2.2
Målsättning
Syftet med DAC9-direktivet är att underlätta koncernernas anmälningsskyldigheter enligt minimiskattedirektivet genom att möjliggöra en centraliserad anmälan av anmälningar om kompletteringsskatt inom EU-området. Utan direktivet skulle varje koncernenhet i sin medlemsstat behöva lämna in en egen deklaration för tilläggsskatt. Syftet med direktivet är att förenkla anmälningsskyldigheten och minska den administrativa bördan för multinationella koncerner.
Enligt artikel 44.2 i minimiskattedirektivet ska varje koncernenhet lämna in en deklaration tilläggsskatt i den medlemsstat där den är belägen. Enligt denna lokala deklarationsskyldighet ska varje koncernenhet lämna en omfattande deklaration till sin respektive skatteförvaltning om beräkningen av minimiskatten och om vissa uppgifter som gäller hela koncernen. I punkt 3 i samma artikel föreskrivs det om undantag från den lokala anmälningsskyldigheten till den del koncernens högsta moderenhet eller någon annan utsedd anmälande enhet har lämnat in en deklaration om tilläggsskatt för koncernenhetens räkning. Om deklarationen gjorts på koncernenhetens vägnar i en annan stat än den där enheten är belägen, är kravet för en sådan centraliserad deklaration att staterna i fråga har ett gällande avtal om informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna. Om det finns ett avtal om informationsutbyte mellan myndigheterna i samtliga koncernens verksamhetsländer, kan deklaration lämnas centraliserat för alla koncernenheters räkning och koncernenheterna behöver inte lämna in egna lokala deklarationer. När DAC9-direktivet utvidgar handräckningsdirektivets tillämpningsområde till att omfatta också automatiskt utbyte av upplysningar om minimiskatt, fungerar det ändrade handräckningsdirektivet som ett sådant avtal mellan behöriga myndigheter som avses i artikel 44.1 b i minimiskattedirektivet och centraliserad rapportering är möjlig inom unionens område. Det huvudsakliga sättet att fullgöra rapporteringsskyldigheterna förväntas vara centraliserad rapportering via den utsedda rapporteringsenheten, om modellen för informationsutbyte mellan de berörda jurisdiktionerna möjliggör det.
Genom DAC9-direktivet införlivas dessutom den GIR-standardmodell för informationsutbyte om minimibeskattning som utvecklats inom OECD i EU-lagstiftningen genom att den också blir den standardmodell för anmälan av uppgifter om tilläggsskatt som avses i artikel 44 i minimiskattedirektivet.
Direktivet och dess mål motsvarar kommissionens strävan att rationalisera och förenkla företagens rapporteringskrav genom att minska denna börda utan att äventyra rapporteringsmålen. Enligt kommissionens uppfattning uppnås målet genom att det informationsutbyte som minimiskattedirektivet förutsätter genomförs i enlighet med DAC9-direktivet. Enligt ingressen kan målen för direktivet inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna på egen hand, utan de kan bäst uppnås på unionsnivå med tanke på omfattningen av den internationella minimiskatten och den inre marknadens funktion. Direktivet gör det också möjligt att genomföra reglerna för informationsutbyte om minimibeskattningen på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater.
Enligt ingressen till direktivet ska medlemsstaterna i samband med genomförandet av DAC9-direktivet som tolkningskälla använda det multilaterala modellavtal för utbyte av deklarationsuppgifter (GIR MCAA) som utarbetats och offentliggjorts inom IF och kommentarerna till det, GloBE-modellreglerna och kommentarerna till dem samt andra anvisningar om minimiskatt jämte senare uppdateringar för att säkerställa en enhetlig tillämpning i alla medlemsstater i den mån dessa källor är förenliga med DAC9-direktivet, minimiskattedirektivet och unionsrätten. Multinationella koncerner ska således när de lämnar in sin deklaration om tilläggsskatt som tolkningskälla använda de anvisningar för ifyllande av GIR-standardmodellen som utarbetats i IF-sammansättningen.
