar för att omfattas av lagens tillämpningsområde. För de personer som har fyllt 25 år och som utifrån den gällande lagstiftningen får grunddagpenning och framöver får allmänt stöd ändras den tidsfrist som förutsätts i lagen. I fortsättningen förutsätts att de har fått allmänt stöd för minst 500 dagar. 

Ändringen i paragrafens 4 mom. är av teknisk karaktär. 

7.21  Lagen om ändring av 4 § i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare

4 §.Rätt till semester. Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses å sin sida inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning. Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Framöver betalas till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd om förutsättningarna uppfylls. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i 1 mom. i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

7.22  Lagen om ändring av 7 § i lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen

7 §.Skyldigheter i anslutning till en sektorsövergripande sysselsättningsplan. Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning. Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Hänvisningen till en arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) i paragrafen ändras för tydlighetens skull till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd ( / ). Ändringen är av teknisk natur.  

7.23  Lagen om ändring av lagen om främjande av integration

5, 7, 24, 28, 32 och 95 §. En ny definition av arbetslöshetsförmån fogas till 5 § i lagen om främjande av integration. Med arbetslöshetsförmån avses inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. I lagen görs därtill behövliga ändringar i hänvisningarna till lagen om utkomstskydd för arbetslösa och hänvisningar till lagen om allmänt stöd fogas till den. Ändringarna är av teknisk karaktär.  

7.24  Lagen om ändring av 13 § i lagen om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret

13 §.Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter. Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning. Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. På grund av detta fogas till lagen hänvisningar till lagen om allmänt stöd och allmänt stöd som betalas utifrån den. Utkomstskydd för arbetslösa enligt 2 mom. 6 punkten i paragrafen inbegriper följaktligen även allmänt stöd som betalas utifrån arbetslöshet. Ändringarna är av teknisk karaktär.  

7.25  Lagen om ändring av 12 kap. 3 § i arbetsavtalslagen

Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. I 12 kap. 3 § 1 mom. i arbetsavtalslagen görs de ändringar som följer av detta. 

Syftet är att bibehålla nuläget i 12 kap. 3 § 1 mom. i lagen. Finansieringen av arbetslöshetsdagpenning enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa har delvis även baserat sig på egna betalningar av personen, det vill säga på löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie och i fråga om inkomstrelaterad dagpenning även på medlemsavgiften till arbetslöshetskassan. Arbetstagarens så kallade självfinansieringsandel har i fråga om dagpenning uppskattats uppgå till 25 procent och i fråga om grunddagpenning till 20 procent av dagpenningens belopp. Denna andel har ansetts höra till arbetstagaren själv och den dras inte av från den ersättning som betalas ut till en arbetstagare. På grund av detta görs inget avdrag till fullt belopp heller utifrån allmänt stöd som betalas utifrån arbetslöshet, om mottagaren av allmänt stöd har uppfyllt arbetsvillkoret för en löntagare enligt 5 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och följaktligen finansierat även sitt allmänna stöd som betalas utifrån arbetslöshet. I fråga om arbetsmarknadsstöd har en arbetstagare inte ansetts ha deltagit i finansieringen av den, varför den dragits av till fullt belopp från ersättningen. Förfarandet är det samma som för allmänt stöd, då den som får allmänt stöd utifrån arbetslöshet inte uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare. Ändringarna är av teknisk karaktär. Det föreslås att 50 § i lagen om allmänt stöd innehåller bestämmelser om finansieringen av allmänt stöd. 

I paragrafen görs de ändringar som gäller namnet Sysselsättningsfonden, vilka baserar sig på lag 522/2018. 

7.26  Lagen om ändring av 12 kap. 3 § i lagen om sjöarbetsavtal

Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. I 12 kap. 3 § 1 mom. i lagen om sjöarbetsavtal görs de ändringar som följer av detta. 

Syftet är att bibehålla nuläget i 12 kap. 3 § 1 mom. i lagen. Finansieringen av arbetslöshetsdagpenning enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa har delvis även baserat sig på egna betalningar av personen, det vill säga på löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie och i fråga om inkomstrelaterad dagpenning även på medlemsavgiften till arbetslöshetskassan. Arbetstagarens så kallade självfinansieringsandel har i fråga om dagpenning uppskattats uppgå till 25 procent och i fråga om grunddagpenning till 20 procent av dagpenningens belopp. Denna andel har ansetts höra till arbetstagaren själv och den dras inte av från den ersättning som betalas ut till en arbetstagare. På grund av detta görs inget avdrag till fullt belopp heller utifrån allmänt stöd som betalas utifrån arbetslöshet, om mottagaren av allmänt stöd har uppfyllt arbetsvillkoret för en löntagare enligt 5 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och följaktligen finansierat även sitt allmänna stöd som betalas utifrån arbetslöshet. I fråga om arbetsmarknadsstöd har en arbetstagare inte ansetts ha deltagit i finansieringen av den, varför den dragits av till fullt belopp från ersättningen. Förfarandet är det samma som för allmänt stöd, då den som får allmänt stöd utifrån arbetslöshet inte uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare. Ändringarna är av teknisk karaktär. Det föreslås att 50 § i lagen om allmänt stöd innehåller bestämmelser om finansieringen av allmänt stöd. 

I paragrafen görs de ändringar som gäller namnet Sysselsättningsfonden, vilka baserar sig på lag 522/2018. 

7.27  Lagen om ändring av 45 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden

45 §.Ersättning för inkomstbortfall. I paragrafens görs de ändringar som följer av den föreslagna lagstiftningen. Dessutom uppdateras hänvisning till dag- och moderskapspenning i sjukförsäkringslagen (364/1963) till en hänvisning till dagpenningsförmån enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004). Sysselsättningsförsäkringsfonden, som nämns i paragrafens 3 mom., uppdateras för att motsvara fondens nuvarande namn Sysselsättningsfonden. Hänvisningarna i paragrafens 5 mom. till dagpenningar och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa vilka betalats ut utifrån den lag om utkomstskydd för arbetslösa vilken föregick den nuvarande lagen stryks som onödiga hänvisningar. Momentet innehåller föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna om allmänt stöd på grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd.  

7.28  Lagen om ändring av 2 och 31 a § i lagen om statsandel för kommunal basservice

2 §.Undantag från tillämpningsområdet. I 1 mom. 12 punkten i paragrafen görs de ändringar som följer av den föreslagna lagstiftningen.  

31 a §.Ersättning för utvidgat finansieringsansvar för förmåner som betalas på grundval av arbetslöshet. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet. Den gällande paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning för kommunens utvidgade finansieringsansvar för arbetslöshetsförmåner. Paragrafen innehåller bestämmelser om fastställandet av ersättningar utifrån uppgifterna om utbetalda arbetslöshetsförmåner år 2023 (inkomstrelaterad dagpenning, grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd). Efter att ersättningen fastställts ändras inte ersättningsbeloppet, med undantag för indexjusteringen, varför ersättningsbeloppet inte påverkas av att grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd ersätts med allmänt stöd.  

Eftersom en arbetslöshetsförmån framöver avser endast inkomstrelaterad dagpenning i och med de föreslagna ändringarna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, används i stället för arbetslöshetsförmån uttrycket förmåner som betalas på grundval av arbetslöshet i paragrafen och dess rubrik. Framöver hänför sig kommunens finansieringsansvar till inkomstrelaterad dagpenning och allmänt stöd. 

Eftersom ersättningen har fastställts som en åtgärd av engångskaraktär, ändras paragrafen så att det i 1 mom. konstateras att till statsandelen för kommunal basservice läggs en ersättning som baserar sig på det utvidgade finansieringsansvar för förmåner som betalas på grundval av arbetslöshet vilket bestämts enligt den gällande lagstiftningen. Dessutom konstateras i 2 mom. att ersättningen binds till indexförhöjningen av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel, till vilken även beloppet av det allmänna stödet är bunden. Ändringarna påverkar inte beloppet av ersättningarna eller fastställandet av dessa jämfört med nuläget. Ersättningsbeloppet justeras endast då beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel justeras med index enligt lagen om folkpensionsindex. Paragrafen innehåller inte längre något bemyndigande att utfärda förordning. 

7.29  Lagen om ändring av 93 § i inkomstskattelagen

93 §.Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning.  

Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. 

Hänvisningen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i 93 § 4 mom. i inkomstskattelagen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur. 

7.30  Lagen om ändring av 60 § i lagen om tjänsteinnehavare i evangelisk-lutherska kyrkan

60 §.Ersättning för inkomstbortfall. I paragrafens görs de ändringar som följer av den föreslagna lagstiftningen. Hänvisningarna i paragrafens 4 mom. till dagpenningar och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa vilka betalats ut utifrån den lag om utkomstskydd för arbetslösa vilken föregick den nuvarande lagen stryks som onödiga hänvisningar. Det föreslås att momentet innehåller föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna om allmänt stöd på grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd som betalats utifrån lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

7.31  Lagen om ändring av 6 § i lagen om studiestöd

6 §.Begränsningar i fråga om studiestödet. I paragrafen finns det bestämmelser om förmåner som hindrar att studiestöd fås. I den gällande 4 punkten i 6 § föreskrivs det att studiestöd inte beviljas till den som får arbetsmarknadsstöd, arbetslöshetsdagpenning eller utbildningsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). Det föreslås att bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs. Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.  

I propositionen föreslås det att hänvisningen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i 6 § 4 punkten i lagen om studiestöd ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur. 

7.32  Lagen om ändring av 20 och 21 § i lagen om nationella studie- och examensregister

20–21 §.Datakällor för antagningsregistret. Utlämnande av uppgifter ur antagningsregistret. Ordnandet av arbetskraftsservice har övergått från staten till de 45 kommunala sysselsättningsområdena den 1 januari 2025. Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023) ansvarar arbetskraftsmyndigheterna för att ordna arbetskraftsservice inom sitt verksamhetsområde. Sysselsättnings- utvecklings- och förvaltningscentret har även uppgifter som gäller arbetssökanden i anknytning till arbetskraftsservice och lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002), såsom att på ett centraliserat sätt ge vissa arbetskraftspolitiska utlåtanden på det riksomfattande planet. I lagen görs en teknisk ändring genom att ersätta arbets- och näringsmyndigheten med arbetskraftsmyndighet och Sysselsättnings- utvecklings- och förvaltningscentret.  

Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning. Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Hänvisningen till en arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) i den senare paragrafen ändras för tydlighetens skull till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd ( / ). Ändringen är av teknisk natur. 

7.33  Lag om ändring av 4 kap. 51 a § i utsökningsbalken

51 a §.Uppskov med utmätning på grundval av sysselsättning. Paragrafens 1 mom. innehåller en hänvisning till den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det föreslås att bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i 1 mom. i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur.  

7.34  Lagen om ändring av 6 § i lagen om rättegång i försäkringsdomstolen

6 §.Ledamöter insatta i förhållandena inom arbetslivet eller företagsverksamhet i sammansättningen. Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning. Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs (lagförslag 2). Efter ändringarna innehåller lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser om inkomstrelaterad dagpenning, rörlighetsunderstöd och omställningspenning. Om förutsättningarna uppfylls, är det framöver möjligt att till en arbetssökande utan rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betala allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.  

Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd i 6 § 1 mom. 3 punkten i lagen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning och allmänt stöd. Ändringen är av teknisk natur. 

