2
Nuläge och bedömning av nuläget
2.1
Förvaltning och beslutsfattande i kyrkliga samfälligheter
2.1.1
Överföring av beslutanderätt för en gemensam kyrkofullmäktige till tjänsteinnehavare
I 3 kap. 16 § i kyrkolagen föreskrivs det om den kyrkliga samfällighetens organ och beslutanderätt. Enligt 1 mom. sköts den kyrkliga samfällighetens förvaltning av gemensamma kyrkofullmäktige och gemensamma kyrkorådet och av direktioner och tjänsteinnehavare i den kyrkliga samfälligheten. Enligt 2 mom. utövas den kyrkliga samfällighetens beslutanderätt av gemensamma kyrkofullmäktige. Det kan i en förvaltningsstadga överföra beslutanderätt till gemensamma kyrkorådet eller någon av dess sektioner eller till en direktion i den kyrkliga samfälligheten samt genom sitt beslut till församlingsrådet. Beslutanderätt får inte överföras i ärenden som avses i 6 § eller 15 § 1 mom. Beslutanderätt i ärenden som avses i 15 § 1 mom. 4 och 5 punkten kan dock överföras till gemensamma kyrkorådet.
I 6 § i samma kapitel föreskrivs det om överföring av kyrkofullmäktiges beslutanderätt. Enligt paragrafen kan kyrkofullmäktige överföra beslutanderätt till kyrkorådet eller någon av dess sektioner eller till en direktion, en tjänsteinnehavare eller kyrkorådets vice ordförande. Beslutanderätt får inte överföras om 1) kyrkofullmäktige ska fatta beslut i ärendet enligt denna lag, kyrkoordningen (657/2023) eller föreskrifter som meddelats med stöd av dem eller enligt någon annan lag, 2) det krävs kvalificerad majoritet för ett beslut. Kyrkofullmäktige får inte överföra sådan beslutanderätt som tillkommer kyrkorådet till en sektion, en direktion, en tjänsteinnehavare eller kyrkorådets vice ordförande, om 1) kyrkorådet ska fatta beslut i ärendet enligt denna lag, kyrkoordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av dem eller enligt någon annan lag, 2) ärendet gäller en framställning till kyrkofullmäktige, 3) ärendet gäller verkställighet av ett beslut fattat av kyrkofullmäktige, 4) behandlingen av ärendet i kyrkorådet måste anses behövlig med hänsyn till ärendets betydelse.
I kapitlets 15 § föreskrivs det om den kyrkliga samfällighetens uppgifter. Enligt 1 mom. ska den kyrkliga samfälligheten sköta de ärenden som i fråga om de församlingar som hör till den kyrkliga samfälligheten gäller 1) kyrkobeskattning och fördelningen av kyrkoskatten och andra gemensamma inkomster mellan församlingarna, 2) avgifter till kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond och övrig skötsel av ekonomi och egendom, 3) främjande av medlemmarnas möjligheter att delta i och påverka den kyrkliga samfällighetens verksamhet på det sätt som avses i 3 §, 4) följande ärenden som gäller personaladministration, om inte något annat följer av denna lag a) betalning av löner och arbetsgivarprestationer, anmälningar som arbetsgivaren ska göra och lönebokföring, b) ingående och tolkning av tjänste- och arbetskollektivavtal samt lokala lönejusteringar eller framläggande av förslag som gäller lönejusteringar till kyrkans arbetsmarknadsverk, c) förtroendemannaverksamhet, arbetarskydd, företagshälsovård och samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare samt 5) arkivfunktionen.
I ovannämnda 16 § 2 mom. har man inte beaktat en överföring av beslutanderätt till tjänsteinnehavare i den kyrkliga samfälligheten, trots att samhällighetens förvaltning enligt 16 § 1 mom. också sköts av tjänsteinnehavare i den kyrkliga samfälligheten. Med beaktande av nämnda 16 § 1 mom. samt 3 kap. 7 § 2 mom., enligt vilket det i förvaltningsstadgan föreskrivs om överföring av beslutanderätt till organ och ledande tjänsteinnehavare, är avsikten dock att beslutanderätt på samma sätt som enligt det tidigare rättsläget även ska kunna överföras till tjänsteinnehavare. Inte heller av motiveringen till vare sig den regeringsproposition (RP 108/2022 rd) som ledde till stiftandet av kyrkolagen, eller till regeringsproposition RP 19/2019 rd framgår att syftet skulle varit att ändra det tidigare rättsläget. Att man utelämnat tjänsteinnehavarna i kyrkliga samfälligheter från bestämmelsen om överföring av beslutanderätt kan således anses vara ett misstag som begåtts i samband med beredningen av lagen. I syfte att klargöra rättsläget är det därför motiverat att till 3 kap. 16 § 2 mom. i kyrkolagen foga ett omnämnande av möjligheten att överföra beslutanderätt också till tjänsteinnehavare i kyrkliga samfälligheter.
