2.1.1.1  Allmänt

Syftet med sjukpension enligt folkpensionslagen (568/2007) är att trygga försörjningen för en person som är bosatt i Finland under en tid av arbetsoförmåga. 

Enligt folkpensionslagen beviljas sjukpension för viss tid eller tills vidare. Sjukpension som beviljats för viss tid kallas för rehabiliteringsstöd. Med sjukpension avses i denna proposition sjukpension som beviljats för viss tid och också tills vidare, på samma sätt som regleringen i folkpensionslagen. 

Det fulla beloppet av folkpension är 775,70 euro per månad 2024, om mottagaren av folkpension inte är gift, i ett samboförhållande eller i ett registrerat partnerskap. Om mottagaren av folkpension är gift, i ett samboförhållande eller i ett registrerat partnerskap, är beloppet 692,54 euro per månad år 2024. 

2.1.1.2  Den nedre åldersgränsen för sjukpension

I 12 § i folkpensionslagen finns bestämmelser om rätten till sjukpension. Enligt bestämmelsen har en person som har fyllt 16 år och är arbetsoförmögen rätt till sjukpension, som kan fortsätta fram till ålderspension enligt folkpensionslagen. Pensionen kan dock beviljas till personer under 20 år med de förutsättningar som föreskrivs i 16 § i folkpensionslagen. 

Enligt 16 § 1 mom. i folkpensionslagen kan sjukpension som beviljas till en person under 20 år börja tidigast från ingången av månaden efter den under vilken hans eller hennes rätt till rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner upphörde. Om en persons yrkesinriktade rehabilitering fortsätter när han eller hon fyller 20 år beviljas inte sjukpension förrän rehabiliteringen eller utbetalningen av rehabiliteringspenning upphör. 

Enligt 16 § 2 mom. i folkpensionslagen kan sjukpension dock beviljas den som fyllt 16 år och som enligt utredningar inte anses ha möjligheter till yrkesinriktad rehabilitering eller vars yrkesinriktade rehabilitering avbrutits på grund av sjukdom eller upphört som resultatlös. 

Den nedre åldersgränsen för beviljande av sjukpension sänktes från 18 år till 16 år då lagen om folkpension (347/1956) år 1956 stiftades. Folkpensionssystemet var då på många sätt annorlunda än nu: exempelvis deltog de försäkrade i finansieringen av folkpensionen med folkpensionsavgifter som togs ut av dem. Beloppet av försäkringspremien berodde på den försäkrades årsinkomster och personer utan inkomster kunde befrias från avgiften. Folkpensionen omfattade också en del som fastställdes utifrån de betalade försäkringspremierna. Dessa särdrag har sedermera avlägsnats från folkpensionssystemet och pensionsförmånerna enligt detta system finansieras numera ur statens medel. Den nedre åldersgränsen för sjukpension sänktes i samband med reformen år 1956 på motsvarande sätt som den nedre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. När den nedre åldersgränsen för beviljande av folkpension och försäkringsskyldigheten var den samma, kunde sjukpension beviljas permanent till arbetsoförmögna direkt då försäkringen började. 

2.1.1.3  Regleringen om när rätten till sjukpension börjar enligt 15 § i folkpensionslagen

I 15 § i folkpensionslagen finns bestämmelser om hur eventuell rätt till sjukdagpenning för den som ansöker om sjukpension påverkar den tidpunkt då rätt till sjukpension börjar. Om en sökande av sjukpension inte har rätt till sjukdagpenning, påverkar den kalkylmässiga maximitiden för sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) enligt bestämmelserna den tidpunkt då rätt till sjukpension börjar på samma sätt som rätten till sjukdagpenning för personer som är berättigade till sjukdagpenning. I bestämmelsen finns därtill föreskrifter om hur rehabiliteringspenning som betalas efter maximitiden för sjukdagpenningen påverkar den tidpunkt då rätt till sjukpension börjar. 

Enligt huvudregeln i 15 § 1 mom. i folkpensionslagen beviljas sjukpension tidigast från ingången av månaden efter den för vilken sökanden på grund av sjukdom, lyte eller skada sist i enlighet med 8 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen hade haft rätt till sjukdagpenning. Om den som ansöker om sjukpension inte har rätt till sjukdagpenning, förutsätts på motsvarande sätt i regel att den kalkylmässiga maximitiden för sjukdagpenningen har upphört, innan rätten till sjukpension kan börja. 

Om sökandens arbetsoförmåga har inträtt innan han eller hon fyllt 15 år, krävs ingen maximitid enligt sjukförsäkringslagen eller någon motsvarande tid enligt 3 mom. i bestämmelsen. Följaktligen ska en väntetid inte ställas för personer som blivit arbetsoförmögna i en ålder under 15 år då de fyller 16 år (RP 124/1995 rd, s. 7). 

Sjukpension kan beviljas oberoende av om rätten till sjukdagpenning eller den kalkylmässiga maximitiden upphört också då den som ansökt om pension beviljats invalidpension enligt arbetspensionslagarna eller då den som ansöker om pension uppnått ålderspensionsåldern enligt arbetspensionslagarna och får ålderspension enligt arbetspensionslagarna. Det finns bestämmelser om de sista nämnda undantagen i bestämmelsens 1 och 4 mom. 

Om den som ansöker om sjukpension på grund av sjukdom, lyte eller skada fått rehabiliteringspenning som betalas av Folkpensionsanstalten eller rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna efter maximitiden för sjukdagpenning för tiden för yrkesinriktad rehabilitering, kan sjukpension med stöd av 2 mom. i bestämmelsen beviljas tidigast från ingången av månaden efter den månad då rätten till rehabiliteringspenning upphört. 

2.1.1.4  Kravet på bosättningstid enligt folkpensionslagen

I 9 § i folkpensionslagen finns bestämmelser om kravet på bosättningstid och situationer där kravet på bosättningstid inte tillämpas. 

En förutsättning för att bevilja folkpension och barnförhöjning enligt folkpensionslagen är att sökanden bott i Finland i minst tre år efter att ha fyllt 16 år. Kravet på bosättningstid tillämpas dock inte på en person vars arbetsoförmåga börjat då han eller hon bott i Finland och innan han eller hon har fyllt 19 år. Kravet på bosättningstid tillämpas inte heller på en person som ansöker om sjukpension och fått handikappbidrag för personer under 16 år då han eller hon har fyllt 16 år. 

I fråga om familjepension är kravet på bosättningstid i tillämpliga delar det samma. En förmånslåtare av familjepension ska ha bott åtminstone i tre år i Finland efter att ha fyllt 16 år. Också en efterlevande make eller maka ska för att få efterlevandepension ha bott i Finland i minst tre år före förmånslåtarens död innan han eller hon har fyllt 16 år. Om den efterlevande maken eller makan har bott utomlands då förmånslåtaren avlidit, ska han eller hon dessutom ha flyttat till Finland inom ett år efter förmånslåtarens död. I fråga om barnpension förutsätts att barnet bott i Finland då förmånslåtaren avlidit eller flyttat till Finland inom ett år från förmånslåtarens död. Kravet på bosättningstid tillämpas dock inte på en förmånslåtare, som då han eller hon avled var under 19 år, eller på en efterlevande make eller maka, som var under 19 år då förmånslåtaren avled. 

2.1.1.5  Bestämmelserna i folkpensionslagen om avvägning av folkpension och familjepension till personens boendetid i Finland

Det finns bestämmelser om avvägning av folkpension och familjepension till den tid som personen bott i Finland i 21, 32 och 44 § i folkpensionslagen. 

I beräkningen av den tid som en person bott i Finland för att avgöra en ansökan om folkpension eller efterlevandepension beaktas den tidsperiod som fastställts närmare i lagen för olika situationer efter att personen har fyllt 16 år. Om den tid som avses i 1 mom. är mindre än 80 procent av den totala tiden mellan det att personen fyllde 16 år och det att folkpensionen eller garantipensionen började eller personen fyllde 65 år, multipliceras beloppet av den fulla folkpensionen med en avvägningskoefficient. Avvägningskoefficienten räknas enligt de närmare föreskrifterna i bestämmelsen. 

Barnpension avvägs till den tid som förmånslåtaren bott i Finland enbart i de situationer som avses i 44 § 1 mom. i folkpensionslagen, varvid avvägningskoefficienten fastställs på motsvarande sätt som för efterlevandepension. 

2.1.2.1  Allmänt

Syftet med garantipension är att trygga försörjningen för en pensionstagare som bor i Finland genom att betala pension ur statens medel till honom eller henne, om hans eller hennes pension i övrigt inte räcker till skälig försörjning. Enligt lagen om garantipension (703/2010) minskar så gott som alla andra pensioner och ersättningar till en person till fullt belopp garantipensionens belopp. 

Beloppet av full garantipension är 976,59 euro per månad år 2024. 

2.1.2.2  Rätten till garantipension i synnerhet ur åldersgränsernas synvinkel

Det finns bestämmelser om rätten till garantipension i 7 § i lagen om garantipension. 

Rätten till garantipension kan enligt 7 § 1 mom. i lagen om garantipension basera sig på annan pension som personen får. I momentet definieras de pensioner som kommer i fråga. Då en persons rätt till garantipension uppkommer utifrån en annan pension som han eller hon får, ställs i lagen endast en ytterligare förutsättning i fråga om ålderspensionstagarens ålder: för att rätt till garantipension ska uppkomma utifrån ålderspension, ska personen därtill ha uppfyllt den nedre åldersgränsen för ålderspension som föreskrivits för hans eller hennes åldersklass i 11 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006). I de situationer som avses i 7 § 1 mom. i lagen om garantipension är det alltså i allmänhet av avgörande betydelse i fråga om uppkomsten av rätt till garantipension om sökanden uppfyller villkorna för någon pension som berättigar till garantipension, inklusive eventuella förutsättningar som anknyter till åldern. 

I 7 § 2 mom. i lagen om garantipension finns å sin sida bestämmelser om invandrares rätt till garantipension. Enligt 5 § i lagen om garantipension avses med invandrare en person som fyllt 16 år och flyttat till Finland och som inte får folkpension. I motiveringarna till bestämmelsen preciseras att man som invandrare betraktar en person som fyllt 16 år och flyttat till Finland och inte får folkpension på grund av att han eller hon har flyttat till Finland under sin tid med pension eller vid en ålder på över 65 år, då sådan bosättningstid som inverkar på folkpensionens belopp inte längre räknas denna person till godo (RP 50/2010 rd, s. 16). 

Rätt till garantipension innehas för det första av en invandrare som uppnått ålderspensionsåldern enligt 10 § i folkpensionslagen. Därtill har en invandrare som fyllt 16 år och som är arbetsoförmögen så som avses i 12 § i folkpensionslagen rätt till garantipension. I dessa fall kan arbetsoförmögenheten inte basera sig på specialbestämmelsen i 12 § 4 mom. i folkpensionslagen, vilken gäller permanent blinda, rörelsehindrade eller personer i hjälplöst tillstånd. 

Med stöd av 7 § 2 mom. i lagen om garantipension tillämpas på garantipension som beviljas till en invandrare utifrån arbetsoförmåga vad som föreskrivs om sjukpension i 13–16 och 18 § i folkpensionslagen. Följaktligen är rehabiliteringspenning och yrkesinriktad rehabilitering primära också i förhållande till garantipension som beviljas till invandrare utifrån arbetsoförmåga och Folkpensionsanstalten har en skyldighet att utreda sökandens rehabiliteringsmöjligheter innan ett pensionsbeslut meddelas. 

2.1.2.3  Kravet på bosättningstid enligt lagen om garantipension

Det krav på bosättningstid som tillämpas på beviljande av garantipension motsvarar kravet på bosättningstid för folkpension: i regel är en förutsättning för beviljande av garantipension att sökanden bott i Finland i minst tre års tid efter att ha fyllt 16 år. 

Också undantagen från kravet på bosättningstid är samma som i fråga om folkpension. Tre års boende i Finland förutsätts dock inte av en person vars arbetsoförmåga börjat då han eller hon bott i Finland och innan han eller hon fyllt 19 år. Detta förutsätts inte heller av en person som ansöker om sjukpension och har fått handikappbidrag för personer under 16 år enligt lagen om handikappförmåner då han eller hon fyllt 16 år. 

Garantipension avvägs inte till den tid som personen bott i Finland. 

2.1.5.1  Allmänt

I oktober 1991 trädde lagen om rehabiliteringspenning (611/1991) i kraft och den hade som mål att trygga utkomsten under rehabilitering. Enligt lagen om rehabiliteringspenning skulle syftet med rehabilitering som berättigar till rehabiliteringspenning vara att hålla kvar rehabiliteringsklienten i arbetslivet, eller att göra det möjligt för honom att återvända till eller placera sig i arbetslivet. Därtill fanns det bestämmelser om rehabiliteringsstöd enligt prövning, som kunde betalas för tiden efter rehabiliteringen. Samma grundläggande principer övergick till den gällande lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningsförmåner (nedan rehabiliteringslagen ), som trädde i kraft i början av år 2006.  

Vid den tidpunkt då lagen om rehabiliteringspenning stiftades ansågs tryggande av försörjningen under rehabiliteringstiden vara behövligt enligt regeringens proposition 259/1990 rd, eftersom deltagarna ansågs ha kostnader på grund av rehabiliteringsåtgärderna i viss mån, men framför allt för uppehället såväl för deltagarna som för deras familj samt också inkomstbortfall för den tid som ägnats åt rehabilitering. Vid den tidpunkten ansågs att uteblivet utkomstskydd under rehabiliteringstiden var ägnat åt att orsaka osäkerhet för rehabiliteringsklienten, minskad rehabiliteringsvilja och ojämlikhet mellan rehabiliteringsklienterna. I vissa fall ansågs bristen på utkomst under rehabiliteringstiden ha bildat ett hinder för att ansöka om rehabilitering. Personer med rätt till sjukdagpenning hade enklare än andra personer styrts till exempelvis rehabiliteringsperioder som ordnas av hälso- och sjukvården. (RP 259/1990 rd, s. 6–7). 

Enligt 17 § 2 mom. i den gällande rehabiliteringslagen har en rehabiliteringsklient mellan 16–67 år rätt till en rehabiliteringspenningförmån . Med rehabiliteringspenningförmån avses enligt 4 § 1 mom. 3 punkten i rehabiliteringslagen rehabiliteringspenning som betalas av Folkpensionsanstalten, ersättning för uppehälle och rehabiliteringsunderstöd enligt prövning. Begreppet rehabiliteringspenning omfattar också rehabiliteringspenning för unga, rehabiliteringspenning till pensionstagare och partiell rehabiliteringspenning, även om separata bestämmelser gäller för förutsättningarna att bevilja dessa.  

Rätt till rehabiliteringspenning föreligger för rehabiliteringsklienten för den tid som han eller hon på grund av deltagande i rehabilitering är förhindrad från att arbeta för egen eller någon annans räkning. En rehabiliteringspenningförmån kan betalas högst till utgången av den kalendermånad då rehabiliteringsklienten fyller 68 år.  

Vid den tidpunkten då lagen om rehabiliteringspenning stiftades motiverades inte explicit varför uttryckligen 16 år föreskrevs som den nedre åldersgränsen för rehabiliteringspenningen och rehabiliteringsunderstöd enligt prövning. Därtill kan det utifrån regeringens proposition om rehabiliteringspenninglagen utläsas att det beslutades att föreskriva att den nedre åldersgränsen för rehabiliteringspenning är 16 år, eftersom rehabiliteringspenning, som ett medel för att trygga försörjningen, kopplades uttryckligen till rehabilitering med siktet på arbete. (RP 259/1990 rd, s. 11, 18 och 28). Då den gällande rehabiliteringslagen stiftades, överfördes den nedre åldersgränsen i oförändrad form. 

Rehabiliteringspenning beviljas enligt 17 § 3 mom. i rehabiliteringslagen för tiden för rehabilitering utifrån de grunder som föreskrivs i 18 och 19 § i rehabiliteringslagen. 

