1
Bakgrund och beredning
1.1
Bakgrund
Enligt säkerhetsstrategin för samhället (Statsrådets principbeslut 16.1.2025, FM/2025/1) säkerställer man under normala förhållanden genom beredskap och genom utveckling av lagstiftningen och verksamheten att verksamheten inom förvaltningen i omfattande störningssituationer under normala förhållanden samt under undantagsförhållanden kan fortsätta så att krisernas konsekvenser minimeras. Utgångspunkten är att man under alla förhållanden försöker hantera störningssituationer och kriser i samhället med de befogenheter myndigheterna har under normala förhållanden.
Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering genomförs inom alla förvaltningsområden en helhetsöversyn av den lagstiftning som gäller störningar och krissituationer. Enligt regeringsprogrammet genomförs arbetet med att uppdatera sektorslagstiftningen samtidigt som beredskapslagstiftningen revideras, det vill säga senast hösten 2025.
I samband med totalreformen av beredskapslagen (1552/2011) som är aktuell vid justitieministeriet bedöms beredskapslagens befogenheter med avseende på aktualitet och tillräcklighet samt behovet av eventuella ytterligare befogenheter. Beredskapslagen är avsedd att tillämpas endast i särskilt allvarliga krissituationer som berör hela samhället om läget inte kan hanteras utifrån myndigheternas regelbaserade befogenheter. Den förvaltningsområdesvisa lagstiftningen bör därför vara så heltäckande som möjligt så att man primärt förmår svara på olika störningssituationer som äventyrar samhällsfunktionerna med de befogenheter som gäller under normala förhållanden. De befogenheter som föreslås i beredskapslagen som för tillfället ska revideras, beror således på huruvida den sektorsvisa regleringen för normala förhållanden är tillräcklig och hur den eventuellt utvecklas.
I totalreformen betonas samtliga sektorers ansvar för att uppdatera sin lagstiftning så att den svarar mot eventuella störningssituationer under normala förhållanden. Dessutom har man ansett det vara viktigt att uppdateringsarbetet i ministerierna genomförs samtidigt som beredskapslagstiftningen revideras. När regleringsbehovet bedöms bör man ta hänsyn till att man i princip i beredskapslagen kan ta in endast sådana nödvändiga befogenheter för hanteringen av undantagsförhållanden som det av konstitutionella skäl inte är möjligt att ta in i lagstiftning som gäller normala förhållanden eller som det utifrån det grundläggande fri- och rättighetsperspektivet är motiverat att föreskriva om så att det krävs att tröskeln för undantagsförhållanden ska ha överskridits och befogenheterna således inkluderas i förfarandet för införandet av beredskapslagen. Även i allvarliga störningssituationer bör man i första hand kunna ingripa inom ramen för den lagstiftning som gäller under normala förhållanden och de förutsättningar som gäller för att inskränka de grundläggande fri- och rättigheterna. Man bör i synnerhet se till att sektorslagstiftningen om samhällets vitala funktioner innehåller befogenheter som är tillräckliga även i sådana allvarliga störningssituationer där beredskapslagens definition av undantagsförhållanden ännu inte är uppfylld, men som befogat kan förutsätta befogenheter som avviker från det normala. Detta gör det möjligt att reagera mer flexibelt än med stöd av beredskapslagen på störnings- och krissituationer av olika grad samt att anpassa befogenheterna till det förändrade läget och även förebygga behovet av att övergå till undantagsförhållanden.
Justitieministeriet bad ministerierna att inför beredningen av förhandlingarna om regeringsprogrammet meddela om sådana behov av att utveckla sin sektorsvisa lagstiftning för störningssituationer som ministeriet i fråga avser att genomföra samtidigt med totalreformen av beredskapslagen. Statsrådet framförde i sitt utlåtande (20.3.2023, VN/5137/2022) om beskattningen att man bland annat kunde överväga att till lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) eller annan skattelagstiftning foga ett bemyndigande med stöd av vilket vissa lagfästa tidsfrister kan förlängas för att skapa beredskap för allvarliga störningssituationer (till exempel i eldistributionen, datakommunikationen och datasystemen, andra kritiska serviceleverantörers verksamhet och bankernas betalningsrörelse). Enligt utlåtandet kan sådana vara till exempel tidsfrister som föreskrivits för lämnande av skattedeklarationer, andra anmälningar och uppgifter till Skatteförvaltningen, verkställande av beskattningen, påförande eller rättelse av skatt, ändringssökande i fråga om beskattningen samt betalning, återbetalning, redovisning och preskription av skatt. Bemyndigandets närmare innehåll har enligt utlåtandet inte angetts, men ett alternativ enligt utlåtandet kan vara att man i bestämmelsen kan bemyndiga finansministeriet att i allvarliga störningssituationer utfärda förordning om förlängning av de tidsfrister som finns föreskrivna i lag. Lagstiftningen skulle i huvudsak gälla endast Skatteförvaltningen.
1.2
Beredning
Propositionen har beretts vid finansministeriet i samarbete med Skatteförvaltningen.
Ett remissförfarande ordnades om propositionsutkastet mellan den 11 mars och den 23 april 2025. Ett utlåtande begärdes av de ministerier, myndigheter, aktörer inom näringslivet och övriga intressentgrupper som är centrala med tanke på propositionen. Sammanlagt begärdes ett utlåtande av 15 aktörer.
Beredningsunderlaget för regeringens proposition är tillgängligt på adressen
https://vm.fi/sv/projekt?tunnus=VM006:00/2025
.
2
Nuläge och bedömning av nuläget
2.1
Allmänt om tidsfrister som rör beskattningen
Inom beskattningen finns ett flertal tidsfrister om vilka det finns bestämmelser i flera olika lagar. Tidsfristerna kan gälla till exempel skattskyldiga, andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga, Skatteförvaltningen, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt eller skattetagare. Utöver de egentliga tidsfristerna inom beskattningen finns det också tidsfrister för anmälningar till inkomstdatasystemet och det positiva kreditupplysningsregistret. Tidsfristerna kan till exempel handla om att lämna skattedeklarationer, andra anmälningar eller uppgifter, betala skatter, verkställa beskattningen, påföra skatt, uppbära skatt eller ansöka om ändring. Bestämmelser om tidsfristerna finns för det första i de centrala författningarna om beskattningsförfarandet, lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) och lagen om skatteuppbörd (11/2018). Dessutom finns det bestämmelser om tidsfrister i ett flertal andra lagar som rör beskattningen.
2.2
Tidsfrister som Skatteförvaltningen kan förlänga eller utfärda närmare föreskrifter om
Det finns egentligen inga bestämmelser där Skatteförvaltningen skulle ha bemyndigats förlänga tidsfrister som föreskrivs i lag eller förordning annat än på en deklarationsskyldigs begäran i enskilda fall. Enligt 12 § i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) får Skatteförvaltningen dock genom föreskrifter förlänga vissa i paragrafen föreskrivna tidsfrister för lämnande av uppgifter om det med tanke på verkställandet av beskattningen samt skattekontrollen inte är nödvändigt att lämna uppgifterna inom de nämnda tidsfristerna.
I vissa bestämmelser om lämnandet av deklarationer, anmälningar och uppgifter föreskrivs det att Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter bland annat om när dessa ska lämnas in. Det finns fler sådana bestämmelser, som till exempel
- inlämning av inkomstskattedeklaration (8 § i lagen om beskattningsförfarande),
- utomståendes skyldighet att lämna uppgifter (15, 15 a, 15 e, 16, 17, 17 a–17 d och 18 § i lagen om beskattningsförfarande),
- byggbranschens skyldigheter att lämna uppgifter (15 b–15 d § i lagen om beskattningsförfarande),
- förstörda handlingar (91 § i lagen om beskattningsförfarande och 77 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ) och
- fastighetsskattedeklaration (16 § i fastighetsskattelagen (654/1992)).
I de ovan nämnda fallen meddelar Skatteförvaltningen närmare föreskrifter bland annat om tidsfristen för lämnandet av deklaration. Om till exempel lämnande av skattedeklaration och deklaration för fastighetsuppgifter meddelar Skatteförvaltningen närmare föreskrifter genom beslut. I praktiken kan Skatteförvaltningen alltid vid behov meddela en närmare föreskrift om förlängning av tidsfrister genom ett nytt beslut. Andra bestämmelser kan emellertid innebära begränsningar för en förlängning av tidsfristerna. I 49 § i lagen om beskattningsförfarande finns till exempel en absolut bakre gräns för slutförandet av inkomstbeskattningen. Den begränsar hur mycket Skatteförvaltningen i praktiken kan förlänga tiden för inlämnande av skattedeklaration genom närmare föreskrifter. Vid en allvarlig störningssituation kan Skatteförvaltningen vid behov reagera snabbt och förlänga tidsfrister av det ovannämnda slaget, om vilka den också i normala situationer ger närmare föreskrifter.