2.1.2
Beslut i gemensamma kyrkofullmäktige för vilka det krävs kvalificerad majoritet
I 3 kap. 17 § i kyrkolagen föreskrivs det om förutsättningarna för beslutsfattande i gemensamma kyrkofullmäktige. Enligt paragrafen tillämpas 9 § på beslutsfattande i gemensamma kyrkofullmäktige. Kvalificerad majoritet krävs också när ett beslut gäller ändring av grundstadgan eller upplösning av en kyrklig samfällighet som bildats frivilligt.
I nämnda 9 § föreskrivs det om förutsättningarna för beslutsfattande i kyrkofullmäktige. Enligt 2 mom. krävs det för beslut av kyrkofullmäktige att beslutet biträds av minst två tredjedelar av de närvarande och mer än hälften av samtliga medlemmar i kyrkofullmäktige när ärendet gäller 1) uppförande eller anskaffning av en kyrklig byggnad, ett kapell, ett församlingshem, ett ämbetshus för församlingen eller ett läger- eller kurscentrum, 2) väsentlig ändring eller rivning av en kyrklig byggnad eller ändring av dess användningsändamål, eller ändring av en annan än en kyrklig byggnad till kyrklig byggnad, 3) anläggning eller utvidgning av en begravningsplats, 4) överlåtelse av fast egendom, 5) inrättande av en ny tjänst.
I 13 § i samma kapitel föreskrivs det om beslutsfattande som gäller bildande av en kyrklig samfällighet och om ändring av grundstadgan. Enligt 3 mom. ska gemensamma kyrkofullmäktige fatta beslut om en ändring av grundstadgan med kvalificerad majoritet, om ändringen gäller 1) grunderna för fördelning av skatteintäkterna mellan församlingarna, överföring av egendom mellan församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna eller överföring av beslutanderätt mellan den kyrkliga samfälligheten och församlingarna när det gäller inrättande och indragning av tjänster. De ändringar som avses i momentet påverkar församlingarnas ekonomiska ställning eller behörighet i den grad att kvalificerad majoritet kan förutsättas för att grundstadgan ska kunna ändras. Däremot frångås kravet på full enhällighet eftersom det kan förhindra ändamålsenliga ändringar i grundstadgan (RP 108/2022 rd, s. 72).
Kapitlets 13 och 17 § är motstridiga i fråga om beslutsfattandet i fråga om ändring av grundstadgan. Ordalydelsen i den sistnämnda paragrafen är felaktig i fråga om kravet på kvalificerad majoritet, eftersom avsikten har varit att begränsa kravet på kvalificerad majoritet till endast sådana ändringar i grundstadgan som inverkar på församlingarnas ekonomiska ställning och behörighet.
2.2
Behandlingen av personuppgifter i diakoniarbete
Enligt 3 kap. 1 § i kyrkolagen fullgör församlingen kyrkans uppgift genom att sörja för bland annat diakoni. Enligt 3 kap. 24 § i kyrkoordningen ska församlingen och dess medlemmar utöva diakoni. Diakoni är att ge hjälp som grundar sig på kristen kärlek, särskilt till dem vars nöd är störst och som inte får någon annan hjälp. Närmare föreskrifter om församlingens diakoniverksamhet finns i en instruktion för diakoniarbetet, som ska godkännas av kyrkorådet eller församlingsrådet.
Det professionella diakoniarbetet (nedan diakoniarbetet) utförs av tjänsteinnehavare inom församlingens och kyrkans diakoni. Till diakoniarbetet hör att på ett övergripande sätt hjälpa utsatta personer, inklusive bl.a. andlig, psykisk, materiell och social hjälp samt stöd för de hjälpbehövandes hälsomässiga funktionsförmåga. I diakoniarbetet behandlas personuppgifter.
