1.1  Bakgrund

Stöd enligt villkoren i EU-förordningarna om stöd av mindre betydelse kan beviljas nationellt utan att Europeiska kommissionen fattar beslut om huruvida stödet är förenligt med den inre marknaden. Stöden används i stor utsträckning i medlemsstaterna. Det beräknas att i Finland beviljas det årligen sett till antalet tiotusentals stöd enligt förordningarna. I de nya förordningar, (EU) 2023/2831 och (EU) 2023/2832, om stöd av mindre betydelse som antogs 2023 förutsätts det att medlemsstaterna säkerställer övervakningen av och rapporteringen om stödet i ett centralt register samt att uppgifterna bevaras. Medlemsstaterna ska också säkerställa att det tak som fastställts för stöd till ett företag övervakas i samband med beviljandet av stöd och att uppgifterna om stöd bevaras på lämpligt sätt. Lagändringarna säkerställer för Finlands del att villkoren i förordningarna uppfylls och att beviljandet av stöd av mindre betydelse kan fortsätta i Finland.  

Kommissionens ska enligt artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) underrättas om statligt stöd som uppfyller villkoren i artikel 107.1 i fördraget innan åtgärder vidtas, om inte stödet är undantaget från anmälningsskyldigheten. Europeiska unionens råd har med stöd av artikel 109 i FEUF antagit rådets förordning (EU) 2015/1588 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd (nedan bemyndigandeförordningen ). Europeiska kommissionen kan med stöd av bemyndigandeförordningen undanta vissa åtgärder från anmälningsskyldigheten. Bemyndigandeförordningen från 2015 kodifierar den tidigare bemyndigandeförordningen (EG) nr 994/98 inklusive ändringarna av den.  

Med stöd av artikel 1 i bemyndigandeförordningen och dess föregångare har kommissionen föreskrivit om gruppundantag genom vilka den har undantagit statligt stöd som uppfyller villkoren i gruppundantagsförordningarna från anmälningsskyldigheten. Dessa villkor kan inbegripa skyldigheter att iaktta öppenhet och att offentliggöra uppgifter. Till exempel kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (nedan den allmänna gruppundantagsförordningen ), som är i kraft 2025, innehåller i sin artikel 9 villkor som gäller offentliggörande och information.  

Enligt villkoren i den allmänna gruppundantagsförordningen samt flera av kommissionens riktlinjer om stöd som ska anmälas på förhand ska den berörda medlemsstaten offentliggöra vissa uppgifter i Europeiska kommissionens modul för stödtransparens eller på en webbplats med uttömmande information om statligt stöd på nationell eller regional nivå. Närmare information ska också offentliggöras om stöd som överskrider ett visst tröskelvärde. I januari 2025 var tröskelvärdet enligt den allmänna gruppundantagsförordningen 100 000 euro, utöver vilket ett högre tröskelvärde på 500 000 euro tillämpades på de stöd som betalades från InvestEU-fonden, och ett lägre tröskelvärde på 10 000 euro i fråga om stödmottagare verksamma inom primär jordbruksproduktion eller fiskeri- och vattenbrukssektorn. Värdet på skatteförmåner meddelas med tillämpning av intervallerna i artikel 9.2. Andra gruppundantagsförordningar kan innehålla tröskelvärden som avviker från dessa. 

Med stöd av artikel 2 i bemyndigandeförordningen och dess föregångare kan kommissionen besluta att med tanke på den inre marknadens utveckling och funktion uppfyller vissa former av stöd inte samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Eftersom alla kriterier för statligt stöd inte uppfylls, utgör dessa åtgärder inte statligt stöd på det sätt som avses i EU-bestämmelserna, utan stöd av mindre betydelse. På stöd av mindre betydelse tillämpas inte anmälningsförfarandet enligt artikel 108.3 i FEUF. Kommissionen har antagit flera förordningar där stöd enligt villkoren i förordningarna är stöd av mindre betydelse. Att ett stöd är av mindre betydelse säkerställs vanligen genom ett tröskelvärde, som anger hur mycket stöd ett företag får beviljas under en treårsperiod. Perioden beräknas i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71. Till skillnad från den allmänna gruppundantagsförordningen har förordningarna om stöd av mindre betydelse inte tidigare krävt centraliserad registrering av uppgifter om enskilda stöd av mindre betydelse eller offentliggörande av närmare uppgifter. 

Kommissionen antog i december 2023 en ny förordning (EU) 2023/2831 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (nedan den allmänna de minimis-förordningen ). Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2024. I artikel 6 i förordningen förutsätts det med avvikelse från kommissionens tidigare allmänna de minimis-förordning (EU) nr 1407/2013 att medlemsstaterna ser till att information om stöd av mindre betydelse registreras i ett centralt register på nationell nivå eller unionsnivå. Övervaknings- och rapporteringsskyldigheten enligt artikel 6 i förordningen motsvarar delvis skyldigheten att iaktta öppenhet och offentliggöra uppgifter enligt den allmänna gruppundantagsförordningen. Skyldigheten är dock mer omfattande än skyldigheten enligt gruppundantagsförordningarna att offentliggöra uppgifter om enskilda stöd, eftersom det för övervakningen av stöd av mindre betydelse inte alls finns något tröskelvärde som anger när stöd är undantagna från registreringsskyldigheterna. I förordningen föreskrivs det inte heller om de intervaller som ska tillämpas på meddelande av uppgifter om skattestöd, såsom i den allmänna gruppundantagsförordningen. Registreringsskyldigheten tillämpas från och med den 1 januari 2026.  