Enligt 4 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) kan förskottsinnehållning, med de ändringar som Skatteförvaltningen bestämmer, från ingången av skatteåret högst till utgången av mars verkställas enligt den förskottsinnehållningsprocent som gällde vid utgången av det föregående året, om Skatteförvaltningen av tvingande skäl så bestämmer. Tillämpningen av föregående års förskottsinnehållningsprocent kan inte genom föreskrift av Skatteförvaltningen förlängas så att den gäller längre än till slutet av mars.
2.3
Tidsfrister om vilka finansministeriet kan utfärda närmare bestämmelser eller föreskrifter
I praktiken kan finansministeriet i nuläget förlänga vissa tidsfrister genom förordning. Enligt till exempel 15 § 1 mom. i lagen om skatteuppbörd utfärdas bestämmelser om uppbörds- och betalningstiderna eller om förfallodagarna för skatter samt om antalet uppbördsrater och fördelningsgrunderna för raterna genom förordning av finansministeriet, om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av någon annan lag. Motsvarande bestämmelser finns också i till exempel 33 § 3 mom. i lagen om överlåtelseskatt (931/1996) och 34 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Vid en allvarlig störningssituation kan finansministeriet vid behov reagera snabbt och förlänga tidsfrister av det ovannämnda slaget, om vilka ministeriet också i normala situationer utfärdar bestämmelser genom förordning.
2.4
Tidsfrister som inte kan förlängas utan lagändring
I regel har det föreskrivits om tidsfrister på så sätt att varken Skatteförvaltningen eller någon annan instans har möjlighet att allmänt förlänga dem. Det finns många sådana paragrafer och tidsfristerna har inte definierats på samma sätt i alla.
En tidsfrist som föreskrivs i en lag kan vara till exempel en viss dag. Enligt till exempel 17 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska skattedeklarationen för en skatteperiod lämnas in senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden, om inte något annat föreskrivs i 2–5 mom. Enligt 32 § 1 mom. i samma lag ska den skattskyldige betala skatt för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden, om inte något annat föreskrivs i 2–4 eller 6 mom. Med allmän förfallodag avses enligt 2 § 3 punkten i samma lag den 12:e dagen i varje kalendermånad eller, om den inte är en bankdag, den därpå följande första bankdagen. Ett exempel på en viss dag som är bindande för Skatteförvaltningen är tidsfristen för verkställandet av beskattningen. Enligt 49 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarande slutförs beskattningen av samfund och samfällda förmåner senast tio månader efter utgången av den sista månaden i skatteåret. Beskattningen av andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner slutförs senast vid utgången av oktober under kalenderåret efter skatteårets utgång. Enligt 22 a § 5 mom. i fastighetsskattelagen slutförs fastighetsbeskattningen senast vid utgången av oktober under skatteåret.
Andra bestämmelser med en viss angiven tidsfrist är till exempel
- inlämnande av skattedeklaration när skatteperioden ändras (22 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ),
- betalning av skatt när skatteperioden ändras (33 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ),
- betalning av skatt som Skatteförvaltningen påfört (34 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ) och
- förfallodag för skatt (12 § i lagen om skatteuppbörd).
En tidsfrist som föreskrivs i lag kan även vara till exempel en viss tid efter att betalning har gjorts. Enligt till exempel 12 § 1 mom. i lagen om inkomstdatasystemet ska de uppgifter som avses i 6 och 8 § i samma lag lämnas senast den femte kalenderdagen efter betalningsdagen, om inte något annat föreskrivs nedan i den paragrafen. Enligt 20 § i lagen om ett positivt kreditupplysningsregister (739/2022) ska de uppgifter som omfattas av anmälningsplikten anmälas senast den kalenderdag som följer på den dag då kreditavtalet ingicks och till vissa delar senast den andra vardagen efter det att uppgifterna ändrats.
Den tidsfrist som lagen föreskriver kan vara bunden även till skatteårets utgång, fattandet av ett beslut, delfåendet av ett beslut eller tidpunkten för en betalning eller deklaration eller anmälan. Enligt till exempel 64 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande ska rättelseyrkande framställas inom tre år räknat från ingången av året efter skatteårets utgång. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommunen, församlingen och Folkpensionsanstalten ska framställa rättelseyrkande inom fyra månader efter det att beskattningen av den skattskyldige har slutförts. Enligt 2 mom. får rättelseyrkande dock alltid framställas inom 60 dagar räknat från den dag då den som har rätt att söka ändring fick del av beslutet. I fråga om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kommunen, församlingen och Folkpensionsanstalten räknas tiden från det att beslutet fattades. Andra bestämmelser där tidsfristen är bunden till skatteårets utgång, fattandet av ett beslut, delfåendet av ett beslut, tidpunkten när betalning skett eller deklaration eller anmälan lämnats in är till exempel
- rättelse av fel i skattedeklarationen (25 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ),
- tidsfristen för påförande och rättelse av skatt (44 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ),
- tidsfrist för rättelse av beskattningen (55 § och 56 § i lagen om beskattningsförfarande),
- ändringssökande (61 och 62 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, 65 a § i lagen om beskattningsförfarande och 60 § i lagen om skatteuppbörd),
- besvärstid (67 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande och 65 och 67 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ) och
- slutförande av beskattningen (49 § i lagen om beskattningsförfarande).
En lagstadgad tidsfrist kan även vara bunden till någon annan händelse som till exempel en bouppteckning, räkenskapsperiodens utgång, en affär eller genomförandet av ett arrangemang. Enligt till exempel 29 § i lagen om skatt på arv och gåva (378/1940) ska bouppteckningsinstrumentet tillställas inom en månad från bouppteckningen. Vissa andra tidsfrister som är bundna till en händelse finns i till exempel följande bestämmelser:
- tillägg till eller rättelse av bouppteckningsinstrumentet (38 § i lagen om skatt på arv och gåva (378/1940)),
- gåvoskattedeklaration och tillägg till den (30 och 38 § i lagen om skatt på arv och gåva),
- lämnande av skattedeklaration (30 § i lagen om överlåtelseskatt) och
- betalning av skatt (21 § i lagen om överlåtelseskatt).
Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) har bestämmelser om när de i lagen angivna uppgifterna blir offentliga. Skatteförvaltningen ska vid en föreskriven tidpunkt göra uppgifterna offentligt tillgängliga för allmänheten. Till exempel uppgifterna om den ordinarie inkomstbeskattningen blir offentliga vid ingången av november kalenderåret efter skatteåret och uppgifter om ändringsbeskattningen under månaden efter den då Skatteförvaltningens beslut fattades, dock tidigast den 20:e dagen i månaden.
I dagens läge går det inte att snabbt ändra tidsfristerna i bestämmelser av det slag som nämns ovan, utan en förlängning kräver lagändring.
2.5
Påföljder av att överskrida tidsfristen
2.5.1
En skattskyldigs eller annan deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldigs deklaration eller anmälan efter tidsfristen
Skattskyldiga eller andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga kan lämna deklaration eller anmälan en tid efter utsatt tidsfrist på så sätt att de vanligtvis kan tas i beaktande. Då kan det dock påföras olika påföljder som ska betalas. Om till exempel skattedeklarationen för skatter på eget initiativ försenas kan Skatteförvaltningen enligt 35 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ påföra förseningsavgift och enligt 37 § i samma lag en skatteförhöjning. Förseningsavgiften är 3–15 135 euro beroende på förseningens längd och det för sent deklarerade skattebeloppets storlek. Skatteförhöjning påförs enligt 37 § i samma lag, om en skattedeklaration eller en annan anmälan eller en annan föreskriven uppgift eller utredning är bristfällig eller felaktig eller överhuvudtaget inte har lämnats in. Skatteförhöjning påförs också om förskottsinnehållning inte har verkställts eller källskatt inte har tagits ut inom förskriven tid. Skatteförhöjningen är i regel tio procent av den skatt som påförts till den skattskyldiges nackdel.
Skatteförvaltningen ska dock i vissa situationer låta bli att påföra påföljder. Enligt till exempel 35 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ påförs förseningsavgift inte om inlämnandet av deklaration har fördröjts av skäl som inte beror på den skattskyldige eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen. Som skäl som är oberoende av den skattskyldige kan betraktas till exempel en funktionsstörning i det allmänna datanätet eller något annat motsvarande skäl. Också störningar i Skatteförvaltningens e-tjänst kan anses vara ett skäl som avses i bestämmelsen. Också Skatteförvaltningens fel är skäl som inte beror på den skattskyldige. Förseningsavgift påförs inte heller om skatteförhöjning påförs för skatt som deklarerats för sent. Skatteförhöjning påförs inte enligt 37 § i samma lag om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak till försummelsen. Huruvida försummelsen är ringa bestäms enligt eurobeloppet. Som giltig orsak betraktas bland annat sjukdom eller force majeure. Den skattskyldige ska för Skatteförvaltningen uppvisa en utredning om att hen inte har kunnat fullgöra sin deklarationsskyldighet. För att skatteförhöjning inte ska påföras ska deklarationsskyldigheten fullgöras så fort som möjligt efter att hindret har undanröjts.