9.1  Lagen om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

Enligt 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen tillämpas de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft på grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. 

I 3 mom. ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs att om lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller en hänvisning till arbetslöshetsförmån och arbetslöshetsdagpenning, avser den inkomstrelaterad dagpenning. 

I 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs att om en persons rätt till grunddagpenning eller en persons självrisktid för grunddagpenning börjat innan den föreslagna lagens ikraftträdande, föreläggs ingen självrisktid för den inkomstrelaterade dagpenningen, om en sådan förelagts för grunddagpenning och de dagar för vilka grunddagpenning betalats dras av från maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning, då rätten till inkomstrelaterad dagpenning uppkommer den 1 maj 2026 eller senare. Om självrisktiden för grunddagpenning pågår då lagen träder i kraft, kan den tid som beaktats i självrisktiden för grunddagpenningen beaktas då självrisktiden för inkomstrelaterad dagpenning föreläggs. På ett sätt som motsvarar nuläget inräknas i maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning även sådana arbetslöshetsdagar för vilken en arbetslöshetsförmån betalats till personen i en sådan stat som tillämpar förordningen om social trygghet eller grundfördraget eller med vilket Finland har ett avtal som gäller utkomstskyddet för arbetslösa. Självrisktiden för grunddagpenningen beaktas i den inkomstrelaterade dagpenningen, även om personen är mottagare av allmänt stöd då han eller hon övergår till att bli mottagare av inkomstrelaterad dagpenning hos en arbetslöshetskassa. 

9.2  Lagen om ändring av lagen om ordnande av arbetskraftsservice

Enligt 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen tillämpas föreslagna 32 a § inte på en arbetssökande som är född före år 1965 och som fått arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för minst 1 000 dagar innan lagens ikraftträdande. 

9.3  Lagen om ändring av lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner

Enligt 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen tillämpas de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft på grunddagpenning. 

Enligt 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen tillämpas 4 § 5 och 6 mom. även på finansiering av inkomstrelaterad dagpenning som beviljats innan lagens ikraftträdande, men som betalas för tiden från och med den 1 maj 2025. Den tekniska ändringen görs med tanke på kontinuiteten för etablerad tillämpningspraxis. 

9.4  Lagen om ändring av 12 § och 15 § i lagen om allmänt bostadsbidrag

Enligt ikraftträdandestämmelsen tillämpas lagen på stöd eller ett reviderat stöd som beviljas från och med lagens ikraftträdande eller en senare tidpunkt. 

9.5  Lagen om ändring av sjukförsäkringslagen

Utifrån 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen jämställs även den tid då en sjukförsäkrad har varit berättigad till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning med stöd av 3 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa med den arbetsförhetstid som föreskrivs i 8 kap. 9 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen. Utifrån 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs dessutom att man i beräkningen av en förmånsbaserad inkomst enligt 11 kap. 6 § i sjukförsäkringslagen beaktar arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning som fåtts under granskningsperioden för årsinkomsten även då början på den arbetsoförmåga eller förmånsrätt som fastställer granskningsperioden för årsinkomsten infaller under tiden efter att den föreslagna lagen trätt i kraft. Utifrån 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen innehålls även sjukdagpenning som betalats för samma tid tillsammans med arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning upp till det belopp av det arbetsmarknadsstöd eller den grunddagpenning som Folkpensionsanstalten betalat. 

9.6  Lagen om ändring av lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner

Utifrån 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreligger inte heller någon självrisktid enligt rehabiliteringslagen, om rehabiliteringsklienten fick arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning omedelbart före den dag från vilken rehabiliteringspenning beviljas. 

Utifrån 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen betalas inte behovsprövat rehabiliteringsunderstöd heller för den tid då rehabiliteringsklienten har rätt till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning. 

Utifrån 4 mom. i övergångsbestämmelsen är det möjligt att till Folkpensionsanstalten driva in rehabiliteringspenning som betalas för samma tid som en rehabiliteringsklient fått arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning upp till beloppet av det utbetalda arbetsmarknadsstödet eller grunddagpenningen.  

9.7  Lagen om ändring av 19 § i lagen om garantipension

Enligt den övergångsbestämmelse som föreslagits för 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen tillämpas de bestämmelser som gällde då ändringslagen trädde i kraft till den del som garantipension beviljas retroaktivt för en tid före lagändringens ikraftträdande. Således tillämpas 19 § 1 mom. 1 punkten som enligt förslaget ändras i dess nuvarande form till den del garantipension beviljas retroaktivt för tiden före den föreslagna lagändringens ikraftträdande. Garantipension som beviljats retroaktivt för tiden före ikraftträdandet av lagändringen innehålls således fortfarande till Folkpensionsanstalten eller så betalas den ut till arbetslöshetskassan till den del som pensionen motsvarar en arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) vilken de har betalat för samma tid. Om garantipension som beviljats retroaktivt delvis hänför sig till tiden före lagändringens ikraftträdande och delvis till tiden efter lagändringens ikraftträdande, sker innehållningen av den för Folkpensionsanstalten eller utbetalningen av den till arbetslöshetskassan med stöd av övergångsbestämmelsen i fråga om tiden för lagändringen och med stöd av den bestämmelse som ändrats i enlighet med förslaget i fråga om tiden efter lagändringen. 

9.8  Lagen om ändring av folkpensionslagen

Med den föreslagna övergångsbestämmelsen i 2 mom. ikraftträdandebestämmelsen tryggas att det är möjligt att konstatera att förutsättningarna för rätten till pension uppfylls utifrån de nuvarande bestämmelserna för tiden innan ändringarna träder i kraft. Detta är nödvändigt därför att de ändrade förutsättningarna för pensionsrätten kan uppfyllas först efter att ändringarna har trätt i kraft. Övergångsbestämmelsen är av praktisk betydelse i övergångsskedet i anknytning till ikraftträdandet för ändringarna av bestämmelsen. 

Genom den föreslagna övergångsbestämmelsen i 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreslås bestämmelser om att till den del som jämställbar arbetsinkomst enligt 34 § 2 mom. 1 punkten uppkommit innan lagändringens ikraftträdande, tillämpas de bestämmelser som var i kraft vid ändringslagens ikraftträdande. Således tillämpas 34 § 2 mom. 1 punkten, som ändras enligt förslaget, fortfarande i dess nuvarande form på tiden före lagändringens ikraftträdande. Följaktligen jämställs arbetslöshetsförmåner enligt den nuvarande regleringen fortfarande med arbetsinkomst under den tid då arbetslöshetsförmåner betalats ut enligt den nuvarande regleringen. 

Enligt 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen tillämpas de bestämmelser som gällde då ändringslagen trädde i kraft till den del som folkpension beviljas retroaktivt för en tid före lagändringens ikraftträdande. Folkpension som beviljats retroaktivt för tiden före ikraftträdandet av lagändringen innehålls följaktligen fortfarande för Folkpensionsanstalten eller betalas ut till arbetslöshetskassan till den del som pensionen motsvarar en arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) vilken de har betalat för samma tid. Om en förmån som beviljats retroaktivt delvis hänför sig till tiden före lagändringens ikraftträdande och delvis till tiden efter lagändringens ikraftträdande, sker innehållningen av den för Folkpensionsanstalten eller utbetalningen av den till arbetslöshetskassan med stöd av övergångsbestämmelsen i fråga om tiden för lagändringen och med stöd av den bestämmelse som ändrats i enlighet med förslaget i fråga om tiden efter lagändringen. 

9.9  Lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare

Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen jämställs grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd då 12 § 4 mom. och 76 § 4 mom. i lagen tillämpas.  

Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen i 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen jämställs grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd vid tillämpning av 76 § 5 mom. i den lag som ändras enligt förslaget. 

I 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs att om en arbetstagare fått grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för samma tid då han eller hon retroaktivt beviljas annan pension än partiell förtida ålderspension, ska pensionsanstalten på yrkan av Folkpensionsanstalten betala den pension som betalas retroaktivt till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del som den i fråga om belopp motsvarar den grunddagpenning eller det arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa vilken eller vilket betalats för samma tid. 

Med stöd av övergångsbestämmelsen har en arbetstagare inte rätt till uppskovsförhöjning heller för den tid för vilken han eller hon fått grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

När förvärvet för den kommande tiden fastställs enligt 76 § 4 mom., beaktas som inkomst följaktligen 1 047,22 euro även för varje hel månad, för vilken företagaren under granskningstiden har fått allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. När 5 mom. i den nämnda paragrafen tillämpas beaktas dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) på det avsedda sättet även om den årsinkomst som ligger till grund för dagpenningen inbegriper allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd, men inte löne- eller företagarinkomst till det eurobelopp som anges i 4 § 3 mom. 1 punkten i lagen om pension för arbetstagare. Övergångsbestämmelserna tryggar att de som fått arbetslöshetsförmåner enligt den lagstiftning som är i kraft för närvarande bemöts konsekvent och jämlikt under övergångstiden, vars granskningsperiod kan omfatta dessa förmåner. 

Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen är det fortfarande möjligt att betala en i 120 § 4 mom. i den lag som ändras avsedd retroaktivt beviljad avsedd annan pension än partiell ålderspension till Folkpensionsanstalten till den del den motsvarar grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilka betalats av Folkpensionsanstalten. I praktiken tillämpas övergångsbestämmelsen endast under den tid då situationerna i fråga ännu förekommer. 

9.10  Lagen om ändring av lagen om pension för företagare

Den föreslagna övergångsbestämmelsen i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen, enligt vilken grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa jämställs med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd då 9 § 3 mom. tillämpas, motsvarar den övergångsbestämmelse som föreslagits för 12 § i lagen om pension för arbetstagare. 

Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen jämställs grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) likaså med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd då 28 § 3 mom. tillämpas och de hindrar följaktligen även utbetalning av rehabiliteringsunderstöd. Det bedöms att det förekommer få situationer då övergångsbestämmelsen tillämpas. 

De övergångsbestämmelser som föreslagits i 70 § 5 och 5 och 6 mom. i ikraftträdandebestämmelsen är de samma som i fråga om 76 § 4 och 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare. 

9.11  Lagen om ändring av 32 och 46 § i lagen om pension för lantbruksföretagare

Den föreslagna övergångsbestämmelsen i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen, enligt vilken grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa jämställs med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd då 32 § 3 mom. i den lag som ändras tillämpas, motsvarar den övergångsbestämmelse som föreslagits för 12 § i lagen om pension för arbetstagare. 

Den övergångsbestämmelse som gäller tillämpning av 46 § i den lag som ändras och som föreslagits i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen motsvarar den övergångsbestämmelse som föreslagits för den motsvarande bestämmelsen i lagen om pension för företagare. 

9.12  Lagen om ändring av lagen om sjömanspensioner

Den föreslagna övergångsbestämmelsen i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen, enligt vilken grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa jämställs med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd då 11 § 3 mom. tillämpas, motsvarar den övergångsbestämmelse som föreslagits för 12 § i lagen om pension för arbetstagare. 

De i ikraftträdandebestämmelsen föreslagna övergångsbestämmelserna som gäller 82 § 4 och 5 mom. i den lag som ändras enligt förslaget är de samma som i fråga om 76 § 4 och 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare. 

Den övergångsbestämmelse som föreslagits i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen motsvarar den övergångsbestämmelse som föreslås i fråga om 120 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare. 

