1.1
Lag om ändring av mervärdesskattelagen
35 §. I paragrafen ingår en definition av skattefria hälso- och sjukvårdstjänster. Enligt förslaget ska definitionen ändras på grund av ändringarna av lagstiftningen om social- och hälsovårdstjänster.
Enligt den nuvarande definitionen avses med hälso- och sjukvårdstjänster åtgärder för att bestämma en människas hälsotillstånd samt funktions- och arbetsförmåga eller för att återställa eller upprätthålla hennes hälsa samt funktions- och arbetsförmåga.
I 3 § 3 punkten i social- och hälsotjänstproduktionslagen definieras en hälsotjänst som hör till den lagens tillämpningsområde. Enligt nämnda punkt avses med hälsotjänst främst sådana åtgärder för bestämmande av patientens hälsotillstånd eller för återställande eller upprätthållande av hälsan som utförs av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården eller vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård. Definitionen motsvarar till största delen den definition av hälso- och sjukvårdstjänster i 35 § i mervärdesskattelagen som nu tillämpas på både offentlig och privat hälso- och sjukvård.
Den nya definitionen av hälsotjänst i social- och hälsotjänstproduktionslagen inkluderar behandlingar som grundar sig på medicinska metoder eller läkarvetenskap och som utförs av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården eller vid en tjänsteenhet för hälso- och sjukvård och som enligt en medicinsk bedömning inte är nödvändiga för att bestämma patientens hälsotillstånd eller för att återställa eller upprätthålla patientens hälsa. Enligt nuvarande praxis omfattas sådana behandlingar vanligen inte av den skattefria hälso- och sjukvården. Vid tolkningen av tillämpningsområdet för mervärdesskattefriheten ska man fortfarande beakta bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet och dess rättspraxis.
Enligt 1 punkten i den nuvarande paragrafen gäller skattefriheten vård vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård som upprätthålls av staten eller kommunen eller vård som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990). Bestämmelserna ska ändras så att de motsvarar den föreslagna social- och hälsotjänstproduktionslagen.
Enligt 3 § i social- och hälsotjänstproduktionslagen är tjänsteproducenter bland annat landskapets affärsverk och privaträttsliga sammanslutningar. Enligt 3 § i social- och hälsotjänstproduktionslagen avses med tjänsteproducenter även självständiga yrkesutövare som producerar hälsotjänster. Tjänsteproducenter som är fysiska personer ska uppfylla kriterierna enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). Tjänsteproducenter som är enskilda näringsidkare men som inte själva tillhandahåller tjänster kan också vara andra än yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, eftersom yrkeskompetens då inte krävs. Enligt 4 § i social- och hälsotjänstproduktionslagen får hälsotjänster produceras endast av en sådan tjänsteproducent som är registrerad och vars tjänsteenhet är registrerad i det register över tjänsteproducenter som avses i lagen.
Vård som tillhandahålls i tjänsteenheten för hälso- och sjukvård ska fortfarande vara befriad från skatt. Tjänsteenhet för hälso- och sjukvård definieras i 3 § 4 punkten i social- och hälsotjänstproduktionslagen. Enligt nämnda punkt avses med tjänsteenhet en administrativt organiserad helhet där det produceras hälsotjänster. Begreppet tjänsteenhet ska inkludera definitionen av nuvarande verksamhetsenheter för offentlig hälso- och sjukvård samt definitionen av verksamhetsenheter som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård. För att förtydliga rättsläget ska den tjänsteenhet som definieras i social- och hälsotjänstproduktionslagen dock inte längre vara bunden till begreppet verksamhetsenhet eller verksamhetsställe eller deras fysiska läge. Tjänsteenheten ska kunna utgöras av flera tjänster, flera fysiska verksamhetsställen eller sakna fysiskt verksamhetsställe.
Eftersom även offentliga tjänsteenheter avvikande från nuläget ska omfattas av registreringsförfarandet på samma sätt som privata enheter, ska det till 1 punkten i paragrafen fogas motsvarande kriterium som i 2 punkten, enligt vilket tjänsteenheten ska vara registrerad enligt lag. Ändringen påverkar inte tillämpningsområdet för skattefriheten.