Enligt ingressen till DAC9-direktivet ska handräckningsdirektivet och bilaga VII till det också läsas tillsammans med minimiskattedirektivet, och uttryck som gäller utbyte av minimiskatteuppgifter genom en deklaration om tilläggsskatt ska ha samma betydelse som i minimiskattedirektivet.
Genom DAC9-direktivet ändras dessutom artikel 8.3 a i handräckningsdirektivet så att den omfattar de ändringar i handräckningsdirektivet som gjorts genom DAC8-direktivet i fråga om obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. DAC8-direktivet föreslås bli satt i kraft som lag genom regeringens proposition med förslag till lag om skyldighet för rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning och till ändring av vissa lagar (RP 84/2025 rd).
2.3
Huvudsakligt innehåll
Informationsutbyte om minimibeskattning (ny artikel 8 ae)
Genom DAC9-direktivet utvidgas handräckningsdirektivets tillämpningsområde till att omfatta också informationsutbyte om minimibeskattningen. Den största ändringen i handräckningsdirektivet är den nya artikeln om automatiskt utbyte av upplysningar om minimibeskattningen, där grunden för automatiskt utbyte av upplysningar om tilläggsskatt fastställs.
Enligt den nya artikel 8 ae ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kräva att deklarerande enheter i en multinationell koncern lämnar in en deklaration om tilläggsskatt med hjälp av standardformuläret i bilagan till direktivet för att fullgöra sin deklarationsskyldighet enligt artikel 44 i minimiskattedirektivet.
Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som tar emot en deklaration om tilläggsskatt ska utbyta information i enlighet med den mekanism för informationsutbyte (
dissemination approach
)
GIR s .8 ()
https://www.oecd.org/en/publications/2025/01/tax-challenges-arising-from-the-digitalisation-of-the-economy-globe-information-return-january-2025_b03274ed.html
som godkänts av OECD och G20-ländernas IF-sammansättning:
a) den allmänna delen av deklarationen om tilläggsskatt ska skickas till den verkställande medlemsstat där den multinationella koncernens yttersta moderenhet eller en koncernenhet är belägen,
b) den allmänna delen av deklarationen om tilläggsskatt, med undantag för de sammanfattande uppgifterna på högsta nivå i avsnitt 1.4, sänds till de medlemsstater som enbart tillämpar den nationella tilläggsskatt som uppfyller villkoren:
i. där koncernenheterna i den multinationella koncernen är belägna,
ii. där samföretaget inom den multinationella koncernen eller en medlem i den multinationella samföretagskoncernen är beläget, under förutsättning att den kvalificerade inhemska tilläggsskatten kan påföras samföretag i den berörda jurisdiktionen.
iii. i vilka en kvalificerad nationell tilläggsskatt kan påföras en statslös koncernenhet eller ett statslöst samföretag i den jurisdiktionen,
c) en eller flera delar av jurisdiktionen för deklarationen om tilläggsskatt för de medlemsstater som omfattas av dessa delar av jurisdiktionen och som har beskattningsrätt.
Till jurisdiktioner som tillämpar regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning där den procentandel som hänför sig till regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning är noll, sänds dock endast den del av deklarationen om tilläggsskatt som innehåller uppgifter om hur tilläggsskatten i enlighet med regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning allokeras till den berörda medlemsstaten. Dessa uppgifter ska vara förenliga med avsnitt 3.4.3 i deklarationen om tilläggsskatt. Alla delar som gäller jurisdiktionen ska dessutom sändas till den verkställande medlemsstat där koncernens yttersta moderenhet är belägen.
Den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska utbyta uppgifter om deklaration om tilläggsskatt senast tre månader efter utgången av tidsfristen för inlämning av deklaration om tilläggsskatt. Om en anmälan om tilläggsskatt har lämnats in efter utgången av tidsfristen, ska uppgifterna utbytas senast inom tre månader från det att anmälan lämnades in.
