1  Lagförslag

6 kap. Personal

9 a §.Anställning av en långtidsarbetslös i ett tjänsteförhållande för viss tid. Den föreslagna nya paragrafen motsvarar 1 kap. 3 a § i arbetsavtalslagen. Anställning av en långtidsarbetslös i tjänsteförhållande för viss tid förutsätter att det har sin grund i sådana skäl som anges i 9 § 2 mom. Enligt förslaget kan en långtidsarbetslös dock anställas i tjänsteförhållande för viss tid utan grund i 9 § 2 mom. Som långtidsarbetslös betraktas en person som under de föregående 12 månaderna utan avbrott varit arbetslös arbetssökande. Enligt förslaget utgör en högst två veckor lång anställning inte något avbrott i arbetslösheten. 

Enligt förslaget får ett sådant anställningsavtal för viss tid utan grund som arbetsgivaren ingår med en långtidsarbetslös fortgå i högst ett år. En tjänsteinnehavare kan också anställas för flera tjänsteförhållanden som är kortare än ett år, dock så att antalet tjänsteförhållanden för viss tid får vara högst tre under ett år och den sammanräknade totala längden högst ett år. 

Syftet med den föreslagna regleringen är att sänka tröskeln för arbetsgivaren att anställa långtidsarbetslösa. Ur arbetsgivarens synvinkel omfattar möjligheten att ingå ett tjänsteförhållande för viss tid inget krav på en grundad anledning, utan det enda avtalsvillkoret är att den person som anställs är långtidsarbetslös. Syftet med de tydliga tillämpningsvillkoren är att säkerställa att bestämmelsen tryggar en tillräcklig rättssäkerhet. För att tröskeln att anställa ska sjunka bör det vara lätt att förutse de ekonomiska och juridiska riskerna i anslutning till anställningen i ett tjänsteförhållande. Förhoppningen är att i synnerhet sänka tröskeln för sådana arbetsgivare som inte är helt säkra på om de behöver mer arbetskraft. Medan visstidsanställningen pågår kan arbetsgivaren överväga dessa omständigheter, och om anställningen visar sig vara ändamålsenlig kan arbetsgivaren slutligen anställa tjänsteinnehavaren tills vidare. 

Ur den långtidsarbetslösas synvinkel är målet att förbättra sysselsättningsmöjligheterna på den fria arbetsmarknaden. När arbetsgivarens tröskel för att anställa sjunker, uppstår det nya arbetstillfällen för långtidsarbetslösa genom tjänsteförhållanden för viss tid. Ett tjänsteförhållande för viss tid kan utgöra en positiv övergång till en tillsvidareanställning. 

Avsikten med lagändringen är att arbetsgivaren ska kunna begära information av arbets- och nä-ringsbyrån om långtidsarbetslösa som lämpar sig för arbetet. Efter att ha fått informationen ska arbetsgivaren kunna anställa en person i ett tjänsteförhållande för viss tid utan krav på en grundad anledning. Arbetsgivaren behöver inte på något annat sätt försäkra sig om att den person som anställs är en i lagen avsedd långtidsarbetslös. 

En långtidsarbetslös kan också söka arbete direkt hos arbetsgivaren. I en sådan situation kan den långtidsarbetslösa också själv föreslå en anställning för viss tid för att sänka arbetsgivarens anställningströskel. Enligt 6 kap. 9 § i den gällande kyrkolagen är det möjligt att utan särskilt grundad anledning ingå ett tjänsteförhållande för viss tid på tjänsteinnehavarens eget initiativ. Bestämmelsen kan verkställas så att den långtidsarbetslösa ber arbets- och näringsbyrån om ett intyg eller en annan handling som visar att personen är långtidsarbetslös, och arbetsgivaren kan anställa honom eller henne i ett tjänsteförhållande för viss tid utan grundad anledning med hjälp av detta slags intyg. I praktiken kan arbetsgivaren lita på intyget endast om det nyligen utfärdats av TE-byrån. 