De uppgifter som registreras i registret är desamma oberoende av om medlemsstaten väljer det centrala registret på unionsnivå eller utvecklar ett nationellt alternativ. Medlemsstaterna ska från och med den 1 januari 2026 se till att de uppgifter som har registrerats i registret innehåller stödmottagarens identitet, stödbelopp, datum för beviljande, beviljande myndighet, stödinstrument och berörd sektor på grundval av den statistiska näringsgrensindelningen i unionen (Nomenclature générale des Activités économiques dans les Communautés européennes, Nace). Registret ska upprättas på ett sådant sätt att informationen är lättillgänglig för allmänheten samtidigt som unionens dataskyddsregler följs, däribland genom att specifika poster vid behov pseudonymiseras. Medlemsstaterna ansvarar för att se till att offentliggörandet följer dataskyddslagstiftningen. Informationen om allt stöd av mindre betydelse som beviljats av en myndighet i den berörda medlemsstaten ska registreras inom 20 arbetsdagar från det att stödet beviljades. Sådan information om stöd av mindre betydelse som mottagits av finansiella intermediärer som genomför stödordningar av mindre betydelse ska också registreras inom 20 arbetsdagar från mottagandet av intermediärens rapport. Tidsfristerna beräknas i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de uppgifter som finns i registret är korrekta. Förordningen innehåller dessutom på samma sätt som de tidigare förordningarna skyldigheter att se till att uppgifterna bevaras samt krav på att det totala stödbeloppet ska kontrolleras innan nytt stöd beviljas. Kumulering av stöd kan dock inte övervakas enbart med stöd av registret ända fram till tidpunkten då stöd beviljas, eftersom uppgifter om beviljandet får registreras inom 20 arbetsdagar från beviljandet. 

Kommissionen antog i december 2023 en ny förordning (EU) 2023/2832 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (den så kallade SGEI de minimis-förordningen, se U 10/2023 rd). Denna förordning innehåller på samma sätt som den allmänna de minimis-förordningen en ny övervaknings- och rapporteringsskyldighet och det ska likaså ses till att den fullgörs från och med den 1 januari 2026. Till skillnad från den allmänna de minimis-förordningen beaktar SGEI de minimis-förordningen inte möjligheten att ett finansinstitut överför stöd till den slutliga stödmottagaren. 

Kommissionen antog i december 2024 en ändringsförordning (EU) 2024/3118 om ändring av förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn. I och med ändringen blev övervaknings- och rapporteringsskyldigheten obligatorisk också i fråga om stöd av mindre betydelse inom jordbruket. Tidsfristen för skyldigheten avviker från den allmänna de minimis-förordningen så att registerkravet är bindande för medlemsländerna från och med den 1 januari 2027. I fråga om stöd av mindre betydelse inom fiskerinäringen finns det ännu inget registreringskrav, men kommissionen har indikerat att en harmonisering av kraven kommer att tas upp också i fråga om fiskerinäringen i samband med nästa förordningsändring. 

1.2  Beredning

Beredningen av EU-rättsakten

Det nya kravet på ett register konstaterades vara av betydelse vid beredningen av den allmänna de minimis-förordningen (U 95/2022 rd). Detta konstaterades också i samband med beredningen av SGEI de minimis-förordningen (U 10/2023 rd) och förordningen som gäller stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn (E 48/2024 rd). Statsrådet ansåg liksom många andra medlemsländer att den övergångsperiod på sex månader som kommissionen då föreslog var problematisk. Under beredningen ansåg statsrådet att ett nationellt centralt register enligt kommissionens förslag kan upprättas genom att det befintliga kundinformationssystemet för företagstjänster (registret över företagsstöd) utvidgas till att omfatta alla aktörer som beviljar stöd av mindre betydelse. Utvidgningen av registret över företagsstöd skulle ha medfört utvecklingskostnader för staten som ansvarar för registret. Det konstaterades också att utöver kostnaderna för utvecklingen av registret över företagsstöd medför även förvaltningen av systemet och rådgivningen kostnader. Också användningen av ett centralt register på EU-nivå kräver dock extra arbete av de myndigheter som beviljar statligt stöd.  

Statsrådet bedömde i samband med förordningsförslagen att ett centralt register på unionsnivå kunde minska företagens och stödmyndigheternas administrativa börda i någon mån, om myndigheterna kan övervaka taket för stöd med hjälp av det centrala registret. Den övervakning som baserar sig på det centrala registret skulle också behandla företagen likvärdigt och därigenom förbättra företagens rättssäkerhet. Registret bedömdes ha en positiv inverkan med tanke på de statliga stödens konkurrenseffekter, eftersom ett centralt register minimerar risken för att stöd som överskrider taket enligt förordningarna om stöd av mindre betydelse beviljas. Förslaget ansågs förbättra rättssäkerheten hos alla myndigheter som beviljar stöd, då ansvaret för att stöden är förenliga med reglerna inte längre är beroende av den egna anmälan från företag som får stöd. Av dessa eventuella fördelar realiseras endast ökad öppenhet, eftersom bristerna i det centrala registret på unionsnivå och till exempel den manuella bedömningen av de stöd som ett företag får medför att den administrativa bördan inte kommer att minska. 