9.13  Lagen om ändring av pensionslagen för den offentliga sektorn

Den föreslagna övergångsbestämmelsen i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen, enligt vilken grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa jämställs med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd då 9 § 3 mom. i den lag som ändras enligt förslaget tillämpas, motsvarar den övergångsbestämmelse som föreslagits för 12 § i lagen om pension för arbetstagare. 

Den övergångsbestämmelse som gäller tillämpning av 29 § 3 mom. och som föreslagits i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen motsvarar den övergångsbestämmelse som föreslagits i fråga om den motsvarande bestämmelsen i lagen om pension för företagare. 

Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen i 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen jämställs grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd som betalats enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd i de situationer som avses i den första meningen i 88 § 4 mom. i den lag som ändras enligt förslaget. I de situationer som avses i den senare meningen i paragrafens 4 mom. jämställs grunddagpenning som betalats enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa med allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd. I fråga om innehåll motsvarar övergångsbestämmelsen de övergångsbestämmelser som föreslagits för 76 § 4 och 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare och den tryggar under övergångstiden ett jämlikt och konsekvent bemötande av de som fått arbetslöshetsförmåner som betalats enligt den lagstiftning som gäller för närvarande. 

Den övergångsbestämmelse som föreslagits i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen motsvarar den övergångsbestämmelse som föreslås i fråga om 120 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare. 

9.14  Lagen om ändring av 141 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

Enligt den övergångsbestämmelse som föreslagits i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen tillämpas de bestämmelser som gällde då ändringslagen trädde i kraft till den del som ersättning för inkomstbortfall beviljas retroaktivt för en tid före lagändringens ikraftträdande. Således är det fortfarande möjligt att betala en i 144 § avsedd retroaktiv ersättning till en arbetslöshetskassa eller Folkpensionsanstalten även mot grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilken eller vilket betalats av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten. I praktiken tillämpas övergångsbestämmelsen endast under den tid då situationerna i fråga ännu förekommer. 

9.15  Lagen om ändring av 6 § i lagen om rättegång i försäkringsdomstolen

Enligt 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen iakttas de bestämmelser som var i kraft då lagen trädde i kraft på ändringssökande som gäller ett beslut av Folkpensionsanstalten, vilket har fattats genom att tillämpa de bestämmelser som gällde då lagen trädde i kraft. Vid försäkringsdomstolen kommer ärenden som gäller sökande av ändring i beslut som gäller grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa att vara anhängiga även efter det att den föreslagna lagen har trätt i kraft. Med stöd av momentet ska försäkringsdomstolens sammansättning i ärenden som gäller sökande av ändring i beslut som gäller grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd även efter ikraftträdandet av den föreslagna lagen bestå av andra än lagfarna ledamöter som avses i 6 §. 

11.1  Samband med andra propositioner

Propositionens beroende av internationella förpliktelser

Rätten till boendebaserad social trygghet i Finland baserar sig antingen på den nationella lagstiftningen eller på internationella bestämmelser som är förpliktande för Finland. EU-rätten har i regel företräde i förhållande till nationell lagstiftning. Finlands nationella lagstiftning kan åsidosättas av ovan nämnda EU-förordning 883/2004. En av de centrala principerna i förordningen är att boende i landet inte kan ställas som ett villkor för att bevilja och betala de förmåner som omfattas av dess tillämpningsområde. Det finns dock undantag till denna huvudregel. Till exempel i fråga om arbetslöshetsförmåner som omfattas av tillämpningsområdet för EU-förordningen 883/2004 har exportprincipen avgränsats i artikel 63 i EU-förordningen. Dessutom tillämpas bestämmelserna om export av förmåner i artikel 70 i EU-förordningen 883/2004 inte på särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner, det vill säga att dessa förmåner beviljas uteslutande inom territoriet för förmånstagarens hemviststat. 

Enligt artikel 70.2 i EU-förordningen 883/2004 avses med särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner sådana förmåner som har särdrag av såväl social trygghet som socialvård. I artikeln uppräknas de förutsättningar som förmånerna ska uppfylla för att de ska kunna klassificeras som särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner. Förutsättningen är för det första antingen att förmånerna är avsedda att vara tillägg, ersättning eller komplettering för sådana förmåner som räknas som sociala trygghetsförmåner som tryggar minimiinkomsten för personerna med avseende på de ekonomiska och sociala förhållandena i den berörda medlemsstaten och som är nära förbundna med personens sociala förhållanden i medlemsstaten. Den andra förutsättningen är att särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner ska finansieras uteslutande med skattemedel och förutsättningarna för att bevilja dessa inte får vara beroende av någon avgift från förmånstagarens sida. För det tredje ska särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner ingå i bilaga X till förordningen. 

I bedömningen av om allmänt stöd som finansierats utifrån 50 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd kan avgränsas till att gälla endast personer som bor i Finland, är det möjligt att konstatera att det har flera särdrag som liknar arbetsmarknadsstödets särdrag och arbetsmarknadsstödet har godkänts som en icke-avgiftsfinansierad kontantförmån i bilaga X till förordningen. Förutsättningarna för att få allmänt stöd motsvarar i hög grad de centrala egenskaperna för det nuvarande arbetsmarknadsstödet, såsom beviljande av förmånen utifrån ett ekonomiskt behov, behovsprövning, väntetid och en partiell förmån till en person som bor i sina föräldrars hushåll. Förmånens karaktär är förknippad med särdrag som hör till socialvård och social trygghet. Allmänt stöd som finansierats i enlighet med 50 § 1 mom. har finansierats uteslutande med skattemedel. Social- och hälsovårdsministeriet kommer att ge ett förslag till Europeiska kommissionen om att EU-förordningen 883/2004 ändras så att anteckningen om arbetsmarknadsstöd i punkt B i föreskrifterna om Finland i bilaga X ersätts med allmänt stöd, som finansierats enligt 50 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd. Ett godkännande av Europaparlamentet och rådet förutsätts för att ändringen ska träda i kraft. 

Propositionens samband med andra regeringspropositioner

Under höstsessionsperioden 2025 överlämnar regeringen till riksdagen en regeringsproposition om lagstiftning för att utveckla serviceprocessen för arbetssökande och arbetsförmedlingstjänsterna (RP om utveckling av serviceprocessen för arbetssökande och arbetsförmedlingstjänsterna). Denna proposition kommer att innehålla förslag om att ändra 4 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, där det finns bestämmelser om serviceprocessen för arbetssökande på så sätt att tiden för att ordna det inledande samtalet förlängs och ordnandet av kompletterande samtal om jobbsökning binds kraftigare till arbetssökandens servicebehov. I denna regeringsproposition föreslås å sin sida att den serviceprocess som föreskrivs i 4 kap. ändras så att sättet att ordna de samtal som hör till serviceprocessen (samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning) i princip ändras till närvaromöten för mottagare av allmänt stöd under en viss tidsperiod. Dessutom föreslås att innehållet i det första samtalet om jobbsökning som inleder tidsperioden ändras så att samtalet innehåller noggrannare samlade skyldigheter för arbetskraftsmyndigheten än ett samtal om jobbsökning under den övriga serviceprocessen. I denna proposition föreslås inte ändringar i arbetssökandenas serviceprocess (inledande samtal, samtal om jobbsökning och kompletterande jobbsökning) till andra delar. Ändringarna hänför sig inte heller direkt till de paragrafer som föreslås att ändras i RP om utveckling av serviceprocessen för arbetssökande och arbetsförmedlingstjänsterna, eftersom det i denna proposition föreslås att nya 32 a § och 32 b § fogas till ovan nämnda 4 kap. Utifrån den nämnda regeringspropositionen ändras dessutom 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa dessutom på så sätt att paragrafhänvisningen i 9 § i lagen om allmänt stöd, som föreslagits i denna regeringsproposition, ska ändras. Utifrån RP om utveckling av serviceprocessen för arbetssökande och arbetsförmedlingstjänsterna ändras dessutom 13 § 4 mom. i det nämnda kapitlet, vilket är avsett att upphävas enligt denna regeringsproposition. Om riksdagen godkänner de ändringar som föreslagits i båda regeringspropositioner, ska ändringarna samordnas under riksdagsbehandlingen av propositionerna. I detta sammanhang ska i synnerhet de olika ikraftträdandetidpunkterna för lagförslagen beaktas. 

Under höstsessionsperioden överlämnar regeringen dessutom en regeringsproposition om ändring av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. I propositionen föreslås att i huvudsak samma bestämmelser som i denna regeringsproposition ska ändras. Framöver utarbetas en aktiveringsplan endast för arbetslösa som får utkomststöd. I fråga om arbetslösa som är berättigade till en arbetslöshetsförmån ersätter en sektorsövergripande sysselsättningsplan enligt lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen aktiveringsplanen som grund för hänvisningen till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Det faktum att en aktiveringsplan framöver utarbetas endast för arbetslösa som får utkomststöd undanröjer de i denna proposition bedömda konsekvenserna för utarbetandet av aktiveringsplanen för arbetslösa som får arbetslöshetsförmåner och myndigheternas arbetsmängd. Om riksdagen godkänner de ändringar som föreslagits i båda regeringspropositioner, ska ändringarna samordnas under riksdagsbehandlingen av propositionerna. 

11.2  Förhållande till budgetpropositionen

Förslaget hänför sig till statens budgetproposition för år 2026 och avses bli behandlat i samband med den. 

Propositionen bedöms minska förmånsutgifterna jämfört med de nuvarande utgifterna för arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning. Propositionen har konsekvenser för moment 33.20.52 Statsandel till grundskyddet inom arbetslöshetsförmånerna i statsbudgeten. Förslaget minskar behovet av anslag under momentet med 1,8 miljoner euro år 2026 och med 3,0 miljoner euro från och med år 2027. 

12.1  Jämlikhet

Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Utöver kravet på rättslig jämlikhet uttrycker bestämmelsen också en tanke om faktisk jämlikhet. Den innehåller ett förbud mot godtycke och ett krav på enahanda bemötande i likadana fall (RP 309/1993 rd, s. 46). Bestämmelsen om jämlikhet gäller också för lagstiftaren. Med lag är det inte möjligt att godtyckligt försätta människor eller grupper av människor i gynnsammare eller ogynnsammare ställning än andra. Likabehandlingsbestämmelsen förutsätter dock inte att alla medborgare ska bemötas likadant i alla avseenden, om inte de förhållanden som inverkar på ärendet är likadana. Likabehandlingsaspekterna har betydelse både då man beviljar medborgarna förmåner och rättigheter enligt lag och då man ålägger dem vissa skyldigheter. Å andra sidan är det typiskt för lagstiftningen att den för ett visst godtagbart samhälleligt intresses skull bemöter människor olika för att främja bland annat faktisk jämställdhet (RP 309/1993 rd, s. 46, se även GrUU 31/2014 rd, s. 3/I). Grundlagsutskottet har i praktiken på etablerat sätt ansett att likställighetsprincipen inte får innebära stränga gränser för lagstiftarens prövning när en lagstiftning som avspeglar den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas (se till exempel GrUU 102/2022 rd, avsnitt 5, GrUU 2/2011 rd, s. 2/II, GrUU 64/ 2010 rd, s. 2). 