Enligt 32 § 1 mom. i rehabiliteringslagen uppgår rehabiliteringspenningen till minst beloppet av den sjukdagpenning som rehabiliteringsklienten enligt sjukförsäkringslagen hade varit berättigad till om han eller hon hade blivit arbetsoförmögen när rehabiliteringen började. Enligt 3 mom. i samma paragraf uppgår rehabiliteringspenningen alltid till minst beloppet av dagpenning enligt 11 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen. År 2024 är minimibeloppet av rehabiliteringspenningen 31,99 euro per vardag. Penningbeloppet justeras genom att iaktta lagen om folkpensionsindex (456/2001). I enlighet med lagen om indexjustering åren 2024–2027 av vissa förmåner och belopp som är bundna vid folkpensionsindex och levnadskostnadsindex (1296/2023) görs i princip inte indexjusteringar av beloppet av rehabiliteringspenning till minimibelopp under åren 2024–2027. 

Rehabiliteringspenning för pensionstagare är lägre än vad som föreskrivits i 32 § eftersom det i 34 § i rehabiliteringslagen föreskrivs att trots vad som föreskrivs i 32 § är rehabiliteringspenningen för pensionstagare per dag en tjugofemtedel av en tiondel av summan av de i denna paragraf avsedda månatliga pensionerna, om en rehabiliteringsklient får, full invalidpension eller arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna, sjukpension enligt 12 § i folkpensionslagen, med undantag för sjukpension enligt 4 mom. i den paragrafen eller sådan garantipension enligt lagen om garantipension som beviljas utöver de pensioner som nämns i denna paragraf.  

Trots vad som föreskrivs i 32 § 3 mom. är beloppet av den rehabiliteringspenning som betalas som partiell rehabiliteringspenning enligt 32 a § i rehabiliteringslagen hälften av det belopp som bestäms i enlighet med 32 § och som rehabiliteringsklienten hade haft rätt till om klienten på grund av rehabiliteringen hade varit förhindrad att arbeta på heltid den dagen. Rehabiliteringspenning till pensionstagare fastställs dock på så sätt som redogjorts ovan enligt 34 §.  

Rehabiliteringspenning för unga är en rehabiliteringspenning som beviljas utifrån andra förutsättningar är övriga rehabiliteringspenningar. Enligt 20 § 1 mom. i rehabiliteringslagen beviljas rehabiliteringspenning för unga i syfte att säkerställa yrkesinriktad rehabilitering och främja möjligheterna att få arbete för en försäkrad som fyllt 16 år och vars arbets- och studieförmåga och förtjänstmöjligheter eller möjligheter att välja yrke och arbete är väsentligt försämrade på grund av sjukdom, lyte eller kroppsskada på det sätt som avses i 6 § i rehabiliteringslagen och som på basis av intensifierad bedömning av arbetsförmågan är i behov av intensifierad rehabilitering. Dessutom förutsätts det att en individuell studie- och rehabiliteringsplan upprättats för den försäkrade.  

Enligt 20 § 2 mom. i rehabiliteringslagen betalas rehabiliteringspenning för unga högst till utgången av den månad då den försäkrade fyller 20 år. Om den försäkrade deltar i rehabilitering när han eller hon fyller 20 år, fortsätter betalningen av rehabiliteringspenning till utgången av den månad under vilken pågående rehabilitering avslutas. Med detta avses avläggandet av hela den i studie- och rehabiliteringsplanen angivna examen som den försäkrade har godkänts att studera för innan han eller hon har fyllt 20 år. 

När rehabiliteringspenningen för unga trädde i kraft som en ny förmån från och med början av år 1999, gällde den enbart för personer i åldern 16–17 år. De unga personer som hör till målgruppen för förmånen hade i allmänhet inte kunnat få ett beslut om yrkesinriktad rehabilitering och följaktligen inte heller rehabiliteringspenning som beviljas utifrån den, eftersom de i regel ännu gick i grundskolan, eftersom det var möjligt att förlänga läroplikten för unga personer med en funktionsnedsättning ända tills 17 års ålder enligt grundskolelagen (476/1983). Syftet med rehabiliteringspenningen för unga var att en ung person, vars arbetsförmåga enligt de närmare föreskrifterna är väsentligt nedsatt på grund av sjukdom, lyte eller skada och som betraktas som svårt funktionshindrar, ska ha möjlighet till aktiv yrkesinriktad rehabilitering i stället för eventuell övergång till sjukpension. Sedermera, från och med den 1 april 2002, höjdes den övre åldersgränsen för rehabiliteringspenning för unga till 20 år. 

Beloppet av rehabiliteringspenning för unga fastställs på samma sätt som övriga rehabiliteringspenningar. 

Enligt 30 § 1 mom. i rehabiliteringslagen kan till en rehabiliteringsklient som har fått rehabiliteringspenning för tiden efter rehabiliteringen betalas rehabiliteringsunderstöd enligt prövning, om detta är synnerligen behövligt för att klienten skall få arbete. Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning betalas dock inte för den tid då klienten är berättigad till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Enligt 30 § 2 mom. i rehabiliteringslagen motsvarar rehabiliteringsunderstöd enligt prövning högst mottagarens rehabiliteringspenning uträknad för sex månader. Understödet bestäms som ett engångsbelopp och betalas i en eller flera poster. 

I 31 § i rehabiliteringslagen föreskrivs att till en rehabiliteringsklient kan som ersättning för uppehälle betalas 9 euro per dag för extra rehabiliteringskostnader i syfte att säkerställa deltagande i rehabilitering. Ersättning för uppehälle kan betalas för den tid som undersökningar och prov för utredning av rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna eller öppenvårdsrehabilitering eller annan motsvarande rehabilitering pågår. Ersättning för uppehälle betalas inte för deltagande i yrkesutbildning, läroavtalsutbildning eller annan motsvarande långvarig rehabilitering. Ersättning för uppehälle betalas till en rehabiliteringsklient som har rätt till rehabiliteringspenning för rehabiliteringstiden och vars rehabiliteringspenning utan avdrag uppgår till högst det belopp som anges i 32 § 3 mom.  

När föreskrifterna om ersättning för uppehälle stiftades, motiverades ersättningen med att deltagande i rehabilitering för rehabiliteringsklienten kan orsaka rese- och näringskostnader som inte ersätts, kostnader till följd av utbildning på en främmande ort och andra kostnader, såsom anskaffning av utrustning som behövs för att delta i rehabiliteringen. Sådana extra kostnader som orsakas av rehabilitering kan inte beaktas då storleken på rehabiliteringspenning fastställs och för att deltagandet i rehabilitering på grund av dessa kostnader inte skulle äventyras, föreslogs att bestämmelser stiftas om ersättning för uppehälle. (RP 184/2000 rd, s. 19). 

Ersättningen för uppehälle är 9 euro per dag. Ersättningsbeloppet är inte indexbundet. 

Rehabiliteringspenningförmåner enligt den gällande rehabiliteringslagen finansieras via den lagstadgade arbetsinkomstförsäkringen i sjukförsäkringen. De försäkrade och arbetsgivaren deltar i insamlingen av de medel som behövs för betalningen av förmånerna med försäkringspremier och försäkringsavgifter. Staten finansierar en del av rehabiliteringspenningförmånerna. Ur sjukförsäkringen betalas rehabiliteringspenningförmåner enligt rehabiliteringslagen och sjuk- och föräldradagpenningar. Enligt 18 kap. 5 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen börjar skyldigheten att betala sjukförsäkringens dagpenningspremie från ingången av den månad som följer på den månad då den försäkrade fyller 16 år och upphör efter den kalendermånad då den försäkrade fyller 68 år. Med stöd av 18 kap. 15 § i sjukförsäkringslagen bestäms sjukförsäkringens dagpenningspremie utifrån den försäkrades skattepliktiga löneinkomst och företagarinkomst, om inte något annat föreskrivs i sjukförsäkringslagen. Utifrån 3 mom. i samma paragraf tas dagpenningspremie inte ut om det sammanlagda beloppet av den årliga löne- och företagarinkomsten understiger 16 499 euro (i 2024 års nivå). 

2.1.5.2  Information om mottagare av rehabiliteringspenningförmåner under 18 år

Under år 2023 fick sammanlagt 9 730 personer under 18 år rehabiliteringspenning . Av dem fick endast några personer rehabiliteringspenning till ett belopp som överstiger minimibeloppet.  

Under år 2023 fick 1 471 personer under 18 år så kallad vanlig rehabiliteringspenning , det vill säga annan än rehabiliteringspenning för unga. För de personer som fick vanlig rehabiliteringspenning utifrån yrkesinriktad rehabilitering (inte yrkesinriktad rehabilitering för unga personer), var den absolut största sjukdomshuvudgruppen F00–F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (593 personer). Vanlig rehabiliteringspenning kan dock också fås utifrån yrkesinriktad rehabilitering för unga (sammanlagt 767 personer år 2023). I dessa fall specificerades inte diagnosinformationen, eftersom den inte behövs för att bevilja rehabilitering.  

Rehabiliteringspenning till pensionstagare betalades inte till en enda person under 18 år under år 2023. 

Partiell rehabiliteringspenning betalades inte till en enda person under 18 år under år 2023. 

År 2023 fick 8 449 personer under 18 år rehabiliteringspenning för unga . Av mottagarna av rehabiliteringspenning för unga fick största delen (7 769 personer) förmånen utifrån en sjukdom i sjukdomshuvudgruppen ”Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar” (F00–F99). De största diagnosgrupperna i dessa vara F90 Hyperkinetiska störningar, F84 Genomgripande utvecklingsstörningar och F32 Depressiv episod.  

Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning betalades inte alls till personer under 18 år under år 2023.  

År 2023 fick färre än 10 personer under 18 år ersättning för uppehälle och beloppet av Folkpensionsanstaltens ersättningar till mottagare av rehabiliteringspenning som var yngre än 18 år var totalt under 5 000 euro år 2023.  

2.1.6.1  Allmänt

Sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) betalas enligt 8 kap. 1 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen för att ersätta inkomstbortfall vid arbetsoförmåga. Enligt 4 § i samma kapitel innehas rätt till dagpenning för en försäkrad för den tid han eller hon är förhindrad att utföra sitt arbete på grund av arbetsoförmåga till följd av sjukdom. Med arbetsoförmåga avses ett sådant av sjukdom framkallat tillstånd under vilket den försäkrade, medan sjukdomen varar, är oförmögen att utföra sitt vanliga arbete eller därmed nära jämförbart arbete. 

Enligt 8 kap. 2 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen innehas rätt till sjukdagpenning av varje 16–67-årig försäkrad som är bosatt i Finland, förutsatt att arbetsoförmågan till följd av sjukdom har inträtt efter det att den försäkrade har fyllt 16 år. Enligt bestämmelsen kan dagpenning betalas högst till utgången av den kalendermånad då den försäkrade fyller 68 år. I 2 mom. i samma paragraf föreskrivs att har arbetsoförmåga till följd av sjukdom inträtt efter det att den försäkrade har fyllt 15 år och fortgår sjukdomen efter det att han eller hon har fyllt 16 år, har den försäkrade rätt att få sjukdagpenning för tiden för arbetsoförmåga efter det han eller hon uppnått sistnämnda ålder högst till utgången av den kalendermånad som föregår den månad då arbetsoförmågan kommer att ha fortgått ett år. 

Den nedre åldersgränsen på 16 år för sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen har gällt redan i den sjukförsäkringslag som föregick den gällande sjukförsäkringslagen (364/1963), med andra ord från och med år 1964. När sjukförsäkringslagen från år 1964 stiftades innehöll regeringens proposition inte någon explicit motivering till varför uttryckligen 16 år föreskrevs som nedre åldersgräns för sjukdagpenningen. Regeringens proposition innehåller dock en hänvisning till den dåvarande övre åldersgränsen på 16 år för barnbidrag och den nedre åldersgränsen på 16 år för rätten till folkpension. (RP 129/1962 rd, s. 1 och 5). Den nedre åldersgränsen överfördes i oförändrad form till den sjukförsäkringslag som varit i kraft från år 2005. 

Sjukdagpenningens belopp fastställs utifrån den försäkrades årsinkomst i enlighet med 11 kap. i sjukförsäkringslagen. Med årsinkomst avses inkomsterna som betalats under de 12 kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån. I årsinkomsten inräknas så som fastställs närmare i 11 kap. i lagen de löneinkomster som betalats under dessa tolv månader, arbetsinkomst enligt den pensionslag för företagare eller jordbruksföretagare vilken var i kraft under denna tid, försäkringslön som hänför sig till denna tid eller ersättningar för inkomstbortfall och förmånsinkomster under denna tid. I vissa situationer som föreskrivs närmare i lagen kan en dagpenningsförmån undantagsvis fastställas utifrån inkomsterna från de tre månaderna innan arbetsoförmågan eller förmånsrätten börjat, ändrade till en årsinkomst. Minimibeloppet av sjukdagpenning är enligt 11 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen 31,99 euro per vardag år 2024. Penningbeloppet justeras genom att iaktta lagen om folkpensionsindex (456/2001). I enlighet med lagen om indexjustering åren 2024–2027 av vissa förmåner och belopp som är bundna vid folkpensionsindex och levnadskostnadsindex (1296/2023) görs i princip inte indexjusteringar av beloppet av sjukdagpenning till minimibelopp under åren 2024–2027. 

Enligt 8 kap. 11 § i sjukförsäkringslagen är syftet med partiell sjukdagpenning att stödja sådana 16–67-åriga försäkrade som är arbetsoförmögna i enlighet med 4 § att stanna kvar i arbetslivet och återgå till heltidsarbete. I 11 kap. 14 § i sjukförsäkringslagen föreskrivs att trots vad som föreskrivs någon annanstans i sjukförsäkringslagen är beloppet av den partiella sjukdagpenningen alltid hälften av beloppet av den sjukdagpenning som omedelbart föregår den partiella sjukdagpenningen eller hälften av beloppet av den sjukdagpenning som den försäkrade hade haft rätt till när rätten till partiell sjukdagpenning började. I beloppet av sjukdagpenningen beaktas dock inte sådana i 12 kap. i sjukförsäkringslagen avsedda förmåner som är primära i förhållande till sjukdagpenningen. Beloppet av den partiella sjukdagpenningen är alltid minst hälften av sjukdagpenningens minimibelopp enligt 10 §.  

Sjukdagpenning finansieras via den lagstadgade arbetsinkomstförsäkringen i sjukförsäkringen, såsom rehabiliteringspenningförmåner enligt rehabiliteringslagen, och de regler som gäller finansiering och avgifterna av arbetsinkomstförsäkring, vilka beskrivits i perioden av nuläget som gällde rehabiliteringsförmåner, gäller också för sjukdagpenning. 

Lagstiftningen om sjukdagpenning innehåller också bestämmelser om utredning av rehabiliteringsbehovet, vars syfte är att främja återgången till arbete eller studier genom att utreda möjligheterna till rehabilitering. Enligt 12 kap. 6 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen ska Folkpensionsanstalten vid behov utreda en försäkrads behov av rehabilitering, dock senast när antalet dagar som räknas in i maximitiderna för sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning överstiger 60 dagar. Folkpensionsanstalten ska dessutom vid behov utreda den försäkrades behov av rehabilitering när antalet dagar som räknas in i maximitiderna för sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning överstiger 150 eller 230 dagar. 

I 12 kap. 6 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen föreskrivs att Folkpensionsanstalten skall omedelbart när 150 dagpenningsdagar gått till ända underrätta den som beviljat pensionen enligt 3 § 1 mom. i samma kapitel om att primärtiden upphört. Den försäkrade skall samtidigt informeras om möjligheterna att få rehabilitering och att söka annan ersättning. 