Vård som ges i både offentliga och privata tjänsteenheter ska vara befriad från skatt på samma villkor. Till exempel så kallade alternativa vårdformer, som inte är medicinskt motiverade, ska inte anses vara hälso- och sjukvård.
Enligt 2 punkten i den nuvarande paragrafen ska vård som ges av en sådan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som bedriver sin verksamhet med stöd av lagstadgad rätt eller som enligt lag är registrerad fortfarande vara skattefri.
Förslaget är inte avsett att ändra de nuvarande grunderna för definitionen av skattefrihet inom hälso- och sjukvårdstjänster. Även en del av verksamheten hos en sådan tillhandahållare av tjänster som är en registrerad tjänsteproducent kan hamna utanför tillämpningsområdet för skattefrihet beroende på tjänstens syfte och innehåll.
36 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om skattefri överlåtelse av vissa varor och tjänster i anslutning till skattefri hälso- och sjukvård. I bestämmelsen föreslås justeringar med anledning av social- och hälsovårdsreformen.
För neutralitetens skull och för att förenkla beskattningen har bland annat överlåtelse av apparater som används i verksamheten vid privata läkar- och tandläkarcentraler och sjukhus samt underhållet av dessa, vårdmaterial samt administrativa tjänster i anslutning till vården från en producent av hälso- och sjukvårdstjänster till en annan utövare av denna verksamhet befriats från skatt i punkt 5.
Enligt förslaget ska formuleringen ändras så att den motsvarar social- och hälsotjänstproduktionslagen. Enligt 3 § 1 och 3 punkten i social- och hälsotjänstproduktionslagen ska med producenter av hälsotjänster avses landskapets affärsverk, aktiebolag och andra bolag, sammanslutningar, andelslag, stiftelser och självständiga yrkesutövare som producerar sådana hälsotjänster som definieras i nämnda lag. Skattefriheten ska framöver bara tillämpas på tjänsteproducenter i privaträttslig organisationsform, och därför lämnar landskapets affärsverk i egenskap av offentligt samfund utanför tillämpningsområdet.
38 §. I paragrafen ingår en definition av skattefri socialvård. Enligt förslaget ska definitionen ändras så att den motsvarar ändringar som sker i samband med social- och hälsovårdsreformen.
Kommunen ska tas bort ur definitionen, eftersom kommunen inte längre ska inneha några uppgifter som anses vara socialvård i mervärdesbeskattningen. Den verksamhet som bedrivs av landskapet ska läggas till i definitionen. Även socialvård som ordnas av staten ska fortfarande vara skattefri.
Producenter av hemservice inom socialvården kan producera stödtjänster, såsom måltids-, städ- och följeslagarservice själv eller såsom underleverans. En producent av hemservice är skyldig att registrera sig och att övervaka att hemservice tillhandahålls enligt kundens behov. Det nya registreringsförfarandet möjliggör övervakning av att förutsättningarna för skattefrihet uppfylls vad gäller stödtjänsterna. För att åstadkomma en neutral skattemässig behandling ska nämnda stödtjänster vara skattefria enligt nuvarande praxis, oberoende av sättet på vilket de produceras.
Definitionen ska också uppdateras genom att införa uttrycken ”person med funktionsnedsättning” och ”äldre person”. Trots den ändrade terminologin ska skattefriheten fortfarande gälla även sådana tjänster som i socialvårdslagstiftningen anges som tjänster riktade till utvecklingsstörda och åldringar.
Enligt 59 § 5 punkten är tolkservice till döva befriad från skatt. Tolkservice till döva finansieras vanligen med samhällsmedel. Med stöd av lagen har utöver döva även personer med synhörsel- och talnedsättning rätt till tolkningstjänster som finansieras med offentliga medel. Bestämmelser om tolkningstjänster som finansieras med offentliga medel finns i lagen om tolkningstjänst för handikappade personer (133/2010), men tjänsterna kan också ordnas med stöd av annan lagstiftning. Eftersom producenter av tolkningstjänster inte anges i registret över producenter av social- och hälsovårdstjänster, har den skattemässiga behandlingen av tolkningstjänster för personer med synhörsel- och talnedsättning i praktiken varit oklar. För att förtydliga rättsläget ska en uttrycklig bestämmelse om att även sådana tolkningstjänster som överlåts till personer med synhörsel- och talnedsättning är skattefria tas med i lagen. I paragrafen fogas ”tolkservice på grund av annat motsvarande handikapp”. Målet är ändå inte att utvidga tillämpningsområdet av skattefriheten.