Direktivet gör det möjligt att utbyta uppgifter om deklaration om tilläggsskatt mellan medlemsstaterna och att lämna in deklarationer om centraliserad tilläggsskatt inom EU i stället för lokala deklarationer. Informationsutbytet enligt DAC9-direktivet motsvarar IF:s
dissemination approach
-mekanism för informationsutbyte för att säkerställa att alla relevanta jurisdiktioner får den information de behöver på basis av koncernenheternas roll inom koncernen i enlighet med den approach som överenskommits inom IF.
Direktivet möjliggör enbart informationsutbyte mellan EU-medlemsstaterna. För att det ska vara möjligt för koncerner att lämna centraliserad information också i fråga om koncernenheter i länder utanför EU behövs ett motsvarande avtal om informationsutbyte även med sådana andra länder. GIR MCAA-avtalet, som utarbetats i IF-sammansättningen, omfattar detta slags informationsutbyte, och informationsutbytet kan dessutom ske också genom bilaterala avtal.
Medlemsstaterna har prövningsrätt i fråga om vilken modell stora inhemska koncerner ska använda för att fullgöra sina deklarationsskyldigheter enligt minimiskattedirektivet, med undantag för de få fall där en stor inhemsk koncern har ett samföretag som omfattas av en kvalificerad inhemsk tilläggsskatt i en annan medlemsstat än den där den stora inhemska koncernen är belägen.
Samarbete om korrigeringar, efterlevnad och efterlevnadskontroll avseende deklarationer med information om tilläggsskatt (ny artikel 9 a)
Genom DAC9-direktivet fogades till handräckningsdirektivet också en ny artikel 9 a, som gäller samarbete om korrigeringar, efterlevnad och efterlevnadskontroll avseende deklarationer med information om tilläggsskatt Om en behörig myndighet i en medlemsstat har skäl att tro att uppenbara fel i en deklaration med information om tilläggsskatt som lämnats av en koncerns yttersta moderenhet eller en utsedd anmälande enhet inom en annan medlemsstats jurisdiktion måste korrigeras, ska den utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om detta. Om den behöriga myndighet som tar emot anmälan är av samma åsikt, ska den utan onödigt dröjsmål vidta lämpliga åtgärder för att få in en rättad anmälan om tilläggsskatt från den berörda koncernens yttersta moderenhet eller den enhet som utsetts att lämna deklarationen. Den ska utan onödigt dröjsmål lämna in en rättad deklaration om tilläggsskatt till alla de behöriga myndigheter med vilka sådan information utbyts i enlighet med DAC9-direktivet.
Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat har tagit emot en deklaration från en eller flera koncernenheter i sin medlemsstat om att den yttersta moderenheten i en annan medlemsstat eller den enhet som utsetts att lämna deklarationen lämnar in en deklaration om tilläggsskatt för dess räkning, men uppgifterna inte har lämnats inom föreskriven tid, ska den utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om detta. Den behöriga myndighet som tagit emot deklarationen ska utan dröjsmål utreda orsaken till att deklarationen om tilläggsskatt inte har lämnats in och underrätta den behöriga myndighet som gjort anmälan om detta inom en månad från det att anmälan togs emot samt ange den förmodade dagen för utbyte av upplysningar i deklarationen. Den uppskattade dagen för informationsutbyte ska infalla senast tre månader efter dagen för mottagandet av underrättelsen om saknade uppgifter.
I ingressen till DAC9-direktivet sägs det att ifall den yttersta moderenheten i en multinationell koncern eller den enhet som utsetts att lämna deklarationen inte lämnat in någon centraliserad deklaration om tilläggsskatt och uppgifterna inte kan fås senast den nya uppskattade dagen för informationsutbyte, kan den behöriga myndighet som anmält de uppgifter som saknas kräva att en deklaration lämnas lokalt, eftersom villkoren för centraliserad deklaration enligt minimiskattedirektivet inte har uppfyllts.