Enligt 12 kap. 6 § 3 mom. i sjukförsäkringslagen får avvikelse från anmälningsskyldigheten enligt 2 mom. göras om: 1) arbetsoförmågan uppenbarligen upphör inom en månad efter det att 150 dagpenningsdagar gått till ända, 2) den försäkrade har sökt yrkesinriktad rehabilitering eller därtill anknuten medicinsk rehabilitering, eller 3) den försäkrade har sökt i 8 kap. 6 § 1 mom. 2, 3 eller 4 punkten avsedd rehabiliteringspenning eller ersättning för inkomstbortfall. Enligt 4 mom. i samma paragraf skall den försäkrade dock omedelbart informeras om möjligheterna att få rehabilitering och att söka annan ersättning, om arbetsoförmågan fortgår eller ansökan om rehabilitering eller rehabiliteringspenning avslås. 

2.1.6.2  Information om mottagare av sjukdagpenning som är under 18 år

Under år 2023 uppgick antalet mottagare av sjukdagpenning under 18 år till 786. Av dem fick 715 sjukdagpenning till minimibeloppet. Av alla mottagare av sjukdagpenning under 18 år hade 165 personer varit löntagare, 1 person företagare, jordbrukare eller näringsidkare, 2 personer arbetslösa och 593 personer hade varit studerande innan de blev arbetsoförmögna. 

De största huvudgrupperna för sjukdomar för mottagare av sjukdagpenning under 18 år var följande: F00–F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (532 personer), S00–T98 Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker (129 personer), M00–M99 Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven (38 personer). 

I huvudgruppen F00–F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar utgjordes de största diagnosgrupperna av: F11–F16, F18, F19 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av droger (under 5 personer), F20–F29 Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom (32 personer), F30–F39 Förstämningssyndrom (affektiva syndrom) (222 personer), F40–F48 Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom (203 personer), F60–F69 Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna (under 5 personer) Andra sjukdomar som hör till huvudgruppen F00–F99 (118 personer). En person kan ha flera diagnoser under ett år, varför det sammanräknade antalet personer är större än ovan nämnda 532 personer. 

Partiell sjukdagpenning betalades inte till en enda person under 18 år under år 2023. 

Under år 2023 betalades sjukdagpenning i 123 fall till arbetsgivaren för en förmånstagare under 18 år. Det sammanlagda beloppet var 37 243 euro. I genomsnitt betalades sjukdagpenning i dessa fall för 10 vardagar under år 2023. 

2.1.7.1  Allmänt

Syftet med den gällande lagen om handikappförmåner (570/2007) är att stödja i Finland bosatta funktionshindrade eller långvarigt sjuka personers förmåga att klara av sitt dagliga liv, deras deltagande i arbetslivet eller studier, upprätthållandet av deras funktionsförmåga samt deras boende hemma, rehabilitering och vård. Handikappförmånerna enligt lagen om handikappförmåner består av handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år, vårdbidrag för pensionstagare samt veterantillägg som en del av vårdbidraget. Handikappbidragen och vårdbidraget för pensionstagare har enligt personens behov av stöd graderats i bidrag till grundbelopp, förhöjt belopp och högsta belopp. 

Handikappförmånerna är statsfinansierade förmåner på grund av deras samhälleliga karaktär. Det tre olika förmånerna i systemet med handikappförmåner kompletterar varandra på så sätt att målet är att med dessa bidra till att säkerställa stöd till en person med funktionsnedsättning och en långtidssjuk under livets olika skeden. 

Målet med handikappbidrag för personer under16 å r är att stödja ett barn med en långtidssjukdom eller en funktionsnedsättning att klara av sitt dagliga liv. Handikappbidrag för personer under 16 år betalas då vården, omvårdnaden och rehabiliteringen i anslutning till sjukdom, lyte eller skada som diagnosticerats på behörigt sätt för ett barn under 16 år i minst sex månader innebär större belastning och bundenhet än vad som är vanligt jämfört med friska barn i samma ålder.  

Handikappbidrag för personer under 16 år föregicks av vårdbidrag för barn, som baserade sig på lagen om vårdbidrag för barn (444/1969), som sedermera hävts. Vårdbidrag för barn betalades för att ersätta ekonomisk eller annan särskild belastning som orsakas av vård och rehabilitering av ett barn under 16 år som har en sjukdom eller funktionsnedsättning och som bor i Finland. Då lagen om vårdbidrag för barn stiftades hänvisade man till att det föreslagna vårdbidraget för barn var en förmån som anknyter till folkpensionssystemet och som skulle betalas till barn i åldern 3–15 år. Enligt regeringens proposition var vårdbidraget för barn avsett för barn som då de fyller 16 år kommer att få sjukpension enligt folkpensionslagen med hjälp- och vårdtillägg. (RP 80/1969 rd, s. 1). Vid den tidpunkten var den nedre åldersgränsen för folkpension 16 år. 

Beloppen av handikappbidrag för personer under 16 år var under år 2024 följande: grundbidrag 108,89 euro per månad, förhöjt bidrag 254,10 euro per månad, det högsta bidraget 492,71 euro per månad. Penningbeloppen justeras enligt lagen om folkpensionsindex (456/2001). 

Målet med handikappbidrag för personer över16 år är att stödja personer med en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning, vilka inte är i pension, att klara av det dagliga livet, delta i arbetslivet, studera, bevara funktionsförmågan, bo hemma samt att genomgå rehabilitering och vård. Handikappbidrag betalas då sökanden har nedsatt funktionsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada i åtminstone ett år utan avbrott och dessutom förutsätts det att sökandens sjukdom, lyte eller skada medför olägenhet, hjälpbehov eller behov av handledning och tillsyn.  

Handikappbidraget för personer över 16 år föregicks av handikappbidrag enligt den lag om handikappbidrag (124/1988) som sedermera hävts. Syftet med handikappbidrag enligt lagen om handikappbidrag var att stödja personer med en funktionsnedsättning i åldern 16–64-år att klara av vardagen, arbetet och studierna. Bidrag beviljades dock inte om personen fick sjukpension enligt folkpensionslagen eller invalidpension enligt arbetspensionslagarna eller individuell förtidspension eller särskilt stöd för invandrare utifrån arbetsoförmåga. Enligt förarbetena till lagen om handikappbidrag handlade det om en förmån för personer i arbetsför ålder (RP 126/1987 rd, s. 5). Lagen om invalidpenning (374/1951), som föregick lagen om handikappbidrag, innehöll bestämmelser om att förutsättningen för invalidpenning enligt denna lag var förvärvsarbete eller arbete som utförts hemma för den egna familjens räkning. I lagen om hjälp till blinda (331/1941), som föregick den, föreskrevs å sin sida att den nedre gränsen för att få understöd för blinda enligt denna lag var 16 år och att mottagaren dessutom skulle förvärvsarbeta eller delta i yrkesundervisning. Före lagen om hjälp till blinda var den nedre åldersgränsen för understöd till blinda enligt statsrådets beslut 18 år. I förarbetena till lagen om hjälp till blinda (RP 27/1941 rd, s. 1) konstaterades dock att det finns fall där det är ändamålsenligt att understöda en ung person att få yrkesundervisning redan då personen fyllt 16 år, varför det föreslogs att den nedre åldersgränsen sänks med två år, det vill säga till samma ålder som också enligt barnskyddslagen var den övre åldersgränsen för barn. I förarbetena konstaterades också att den nedre åldersgränsen för att få understöd för blinda i Sverige var 16 år vid den tidpunkten. 

Beloppen av handikappbidrag för personer över 16 år var under år 2024 följande: grundbidrag 108,89 euro per månad, förhöjt bidrag 254,10 euro per månad, det högsta bidraget 492,71 euro per månad. Penningbeloppen justeras enligt lagen om folkpensionsindex (456/2001). 

Vårdbidrag för pensionstagare kan beviljas till en person som fyllt 16 år och får pension eller ersättning från Finland eller utlandet som berättigar till vårdbidrag för pensionstagare. Det finns bestämmelser om eventuella åldersgränser för dessa pensioner och ersättningar i den lagstiftning som gäller för dessa. Rätt till sjukpension enligt till exempel folkpensionslagen kan uppkomma från och med 16 års ålder, sjukpension enligt arbetspensionslagstiftningen från och med 17 års ålder, medan det inte finns någon nedre åldersgräns för ersättningar som betalas utifrån lagstiftningen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Målet med vårdbidrag för pensionstagare är att stödja en pensionstagare med en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning att klara av det dagliga livet och att bevara sin funktionsförmåga, bo hemma samt att genomgå rehabilitering och vård. Vårdbidrag för pensionstagare betalas då sökanden har nedsatt funktionsförmåga i åtminstone ett år och dessutom förutsätts det att personens sjukdom, lyte eller skada medför hjälpbehov eller behov av handledning och tillsyn.  

Vårdbidrag för pensionstagare föregicks av det vårdbidrag för pensionstagare som betalades enligt bestämmelserna i folkpensionslagen från år 1956. Vårdbidrag ansågs ursprungligen vara en del av folkpensionen, men sedermera ändrades bestämmelserna i folkpensionslagen från år 1956 så att bidraget, oberoende av betalning av folkpension, kunde beviljas till personer över 65 år eller till yngre arbetsoförmögna personer, som i övrigt uppfyller förutsättningarna för att få vårdbidrag för pensionstagare. Med bidraget stöddes vården av en pensionstagare som bor hemma och som har en sjukdom eller en funktionsnedsättning och ersattes specialkostnader som orsakades för dem av sjukdomen eller funktionsnedsättningen. Eftersom vårdbidraget ursprungligen var en del av folkpensionen, har det haft samma nedre åldersgräns som sjukpension som betalas enligt folkpensionslagen. 

Beloppen av vårdbidrag till pensionstagare är år 2024 följande: grundbidrag 83,34 euro per månad, förhöjt bidrag 181,56 euro per månad, det högsta bidraget 383,92 euro per månad. Till personer som får vårdbidrag till förhöjt eller högsta belopp enligt 9 § och extra fronttillägg enligt lagen om frontmannapension (119/1977) betalas vårdbidraget förhöjt med ett veterantillägg. Veterantillägget uppgår till 125,79 euro per månad år 2024. Penningbeloppen justeras genom att iaktta lagen om folkpensionsindex (456/2001). 

När lagen om handikappförmåner stiftades, samlades, som en del av den helhet som syftade till att modernisera och förtydliga lagstiftningen om utkomstskydd, bestämmelserna som gällde handikappförmåner och som var åtskilda från varandra från tre lagar: lagen om vårdbidrag för barn, lagen om handikappförmåner och 1956 års folkpensionslag (RP 90/2006 rd, s. 1 och 16). När lagen om handikappförmåner stiftades behölls i stor utsträckning förutsättningarna för beviljande av förmåner i de olika lagarna om handikappförmåner utan att ingripa i åldersgränserna och utan att heller motivera åldersgränserna vid den tidpunkten. 

2.1.7.2  Kravet på bosättningstid enligt lagen om handikappförmåner

Så som i folkpensionslagen finns det bestämmelser om kravet på bosättningstid också i lagen om handikappförmåner. Enligt 6 § 1 mom. i lagen om handikappförmåner är en förutsättning för att bevilja en handikappförmån att sökanden bott i Finland i minst tre år efter att ha fyllt 16 år. Den vars sjukdom har brutit ut eller funktionshinder uppkommit när han eller hon varit bosatt i Finland och ännu inte fyllt 19 år har rätt till handikappförmån utan att kravet på bosättningstid uppfylls. Med stöd av 6 § 2 mom. i lagen om handikappförmåner har en person dock dessutom utan att kravet på bosättningstid uppfylls rätt till: 1) handikappbidrag för personer under 16 år, 2) handikappbidrag för personer över 16 år, om personen får handikappbidrag för personer under 16 år när han eller hon fyller 16 år och 3) vårdbidrag för pensionstagare, om han eller hon får handikappbidrag för personer under 16 år när han eller hon fyller 16 år. 

2.1.7.3  Information om mottagare av handikappförmåner under 18 år

I december 2023 fick sammanlagt 47 324 personer handikappbidragför personer under 16 år .  

De största huvudgrupperna för sjukdomar var följande: F00–F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (33 641 personer), E00–E90 Endokrina sjukdomar, nutritionsrubbningar och ämnesomsättningssjukdomar (4 591 personer), K00–K93 Matsmältningsorganens sjukdomar (3 001 personer), Q99 Medfödda missbildningar, deformiteter och kromosomavvikelser (2 164 personer) och G00–G99 Sjukdomar i nervsystemet (1 314 personer). 

De vanligaste underklasserna till huvudsjukdomsgruppen F00–F00 var följande: F80–F89 Störningar av psykisk utveckling (15 205 personer) och F90–F98 Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid (13 825 personer). 

I december 2023 fick sammanlagt 8 047 personer handikappbidrag för personer under 16 år i åldersklasserna 14–16 år. Handikappbidrag för personer under 16 år kan fås ännu i 16 års ålder därför att bidraget enligt 33 § 2 mom. i lagen om handikappförmåner upphör senast från ingången av den månad som följer efter den under vilken barnet fyller 16 år. 

I åldersklasserna 14–16 år var de största sjukdomshuvudgrupperna: F00–F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (5 220 personer), E00–E99 Endokrina sjukdomar, nutritionsrubbningar och ämnesomsättningssjukdomar (1 211 personer) och K00–K93 Matsmältningsorganens sjukdomar (806 personer). 

I åldersklasserna 14–16 år var de vanligaste underklasserna i sjukdomshuvudgrupperna F00–F99: F90–F98 Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid (2 256 personer), F80–F89 Störningar av psykisk utveckling (1 397 personer), F70–F79 Psykisk utvecklingsstörning (835 personer), F40–F48 Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom (331 personer) och F30–F39 Förstämningssyndrom (239 personer). 

Handikappbidrag för personer över 16 år erhölls i december 2023 av sammanlagt 2 815 personer under 18 år.  

Numerärt sett var de största huvudgrupperna för sjukdomar: F00–F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (2 497 personer), Q00–Q99 Medfödda missbildningar, deformiteter och kromosomavvikelser (108 personer) och G00–G99 Sjukdomar i nervsystemet (100 personer). 

De vanligaste underklasserna till huvudsjukdomsgruppen F00–F00 var följande: F80–F89 Störningar av psykisk utveckling (766 personer), F90–F98 – Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid (632 personer), F70–F79 Psykisk utvecklingsstörning (461 personer), F40–F48 Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom (272 personer) och F30–F39 Förstämningssyndrom (243 personer). 

Vårdbidrag för pensionstagare ficks i december 2023 av sammanlagt 648 personer under 18 år.  

Numerärt sett var de största huvudgrupperna för sjukdomar: F00–F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (508 personer), Q00–Q99 Medfödda missbildningar, deformiteter och kromosomavvikelser (93 personer) och G00–G99 Sjukdomar i nervsystemet (29 personer). 

De vanligaste underklasserna till huvudsjukdomsgruppen F00–F00 var följande: F70–F79 Psykisk utvecklingsstörning (443 personer) och F80–F89 Störningar av psykisk utveckling (57 personer). 

2.1.8.1  Allmänt

Det finns bestämmelser om de allmänna begränsningarna för att få en arbetslöshetsförmån med anledning av åldern på mottagaren av en arbetslöshetsförmån i 3 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt 1 mom. i paragrafen beviljas inte arbetslöshetsförmåner till en arbetssökande som inte har fyllt 18 år. Arbetslöshetsförmåner kan dock beviljas en arbetssökande som fyllt 17 år och som har fullgjort sin läroplikt eller som har avbrutit fullgörandet av sin läroplikt på det sätt som anges i 7 § i läropliktslagen. 

Arbetslöshetsförmånerna utgörs av arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Arbetslöshetsdagpenning betalas antingen som grunddagpenning eller som inkomstrelaterad dagpenning för personer som är försäkrade i en arbetslöshetskassa. En ytterligare förutsättning för betalning av arbetslöshetsdagpenning är att arbetsvillkoret, och i fråga om inkomstrelaterad dagpenning, att villkoret för medlemskap i arbetslöshetskassan, är uppfyllt. Arbetsmarknadsstöd betalas till en person som inte är etablerad på arbetsmarknaden eller till en person som fått arbetslöshetsdagpenning i den maximitid som föreskrivs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

I 2 kap. 13 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs att en ung person under 18 år som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter inte har rätt till arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet. Arbetsmarknadsstöd kan dock betalas ut till en ung person under 18 år utan utbildning för tiden för sysselsättningsfrämjande service. 