Enligt 8 kap. 1 § 1 mom. tillämpas på behandlingen av personuppgifter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 96/46/EG (
allmän dataskyddsförordning
) samt dataskyddslagen (1050/2018). Enligt 2 mom. 1 punkten tillämpas utöver kyrkolagen på behandlingen av personuppgifter inom diakoniarbete 11 och 13 § och 3 kap. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), lagen om klienthandlingar inom socialvården (254/2015) och 12 och 13 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992),
I 10 kap. 4 § 1 mom. i kyrkolagen finns även bestämmelser om att handlingar som gäller själavård och diakoniarbete för enskilda personer är sekretessbelagda. Enligt 8 kap. 1 § 2 mom. 3 punkten i kyrkolagen tillämpas på rätten att få uppgifter och på annat utlämnande av personuppgifter ur en myndighets personregister vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen), om inte något annat följer av ovannämnda lagstiftning och kyrkolagen. Personuppgifterna i ett eventuellt klientregister ska förstöras omedelbart när kundrelationen upphört eller när uppgifterna i övrigt blivit onödiga.
Från och med den 1 januari 2024 har 11 § och 3 kap. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, lagen om klientböcker inom socialvården och lagen om patientens ställning och rättigheter upphävts. Därtill har 13 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ändrats från och med samma datum. Bestämmelser om sekretess för klientuppgifter och patientuppgifter inom socialvården och behandling av klientuppgifter samt upprättande och bevaring av klienthandlingar finns i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023), nedan
kunduppgiftslagen
. I 8 kap. 1 § 2 mom. 1 punkten i kyrkolagen, som gäller diakoniarbete, hänvisas således från och med nämnda tidpunkt till bestämmelser som har upphävts.
I 11 § i den lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården som gällde när kyrkolagen stiftades, föreskrevs det om utlämnande av uppgifter till klienten eller dennes företrädare. I 13 § i den lagen föreskrevs det om information till kunden om behandlingen av uppgifter, och i 3 kap. om sekretess, tystnadsplikt och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. I 12 § i samma lag föreskrevs det om journalhandlingar och annat material i anslutning till vården och i 13 § om sekretess för uppgifter i journalhandlingar. I samband med beredningen av kyrkolagen ansågs det att diakonianställda i egenskap av yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården därmed redan är skyldiga att iaktta bestämmelserna om behandling och hemlighållande av personuppgifter i lagarna om yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården.
7
Specialmotivering
3 kap.
Församlingar och kyrkliga samfälligheter
16 §.Den kyrkliga samfällighetens organ och beslutanderätt.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att den kyrkliga samfällighetens gemensamma kyrkofullmäktige i förvaltningsstadgan kan överföra beslutanderätt också till tjänsteinnehavare i den kyrkliga samfälligheten. Även om det med stöd av 1 mom. och 7 § i kapitlet kan tolkas som att beslutanderätt i förvaltningsstadgan kan överföras också på tjänsteinnehavare, finns det skäl att förtydliga 2 mom.
17 §.Förutsättningar för beslutsfattande i gemensamma kyrkofullmäktige.
Det föreslås att bestämmelsen i paragrafen om ändring av stadgan för kyrkliga samfälligheter om kravet på kvalificerad majoritet ändras så att den motsvarar kapitlets 13 § 3 mom. När det är fråga om ett beslut om upplösning av en kyrklig samfällighet som bildats frivilligt kan beslutsfattandet anses ha sådana betydande konsekvenser för enskilda församlingars ekonomi och verksamhet att det är ändamålsenligt att till den delen är behålla kravet på en kvalificerad majoritet.
8 kap.
Behandling av personuppgifter och kyrkobokföring
1 §.Förhållande till annan lagstiftning
. Det föreslås att 2 mom. 1 punkten ändras så att hänvisningarna till bestämmelserna i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, lagen om klienthandlingar inom socialvården och lagen om patientens ställning och rättigheter ändras till hänvisningar till de bestämmelser som räknas upp särskilt i bestämmelsen i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården som trädde i kraft den 1 januari 2024.