På grund av medlemsländernas kritik mot övergångsperioden beslutade kommissionen att övergångsperioden enligt förordningarna ska vara två år. Registret slopades inte trots att vissa medlemsländer redan under beredningen ansåg att registreringsskyldigheten är betungande och inte bidrar till att målsättningen att minska den administrativa bördan uppnås. 

Beredningen av regeringens proposition

För den nationella lagberedning som förordningen förutsätter inleddes den 20 december 2024 ett projekt (Nationellt genomförande av de minimis-förordningarna (Kommissionens förordning (EU) 2023/2831 och 2023/2832) TEM104:00/2024). Projektet genomförs som tjänsteuppdrag i teamet för konkurrens vid avdelningen för sysselsättning och fungerande marknader vid arbets- och näringsministeriet utan beredning i en arbetsgrupp eller till projektet separat riktade tilläggsresurser. Projektet genomförs separat från ett pågående projekt (Lagstiftningsprojekt för genomförande av unionens regler om återkrav av stöd som strider mot reglerna om statligt stöd TEM065:00/2023), som också inbegriper uppdatering av de nationella bestämmelserna om statligt stöd till övriga delar. 

Vid arbets- och näringsministeriets beredningsmöte om projektet den 16 januari 2025 konstaterades det att ministeriet har linjerat upp att Finland använder ett centralt register på unionsnivå. Ministeriet anser att det inte har resurser att utveckla ett eget nationellt register och att ett nationellt register över stöd av mindre betydelse inte ger något betydande mervärde jämfört med ett centralt register på unionsnivå. Ministeriet har också fastställt att användarförvaltningen och användarstödet för det centrala registret på unionsnivå i Finland inte ska genomföras på ministerienivå. En riktlinje om användarstöd meddelades den 21 augusti 2025, enligt vilken den nationella uppgiften i anslutning till förvaltningen av administratörerna av det centrala registret på unionsnivå gavs till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret.  

Registreringsskyldigheten kan fullgöras på tre olika sätt. Enskilda stöd kan registreras manuellt via användargränssnittet för det centrala registret på unionsnivå. Motsvarande system finns i nuläget till stöd för bland annat kommissionens modul för stödtransparens och den årliga rapporteringen om statligt stöd. Ett annat alternativ är att till kommissionen lämna många stöduppgifter i form av en enda fil. Kommissionen har föreslagit att filformatet för att ladda upp uppgifter med funktionen ”bulk upload” kan vara excel. Förhandlingar om detaljerna vad gäller funktionen förs med kommissionen i oktober 2025. Båda de alternativ som nämns ovan kommer enligt kommissionen att vara i bruk från och med den 1 januari 2026. Det tredje alternativet gäller ett tekniskt gränssnitt (ett så kallat API-gränssnitt) via vilket en medlemsstat automatiskt kan registrera uppgifter ur sina egna register. Så fungerar i nuläget till exempel informationsutbytet mellan registret över företagsstöd och kommissionens modul för stödtransparens. Vid kommissionens tekniska beredningsmöte den 20 januari 2025 konstaterade kommissionen att den inte kommer att genomföra ett tekniskt gränssnitt i sitt register före den 1 januari 2026. Således kan en eventuell automatisk överföring av uppgifter från nationella register inte komma i fråga i detta skede. Om det tekniska gränssnittet genomförs i ett senare skede, kan anvisningarna ändras så att de myndigheter som använder registret över företagsstöd kan fullgöra övervaknings- och rapporteringsskyldigheten med uppgifterna i registret över företagsstöd. I en sådan situation kan uppgifterna registreras via gränssnittet utan att stödmyndigheten lämnar dem till kommissionen manuellt eller genom att ladda upp en fil.  

Kommissionen konstaterade också att registret inte kommer att vara ett realtidsregister, eftersom ett företag på grund av fördröjningen på 20 arbetsdagar i registreringen av stöduppgifter har kunnat få stöd som inte syns i registret i realtid. De nationella stödmyndigheterna kan inte heller utifrån registret bedöma de stöd som de företag som enligt förordningarna anses vara ”ett enda företag” får, utan myndigheterna blir tvungna att utöver att kontrollera registeruppgifterna även genomföra ytterligare utredningar om anknutna företag och andra frågor som gäller identifiering av stödmottagaren samt stödbeloppen. Således föreskrivs det vid behov separat om de nationella register som eventuellt senare ansluts till registret och om registrets användningsändamål. Således kan de uppgifter om stödbelopp som kräver beviljande av de minimis-stöd som omfattas av registreringsskyldigheten inte kontrolleras ens i efterhand enbart med registeruppgifter, i alla fall inte före den 1 februari 2029 eller i fråga om finansiella intermediärer uppskattningsvis efter den 1 maj 2029. Dessutom omfattas stöd inom jordbruket och fiskerinäringen ännu inte av registreringsskyldigheten, vilket innebär att vid efterhandskontroller ska beloppet av dessa stöd utredas på något annat sätt än ur registret. 