Enligt 7 § 1 mom. i läropliktslagen har en läropliktig rätt att avbryta fullgörandet av läroplikten för viss tid: 1) på grund av en långvarig sjukdom eller skada som hindrar fullgörandet av läroplikten, 2) under moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledigheten, 3) under en tillfällig vistelse utomlands som varar i minst en månad, om den läropliktige utomlands deltar i utbildning och 4)på grund av något annat vägande skäl som hänför sig till den läropliktiges livssituation och som hindrar fullgörandet av läroplikten. Enligt 2 mom. i paragrafen har en läropliktig rätt att avbryta fullgörandet av läroplikten tills vidare, om den sjukdom eller skada som hindrar fullgörandet av läroplikten är av bestående natur. 

Arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen uppgår år 2024 till 37,21 euro per dag. Penningbeloppet justeras genom att iaktta lagen om folkpensionsindex (456/2001). I enlighet med lagen om indexjustering åren 2024–2027 av vissa förmåner och belopp som är bundna vid folkpensionsindex och levnadskostnadsindex (1296/2023) görs i princip inte indexjusteringar av arbetsmarknadsstödets och grunddagpenningens belopp under åren 2024–2027. 

2.1.8.2  Information om mottagare av arbetslöshetsförmåner under 18 år

År 2023 fick 140 personer under 18 år en arbetslöshetsförmån. Av dem fick 139 arbetsmarknadsstöd. Denna siffra omfattar såväl personer som fullgjort läroplikten som personer som avbrutit fullgörandet av den och statistiken redogör inte för orsaken till att personen är berättigad till förmånen. 

2.2.1.1  Allmänt bostadsbidrag

Allmänt bostadsbidrag betalas ur statens medel i enlighet med lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014) för att sänka hushållets boendeutgifter. Bostadsbidrag beviljas utifrån förutsättningarna för beviljande i lagen om bostadsbidrag. 

Personer som varaktigt bor i samma bostad hör till samma hushåll, såvida inte annat följer av 4 § 1 mom. i lagen om bostadsbidrag, i praktiken till exempel av ett separat hyresavtal för de boende. Föräldrarna och deras barn och mor- eller farföräldrar och barnbarn hör dock till samma hushåll om de bor i samma bostad, oberoende av till exempel separata hyreskontrakt eller arrangemang för att betala hyra. Detta gäller såväl föräldrarnas minderåriga som föräldrarnas myndiga barn. Om en person under 18 år bor med sin förälder eller sina föräldrar, hör han eller hon följaktligen till samma hushåll som hans eller hennes förälder eller föräldrar då bostadsbidrag beviljas. 

När bostadsbidraget räknas beaktas som månadsinkomster de bruttoinkomster som hushållets medlemmar får kontinuerligt eller årligen på återkommande sätt, med undantag för de prioriterade inkomster som föreskrivits i 15 § i lagen. Inkomsterna för en person under 18 år beaktas dock inte då bostadsbidrag beviljas, förutom då en minderårig ansöker om stöd. När en minderårig person som får en egen förmån (till exempel folkpension eller sjukdagpenning) bor med sin förälder eller sina föräldrar, har hans eller hennes förmån följaktligen inte en sänkande inverkan på hushållets bostadsbidrag, om hushållet ansöker och bostadsbidrag och det beviljas utifrån förutsättningarna för fastställande av bostadsbidrag. 

Ett minderårigt barn anses i regel höra till sin förälders hushåll, även om han eller hon bor självständigt. Det är dock möjligt att bevilja eget allmänt bostadsbidrag, om den minderårige har förvärvsinkomst eller inkomster som är jämställbara med eller som ersätter förvärvsinkomst (till exempel arbetsmarknadsstöd) i en sådan utsträckning att han eller hon anses försörja sig själv självständigt och själv ansvar för sina boendeutgifter. Allmänt bostadsbidrag kan beviljas också till exempel då studiestöd beviljats till en minderårig som bor självständigt. Det faktum att statsborgen för studielån beviljats till en minderårig anses vara tillräckligt för att bevilja bostadsbidrag, oberoende av om den unga personen lyfter studielånet. Om en minderårig ung person får förmåner, kan han eller hon med andra ord få allmänt bostadsbidrag om han eller hon bor självständigt. 

Om en minderårig ung person dock får pension enligt 8 § 1 mom. i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (till exempel folkpension), omfattas han eller hon av bostadsbidraget för pensionstagare om han eller hon bor självständigt. 

Högst de maximiboendeutgifter som föreskrivits i lagen beaktas som boendeutgifter, som fastställs enligt vad som föreskrivs närmare i lagen om bostadsbidrag. Om ett hushåll omfattar en person med funktionsnedsättning, vars behov av utrymme är särskilt stort på grund av de hjälpmedel som behövs eller assistansen av personen med funktionsnedsättning, beaktas maximiboendeutgifterna enligt ett huvudtal som är en person större än hushållets storlek. 

2.2.1.2  Bostadsbidrag för pensionstagare

Bostadsbidrag för pensionstagare betalas ur statens medel i enlighet med lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (571/2007) för att sänka personens boendeutgifter. Beviljande av bostadsbidrag för pensionstagare avgörs med stöd av de förutsättningar för fastställande av förmånen vilka föreskrivits i lagen. 

Bostadsbidrag enligt lagen om bostadsbidrag för pensionstagare beviljas inte till en person med rätt till bostadsbidrag enligt lagen om allmänt bostadsbidrag. Rätt till bostadsbidrag för pensionstagare innehas av en person som bor ensam och får pension enligt 8 § 1 mom. i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (till exempel folkpension). Därtill innehas rätt till bostadsbidrag för pensionstagare av gifta makar eller sambor, av vilka den ena eller båda två får den avsedda pensionen, eller hushåll där alla får den avsedda pensionen. 

Barnfamiljer omfattas följaktligen av bostadsbidrag för pensionstagare endast i den sällsynta situationen att såväl det minderåriga barnet som hans eller hennes föräldrar som bor i samma hushåll får pension som berättigar till bostadsbidrag för pensionstagare. En minderårig pensionstagare som bor självständigt kan få bostadsbidrag för pensionstagare. 

När bostadsbidrag för pensionstagare räknas beaktas de boendeutgifter som fastställts i 5 § i lagen som boendeutgifter. Dessa utgörs av bland annat hyra eller vederlag som betalas för en bostad eller boendeutgiftsandelen i serviceavgiften för en boendeserviceenhet, vatten- och uppvärmningskostnader som betalas separat och tomthyra. När bostadsbidraget räknas beaktas som årsinkomster de bruttoinkomster som sökanden och hans eller hennes make eller maka eller sambo får kontinuerligt eller årligen på återkommande sätt, med undantag för de prioriterade inkomster som avses i 14 § i lagen. 

Bostadsbidrag enligt lagen om bostadsbidrag för pensionstagare betalas i princip inte till en person som är i kontinuerlig offentlig anstaltsvård enligt 7 § i lagen. När lagen tillämpas avses med anstaltsvård verksamhet som omfattar uppehälle, vård och omvårdnad på ett sjukhus, i en vårdanstalt eller i en annan motsvarande verksamhetsenhet. Anstaltsvård är offentlig bland annat då vård ges i en social- eller hälsovårdsanstalt som drivs av staten eller ett välfärdsområde eller i en annan anstalt där staten bekostar den vård som ges i den. Om en person som beviljats bostadsbidrag för pensionstagare övergår till kontinuerlig offentlig anstaltsvård, avbryts utbetalningen av bostadsbidrag från och med den tionde månaden efter det att vården inletts. 

2.2.1.3  Studiestöd

Syftet med studiestöd enligt lagen om studiestöd (65/1994) är att trygga utkomsten under studier efter den grundläggande utbildningen. Rätt till studiestöd föreligger då en person studerar på heltid och studiernas totala längd är minst två månader och personens studier framskrider tillräckligt och han eller hon behöver ekonomiskt stöd. Utkomsten för en studerande på heltid utgörs ofta av studiestöd, allmänt bostadsbidrag och eventuella egna inkomster. Studiestöd enligt lagen om studiestöd består av studiepenning, bostadstillägg och statsborgen för studielån. Stödbeloppet påverkas av studerandens ålder, civilstånd, boendeform och utbildningsgrad. 

När en studerande bor hos sin förälder och är under 20 år, är beloppet av studiestödet 0–109,02 euro per månad. Om studerandens föräldrar separerat, beaktas enbart inkomsterna för den förälder hos vilken studeranden bor. Om en ny make eller maka till föräldern bor i samma hushåll, beaktas också hans eller hennes inkomster. Studiepenningens belopp kan höjas eller sänkas utifrån föräldrarnas inkomster. Basbeloppet av studiepenningen för en person som är under 18 år och som bor självständigt är 113,57 euro per månad och det kan höjas om föräldrarna har låga inkomster. I så fall är det högst 279,38 euro per månad, då läromaterialtillägget beaktas. Läromaterialtillägg beaktas enbart för en studerande som har en familj med låga inkomster och som genomgår annan än avgiftsfri utbildning. Beloppet av statsborgen för studielån är 400 euro per månad för en person under 18 år. Studiepenning beviljas inte till en studerande, för vars underhåll barnbidrag enligt lagen om barnbidrag (796/1992) eller en motsvarande utländsk förmån betalas. En studerande som omfattas av barnbidrag kan dock få statsborgen för studielån, om de skattepliktiga förvärvs- och kapitalinkomsterna för föräldrarna sammanlagt underskrider 64 400 euro per år. 

Bostadstillägg enligt studiestödslagen beviljas till en studerande som studerar utomlands eller i landskapet Åland (210 euro per månad) och en studerande som studerar på en avgiftsbelagd linje vid en folkhögskola eller ett idrottsutbildningscenter eller vid Sameområdets utbildningscentral och bor i läroanstaltens elevhem (88,87 euro per månad). Avsikten är att överföra andra studeranden än studeranden som tar hand om ett barn från det allmänna bostadsbidraget till studiestödets bostadstillägg den 1 augusti 2025. Regeringen planerar att till riksdagen överlämna en proposition med förslag till lag om ändring av lagarna om studiestöd och allmänt bostadsbidrag under höstsessionsperioden 2024. 

För att få studiestöd anses det vara tillräckligt för att studierna framskrider, om studerandens studietid på heltid inte väsentligt kommer att överskrida den stödtid som fastställts för de aktuella studierna. Den examensspecifika stödtiden för en yrkesinriktad grundexamen och gymnasieutbildning är 4 läsår, varefter stöd kan beviljas för en period på högst 12 månader. 

Studieframstegen följs läsårsvis. Av gymnasieelever förutsätts åtminstone 20 studiepoäng och av studeranden i yrkesutbildning åtminstone 20 kompetenspoäng. Om studieprestationerna underskridit det ovan nämnda, skickar Folkpensionsanstalten en begäran om utredning till studeranden. En studerande kan dock ha rätt till studiestöd, även om hans eller hennes studier inte framskridit tillräckligt, om han eller hon lägger fram en godtagbar orsak till att studierna framskrider långsammare. En godtagbar orsak kan vara att den studerande insjuknat eller en annan omständighet som försämrar studieförmågan och som kan jämställas med en sjukdom, en svår livssituation eller en annan särskild orsak som tillfälligt påverkat studieframstegen. 

Studiestödet dras in för studeranden som inte har tillräckliga studieprestationer och inte lagt fram en godtagbar orsak till att studierna framskridit långsammare. Efter att studiestödet dragits in, kan det beviljas på nytt då studeranden har tillräckliga studieprestationer. Studiestöd kan beviljas på nytt efter att det dragits in också då studeranden har en godtagbar orsak till de svaga studieprestationerna efter att studiestödet dragits in. Det är också möjligt att själv avbryta studiestödet under tiden för en sjukdom. 

2.2.1.4  Utkomststöd

Enligt lagen om utkomststöd (1412/1997) föreligger rätt till utkomststöd för var och en som är i behov av stöd och inte kan få sin utkomst genom förvärvsarbete, verksamhet som företagare, med hjälp av andra förmåner som tryggar utkomsten, genom andra inkomster eller tillgångar, genom omvårdnad från en sådan persons sida som är försörjningspliktig gentemot honom eller på något annat sätt. En förälder har en skyldighet att dra försorg om underhållet av egna barn och adopterade barn enligt bestämmelserna om lagen om underhåll för barn (704/1975). Makar är å sin sida underhållsskyldiga gentemot varandra enligt bestämmelserna i äktenskapslagen (234/1929). 

En person i åldern 17–64 år som ansöker om utkomststöd är skyldig att anmäla sig som arbetssökande så som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023), såvida han eller hon inte omfattas av en grund för avvikelse enligt 2 a § i lagen om utkomststöd. Skyldigheten föreligger inte till exempel då den som ansöker om stöd studerar på heltid. 

Utkomststöd är en familjespecifik förmån och oftast beaktas utgifterna för ett minderårigt barn i beslutet om utkomststöd för barnets familj. Detta kan vara fallet även till exempel i en situation där barnet bor en del av veckan i ett elevhem. Ett minderårigt barns inkomster beaktas i beräkningen av utkomststödet för familjen enbart under förutsättningen att de är större än ringa och regelbundna. Om ett minderårigt barns inkomster ska beaktas i beräkningen av utkomststöd för familjen, beaktas de endast till beloppet av de utgifter som hänför sig till honom eller henne i beräkningen (i praktiken till beloppet av den kalkylmässiga grunddel som beaktats för barnet och övriga grundläggande utgifter som beaktats för barnet). 

Om ett barn dock bor självständigt, bildar han eller hon en egen utkomststödsfamilj och stödet räknas enbart utifrån barnets inkomster, medel och utgifter. 

Alltid när ett barn bor åtskild från sin ena förälder eller sina båda föräldrar, utreds underhållsförmågan hos den förälder eller de föräldrar som inte bor med barnet. Om en förälder de facto försummar sin underhållsskyldighet, bedöms barnets situation individuellt och utreds möjligheten att av föräldern återkräva det stöd som beviljas. 

Om en minderårig är sambo med en annan person, bildar de inte en gemensam utkomststödsfamilj innan bägge uppnått myndighetsåldern. Om en minderårig dock har ett gemensamt barn med sin sambo och barnet bor med dem, bildar de en gemensam utkomststödsfamilj och en gemensam beräkning för utkomststödet görs för dem. Också i så fall ska underhållsförmågan för de minderåriga parternas föräldrar utredas. Om en minderårig ingått äktenskap och bor i ett gemensamt hushåll med sin make eller maka, bildar de en gemensam utkomststödsfamilj och en gemensam beräkning görs för dem. När en ung person ingått äktenskap, upphör underhållsskyldigheten för hans eller hennes föräldrar och den överförs till maken eller makan. 

När ett minderårigt barn bor ensam eller hos en annan person än sin egen förälder, görs en egen beräkning av utkomststödet för barnet, i vilken det fastställs om barnets inkomster och tillgångar är tillräckliga för de nödvändiga utgifter som definierats i lagen om utkomststöd. I den egna beräkningen för barnet är det möjligt att beakta enbart de inkomster och tillgångar som barnet de facto har tillgång till, såsom utbetalat underhållsbidrag, barnbidrag som betalats till barnets konto, eventuella löneinkomster för barnet och den tillgängliga förmögenheten. Enligt Folkpensionsanstaltens etablerade avgörandepraxis förutsätts inte att en person under 18 år lyfter ett studielån. Studielån beaktas vid beräkningen av grundläggande utkomststöd som en inkomst för en person under 18 år endast i den utsträckning som den minderåriga unga personen verkligen har lyft studielån. De utgifter som beaktas är grunddelen och barnets övriga grundutgifter, såsom boendeutgifter och hälsovårdsutgifter som är större än ringa. 