De gällande bestämmelserna gör det möjligt att påföra respektive inte påföra påföljder även i fråga om sådana deklarationer för vilka Skatteförvaltningen kan förlänga tidsfristen. Skatteförvaltningen kan till exempel påföra förseningsavgift för försenad inkomstskattedeklaration enligt 33 § och skatteförhöjning enligt 32 § i lagen om beskattningsförfarande. Skatteförvaltningen ska i praktiken låta bli att påföra dessa påföljder av motsvarande skäl som i fråga om skatter på eget initiativ. Om Skatteförvaltningen har förlängt tiden för att lämna deklarationen antingen genom en föreskrift eller i ett enskilt fall kan påföljder inte påföras om deklarationen lämnas innan den förlängda tidsfristen löper ut.
Om en anmälningsskyldig försummar sin anmälningsplikt om krediter enligt 16, 19 eller 20 § i lagen om ett positivt kreditupplysningsregister eller sin skyldighet att anmäla sig enligt 18 § eller sin skyldighet att lämna uppgifter enligt 29 § i samma lag och försummelsen inte är ringa, kan tillsynsmyndigheterna över det positiva kreditupplysningsregistret vid vite ålägga den anmälningsskyldige att uppfylla sin plikt eller fullgöra sin skyldighet. Vitet döms ut av tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheter över det positiva kreditupplysningsregistret är Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland.
2.5.2
Betalning av skatt efter förfallodagen
Skattskyldiga kan i princip erlägga betalning för skatter efter förfallodagen så att betalningarna beaktas. För skatter som betalas efter förfallodagen ska det dock enligt 14 § i lagen om skatteuppbörd betalas förseningsränta. Med stöd av 7 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) är det möjligt för Skatteförvaltningen att i praktiken inte ta ut förseningspåföljder för skatt som har betalats efter förfallodagen av motsvarande skäl som när deklaration eller anmälan är försenad. Enligt 7 a § i samma lag får det genom förordning av finansministeriet dessutom utfärdas bestämmelser om att skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta eller nedsatt dröjsmålsränta inte ska tas ut för den tid betalningen varit fördröjd på grund av hinder som inte berott på de skattskyldiga.
2.5.3
Sökande av ändring efter tidsfristen
En ändringssökandes rättelseyrkande, som lämnats av till exempel en skattskyldig, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt eller skattetagare, ska vara framme hos Skatteförvaltningen inom föreskriven tidsfrist. Om rättelseyrkandet är försenat undersöker skatterättelsenämnden inte yrkandet. På motsvarande sätt ska en ändringssökandes besvär vara framme hos förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen inom föreskriven tidsfrist. Ändringssökanden har emellertid möjlighet att ansöka om återställande av försutten fatalietid hos högsta förvaltningsdomstolen.
2.5.4
Verkställande eller rättelse av beskattningen efter tidsfristen
Tidsfristerna för när inkomstbeskattningen och fastighetsbeskattningen ska slutföras finns angivna i 49 § i lagen om beskattningsförfarande och 22 a § i fastighetsskattelagen. Om Skatteförvaltningen till exempel på grund av en allvarlig störning i informationssystemet inte kan utföra beskattningsberäkningen eller kontrollera skattedeklarationerna för att verkställa beskattningen inom föreskriven tidsfrist och vid behov avvika från de deklarerade uppgifterna kan beskattningsbeslut inte sammanställas eller de kan ha fel innehåll. Det är ändå möjligt för Skatteförvaltningen att kontrollera skattedeklarationerna senare och rätta beskattningen av skattskyldiga till den skattskyldiges fördel eller nackdel inom de tidsfrister som föreskrivits för rättelser. Skatteförvaltningen kan inte rätta beskattning efter föreskrivna tidsfrister.
2.6
Bedömning av nuläget
I olika lagar finns bestämmelser om tidsfrister som hänför sig till beskattningen, inkomstdatasystemet och det positiva kreditupplysningsregistret som är förpliktande för skattskyldiga, andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga, Skatteförvaltningen, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt eller skattetagarna. Många av dessa tidsfrister kan inte i dagens läge förlängas utan lagändring. Om vissa tidsfrister föreskrivs det att Skatteförvaltningen kan förlänga dem eller meddela närmare föreskrifter om dem och då kan Skatteförvaltningen i praktiken förlänga tidsfristerna vid behov. En skattskyldig eller annan deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldig påförs inte påföljder om den skattskyldige eller en annan deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldig handlar inom ramen för den förlängda tidsfristen. Om vissa tidsfrister kan finansministeriet föreskriva genom att utfärda förordning. Också i situationer när Skatteförvaltningen eller finansministeriet inte kan förlänga tidsfristen, kan Skatteförvaltningen under vissa förutsättningar låta bli att påföra skattskyldiga eller andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga som försummat tidsfristen påföljder. Det här är också möjligt enligt gällande bestämmelser om den skattskyldige eller en annan deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldig inte har haft möjlighet att lämna deklarationen eller anmälan eller erlägga betalningen inom utsatt tid av en orsak som inte beror på den skattskyldige eller om det finns ett giltigt eller annat särskilt skäl för försummelsen. Sådana skäl kan anses vara till exempel en allvarlig störningssituation i eldistributionen, datakommunikationen, ett informationssystem eller bankernas betalningsrörelser.
I nuläget kan en skattskyldig eller annan deklarations-, uppgifts- eller anmälningsskyldig inte handla enligt bestämmelserna om Skatteförvaltningen inte kan förlänga en tidsfrist och en skattskyldig eller annan uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldig på grund av ovan nämnda allvarliga störningssituationer inte kan agera inom utsatt tid. Regleringen bör i princip göra det möjligt för skattskyldiga och andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga att agera lagenligt i störningssituationer som är oberoende av dem. Det kan också uppstå osäkerhet bland skattskyldiga eller andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga om huruvida det påförs påföljder för att de försummat en deklaration, anmälan eller en betalning samt eventuellt även orsakas arbete för att utreda orsakerna till förseningen för att undvika påföljder.
Skatteförvaltningen orsakas extra arbete om de föreskrivna tidsfristerna för skattskyldiga och andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga eller Skatteförvaltningen överskrids och Skatteförvaltningen blir tvungen att behandla en stor mängd ärenden som enskilda rättelsebeslut. Det kan också leda till extra arbete för skatterättelsenämnden och förvaltningsdomstolarna om skattskyldiga ansöker om ändring av eventuella påföljder för överskridande av en tidsfrist eller om återställande av försutten fatalietid hos högsta förvaltningsdomstolen. Det kan också utgöra hinder för Skatteförvaltningens lagenliga verksamhet om Skatteförvaltningen till exempel inte kan verkställa beskattningen inom utsatt tid. Det kan också föranleda slutgiltiga rättsförluster för skattskyldiga och skattetagare om till exempel ett rättelseyrkande försenas.
På motsvarande sätt orsakas Skatteförvaltningen administrativt arbete för att undanröja de påföljder som uppkommit i en störningssituation om Skatteförvaltningen i varje enskilt fall behöver utreda huruvida det finns förutsättningar för att återkalla påföljderna. I praktiken kan Skatteförvaltningen dock efter att ha konstaterat förekomsten av en störningssituation i till exempel datakommunikationen eller Skatteförvaltningens e-tjänst redan i förväg i stor utsträckning och på ett behändigt sätt förhindra påföljder, som förseningsavgift för att en deklaration eller anmälan har försenats, genom att ändra den inprogrammerade tidsfristen i informationssystemet. Skatteförvaltningen kan också förhindra att beslut om beskattning enligt uppskattning och skatteförhöjning gällande skatter på eget initiativ skapas på vanligt vis i störningssituationer genom att ändra de inprogrammerade reglerna i systemet. I många situationer kan Skatteförvaltningen dessutom i ett automatiskt förfarande i efterhand radera de kalkylerade påföljderna i informationssystemet för de skattskyldiga som utsatts för störningssituationen.
En allvarlig störningssituation kan förutsätta snabb reaktion. När man tar hänsyn till hela lagstiftningsprocessen kan det ta för lång tid. Därför behövs den nya bestämmelse om förlängning av tidsfrister som föreslås i denna proposition och som gör det möjligt att genom förordning av statsrådet reagera snabbt i de fall när störningssituationens konsekvenser inte kan förhindras effektivt på annat sätt.