Dagvård ska tas bort ur definitionen av socialvård, i stället ska bestämmelser om att den är skattefri finnas i 38 a och 38 b §.
38 a §. Paragrafens 1 mom. ska innehålla en bestämmelse om att småbarnspedagogiska tjänster som definieras i 38 b § är skattefria. Om skattefriheten stadgas under rubriken ”Socialvård”. Liksom nu samma principerna som gäller skattefriheten av socialvård tillämpas på skattefriheten.
Enligt 2 mom. ska tjänster och varor som vanligen hör till småbarnspedagogiken vara skattefria då den som tillhandahåller småbarnspedagogik överlåter dem i samband med verksamheten. Skattefriheten ska gälla exempelvis medföljande material och måltider inom ramen för verksamheten. Skattefriheten ska bara tillämpas på överlåtelser till den som erhåller småbarnspedagogik i situationer där en avgift ska uppbäras. Varor och tjänster som den som tillhandahåller småbarnspedagogik skaffar genom underleverans ska enligt de allmänna bestämmelserna i mervärdesskattelagen vara skattepliktiga.
38 b §. Paragrafen ska innehålla en definition av skattefria småbarnspedagogiska tjänster. Liksom nu ska småbarnspedagogiken vara skattefri, eftersom den är verksamhet som finansieras med offentliga medel och står under samhällets tillsyn.
En förutsättning för skattefrihet vara att verksamheten står under samhällets tillsyn. Enligt 52 § i lagen om småbarnspedagogik ska tillsynsmyndigheterna för småbarnspedagogik i detta skede av reformen vara regionförvaltningsverket, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården samt ett organ som utses av kommunen eller en av detta organ utsedd myndighet. Senare ska uppgifterna vid regionförvaltningsverket och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården överföras till nationella organ.
I 5 § i lagen om småbarnspedagogik föreskrivs om kommunens skyldighet att ordna småbarnspedagogik. Enligt nämnda paragraf kan kommunen ordna småbarnspedagogiken som egen verksamhet eller genom att anskaffa service från en annan serviceproducent. En privat serviceproducent ska göra en anmälan om inledande av verksamhet till kommunen och registrera sig i registret över tillhandahållare av privat service, såsom föreskrivs i 44 och 46 § i lagen om småbarnspedagogik.
En privat serviceproducent kan ordna småbarnspedagogik då kommunen inte ordnar den. Så är det exempelvis när småbarnspedagogiken anordnas med hjälp av stödet för privat vård av barn. Även sådan verksamhet omfattas av tillsynen enligt lagstiftningen om småbarnspedagogik.
Med småbarnspedagogisk verksamhet ska avses daghemsverksamhet, familjedagvård och annan småbarnspedagogik. Med annan småbarnspedagogisk verksamhet ska avses exempelvis öppen småbarnspedagogisk verksamhet som omfattas av tillsynen och som kommunen eller samkommunen kan ordna. Enligt 38 § ska åtgärder som stöder barnet och genomförs på basis av socialvårdslagstiftningen samt hör till det mångprofessionella samarbetet vara skattefria.
59 §. Bestämmelsen om skattefrihet i 5 punkten ska upphävas. Bestämmelsen om skattefri tolkservice till döva ska ingå i bestämmelserna om den skattefria socialvården.
130 a §. För att förbättra förvärvsneutraliteten innehåller paragrafen bestämmelser om kommunernas rätt till återbäring för den kalkylerade skatten på skattefria tjänster och varor som de anskaffat i anslutning till skattefri socialvård. Rätten till återbäring gäller även skattefria anskaffningar för dagvården.
Paragrafens 1 mom. 2 punkten ändras så, att kommunerna ska ha rätt till ovan nämnda återbäring för skattefria småbarnspedagogiska tjänster enligt 38 a § och tillhörande varor och tjänster som de anskaffat. Kommunerna ska således få återbäring för den kalkylerade skatten exempelvis när de använder sig av underleverans vid ordnandet av daghems- eller familjedagvård, liksom i nuläget.