Enligt 6 § 2 mom. i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas bland annat på grund av ålder, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis är de krav som ska ställas på godtagbart skäl för särbehandling höga då särbehandlingen baserar sig på de i diskrimineringsförbudet avsedda orsakerna som hänför sig till personen (GrUU 68/2022 rd, stycke 5). I utskottets praxis har det förutsatts att en godtagbar grund ska ha ett sakligt och nära samband med lagens syfte (se till exempel GrUU 44/2010 rd, s. 5–6). Särbehandling får dock inte heller då vara godtycklig och skillnaderna får inte bli oskäliga (se till exempel GrUU 57/2016 rd, GrUB 11/2009 rd, s. 2, GrUU 60/2002 rd, s. 4, GrUU 18/2006 rd, s. 6). 

Det allmänna stödet tryggar den grundläggande försörjningen vid arbetslöshet och är därmed grundläggande försörjning vid arbetslöshet för personer med funktionsnedsättning. Artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 26–27/2016) gäller rätten till arbete för en person med funktionsnedsättning och tryggandet av möjligheter till sysselsättning för honom eller henne. På allmänt stöd tillämpas bestämmelserna om de allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningarna och ett förfarande som är arbetskraftspolitiskt förfarande i 2 och 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Följaktligen har en arbetssökande som får arbetslöshetspension som partiell pension rätt till allmänt stöd, även om han eller hon söker heltidsarbete. I bedömningen av om personen har en giltig orsak för sitt förfarande, vilken görs med stöd av bestämmelserna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, beaktas personens arbetsförmåga på ett sätt som motsvarar nuläget. Dessutom tillämpas vad som föreskrivs om arbetsoförmåga i 3 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på allmänt stöd. Det allmänna stödet anses trygga de rättigheter som tryggats i 6 § i grundlagen för personer med funktionsnedsättning och genomföra de skyldigheter i FN:s konvention om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, vilka är bindande för Finland. 

I denna proposition föreslås i fråga om lagen om ordnande av arbetskraftsservice ändringar i sättet att ordna samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning under en viss tid för arbetssökanden under 25 år som får allmänt stöd och för arbetssökanden som fyllt 25 år och som får allmänt stöd. Ändringar föreslås i sättet att ordna samtal för personer under 25 år i ett tidigare skede av och under en längre tid av mottagandet av allmänt stöd än för äldre mottagare av allmänt stöd. Under denna tidsperiod ordnas samtalen i princip som möten ansikte mot ansikte på arbetskraftsmyndighetens verksamhetsställe eller på något annat serviceställe, medan arbetskraftsmyndigheten under andra tider än under denna period ordnar dessa samtal utifrån arbetssökandens servicebehov på det ändamålsenligaste sättet – ansikte mot ansikte eller på ett annat sätt i form av personligt uträttande av ärenden, såsom med en fjärranslutning. De föreslagna ändringarna handlar endast om en ändring av sättet att ordna samtalen till samtal som i princip sker ansikte mot ansikte under en viss tidsperiod i de situationer där arbetslösheten drar ut på tiden. Med beaktande av ändringens mål om att aktivera en arbetssökande, utreda orsakerna till arbetslösheten och på ett personligare sätt främja sysselsättningen för mottagare av allmänt stöd och överlag ändringens sakliga mål och syfte, ska ändringen anses ha en i grundlagsutskottets utlåtandepraxis förutsatt godtagbar orsak att ändra sättet att ordna samtalen under en viss tidsperiod. I fråga om personer under 25 år är målet dessutom att minska marginaliseringsrisken för unga personer på grund av arbetslöshet och ungdomsarbetslösheten och dessutom har förslaget ett sakligt och fast samband med syftet med lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Därför anses det att ändringen av sättet att ordna samtal för personer under 25 år för en längre tidsperiod uppfyller förutsättningarna om en godtagbar grund i grundlagsutskottets utlåtandepraxis. Med beaktande av de ovan nämnda anses förslaget inte bli problematiskt med tanke på 6 § i grundlagen. 

Arbetskraftsmyndigheten har inte någon skyldighet att ordna sådana kompletterande samtal om jobbsökning som föreslagits i denna proposition för en mottagare av allmänt stöd som är född före år 1965 och som fått arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för minst 1 000 dagar innan lagens ikraftträdande. Detta innebär att arbetskraftsmyndigheten inte ska ordna samtal om jobbsökning i första hand som möten ansikte mot ansikte för ovan nämnda målgrupp. Målgruppen får i varje fall service enligt arbetssökandens process, det vill säga att deras antal samtal om jobbsökning förblir det samma. Arbetskraftsmyndigheten ordnar samtal på det mest ändamålsenliga sättet, som kan vara ett möte ansikte mot ansikte. Inte heller den föreslagna ändringen av innehållet i samtalen gäller målgruppen. Med det nuvarande innehållet i samtalen om jobbsökning tryggas bedömningen av servicebehovet och främjandet av sysselsättningen för målgruppen på så sätt att situationen för en person i målgruppen kan beaktas på ett individuellt sätt. Med beaktande av detta anses förslaget inte bli problematiskt med tanke på 6 § i grundlagen. 

Avsnittet 4.2.3.2 Likabehandling och jämställdhet mellan könen i propositionen innehåller en beskrivning av konsekvenserna för behovsprövningen i fråga om allmänt stöd och partiellt allmänt stöd för de olika könen och åldersgrupperna. För den största delen ändras nivån på arbetslöshetsförmånen överhuvudtaget inte. Arbetslöshetsförmånen bedöms minska för så gott lika många män som kvinnor. Dessutom innehåller det nämnda avsnittet en beskrivning av konsekvenserna av att rätten till tilläggsdagar upphör på grund av nedläggningen av systemet med grunddagpenning för de olika åldersgrupperna. Grunddagpenningen uppgår till arbetsmarknadsstödet. Grunddagpenningen är dock inte en behovsprövad förmån. I fråga om antalet personer uppskattas konsekvenserna hänföra sig till några hundra personer, medan konsekvensen av behovsprövningen hänför sig till endast några tiotal personer. Det allmänna stödet anses inte vara problematiskt med tanke på 6 § i grundlagen i fråga om dess ålders- och könskonsekvenser. 

12.2  Skyddet för privatlivet

Det föreslås att 7 kap. i lagen om allmänt stöd innehåller bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter i anknytning till verkställandet av allmänt stöd. Rätt att få uppgifter föreslås för Folkpensionsanstalten, arbetskraftsmyndigheten, närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter samt de besvärsorgan som avses i lagen om allmänt stöd. I 7 kap. föreslås att Folkpensionsanstalten får rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ i vissa situationer. De föreslagna bestämmelserna är i sak av samma innehåll som bestämmelserna i den gällande lagen om utkomststöd. Motsvarande bestämmelser om mottagande och utlämnande av uppgifter finns även i många andra förmånslagar som verkställs av Folkpensionsanstalten. 

Enligt 10 § i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Där anges också att närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. När det gäller skyddet för personuppgifter hänvisar grundlagens bestämmelse till behovet av att genom lagstiftning trygga individens rättsskydd och skydd för privatlivet i behandlingen, registreringen och användningen av personuppgifter (RP 309/1993 rd, s. 57/I–II).  

Enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis begränsas lagstiftarens handlingsutrymme både av den bestämmelse som gäller skyddet för personuppgifter och av att skyddet för personuppgifter delvis omfattas av skyddet för privatlivet, som tryggas i samma moment. Lagstiftaren ska därmed garantera skyddet för personuppgifter på ett sätt som är godtagbart med avseende på de samlade grundläggande fri- och rättigheterna. Bestämmelsen syftar på behovet av att genom lagstiftning trygga individens rättsskydd och skydd för privatlivet när personuppgifter behandlas.  

Om man ser till skyddet för personuppgifter har utskottet i sin praxis ansett det viktigt att reglera bland annat det tillåtna användningsändamålet för personuppgifter inklusive rätten att lämna ut uppgifter. Det har dessutom krävts att regleringen på lagnivå ska vara omfattande och detaljerad (Se till exempel GrUU 31/2017 rd, s. 2, GrUU 42/2016 rd, s. 2, GrUU 38/2016 rd, s. 2, GrUU 29/2016 rd, s. 4, GrUU 13/2016 rd, s. 3–4). 

Grundlagsutskottet har dessutom bedömt bestämmelserna om myndigheternas rätt att få och lämna ut uppgifter trots sekretessbestämmelserna i förhållande till skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter kan enligt utskottet gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om informationsinnehållen däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på ”att informationen är nödvändig” för ett visst ändamål (se till exempel GrUU 31/2017 rd, s. 2–3 och de utlåtanden som nämns där). 

Utskottet har ansett att särskilt tillåtande av behandling av känsliga uppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter (GrUU 37/2013 rd, s. 2/I), vilket inneburit att till exempel inrättandet av register med sådana uppgifter måste bedömas mot villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna, särskilt inskränkningarnas acceptabilitet och proportionalitet (se GrUU 29/2016 rd, s. 4–5 och till exempel GrUU 21/2012 rd, GrUU 47/2010 rd samt GrUU 14/2009 rd).  

Även i sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (se till exempel GrUU 38/2016 rd, s. 3). Grundlagsutskottet har betonat de hot som orsakas av behandling av känsliga uppgifter. Enligt utskottet medför omfattande databaser med känsliga uppgifter allvarliga risker relaterade till dataskyddet och missbruk av uppgifter, vilka i sista hand kan utgöra ett hot mot personens identitet (se GrUU 13/2016 rd, s. 4, GrUU 14/2009 rd, s. 3/I). Också enligt skäl 51 till EU:s allmänna dataskyddsförordning ska de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i förordningen och som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet har därför fäst särskild uppmärksamhet vid att behandlingen av känsliga uppgifter genom exakta och noga avgränsade bestämmelser bör begränsas till det som är absolut nödvändigt (GrUU 3/2017 rd, s. 5). (GrUU 15/2018 rd, s. 37). 

Enligt grundlagsutskottets uppfattning på senare tid finns det inget hinder för att kraven på räckvidd för, exakthet hos och noggrann avgränsning av bestämmelser om skyddet av personuppgifter till vissa delar kan uppfyllas genom en allmän unionsförordning eller genom en allmän nationell lag (se också GrUU 2/2018 rd, s. 4‒8, GrUU 31/2017 rd, s. 3‒4, GrUU 5/2017 rd, s. 9 och GrUU 38/2016 rd, s. 4). (GrUU 14/2018 rd, s. 3).  

Grundlagsutskottet har i sin tolkningspraxis ansett att det är viktigt att till den del som EU-lagstiftningen förutsätter eller möjliggör nationell reglering, ska vid användningen av detta nationella handlingsutrymme kraven som följer av de grundläggande och mänskliga rättigheterna beaktas (se GrUU 25/2005 rd). Utskottet har därför framhållit att det i regeringens propositioner finns anledning att särskilt i fråga om bestämmelser som är av betydelse med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna tydligt klargöra ramarna för det nationella handlingsutrymmet (bl.a. GrUU 26/2017 rd, s. 42, GrUU 2/2017 rd, s. 2, GrUU 44/2016 rd, s. 4). 

Enligt grundlagsutskottets uppfattning gör den detaljerade regleringen i den allmänna dataskyddsförordningen det också möjligt att i fråga om myndighetsverksamhet lagstifta betydligt mer generellt om skydd för och behandling av personuppgifter jämfört med vår nuvarande nationella regleringsmodell. Grundlagsutskottet ser det dock som klart att behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också krävs i den allmänna dataskyddsförordningen måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter (GrUU 14/2018 rd, s. 4‒5).  