Utlåtanden om utkastet till proposition begärdes under tiden den 8 maj–13 juni 2025. Remisstiden var kortare än normal, eftersom ändringarna är tekniska, baserar sig på EU-bestämmelser och i princip är opolitiska. Behovet av att lämna ett förslag till budgetlag förutsatte att remissvaren behandlades tillsammans med de viktigaste intressentgrupperna innan den allmänna sommarsemesterperioden inleddes. 

4.1  De viktigaste förslagen

Det föreslås att en ny 2 b § ska fogas till lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd. Den nya paragrafen förutsätter att den som beviljar stöd av mindre betydelse i fråga om det stöd som den beviljat svarar för de skyldigheter som förordningen ålägger en medlemsstat. Den föreslagna ändringen säkerställer att de skyldigheter som medlemsstaterna har enligt EU-förordningarna fullgörs. Avvikelse från den föreskrivna huvudregeln kan göras genom att föreskriva något annat. Detta kan behövas till exempel i en situation där myndigheten åläggs att registrera uppgifter om stöd som en intermediär har beviljat eller om en medlemsstat övergår till att använda ett nationellt register eller om någon nationell registreringsskyldighet utvidgas till att omfatta också alla stöd av mindre betydelse. 

Den som beviljar stöd svarar i princip för de skyldigheter som EU-förordningen ålägger medlemsstaterna. På detta sätt säkerställs fullgörandet av den nya övervaknings- och rapporteringsskyldigheten, iakttagandet av villkoren avseende stödets maximibelopp samt bevarandet av de uppgifter i fråga om vilka detaljerade krav anges i EU-förordningar, men för vilka en ansvarig aktör inte har fastställts inom medlemsstaten. Vid behov får närmare bestämmelser utfärdas genom förordning av statsrådet. De som beviljar stöd ska vara skyldiga att i fortsättningen registrera uppgifter om beviljat stöd i ett centralt register på unionsnivå.  

Lagen tar inte ställning till hur skyldigheterna fullgörs. Om kommissionen utvecklar ett gränssnitt via vilket de uppgifter om stöd av mindre betydelse som registrerats i registret över företagsstöd kan lämnas till kommissionen maskinellt, kan den som beviljar stöd således säkerställa att övervaknings- och rapporteringsskyldigheten fullgörs också genom att använda ett nationellt register. Ansvaret för fullgörandet ligger dock hos den som beviljar stöd. 

Enligt 2 § i den gällande lagen utfärdas närmare bestämmelser om det nationella förfaringssättet vid anmälan av stöd och fullgörandet av anmälningsskyldigheten i övrigt vid behov genom förordning av statsrådet. Det nya bemyndigande som gäller skyldigheten att lämna uppgifter och som finns i lagens 2 b § 2 mom. omfattar efter den föreslagna ändringen också att bestämmelser om skyldigheten att övervaka och rapportera stöd av mindre betydelse utfärdas genom förordning. 

Dessutom ska i punktskattelagstiftningen göras de kompletteringar och preciseringar som behövs för att fullgöra övervaknings- och rapporteringsskyldigheten enligt artikel 6.1 i de minimis-förordningen. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Stöd av mindre betydelse beviljas i stor utsträckning i Finland. Eftersom den nya skyldigheten omfattar alla stöd och alla som beviljar stöd, innebär detta att den administrativa bördan för dem som beviljar stöd ökar när skyldigheterna enligt EU-förordningarna fullgörs. Den administrativa bördans storlek beror på mängden beviljade stöd och på förmågan hos beviljarens informationssystem att producera samlade uppgifter för det centrala registret på unionsnivå. Konsekvenserna är i huvudsak en följd av de skyldigheter som föreskrivs på EU-nivå. Varje stödmyndighet som beviljar stöd av mindre betydelse ska ges användar-ID till det centrala registret på unionsnivå och rådgivning och handledning i tekniska frågor som gäller registret. Till vissa delar kan myndigheterna också ha frågor som gäller tolkningen eller tillämpningen av reglerna om statligt stöd i samband med registreringen.  

Vissa myndigheter som beviljar de minimis-stöd ombads i ett tidigt skede av beredningen bedöma den administrativa börda som de minimis-centralregistret på unionsnivå orsakar. Inom finansministeriets förvaltningsområde beviljas skattemässiga stöd av mindre betydelse, till vilka hör ovannämnda undantag i punktbeskattningen samt vissa andra stöd. År 2024 beviljades cirka 750 sådana stöd. Enligt Finnveras bedömning har Finnvera fattat beslut om de minimis-stöd som gäller inhemsk finansiering för cirka 3 000 stöd per år och beviljade 2024 sammanlagt 2 925 de minimis-stöd. Om besluten registreras ett i taget, krävs det cirka 15 000 minuter, det vill säga cirka 34 dagsverken, för att överföra besluten. I tabellkalkyleringsform tar det bara några timmar att registrera uppgifterna. I fråga om Business Finland är bedömningen av de beviljade stöden cirka 1 450 stöd per år. Business Finland bedömer att det kan ladda upp uppgifterna centraliserat och att fullgörandet av den nya skyldigheten förutsätter 30–90 timverken per år. Om det för varje stöd bedöms att skyldigheten att övervaka uppgifterna kräver fem minuters arbete, krävs det 102 505 minuter enbart för de stöd på statsrådsnivå som registrerats 2023. Utöver detta kan Skatteförvaltningens stöd till cirka 500 stödmottagare förutsätta ett behov av extra arbete på uppskattningsvis 2 500 minuter, sammanlagt cirka 1 750 timverken. Om det beräknas gå åt en timme per stödmyndighet för användarförvaltningen eller rådgivningen, är denna börda i fråga om de stödprogram som staten känner till dessutom cirka 400 timverken per år. Således motsvarar det kontinuerliga resursbehovet uppskattningsvis åtminstone ett årsverke, men fördelas ojämnt mellan de myndigheter som använder registret och den aktör som tillhandahåller användarförvaltning och teknisk rådgivning. 