Förslaget beaktar det direktiv om visstidsarbete enligt vilket en grundad anledning ska krävas när visstidsanställningar förnyas eller alternativt att antalet förnyanden eller den sammanräknade totala längden på anställningar som följer efter varandra ska begränsas. Direktivet gäller arbetsavtals- och tjänsteförhållanden som förnyas och är därför inte relevant när arbetsgivaren för första gången anställer en långtidsarbetslös i ett tjänsteförhållande. Om det är fråga om en anställning som är kortare än ett år kan en person utan grundad anledning anställas i ett tjänsteförhållande för viss tid högst tre gånger, och anställningarnas sammanräknade längd får vara högst ett år. Även om ingen grundad anledning krävs för ett tjänsteförhållande för viss tid, uppfylls direktivets krav eftersom den sammanräknade totala längden på tjänsteförhållandena samt antalet förnyanden har begränsats. 

17 §.Prövotid. I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs att prövotiden förlängs i de fall där tjänsteinnehavaren under prövotiden är arbetsoförmögen eller familjeledig. Bestämmelsen motsvarar den ändring som gjorts i 1 kap. 4 § i arbetsavtalslagen. Prövotidens syfte uppfylls inte om tjänsteinnehavaren har varit frånvarande en längre tid under prövotiden Därför föreslås att arbetsgivaren ska ha rätt att förlänga prövotiden med en månad för varje period av 30 kalenderdagar som arbetsoförmågan eller familjeledigheten fortgår. Arbetsgivaren ska meddela tjänsteinnehavaren om förlängningen av prövotiden innan prövotiden går ut. Enligt 3 mom. i den motsvarande gällande bestämmelsen får hävande av tjänsteförhållandet under prövotiden inte ske på diskriminerande grunder eller grunder som i övrigt är ovidkommande med hänsyn till syftet med prövotiden. 

Vidare föreslås att man ur paragrafens 5 mom. stryker kontraktsprosten ur förteckningen över de tjänster på vilka prövotiden inte tillämpas, eftersom man slopat särskilda val av kontraktsprost. Framöver är det domkapitlet som utser en kontraktsprost för fyra år i sänder bland kyrkoherdarna i prosteriets församlingar Tillämpningen av prövotid har begränsats på grund av att prövotiden inte kan tillämpas på personer som väljs genom val. 

18 §.Tjänsteförordnande och redogörelse för villkoren i tjänsteförhållandet. Det föreslås att paragrafens 2 mom. 3 punkten kompletteras så att den motsvarar ändringen i 2 kap. 4 § i arbetsavtalslagen. Enligt förslaget är en arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös och ger denne en redogörelse för de viktigaste villkoren i tjänsteförhållandet skyldig att meddela att grunden för visstidsförordnandet är att tjänsteinnehavaren varit långtidsarbetslös. Den föreslagna ändringen betonar att ett tjänsteförhållande för viss tid ingås antingen på grundad anledning eller för att arbetsgivaren medvetet och uttryckligen utnyttjar möjligheten att anställa ifrågavarande person på det sätt som 9 a § tillåter. 

45 §.Permitteringsförfarande. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att arbetsgivarens skyldighet att även underrätta arbetskraftsmyndigheten om ett permitteringsbeslut (som gäller minst tio tjänsteinnehavare) slopas. Ändringsförslaget motsvarar ändringarna i 5 kap. 4 § i arbetsavtalslagen, 31 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare och 39 § i statstjänstemannalagen. 

Därtill föreslås att det fogas ett nytt 3 mom. till paragrafen. Där föreskrivs att en arbetsgivare inte är skyldig att lämna förhandsinformation om permitteringen, om arbetsgivaren enligt kyrkans samarbetsavtal är skyldig att framlägga motsvarande redogörelse eller förhandla om permittering. Förslaget motsvarar till innehållet i bestämmelsen i 31 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. 

