1  Bakgrund och beredning

2  Nuläge, bedömning av nuläget och föreslagna ändringar

I incitamentsystemet ingår stöd för vård av plantbestånd och ungskog, vars rättsliga grund för statligt stöd är de minimis-förordningen. De minimis-förordningen upphör att gälla den 31 december 2023. Kommissionen har för avsikt att anta en ny förordning om stöd av mindre betydelse i december 2023. Förordningen avses träda i kraft den 1 januari 2024. I fortsättningen torde förordningen möjliggöra beviljande av de minimis-stöd på högst 275 000 euro i under tre på varandra följande skatteår. Maximibeloppet av stödet av mindre betydelse hade nämnts i form av ett eurobelopp i det utkast som kommissionen begärde yttranden om 15.11.2022–10.01.2023. Vid tidpunkten för överlämnandet av denna proposition finns det ännu inga säkra uppgifter om maximibeloppet av de minimis-stöd. Kommissionen torde anta en ny förordning i december 2023. I det utkast som varit på remiss ingick även ett krav på att införa ett obligatoriskt offentligt register på nationell nivå eller unionsnivå för att öka på transparensen i fråga om de beviljade stöden. I införandet ingår en övergångsperiod. Eventuella bestämmelser om ett nationellt centralt register hör till arbets- och näringsministeriets uppgifter. 

Syftet med propositionen är att förenhetliga lagen om ett temporärt incitamentsystem med den nya regleringen av stöd av mindre betydelse. Lagen om ett temporärt incitamentsystem behöver ändras på grund av hänvisningen till de minimis-förordningen i 5 § 4 mom. I lagen nämns de minimis-förordningen dessutom i 33 § 1 mom. och 51 § 1 mom. Lagen behöver ändras så att det inte finns en hänvisning till en föråldrad EU-förordning. Avsikten är att lagen om ett temporärt incitamentsystem ska träda i kraft den 1 januari 2024. Kommissionen torde utfärda en ny förordning om stöd av mindre betydelse i ett så pass sent skede i december 2023 att det inte är möjligt att införa en ny laghänvisning i lagen. Därför hänvisas det i lagens 5 § 4 mom. till den EU-rättsakt som gäller vid tidpunkten i fråga och som kan tillämpas på stöd av mindre betydelse som gäller skogsbruket.  

Stöd för vård av plantbestånd och ungskog beviljas som stöd enligt de minimis-förordningen. I praktiken kan det inte uppstå förvirring i fråga om vilken de minimis-förordning som ska tillämpas. Skogsbruket har inte heller hittills fallit under tillämpningsområdet för kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, det vill säga den så kallade de minimis-förordningen för jordbrukssektorn. Således baserar sig stöd av mindre betydelse för skogsbruket på de minimis-förordningen, som det ofta också hänvisas till som den allmänna de minimis-förordningen.  

I 12 § 4 mom. i lagen nämns maximibeloppet av stöd av mindre betydelse. Det föreslås att momentet i fråga ändras så att det i momentet hänvisas till maximibeloppet av stöd av mindre betydelse enligt den EU-rättsakt som nämns i 5 § 4 mom.  

I 26 § föreskrivs det om förfarandet när det gäller miljöstödsavtal. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det på lagnivå föreskrivs noggrannare om de uppgifter som ska ingå i protokollet över förhandlingarna, så att närmare bestämmelser om dessa uppgifter ska kunna utfärdas genom förordning av ministeriet. Lagen bör nämligen innehålla tillräckliga grundläggande bestämmelser om frågor som ska regleras genom förordning av ministeriet. 

Det föreslås att 58 § 3 mom. ändras så att finansiering för skogsbruk kan sökas från och med den 1 mars 2024. Detta är nödvändigt på grund av ändringar i informationssystemen. 