På diakoniarbete tillämpas enligt förslaget de allmänna principerna för behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården om vilka det föreskrivs i 4–7 § i kunduppgiftslagen. I de paragraferna föreskrivs det om sekretess för kunduppgifter, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande, undantag från tystnadsplikten och sekretessen samt anvisningar för behandlingen av kunduppgifter. Enligt 10 kap. 4 § 1 mom. i kyrkolagen är handlingar som gäller själavård eller diakoniarbete för enskilda personer sekretessbelagda. Bestämmelsen är ovillkorlig, och uppgifter får således inte lämnas till utomstående utan lagstadgad rätt.
Genom de bestämmelser som enligt förslaget ska tillämpas på diakoniarbete säkerställs att de klientuppgifter som samlas in i diakoniarbetet är permanent sekretessbelagda oberoende av bestämmelserna om upphörande av sekretess i 31 § i offentlighetslagen. Enligt förslaget får en sekretessbelagd handling som innehåller sådana uppgifter eller en kopia eller utskrift av en sådan handling inte visas för eller utlämnas till utomstående och inte heller utlämnas till utomstående för påseende eller användning. Med utomstående avses andra än de anställda inom församlingen som deltar i ordnandet och genomförandet av diakonihjälp för en klient eller i uppgifter i anslutning till sådana uppgifter. Tjänsteinnehavare och arbetstagare inom församlingens diakoni får dock, trots sekretessbestämmelserna, behandla sådana klientuppgifter inom diakonin som ingår i registret över diakoniarbete i församlingen och som är nödvändiga för att genomföra diakoniarbetet.
Enligt förslaget ska tjänsteinnehavare och arbetstagare inom diakoniarbetet samt församlingens förtroendevalda eller någon annan som deltar i ordnandet och genomförandet av diakonin eller i uppgifter i anslutning till dem ska vara tystnadspliktiga i fråga om de klientuppgifter inom diakoniarbetet eller andra personliga uppgifter som gäller klienten. Uppgifter som omfattas av tystnadsplikt får inte heller röjas efter det att anställningsförhållandet eller uppdraget har upphört. Personerna i fråga får inte heller obehörigen röja uppgifter som de fått för utomstående eller använda dem för egen eller någon annans vinning eller till skada för någon annan. Undantag från tystnadsplikten får göras med klientens samtycke eller om det föreskrivs om detta i lag. I bestämmelserna föreskrivs det dessutom om tystnadsplikt för klienter, deras företrädare eller biträden. Enligt de bestämmelser som enligt förslaget ska tillämpas på diakoniarbete ska den tjänsteinnehavare inom församlingen som ansvarar för diakoniarbetet meddela skriftliga instruktioner om hur klientuppgifterna ska behandlas och om de förfaringssätt som ska iakttas samt se till att personalen har tillräcklig sakkunskap och kompetens för behandlingen av klientuppgifter. Om inte något annat har beslutats i församlingen, är kyrkoherden ansvarig för sådana ärenden med stöd av 8 kap. 13 § i kyrkoordningen.
På de allmänna principerna för behandling av kunduppgifter i kunduppgiftslagen tillämpas också bestämmelserna om rätt att använda kunduppgifter, uppföljning av användningen och utlämnandet av kunduppgifter, kundens rätt att få uppgifter om behandlingen av sina uppgifter samt rätten att på kundens begäran vägra begränsa behandlingen av sina uppgifter, dvs. 9–12 §. Således får klientuppgifter inom diakoniarbete enligt förslaget endast behandlas när de hör till arbetsuppgifterna för den som behandlar dessa data samt till den service som han eller hon ska ge, och även i det fallet har han eller hon rätt att endast använda sig av sådana uppgifter som är nödvändiga för arbetsuppgiften. Grunden för behandlingen av klientuppgifter är enligt förslaget ett klientförhållande inom diakonin. Församlingen ska enligt förslaget specificera vilka klientuppgifter som det är nödvändigt att yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården och andra personer som behandlar klientuppgifter har rätt att använda. Ett klientregister ska föras över användarna i driftmiljön och deras åtkomsträttigheter.