4
Förslagen och deras konsekvenser
4.1
De viktigaste förslagen
Ì propositionen föreslås att det till lagen om beskattningsförfarande fogas en bestämmelse enligt vilken tidsfrister som hänför sig till beskattningen får förlängas genom förordning av statsrådet. Det föreslås att motsvarande bestämmelse fogas även till vissa andra lagar där det ingår tidsfrister som hänför sig till beskattningen, inkomstdatasystemet och det positiva kreditupplysningsregistret och som genom nationell lagstiftning kan ändras och där en tillfällig förlängning kan vara nödvändig vid en allvarlig störningssituation. Sådana lagar är
- lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ,
- lagen om skatteuppbörd,
- fastighetsskattelagen,
- lagen om skatt på arv och gåva,
- bilskattelagen (777/2020),
- lagen om överlåtelseskatt,
- lagen om inkomstdatasystemet,
- lagen om ett positivt kreditupplysningsregister,
- lagen om skattetillägg och förseningsränta,
- lagen om bränsleavgift som betalas för privata fritidsbåtar (1307/2007),
- lagen om återbäring av punktskatt på vissa energiprodukter som använts inom jordbruket (603/2006),
- lagen om förskottsuppbörd,
- lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter,
- lagen om skatteredovisning (532/1998),
- lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978),
- lagen om källskatt för löntagare från utlandet (1551/1995),
- tonnageskattelagen (476/2002),
- lagen om skattelättnader för vissa allmännyttiga samfund (680/1976),
- lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder (299/ 2009) och
- lagen om skattegottgörelse för vissa stora investeringar som syftar till en klimatneutral ekonomi (148/2025).
Bestämmelsen avses gälla situationer där en allvarlig störningssituation förhindrar eller betydligt försvårar möjligheten att iaktta tidsfrister som det föreskrivs om i den lagen eller med stöd av den på grund av en allvarlig störning i eldistributionen, datakommunikationen, ett informationssystem eller bankernas betalningsrörelse eller någon annan motsvarande orsak. Då får statsrådet genom förordning föreskriva om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfristerna. Avsikten är att bestämmelsen ska vara övergripande och täcka alla tidsfrister i eller som har föreskrivits med stöd av lagen i fråga, som till exempel tidsfrister för deklaration eller anmälan, betalning, skatterättelse, rättelseyrkande och besvär. Bestämmelsen möjliggör emellertid ändring av endast de tidsfrister som det är nödvändigt att temporärt förlänga i den allvarliga störningssituationen i fråga. Vilka tidsfrister förlängningen gäller vid en allvarlig störningssituation bestäms närmare genom förordning av statsrådet varvid de övriga tidsfristerna förblir oförändrade.
När förordningen utfärdas tas det hänsyn till att tidsfrister som baserar sig på EU-rättsakter i princip inte kan förlängas genom nationella bestämmelser. Därför föreslås det inte att bestämmelserna fogas till sådana lagar där bestämmelserna om tidsfrister i huvudsak baserar sig på EU-rättsakter. När förordningen utfärdas tas det även hänsyn till att de allmänna bestämmelserna om tidsfristerna för besvär finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), som utöver beskattningen även gäller andra förvaltningsområden. Därför bör det vid utfärdandet av förordningen övervägas om det är nödvändigt att temporärt förlänga de tidsfrister för besvär som avviker från de allmänna bestämmelserna och som föreskrivs i den lag där det föreslagna bemyndigandet ingår, som till exempel lagen om beskattningsförfarande, när förlängningen enligt det aktuella bemyndigandet inte kan gälla tidsfristerna för besvär som gäller andra förvaltningsområden och inte heller sådana tidsfrister för besvär i anslutning till beskattningen om vilka det inte har föreskrivits separat i den lag där bestämmelsen finns.
Statsrådet kan även förlänga de tidsfrister som Skatteförvaltningen eller finansministeriet får förlänga enligt de normala nuvarande bestämmelserna. Det här är motiverat eftersom det vid en allvarlig störningssituation kan vara effektivt och ändamålsenligt att förlängningen av alla tidsfrister kan göras med en enda förordning av statsrådet som har företräde framför finansministeriets förordningar och Skatteförvaltningens föreskrifter om tidsfrister på motsvarande sätt som de tidsfrister det föreskrivs om i olika lagar. Det här utesluter emellertid inte att Skatteförvaltningen eller finansministeriet i allvarliga störningssituationer förlänger de tidsfrister som de med stöd av gällande lagstiftning får förlänga, om störningssituationen gäller till exempel endast sådana tidsfrister. Då behövs det nödvändigtvis inte en förordning av statsrådet.
Bestämmelsen är avsedd att omfatta alla de aktörer för vilka det har föreskrivits tidsfrister i eller med stöd av lagen i fråga, som till exempel skattskyldiga, andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga, ansvariga för skatt samt sökande. Bestämmelsen inbegriper även tidsfrister som gäller Skatteförvaltningen, Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och skattetagarna. Statsrådet bedömer när det handlar om en sådan allvarlig störningssituation eller något annat motsvarande skäl som avses i bestämmelsen som gör det nödvändigt att förlänga tidsfristerna. Statsrådet får genom förordning förlänga till exempel vissa specificerade tidsfrister i anslutning till beskattningen eller tidsfrister i enlighet med vissa lagar och bibehålla de övriga tidsfristerna som de är. Genom förordning förlängs sålunda endast de tidsfrister som det är nödvändigt att temporärt förlänga till följd av en aktuell allvarlig störningssituation eller något annat motsvarande skäl. Samtidigt möjliggör regleringen även att alla de tidsfrister som det föreskrivs om i eller med stöd av lagarna i fråga förlängs samtidigt om det är nödvändigt på grund av en sådan allvarlig störningssituation eller något annat motsvarande skäl som avses i bestämmelsen.
När statsrådet överväger om det är nödvändigt att förlänga tidsfristerna genom förordning bedömer det först om Skatteförvaltningen kan förebygga eller undanröja konsekvenserna av störningssituationen i fråga tillräckligt effektivt genom att låta bli att påföra eller ta ut påföljder till följd av försummelse att iaktta tidsfristerna eller genom att anpassa förfarandena. Genom förordning är det möjligt att förlänga tidsfristerna temporärt i den mån som det är nödvändigt på grund av den allvarliga störningssituationen eller något annat motsvarande skäl. Även om förlängningarna av tidsfristerna är temporära, får statsrådet dock förlänga dem ytterligare genom en ny förordning om det är nödvändigt till exempel för att störningssituationen fortgår.
Med en allvarlig störning i eldistributionen, datakommunikationen, ett informationssystem eller bankernas betalningsrörelse eller något annat motsvarande skäl avses i bestämmelsen sådana störningar som verkligen förhindrar eller gör det betydligt svårare för ett stort antal skattskyldiga eller andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga att agera inom den i lagen föreskrivna tidsfristen. Vad som anses vara ett stort antal beror på störningssituationen i fråga. I princip handlar ett stort antal om alla som samma dag har en tidsfrist för motsvarande åliggande, som till exempel en tidsfrist för att lämna en deklaration eller anmälan eller betala skatt. Det är även möjligt att det handlar om endast en stor del av detta antal.
En allvarlig störning eller något annat motsvarande skäl som avses i bestämmelsen kan också förhindra eller betydligt försvåra Skatteförvaltningens agerande inom utsatt tid i fråga om ett stort antal skattskyldiga. En sådan situation är till exempel om det när den ordinarie inkomstbeskattningen av ett större antal skattskyldiga slutförs vid utgången av oktober året efter skatteåret förekommer en allvarlig störning i Skatteförvaltningens informationssystem som gör att beskattningsberäkningen inte kan göras och beskattningsbeslut inte sammanställas.
Vid bedömningen av störningssituationens allvar är det väsentligt att avgöra huruvida den förhindrar eller åtminstone betydligt försvårar iakttagandet av tidsfristerna. Långsamma informationssystem och datakommunikationsförbindelser eller ett kortvarigt avbrott i dem uppfyller inte kriterierna för allvarlig störningssituation. Inte heller en allvarlig störning som gäller till exempel en liten grupp skattskyldiga är en sådan allvarlig störning som avses i bestämmelsen, utan störningen ska gälla ett stort antal skattskyldiga.
Störningssituationens allvar kan vara olika beroende på när störningen inträffar. Konsekvenserna blir större till exempel på en allmän dag för inlämnande av skattedeklarationer eller en allmän förfallodag för avgifter än vid tidpunkter då det inte infaller viktiga tidsfrister för beskattningen. Det är emellertid inte nödvändigt att störningen inträffar just vid tidsfristen för beskattningen, utan även en störning innan tidsfristen som verkligen förhindrar eller betydligt försvårar att iaktta den kan vara en sådan allvarlig störning som avses i bestämmelsen. En sådan situation kan vara till exempel en allvarlig och långvarig störning i Skatteförvaltningens informationssystem inför tidsfristen för slutförandet av inkomstbeskattningen eller en allvarlig och långvarig störning i eldistributionen eller datakommunikationen inför tidsfristen för deklaration av skatter på eget initiativ för skatteperioden eller något annat motsvarande skäl som förhindrar ett stort antal skattskyldiga att färdigställa de deklarationer som ska lämnas in.