3  Förslagets konsekvenser

Finansieringen enligt lagen om ett temporärt incitamentsystem är prövningsbaserad. De utgifter som orsakas av genomförandet av incitamentsystemet täcks inom ramen för anslag enligt rambesluten för statsfinanserna och statsbudgeten. I statsbudgeten för 2024 har ett anslag på cirka 38,4 miljoner beviljats under moment 30.40.44 (Stöd för tryggande av en hållbar virkesproduktion). Anslaget är ett förslagsanslag. Till anslaget hänför sig en fullmakt som ger rätt att år 2024 fatta stödbeslut upp till högst 15 miljoner euro för arbetsslag som är förenliga med den gällande lagen och som planen förutsätter. Anslaget kan användas för vård av plantbestånd och ungskog, vitaliseringsgödsling, en plan för vård av torvmarksskog, vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog samt byggande av en ny skogsväg. Med undantag för stödet för vård av plantbestånd och ungskog förbrukas bevillningsfullmakten av de övriga arbetsslagen. I statsbudgeten för 2024 har det under moment 30.40.45 (Främjande av vården av skogsnatur) reserverats cirka 11 miljoner euro. Anslaget under momentet är ett treårigt reservationsanslag. Anslaget kan användas för miljöstödsavtal, vård av skogsnaturen och hyggesbränning. 

Under åren 2016–2022 har 35–40 miljoner euro utbetalats i Kemera-stöd för vård av plantbestånd och ungskog, vilket har möjliggjort vårdarbete på 113 369–155 929 hektar.  

En ökning av maximibeloppet av de minimis-stöd från 200 000 euro gör det möjligt att bevilja stödet till fler skogsägare än tidigare för alla typer av vård av plantbestånd och ungskog. Det är dock fortfarande sannolikt att en del skogsägare kommer att nå upp till maximibeloppet för stödet. Ändringen har i synnerhet betydelse för norra Finlands stora samfällda skogar och därigenom för tusentals enskilda som är delägare i de samfällda skogarna. Om det antas att det under de kommande åren utförs en motsvarande mängd vård av plantbestånd och ungskog som under åren 2020–2022 överskrids stödets maximibelopp på 275 000 euro endast i Kuusamos samfällda skogar. Det bör dock noteras att det också finns andra de minimis-stöd som skogsägare kan få. Således kan antalet skogsägare för vilka maximibeloppet för de minimis-‍stödet uppnås vara större än vad som nämns ovan. Anhopning som gör att maximibeloppet överskrids torde kunna äga rum även då skogsägaren utöver skogsbrukslägenheten har ett annat företag (andra företag) som får de minimis-stöd och dessa företag utifrån reglerna om statligt stöd betraktas som ett enda företag. Maximibeloppet av det nya stödet av mindre betydelse under tre skatteår klarnar först när kommissionen har antagit en ny de minimis-förordning. Enligt lagförslaget ska förordningen i fråga anges genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. 

En höjning av maximibeloppet av de minimis-stödet ökar användningen av statliga medel för vård av plantbestånd och ungskog med 75 000–300 000 euro. Detta gör det möjligt att utföra vårdarbete på cirka 160–1 250 hektar. Vårdarbetet hänför sig i synnerhet till nordöstra Finland. Dess sysselsättande inverkan är cirka 2–7 årsverken.  

I incitamentsystemet har man beslutat sig för att stöd för vård av plantbestånd och ungskog ska vara de minimis-stöd, eftersom övergången till denna stödform gör användningen av stödet smidigare och minskar de administrativa kostnaderna vid beviljandet av det. Det har uppskattats att de minimis-stödet minskar arbetsmängden med omkring 10 årsverken såväl i skogscentralen som bland aktörerna. En höjning av maximibeloppet av de minimis-stödet ökar i någon mån mängden ansökningar som ska behandlas och därigenom skogscentralens arbetsmängd. Största delen av ansökningarna om stöd för vård av plantbestånd och ungskog behandlas automatiskt, vilket innebär att ökningen av arbetsmängden bedöms vara liten. 