Det finns bestämmelser om hur boendeutgifter beaktas i 7 a § i lagen om utkomststöd. De övriga grundutgifter som beaktas till behövligt belopp utgörs av till exempel hyra eller skötselvederlag för en ägarbostad, ränta på bostadslån och uppvärmningskostnader för en bostad. Maximibeloppet av dessa utgifter föreskrivs genom förordning av statsrådet, där den rimliga nivån på boendeutgifterna i varje kommun och familjetyp fastställts. Därtill beaktas el-, vatten- och hemförsäkringsavgifter till behövligt belopp samt nödvändiga utgifter i anknytning till en flytt. 

2.2.1.5  Vissa andra förmåner

Enligt lagen om barnbidrag betalas barnbidrag för underhållet av ett barn under 17 år ur statens medel. År 2024 uppgår barnbidraget för ett barn till 94,88 euro, till 104,84 euro för det andra barnet, till 133,79 euro för det tredje barnet, till 173,24 euro för det fjärde barnet och till 192,69 euro för det femte och varje därpå följande barn. 

Under denna regeringsperiod har regleringen kring barnbidrag ändrats på så sätt att barnbidrag för ett barn under tre år betalas ut i förhöjd form från och med den 1 april 2024. Barnbidraget för ett barn under tre år är 120,88 euro per månad. Om en person som är berättigad till barnbidrag har rätt att få barnbidrag för fler än ett under 3-årigt barn, är beloppet av barnbidraget 130,84 euro för det andra barnet, 159,79 euro för det tredje, 199,24 euro för det fjärde och 218,69 euro för varje därpå följande barn per kalendermånad. 

Förhöjning för ensamförsörjare betalas för varje barn för vilket föräldern får barnbidrag. Beloppet av förhöjningen är 73 euro per barn per månad år 2024. Förhöjningen fås även om barnets föräldrar har gemensam vårdnad. Förhöjning för ensamförsörjare betalas dock inte, om mottagaren av barnbidrag är gift eller sambo. 

Barnbidrag betalas till slutet av den kalendermånad då barnet fyller 17 år. Med stöd av 8 § 3 mom. i lagen om barnbidrag betalas barnbidrag dock inte från början av den kalendermånad från och med vilken barnet börjar få sjukpension enligt folkpensionslagen. 

Enligt folkpensionslagen kan barnpension betalas till ett barn som förlorat sin förälder eller en i lagen avsedd vårdnadshavare. Staten finansierar förmånen. 

Rätt till barnpension föreligger för förmånslåtarens barn under 18 år och barn under 21 år som studerar på heltid. Barnpension kan betalas till grundbeloppet (70,53 euro per månad år 2024). Ett inkomstrelaterat kompletterande belopp kan betalas utöver pensionen till ett barn under 18 år (högst 106,68 euro per månad år 2024). Ett barn har dock inte rätt till barnpension som betalas utifrån folkpensionslagen om han eller hon får sjukpension enligt samma lag. Oberoende av detta är det möjligt att betala barnpension enligt arbetspensionslagarna, vars belopp beräknas, så som det närmare föreskrivs i arbetspensionslagarna, utifrån den pension som förmånslåtaren tjänat in enligt arbetspensionslagarna. 

2.2.5.1  Socialservice för barn och familjer

Socialvårdslagen (1301/2014), som trädde i kraft 2015, är en allmän lag som reglerar socialvårdens verksamhet och innehåller bestämmelser bland annat om den lagstadgade socialservice som välfärdsområdena ansvarar för att ordna. Syftet med lagen är att på lika grunder trygga behövlig, tillräcklig och högklassig socialservice samt andra åtgärder som främjar välfärden. Lagen gäller för alla klienter oberoende av deras ålder. Speciallagarna för socialvården innehåller bestämmelser om bland annat utkomststöd, funktionshinderservice och barnskyddet. 

Största delen av servicen för barnfamiljer är allmän service enligt socialvårdslagen. I socialvårdens allmänna service ligger tyngdpunkten på att förebygga sociala problem och erbjuda tidigt stöd. Barnfamiljstjänsterna innehåller basservice med låg tröskel, vars mål är att försöka stödja barnets tillväxt och utveckling och föräldraskapet i ett tidigt skede. Bland annat socialarbete och -handledning, familjearbete, hemtjänster för barnfamiljer och fostrings- och familjerådgivning ska ordnas som barnfamiljstjänster. Därtill är det möjligt att som annan socialservice ordna aktiviteter i referensgrupper eller en stödperson eller -familj för ett barn som är i behov av särskilt stöd och hans eller hennes familj. Socialvårdens grundläggande uppgifter omfattar också familjerättsliga tjänster för barn och familjer. 

När det med de allmänna tjänsterna inte är möjligt att i tillräcklig grad stödja en socialvårdsklient, är det möjligt att ge honom eller henne särskild service inom socialvården. Dessa omfattar bland annat barnskyddstjänster och tjänster för personer med funktionsnedsättning. Socialvårdens särskilda service kompletterar den allmänna servicen inom socialvården. Socialvårdslagens 2 § förutsätter att man, då man funderar på vilken reglering som är tillämplig på klientens situation, alltid ska välja de bestämmelser som bäst tillgodoser klientens intresse. Bestämmelser om klientens och barnets intresse finns särskilt i 4 och 5 § i socialvårdslagen. 

Bestämmelser om rätten till det stöd som barn och familjer behöver finns i 13 § i socialvårdslagen. Ett barn och barnets familj har rätt att utan dröjsmål få den socialservice som är nödvändig för barnets hälsa eller utveckling. Servicen ska ordnas i tillräcklig omfattning under de tider på dygnet då den behövs. Servicen ska stödja föräldrarna, vårdnadshavarna och andra personer som svarar för barnets vård och fostran att fostra och dra omsorg om barnet. 

Det barn- och familjespecifika barnskyddet ansvarar i sista hand för att trygga barnets välbefinnande. I enlighet med 3 § i barnskyddslagen omfattar det barn- och familjespecifika barnskyddet öppenvård, placering av ett barn i brådskande ordning och omhändertagande och anknuten placering i vård utom hemmet samt eftervård. 

2.2.5.2  Funktionshinderservice

Från och med den 1 januari 2025 ordnas funktionshinderservice i enlighet med den nya lagen om funktionshinderservice (675/2023) för personer som uppfyller de kriterier som definierats i lagen. Socialvårdslagen är en allmän lag inom socialvården. Lagen om funktionshinderservice är en speciallag och följaktligen sekundär i förhållande till socialvårdslagen. Service enligt lagen om funktionshinderservice ordnas med andra ord då det med den primära servicen enligt socialvårdslagen inte är möjligt att i tillräcklig grad svara mot personens servicebehov. Syftet med den nya lagen är att främja likabehandling, ett självständigt liv och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning. 

Den nya lagen om funktionshinderservice innehåller ett brett utbud av service, vilket gör det möjligt att bilda en servicehelhet som svarar mot personens individuella behov. De tjänster som beviljas med stöd av lagen är bland annat träning, personlig assistans, särskilt stöd för delaktigheten, stöd i att fatta beslut, krävande multiprofessionellt stöd och stöd för boendet och de kompletteras av bestämmelserna om stöd för barns boende, kortvarig omsorg, dagverksamhet och stöd för rörligheten. 

Stöd för boendet kan ordnas till en enskild bostad eller till boende som ordnats i gruppform. Syftet med servicen är att en person med funktionsnedsättning kan bo självständigt också då han eller hon behöver hjälp eller stöd för boendet. Stöd för boendet för barn ordnas alltid i första hand till det hem där barnet bor med sin familj. Stöd för boendet för barn kan ordnas som funktionshinderservice utanför hemmet enbart om det inte är möjligt för barnet att bo hemma med sin familj, trots den individuella hjälp och det individuella stöd som ordnats för barnet och hans eller hennes familj. 

Service enligt lagen om funktionshinderservice är i princip avgiftsfri. Bestämmelser om avgifter och avgiftsfrihet för service finns i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992, nedan lagen om klientavgifter). 

Regeringen planerar att lämna in en regeringsproposition om precisering av tillämpningsområdet för den nya lagen om funktionshinderservice i början av hösten 2024. Målet med preciseringen av det godkända tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice är att bibehålla lagen om funktionshinderservice som en speciallag, trygga tillgodoseendet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och deras tillgång till service samt trygga välfärdsområdenas möjlighet att finansiera reformen. 

Propositionen om precisering av tillämpningsområdet, vilken sänts på remiss, innehåller ett förslag om att bestämmelsen om klientens intresse i socialvårdslagen (4 §) förtydligas så att den avgift som tas ut för servicen inte påverkar bedömningen av det i bestämmelsen avsedda intresset för klienten. Avsikten är att på lagnivå förtydliga att beviljande av service baserar sig på en bedömning av servicebehovet och att servicens avgiftsfrihet inte styr den lagenliga service som beviljas till klienten. 

Dessutom föreslås i propositionen, för att trygga oundgängliga förmåner för en person med funktionsnedsättning i enskilda fall, att bestämmelsen om tillämpningsområdet kompletteras med den bestämmelse som ålägger välfärdsområdet att i mer omfattande grand än för närvarande beakta bestämmelsen om utebliven debitering och nedsättning av en avgift i (11 §) lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården i situationer där påförande av en avgift i enskilda situationer kan leda till att mottagningen av service för en person med funktionsnedsättning är äventyrad. Enligt förslaget är bestämmelsen en särskild skyddsbestämmelse som tryggar personens ställning. Den är tillämplig på situationer där det i bedömningen av servicebehovet konstateras att den service som avses i den primära lagstiftningen är tillräcklig och lämplig för att svara mot behovet av hjälp och stöd hos personen med funktionsnedsättning. Eftersom de primära tjänsterna i princip kan vara avgiftsbelagda, kompletterar bestämmelsen regleringen om nedsättning och undanröjande av klientavgifter i lagen om klientavgifter. 

2.2.5.3  Arbetsverksamhet för personer med utvecklingsstörning

Det finns bestämmelser om arbetsverksamhet för personer med utvecklingsstörning i 27 § i lagen om funktionshinderservice, som träder i kraft den 1 januari 2025. I bestämmelsen föreskrivs att en person med utvecklingsstörning som avses i 1 § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1997) har rätt att delta i arbetsverksamhet, om arbetsverksamhet som ordnas med stöd av 27 e § i socialvårdslagen (710/1982) eller verksamhet i sysselsättningssyfte enligt 27 d § i den lagen inte motsvarar personens individuella behov. 

Syftet med arbetsverksamhet enligt lagen om funktionshinderservice är att stödja arbets- och funktionsförmågan för en person med en utvecklingsstörning och främja att han eller hon kommer ut i arbetslivet. Med arbetsverksamheten stärks de egna styrkorna hos en person med utvecklingsstörning med tanke på deltagande i arbetslivet. 

Enligt lagen om funktionshinderservice har en person med utvecklingsstörning som deltar i arbetsverksamhet rätt att få avgiftsfria resor till arbetsverksamhet, om han eller hon har särskilda svårigheter att röra sig och inte självständigt kan använda den offentliga kollektivtrafiken utan oskäligt stora svårigheter. 

Arbetsverksamhet ordnas också med stöd av lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda. Bestämmelserna om arbetsverksamhet i denna lag har dock ändrats så att man från och med den 1 januari 2025 hänvisar till bestämmelserna om arbetsverksamhet i lagen om funktionshinderservice och socialvårdslagen från år 1982, vilka nämns ovan. 

Utöver den lagstadgade servicen kan välfärdsområdena också ha annan sysselsättningsfrämjande service. Till exempel har man i olika projekt utvecklat en kvalitetsbaserad arbetsträning som grundar sig på "Placera och träna”-modellen (IPS-modellen), där en lämplig arbetsplats letas för klienten och klienten stöds i arbetet. I denna modell får klienten lön för sitt arbete. 

2.2.6.1  Allmänt

Bestämmelser om möjligheten för ett välfärdsområde, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen (nedan hänvisas till dessa med termen välfärdsområdena) att ta ut klientavgifter för social- och hälsovård finns i lagen om klientavgifter och i förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (912/1992, nedan förordningen om klientavgifter). 

Regleringen kring klientavgifter bygger på två centrala principer. Utgångspunkten är i första hand att om någon service inte föreskrivits som avgiftsfri i lagen, kan en avgift tas ut för den. Därtill innehåller lagen om klientavgifter bestämmelser om att den avgift som tas ut kan uppgå till högst kostnaderna för att producera tjänsten. Välfärdsområdena har rätt att pröva hur stor avgift de tar ut för service som inte föreskrivits som avgiftsfri i lagen. Välfärdsområdena kan också besluta att inte ta ut avgifter. Om den maximiavgift som tas ut för en service fastställts i en lag eller förordning, får den avgift som välfärdsområdet tar ut inte överskrida denna avgift. 

Lagen och förordningen om klientavgifter innehåller också bestämmelser om avgifterna för olika tjänster, vilka är mer detaljerade än ovan framlagda grundläggande principer. Därtill innehåller lagen om klientavgifter bestämmelser om de tjänster som är avgiftsfria och allmänna bestämmelser om när en avgift inte tas ut och om avgiftstaket. Utgångspunkten för regleringen är att klientavgifterna är antingen jämnstora, det vill säga lika stora för alla klienter, eller bundna till inkomsterna, det vill säga att de fastställs enligt betalningsförmågan. I lagstiftningen om klientavgifter finns det också bestämmelser som berättigar att ta ut en rimlig avgift för uppehälle i anknytning till en tjänst eller vissa tjänster. 

Lagstiftningen om klientavgifter innehåller olika bestämmelser som skyddar klienten. I lagen och förordningen om klientavgifter har man till exempel fastställt att vissa tjänster helt eller delvis är avgiftsfria och föreskrivit maximibelopp i euro för vissa avgifter. Vissa tjänster har fastställts som tjänster som bidrar till kumuleringen i avgiftstaket. Till exempel hälsovårdstjänster för vilka jämnstora avgifter tas ut (med undantag för tandtekniska kostnader) och kortvarig anstaltsvård inom socialvården bidrar till kumuleringen i avgiftstaket. När avgiftstaket uppnås, är de tjänster som hör till det i regel avgiftsfria för klienten. Avgiftstaket är kalenderårsspecifikt och dess belopp är 762 euro år 2024. De avgifter som tagits ut för tjänster som en minderårig klient anlitat kan beaktas tillsammans med avgifterna för hans eller hennes vårdnadshavare. Detta innebär att avgifterna kan räknas samman och om avgiftstaket nåtts utifrån dessa, tillhandahålls tjänsterna avgiftsfritt till såväl vårdnadshavaren som barnet. 

Skyddet av klienten omfattar också att en avgift som påförts för socialvårdstjänster och en inkomstrelaterad avgift som påförts för hälsovårdsservice (i praktiken för långvarig anstaltsvård) inte ska tas ut eller ska nedsättas i den utsträckning som debitering av avgiften äventyrar utkomstförutsättningarna för personen eller familjen eller fullgörandet av den lagstadgade underhållsskyldigheten för personen. I dessa situationer har välfärdsområdena en skyldighet att låta bli att ta ut avgiften eller att nedsätta den. Därtill kan välfärdsområdena besluta att också låta bli att ta ut eller nedsätta de avgifter som tas ut också för andra tjänster. Nedsättning eller utebliven debitering av avgifter är primärt i förhållande till utkomststödet, även om utkomststöd också kan fås för dessa avgifter. Debiteringen av avgifter påverkas också av bestämmelserna i förordningen om klientavgifter om för hur många besök det är möjligt att ta ut avgifter för vissa tjänster. Om välfärdsområdet till exempel tar ut en besöksavgift och inte en årsavgift för besök hos hälsocentralsläkaren, vilket är den klart vanligaste praxis, kan en besöksavgift tas ut för högst tre besök per år. 

Flera tjänster inom social- och hälsovården är avgiftsfria utifrån lagen om klientavgifter. Till exempel vård av barn och ungdomar enligt barnskyddslagen är med undantag för anstaltsvård avgiftsfri, liksom också i regel service för personer med funktionsnedsättning. Det är dock möjligt att ta ut en rimlig avgift för uppehälle i anknytning till många tjänster för personer med funktionsnedsättning. Uppehälle handlar om sådana tjänster, tillbehör eller redskap som orsakar kostnader, oberoende av personens funktionsnedsättning. Uppehälle omfattar till exempel måltidsavgifter. 