Enligt grundlagsutskottet bör bestämmelserna om behandling av känsliga uppgifter fortfarande analyseras utifrån praxis för tidigare bestämmelser på lagnivå i den utsträckning allmänna dataskyddsförordningen tillåter. Behovet av bestämmelser som är mer detaljerade än allmänna dataskyddsförordningen bör dock motiveras i varje enskilt fall, också inom ramen för förordningen. I fråga om behovet av reglering finns det skäl att rikta uppmärksamhet på den riskbaserade approach som tillägnats i förordningen. Utskottet har framhållit att även lagstiftningen om behandling av känsliga personuppgifter bör vara så tydlig och begriplig som möjligt (GrUU 14/2018 rd, s. 6). 

Den allmänna dataskyddsförordningen tillåter alltså att det i nationell lag föreskrivs om behandling av särskilda kategorier av personuppgifter, förutsatt att de särskilda villkor som nämns i förordningen uppfylls (GrUU 15/2018 rd. s. 38). Grundlagsutskottet har riktat uppmärksamhet på att konstitutionellt känsliga uppgifter inte direkt kan jämställas med de särskilda kategorier av personuppgifter som definierats i artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen. Till exempel uppgifter om behovet av socialvård för en person eller om socialvårdsservicen, stödåtgärderna eller andra socialvårdsförmåner till personen definieras inte som särskilda kategorier av personuppgifter i artikel 9.1 i den allmänna dataskyddsförordningen. Det är inte heller uteslutet att dessa uppgifter kan innehålla uppgifter som ingår i de särskilda kategorierna av personuppgifter enligt artikel 9 i dataskyddsförordningen, såsom uppgifter om en socialvårdsklients hälsotillstånd. Uppgifter om socialvårdsservice ingår inte heller i de uppgifter som räknas upp artikel 8.1 i personuppgiftsdirektivet, som implementerats genom personuppgiftslagen. Registreringen av dessa uppgifter har dock nationellt ansetts innehålla en större risk än normalt för medborgarnas integritet och rättsskydd, varför det är befogat att betrakta att uppgifterna är känsliga (se även RP 96/1998 rd, s. 4/I). (GrUU 15/2018 rd, s. 38). 

På grund av grundlagens författningshierarkiska ställning står det klart att uppgifter som bedömts vara känsliga uppgifter till exempel på grund av de risker och hot som orsakas av behandlingen inte i fråga om tillämpningsområde på uttömmande sätt kan jämställas med regleringen i personuppgiftslagen. Grundlagsutskottet har konsekvent ansett att till exempel biometriska identifieringsuppgifter jämställs med känsliga uppgifter (se till exempel GrUU 13/2016 rd, s. 4). Även om användningen av begreppet känsliga uppgifter med tanke på tydlighet i lagstiftningen bör undvikas i nationell lagstiftning på grund av att EU:s allmänna dataskyddsförordning börjar tillämpas och begreppet särskilda kategorier av personuppgifter där valts i artikel 9 om skydd för personuppgifter (se även GrUU 14/2018 rd, s.9), anser utskottet fortfarande att det är motiverat att i konstitutionellt hänseende beskriva vissa kategorier av personuppgifter som känsliga. Även i skäl 51 till den allmänna dataskyddsförordningen betonas den särskilda känsligheten för särskilda kategorier av personuppgifter. (GrUU 15/2018 rd, s. 38).  

Dataskyddsförordningens riskbaserade infallsvinkel innebär enligt grundlagsutskottets uppfattning att det är möjligt att införa detaljerad och exakt nationell lagstiftning också när behandlingen av uppgifterna utgör en särskild risk på andra grunder än de som anges i artikel 9 och 10 i förordningen. Även i så fall ska den nationella regleringen överensstämma med artikel 6 i förordningen. Enligt utskottets uppfattning är det tillåtet också inom ramen för dataskyddsförordningen att föreskriva detaljerat om behandlingen av personuppgifter som är känsliga i konstitutionellt hänseende. (GrUU 15/2018 rd, s. 38). 

Grundlagsutskottet har också särskilt lyft fram behovet av reglering i de fall där personuppgifterna behandlas av en myndighet. Enligt artikel 6 c i den allmänna dataskyddsförordningen är behandlingen laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Utskottet menar att de nämnda leden i artikeln i regel inte kräver och inte ens möjliggör att det ska finnas en särskild lag för varje enskild behandling. Trots det utgör uppgifter om en persons behov av socialvård eller erhållna socialvårdstjänster, stödåtgärder och andra socialvårdsförmåner eller andra motsvariga uppgifter sådana risker för och hot mot den enskildes grundläggande fri- och rättigheter, att det inom de ramar dataskyddsförordningen tillåter måste föreskrivas om behandling av uppgifterna med samma noggrannhet och exakthet som gäller också för behandlingen av andra känsliga uppgifter. (GrUU 15/2018 rd, s. 38–39) 

Uppgifterna om en förmånstagare är personuppgifter som omfattas av skyddet för privatlivet, som tryggas i 10 § 1 mom. i grundlagen. Detta framgår också av att uppgifterna är sekretessbelagda med stöd av 24 § 1 mom. 25 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (GrUU 43/1998 rd, s. 4). Det kan anses att de uppgifter om en förmånsmottagare som föreskrivits som sekretessbelagda i offentlighetslagen innehåller känsliga personuppgifter i ett konstitutionellt hänseende. Bestämmelserna om behandlingen av sådana ska således uppfylla de förutsättningar som bildats grundlagsutskottets praxis före tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen. 

Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen ska syftet med behandlingen fastställas i unionsrätten, eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Ifrågavarande punkt 3 innehåller en skyldighet att i den nationella lagstiftningen utfärda bestämmelser om grunden och ändamålet för behandlingen.  

Det föreslås att 7 kap. 45–47 § i lagen om allmänt stöd innehåller bestämmelser om användningsändamålet för personuppgifter och de uppgifter som ska behandlas. Grunden för behandlingen av personuppgifter utgörs i enlighet med artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen av lagstadgade uppgifter för den personuppgiftsansvarige. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i sak bestämmelserna i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som har utfärdats med samverkan av grundlagsutskottet (RP 207/2022 rd och GrUU 90/2022 rd). 

På ett sätt som motsvarar den gällande lagstiftningen innehåller lagen om ett allmänt stöd en bestämmelse enligt vilken en registrerad inte har rätt att begränsa behandlingen av egna uppgifter enligt föreskrifterna i artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen. Artikel 23.1 i den allmänna dataskyddsförordningen innehåller en möjlighet för medlemsstaterna att genom lagstiftning begränsa bland annat tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivits i artikel 18, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa andra av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av unionens eller en medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland penning-, budget- eller skattefrågor, folkhälsa och social trygghet (artikel 23.1 e).  

Utifrån det ovan angivna anses regleringen kring mottagande och utlämnande av personuppgifter stå i samklang med det i grundlagen tryggade integritetsskyddet. 

12.3  Egendomsskyddet

Regleringen kring återkrav av allmänt stöd är betydelsefull i synnerhet med tanke på det egendomsskydd som tryggats i 15 § i grundlagen. I grundlagsutskottets praxis har man för att kunna göra intrång i egendomsskyddet förutsatt bland annat en samhälleligt godtagbar grund och förenlighet med proportionalitetsprincipen (bland annat GrUU 65/2010 rd). Det finns en samhällelig godtagbar grund för återkrav av stöd som betalats till för högt belopp (GrUU 17/2014 rd). 

12.4  Det allmänna stödet och rätten till grundläggande försörjning

Med stöd av 19 § 2 mom. i grundlagen ska var och en genom lag garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad bland annat vid arbetslöshet. Bestämmelsen förutsätter att lagstiftaren garanterar var och en som behöver grundläggande försörjning en subjektiv rätt till den trygghet som det allmänna genom lag är skyldigt att ordna. Den sociala tryggheten är förknippad med vissa sociala risksituationer som nämns i bestämmelsen, men också med respektive lagbestämmelser om bidragskriterier, behovsprövning och procedurer (RP 309/1993 rd, s. 74, bl.a. GrUU 55/2016 rd, s. 3, och GrUU 48/2006 rd, s. 2). Systemen för grundläggande försörjning bör vara så täckande att inga grupper lämnas utanför systemen och därmed blir lidande (RP 309/1993 rd, s. 75/I, GrUU 48/2006 rd, s. 2, GrUU 6/2009 rd, s. 7/II). Utkomstskyddet för arbetslösa utgör en sådan grundläggande försörjning som avses i 19 § 2 mom. i grundlagen, och genom lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillgodoses den rätt att vid arbetslöshet få sin grundläggande försörjning tryggad som enligt grundlagen ska garanteras var och en (se till exempel GrUU 25/2013 rd). 

Begreppet grundläggande utkomstskydd är i sig oberoende av den gällande lagstiftningen om social trygghet och grundlagsbestämmelsen binds således inte direkt till vissa befintliga förmånssystem. I fråga om bestämmelsen har det dock på etablerat sätt ansetts att dess krav inte motsvarar sådana lagstiftningsändringar som innebär ett väsentligt inkräktande på skyddet för grundläggande försörjning. Bestämmelsen innehåller också en skyldighet för lagstiftaren att agera. Å andra sidan har det för bestämmelsens del ansetts naturligt att den sociala tryggheten riktas och utvecklas enligt samhällets ekonomiska tillgångar (se till exempel GrUB 25/1994 rd, s. 11/I). Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att tryggandet av den grundläggande försörjningen garanteras på lång sikt. 

Efter revideringen av de grundläggande fri- och rättigheterna har grundlagsutskottet ansett att arbetslöshetsdagpenningens grunddagpenning och den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel, vilken till sitt belopp motsvarar grunddagpenningen, samt arbetsmarknadsstödet, vilket till sitt fulla belopp är lika stort som grunddagpenningen, hör till de arbetslöshetsförmåner som ingår i förmånssystemen för social trygghet enligt 19 § 2 mom. i grundlagen (GrUU 16/1996 rd, s. 1/II, GrUU 17/1996 rd, s. 1/II, GrUU 46/2002 rd, s. 2/I och GrUU 25/2013 rd, s. 2/4). 

Lagstiftarens skyldighet att se till att bidragssystemet är sådant att det ger individen tillräckliga faktiska möjligheter att utöva sina rättigheter kan härledas ur den grundläggande karaktären hos den subjektiva rättigheten i 19 § 1 mom. i grundlagen och ur det allmännas skyldighet att enligt 22 § i grundlagen se till att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses (GrUU 31/1997 rd, s. 3). Bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter är förpliktande för det allmänna. Om förmåner som tillgodoser de grundläggande fri- och rättigheterna ändras kan bedömningen av huruvida ändringen kan tillåtas på konstitutionella grunder till tillämpliga delar göras på liknande grunder som vid bedömning av huruvida egentliga inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna kan tillåtas. 