Kommunerna ansvarar på samma sätt som andra aktörer som beviljar stöd för sina egna stöd och registreringen av dem. Det finns endast lite information om de stöd av mindre betydelse som kommunerna beviljat. År 2023 offentliggjordes statsrådets utredning Företagsstöd i Finska kommuner (Statsrådet 2023:5, bara på finska). Kommunerna torde beräknat i antal bevilja en betydande mängd de minimis-stöd: enligt utredningen var de totala beloppen av de stöd som kommunerna beviljat vanligen under 10 000 euro, och kommunerna beviljar knappt alls stöd med stöd av den allmänna gruppundantagsförordningen eller ett beslut som meddelats med stöd av en separat anmälan. I utredningen konstaterades det att cirka 76 procent av de 121 kommuner som besvarade enkäten 2019–2021 inte alls hade informationssystem för företagsstöd (s. 62). De som besvarade enkäten efterlyste nationellt IT-stöd och ansvar på statlig nivå för ordnandet av stöd och betonade behovet av tilläggsresurser om kommunerna ska använda det nationella registret över företagsstöd (kapitel 4 i utredningen). Eftersom kommunerna kan bedömas bevilja till antalet klart mest stöd i form av stöd av mindre betydelse, motsvarar kommunernas behov av tilläggsresurser i huvuddrag det behov som identifierats tidigare i en situation där alla stöd av mindre betydelse ska anmälas till det nationella registret över företagsstöd. Sedan den 2 januari 2025 har det funnits 308 kommuner i Finland. Om kommunerna beviljar motsvarande mängd stöd som de statliga stödmyndigheterna, medför den övervakning som förordningarna förutsätter att också kommunerna behöver resurser motsvarande sammanlagt ett årsverke. Dessutom kan det bedömas att det för kommunernas användarförvaltning och rådgivning kommer att gå åt mer arbetstimmar per år än för statsrådet, särskilt i det inledande skedet då systemet tas i bruk. Rådgivning behövs i realtid och den ska inledas innan registreringsskyldigheten införs.  

Eftersom stöduppgifter ska registreras så gott som i realtid, kan uppgifter om alla stöd som har beviljats under året inte överföras på samma gång ens i det fall att stödmyndighetens eget system gör det möjligt att ladda upp uppgifterna i ett masskörningsformat som godkänns av det centrala registret på unionsnivå, såsom i en tabellkalkyleringsfil. I bästa fall överförs uppgifterna med cirka 20 arbetsdagars mellanrum, sannolikt oftare. Preliminärt bedömt har kommunerna inte sådana samlade register över stöd som de stora statliga stödmyndigheterna, vilket innebär att kommunerna troligen blir tvungna att använda det manuella användargränssnittet för det centrala registret på unionsnivå från fall till fall.  

Skatteförvaltningen ska göra behövliga systemändringar när lösningarna avseende det tekniska gränssnittet för det centrala registret på unionsnivå är klara. Fram till dess registreras uppgifterna manuellt i det centrala registret på unionsnivå. I Skatteförvaltningens de minimis-register finns det i nuläget cirka 500 aktörer. Det finns ännu inga exakta uppgifter om hur det automatiska gränssnittet för det centrala registret på unionsnivå kommer att se ut, men Skatteförvaltningen bedömer att ändringen medför ett behov av 15–20 dagsverken.  

Förvaltningen av administratörerna av det centrala registret på unionsnivå och det tekniska stöd som ges administratörerna bedöms enligt Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret förutsätta ett kontinuerligt resursbehov på cirka två årsverken. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Förordningarna om stöd av mindre betydelse gör det möjligt för medlemsstaterna att välja det centrala registret på unionsnivå eller ett nationellt register. Detta val har gjorts på ministerienivå innan lagstiftningsprojektet inleddes. Ibruktagandet av ett nationellt register förutsätter systemutveckling samt resurser för utvecklande och ibruktagande av registret. Resursbehovet är större än om man använder sig av det centrala registret på unionsnivå på det sätt som nu föreslås. Ett projekt som gäller ett nationellt register skulle till sin omfattning vara större än det nuvarande registret över företagsstöd, eftersom det ska omfatta inte bara de statliga stödmyndigheterna utan också alla andra aktörer som beviljar stöd av mindre betydelse.  

Varken den allmänna de minimis-förordningen (EU) 2023/2831 eller SGEI de minimis-förordningen (EU) 2023/2832 preciserar hur medlemsstaterna ska fördela ansvaret för registreringen av stöd i registret. En separat myndighet som ansvarar för registreringen av stöden kan övervägas, vilket i nuläget avviker bland annat från fullgörandet i Finland av skyldigheten att offentliggöra stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen. Den nuvarande praxisen, där den myndighet som beviljar stöd också ansvarar för registreringen av stöd, har konstaterats fungera, och praxisen är därför motiverad också i fråga om skyldigheterna vad gäller stöd av mindre betydelse.  