För uppföljning och övervakning av användningen av kunduppgifter och utlämnandet av klientuppgifter föreslås att logguppgifter om användningen av uppgifterna och om eventuella utlämnanden av uppgifter i enlighet med 10 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården ska samlas in ur klientregistret för diakoni. I den lagen föreskrivs det närmare om vilka uppgifter som ska samlas in i registren i fråga. I 11 § i den lagen föreskrivs det dessutom om kundens rätt att få information om behandlingen och utlämnandet av sina egna uppgifter samt om grunderna för behandlingen eller utlämnandet av dem. I 12 § föreskrivs om tjänstetillhandahållarens rätt att vägra att tillgodose en kunds begäran om att begränsa behandlingen av sina personuppgifter med stöd av artikel 18 i dataskyddsförordningen, om en begränsning av behandlingen av uppgifterna kan medföra allvarlig fara för den registrerades hälsa eller vård eller för den registrerades eller någon annans rättigheter.
I 3 kap. i kunduppgiftslagen föreskrivs det om personuppgiftsansvar inom social- och hälsovården. Bestämmelserna i 13–15 § i det kapitlet torde också lämpa sig för personuppgifter som registreras inom diakoniarbetet. I 13 § i den lagen föreskrivs det om den som är personuppgiftsansvarig för kunduppgifter, vilket i diakoniarbetet naturligtvis är respektive församling som tillhandahåller diakonitjänster. I 14 § föreskrivs det om en tjänsteproducents ansvar när denne verkar för en annan tjänstetillhandahållares räkning. Även om församlingarna utför diakoniarbete mycket självständigt, kan församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna med stöd av 3 kap. 20 § i kyrkolagen ingå avtal om att sköta sina uppgifter gemensamt eller om att sköta en uppgift för en annan församlings eller kyrklig samfällighets räkning. Bestämmelserna i 15 § i kunduppgiftslagen om personuppgiftsansvarig vid ändring av tjänstetillhandahållare lämpar sig för fall där församlingsindelningen ändras, när t.ex. en församling ansluter sig till en annan församling eller två eller flera församlingar läggs ner och en ny församling bildas i stället för dem.
I fråga om de principer i kunduppgiftslagen som gäller behandlingen av kundhandlingar lämpar sig bestämmelsen i 17 § om skyldighet att anteckna kunduppgifter samt bestämmelsen i 19 § 1 mom. om det språk som används i kundhandlingar för diakoniarbetet. Däremot finns det bestämmelser om de språkliga rättigheterna hos kyrkliga myndigheter i kyrkolagen. Dessutom lämpar sig kundbestämmelserna i 22 § i kunduppgiftslagen om säkerställande av handlingars integritet, oförvanskade form och oavvislighet vid behandling, överföring och förvaring av kunduppgifter samt bestämmelsen i 24 § om förstöring av kundhandlingar för principerna för behandling av klienthandlingar i diakoniarbetet. Klienthandlingarna inom diakoniarbetet ska förstöras senast när förvaringstiden för dem har löpt ut och de inte längre ska arkiveras. Tillvägagångssättet ska vara sådant att ingen utomstående kan erhålla några uppgifter ur handlingarna. I praktiken förstörs handlingarna i regel efter att klientrelationen inom diakonin har upphört.
Församlingarnas diakoniarbete jämställs bäst med socialvård, varvid bestämmelserna om klienthandlingar inom socialvården i 6 kap. i kunduppgiftslagen i regel också lämpar sig för klienthandlingar inom diakoniarbetet. På diakoniarbetets klienthandlingar tillämpas således bestämmelsen i 37 § om principerna för klienthandlingar inom socialvården och bestämmelsen i 38 § om de basuppgifter som ska antecknas i klienthandlingarna. Basuppgifterna i diakoniarbetet omfattar dock inte nödvändigtvis den hjälpbehövandes personbeteckning eller födelsedatum. När en anteckning om klienten införs i det lokala registret över diakoniarbete, får klienten dock åtminstone ett temporärt signum. På klienthandlingar för diakoniarbete tillämpas dessutom bestämmelserna i 39 § i kunduppgiftslagen om anteckningar om uppgifter, som inhämtats eller tagits emot, bestämmelserna i 40 § om antecknande av förbudsrätt för en minderårig klient, bestämmelsen i 41 § om uppgifter som ska antecknas i handlingarna när ett ärende inleds samt bestämmelsen i 42 § om uppgifter som ska antecknas i bedömningen av servicebehovet samt bestämmelsen i 44 § om uppgifter som ska antecknas i klientrapporten. Vid kyrkliga myndigheter iakttas förvaltningslagen (434/2003) med stöd av 10 kap. 1 § i kyrkolagen. Hänvisningen i 45 § i kunduppgiftslagen till tillämpningen av förvaltningslagen när beslut fattas kan således närmast anses vara informativ.