2.2.6.2  Jämnstora och inkomstrelaterade avgifter

En jämnstor avgift i euro har fastställts särskilt för många hälsovårdstjänster i lagen om klientavgifter och välfärdsområdena kan inte ta ut en högre avgift än den. De jämnstora avgifterna är följaktligen i princip samma för alla, det vill säga att de inte baserar sig till exempel på inkomster eller familjeförhållanden. För tillfället är det möjligt att ta ut till exempel en besöksavgift på högst 23 euro för ett besök på en hälsocentrals mottagning för högst tre besök per år. Avsikten är dock att höja bland annat denna avgift med en ändring av förordningen från början av år 2025. Förslaget till ändring av förordningen har varit på remiss och remissförfarandet avslutades den 9 augusti 2024 https://www.lausuntopalvelu.fi/FI/Proposal/Participation?proposalId=b2ee3e88-fa7f-4aef-add6-c500a6743972 . De jämnstora hälso- och sjukvårdsavgifterna bidrar till kumuleringen i det årliga avgiftstaket (med undantag för tandtekniska kostnader).  

De centrala bestämmelserna för de inkomstrelaterade klientavgifterna som fastställs enligt klientens betalningsförmåga utgörs av 7b, 7 c och 10 e § i lagen om klientavgifter. Generellt fastställs de inkomstrelaterade avgifterna som en procentuell andel utifrån de inkomster som kan användas i beräkningen. I dessa tjänster påverkar också personens familjeförhållanden – och i en del tjänster också volymen på den mottagna tjänsten – beloppet av avgiften. I lagen finns det bestämmelser om vilka inkomster som räknas in i de inkomster som används till grund för beräkningen av avgiften. 

2.2.6.3  Boendetjänster enligt socialvårdslagen

Med boendetjänster enligt socialvårdslagen avses tillfälligt boende, stödboende, gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg. Enligt socialvårdslagen är stödboende självständigt boende som stöds med socialhandledning. Enligt lagen om klientavgifter är socialhandledning en avgiftsfri tjänst, varför ingen avgift tas ut av klienten för själva handledningen. Det är dock möjligt att ta ut en avgift av klienten för andra tjänster som han eller hon behöver, såsom stödtjänster eller tillfälliga tjänster som ges i hemmet. Enligt lagen är det möjligt att ta ut en rimlig avgift för dessa av klienterna. 

Med gemenskapsboende avses boende som ordnas av välfärdsområdet i en tillgänglig och trygg boendeenhet där personen förfogar över en bostad som motsvarar hans eller hennes behov och där de boende erbjuds verksamhet som främjar socialt umgänge. Avgifterna för gemenskapsboende fastställs beroende på de tjänster som klienten behöver. Om klienten till exempel får hemvård eller annan kontinuerlig och regelbunden service som ges i hemmet åtminstone en gång per vecka under två månader, är det möjligt att för servicen ta ut en avgift som fastställs enligt antalet servicetimmar i servicebeslutet, klientens betalningsförmåga och familjens storlek. Av handikappförmånerna beaktas vårdbidrag för pensionstagare som inkomst. I gemenskapsboende ordnas verksamhet som främjar socialt umgänge för klienterna och en rimlig avgift kan tas ut av klienten för verksamheten. 

Serviceboende med heldygnsomsorg ordnas för en person som dagligen behöver kontinuerlig vård och omsorg eller krävande yrkesvård oberoende av tidpunkten på dygnet då dessa inte kan ordnas som hemvård, närståendevård, familjevård eller på annat sätt eller då dessa inte är förenliga med klientens intresse. Serviceboende med heldygnsomsorg anses vara långvarigt, om servicen bedöms pågå eller de facto pågått i åtminstone tre månader. Vid långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg är klientavgiften 85 procent av personens nettomånadsinkomster, dock på sätt att klienten månatligen ska ha kvar disponibla medel som uppgår till 15 procent av klientens nettoinkomster och alltid åtminstone till det lagstadgade beloppet (182 euro per månad år 2024). Vissa avdrag som definierats i 10 c och 10 d § i lagen om klientavgifter görs därtill från inkomsterna (bland annat utifrån rimliga boendeutgifter som orsakas för en klient på grund av långvarigt serviceboende dygnet runt, eventuell underhållsskyldighet för klienten och ersättningsgilla läkemedel enligt sjukförsäkringslagen, vilka klienten använder). Bland annat handikappbidrag och vårdbidrag för pensionstagare beaktas som inkomster som ligger till grund för påförandet av avgiften. Det finns separata bestämmelser om hur klientavgiften fastställs i situationer där klienten precis innan servicen börjat bott i ett gemensamt hushåll med en make, maka eller sambo. Det finns inte separata bestämmelser om avgiften för serviceboende med heldygnsomsorg då boendet inte är långvarigt. I dessa situationer kan avgiften i enlighet med huvudregeln i regleringen om klientavgifter uppgå till högst kostnaderna för att tillhandahålla servicen. 

2.2.6.4  Stöd för boendet enligt lagen om funktionshinderservice

Stöd för boendet enligt lagen om funktionshinderservice, vilket ordnats för ett barn hemma hos barnet, är avgiftsfritt. Stöd för boendet enligt lagen om funktionshinderservice, vilket ordnats för ett barn utanför hemmet, är däremot avgiftsbelagd service med stöd av lagen om klientavgifter. När avgiften bildas, beaktas underhållsförmågan hos barnets föräldrar och barnets egna inkomster. Avgiften får vara högst 500 euro per månad. 

2.2.6.5  Socialservice för barnfamiljer

Ett brett spektrum av socialservice ordnas för barnfamiljer. Socialservice för barnfamiljer omfattar bland annat socialarbete och -handledning som ordnas för barnfamiljer, familjearbete, hemservice för barnfamiljer och fostrings- och familjerådgivning. Dessa tjänster som nämnts här separat är i huvudsak avgiftsfria. Det är dock möjligt att ta ut en avgift för hemservice för barnfamiljer. Denna kan fastställas som en avgift för tillfällig service som ges i hemmet eller som regelbunden service som ges i hemmet. 

Vård av barn och ungdomar enligt barnskyddslagen är med undantag för anstaltsvård avgiftsfri för klienterna. 

I lagstiftningen om klientavgifter finns det bestämmelser om avgifterna för familjevård, anstaltsvård och boendeservice som ges i form av en stödåtgärd inom barnskyddets öppenvård, placering i vård utom hemmet eller eftervård. Dessa avgifter kan å ena sidan bildas av den avgift som tas ut utifrån inkomsterna för barnets föräldrar, vilken högst kan uppgå till underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd (704/1975) (högst 196,02 euro per månad år 2024) och andra sidan av den avgift som tas ut utifrån barnets inkomster. Det är möjligt att i första hand dra av underhållsbidrag som ett barn får som en avgift från barnets inkomster. Dessutom är det möjligt att ta ut en avgift bland annat från understöd som barnet fått. I lagen om klientavgifter har en övre gräns på lite över 2 048 euro fastställts för den avgift som tas ut från barnets inkomster. 

2.2.6.6  Specialomsorg

Specialomsorg om utvecklingsstörda personer är avgiftsfri med stöd av lagen om klientavgifter. Därtill har transport av en person till specialvård oberoende av vilja och en föregående undersökning föreskrivits som avgiftsfri i lagen om klientavgifter. 

Enligt lagen om klientavgifter är det dock möjligt att ta ut en rimlig avgift för uppehälle i anknytning till specialomsorg om utvecklingsstörda personer. I förordningen om klientavgifter finns det närmare bestämmelser om denna avgift för situationer där specialomsorg tillhandahålls på en anstalt. Avgiften för uppehälle vid kortvarig anstaltsvård är förenlig med 12 § i förordningen om klientavgifter. Vid långvarig anstaltsvård fastställs avgiften för uppehälle enligt 7 c § i lagen om klientavgifter, det vill säga att avgiften är den samma som vid långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg, med den skillnaden att de disponibla medel som ska tryggas för klienten uppgår till ett annat belopp (122 euro per månad år 2024). 

4.2.2.1  Konsekvenser för de offentliga finanserna

Enligt bedömning minskar de föreslagna ändringarna utgifterna i de offentliga finanserna med omkring 48,5 miljoner på årsnivå från och med år 2027. Konsekvensen hänför sig till staten (omkring 47,3 miljoner euro) och till den andel som finansieras med sjukförsäkringspremien för arbetsgivare och dagpenningsavgifterna för löntagare och företagare (omkring 1,2 miljoner euro). Konsekvenserna för försäkringsavgifterna skulle vara väldigt ringa. 

Åren 2025 och 2026 är besparingskonsekvensen mindre än detta på grund av att det föreslås att de ändringar som gäller folkpension, garantipension, sjukdagpenning och rehabiliteringspenning träder i kraft enligt födelseårsklass från och med de personer som är födda år 2009. Enligt uppskattning minskar utgifterna i de offentliga finanserna med sammanlagt omkring 6,9 miljoner euro år 2025 och med sammanlagt omkring 35,8 miljoner euro år 2026. Effekten hänför sig till staten (omkring 6,6 miljoner euro år 2025 och omkring 34,8 miljoner euro år 2026) och till den andel som finansieras med sjukförsäkringspremien för arbetsgivare och dagpenningsavgiften för löntagare och företagare (omkring 0,3 miljoner euro år 2025 och omkring 1 miljon euro år 2026). 

Folkpensionsutgifterna bedöms minska med cirka 1,8 miljoner euro år 2025, omkring 5,4 miljoner euro år 2026 och omkring 6,8 miljoner euro från och med år 2027. Garantipensionsutgifterna bedöms minska med cirka 0,4 miljoner euro år 2025, omkring 1,3 miljoner euro år 2026 och omkring 1,6 miljoner euro årligen från och med år 2027. Dessa besparingar hänför sig till staten. 

Rehabiliteringspenningsutgifterna bedöms minska med cirka 6,0 miljoner euro år 2025, omkring 33,9 miljoner euro år 2026 och omkring 50 miljoner euro från och med år 2027. År 2027 hänför sig omkring 49,2 miljoner euro av besparingen till staten och omkring 0,8 miljoner till den andel som finansieras med sjukförsäkringspremien för arbetsgivare och dagpenningsavgiften för löntagare och företagare. 

Sjukdagpenningsutgifterna bedöms minska med cirka 0,1 miljoner euro år 2025, omkring 1 miljon euro år 2026 och omkring 1,7 miljoner euro från och med år 2027. År 2027 hänför sig omkring 1,3 miljoner euro av besparingen till staten och omkring 0,4 miljoner euro till den andel som finansieras med sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare och löntagarnas och företagarnas dagpenningsavgift (år 2025 hänför sig en besparing på omkring 0,1 miljoner euro till staten och år 2026 en besparing på omkring 0,8 miljoner euro). 

De utgifter som orsakas för staten av handikappförmånerna bedöms öka med cirka 0,5 miljoner euro år 2025, omkring 1,6 miljoner euro år 2026 och omkring 5,7 miljoner euro från och med år 2027. 

De utgifter som orsakas av barnbidraget för staten uppskattas öka år 2025 med omkring 0,2 miljoner euro och från och med år 2026 med omkring 0,3 miljoner euro. De utgifter som orsakas av studiestödsutgifterna för staten uppskattas öka med omkring 0,3 miljoner euro år 2026 och med omkring 0,4 miljoner euro från och med år 2027. De utgifter som orsakas av det allmänna bostadsbidraget för staten uppskattas öka med omkring 0,1 miljoner euro år 2025, med omkring 0,7 miljoner euro år 2026 och med omkring 1 miljon euro från och med år 2027. 

De utgifter som orsakas av grundutkomststödet bedöms öka med cirka 0,6 miljoner euro år 2025, med omkring 2,9 miljoner euro år 2026 och med omkring 4,2 miljoner euro från och med år 2027. Eftersom kommunerna finansierar hälften av utgifterna för det grundläggande utkomststödet, fördelar sig de ökade utgifterna mellan kommunerna och staten på så sätt att utgifterna för bägge ökar med uppskattningsvis 2,1 miljoner euro per år från och med år 2027. 

Också utgifterna för kompletterande och förebyggande utkomststöd som verkställs av välfärdsområdena kan öka. Det är dock svårt att uppskatta en eventuell uppgång i dessa utgifter, eftersom kompletterande och förebyggande utkomststöd i stor utsträckning beviljas enligt prövning. 

Utgifterna för arbetslöshetsskyddet kan minska. Ändringens konsekvens bedöms dock vara väldigt ringa. 

Det faktum att personer i åldern 16–17 år inte längre från och med den åldersklass som är född år 2009 får folkpension, garantipension, rehabiliteringspenning av Folkpensionsanstalten eller sjukdagpenning innebär att dessa förmånsinkomster inte längre hör till deras inkomster heller då eventuella inkomstrelaterade klientavgifter inom social- och hälsovården fastställs. I den utsträckning som en handikappförmån som fås av en person beaktas som inkomst då klientavgifter fastställs, är denna i fortsättningen för personer under 18 år alltid handikappbidrag för personer under 18 år, som är av högre nivå än vårdbidraget för pensionstagare. I princip sänks välfärdsområdenas inkomster av klientavgifter av de sammantagna konsekvenserna av ändringarna, men enligt uppskattning i liten grad, med beaktande av det nuvarande antalet minderåriga mottagare av de nämnda förmånerna inom utkomstskyddet. Ingen information är dock tillgänglig om vilka inkomstrelaterade eller andra tjänster inom social- och hälsovården de nuvarande förmånstagarna anlitar och vilka andra omständigheter som eventuellt påverkar hur deras klientavgifter fastställs. Följaktligen finns det inte förutsättningar att precisera uppskattningen av ändringarnas konsekvens för välfärdsområdenas inkomster av klientavgifterna. 

Propositionen har en koppling till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om styrning av socialskyddsfondernas besparingar till stärkande av statens och kommunernas ekonomi och om ändring av sjukdagpenningen. I den nämnda propositionen kanaliseras de besparingar som kommer från försäkringspremierna och försäkringsavgifterna och som uppkommer genom de ändringar av åldersgränserna som föreslagits i denna proposition till fullt belopp till staten och kommunerna. 

Förslaget att förlänga giltighetstiden av lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete påverkar inte statens utgifter jämfört med året innan. 

4.2.2.2  Konsekvenser för privata hushåll

Förlängningen av lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete . Förlängningen av giltighetstiden för lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete möjliggör att en invalid- och sjukpensionstagares pension fortfarande kan lämnas vilande på grund av arbetsinkomster.  

Folkpension och garantipension . Det fulla beloppet av folkpension är 775,70 euro per månad 2024, om mottagaren av folkpension inte är gift eller i ett samboförhållande. I slutet av år 2023 uppgick den genomsnittliga folkpension som betalades till förmånstagare under 18 år till 724,93 euro per månad. Beloppet på full garantipension är 976,59 euro per månad år 2024. Om personens pensionsinkomster bildas enbart av folk- och garantipension, uppgår de till sammanlagt 976,59 euro per månad år 2024. På grund av de föreslagna ändringarna kommer dessa pensionsinkomster inte mera i fråga för de personer i åldern 16–17-år som fyller 16 år den 1 januari 2025 eller senare.  

Arbetspension . De föreslagna ändringarna av sjukdagpenningen, Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenning och arbetslöshetsförmånen utesluter möjligheten att en minderårig person kan tjäna in arbetspension utifrån arbetspensionsgrundande inkomster som ligger till grund för de nämnda förmånerna. Denna konsekvens för intjänande av arbetspension under så kallad oavlönad tid gäller den tid då personen fyllt 17 år, men inte ännu fyllt 18 år och har arbetsinkomster, utifrån vilka en eventuell förmån fastställs. Enligt statistik för år 2023 från Pensionsskyddscentralen hade omkring 200 personer under 18 år arbetspensionsgrundande inkomster som låg till grund för sjukdagpenning och Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenning. Följaktligen påverkar ändringen endast ett fåtal personer årligen och ändringens inverkan på det totala beloppet av den arbetspension som en person kan tjäna in kan bedömas vara väldigt liten.  