I och med att finansiering kan sökas från och med den 1 mars 2024 hinner Finlands skogscentral före ansökningsomgången färdigställa de elektroniska tjänsterna för ansökan om finansiering och de centrala delarna av informationssystemet för behandling av ansökningar. Det går lättare och snabbare att administrera ansökningarna när de kan tas emot och behandlas elektroniskt. Vården av plantbestånd och ungskog kan inledas genast efter det att lagen har trätt i kraft. I fråga om andra arbetsslag kan arbetet inledas först efter att skogscentralen har fattat ett beslut om finansiering. Det kommer allmänt taget in få ansökningar om finansiering i januari och februari. Tidpunkten för när man kan börja ansöka om finansiering har således endast en liten inverkan på markägarnas möjligheter att utföra skogsvårdsarbete. 

Miljökonsekvenserna av det stöd för vård av plantbestånd och ungskog som ingår i incitamentsystemet har bedömts i förarbetena till lagen om ett temporärt incitamentsystem (RP 167/2022 rd, s. 23, 24, 29 och 31). 

4  Remissvar

Remissinstanserna ansåg att de föreslagna ändringarna kan understödjas. Propositionen ansågs stödja den nationella skogsstrategins vision genom att den minskar den administrativa bördan och gör stödet mer effektivt. Höjningen av maximibeloppet av de minimis-stöd ansågs motivera aktörerna och skogsägarna att bedriva mer skogsvård. Kuusamo samfällda skog, Suomen yhteismetsät ry och Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf fäste uppmärksamhet vid att maximibeloppet av de minimis-stödet kommer att överskridas för vissa skogsägare. Företrädarna för samfällda skogar föreslog att åtgärder bör beredas för att kompensera eller ersätta de förluster som orsakats. Dessutom föreslog Kuusamo samfällda skog att de stödmottagare för vilkas del maximibeloppet av de minimis-stöd överskrids ska ges möjlighet att utnyttja en modell med förhandsfinansiering, i likhet med den nuvarande.  

Europeiska unionens regler för statligt stöd är förpliktande för Finland. Inom ramen för reglerna för statligt stöd är det inte möjligt att kompensera det att vissa stödmottagare kan bli utan stöd på grund av att maximibeloppet av de minimis-stöd under en period av tre beskattningsår överskrids. Sådan kompensation kan inte beviljas i form av de minimis-stöd, och riktlinjerna för statligt stöd inom skogsbruket känner inte till sådant stöd som föreslås i remissvaren. Inom ramen för reglerna för statligt stöd är det således inte möjligt att bevilja kompensation av det slaget. Dessutom kan det konstateras att det politiska beslutssystemet till karaktären är sådant att ändringar i förmåner kan inträffa. För det finländska beslutssystemet är det en främmande tanke att en försämring av en förmån som grundar sig på ett politiskt beslut ska ersättas. Det är också en främmande tanke att det på grund av att förmånen för några stödmottagare försämras skulle skapas ett separat stöd för vård av plantbestånd och ungskog, och där stöd ska sökas innan arbetena utförs. Det skulle innebära två parallella stödinsatser för vård av plantbestånd och ungskog, vilket ur administrativ synvinkel är betungande och dyrt. I propositionen har det bedömts att det är motiverat med de minimis-stöd som finansieras i efterhand, detta utifrån en helhetsbedömning av stödsystemet för skogsbruket. 

5  Ikraftträdande

Det är ändamålsenligt att ändringen av lagen om ett temporärt incitamentsystem träder i kraft samtidigt som den egentliga lagen om ett temporärt incitamentsystem. Bestämmelser om ikraftträdandet av lagen om ett temporärt incitamentsystem utfärdas genom förordning av statsrådet. Lagen avses träda i kraft vid ingången av 2024. Målet är att lagen om ett temporärt incitamentsystem och den föreslagna lagen ska träda i kraft samtidigt den 1 januari 2024. 

6  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Förslaget hänför sig till EU:s regler för statligt stöd. EU:s regler för statligt stöd grundar sig på artiklarna 107–109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan EUF-fördraget. 

Enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget hör EU:s regler för statligt stöd till kommissionens exklusiva behörighet. Målet med regleringen är att garantera företagen jämbördiga konkurrensförhållanden på unionens inre marknad och minimera stödkonkurrensen mellan medlemsstaterna. Grundlagsutskottet har konstaterat bland annat följande om statsstöd. I artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF) sägs att statliga stöd till företag är oförenliga med den inre marknaden. Kännetecknen för statligt stöd är oberoende av den nationella rätten. I artikel 107.2 och artikel 107.3 i EUF-fördraget finns bestämmelser om stöd som är förenliga med den inre marknaden. Statligt stöd kan tillåtas antingen på grundval av ett allmänt undantag eller genom ett beslut av kommissionen (GrUU 15/2018). När det gäller stöd av mindre betydelse är det frågan om ett allmänt undantag. 

De föreslagna ändringarna hänför sig till att det är nödvändigt att hänvisa till den nya EU-rättsakt som ersätter den gällande de minimis-förordningen. Grundlagsutskottet har understrukit att till exempel de allmänna kraven på att bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna ska vara exakta och noga avgränsade och kravet på god lagskrivning också gäller författningar som nationellt genomför EU-rättsakter (GrUU 9/2004 rd och GrUU 50/2006 rd). Grundlagsutskottet har konstaterat att det i en förordning är möjligt att hänvisa till direktivbestämmelserna med det innehåll de har vid ett visst datum (s.k. statisk hänvisning, GrUU 5/2013 rd). Av denna orsak ska den nya de minimis-förordningen enligt lagförslaget anges genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.  

Grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid notifieringen och det anknutna verkställighetsförbudet. Utskottet har anmärkt att kommissionen enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget ska underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Utskottet har konstaterat att skyldigheten att notifiera kommissionen innebär att medlemsstaten i tillräckligt god tid ska underrätta kommissionen om alla planer på nya stöd och att enligt sista meningen i artikel 108.3 i EUF får en medlemsstat som avser att vidta en stödåtgärd inte genomföra åtgärden förrän notifieringsförfarandet lett till ett slutgiltigt beslut av kommissionen (s.k. stand-still-skyldighet, dvs. skyldighet att inget göra) (GrUU 15/2018 rd). Stöden inom incitamentsystemet för skogsbruket har med undantag för stödet för vård av plantbestånd och ungskog notifierats till kommissionen, och kommissionen fattade beslut i ärendet den 8 augusti 2023. I anknytning till stand still-skyldigheten föreskrivs det om ikraftträdandet av lagen om ett temporärt incitamentsystem genom förordning av statsrådet. Ikraftträdandet av incitamentsystemet är bundet till notifieringen även i fråga om stödet för vård av plantbestånd och ungskog som beviljas som stöd av mindre betydelse. Således är det ändamålsenligt att lagen om ett temporärt incitamentsystem och den föreslagna lagen sätts i kraft samtidigt vid ingången av 2024. 

Propositionen hänför sig till två bemyndiganden för jord- och skogsbruksministeriet att utfärda förordning. Enligt 5 § 4 mom. i lagförslaget ska den nya förordningen om stöd av mindre betydelse anges genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Det är fråga om att bestämmelserna ska vara exakta och noga avgränsade på det sätt som beskrivs ovan. Det andra bemyndigandet att utfärda förordning som propositionen hänför sig till finns i 26 § 4 mom. i lagen. Lagen bör innehålla tillräckliga grundläggande bestämmelser om det som ska regleras. Den föreslagna ändringen av 26 § 2 mom. är nödvändig för att lagen ska innehålla tillräckliga grundläggande bestämmelser om det som ska regleras genom förordning av ministeriet. I fråga om 26 § 4 mom. kan det konstateras att de frågor som regleras genom förordning av ministeriet är av teknisk natur och av ringa samhällelig och politisk betydelse. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.