Utöver de allvarliga störningar som räknas upp i bestämmelsen kan bestämmelsen bli tillämplig även av något annat motsvarande skäl för att inte förhindra att bestämmelsen tillämpas i sådana allvarliga störningssituationer som man nödvändigtvis inte har kunnat specificera och förutse. Det handlar om en bestämmelse som gäller beredskap och som bör vara så heltäckande som möjligt så att man förmår svara på olika störningssituationer som äventyrar samhällsfunktionerna i första hand med de befogenheter som gäller i normala förhållanden. Syftet är att göra det möjligt att reagera snabbt i allvarliga störningssituationer utan att behöva ta till brådskande lagändringar i sådana situationer. Till följd av bestämmelsens natur är det motiverat att lämna statsrådet en viss prövningsrätt beträffande när det handlar om en allvarlig störning i eldistributionen, datakommunikationen, ett informationssystem eller bankernas betalningsrörelse eller något annat motsvarande skäl som avses i bestämmelsen. På motsvarande sätt är det på grund av bestämmelsens natur motiverat att lämna statsrådet en viss prövningsrätt även i fråga om när möjligheten att iaktta tidsfristerna är förhindrad eller betydligt försvårad till följd av en allvarlig störningssituation och när det är nödvändigt att förlänga tidsfristerna temporärt. I en sådan situation som avses i bestämmelsen handlar det dock om en allvarlig störning som påverkar samhällets funktion vittomfattande och när det inte är möjligt att iaktta utsatta tidsfrister.
4.2
De huvudsakliga konsekvenserna
4.2.1
Konsekvenser för skattskyldiga och andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga
Den föreslagna möjligheten att förlänga tidsfristerna ger i synnerhet skattskyldiga och andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga smidigare möjligheter att agera lagenligt i olika allvarliga störningssituationer där störningens konsekvenser inte kan förhindras eller undanröjas tillräckligt på andra sätt. Detta minskar skattskyldigas och andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldigas osäkerhet om huruvida förseningen leder till påföljder. Detta påverkar sannolikt även deklarationernas och anmälningarnas korrekthet när man i allvarliga störningssituationer inte brådskande behöver lämna in dem med eventuellt bristfälliga uppgifter, som de skattskyldiga, andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga eller Skatteförvaltningen senare blir tvungna att rätta. I och med att tidsfristerna förlängs behöver skattskyldiga och andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga inte heller tillsammans med Skatteförvaltningen och eventuellt även med de olika besvärsinstanserna reda ut huruvida förutsättningarna för att Skatteförvaltningen inte ska påföra påföljder för en försening uppfylls. Med förslaget säkerställer man också att skattskyldiga även i allvarliga störningssituationer har möjlighet att inleda ett rättelseyrkande inom utsatt tid varvid skatterättelsenämnden inte lämnar det utan prövning på grund av att det är försenat.
För skattskyldiga och andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga underlättas agerandet till följd av förslagets sålunda positiva konsekvenser. En förordning baserad på bestämmelsen förhindrar inte heller skattskyldiga eller andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga att agera inom ramen för den ursprungliga tidsfristen om det trots den allvarliga störningssituationen är möjligt för dessa att göra det. Eftersom möjligheten till förlängda tidsfrister i allvarliga störningssituationer avser förutom tidsfristerna för skattskyldiga och andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga även till exempel Skatteförvaltningens tidsfrist för rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel och tiden för ändringssökande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, kan de skattskyldiga i vissa enskilda situationer uppleva det som negativt att tidsfristerna förlängs. Statsrådet bestämmer dock genom förordning vilka tidsfrister som förlängs. Sålunda förlängs till exempel de nämnda tidsfristerna som skattskyldiga eventuellt upplever som negativa inte genom förordning, även om vissa andra tidsfrister förlängs, om det inte till följd av en allvarlig störningssituation är nödvändigt.
4.2.2
Konsekvenser för Skatteförvaltningen
Vilka konsekvenser en allvarlig störningssituation orsakar Skatteförvaltningen beror i avgörande grad på vilken slags störning det handlar om samt vid vilken tidpunkt den inträffar och dess längd. En störningssituation kan i vissa fall i omfattande grad förhindra Skatteförvaltningens normala verksamhet inom föreskrivna tidsfrister alternativt fördröja den. Om Skatteförvaltningen till exempel till följd av en störning i datakommunikationen inte får skattedeklarationerna har det konsekvenser för sammanställandet av de förhandsifyllda skattedeklarationerna, verkställandet av beskattningen, sammanställandet av skattskyldigheter, allokeringen av inbetalningar, redovisningen av skatter till skattetagarna samt ofta även för det internationella informationsutbytet. I fråga om skatter som ska betalas på eget initiativ, där cykeln för deklaration, betalning och Skatteförvaltningens agerande är snabb, visar sig störningens konsekvenser fort och det gäller att reagera på dem särskilt snabbt.
Skatteförvaltningen kan redan nu utifrån gällande lagstiftning i stor omfattning förebygga, undanröja och minska störningssituationernas konsekvenser för Skatteförvaltningen och de skattskyldiga genom att låta bli att påföra eller ta ut påföljder som förseningsavgifter och dröjsmålsräntor. Skatteförvaltningen kan också i en störningssituation anpassa och senarelägga vissa av sina normala förfaranden, som att inte skapa påminnelsebrev som skickas i samband med försummelser av deklarationer och anmälningar och inte verkställa beskattning enligt uppskattning. Enligt Skatteförvaltningens bedömning kommer de ändringar i informationssystemen som sådana åtgärder kräver i nuläget att kosta Skatteförvaltningen cirka 170 000–240 000 euro om man i en störningssituation måste vidta dem i större omfattning. Utöver detta orsakar störningssituationer Skatteförvaltningen bland annat extra tjänstemannaarbete i kundservicen och kommunikationen samt eventuellt även i skattekontrollen.
Den föreslagna bestämmelsen förpliktar inte Skatteförvaltningen att göra ändringar i informationssystemen på förhand, utan först när statsrådet utfärdar en förordning med stöd av bestämmelsen. Då kan informationssystemen ändras endast i den omfattning som förordningen förutsätter eftersom förordningen sannolikt inte gäller alla tidsfrister. Vilka kostnader det medför för Skatteförvaltningen beror på vilka tidsfrister som förlängs genom förordningen. Sålunda uppstår det ännu inget behov av ändringar i Skatteförvaltningens informationssystem på grund av att den föreslagna bestämmelsen utfärdas. Om Skatteförvaltningen i förväg skapar omfattande beredskap i sina informationssystem för tidsfrister som eventuellt ändras genom en förordning av statsrådet blir kostnaderna enligt Skatteförvaltningens bedömning cirka 880 000–1 240 000 euro. Dessa ändringar förutsätter vittgående specificering, genomförande och testning. Så stora ändringsarbeten binder i praktiken Skatteförvaltningens tillgängliga resurser för upprätthållandet av och ändringar i den normala verksamheten, och förutsätter således att Skatteförvaltningen anvisas betydande tilläggsresurser. Utöver detta orsakas Skatteförvaltningen i konkreta störningssituationer bland annat tilltagande tjänstemannaarbete i kundservicen och kommunikationen samt eventuellt även i skattekontrollen.
I sådana situationer då det inte går att tillräckligt förhindra eller undanröja konsekvenserna av en allvarlig störning på annat sätt gör möjligheten att förlänga Skatteförvaltningens tidsfrister dess verksamhet smidigare och säkerställer lagenlighet även i allvarliga störningssituationer. Med stöd av bestämmelsen kan den föreskrivna maximitidsfristen för verkställandet av beskattningen förlängas till exempel i samband med att den ordinarie inkomstbeskattningen av ett större antal skattskyldiga slutförs vid utgången av oktober året efter skatteåret och det i Skatteförvaltningens informationssystem förekommer en störning som gör att beskattningsberäkningen inte kan göras och beskattningsbeslut inte sammanställas. Då behöver inte oavslutade beskattningsfall slutföras som enskilda ärenden i ändringsbeskattningen, utan de kan behandlas enligt ordinarie beskattningsförfarande inom den förlängda tidsfristen. Detta sparar avsevärt med arbete vid Skatteförvaltningen.
Ändringen av bestämmelsen har ovan beskrivna betydande konsekvenser för Skatteförvaltningen. Den kan spara kostnader och möjliggör lagenlig verksamhet samt främjar kontrollerat verkställande av beskattningen och skatteinflöde i vissa allvarliga störningssituationer. Bestämmelser om nya tidsfrister förutsätter emellertid omfattande ändringar i Skatteförvaltningens informationssystem och medför betydande kostnader. När nödvändigheten av att utfärda förordning prövas är det för Skatteförvaltningens del av väsentlig betydelse att det först bedöms om det går att tillräckligt effektivt förhindra och undanröja störningssituationens konsekvenser genom att Skatteförvaltningen låter bli att påföra eller ta ut påföljder eller genom att anpassa förfarandena.