Rehabiliteringspenningförmåner och sjukdagpenningen . Beloppet av sjukdagpenning och rehabiliteringspenning fastställs utifrån den försäkrades årsinkomst så som beskrivits tidigare i denna proposition. Sjukdagpenningen och rehabiliteringspenningen till minimibelopp uppgår till 31,99 euro per vardag år 2024. Ersättningen för uppehälle är 9 euro per dag och den betalas utöver rehabiliteringspenningen. Beloppet av rehabiliteringsunderstöd enligt prövning uppgår till ett belopp enligt prövning, men det uppgår till högst det belopp på en rehabiliteringspenning som räknats för sex månader för mottagaren. På grund av de föreslagna ändringarna kommer dessa förmåner inte mera i fråga för de personer i åldern 16–17-år som fyller 16 år den 1 januari 2025 eller senare.  

Arbetslöshetsförmåner . Beloppet av arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning är 37,21 euro per dag år 2024. På grund de föreslagna ändringarna kommer dessa förmåner inte mera i fråga för de personer i åldern 17 år som fyller 17 år den 1 januari 2025 eller senare och som inte fullgjort sin läroplikt.  

Handikappförmåner . Då personer som är födda den 1 januari 2009 eller senare inte längre får folkpension eller garantipension i en ålder under 18 år från och med början av år 2025, kan dessa personer inte längre utifrån dessa pensioner ha rätt till vårdbidrag för pensionstagare enligt lagen om handikappförmåner, även om de så kallade substansförutsättningarna för bidraget, det vill säga försvagad funktionsförmåga och hjälpbehov och behov av handledning och tillsyn, är uppfyllda. Däremot kan dessa personer ha rätt till handikappbidrag för personer över 16 år. Enligt uppskattning har så gott som alla som utan ändringen hade haft rätt till vårdbidrag för pensionstagare som 16–17-åringar rätt till handikappbidrag för personer över 16 år, som i allmänhet skulle beviljas på en nivå som är högre än vad som hade varit fallet om de fått vårdbidrag. Följaktligen har dessa personer med stor sannolikhet rätt till ett större handikappbidrag jämfört med att ändringen inte görs. Enligt 2024 års nivå skulle differensen vara antingen över 108 euro (differensen mellan det högsta handikappbidraget 492,70 euro per månad och det högsta vårdbidraget 383,92 euro per månad), över 170 euro (differensen mellan förhöjt handikappbidrag 254,10 euro per månad och grundvårdbidrag 83,34 euro per månad) eller över 311 euro (differensen mellan det högsta handikappbidraget 492,70 euro per månad och förhöjt vårdbidrag 181,56 euro per månad).  

Handikappförmåner är skattefria förmåner och mottagaren får själv bestämma hur de används. Följaktligen utjämnas inverkan av att en person i åldern 16–17 år inte längre kan få folkpension och garantipension en aning av att beloppen på handikappförmånerna är lite större, men också på grund av handikappförmånernas skattefrihet. 

Från och med början av år 2027, då åldersgränsen för handikappförmåner ändras, har minderåriga personer inte längre möjlighet att få handikappbidrag för personer över 16 år eller vårdbidrag för pensionstagare. Däremot kan personen ha rätt till handikappbidrag för barn. Enligt uppskattning skulle så gott som alla som utan ändringen hade haft rätt till handikappbidrag för personer över 16 år, ha rätt till handikappbidrag för barn på samma nivå som de hade fått om de omfattats av handikappbidrag för personer över 16 år. Enligt uppskattning skulle så gott som alla som hade haft rätt till vårdbidrag för pensionstagare ha rätt till handikappbidrag för barn och eventuellt på en nivå högre än vad som hade varit fallet om de fått vårdbidrag. I de sällsynta situationer, där en person under 18 år får till exempel full sjukpension som betalas enligt arbetspensionslagarna eller pension enligt lagstiftningen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, vilken ska betalas utifrån full arbetslöshet, och samtidigt uppfyllt förutsättningarna om nedsatt funktionsförmåga och hjälpbehov, behov av handledning och tillsyn för vårdbidrag för pensionstagare, har personen följaktligen väldigt sannolikt rätt till handikappbidrag för barn. Eftersom grunderna för att bevilja förmånen inte ändras, med undantag för det föreslagna ändringarna av åldersgränserna, ska en bedömning av om förutsättningarna är uppfyllda göras för sökanden i de nya åldersklasserna som omfattas av handikappbidrag för barn, det vill säga 16–17-åringar, genom att jämföra dem med ett friskt barn i motsvarande ålder på samma sätt som för personer som är yngre än dessa åldersklasser. Eftersom jämförelsen görs med ett friskt barn i samma ålder, även för barn under 16 år, är det möjligt att alla som fram till 16 års ålder fått handikappbidrag för personer under 16 år inte får handikappbidrag för barn då de är 16 eller 17 år gamla. Detta beror på att ett äldre barn, beroende på skadans, lytets eller sjukdomens art, kan bära större ansvar för sig själv och till exempel om sin läkemedelsbelastning, varvid belastningen för vårdnadshavarna kan minska (RP 90/2006 rd, s. 23). Det har bedömts att för celiakipatienter och diabetiker kan den individuella bedömningen leda till att villkoren för beviljande inte längre upp-fylls då barnet växer och blir äldre. 

Inga ändringar i de handikappförmåner som beviljats och är i utbetalning ska dock göras från och med början av år 2027. Därtill ska de bestämmelser som gällde den 31 december 2026 tillämpas, om rätten till förmånen börjat före den 1 januari 2027. Rätten till förmåner som beviljats med stöd av de bestämmelser som gällde den 31 december 2026 fortsätter fram till följande justering enligt 32 § eller indragning enligt 33 § i den lag om handikappförmåner som gällde fram till den 31 december 2026. En person kan dock i princip inte ha rätt till flera handikappförmåner samtidigt. 

Om mottagande av studiestöd . I fråga om studier avlägger unga personer i åldern 16–17 år till exempel utbildning som handleder för examensutbildning (Hux), gymnasiet eller yrkesutbildning. I dessa åldersklasser studerar man inte ännu i en högskola. Eftersom en ung person i åldern 16–17 år i fortsättningen inte längre har rätt till rehabiliteringspenning som betalas av Folkpensionsanstalten, är det möjligt att studiestöd ansöks i större omfattning än tidigare i dessa åldersklasser. Om rätt till studiestöd uppkommer, kan den unga personen ha rätt också till studielån och han eller hon kan i princip själv besluta om att lyfta det. De unga personer som är föremål för ändringen har ofta till exempel en sjukdom som minskar funktionsförmågan, vilken kan påverka studiernas framskridande och utexamineringen trots till exempel stödåtgärder av läroanstalten. Därtill kan det vara mer utmanande att sysselsätta sig efter studierna och på grund av detta kan det också vara mer utmanande att betala tillbaka till exempel ett studielån som eventuellt lyfts.  

Om en ung person i åldern 16–17 år är berättigad till studiestöd och avbryter sina studier på grund av sin sjukdom eller för tiden för sin sjukledighet, avslutas studiestödet. I dessa situationer har personen inte längre möjlighet att få sjukdagpenning. År 2023 fanns det 593 personer som var under 18 år och till vilka sjukdagpenning betalats ut och som hade varit studeranden innan arbetsoförmågan började. 

Däremot kan de personer som trots insjuknandet kan fortsätta studierna, det vill säga att de inte avbryter sina studier, fortsättningsvis få studiestöd. I fråga om gymnasieelever och personer som avlägger grundyrkesutbildning följer Folkpensionsanstalten på hösten systematiskt hur studierna framskridit. I lagen om studiestöd finns inte bestämmelser om särskilda uppföljningsgränser för uppföljningen av framstegen och den prestationsgräns som Folkpensionsanstalten fastställt är 20 studiepoäng/kompetenspoäng per läsår. På hösten 2023 sände Folkpensionsanstalten omkring 6 700 begäranden om utredning till gymnasieelever och studeranden som avlägger grundexamensutbildning, det vill säga för det mesta till studeranden under 18 år. Omkring 80 procent av dem som fått en begäran om utredning svarade på begäran om utredning. Av dem som svarade åberopade omkring 25 procent en sjukdom eller annan svår livssituation. En sjukdom innebär inte nödvändigtvis sjukledighet, utan kan innebära till exempel neuropsykologiska utmaningar eller andra bestående utmaningar i anknytning till hälsotillståndet. I lagen om studiestöd finns endast bestämmelser om att en studerande ska avlägga ovan nämna examina inom fyra år för att det ska kunna anses att studierna framskrider tillräckligt. Om en studerande svarar på en begäran om utredning av Folkpensionsanstalten och i sitt svar berättar om en sjukdom som bromsat studierna, beaktar Folkpensionsanstalten detta och ofta är det möjligt att fortsätta utbetalningen av stödet. 

När sjukdagpenning inte längre beviljas till personer under 18 år från och med början av år 2025, kan utkomsten för en studerande under 18 år inte längre basera sig på sjukdagpenning, även om studeranden arbetat till exempel vid sidan om sina studier eller under skolloven. Under år 2023 betalades dock sjukdagpenning till arbetsgivaren i endast 123 fall och i snitt betalades sjukdagpenning i dessa fall för 10 vardagar under år 2023, medan antalet sysselsatta 16–17-åringar under samma tidsperiod var uppskattningsvis 24 000 personer Enligt definitionen i Sysselsättningsstatistiken statsitikförs sysselsättningen först från 18 års ålder (18–74 år). Arbetskraftsundersökningen omfattar alla 15–89-åringar, men databastabellerna innehåller inte längre information per årskull. Här har man använt informationen per årskull för sysselsättningen bland 16–17-åringar från arbetskraftsundersökningen för år 2018. De sysselsatta enligt definitionen i arbetskraftsundersökningen uppgick vid den tidpunkten till 17,3 % (16-åringar) och 21,5 % (17-åringar). Om detta sätts i proportion till kohorternas storlek (år 2022), innehåller dessa åldersklasser uppskattningsvis 23 947 sysselsatta. .  

Bostadsbidrag . De nya åldersgränserna för beviljande av folkpension, garantipension, Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenningförmåner och sjukdagpenning tillämpas enligt förslaget på personer födda den 1 januari 2009 eller senare. De ändringar som gäller dessa förmåner påverkar följaktligen inte de personer som fyllt 16 år redan innan lagändringen träder i kraft och ändringarna leder inte till konsekvenser heller för deras ställning som mottagare av bostadsbidrag. Det faktum att unga personer i fortsättningen får rätt till folkpension, garantipension, Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenningar och sjukdagpenning först efter att ha fyllt 18 år påverkar indirekt möjligheten för dessa personer att få bostadsbidrag.  

Om en person under 18 år bor med sin förälder eller sina föräldrar, hör han eller hon till samma hushåll som dem då bostadsbidrag beviljas. När bostadsbidraget räknas beaktas som månadsinkomster de bruttoinkomster som hushållets medlemmar får kontinuerligt eller årligen på återkommande sätt enligt vad som föreskrivs närmare i lagen om bostadsbidrag. Inkomsterna för en person under 18 år beaktas dock inte då bostadsbidrag beviljas, förutom då en minderårig själv ansöker om stöd. När en minderårig person som får en egen förmån (till exempel folkpension, garantipension, sjukdagpenning eller rehabiliteringspenning) bor hos sin förälder eller sina föräldrar, har hans eller hennes förmån följaktligen inte haft en sänkande inverkan på det allmänna bostadsbidrag som hushållet fått. Bestämmelsen om att inte beakta inkomster är till fördel för hushållet, då den tillåter inkomster för en minderårig medlem, vilka inte beaktas i fastställandet av det allmänna bostadsbidraget. Då de aktuella förmånerna med anledning av lagändringen inte längre beviljas till 16–17-åringar födda år 2009 eller senare, kompenserar det allmänna bostadsbidraget å andra sidan inte heller bortfallet av dessa inkomster för hushållet, eftersom inkomsterna för en minderårig medlem i hushållet med stöd av specialbestämmelsen inte heller för närvarande påverkar det allmänna bostadsbidraget till hushållet. Med andra ord stiger inte hushållets allmänna bostadsbidrag. 

Enligt etablerad avgörandepraxis för det allmänna bostadsbidraget anses en minderårig ung person i regel höra till sina föräldrars hushåll, även om han eller hon bor självständigt. Det är dock möjligt att bevilja eget allmänt bostadsbidrag till en minderårig som inte bor med sina föräldrar, om den minderårige har förvärvsinkomst eller inkomster som är jämställbara med eller som ersätter förvärvsinkomst i en sådan utsträckning att han eller hon anses försörja sig själv självständigt och själv ansvar för sina boendeutgifter. Allmänt bostadsbidrag kan beviljas till exempel då studiestöd eller arbetsmarknadsstöd beviljats till en minderårig som bor självständigt. Om statsborgen för studielån beviljats till en minderårig, anses detta vara tillräckligt för att bevilja allmänt bostadsbidrag, oberoende av om den unga personen lyfter studielånet. Den föreslagna ändringen innebär att denna förutsättning inte längre kan uppfyllas utifrån den grunden att en ung person får rehabiliteringspenning eller sjukdagpenning från Folkpensionsanstalten, eftersom dessa förmåner inte längre betalas ut till en minderårig. Såvida en ung person inte har andra inkomster som ska beaktas i bedömningen, uppkommer inte en rätt att få allmänt bostadsbidrag som ett eget hushåll, om den unga personen bor självständigt. 

En minderårig person som får folkpension och/eller garantipension omfattas å sin sida för närvarande av bostadsbidraget för pensionstagare, om han eller hon bor åtskild från sina föräldrar. 

Det finns väldigt få mottagare av bostadsbidrag för pensionstagare under 18 år: enligt den information som granskades i juni 2024 fick enbart 28 minderåriga personer bostadsbidrag för pensionstagare. Enligt information från Folkpensionsanstalten bodde 22 av dem i servicehus och sex i en hyresbostad. Det utbetalda bostadsbidraget var i snitt 420 euro per månad. Antalet personer under 18 år som samtidigt fått bostadsbidrag för pensionstagare har under de senaste åren varit 49 som högst. 

När en minderårig person i fortsättningen inte längre får folkpension och garantipension, uppstår inte på basis av dessa rätt till bostadsbidrag för pensionstagare för honom eller henne, då han eller hon bor självständigt, utan han eller hon omfattas också i denna situation av det allmänna bostadsbidraget. I så fall ska han eller hon för att få allmänt bostadsbidrag uppfylla ovan beskrivna förutsättning om att ha förvärvsinkomster eller inkomster som kan jämställas med dessa eller som ersätter dessa i en utsträckning som gör att han eller hon kan anses försörja sig själv och själv ansvarar för sina boendeutgifter. I praktiken är det främst fråga om studiestöd eller arbetsinkomster för en ung person. Det är realistiskt att förmoda att det bland de unga personer som de föreslagna ändringarna av åldersgränserna i praktiken påverkar finns många unga personer som inte kan uppfylla denna förutsättning. 

Barnfamiljer kan för tillfället omfattas av bostadsbidrag för pensionstagare i praktiken enbart i sällsynta situationer, där alla familjemedlemmar som bor i samma hushåll får pension som berättigar till bostadsbidrag för pensionstagare. Då åldersgränsen för folkpension och garantipension för personer födda den 1 januari 2009 eller senare stiger till 18 år, kan dessa situationer inte längre uppkomma utifrån den grunden att ett barn som bor i familjen får folk- och/eller garantipension. Nivån på bostadsbidrag för pensionstagare är i allmänhet högre än nivån på det allmänna bostadsbidraget. Redan för tillfället kan det dock bedömas vara väldigt sällsynt att en barnfamilj får bostadsbidrag för pensionstagare. 