Dessutom är bestämmelsen i 50 § om behandling av uppgifter för någon annans räkning, bestämmelserna i 51 § om minderårigas rätt att förbjuda att deras uppgifter lämnas ut till vårdnadshavaren och bestämmelsen i 52 § om utlämnande av kunduppgifter efter dödsfall tillämpliga på församlingarnas diakoniarbete.
På utlämnande av klientuppgifter vid diakoniarbete ska man enligt förslaget också tillämpa 62 och 63 §, som innehåller bestämmelser om utlämnande av uppgifter till myndigheter för diakoniarbetet. Därmed skulle den som ordnar eller tillhandahåller socialvård oberoende av skyldigheten att iaktta sekretess till polisen kunna anmäla sådana uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av ett hot mot liv eller hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning, om han eller hon vid fullgörandet av uppgifter inom diakoniarbetet har fått kännedom om omständigheter som ger skäl att misstänka att någon löper risk att bli utsatt för våld. I 63 § föreskrivs det dessutom om utlämnande av uppgifter i vissa situationer som särskilt nämns i lagrummet. Av bestämmelsen framgår också att uppgifter får lämnas ut med kundens uttryckliga samtycke.
Sekretessbelagda kunduppgifter som samlats in i diakoniarbetet skulle därmed således t.ex. få lämnas ut till en domstol eller någon annan myndighet oberoende av klientens samtycke, om utlämnandet av uppgifterna är nödvändigt med hänsyn till ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse, om församlingen har lagstadgad rätt eller skyldighet att inleda ett ärende eller delta i behandlingen eller verkställigheten av ett anhängigt ärende genom att ge ett utlåtande eller en utredning eller på något annat motsvarande sätt. Exempelvis kan uppgifter enligt förslaget lämnas ut när förutsättningarna för anmälningsskyldighet enligt 25 § i barnskyddslagen (417/2007) uppfylls. Uppgifter ur en sekretessbelagd handling skulle få lämnas ut till en myndighet eller inrättning som behandlar sociala förmåner för utredande av oegentligheter som gäller en förmån, om det finns grundad anledning att misstänka oegentligheter. Vidare skulle en tjänstetillhandahållare inom socialvården på begäran oberoende av klientens eller den lagliga företrädarens samtycke få ska lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling till polisen, en åklagarmyndighet och en domstol, om det är nödvändigt för utredande av ett brott för vilket underlåtenhet att anmäla är straffbar enligt 15 kap. 10 § strafflagen (39/1889) eller för vilket det föreskrivna maximistraffet är fängelse i minst fyra år.
Församlingen skulle få lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling även på eget initiativ vid misstanke om ett brott som avses i 15 § 10 mom. i strafflagen eller när det föreligger misstanke om ett brott som är mindre grovt än vad som där nämns, om utlämnandet bedöms vara nödvändigt på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse.
Till övriga delar lämpar sig bestämmelserna i kunduppgiftslagen inte för församlingarnas diakoniarbete på grund av arbetets karaktär. Även om diakoniarbetet delvis kan jämställas med produktion av social- och hälsovårdstjänster, ingår församlingarnas diakoniarbete inte i välfärdsområdets välfärdstjänster, utan i skötseln av kyrkans uppgifter som respektive församling ansvarar för. Eftersom uppgifterna inom diakoniarbetet inte förs in i social- och hälsovårdens kundregister, kan bestämmelserna som gäller dem inte tillämpas på dessa uppgifter. Exempel på sådana bestämmelser är bestämmelserna om kundregister inom social- och hälsovården (18 §) och om kundhandlingar (20 och 21 §) samt om bevarande av kundhandlingar (23 §).