4.2.3
Konsekvenser för andra aktörer
Den föreslagna bestämmelsens huvudsakliga konsekvenser gäller skattskyldiga, andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga och Skatteförvaltningen. Bestämmelsen har konsekvenser även för verksamheten vid skatterättelsenämnden, förvaltningsdomstolarna, högsta förvaltningsdomstolen och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Som det konstateras ovan kan en allvarlig störningssituation leda till en avsevärd mängd ändringssökanden från skattskyldiga om tidsfristerna för skattskyldiga inte förlängs. En allvarlig störningssituation kan också leda till att det inte är möjligt att söka ändring inom utsatt tid, vilket kan leda till rättsförluster för skattskyldiga och skattetagare samt orsaka högsta förvaltningsdomstolen ansökningar om återställande av försutten fatalietid.
Ändringen av bestämmelsen kan ha konsekvenser även för verksamheten hos serviceleverantörer som skattskyldiga och andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga anlitar, som till exempel revisionsbyråer. Konsekvenserna för dessa aktörer är snarlika de ovan konstaterade konsekvenserna för skattskyldiga och andra deklarations-, anmälnings- eller uppgiftsskyldiga.
I fråga om det positiva kreditupplysningsregistret och inkomstdataregistret kan ändringen av bestämmelsen ha konsekvenser även för aktörer som får uppgifter ur registren. Sådana är till exempel kreditgivare, försäkringsbolag, Folkpensionsanstalten och många andra myndigheter. Om tidsfristerna för deklarationer och andra anmälningar förlängs genom en förordning som statsrådet i en bestämmelse bemyndigats utfärda skulle uppgifterna i registren åtminstone inte heltäckande vara aktuella. Å andra sidan skulle uppgifter inte heller annars finnas tillgängliga, åtminstone inte aktuella och heltäckande sådana, om ens alls, i en sådan allvarlig störningssituation där tidsfristerna för anmälningar till dessa register förlängs genom en förordning av statsrådet.
4.2.4
Konsekvenser för skatteinflödet av att flytta förfallodagar
Ovan beskrivs närmast konsekvenserna för arbetsmängden och möjligheterna till lagenlig verksamhet, som i sig har avsevärda ekonomiska konsekvenser som dock inte kan mätas exakt. Däremot går det att bedöma mer exakt vilken effekt på skatteinflödet en ändring av förfallodagen för betalning av skatter har.
År 2023 betalades cirka 96 miljarder euro till Skatteförvaltningen med cirka 12 miljoner unika inbetalningar. På daglig basis varierade inbetalningarna mellan 23 miljoner euro och 6 miljarder euro. I snitt flöt det in cirka 8 miljarder euro i månaden. Mest skatter kom det in på de allmänna förfallodagarna för skatter som ska betalas på eget initiativ, det vill säga den 12:e dagen varje månad. År 2023 betalades det cirka 4,5–6 miljarder euro med cirka 180 000 olika inbetalningar. Också dagarna före och efter den tolfte kommer det in mer i skatt än i genomsnitt. Flest separata inbetalningar gjordes på förfallodagen för fastighetsskatt den 7 augusti 2023 då det betalades in cirka 297 miljoner euro med cirka en miljon separata inbetalningar.
Om till exempel förfallodagen för skatter som ska betalas på eget initiativ och den utsatta tiden för att deklarera dem skulle förlängas med en månad med stöd av en förordning med stöd av den föreslagna bestämmelsen leder det till att ett skatteinflöde på minst cirka 4,5–6 miljarder skjuts framåt med en månad. Samtidigt skulle en stor del av de skatter vilkas tidsfrister för betalning och deklaration bestämmelsen tillämpas på i varje fall inte betalas i tid vid en sådan allvarlig störningssituation som avses i propositionen. Ett uppskjutet skatteinflöde orsakar skattetagarna ett behov att under uppskovet finansiera det saknade beloppet på annat sätt. En förlängning av en tidsfrist som inte gäller den allmänna förfallodagen för skatter som ska betalas på eget initiativ föranleder avsevärt mindre konsekvenser.
I 5 a § i lagen om skatteredovisning finns bestämmelser om garantiredovisning. Om beloppet av förskottsinnehållningar och arbetsgivares sjukförsäkringsavgifter som ska betalas på eget initiativ under intagsperioden tillsammans är mindre än 90 procent av det minimibelopp av arbetsgivarprestationerna som fastställts för den månad som motsvarar intagsperioden, redovisas skillnaden enligt den nämnda bestämmelsen till skattetagarna som garantiredovisning. Enligt paragrafen utfärdar finansministeriet genom förordning bestämmelser om det månadsvisa minimibeloppet av förskottsinnehållningar och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift som ska betalas på eget initiativ. Sålunda kan finansministeriet vid behov genom en ny förordning påverka om garantiredovisning ska tillämpas.
6
Remissvar
Propositionsutkastet var på remiss från den 11 mars till den 23 april 2025. Yttranden lämnades av följande instanser: Kyrkostyrelsen, Skatteförvaltningen, Centralhandelskammaren rf, Finanssiala ry, Skattebetalarnas Centralförbund rf och justitieministeriet. Ett sammandrag över remissvaren finns tillgängligt på statsrådets projektsidor på https://valtioneuvosto.fi/sv/projekt med koden VM006:00/2025.
Enligt remissvaren ansågs den föreslagna lagändringen vara värd att stödjas, motiverad och ändamålsenlig. Av justitieministeriets och Skatteförvaltningens svar framgick dock särskilda behov av fortsatt beredning.
Justitieministeriet uppmärksammade i sitt svar bland annat att bemyndiganden att utfärda förordning som avser att man avviker från normhierarkin huvudsakligen i grundlagsutskottets utlåtandepraxis bedöms i förhållande till det som föreskrivs i den bemyndigande lagen. I utkastet till propositionen handlar det mer omfattande om avvikelser från tidsfrister som föreskrivs i annan lag i stället för i den bemyndigande lagen. Justitieministeriet anser att placeringen av den föreslagna regleringen i lagen om Skatteförvaltningen förefaller något speciell i förhållande till annan reglering i lagen i fråga och att den inte heller är helt problemfri sett till 80 § i grundlagen. Justitieministeriet anser inte heller att det är helt oproblematiskt att det föreskrivs om omständigheter som i sista hand påverkar påförandet av påföljdsavgift genom förordning som utfärdas med stöd av annan lagstiftning än den som gäller påföljdsavgiftsslaget i fråga. Enligt justitieministeriet bör man i utkastet till proposition således bedöma även regleringens förhållande till en eventuell reglering av påföljder gällande tidsfristerna i synnerhet i ett laglighetsperspektiv.
Justitieministeriet uppmärksammar i sitt yttrande även regleringens exakthet och noggranna avgränsning. I ljuset av grundlagsutskottets utlåtandepraxis som beskrivs i yttrandet bör man i det här fallet fästa uppmärksamhet särskilt vid de omnämnanden, bland annat om syftet med att utfärda undantagsbestämmelser, som begränsar och styr användningen av bemyndigandet att utfärda förordning. Enligt justitieministeriets yttrande lämnar den föreslagna bestämmelsen till många delar rum för tolkning av i vilka situationer tidsfristerna faktiskt kan förlängas. Justitieministeriet lyfter i sitt yttrande upp även att det förblir oklart varför det i den föreslagna bestämmelsen är ändamålsenligt att allmänt definiera begreppet allvarlig störningssituation.
Justitieministeriet konstaterar att man sett till kravet på att regleringen ska vara exakt och noggrant avgränsad skulle kunna överväga att precisera föremålet för bemyndigandet till exempel till ”tidsfrister” i stället för att bemyndigandet kopplas till termen ”bestämmelser om tidsfrister” som möjliggör bredare tolkning. Också om vilka tidsfrister i vilken lagstiftning det kan utfärdas förordning blir enligt yttrandet oklart. Enligt justitieministeriet bör man även i övrigt i den fortsatta beredningen bedöma om det är möjligt att ytterligare precisera och avgränsa bemyndigandet. Dessutom konstaterar justitieministeriet att hänvisningarna bland annat till förarbetena till grundlagen och grundlagsutskottets utlåtandepraxis bör preciseras i utkastet till proposition.
Skatteförvaltningen föreslår i sitt yttrande att den föreslagna regleringen, för att säkerställa att den blir heltäckande, preciseras i fråga om tidsfristerna för förfarandet för skatteuppbörd. Enligt förslaget bör det i paragrafens 3 mom. 4 punkt utöver korrigering av fel dessutom nämnas återkrav av felaktig återbäring och sammanställning av sammandrag, i 5 punkten utöver ändringssökande som gäller beskattningen även ändringssökande som gäller skatteuppbörden och i 6 punkten utöver betalning, återbäring eller redovisning av skatt dessutom övriga åtgärder i anslutning till uppbörd av skattemedel. Dessutom föreslår Skatteförvaltningen att man överväger om förlängningen av tidsfrister genom statsrådets förordning skulle kunna gälla även preskribering av skatt.