Det centrala registret på unionsnivå förutsätter en nationell myndighet som ansvarar för förvaltningen av administratörerna. Under beredningen har som alternativ utretts i synnerhet Statskontoret och utvecklings- och förvaltningscentret (från och med den 1 januari 2026 Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret). I den inledande fasen av utredningen bedömdes det att den effektivaste lösningen för statsfinanserna är att koncentrera de behövliga rådgivnings- och handledningsuppgifterna till samma myndighet och att Statskontoret är lämpligast för denna roll. Denna lösning skulle enligt Statskontorets bedömning ha förutsatt kontinuerliga resurser på 2–3 årsverken. I takt med att beredningen framskrider har det fastställts att rådgivningsuppgiften kommer att gälla endast tekniskt stöd till administratörerna av det centrala registret på unionsnivå i Finland och att varje juridisk person som beviljar stöd kommer att beviljas administratörs-ID på högsta nivå via vilka de själva administrerar sina egna användare. I och med detta alternativ bedömer Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret att det behöver kontinuerlig finansiering för uppskattningsvis två årsverken. 

Användarförvaltnings- och rådgivningsuppgifterna i anslutning till registret kommer att kräva kontinuerliga resurser. Den administrativa bördan för dem som beviljar stöd torde öka på det sätt som bedöms ovan med några minuter per beviljat stöd. Sammanlagt mäts behovet i årsverken, men det finns ingen tillförlitlig helhetsbild av omfattningen av resursbehovet eller fördelningen av det. Under remissbehandlingen ombads de som beviljar stöd och de eventuella myndigheter som ansvarar för registret bedöma den börda som de orsakas och dess eventuella inverkan på budgetpropositionen. Den nationella uppgiften i anslutning till användarförvaltningen av och stödet till registret preciserades efter den 21 augusti 2025, då det beslutades att uppgiften ska ges till Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Under beredningen föreslogs det i den tredje tilläggsbudgetpropositionen för 2025 att sammanlagt 25 000 euro ska sökas för inledande av verksamheten. Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret bedömde att det kan sköta den beskrivna uppgiftshelheten med en permanent resursökning på minst två årsverken, det vill säga sammanlagt 150 000 euro per år. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

I samband med ändringen av registret över företagsstöd (RP 69/2020 rd, s. 16) preciserades det att kommissionen under EU:s utvidgningsrunda 2004–2007 och i samband med utvidgningsförhandlingarna med Kroatien har förutsatt att nya medlemsländer ska ha ett nationellt stödregister. Italien och Estland har ett centraliserat nationellt de minimis-stödregister. Danmark, Sverige och Norge har ingen centraliserad informationsresurs och inget nationellt de minimis-stödregister. Självstyrande landskaps och kommuners beslutanderätt och deras olika informationssystem har i olika länder upplevts vara problematiska när man överväger att upprätta nationella de minimis-stödregister. 

7.1  Lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd

2 b §.Skyldigheter som gäller iakttagandet av villkoren för stöd av mindre betydelse. Stödmyndighetens skyldighet att se till att reglerna om statligt stöd följs kan härledas ur de direkt tillämpliga artiklarna 107 och 108 i FEUF som är förpliktande för stödmyndigheterna. Genom att iaktta villkoren i EU-förordningarna om stöd av mindre betydelse, inklusive övervaknings- och rapporteringsskyldigheterna, kan en myndighet försäkra sig om att det stöd som myndigheten beviljat inte uppfyller kriterierna för statligt stöd och således förutsätter förhandsanmälan till kommissionen. I de nationella lagarna har det inte preciserats att det i Finland hör till en viss aktör att se till att villkoren iakttas. Däremot har det i lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd tagits in en informativ paragraf som hänvisar till skyldigheterna för de myndigheter som beviljar stöd att fullgöra till exempel skyldigheten att iaktta öppenhet och att offentliggöra uppgifter.  

Det föreslås att en ny 2 b § ska fogas till lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd. Paragrafens rubrik motsvarar rubriken för artikel 6 i förordningarna om stöd av mindre betydelse och är således ”Skyldighet att övervaka och rapportera stöd av mindre betydelse”, medan rubriken för den 2 a § som hänvisar till artikel 9 i gruppundantagsförordningen är ”Skyldighet att offentliggöra uppgifter om stöd och att iaktta öppenhet” i överensstämmelse med gruppundantagsförordningen.  

Det föreslagna 2 b § 1 mom. hänvisar till bestämmelserna om stöd av mindre betydelse i bemyndigandeförordningen och ålägger den som beviljar stöd en grundläggande skyldighet att iaktta villkoren för undantag från anmälningsskyldigheten. Lagens hänvisning till bemyndigandeförordningen omfattar också de situationer där kommissionen utvidgar skyldigheterna att övervaka och rapportera andra stöd av mindre betydelse.  

