1.1
Bakgrund
Mellan Finland och Isle of Man gäller följande i Oslo den 30 oktober 2007 mellan Republiken Finland och Isle of Man ingångna avtalen: avtalet om utbyte av upplysningar i skatteärenden, avtalet om förfarande för ömsesidig överenskommelse vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap, avtalet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande företag som använder skepp eller luftfartyg i internationell trafik och avtalet för undvikande av dubbelbeskattning av fysiska personer (FördrS 74/2008). Avtalen har tillämpats i Finland för första gången vid beskattning för år 2009.
Finland har gällande omfattande dubbelbeskattningsavtal som innehåller bestämmelser om nästan alla de ärenden som behandlas i texten av OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) modellskatteavtal, med följande 76 stater (fördragsserienummer i parentes): Argentina (85/1996), Armenien (120/2007 och 31/2008), Australien (91/2007 och 32/2008), Azerbajdzjan (94/2006), Barbados (79/1992 och 58/2013), Belgien (66/1978, 54/1997 och 13/2014), Bosnien och Hercegovina (60/1987 och 75/2005), Brasilien (92/1997 och 33/1998), Bulgarien (11/1986), Cypern (40/2013), Danmark (inklusive Färöarna; 26 och 95/1997, 34/1998, 127/2008, 43/2009 och 80/2019), Egypten (12/1966 och 56/1976), Estland (96/1993 och 55/2016), Filippinerna (60/1981), Frankrike (8/1972 och 5/1976), Förenade Arabemiraten (90/1997 och 32/1998), Förenta staterna (2/1991 och 3/2008), Georgien (76/2008), Grekland (58/1981), Hongkong (79/2018), Indien (58/2010), Indonesien (4/1989), Irland (88/1993), Island (26 och 95/1997, 34/1998, 127/2008, 43/2009 och 80/2019), Israel (90/1998), Italien (55/1983), Japan (43/1972, 111/1991 och 76/1992), Kanada (2/2007), Kazakstan (85/2010), Kina (104/2010), Kirgizistan (14/2004), Kosovo (60/1987 och 1/2012), Kroatien (60/1987 och 34/1995), Lettland (92/1993), Litauen (94/1993), Luxemburg (18/1983, 60/1992 och 62/2010), Makedonien (23/2002), Malaysia (16/1986), Malta (82/2001), Marocko (18/2013), Mexiko (65/1998), Moldavien (92/2008), Montenegro (60/1987 och 45/2007), Nederländerna (84/1997 och 31/1998), Norge (26 och 95/1997, 34/1998, 127/2008, 43/2009 och 80/2019), Nya Zeeland (49/1984 och 16/1988), Pakistan (15/1996), Polen (21/2010), Republiken Korea (75/1981), Rumänien (7/2000), Ryssland (110/2002), Schweiz (90/1993, 92/2006, 122/2010 och 14/2013), Serbien (60/1987 och 70/2001), Singapore (115/2002, 38/2003 och 41/2010), Slovakien (28/2000), Slovenien (70/2004), Spanien (32/2018), Sri Lanka (28/2018), Storbritannien (2/1970, 31/1974, 26/1981, 8/1987, 2/1992, 75/1992 och 63/1997), Sverige (26 och 95/1997, 34/1998, 127/2008, 43/2009 och 80/2019), Sydafrika (78/1995 ja 4/1996), Tadzjikistan (72/2013), Tanzania (70/1978), Thailand (28/1986), Tjeckien (80/1995 och 5/1996), Turkiet (49/2012), Turkmenistan (12/2017), Tyskland (86/2017), Ukraina (82/1995 och 6/1996), Ungern (51/1981), Uruguay (16/2013), Uzbekistan (104/1999 och 43/2016), Vietnam (112/2002 och 64/2003), Vitryssland (84/2008), Zambia (28/1985) och Österrike (18/2001 och 95/2011).
Finland har i enlighet med den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (MLI – Multilateral Convention to Implement Tax Treaty Related Measures to Prevent Base Erosion and Profit Shifting, nedan MLI-konvention) och i enlighet med lagen beträffande konventionen (231/2019) beslutat anpassa sina inkomstskatteavtal genom att föreslå att till var och ett av dem (med undantag av avtalen med Bulgarien, Guernsey och Jersey som anpassas genom vanliga skatteavtalsförhandlingar som redan förts eller ska föras med dem; avtalen med Hongkong, FördrS 79/2018, Tyskland, FördrS 12/2021, och de nordiska länderna, FördrS 80/2019, har redan anpassats) fogas en preambel som preciserar syftet med inkomstskatteavtalet, en bestämmelse med vilken en förmån enligt avtalet kan under vissa förutsättningar nekas och artikel 9.2 dvs. skyldigheten att justera ett företags inkomst under vissa förutsättningar (till de få avtal som inte omfattar denna bestämmelse) och styckena 1–3 i artikel 25 (Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse) för att uppdatera artikeln så att den motsvarar artikel 25 i OECD:s modellskatteavtal av år 2017 och att även en del beträffande skiljemannaförfarandet införas. Utfallet av förslagen beror på vad var och en av Finlands avtalsparter har valt.
Finland har gällande avtal som utöver utbyte av upplysningar berör undvikande av dubbelbeskattning av fysiska personer och företag som använder skepp eller luftfartyg i internationell trafik och förfarande för ömsesidig överenskommelse vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap med sex regioner: Bermuda (87/2009), Brittiska Jungfruöarna (59/2011), Caymanöarna (34/2010), Guernsey (21 ja 84/2009) och Jersey (78/2009).
Finland har gällande avtal som utöver utbyte av upplysningar om skatter gäller dividend som kommer till Finland och inkomst från ett finskt företags fasta driftsställe med Nederländska Antillerna (63/2011) och Aruba (65/2011).
Finland har gällande överenskommelse med Förenta Staterna om befrielse från skatt på inkomst från internationell transportverksamhet (20/1988) och gällande avtal med Kina om ömsesidig befrielse från vissa skatter avseende internationell lufttransportaffärsverksamhet (dess omsättning; 117/2006).
Finland har gällande avtal med Italien angående ömsesidigt beviljande av skattelättnader för kulturinstitut (33/1974). Avtalet tillämpas också på inkomst och förmögenhetsskatter.
Finland har gällande avtal med Norge om särskilda bestämmelser för att undvika dubbelbeskattning (av inkomst och förmögenhet) vid byggande av gränsbroar m.m. (54/1993).