Det föreslagna allmänna stödet betalas till personer som uppfyller arbetsvillkoret och som inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning. Förutsättningarna att betala allmänt stöd motsvarar till övriga delar förutsättningarna för betalning av det nuvarande arbetsmarknadsstödet till centrala delar, såsom väntetiden, behovsprövningen och det partiella allmänna stödet för personer som bor i deras föräldrars hushåll. Regleringen kring arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har utformats i samband med totalrevideringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa med samverkan av grundlagsutskottet (GrUU 46/2002 rd – RP 115/2002 rd). Efter år 2003 har bestämmelserna om förutsättningarna för betalning av arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrats, såsom vid reformen av arbetsmarknadsstöd år 2006 (GrUU 50/2005 rd – RP 164/2005 rd) och senast då beloppet av partiellt arbetsmarknadsstöd ändrades (GrUU 45/2024 rd – RP 135/2024 rd). Gränsen för föräldrarnas inkomster i fråga om partiellt marknadsstöd är 1 781 euro i 2002 års nivå och grundlagsutskottet riktade i sitt utlåtande GrUU 45/2024 rd uppmärksamhet på inkomstgränsen, som inte har någon sänkande inverkan på arbetsmarknadsstödet då föräldrarnas sammanräknade inkomster underskrider den. 

Beloppet av det allmänna stödet till fullt belopp uppgår till den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. För närvarande uppgår den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel och det fulla arbetsmarknadsstödet till grunddagpenningen. Inga ändringar föreslås för beloppet. 

Enbart sammanslagningen av grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd till ett allmänt stöd bedöms inte orsaka något behov till det sistahandsskydd som avses i 19 § 1 mom. i grundlagen. 

Vid den tidpunkt då den föreslagna lagstiftningen träder i kraft uppgår de personer som får grunddagpenning till uppskattningsvis några hundra personer, varav uppskattningsvis några tiotals personer har inkomster som ska beaktas i behovsprövningen i den mån att inkomsterna minskar beloppet av det allmänna stöd som betalas. En person som innan lagändringen träder i kraft får grunddagpenning för tilläggsdagar och då lagen trätt i kraft får behovsprövat allmänt stöd kan trygga sin grundläggande försörjning med de inkomster som beaktas i behovsprövningen. 

Vid behovsprövning i fråga om allmänt stöd tillämpas samma inkomstgräns och samma avdragsprocent på alla mottagare av allmänt stöd. Detta avviker från nuläget, där inkomstgränsen för behovsprövning av arbetsmarknadsstödet fastställs utifrån huruvida personen bor ensam eller är gift eller sambo. I behovsprövningen i fråga om arbetsmarknadsstöd höjs inkomstgränsen utifrån barn som mottagaren har omsorgen om på sätt att även en makes, makas eller sambos barn ses som ett barn som mottagaren har omsorgen om i behovsprövningen. Behovsprövningen i fråga om allmänt stöd gäller sådana personer som under arbetslöshetstiden har inkomster av kontinuerlig karaktär vilka överskrider inkomstgränsen, med vilka de kan trygga sin grundläggande försörjning under arbetslöshetstiden. På grund av detta har det bedömts att behovsprövningen i fråga om allmänt stöd inte är problematiskt ur en konstitutionell synvinkel. 

12.5  Stöd för dem som ansvarar för omsorgen om barn

Förutom att rätten till grundläggande försörjning i enlighet med 19 § 2 mom. i grundlagen ska tryggas vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare, föreskrivs i 19 § 3 mom. i grundlagen att det allmänna ska stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Bestämmelsen ålägger det allmänna uppgiften att uttryckligen stödja dem som svarar för omsorgen om barn och inkluderar också en dimension av materiellt stöd till barnfamiljer (RP 309/1993 rd, s. 76, och GrUB 25/1994 rd). Detta leder till att inverkan av stödnivån också välbefinnandet för barn till en stödmottagare ska beaktas i avgöranden som gäller social trygghet.  

Enligt artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. FN:s kommitté för barnets rättigheter rekommenderade i de slutsatser som de gav i juni 2023 att Finland tryggar tillräcklig försörjning för barnen genom att undvika nedskärningar i den sociala tryggheten vilka påverkar barn som löper risk att drabbas av fattigdom och marginalisering. 

Grunderna för att fastställa inkomstgränsen i behovsprövningen i fråga om allmänt stöd har en konsekvens för utkomsten för familjer med inkomster som ska beaktas i behovsprövningen. Behovsprövningen i fråga om allmänt stöd bedöms dock inte skapa grupper av personer som missgynnas i den sociala tryggheten, eftersom även om behovsprövningen har en konsekvens för beloppet av det allmänna stöd som en person med inkomster får, omfattas barn som mottagaren av allmänt stöd har omsorgen om fortfarande av de förmåner och tjänster som avses i 19 § 2 och 3 mom. 

12.6  Indragning av rätten till allmänt stöd för viss tid och tills vidare

I fråga om indragning av rätten till allmänt stöd för viss tid och tills vidare utgörs de centrala bestämmelsen med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna av 6, 18 och 19 § i grundlagen. I nämnda 6 § finns det bestämmelser om jämlikheten och enligt 18 § har var och en rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Det allmänna ska sörja för skyddet av arbetskraften och främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Enligt 19 § 2 mom. i grundlagen har var och en rätt till social trygghet bland annat vid arbetslöshet. 

Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis kring lagen om utkomstskydd för arbetslösa på vedertaget sätt ansett att grundlagen i sig inte utgör ett hinder för att ställa villkor för att få en förmån som tryggar den grundläggande försörjningen och tidigare påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa har behandlats flera gången av grundlagsutskottet (sammanställning utifrån GrUU 2/2012 rd, som gällde totalreformen av påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa). Grundlagsutskottet har dessutom betonat att förvägrande av en förmån som används som en sanktion dock ska stå i ett motiverat förhållande till hurudana sysselsättningsfrämjande funktioner som varit tillgängliga och vad som kan tillräknas den arbetslösa personen (till exempel ovan nämnda GrUU 2/2012 rd). 

Efter ovan nämnda reform har lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrats genom att gradera de påföljdsavgifter som påförs en arbetssökande utifrån försummelser av jobbsökningen, arbetssökandenas serviceprocess och den tillgängliga servicen samt genom att förkorta bland annat tiderna utan ersättning i anknytning till att ett anställningsförhållande upphör (RP 167/2021 rd). Bestämmelserna om dessa ändringar utfärdades också med samverkan av grundlagsutskottet (GrUU 44/2021 rd). 

En person som får allmänt stöd utifrån arbetslöshet omfattas i huvudsak av samma arbetskraftspolitiska förutsättningar att få förmånen och påföljder enligt lagen om allmänt stöd och lagen om utkomstskydd för arbetslösa som en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning utifrån lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Till denna del motsvarar de föreslagna förmånspåföljderna i fråga om allmänt stöd därmed de påföljder som hänför sig till utkomstskydd för arbetslösa, vilka uppstått med samverkan av grundlagsutskottet. 

Rätten till god förvaltning

Ett krav på rätt till god förvaltning kan härledas ur 21 § i grundlagen. Detta är av betydelse i bedömningen av de tider utan ersättning och skyldigheter att vara i arbete vilka föreläggs en arbetssökande. 

Lagen om ordnande av arbetskraftsservice innehåller bestämmelser om bland annat skyldigheten att söka arbete och om grunderna för att sänka den kvantitativa skyldigheten att söka arbete eller att inte förelägga någon sådan skyldighet. Till exempel arbetssökandens arbetsförmåga beaktas i detta sammanhang. Även i övrigt görs den primära prövningen av vad arbetssökanden förmår göra och av vad som förutsätts av honom eller henne i samband med serviceprocessen, då arbetskraftsmyndigheten tillsammans med arbetssökanden utarbetar en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den, inkluderar en skyldighet att söka arbete i den, anvisar arbetssökanden att söka ett visst jobb (med ett så kallat arbetserbjudande) eller erbjuder arbetssökanden en viss service. 

När skyldigheter föreläggs en arbetssökande, ska arbetskraftsmyndigheten även ge information om konsekvensen av att dessa åtgärder inte vidtas för rätten att få allmänt stöd. Lagen om ordnande av arbetskraftsservice innehåller också bestämmelser om arbetskraftsmyndighetens informationsskyldighet. 

Prövningen av påförande av en förmånspåföljd enligt lagen om allmänt stöd och lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska göras först då en arbetssökande försummat att vidta de åtgärder som förutsätts av honom eller henne. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller bestämmelser om så kallade giltiga orsaker, utifrån vilka det är möjligt att inte påföra en påföljd. 

Ändringar i sättet att ordna samtal om jobbsökning, som hör till serviceprocessen för en arbetssökande, och i innehållet i dessa föreslås för arbetskraftsmyndigheterna. Med beaktande av ändringarnas innehåll bedöms förslaget inte äventyra principen om kommunfinansiering. 

12.7  Internationella konventioner som binder Finland

En central fråga vid bedömningen av 19 § i grundlagen är huruvida den motivering som anförs för ändringarna i grundskyddets nivå är acceptabla med tanke på grundrättsdoktrinen och förenliga med proportionalitetskravet. En motsvarande skyldighet att bedöma ändringarnas godtagbarhet och proportionalitet kan härledas också ur bestämmelserna i ESK-konventionen och artikel 12 i europeiska sociala stadgan, enligt vilken konventionsstaterna har förbundit sig att stegvis höja sitt system för social trygghet till en högre nivå. 

Enligt artikel 9 i ESK-konventionen erkänner konventionsstaterna rätten för var och en till social trygghet, däribland socialförsäkring. I artikel 11 i ESK-konventionen föreskrivs vidare att konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat och kläder, och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor. Konventionsstaterna förbinder sig med stöd av artikel 2 i ESK-konventionen att till fullo utnyttja sina tillgängliga resurser för att trygga att rättigheterna i konventionen gradvis förverkligas i sin helhet med alla lämpliga medel, i synnerhet genom lagstiftning. Vid tryggandet av rättigheterna beaktas emellertid i enlighet med artikel 9 konventionsstatens tillgängliga resurser, som kan beaktas som tyngre skäl när sociala förmåner försämras. Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som övervakar genomförandet av ESK-konventionen, har utarbetat riktlinjer för hur förpliktelserna enligt konventionen och ändringar som görs i dessa ska tolkas. 

Artikel 12 i europeiska sociala stadgan ålägger medlemsstaterna att inrätta ett system för social trygghet som tryggar medborgarnas försörjning i händelse av risker som hänför sig till avbrott i arbetslivet. Artikel 12 omfattar såväl försäkringsbaserade och inkomstrelaterade ersättningar som jämnstora, oftast skattefinansierade, ersättningar som är oberoende av den tidigare arbetslivserfarenheten. Artikel 13 i stadgan åter tryggar var och en som inte har tillräckliga inkomster eller medel och som inte kan skaffa sådana inkomster eller medel genom egna ansträngningar eller på något annat sätt rätt till social hjälp. Enligt artikel G i del III i den reviderade europeiska sociala stadgan får de rättigheter som tryggas genom stadgan inte göras till föremål för andra inskränkningar eller begränsningar än de som anges i stadgan, med undantag för sådana som anges i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle som garanti för andras fri- och rättigheter eller som skydd för samhällets intresse, den nationella säkerheten eller allmän hälsa eller moral. 