52 a §.Sysselsättningsledighet och sysselsättningsfrämjande träning eller utbildning. Det föreslås att paragrafens 2 mom. om arbetsgivarens skyldighet att meddela tjänsteinnehavaren om dennes rätt till en sysselsättningsplan enligt arbetsavtalslagen upphävs. Ändringsförslaget motsvarar ändringarna i 9 kap. 3 § i arbetsavtalslagen, 43 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare och 39 § i statstjänstemannalagen. Ändringarna grundar sig på regeringsprogrammet, som strävar efter att avveckla onödig reglering och minska den administrativa bördan. 

I paragrafens 2-5 mom. föreslås bestämmelser som baserar sig på den 7 kap. 13 § som fogats till arbetsavtalslagen och på den 37 b § som fogats till lagen om kommunala tjänsteinnehavare samt på den 27 a § som fogats till statstjänstemannalagen. De nya bestämmelserna utvidgar omställningsskyddet på arbetsplatser med minst 30 anställda. Målet är att förbättra de uppsagda personernas möjligheter att hitta nytt arbete. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs enligt förslaget om arbetsgivarens skyldighet att erbjuda en tjänsteinnehavare som sagts upp på grund av ekonomiska eller produktionsorsaker möjlighet att delta i sysselsättningsfrämjande träning eller utbildning som arbetsgivaren betalar. Skyldigheten gäller endast arbetsgivare som regelbundet har minst 30 anställda och när den uppsagda tjänsteinnehavaren har varit anställd av arbetsgivaren i minst fem år utan avbrott då tjänsteförhållandet upphör. Vid beräkningen av antalet regelbundet anställda beaktas de principer enligt vilka antalet regelbundet anställda beräknas när det bedöms om företaget omfattas av tillämpningsområdet för samarbetslagen. 

Enligt förslaget är arbetsgivaren är skyldig att ordna sysselsättningsfrämjande träning eller utbildning endast för sådana tjänsteinnehavare som sagts upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker enligt 52 §. Dessutom förutsätts att tjänsteinnehavaren vid upphörandet av tjänsteförhållandet har stått i tjänsteförhållande till arbetsgivaren i minst fem år utan avbrott. Bestämmelsen tillämpas enligt förslaget även när ett tjänsteförhållande som gällt tills vidare och varit i kraft i kortare tid än fem år upphör på grund av uppsägning och utan avbrott föregåtts av en minst ett år lång oavbruten anställning på viss tid. Avsikten är att frågan om huruvida anställningen pågått utan avbrott bedöms enligt de principer som föreskrivs i 9 §. 

Eftersom bestämmelsen endast tillämpas när ett tjänsteförhållande sägs upp på grund av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker, har den uppsagda tjänsteinnehavaren ingen rätt till utbildning eller träning när ett tjänsteförhållande för viss tid upphör, även om han eller hon på basis av på varandra följande visstidsanställningar har varit anställd av samma arbetsgivare i över fem år. 

Utgångspunkten är att förutsättningarna för att uppsagda tjänsteinnehavare ska hitta nytt arbete bedöms individuellt när träningarna eller utbildningarna planeras. Enligt förslaget kan träningen eller utbildningen ordnas antingen som individuell service för var och en av dem som sägs upp eller som service för en grupp. Det innehållsmässiga kravet är att träningen eller utbildningen främjar den uppsagda tjänsteinnehavarens möjligheter att hitta nytt arbete. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska träningen eller utbildningen ska till sitt värde motsvara minst tjänsteinnehavarens kalkylerade lön för en månad eller den genomsnittliga månadsinkomsten för personal som arbetar vd samma verksamhetsställe som den uppsagda tjänsteinnehavaren, beroende på vilket belopp som är större. Eftersom församlingens anställda inkluderar både personer i arbetsavtalsförhållande och i tjänsteförhållande beaktas hela församlingens personal inklusive personer i arbetsavtalsförhållande då den genomsnittliga lönen beräknas. 

Den genomsnittliga lönen för tjänsteinnehavare och arbetstagare med månadslön beräknas genom att månadsinkomsterna adderas och eurobeloppet divideras med antalet personer som hör till arbetsgivarens personal. För arbetstagare med timlön används den genomsnittliga lönen om arbetstagarens arbetstid varierar. I definitionen av begreppet lön beaktas enligt förslaget de principer som används vid beräkning av semesterlön. 