Utkomststöd . Ovan har det redogjorts att de föreslagna ändringarna återspeglar sig på olika sätt på beviljandet av bostadsbidragen, såväl för ett hushåll som bildas av en ung persons familj som för ett hushåll som bildas av en ung person ensam om den unga personen bildar ett eget hushåll då han eller hon bor självständigt. De föreslagna ändringarna har inte motsvarande indirekta konsekvenser för en persons förutsättningar att få tillgång till utkomststöd. Som en följd av de föreslagna ändringarna bedöms behovet av utkomststöd öka i viss mån.  

Unga personer under 18 år hör då utkomststöd beviljas fortfarande i regel till samma familj som deras föräldrar. I beräkningen av utkomststöd beaktas i så fall i enlighet med lagen om utkomststöd de tillgängliga inkomsterna och tillgångarna för familjemedlemmarna och familjemedlemmarnas utgifter, vilka ligger till grund för slutresultatet av beräkningen av stödet. Enligt lagen beaktas barnets inkomster högst till de utgifter som beaktas för honom eller henne i beräkningen (i praktiken till beloppet av hans eller hennes grunddel och andra grundläggande utgifter som beaktas för honom eller henne, till exempel hälso- och sjukvårdsutgifter som beaktats separat). Om inkomsterna för den unga personen överstiger de utgifter som beaktats för honom eller henne i beräkningen, minskar inte differensens andel familjens utkomststöd, vilket är till fördel för den unga personen och hans eller hennes familj. Detta kan i typfallet ha varit fallet till exempel i fråga om pensionsinkomster, sjukdagpenning eller rehabiliteringspenning vilka en minderårig fått från Folkpensionsanstalten. Eftersom dessa inkomster i fortsättningen uteblir för en minderårig, kan motsvarande nytta av differensen efter inkomsterna i fråga inte längre uppkomma. 

Om en ung person dock bor självständigt, utgör han eller hon på nuvarande sätt en egen familj då grundläggande utkomststöd beviljas. I beräkningen av utkomststödet beaktas i detta fall enbart de inkomster och tillgångar som är tillgängliga för den unga personen och hans eller hennes utgifter. Enligt Folkpensionsanstaltens etablerade avgörandepraxis förutsätts inte att en person under 18 år lyfter studielån. Enligt lagen beaktas grunddelen och övriga grundutgifter, såsom boendeutgifter och hälsovårdsutgifter som är större än ringa, som utgifter i beräkningen. Då utkomststöd beviljas till en minderårig ung person som bor självständigt, utreds på samma sätt som för närvarande föräldrarnas underhållsförmåga. Om det anses att en förälder försummat sin underhållsskyldighet, även om han eller hon har underhållsförmåga, kan det grundläggande utkomststöd som beviljas till den unga personen enligt lagen om utkomststöd återkrävas av den unga personens förälder. 

Det bedöms att utgifterna för Folkpensionsanstalten av det grundläggande utkomststöd som den betalar ut ökar med omkring 4,2 miljoner euro per år till följd av ändringen (omkring 4 miljoner euro per år på grund av höjningen av rehabiliteringspenningen och omkring 0,2 miljoner euro på grund av höjningen av pensionsåldersgränserna; det har uppskattats att inverkan av höjningen av åldersgränsen på sjukdagpenningen är ringa). Uppskattningen baserar sig på Folkpensionsanstaltens uppgifter om nuvarande mottagare av grundläggande utkomststöd och det kalkylmässiga antagandet om ett ökat behov av stöd hos de personer som berörs av ändringarna. Uppskattningen ger på samma gång en bild av hur det grundläggande utkomststödet riktas särskilt och vilka förmånstagare förlorar mest på grund av ändringarna. 

Sammanställande synpunkter . Ändringarna kan anses vara ägnade åt att öka ansvaret för föräldrarna för försörjningen av minderåriga unga personer. Detta är i princip konsekvent, eftersom föräldrarna har underhållsskyldighet i förhållande till deras minderåriga barn.  

De ekonomiska och andra resurserna för föräldrar till minderåriga unga personer varierar, vilket påverkar deras förutsättningar att ansvara för unga personers försörjning och andra behov. I familjer med barn och unga personer med en funktionsnedsättning eller långtidssjukdom är risken för ekonomisk utsatthet högre än vanligt: de krav som följer av barnets hälsotillstånd och behandling kan ofta reducera möjligheterna för en förälder att arbeta och tjäna pengar. En förälder kan till exempel ha en ställning som anhörigvårdare eller så kan hans eller hennes arbete vara föremål för andra begränsningar, som leder till exempel till att arbetet minskar eller att han eller hon uteblir från arbetslivet. I en stor riksomfattande enkät som gjordes år 2022 till föräldrar till barn med en funktionsnedsättning och barn som behöver särskilt stöd, ansåg 21 procent av svarspersonerna att deras möjlighet till arbete eller studier var för liten och 9 procent ansåg att de inte alls hade sådana möjligheter ”Kerrankin joku kysyy, miten minä jaksan” – Vammaisten ja erityistä tukea tarvitsevien lasten vanhempien hyvinvointikyselyn 2022 tuloksia, kooste 2023 (”För en gångs skull frågar någon hur jag orkar?” – Resultat av enkäten om välbefinnandet hos föräldrar till barn som har en funktionsnedsättning och behöver särskilt stöd 2022, sammandrag 2023). Vammaisperheyhdistys Jaatinen ry. . Familjer med barn och ungdomar med funktionsnedsättning eller långtidssjukdomar upplever ofta att de varit belastade under en lång tid, vilket kan vara ägnat åt att öka också situationer med en ensamförsörjare eller två familjer. I samma familj kan det också finnas flera barn, som har specialbehov som beror på hälsotillståndet. Dessa förhållanden är ägnade åt att accentuera de utmaningar som orsakas för de unga personerna och deras familjer av att de i propositionen avsedda förmånerna inom utkomstskyddet utesluts för unga personer under 18 år. Låga inkomster och den vanliga förekomsten av utmaningar med den ekonomiska försörjningen i familjer med personer med funktionsnedsättning eller långtidssjuka barn, lyftes gång på gång fram också i de remissvar som lämnats in på denna proposition.  

Familjerna har dock möjlighet att förlita sig på de förmåner som föreskrivs i lag och på allmänna och specialtjänster då familjens egna ekonomiska och andra resurser inte räcker till. En del av de lagstadgade förmånerna betalas till familjemedlemmarna, en del till familjen. De förmåner i penningform som ett barn kan få utgörs av underhållsstöd och handikappbidrag som betalas till barn. Med tanke på tryggandet av försörjningen av ett barn och hans eller hennes familj kan det följaktligen inte anses vara nödvändigt att betala en egen utkomststödsförmån till ett minderårigt barn för att separat trygga hans eller hennes försörjning. 

I fortsättningen utgörs utkomstskyddet för en minderårig ung person i första hand av familjens gemensamma inkomster och underhållsskyldigheten för dem som tar hand om den unga personen. Enligt lagen är personer i åldern 16–17 år läropliktiga. Även om en person i åldern 16–17 år är i arbetslivet och insjuknar eller behöver yrkesinriktad rehabilitering, bygger hans eller hennes rätt till utkomstskydd i första hand på underhållsskyldigheten för personens föräldrar och för det andra på de förmåner inom den sociala tryggheten vilka vid behov kan betalas ut för att trygga hans eller hennes eller familjens försörjning, om förutsättningarna för förmånerna är uppfyllda. 

Det faktum att utkomstskyddet för en minderårig ung person inte längre ordnas till exempel med en pension som beviljats tills vidare till en ung person är en försämring för familjen. Trots detta kan det anses vara motiverat att försörjningen för en minderårig ung person i fortsättningen tryggas på annat sätt än genom att betala en förmån inom utkomstskyddet till den unga personen själv. 

4.2.2.3  Konsekvenser för företag

Då sjukdagpenning inte längre beviljas under 18 åringar från och med början av år 2025, har inte heller arbetsgivarna på motsvarande sätt möjlighet att i fråga om arbetstagare under 18 år få sjukdagpenning enligt 7 kap. 4 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen i den utsträckning som arbetstagaren utifrån anställningsförhållandet har rätt till lön eller en motsvarande ersättning för sjukledighetstiden. Det finns få minderåriga mottagare av sjukdagpenning (786 personer under år 2023), varför konsekvenserna på årsnivå hänför sig till enbart ett litet antal arbetsgivare. Under år 2023 betalades sjukdagpenning till arbetsgivaren i endast 123 fall och i snitt betalades sjukdagpenning i dessa fall för 10 vardagar under år 2023, medan antalet sysselsatta 16–17-åringar under samma tid var uppskattningsvis 24 000 personer Enligt definitionen i Sysselsättningsstatistiken statsitikförs sysselsättningen först från 18 års ålder (18–74 år). Arbetskraftsundersökningen omfattar alla 15–89-åringar, men databastabellerna innehåller inte längre information per årskull. Här har man använt informationen per årskull för sysselsättningen bland 16–17-åringar från arbetskraftsundersökningen för år 2018. De sysselsatta enligt definitionen i arbetskraftsundersökningen uppgick vid den tidpunkten till 17,3 % (16-åringar) och 21,5 % (17-åringar). Om detta sätts i proportion till kohorternas storlek (år 2022), innehåller dessa åldersklasser uppskattningsvis 23 947 sysselsatta. .  

4.2.3.1  Likabehandlingskonsekvenser

Syftet med regleringen om jämlikhet i grundlagen är att utöver sedvanlig rättslig likabehandling trygga också tillgodoseendet av faktisk likabehandling i samhället. En strävan efter att stärka faktisk likabehandling kan med tanke på systemet med grundläggande fri- och rättigheter vara en godtagbar orsak till reglering som innebär så kallad särbehandling. Positiv särbehandling kan behövas till exempel för att stärka ställningen för medlemmar av en grupp med svagare ställning i samhället på det sätt som lagstiftaren valt. I den ordinarie lagstiftningen finns det en bestämmelse om positiv särbehandling i diskrimineringslagen (1325/2014). I 9 § i lagen föreskrivs att sådan proportionerlig särbehandling som syftar till att främja faktisk likabehandling eller att förhindra eller undanröja olägenheter som beror på diskriminering är inte diskriminering. 

Bestämmelserna om möjligheten att bevilja rehabiliteringspenning för unga till personer i åldern 16–17 år stiftades för att förbättra förutsättningarna att avlägga en första yrkesutbildning för de som löper risk att sjukpensioneras i ung ålder och för att trygga att en tillförlitlig utredning om att den unga personen inte har möjligheter till yrkesinriktad rehabilitering görs innan en ung person beviljas sjukpension. 

Rehabiliteringspenning för unga, som för närvarande kan beviljas till personer under 20 år, kan ses som positiv särbehandling, eftersom förmånen kan beviljas för att förbättra förutsättningarna för yrkesinriktad utbildning till unga personer, vars förutsättningar för utbildning är mer begränsade än för friska unga personer på grund av deras hälsotillstånd. Om åldersgränsen för rehabiliteringspenning höjs enligt förslaget, avlägsnas denna möjlighet till positiv särbehandling för unga personer i åldern 16–17 år. I så fall uteblir konsekvensen av den nuvarande positiva särbehandlingen för avläggande av yrkesutbildning och för utkomsten under utbildningen för personer i åldern 16–17-år vilka omfattas av ändringen, liksom också den konsekvens som stärker den faktiska jämlikheten. Konsekvensen beskrivs närmare nedan i samband med konsekvenserna för barn och unga personer. 

Avgränsningen av den positiva särbehandlingen i anknytning till beviljande av rehabiliteringspenning till myndiga unga personer, innebär att ingen person i åldern 16–17 år i fortsättningen har möjlighet att studera med det ekonomiska stöd som rehabiliteringspenningen medför. Också detta kan ses som godtagbar reglering med tanke på likabehandlingen. Lagstiftaren har möjlighet att pröva att samordna aspekter som gäller formell och faktisk likabehandling vid varje regleringssamband. Ändringen kan vara ägnad åt att försämra den proportionella ställningen för 16–17-åringar i konsekvensgruppen i förhållande till friska unga personer, då rehabiliteringspenningens inverkan som utjämnar skillnaderna mellan unga personer upphör i fråga om förutsättningarna för utbildning och utkomsten under utbildningen. Det kan inte uteslutas att det finns en risk för att möjligheterna för dessa unga personer att klara av studierna, rehabilitera sig och delta i samhället försvagas. Samtidigt ska det dock anses att ett understöd som betalas i penningform till en minderårig själv i form av en förmån inom ramen för tryggandet av den grundläggande försörjningen inte är den enda metoden att stödja den unga personen att klara av studierna, rehabilitera sig eller delta i samhället. Det är naturligt att försöka påverka de svårigheter som en ung person möter i sina studier eller i utvecklingen under ungdomen till exempel via läroanstalten och med social- och hälsovårdens metoder. Det är också möjligt att rikta uppmärksamhet på bekämpning av risker för avbrott i utbildningen eller eventuell marginalisering för en ung person då utbildning i anknytning till läroplikten och därtill anknutet stöd ordnas på det sätt som beskrivits tidigare i denna proposition. Utvidgande av läroplikten till 18 års ålder kan anses vara en motiverad orsak för omvärdering av behovet av positiv särbehandling i anknytning till beviljande av rehabiliteringspenning till minderåriga. Denna fråga behandlas på nytt senare i motiveringarna till lagstiftningsordningen i propositionen. 

Då åldersgränsen för Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenningförmåner, folkpension, garantipension och sjukdagpenning höjs enhetligt från 16 år till 18 år, är personer som insjuknat, fått en funktionsnedsättning eller blivit arbetsoförmögna vid olika åldrar sinsemellan i en jämlik ställning, på samma sätt som för närvarande. Situationen skulle vara liknande för personer med en funktionsnedsättning, en långtidssjukdom och med en tillfällig sjukdom. 

En höjning av åldersgränsen för handikappförmånerna ökar den inbördes jämställdheten mellan minderåriga barn, då alla minderåriga barn i fortsättningen omfattas av samma handikappförmån, det vill säga handikappbidrag för barn. 

4.2.3.2  Konsekvenser för övriga grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter

Nedan i avsnittet Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning i denna proposition beskrivs grunden för den konstitutionella bedömningen i propositionen. Likabehandlingen, rätten till social trygghet och språkliga rättigheter, vilka tryggats som grundläggande fri- och rättigheter i Finlands grundlag, och FN:s konventioner om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och barnets rättigheter ska beaktas i den författningsrättsliga utvärderingen. 

De grundläggande fri- och rättigheter som tryggats i grundlagen och de nämnda internationella konventionerna kan inte anses innebära hinder för de föreslagna ändringarna. Också detta tas upp närmare nedan i avsnittet om propositionens förenlighet med grundlagen och lagstiftningsordningen. Det faktum att utbetalningen av folkpension, garantipension, sjukdagpenning och Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenningförmåner enligt förslaget i fortsättningen avgränsas till myndiga personer, är trots detta en ekonomisk försvagning för de unga personer, som utan lagändringen hade kunnat få dessa förmåner. Dessa förmåner utesluts i fortsättningen från de totala inkomsterna för såväl en minderårig ung person som för hans eller hennes familj. Ändringen försämrar de självständiga ekonomiska förutsättningarna för minderåriga unga personer att delta i samhället och den är ägnad åt att accentuera underhållsansvaret för deras föräldrar. 

Föräldrarnas underhållsansvar tryggar också underhållet av friska minderåriga personer, men förutsättningarna för friska unga personer att tjäna egna inkomster till exempel genom att jobba vid sidan om studierna eller under skollov är i allmänhet väsentligt bättre än för unga personer med hälsorelaterade begränsningar. Ekonomisk knapphet för en person och hans eller hennes familj ska allmänt taget ses som en risk beträffande personens möjlighet att delta i samhället och genomförandet av delaktigheten, även om dessa möjligheter inte fastställs endast utifrån de ekonomiska resurserna.