Utifrån remissvaren beslutade man i den fortsatta beredningen föreslå att bestämmelsen i stället för till lagen om Skatteförvaltningen fogas separat till alla de lagar där det föreskrivs om eller med stöd av vilka det föreskrivs om tidsfrister som bestämmelsen gäller. Till följd av ändringen har bestämmelsens lydelse komprimerats eftersom tillämpningsområdet avgränsas efter lagen i fråga. Motiveringen i propositionen har ändrats på motsvarande sätt.
7
Specialmotivering
7.1
Lagen om beskattningsförfarande
94 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om beskattningsförfarande eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet. Förutsättningen är att möjligheten att iaktta de nämnda tidsfristerna är förhindrad eller betydligt försvårad till följd av en allvarlig störning i eldistributionen, datakommunikationen, ett informationssystem eller bankernas betalningsrörelse eller något annat motsvarande skäl.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidpunkten för slutförande av beskattningen enligt 49 §, tidsfristerna för rättelse av beskattningen enligt 55–56 c §, tidsfristen för rättelseyrkande enligt 64 § och besvärstiderna enligt 67 och 71 § i denna lag.
7.2
Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ
81 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på den allmänna förfallodagen enligt 2 §, sista inlämningsdagen för skattedeklarationen enligt 17 §, sista dagen för Skatteförvaltningen att sammanställa uppgifter enligt 17 a §, tidsfristen för betalning av skatt för skatteperioden enligt 32 §, tidsfristerna för betalning av skatt enligt 33 och 34 §, tidsfristerna för påförande och rättelse av skatt enligt 44–47 §, tidsfristerna för begäran om omprövning enligt 61 och 62 § och besvärstiderna enligt 65 och 67 § i denna lag.
7.3
Lagen om skatteuppbörd
75 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om skatteuppbörd eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på förfallodagen för skatt enligt 12 §, tidsfristen för begäran om omprövning enligt 60 § och tidpunkten för sammanställning av sammandrag enligt 70 § i denna lag.
7.4
Fastighetsskattelagen
41 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i fastighetsskattelagen eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidpunkten för slutförande av beskattningen enligt 22 a § i denna lag.
7.5
Lagen om skatt på arv och gåva
60 a §.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om skatt på arv och gåva eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för tillställandet av bouppteckningsinstrument enligt 29 §, tidsfristen för tillställandet av skattedeklarationen enligt 30 §, tidsfristen för verkställande av beskattningen enligt 31 §, tidsfristen för tillägg enligt 38 § och tidsfristen för ändringssökande enligt 43 § i denna lag.
7.6
Bilskattelagen
119 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i bilskattelagen eller med stöd av den och som hänför sig till Skatteförvaltningens uppgifter enligt 44 § 2 mom. i denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för skattedeklaration enligt 55 §, tidsfristen för verkställande och rättelse av beskattningen enligt 82 § och tidsfristen för begäran om omprövning enligt 98 § i denna lag. Eftersom det i lagen ingår även tidsfrister för andra myndigheter omfattas inte de tidsfrister som inte hänför sig till Skatteförvaltningens uppgifter enligt 44 § av bestämmelsens tillämpningsområde.
7.7
Lagen om överlåtelseskatt
57 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer
. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om överlåtelseskatt eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidpunkten när skatten ska betalas enligt 7 och 21 §, tidsfristen för skattedeklaration enligt 30 § och tidsfristen för påförande och rättelse av skatt enligt 33 b § i denna lag.
7.8
Lagen om inkomstdatasystemet
24 b §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om inkomstdatasystemet eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidpunkten för lämnande av uppgifter enligt 12 § i denna lag.
7.9
Lagen om ett positivt kreditupplysningsregister
33 §. Bemyndiganden att utfärda förordning.
Det föreslås att 33 § ändras så att paragrafens rubrik ändras till plural och att det i det nya 2 mom. föreskrivs om avvikelse från tidsfristerna vid allvarliga störningar. Det föreslås inga ändringar i det gällande 1 mom.
Enligt det föreslagna 2 mom. får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av den tidsfrist för anmälan av uppgifter som föreskrivs i 20 § i lagen om ett positivt kreditupplysningsregister utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig endast på tidsfristen för anmälan av uppgifter enligt 20 § i denna lag. Lagens 32 § innehåller en bestämmelse om bevaringstiden för uppgifter. Denna bestämmelse omfattas inte av den föreslagna bestämmelsen om bemyndigande att utfärda förordning eftersom det inte har ansetts finnas ett nödvändigt behov av att förlänga bevaringstiden vid en allvarlig störningssituation. Eftersom det i lagen inte finns bestämmelser om tidsfrister annat än i 20 och 32 § är det ändamålsenligt att avgränsa bestämmelsen till att gälla endast bestämmelsen om tidsfristen i 20 §.
7.10
Lagen om skattetillägg och förseningsränta
11 b §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om skattetillägg och förseningsränta eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för ändringssökande enligt 11 a § i denna lag.
7.11
Lagen om bränsleavgift som betalas för privata fritidsbåtar
29 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om bränsleavgift som betalas för privata fritidsbåtar eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för påförande av bränsleavgift enligt 9 §, tidsfristerna för rättelser och omprövningsbegäran enligt 18–20 § och tidsfristerna för besvär enligt 21 och 22 § i denna lag.
7.12
Lagen om återbäring av punktskatt på vissa energiprodukter som använts inom jordbruket
21 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om återbäring av punktskatt på vissa energiprodukter som använts inom jordbruket eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för ansökan om accisåterbäring enligt 6 §, tidsfristen för rättelse till sökandens nackdel enligt 10 § och tidsfristen för rättelseyrkande enligt 11 § i denna lag.
7.13
Lagen om förskottsuppbörd
5 §. Närmare bestämmelser.
Det föreslås att det till 5 § fogas ett nytt 2 mom. med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt det föreslagna 2 mom. får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om förskottsuppbörd eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för användning av den förskottsskatteprocent som gällde vid utgången av det föregående året enligt 4 §, tidsfristen för ansökan om återbäring av förskottsinnehållning eller förskott enligt 22 § samt påförande, ändring och avlyftande av skatt enligt 24 § i denna lag.
7.14
Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter
25 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidpunkten när offentliga inkomstbeskattningsuppgifter blir offentliga enligt 5 §, tidpunkten när offentliga fastighetsbeskattningsuppgifter och vissa andra offentliga beskattningsuppgifter blir offentliga enligt 6 § och tidsfristen för antecknande av uppgifter i skatteskuldsregistret enligt 20 b § i denna lag.
7.15
Lagen om skatteredovisning
24 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om skatteredovisning eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på intagsperioden och redovisningstidpunkten enligt 3 § och tidpunkten för redovisning enligt 6 § i denna lag.
7.16
Lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst
24 a §.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för ansökan om återbetalning enligt 11 § och på tidsfristen för ansökan om förskottsbetalning enligt 16 a § i denna lag.
7.17
Lagen om källskatt för löntagare från utlandet
11 §. Närmare stadganden.
Det föreslås att det till 11 § fogas ett nytt 2 mom. med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt det föreslagna 2 mom. får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om källskatt för löntagare från utlandet eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för ansökan om tillämpning av lagen enligt 4 § i denna lag.
7.18
Tonnageskattelagen
39 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i tonnageskattelagen eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för ansökan om tonnageskattskyldighet enligt 4 § och tidsfristerna för verkställande av beskattningen enligt 32 § i denna lag.
7.19
Lagen om skattelättnader för vissa allmännyttiga samfund
12 §.
Det föreslås att det till 12 § fogas ett nytt 2 mom. med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt det föreslagna 2 mom. får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om skattelättnader för vissa allmännyttiga samfund eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för ansökan om befrielse enligt 6 § i denna lag.
7.20
Lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder
20 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder eller med stöd av den utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för ansökan enligt 13 § och tidsfristen för ändringssökande enligt 20 § i denna lag.
7.21
Lagen om skattegottgörelse för vissa stora investeringar som syftar till en klimatneutral ekonomi
33 a §. Avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om avvikelse från tidsfrister vid allvarliga störningssituationer.
Enligt den föreslagna paragrafen får bestämmelser om temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister som det föreskrivs om i lagen om skattegottgörelse för vissa stora investeringar som syftar till en klimatneutral ekonomi eller med stöd av den och som hänför sig till uppgifter i fråga om vilka Skatteförvaltningen är den behöriga myndighet som avses i 8 § i denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet under samma förutsättningar som i lagen om beskattningsförfarande.
Bestämmelsen är tillämplig till exempel på tidsfristen för beslut om rättelse enligt 32 § i denna lag. Eftersom det i lagen ingår även tidsfrister för andra myndigheter omfattas de tidsfrister där Skatteförvaltning inte är i 8 § avsedd behörig myndighet inte av bestämmelsens tillämpningsområde.
9
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen kan republikens president, statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. Om det inte särskilt anges vem som ska utfärda en förordning, utfärdas den av statsrådet.