Träningen eller utbildningen ska genomföras inom två månader från det att uppsägningstiden gick ut. Av vägande skäl får träningen eller utbildningen även genomföras senare. Tjänsteinnehavaren ska dock känna till tidpunkten eller en uppskattning av tidpunkten för genomförandet av träningen eller utbildningen, när anställningsförhållandet upphör. Det kan till exempel vara fråga om en situation där den anskaffade utbildningen pågår längre tid än tidsfristen av skäl som beror på tidtabellen för den som ordnar utbildningen. Som vägande skäl betraktas också att det inte finns tillgång till ändamålsenlig träning eller utbildning inom tidsfristen, att ordnad träning eller utbildning inställs av skäl som inte beror på arbetsgivaren eller annan därmed jämförbar orsak. 

Den uppsagda personen kan ha karriärplaner som arbetsgivaren kan stödja enligt paragrafens 4 mom. Enligt förslaget får arbetsgivaren och personalen avtala om att arbetsgivaren fullgör sin skyldighet enligt 2 mom. genom att helt eller delvis betala en utbildning eller träning som tjänsteinnehavaren själv har skaffat. 

Ett arrangemang i stället för träning eller utbildning som arbetsgivaren och arbetstagaren avtalat om baserar sig på lag och därför är det i regel inte fråga om en förmån som ska periodiseras enligt 3 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). Om det arrangemang som arbetsgivaren och tjänsteinnehavaren avtalat om till sitt värde överstiger det belopp som arbetsgivaren enligt denna paragraf skulle ha haft skyldighet att betala, kan det för denna överstigande del vara fråga om en sådan förmån som ska periodiseras som tjänsteinnehavaren fått. 

I paragrafens 5 mom. föreslås en bestämmelse om att arbetsgivaren och personalen får avtala så att de avviker från det som föreskrivs i 3 mom. om hur värdet av träningen eller utbildningen bestäms. Lokala avtal kan ingås till exempel om att träning eller utbildning i synnerhet riktas till sådana personer som har de sämsta förutsättningarna för att hitta nytt arbete. Då avviker man från 3 mom. eftersom träningens och utbildningens värde i en sådan situation inte nödvändigtvis för alla motsvarar den individuella månadslönen eller församlingens genomsnittliga lönenivå för en månad. 

Enligt förslaget kan man även ingå lokala avtal om andra arrangemang än träning eller utbildning för att främja den uppsagdas möjligheter att hitta arbete. Det kan till exempel vara fråga om ett omställningsskyddsprogram som arbetsgivaren och personalen kommer överens om i syfte att hitta nytt arbete för uppsagda tjänsteinnehavare, hjälpa dem att grunda egna företag eller delta i tilläggsutbildning. Enligt förslaget gäller tidskravet för ordnande av träning eller utbildning enligt 3 mom. inte sådana andra arrangemang som baserar sig på ett lokalt avtal. 

Det lokala avtalet ingås mellan arbetsgivaren och personalen Personalens företrädare bestäms enligt Kyrkans samarbetsavtal. Ett avtal som ingåtts av en företrädare för personalen är bindande för alla tjänsteinnehavare, som den företrädare för tjänsteinnehavarna som ingått avtalet ska anses företräda. Det naturligaste sättet är att avtal om träning, utbildning eller annat arrangemang ingås under samarbetsförhandlingarna om personalminskning, även om det inte ingår någon tidbegränsning i bestämmelsen. Efter att den uppsagda tjänsteinnehavarens anställning har upphört kan företrädaren dock inte ingå ett avtal utan uttrycklig fullmakt. 

Paragrafen är av semidispositiv karaktär. Således är det möjligt att genom tjänstekollektivavtal avvika från innehållet och förfaringssätten i paragrafen. Även omfattningen av arbetsgivarens och personalens avtalsrätt kan begränsas genom bestämmelser i tjänstekollektivavtal. 