Övriga bestämmelser
När den behöriga myndigheten i en medlemsstat för första gången utbyter de uppgifter som anges i artikel 8 ae, ska uppgifterna om deklaration om tilläggsskatt utbytas senast sex månader efter utgången av tidsfristen för inlämning av deklaration om tilläggsskatt (ny artikel 27 d).
För de medlemsstaters del som beslutat att inte tillämpa regeln om inkomstinkludering och regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning i enlighet med artikel 50.1 i minimiskattedirektivet uppskjuts också tillämpningen av bestämmelserna i DAC9-direktivet.
DAC9-direktivet innehåller dessutom ändringar i följande artiklar i handräckningsdirektivet för att täcka informationsutbytet i fråga om minimibeskattningen; definition av automatiskt utbyte av upplysningar (artikel 3), statistik över automatiskt utbyte av upplysningar (artikel 8 b), skyldigheter (artikel 18.4), standardformulär och format för överföring av upplysningar (artikel 20.4), särskilda skyldigheter (artikel 22) samt påföljder (artikel 25 a). Enligt ändringen av artikel 25 a ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv vad avser artiklarna 8–8 ae och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
De lagar, förordningar och andra administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att följa DAC9-direktivet ska sättas i kraft senast den 31 december 2025.
Standardmall för deklaration om tilläggsskatt (bilaga VII)
Genom DAC9-direktivet fogades till handräckningsdirektivet en ny bilaga VII om anmälan av uppgifter om den standardiserade minimiskatten på deklaration om tilläggsskatt. I del I i bilagan definieras vissa termer som används i bilagan och i direktivets artiklar om informationsutbyte om minimibeskattning. Del II i bilagan gäller deklarationskrav; den rapporterande koncernenheten ska identifiera de relevanta avsnitten och de medlemsstater till vilka informationen ska spridas i enlighet med den
dissemination approach
-mekanism för utbyte av uppgifter som beskrivs i artikel 8 ae. Del III gäller formatet på och informationsutbytet mellan stora inhemska koncerners deklarationer i en situation där en stor inhemsk koncern har ett samföretag som omfattas av en kvalificerad inhemsk tilläggsskatt i en annan medlemsstat än den där den stora inhemska koncernen är belägen.
Del IV i bilagan innehåller en egentlig standardmodell för deklaration om tilläggsskatt. Standardmodellen är helt förenlig med den GIR-standardmodell som utarbetats i OECD:s och G20-ländernas IF-sammansättning. Genom DAC9-direktivet införlivas GIR-standardmodellen i EU-lagstiftningen genom att göra den till en sådan deklaration om tilläggsskatt som avses i artikel 44.5 i minimiskattedirektivet. Genom att använda standardmodellen säkerställs det att multinationella koncerner lämnar samma uppgifter i samma form oberoende av i vilken medlemsstat de är belägna, vilket underlättar fullgörandet av deras deklarationsskyldigheter samt för skattemyndigheternas del bedömningen av beskattningsuppgifter och utbytet av dem. De anvisningar om användningen av GIR-standardmodellen som utvecklats i IF-sammansättningen ska dessutom enligt ingressen till DAC9-direktivet användas som tolkningskälla när deklarationer om tilläggsskatt fylls i.
Genom att använda en standardmodell strävar man dessutom efter att undvika eventuella andra onödiga datainsamlings-, beräknings- och rapporteringskrav för multinationella koncerner, och eventuella icke samordnade begäranden om ytterligare information från olika jurisdiktioner. Användningen av standardmodellen hindrar emellertid inte skatteförvaltningarna från att vid behov begära ytterligare uppgifter för att säkerställa att minimiskattedirektivet följs i enlighet med deras nationella lagstiftning.