Enligt 1 mom. är den som beviljar stöd den aktör vars åtgärd belastar offentliga medel så att en enhet som bedriver ekonomisk verksamhet (”företag”) får en fördel i ett konkret enskilt fall. Oftast är den som beviljar stöd en juridisk person, såsom ett ämbetsverk, ett ministerium, en kommun eller ett offentligt företag, genom vars beslut ett visst företag får rätt till en förmån. Det kan också vara fråga om till exempel en lag genom vilken ett företag befrias från sina sedvanliga kostnader eller en åtgärd som vidtas av en offentlig aktör och som inte är marknadsbaserad. Det är ändamålsenligt att den som beviljar stöd svarar för att villkoren i förordningarna uppfylls och således också för att skyldigheterna att övervaka, rapportera och bevara uppgifter fullgörs. Det ska dock vara möjligt att ålägga andra än den som beviljar stöd skyldigheter genom att särskilt föreskriva om detta. Detta kan vara ändamålsenligt till exempel i situationer där stöd kanaliseras via flera nivåer till slutanvändaren, såsom i en situation där ett finansinstitut inom ramen för ett stödprogram är den som beviljar ett enskilt stöd. En särskild bestämmelse kan också vara ändamålsenlig om rätten till stöd fastställs genom ett separat förfarande som den som planerat stödprogrammet inte själv förvaltar direkt. I paragrafen tas in en hänvisning till lagen om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret (531/2025), där det föreskrivs om den uppgift i anslutning till förvaltningen av administratörerna av det centrala registret på unionsnivå som getts Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. I paragrafen preciseras dessutom att sekretessbestämmelserna inte hindrar att de uppgifter som förordningarna förutsätter förmedlas till registret.  

I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning om övervaknings- och rapporteringsskyldigheten. Enligt momentet får statsrådet genom förordning utfärda närmare bestämmelser om det nationella fullgörandet av medlemsstatens skyldigheter.  

7.2  Punktskattelagen

30 §. Register för punktbeskattning. I paragrafen föreskrivs det om register för punktbeskattning. I 2 mom. fastställs det att Skatteförvaltningen för ett register över de föreskrivna stödmottagarna. Dessa är de företag som får stöd som beviljas i enlighet med EU:s regler om statligt stöd. Skatteförvaltningen för ett register över de småskaliga tillverkare som avses i lagen om punktskatt på läskedrycker och lagen om accis på vissa dryckesförpackningar för beviljande och övervakning av stöd av mindre betydelse. Momentet innehåller till denna del bestämmelser om registrets användningsändamål och om de uppgifter som ska antecknas i registret.  

Momentet förtydligas så att paragrafhänvisningen korrigeras och det i momentet tas in en hänvisning till de uppgifter som avses i 98 a § 3 och 4 mom. i punktskattelagen och som stödmottagaren anmäler till Skatteförvaltningen i fråga om stöd som beviljats i enlighet med EU:s regler om statligt stöd. I fortsättningen ska 98 a § också gälla småskaliga tillverkare som får stöd av mindre betydelse. För att göra stödbestämmelserna tydligare föreskrivs det i fortsättningen i 98 a § 4 mom. om de uppgifter som småskaliga tillverkare ska anmäla till Skatteförvaltningen. I 2 mom. preciseras dessutom registrets användningsändamål så att det omfattar alla stödmottagare enligt 98 a § för beviljande och övervakning av punktskattestöd. 

98 a §. Stödmottagarens anmälningsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om stödmottagarens anmälningsskyldighet genom vilken skyldigheten enligt EU:s regler om statligt stöd att iaktta öppenhet i fråga om stöd fullgörs. I 1 mom. föreskrivs det om skyldigheten för det företag som får stöd, det vill säga stödmottagaren, att till Skatteförvaltningen anmäla vissa uppgifter om företaget. I 2 mom. fastställs det vilka skattestöd i anslutning till punktbeskattningen som anmälningsskyldigheten gäller. Paragrafens 3 mom. innehåller en förteckning över de uppgifter som ska anmälas. Enligt 4 mom. påförs stödmottagaren försummelseavgift i enlighet med 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ när stödmottagaren försummar sin anmälningsskyldighet.  

Paragrafen kompletteras och preciseras i sin helhet för det nationella fullgörandet av den övervaknings- och rapporteringsskyldighet enligt artikel 6.1 i de minimis-förordningen som införts för att förbättra transparensen hos stöd som är förenliga med EU:s regler om statligt stöd. I 1 mom. föreskrivs det om skyldigheten för stödmottagare som får stöd av mindre betydelse att anmäla vissa uppgifter om företaget till Skatteförvaltningen så att Skatteförvaltningen som nationell stödmyndighet kan fullgöra sin övervaknings- och rapporteringsskyldighet enligt de minimis-förordningen. I 2 mom. tas det in bestämmelser om vilka stöd av mindre betydelse som anmälningsskyldigheten gäller. Paragrafens 4 mom. innehåller en förteckning över de uppgifter som ett företag som får stöd av mindre betydelse ska anmäla till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen ska registrera vissa uppgifter om företag som får de minimis-stöd i det centrala registret på unionsnivå. De minimis-stödmottagaren ska anmäla företagets namn och referens samt företagets verksamhetsområde. Dessutom ska den produktionsmängd som ska beaktas vid beräkningen av de minimis-stöd anmälas årligen liksom även de stöd av mindre betydelse som andra myndigheter beviljat den småskaliga tillverkaren för det innevarande året och de två föregående åren. Som en ny uppgift jämfört med tidigare ska företaget anmäla företagets verksamhetsområde. Paragrafens 4 mom. förtydligas till sin struktur och blir samtidigt nytt 5 mom. 