Kommittén för sociala rättigheter, som övervakar europeiska sociala stadgan, har bedömt den sociala tryggheten i Finland, och den meddelade senast i början av år 2023 en rekommendation enligt vilken beloppen av det grundläggande utkomstskyddet och de förmåner som tryggar minimiutkomsten är för låga i Finland. De stater som har satt i kraft stadgan har förbundit sig till att skydda de sociala och ekonomiska rättigheter som anges i stadgans artiklar. Finlands system för social trygghet omfattar både inkomstrelaterade förmåner och förmåner i form av minimibelopp. De sociala förmånerna i form av minimibelopp är garantipensionen, sjuk- och rehabiliteringsdagpenningen till minimibelopp samt grunddagpenningen inom utkomstskyddet för arbetslösa. Vid sidan av dem finns behovsprövade förmåner som räknas som socialbidrag, det vill säga arbetsmarknadsstöd och utkomststöd. I regel strävar Finland efter att trygga en individs ställning i händelse av en social risksituation (såsom arbetslöshet, sjukdom eller arbetsoförmåga). 

Den nordiska uppfattningen om social trygghet som en kombination av penningstöd och tjänster påverkar i bakgrunden det finländska systemet. Kommittén har även granskat tillräckligheten hos de andra nordiska ländernas grundtrygghet. Också vid den granskningen har särdragen hos det nordiska systemet framträtt. Synen har lett till meningsskiljaktigheter med kommittén för sociala rättigheter. Finland gör en annan bedömning av hur väl minimiskyddet räcker till, eftersom de sociala förmånerna, social- och hälsovårdstjänsterna och olika avgiftstak för hälso- och sjukvård bildar en helhet i vårt land. Nivån på en enskild förmån är enligt Finlands uppfattning inte ett bra mått på hur väl stödet räcker till, eftersom försörjningen i Finland kan bestå exempelvis av arbetsmarknadsstöd, bostadsbidrag och utkomststöd. Dessutom finns det egna avgiftstak för bland annat offentliga hälsotjänster och receptbelagda läkemedel, som begränsar klientens hälso- och sjukvårdskostnader till en skälig nivå. 

I artikel 12.1 i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 168 om främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet föreskrivs att såvida inte annat anges i denna konvention, kan varje medlemsstat fastställa den metod eller de metoder för skydd genom vilka den väljer att genomföra konventionens bestämmelser, antingen det är genom ett avgiftsberoende eller ett icke-avgiftsberoende system, eller genom en kombination av sådana system. I 2 punkten i den nämnda artikeln föreskrivs att om en medlemsstats lagstiftning tillhandahåller skydd för alla som är bosatta där och vilkas tillgångar i den uppkomna situationen inte överskrider föreskrivna gränser, kan det skydd som ges begränsas i enlighet med bestämmelserna i artikel 16 med hänsyn till förmånstagarens och hans eller hennes familjs tillgångar. 

Artikel 15.1 b i ovan nämnda konvention av ILO gäller en situation där en person är helt arbetslös och hans eller hennes förvärvsinkomst på grund av den temporära avstängningen från arbetet dragits in utan att anställningsförhållandet avbrutits. När denna situation omfattas av arbetslöshetsskyddet, ska förmånerna enligt konventionen utges i form av periodiska utbetalningar beräknande på följande sätt: om sådana inkomster inte grundas på avgifter eller tidigare inkomst skall de fastställas till minst 50 procent av den lagstadgade minimilönen eller lönen för en vanlig arbetare eller till en nivå som ger ett minimibelopp för elementära levnadsomkostnader, vilketdera som nu är högst. I artikel 16 i konventionen föreskrivs att utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 kan den förmån som utges utöver den första period som anges i artikel 19 punkt 2 a), liksom förmåner som betalas ut av en medlemsstat i enlighet med artikel 12 punkt 2 fastställas efter beaktande av andra tillgångar, utöver en föreskriven gräns, som är tillgängliga för förmånstagaren och hans eller hennes familj i enlighet med en föreskriven skala. Dessa förmåner ska i vart fall tillsammans med andra förmåner, som de kan ha rätt till, garantera dem hälsosamma och rimliga levnadsvillkor i enlighet med nationella normer. 

I denna proposition föreslås inte någon försämring av nivån på det skydd för den grundläggande försörjningen som för närvarande betalas utifrån arbetslöshet. Beloppet av det allmänna stödet till fullt belopp uppgår till den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. De föreslagna grunderna för att fastställa det allmänna stödet i behovsprövningen avviker från grunderna för det nuvarande arbetsmarknadsstödet, och behovsprövningen gäller även framöver personer som har andra inkomster som tryggar deras grundläggande försörjning. Gränsen för föräldrarnas inkomster för partiellt allmänt stöd är högre än gränsen för föräldrarnas inkomster för det nuvarande partiella arbetsmarknadsstödet. 

Utifrån det som lagts fram ovan bedöms det att det föreslagna allmänna stödet uppfyller såväl den i 22 § i grundlagen fastställda skyldigheten för det allmänna att trygga att de i 19 § 3 mom. i grundlagen avsedda grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses som de internationella skyldigheter som binder Finland. 

12.8  Näringsfrihet och rätt till arbete

Enligt 18 § 2 mom. i grundlagen är det allmänna skyldigt att främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Bestämmelsen om främjande av sysselsättningen är till sin natur ett konstitutionellt uppdrag för den offentliga makten. Den tar inte ställning till vilka metoder som ska användas i skötseln av sysselsättningen, utan ger det allmänna ett betydande spelrum när det gäller övervägandet av hur sysselsättningen kan främjas på bästa sätt. Främjande av sysselsättningen innebär å ena sidan att det allmänna strävar efter att trygga var och en rätt till arbete, men å andra sidan att det allmänna ska försöka hindra att det uppstår en grupp som är permanent arbetslös. (Se RP 309/1993 rd, s. 68, GrUU 19/2018 rd, GrUU 67/2014 rd, GrUU 44/2014 rd och GrUU 17/1995 rd, s. 1‒2).  

Den föreslagna lagen om allmänt stöd, i egenskap av lagstiftning som tryggar grundförsörjningen, och den föreslagna ändringen i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, vilken gäller ordnande av samtal om jobbsökning om arbetslösheten för en mottagare av allmänt stöd drar ut på tiden, främjar möjligheten för arbetslösa arbetssökanden att få arbete. Utifrån detta anses ändringarna i sin helhet vara förenliga med 18 § 2 mom. i grundlagen och främja det allmännas skyldighet att främja sysselsättningen och att sträva efter att trygga var och ens rätt till arbete. 

12.9  Rättsskyddet och garantier för god förvaltning

Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. 

Enligt 35 § 3 mom. i den föreslagna lagen om allmänt stöd får man inte separat söka ändring genom att överklaga ett beslut av arbetskraftsmyndigheten och Sysselsättnings-, utvecklings och förvaltningscentret om ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som binder Folkpensionsanstalten. Bestämmelsen motsvarar den motsvarande bestämmelsen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Trots förbudet att söka ändring i arbetskraftspolitiska utlåtanden har en person som ansöker om allmänt stöd möjlighet att överföra behandlingen av riktigheten av ett arbetskraftspolitiskt beslut till besvärsnämnden för social trygghet genom att överklaga Folkpensionsanstaltens beslut. Det är möjligt att överklaga ett beslut av besvärsnämnden hos försäkringsdomstolen. 

Ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om rätten till allmänt stöd ges efter att en arbetssökande till arbetskraftsmyndigheten meddelat en avsikt att ansöka om allmänt stöd eller på begäran av Folkpensionsanstalten då arbetssökanden lämnat in en förmånsansökan. Arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret avgör endast de så kallade arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att betala allmänt stöd. Även om det är möjligt att betala allmänt stöd då dessa förutsättningar är uppfyllda, kan en ansökan om en förmån ändå förkastas om en sådan förutsättning som omfattas av Folkpensionsanstaltens behörighet att avgöra ärendet inte uppfylls. 

Syftet med förbudet att söka ändring i anknytning till arbetskraftspolitiska utlåtanden är att hela det ärende som gäller sökande av ändring i rätten att få en förmån ska avgöras på en gång i fråga om såväl de arbetskraftspolitiska förhållandena som de förhållanden som ska avgöras av Folkpensionsanstalten. En separat rätt att överklaga kan leda till att en del av förutsättningarna för betalning avgörs först och en annan del av dessa senare i ändringssökandet. Detta kan leda till avsevärda dröjsmål innan ett förmånsärende avgjorts slutligt. 

Konsekvenserna för rättsskyddet av den föreslagna regleringen har beskrivits i avsnittet om konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. De föreslagna bestämmelserna tryggar rätten för en part att överföra ett beslut om hans eller hennes rättigheter och skyldigheter för behandling av en domstol eller ett annat oberoende rättskipningsorgan på det sätt som avses i 21 § 1 mom. i grundlagen och artikel 6.1 i Europakonventionen.  

Grundlagens 21 § 2 mom. tryggar rätten att få ett motiverat beslut och rätten till ett myndighetsförfarande som är förenligt med god förvaltning. Grunderna för god förvaltning regleras i 7 § i förvaltningslagen, enligt vilken möjligheterna att uträtta ärenden och behandlingen av ärenden hos en myndighet om möjligt ska ordnas så att den som vänder sig till förvaltningen får behörig service och att myndigheten kan sköta sin uppgift med gott resultat. Dessa bestämmelser ålägger såväl Folkpensionsanstalten som besvärsorganen att ordna sin verksamhet så att tydliga förfaringssätt möjliggör att rättsskyddet tillgodoses. 

I de förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten iakttas ett enhetligt system för ändringssökande. Med tanke på rättsskyddet är det tydligast att ändringssökandet har ordnats på ett maximalt enhetligt sätt i fråga om Folkpensionsanstaltens förmåner. Det som talar för ett enhetligt system för ändringssökande är även på det sätt som angetts i avsnittet med en beskrivning av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna det stora antalet överklaganden, ärendenas brådskande karaktär och den expertis som krävs för att avgöra överklagandena. Med tanke på partens rättsskydd talar i synnerhet dessa omständigheter för ett harmoniserat separat system för ändringssökande i de olika förmånssystemen. 

Bestämmelserna i 21 § i grundlagen hindrar inte att man genom lag föreskriver om smärre undantag från de rättigheter som skyddas där, under förutsättning att undantagen i fråga inte ändrar de aktuella rättssäkerhetsgarantiernas ställning som huvudregel eller äventyrar individens rättssäkerhet. Även om lagstiftaren inom ramen för det lagförbehåll som ingår i 21 § 2 mom. har konstitutionell prövningsrätt att reglera garantier för en rättvis rättegång enligt 21 § i grundlagen, ska man enligt utskottet inkludera huvudregeln enligt grundlagen om samråd med motparten till exempel i rättskipningsreglering som gäller samråd. På grund av naturen på den rätt som tryggats i 21 § 1 mom. i grundlagen och lagförbehållet i 2 mom. har det enligt utskottet varit klart att även reglering kring rätten att överklaga, i synnerhet kring förbud att överklaga och söka ändring, men även andra begränsningar av rätten att överklaga, på samma sätt omfattas av kravet på att utfärda bestämmelser genom lag. (se till exempel 17/2021 rd, GrUU 16/2019 rd och 50/2018 rd och de utlåtanden som nämns i dessa). 

I 41 § i lagen om allmänt stöd som gäller undanröjande av beslut fastställs i 1 mom. ett besvärsförbud som motsvarar den gällande regleringen i fråga om undanröjande av beslut av besvärsnämnden för social trygghet. Et ärende som gäller undanröjande handlar om ett rättsskyddsmedel som motsvarar återbrytande vid extraordinärt ändringssökande. Extraordinärt ändringssökande är i allmänhet inte förknippat med någon rätt att söka ändring. Konsekvenserna av besvärsförbudet har beskrivits mer ingående i avsnittet med en beskrivning av konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. 