52 b §. Försummelse att ordna träning eller utbildning som främjar sysselsättningen. Den föreslagna paragrafen är ny och motsvarar 7 kap. 14 § i arbetsavtalslagen och 37 c § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare samt 27 b § i statstjänstemannalagen. I paragrafen föreslås bestämmelser om situationer där arbetsgivaren försummar att ordna eller anskaffa sysselsättningsfrämjande träning eller utbildning enligt 52 a §. I så fall är arbetsgivaren enligt förslaget skyldig att i engångsersättning till tjänsteinnehavaren betala ett belopp som motsvarar utbildningens eller träningens värde. 

Om skyldigheten att ordna träning eller utbildning har försummats endast delvis, uppkommer ersättningsskyldighet endast till den del skyldigheten försummats. Det kan till exempel vara fråga om en situation där utbildningens värde understiger det som förutsätts i 52 b §. 

Det 52 a § 5 mom. som föreslås möjliggör lokala avtal som avviker från bestämmelserna om bestämmandet av träningens eller utbildningen värde eller alternativt att man på arbetsplatsen kan avtala om annat arrangemang i stället för träning eller utbildning för att fullgöra arbetsgivarens skyldighet. Då föreslås arbetsgivarens skyldighet bestämmas enligt det lokala avtalet. Även en eventuell försummelse ska då bedömas utifrån bestämmelserna i det lokala avtalet. 

Ersättning som arbetsgivaren betalat med stöd av 52 a § är i regel inte en sådan förmån som ska periodiseras enligt 3 kap. 6 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa Om den ersättning som betalas med anledning av försummelsen emellertid överstiger det som arbetsgivaren skulle ha varit skyldig att betala enligt 52 a § 3 mom. kan den överstigande delen vara förmån som ska periodiseras. 

58 §. Förfarandet för att avsluta ett tjänsteförhållande. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen så att gällande 2 mom. blir 3 mom. I det nya 2 mom. föreskrivs enligt förslaget att en arbetsgivare inte är skyldig att höra en tjänsteinnehavare enligt 1 mom., om arbetsgivaren enligt ett tjänstekollektivavtal om samarbete mellan arbetsgivaren och personalen är skyldig att förhandla om uppsägning av tjänsteinnehavare på grund av ekonomiska eller produktionsorsaker. Förslaget motsvarar bestämmelsen i 43 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare och avsikten är att undvika ett dubbelt förfarande med hörande. 

62 §. Återanställning av en tjänsteinnehavare som sagts upp. Det föreslås att 1 mom. ändras så att arbetsgivarens skyldighet att återanställa tjänsteinnehavare som sagts upp enligt 52 § sträcker sig över fyra eller sex månader. Enligt den gällande bestämmelsen gäller skyldigheten i nio månader. Förslaget baserar sig på regeringsprogrammets mål att främja arbetsgivarnas vilja att anställa. Ett sätt att uppnå detta har ansetts vara att luckra upp arbetsgivarens skyldighet att återanställa efter en uppsägning. Återanställning inom sex månader tillämpas om tjänsteförhållandet fortgått utan avbrott i minst 12 år när det upphör. Ändringen gäller endast den tid under vilken arbetsgivaren är skyldig att ta reda på om det finns uppsagda tjänsteinnehavare som genom arbetskraftsmyndigheten söker arbete. 

72 §.Behandlingsordningen för vissa yrkanden. Enligt förslaget fogas till förteckningen över ersättningsyrkanden som ska behandlas som förvaltningstvistemål i paragrafen sådana yrkanden på skadestöd som avses i 52 b §. 

Enligt förslaget upphävs paragrafens 2 mom. Där föreskrivs att också ett ärende som gäller grunderna för att bestämma huruvida ett tjänsteförhållande är ett tjänsteförhållande för viss tid på ansökan av en tjänsteinnehavare behandlas som förvaltningstvistemål. Högsta förvaltningsdomstolen har uppmärksammat frågan i ett utlåtande till kyrkostyrelsen om kodifieringen av kyrkolagstiftningen (Dnr H 124/16). Högsta förvaltningsdomstolen anser att bestämmelsen är en ovanlig lagstiftningslösning som i ett tidigare skede knappt har motiverats alls, särskilt med beaktande av att någon motsvarande bestämmelse inte finns i övriga lagar som gäller tjänstemän och tjänsteinnehavare. Den gällande paragrafens 3 mom. blir därmed paragrafens 2 mom. 