98 b §. Förfarande för anmälan om uppgifter om stöd . Strukturen i paragrafens 2 mom. preciseras tekniskt.  

7.3  Lagen om punktskatt på läskedrycker

1 §. Tillämpningsområde. I 4 mom. föreskrivs det om en maximigräns med stöd av vilken småskalig tillverkning av läskedrycker inte omfattas av lagens tillämpningsområde. I momentet görs en precisering av teknisk natur. I 5 mom. föreskrivs det om skyldigheten för en småskalig tillverkare att registrera sig. På registreringen tillämpas bestämmelserna om registrering i 5 kap. i punktskattelagen. Hänvisningsbestämmelsen i 6 mom. uppdateras så att den motsvarar den nya de minimis-förordningen och i momentet tas det in en informativ bestämmelse om att bestämmelser om de stödtagaruppgifter om småskaliga tillverkare som ska anmäla till Skatteförvaltningen finns i 98 a § 4 mom. i punktskattelagen.  

7.4  Lagen om accis på vissa dryckesförpackningar

1 §. Tillämpningsområde. I 3 mom. föreskrivs det om en maximigräns med stöd av vilken en småskalig tillverkare av dryckesförpackningar inte omfattas av lagens tillämpningsområde. I momentet fastställs det att en småskalig tillverkare dock ska registrera sig. På registreringen tillämpas bestämmelserna om registrering i 5 kap. i punktskattelagen. I momentet görs dessutom en precisering av teknisk natur. Hänvisningsbestämmelsen i 5 mom. uppdateras så att den motsvarar den nya de minimis-förordningen och i momentet tas det in en informativ bestämmelse om att bestämmelser om de stödtagaruppgifter om småskaliga tillverkare som ska anmäla till Skatteförvaltningen finns i 98 a § 4 mom. i punktskattelagen.  

7.5  Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ

39 §. Försummelseavgift. I 1 mom. 8 punkten görs det en teknisk precisering i överensstämmelse med ändringen av 98 a § 4 mom. i punktskattelagen.  

7.6  Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter

6 §. Offentliga fastighetsbeskattningsuppgifter och vissa andra offentliga beskattningsuppgifter. Till 6 § 1 mom. i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) fogas en ny 9 punkt och till 6 § fogas ett nytt 4 mom. Bestämmelserna gäller offentligheten för sådant skogsgåvoavdrag enligt 55 a § i inkomstskattelagen (1535/1992) som beviljas vid beskattningen. Skogsgåvoavdrag hör till stöd av mindre betydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2023/2831 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. Finland är skyldigt att se till att denna stöduppgift rapporteras i enlighet med artikel 6 i förordningen. Beskattningsuppgifter är i enlighet med 1 och 4 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter sekretessbelagda. Detta gäller också uppgifter om mottagaren av skogsgåvoavdrag och beloppet av dennes skatteförmån. Rapporteringen av stöduppgifter förutsätter att det föreskrivs om stöduppgifternas offentlighet på samma sätt som om offentligheten för andra stöd som ges vid beskattningen.  

7.7  Lagen om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret

13 §. Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter. Till 13 § 2 mom. i lagen om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret fogas en ny 8 punkt. Den nuvarande 8 punkten blir 9 punkt. Den lag som ska ändras har utfärdats, men den träder i kraft först den 1 januari 2026. Finland använder det centrala registret på unionsnivå för att fullgöra de övervaknings- och rapporteringsskyldigheter i fråga om stöd av mindre betydelse som anges i Europeiska unionens förordningar. Till exempel artikel 6 i kommissionens förordning (EU) 2023/2831 förutsätter att stöd registreras inom 20 arbetsdagar från det att stödet beviljades. Den som beviljar stöd svarar för att den lämnar in de behövliga uppgifterna till registret. För detta ändamål måste de som beviljar stöd ges användarrättigheter till det centrala registret på unionsnivå. Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret är administratör av registret i Finland och beviljar administratörsrättigheter till registret på begäran av dem som beviljar stöd. Den som beviljar stöd svarar för sin egen användarförvaltning och tekniska rådgivning. Landskapet Åland kommer att få egna regionala administratörs-ID och svarar för beviljandet av användar-ID, användarstödet och rådgivningen inom landskapet. Dessutom kan det finnas behov av kontakt mellan Europeiska kommissionen och de finländska användarna av det centrala registret på unionsnivå, och om kontakt behövs sköts den av Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. Användningen av registret kan också förutsätta tekniskt stöd som det är ändamålsenligt att ges inte bara på unionsnivå utan också på nationell nivå. Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret ger stöd till de administratörer som centret har beviljat administratörs-ID. Varje administratör svarar för stödet till sin underlydande förvaltning. I Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets uppgift ingår inte allmän rådgivning om förfarandet eller rådgivning om tolkning eller tillämpning av bestämmelser.  

10.1  Samband med andra propositioner

Lagprojektet (TEM065:00/2023, VN/18042/2023), som gäller statliga stödmyndigheters återkrav på eget initiativ, reviderar lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd. Eventuella behov av att uppdatera lagen beaktas i projektet i fråga.