12.10  Bestämmelser på lägre nivå än lag

Förslaget till lag om allmänt stöd innehåller vissa förslag till bestämmelser med vilka statsrådet bemyndigas att utfärda mer exakta bestämmelser som kompletterar lagen genom förordning. Således ska regleringen bedömas med tanke på 80 § 1 mom. i grundlagen. 

Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen kan statsrådet utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. I grundlagsutskottets praxis har det i fråga om bemyndiganden att utfärda förordning ställts krav på att bestämmelserna ska vara exakta och noggrant avgränsade (se till exempel GrUU 24/2021 rd, s 2, GrUU 45/2016 rd s. 4 och GrUU 38/2013 rd, s. 3/II–4/I). Utskottet har betonat att detta innebär att när förordningar endast kan utfärdas med stöd av en lagstadgad fullmakt och ett bemyndigande att utfärda förordning inte kan ges i ärenden som enligt grundlagen ska föreskrivas genom lag, måste ett bemyndigande att utfärda förordning som tas in i lagen formuleras så att innehållet i bemyndigandet tydligt framgår av lagen och avgränsas tillräckligt noggrant (GrUU 26/2017 rd, s. 27). Utifrån 80 § i grundlagen är det väsentligt att det finns tillräckligt uttömmande grundläggande bestämmelser i lag om det som ska regleras och att ett bemyndigande i regel bör placeras i samband med den grundläggande bestämmelsen (se GrUU 10/2016 rd, s. 5, och GrUU 49/2014 rd, s. 6). 

Grundlagsutskottet har dessutom konstaterat att bestämmelserna i grundlagen begränsar tolkningen av bemyndigandebestämmelser och innehållet i bestämmelser som utfärdas med stöd av bemyndigandena (se till exempel GrUU 10/2014 rd och GrUU 58/2010 rd). Förordningar ska således alltid utfärdas med beaktande av bemyndigandet enligt lagen men också kraven enligt 80 § 1 mom. i grundlagen, som i praktiken kan begränsa tolkningen av bemyndigandet (se GrUU 26/2017 rd, s. 26). Grundlagsutskottet har betonat att principerna för god lagberedning och en konstitutionell bedömning av bemyndigandet att utfärda förordning kräver att syftet med bemyndigandet att utfärda förordning beskrivs tillräckligt detaljerat i propositionsmotiveringarna (se GrUU 26/2017 rd, s. 27). 

Bemyndigandena att utfärda förordningar finns i 16 § 3 mom., 33 § och 54 § 4 mom. i den föreslagna lagen om allmänt stöd.  

Enligt 16 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd utfärdas genom förordning av statsrådet närmare bestämmelser om inkomster som beaktas vid behovsprövning i fråga om allmänt stöd. 

Det föreslås att 5 kap. i lagen om allmänt stöd innehåller bestämmelser om verkställandet av allmänt stöd, vilka gäller bestämmelserna om ansökan, skyldigheten att lämna uppgifter, beslut om allmänt stöd, bestämmelser om betalning samt bestämmelser om återkrav av en förmån. Det finns bestämmelser om bemyndigandet att utfärda förordning i 33 § i det nämnda kapitlet. Enligt 1 mom. i paragrafen utfärdas närmare bestämmelser om ansökan om allmänt stöd och om utredningar som ska ges i samband därmed samt om utbetalning av allmänt stöd genom förordning av statsrådet.  

Enligt 2 mom. i ovan nämnda paragraf kan närmare bestämmelser om lämnande av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande och de uppgifter som ska inkluderas i utlåtandet utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet. Den viktigaste av dessa bestämmelser gäller tidsfristen för arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret att ge ett beslut om arbetssökandens rätt till allmänt stöd. Till denna del motsvarar förordningen den gällande förordningen om arbetslöshetsförmåner. 

Enligt 54 § 4 mom. i lagen om allmänt stöd utfärdas genom förordning av statsrådet närmare bestämmelser om förfarandet för förskott och den slutliga finansieringen för Folkpensionsanstalten, debitering av den kommunala finansieringsandelen enligt 51 § till Folkpensionsanstalten och minimibeloppet av finansieringen av allmänt stöd enligt 52 §. 

Utkasten till förordningar av statsrådet i fråga om allmänt stöd finns som bilaga till regeringens proposition. 

De bemyndigande att utfärda förordning som ingår i propositionen innehåller inte bemyndiganden att utfärda bestämmelser om en individs rättigheter och skyldigheter och inte om ärenden som omfattas av lagstiftningens tillämpningsområde. Bemyndigandena att utfärda bestämmelser genom förordning har på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter begränsats till bestämmelser som preciserar lagen och till omständigheter som exakt och tydligt avgränsas i bemyndigandet. Bemyndigandena att utfärda förordningar i propositionen motsvarar bemyndigandena att utfärda förordningar med motsvarande innehåll i lagen om utkomststöd och de har utformats med samverkan av grundlagsutskottet. 

12.11  Kommunal självstyrelse

Det föreslagna ansvaret för finansieringen av det allmänna stödet för kommunerna och den föreslagna ändringen av lagen om ordnande av arbetskraftsservice påverkar skötseln av uppgifter vid de kommuner som fungerar som arbetskraftsmyndigheter och därför ska förslaget bedömas med tanke på 121 § i grundlagen.  

Enligt 121 § 2 mom. i grundlagen ska bestämmelser om uppgifter som åläggs kommunerna utfärdas genom lag. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis i fråga om kommunal självstyrelse framhävt att när kommunerna åläggs uppgifter ska det i enlighet med finansieringsprincipen ses till att kommunerna har faktiska förutsättningar att klara av dem (GrUB 25/1994 rd, s 3, GrUU 18/2001 rd, GrUU 30/2013 rd, s. 5/I, GrUU 12/2011 rd, s. 2/II, GrUU 41/2010 rd, s. 5/II). Utskottet har ansett att finansieringsuppgifter för kommunerna, med hänsyn till att självstyrelsen är skyddad i grundlagen, inte får vara så stora att de försämrar kommunernas verksamhetsvillkor på ett sätt som äventyrar kommunernas möjligheter att självständigt bestämma om sin ekonomi och därmed också om sin förvaltning (se till exempel GrUU 41/2014 rd, s. 3/II och GrUU 50/2005 rd, s. 2). En motsvarande definition ingår i artikel 9 (2) i europeiska stadgan om lokal självstyrelse. Enligt den artikeln ska de lokala myndigheternas ekonomiska resurser motsvara de uppgifter som tilldelats dem i grundlag och annan lag. Med tanke på genomförandet av finansieringsprincipen är det väsentliga huruvida ändringen bedöms äventyra den ekonomiska aspekten av den kommunala självstyrelsen som tryggas i 121 § i grundlagen (GrUU 34/2013 rd, s. 3/I). 

Finansieringsandelarna för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd motsvarar de nuvarande finansieringsandelarna för arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning och sammanslagningen av arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning till ett allmänt stöd har inte någon konsekvens för finansiärernas betalningsandelar. Med anledning av detta bedöms förslaget inte äventyra den kommunala finansieringsprincipen. 

Det föreslås att ändringar görs i arbetskraftsmyndigheternas sätt att ordna samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning som hör till serviceprocessen för en arbetssökande under en viss tidsperiod. Dessutom föreslås ändringar i innehållet i det första samtal om jobbsökning som inleder perioden. Med beaktande av innehållet i ändringarna bedöms förslaget inte äventyra den kommunala finansieringsprincipen, eftersom dessa samtal i varje fall ska ordnas av arbetskraftsmyndigheten utifrån lagen om ordnande av arbetskraftsservice och eftersom ändringarna gäller endast sättet att ordna samtalen och dessutom, i fråga om det samtal om jobbsökning som inleder den första tidsperioden, sådana samlade ärenden, som redan för närvarande ska skötas av arbetskraftsmyndigheten utifrån lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

Grundlagsutskottet har riktat uppmärksamhet på anvisningen för att utarbeta regeringspropositioner (till exempel GrUU 41/2024 rd, GrUU 32/2024 rd, stycke 5, GrUU 19/2024 rd, stycke 7, GrUB 2/2024 rd, stycke 9, GrUU 9/2023 rd, stycke 6). I anvisningarna sägs det att om det råder osäkerhet om ett lagförslags grundlagsenlighet eller förhållande till människorättskonventioner, tas det i avsnittet om propositionens förhållande till grundlagen in ett uttryckligt uttalande där det sägs att det är önskvärt att propositionen förs till grundlagsutskottet för behandling. Enligt anvisningarna tas ett sådant uttalande inte in, om inte en bedömning av propositionen i grundlagsutskottet verkligen behövs på grund av något tolkningsproblem. Grundlagsutskottet har betonat att ett sådant yttrande inte ska inkluderas i motiveringarna i andra än de oklara situationer som nämnts i anvisningarna. 

Förutsättningarna för att betala allmänt stöd motsvarar till centrala delar förutsättningarna för att betala det nuvarande arbetsmarknadsstödet. Regleringen kring arbetsmarknadsstöd har utformats med samverkan av grundlagsutskottet under totalrevideringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Ändringarna i förutsättningarna för betalning av arbetsmarknadsstöd har behandlats i grundlagsutskottet även efter detta. Tillämpningen av behovsprövningen i fråga om allmänt stöd på allmänt stöd för personer som uppfyllt arbetsvillkoret avviker från nuläget och gäller endast en del av mottagarna av allmänt stöd, som har inkomster som överskrider inkomstgränsen och ska beaktas i behovsprövningen. Det är möjligt att dra av arbete som räknas in i arbetsvillkoret från väntetiden för allmänt stöd. Det partiella allmänna stödet gäller inte för dem som uppfyllt arbetsvillkoret. Allmänt stöd som är av samma nivå som den nuvarande grunddagpenningen kan efter att den föreslagna lagen trätt i kraft betalas till personer som får grunddagpenning för tilläggsdagar. 

Kommunernas nuvarande ansvar för finansiering av arbetslöshetsförmåner har utformats med samverkan av grundlagsutskottet (regeringens proposition RP 207/2022 rd till riksdagen med förslag till lagstiftning som gäller en omorganisering av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen, GrUU 90/2022 rd). 

De ändringar som föreslås för lagen om ordnande av arbetskraftsservice, vilka gäller sättet att ordna samtalen om jobbsökning och de kompletterande samtalen om jobbsökning för mottagarna av allmänt stöd i form av möten ansikte mot ansikte under en viss tidsperiod, handlar endast om en ändring av sättet att ordna samtal i situationer där arbetslösheten drar ut på tiden. Det första samtal om jobbsökning som inleder perioden omfattar dessutom i samlad form sådana uppgifter som redan för närvarande är lagstadgade uppgifter för arbetskraftsmyndigheten. 

Regeringen anser att det i propositionen inte föreslås sådana ändringar som skulle innebära att den inte kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Eftersom det i denna proposition föreslås att det stiftas en ny lag om allmänt stöd och den innehåller ett förslag om en förmån som tryggar den grundläggande försörjningen vid arbetslöshet, även om grunderna för att få och fastställa den i huvudsak överensstämmer med det nuvarande arbetsmarknadsstöd som utformats med medverkan av grundlagsutskottet, anser regeringen att det är önskvärt att ett utlåtande av riksdagens grundlagsutskott begärs i frågan.