Enligt regeringens proposition till grundlag (RP 1/1998 rd) förutsätter bestämmelsen att alla bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter måste utfärdas genom lag. Den som utfärdar förordning kan enligt regeringens proposition emellertid genom lag bemyndigas att utfärda närmare bestämmelser om sådant som är av mindre betydelse för individens rättigheter och skyldigheter. En sådan fullmaktslag ska enligt regeringens proposition då uppfylla de krav på exakthet och på noggrant avgränsade bestämmelser som förutsätts i grundlagsutskottets utlåtandepraxis (se t.ex. GrUU 15/1993 rd, 1, 12 och 15/1996 rd och 19/1996 rd).
RP 1/1998 rd, s. 132.
Grundlagsutskottet har ansett att möjligheten att med stöd av bemyndiganden avvika från lagens bestämmelser genom förordning av statsrådet i princip är problematisk med tanke på det hierarkiska förhållandet mellan lag och förordning. I sitt utlåtande GrUU 14/2006 rd ansåg utskottet att lagförslagets bemyndiganden dock innehöll sådana omnämnanden som begränsar och styr användningen av bemyndigandet att utfärda förordning och som gäller syftet med att utfärda undantagsbestämmelser som i grundlagsutskottets praxis ansetts nödvändiga i samband med reglering utifrån bemyndiganden. Dessutom innehöll bemyndigandena en bestämmelse som begränsade tillämpningen av reglering som utfärdas genom förordning, och enligt vilken ett undantag från urvalsgrunderna inte väsentligt fick försämra möjligheterna för sökande som enligt lagen ska få företräde till en bostad. Bemyndigandena inverkade inte på den ordning i vilken lagförslagen behandlas.
Grundlagsutskottet har också i nyare utlåtandepraxis tagit ställning till avvikelser från normhierarkin. I till exempel GrUU 41/2010 rd har grundlagsutskottet ansett att ett bemyndigande att genom förordning avvika från det som bestäms i lag i princip är ett problem med avseende på hierarkin mellan lag och förordning. Enligt utlåtandet har det dock i vissa fall kunnat föreskrivas om sådana bemyndiganden, om de har avgränsats till att gälla mindre undantag och om de innehåller inskränkande och styrande skrivningar om makten att utfärda förordning, bland annat om syftet med att utfärda undantagsbestämmelser. Grundlagsutskottet har till exempel i sitt utlåtande GrUU 21/2014 rd påpekat bland annat att de lagbestämmelser som ligger bakom bemyndigandet att utfärda förordning inte får bli innehållslösa och att bestämmelser om förfarandena i sin helhet utfärdas genom förordningar vilket är ett undantag från huvudregeln i den gällande lagen.
I utlåtandet GrUU 38/2013 rd handlade det om att bestämmelser om redbarhet och pålitlighet som förutsätts av en som antas som studerande utfärdas genom förordning av statsrådet. Grundlagsutskottet ansåg att bemyndigandet att utfärda förordning i paragrafen blev generöst med hänsyn till 80 § 1 mom. i grundlagen i synnerhet med beaktande av att det här handlar om villkor för att bli antagen som studerande. Enligt utlåtandet behöver regleringen preciseras så att av lagen framgår de viktigaste kriterierna för bedömning av redbarhet och pålitlighet.
Enligt 81 § i grundlagen bestäms om statsskatt genom lag, som ska innehålla bestämmelser om grunderna för skattskyldigheten och skattens storlek samt om de skattskyldigas rättsskydd. Enligt 121 § 3 mom. i grundlagen har kommunerna beskattningsrätt. Bestämmelser om grunderna för skattskyldigheten och för hur skatten bestäms samt om de skattskyldigas rättsskydd utfärdas genom lag. Enligt 107 § i grundlagen gäller att om en bestämmelse i en förordning eller någon annan författning på lägre nivå än lag strider mot grundlagen eller någon annan lag, får den inte tillämpas av domstolar eller andra myndigheter.
I den nu aktuella propositionen föreslås det temporära och nödvändiga förlängningar av tidsfrister om vilka det föreskrivs i olika lagar och med stöd av dem i allvarliga störningssituationer som förhindrar eller betydligt försvårar iakttagandet av tidsfristerna. Den föreslagna bestämmelsen i lagen bemyndigar statsrådet att genom förordning temporärt förlänga de tidsfrister för vilka en förlängning är nödvändig i en sådan noggrant specificerad situation som avses i bemyndigandet. Bestämmelserna om individens rättigheter och rättsskydd har fortsättningsvis utfärdats genom lag på det sätt som förutsätts i grundlagen, och bestämmelserna om tidsfrister i lagen blir inte innehållslösa till följd av bemyndigandet, eftersom förordning får utfärdas endast vid en allvarlig störningssituation enligt definitionen i bemyndigandet. En förordning som utfärdas med stöd av det föreslagna bemyndigandet vid en allvarlig störningssituation kan inte heller anses strida mot lagen på det sätt som avses i 107 § i grundlagen eftersom bemyndigandet att utfärda förordning föreskrivs i den lag där de föreskrivna tidsfristerna eller med stöd av vilken föreskrivna tidsfrister kan förlängas genom förordning. I den förordning som utfärdas med stöd av den föreslagna bestämmelsen handlar det inte heller om att föreskriva om skatt.
Det går inte att på förhand i lagarna noggrant bestämma om de nya tidsfrister som behövs i en störningssituation, eftersom det beror på situationen vilka tidsfrister som det är nödvändigt att förlänga, när det är nödvändigt att förlänga dem och för hur länge det är nödvändigt att förlänga dem. Att utfärda bestämmelser om tidsfristerna i olika lagar först när en störningssituation har uppkommit möjliggör inte tillräckligt snabbt reagerande. Därför är det inte ändamålsenligt att i lag närmare föreskriva om tidsfrister vid störningssituationer utan genom förordning av statsrådet. Bemyndigandet har formulerats så att det tydligt i enlighet med principerna för bemyndigande att utfärda förordning gäller endast de tidsfrister som föreskrivs i lagen i fråga eller som föreskrivits med stöd av den i anslutning till beskattningen, inkomstdatasystemet och det positiva kreditupplysningsregistret och endast i noggrant avgränsade situationer. Det är möjligt att förlänga tidsfristerna temporärt endast så mycket som det är nödvändigt på grund av den allvarliga störningssituationen. Också det som man i den föreslagna bestämmelsen kan anse vara en allvarlig störning eller något annat motsvarande skäl har angetts i bestämmelsen. Sålunda uppfyller den föreslagna bestämmelsen de krav på exakthet och noggrann avgränsning som grundlagsutskottet förutsatt i sin utlåtandepraxis, även om statsrådet har en viss prövningsrätt i fråga om när och hur bestämmelsen ska tillämpas för att tillämpningen av bestämmelsen inte ska förhindras i en sådan allvarlig störningssituation som man inte nödvändigtvis har kunnat specificera och förutse i förväg.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 74/2022 rd konstaterat att det på grund av 80 § i grundlagen är väsentligt att det finns tillräckligt uttömmande grundläggande bestämmelser i lag om det som ska regleras och att ett bemyndigande därför i regel bör placeras i samband med den grundläggande bestämmelsen. Dessutom har grundlagsutskottet i sitt utlåtande GrUU 37/2021 rd ansett att det i en lag om påföljdsavgifter ska föreskrivas exakt och tydligt bland annat om grunderna för betalningsskyldigheten.
Det föreslås att det nu aktuella bemyndigandet tas in i de lagar där det förskrivs om eller med stöd av vilka det föreskrivs om de tidsfrister som bemyndigandet gäller. Med förordningen som utfärdas med stöd av det föreslagna bemyndigandet kan man förlänga, men inte förkorta, tidsfrister som det föreskrivs om i lagen eller med stöd av den. En förordning som utfärdas med stöd av bemyndigandet hindrar inte heller till exempel enskilda skattskyldiga eller andra uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga att iaktta den ursprungliga tidsfristen, om det trots den allvarliga störningssituationen är möjligt för dem. Av vikt är också att bestämmelsen ska tillämpas endast i allvarliga störningssituationer där Skatteförvaltningen inte kan förebygga och undanröja störningssituationens konsekvenser tillräckligt effektivt genom att låta bli att påföra eller ta ut påföljder till följd av försummelse att iaktta tidsfristerna eller genom att anpassa sina förfaranden. Med stöd av det föreslagna bemyndigandet utfärdas en förordning av statsrådet av vilken det framgår vilka tidsfrister som förlängs och hur mycket de förlängs. Då klargörs det på ett tillräckligt sätt för till exempel skattskyldiga samt uppgifts-, deklarations- eller anmälningsskyldiga vilka deras skyldigheter är. Därmed tas det i den föreslagna bestämmelsen tillräcklig hänsyn till de krav som grundlagens laglighetsprincip ställer.
På de grunder som anges ovan kan den föreslagna bestämmelsen enligt regeringens uppfattning behandlas i vanlig lagstiftningsordning.