2  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt. 

Den nya skyldigheten att erbjuda tjänsteinnehavare som sagts upp på ekonomiska orsaker eller på produktionsgrunder sysselsättningsfrämjande träning eller utbildning, gäller enligt förslaget inte arbetsgivare som innan lagen träder i kraft har gjort en förhandlingsframställning om att inleda samarbetsförhandlingar. Således gäller skyldigheten till exempel inte arbetsgivare som före lagen träder i kraft har fört samarbetsförhandlingar om personalminskning, även om uppsägningarna genomförs först efter att lagen trätt i kraft. Övergångsbestämmelsen behövs för att möjliggöra lokala avtal mellan arbetsgivare och personal om ordnandet av träning eller utbildning. Det naturligaste sättet är att ingå dessa avtal under samarbetsförhandlingarna. 

3  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

I propositionen föreslås det att vissa bestämmelser som är avsedda att skydda tjänsteinnehavarna luckras upp för att förbättra långtidsarbetslösa personers ställning och sänka arbetsgivarnas anställningströskel. Enligt förslaget ska det vara möjligt att för högst ett år anställa en långtidsarbetslös i ett tjänsteförhållande för viss tid utan grundad anledning. Arbetsgivaren föreslås ha rätt att förlänga prövotiden på grund av arbetstagarens frånvaro. Tidsperioden för återanställningsskyldigheten förkortas enligt förslaget med fem månader och i vissa fall med tre månader. 

Enligt 18 § 1 mom. i grundlagen ska det allmänna sörja för skyddet av arbetskraften. Bestämmelsen omfattar arbetarskyddet i ordets vida bemärkelse, varvid det ansetts inkludera bland annat arbetstidsskyddet. Bestämmelsen är av betydelse framför allt inom arbetarskyddet och i verksamhet med anknytning till det. Således gäller framställningen inte det egentliga innehållet i 18 § 1 mom. i grundlagen, även om regleringen innebär en uppluckring av vissa bestämmelser som är avsedda att skydda tjänsteinnehavare. 

Enligt 18 § 3 mom. i grundlagen får ingen avskedas från sitt arbete utan laglig grund. Kravet uppfylls bland annat genom det anställningsskydd som föreskrivs i kyrkolagen. Förslaget ingriper inte i villkoren för att avsluta ett tjänsteförhållande, och den begränsade möjligheten att utan krav på grundad anledning anställa en långtidsarbetslös i högst tre tjänsteförhållanden för viss tid med en total längd på ett år innebär inte heller att anställningsskyddet kringgås eller väsentligt försämras. 

Även om ovan nämnda bestämmelser i grundlagen inte är av betydelse med hänsyn till de föreslagna ändringarna har det på grund av de krav som gäller skyddet för tjänsteinnehavare ansetts nödvändigt att genomföra de föreslagna ändringarna i begränsad utsträckning, och de bestämmelser som är avsedda att skydda tjänsteinnehavare luckras inte upp mer än vad som rimligen behövs för att uppnå målet med regleringen. 

I samband med beredningen har de föreslagna bestämmelserna även bedömts utifrån 6 § i grundlagen och särskilt paragrafens 2 mom. Enligt ifrågavarande lagrum får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. I propositionen föreslås man sänker villkoren för ingående av anställningsavtal för viss tid uttryckligen för långtidarbetslösa. Regleringen har dock ett godtagbart syfte, dvs. att sänka tröskeln för arbetsgivaren att anställa långtidsarbetslösa och därigenom stärka deras ställning på arbetsmarknaden. 

De föreslagna ändringarna motsvarar de ändringar som i vanlig lagstiftningsordning har företagits i arbetsavtalslagen, statstjänstemannalagen och lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Även den föreslagna ändringen av 6 kap. i kyrkolagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.