I diakoniarbete uppkommer inga journalhandlingar, så några bestämmelser om sådana (25–36 §) tas inte in i hänvisningsbestämmelsen i kyrkolagen. Diakoniarbetet omfattar inte heller sådant sektorsövergripande samarbete där kunduppgifter registreras gemensamt för olika myndigheter (46–48 §). Bestämmelserna om rätten att få uppgifter mellan myndigheter och om utlämnande av uppgifter (49, 53–61 och 64 §) tillämpas inte på grund av diakoniarbetets natur. De riksomfattande informationssystemtjänster som avses i kunduppgiftslagen är inte i bruk inom diakoniarbetet, och därför lämnas också de kapitel som hänför sig till dessa tjänster (9–14 kap.) utanför hänvisningsbestämmelsen.
9
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
9.1
Om kyrkolagens område
Enligt 76 § i grundlagen finns bestämmelser om den evangelisk-lutherska kyrkans organisation och förvaltning i kyrkolagen. Bestämmelser om den kyrkliga samfällighetens beslutanderätt hör till kyrkans förvaltning, och därmed till området för kyrkolagen.
Vid behandlingen av klientuppgifter inom diakoniarbetet är det fråga om behandling av personuppgifter. Skyddet för personuppgifter är en del av skyddet för privatlivet, som är en grundläggande rättighet som garanteras i 10 § i grundlagen samt i Europakonventionen. Dessutom hör skyddet för personuppgifter med stöd av 10 § 1 mom. i grundlagen till området för lag.
Riksdagens grundlagsutskott har fäst uppmärksamhet vid kyrkolagens bestämmelser om behandling av känsliga uppgifter 2020. Utskottet ansåg att bestämmelserna om behandlingen av personuppgifter inte till alla delar fyllde de krav på noggrann avgränsning och exakthet som gäller för regleringen av behandlingen av känsliga uppgifter. Grundlagsutskottet ansåg att om lagstiftningen om behandling av klient- och patientuppgifter inte kan tillämpas på diakoniarbetet, är det nödvändigt att i väsentligt större utsträckning föreskriva om behandlingen av känsliga klient- och patientuppgifter i lagstadgad diakoni genom bestämmelser som tas in i förslaget till kyrkolag, eller att alternativt genom hänvisningsbestämmelser göra lagstiftningen om klient- och patientuppgifter tillämplig i den omfattning som anges i kyrkolagen (GrUU 4/2020 rd, s. 8–10). Grundlagsutskottet ansåg således att bestämmelserna om skydd för personuppgifter i diakoniarbetet hör till området för kyrkolagen samtidigt som utskottet underströk att det är nödvändigt att göra en snäv tolkning av det uttryck ("kyrkans organisation och förvaltning") som används i 76 § i grundlagen för undantagets omfattning i sak. Den särskilda lagstiftningsordningen för kyrkolagen kan således endast omfatta de frågor som bestämmelsen i 76 § 1 mom. i grundlagen uttryckligen hänvisar till (GrUU 4/2020 rd, s. 5)
9.2
Om skydd av personuppgifter och bestämmelser om detta
Enligt utskottet är det i regel tillräckligt med tanke på 10 § 1 mom. i grundlagen att bestämmelserna uppfyller kraven enligt dataskyddsförordningen. Skyddet för personuppgifter bör i första hand tillgodoses med stöd av EU:s allmänna dataskyddsförordning och den nationella allmänna lagstiftningen. Lagstiftaren bör således vara restriktiv när det gäller att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger (se GrUU 14/2018 rd, s. 4 och 5).
Behovet av bestämmelser som är mer detaljerade än dataskyddsförordningen bör dock motiveras i varje enskilt fall, också inom ramen för förordningen. Då är det skäl att också beakta det riskbaserade synsätt som tillämpas i förordningen genom att fästa uppmärksamhet vid de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter. Grundlagsutskottet har framhållit att även lagstiftningen om behandling av känsliga personuppgifter bör vara så tydlig och begriplig som möjligt (GrUU 14/2018 rd, s. 5–6). Utskottet har i sin praxis särskilt lyft fram behovet av reglering i de fall där personuppgifterna behandlas av en myndighet (se till exempel GrUU 14/2018 rd, s. 4). Grundlagsutskottet har uttryckligen ansett att det bör utfärdas bestämmelser om skydd för personuppgifter i diakoniarbete i väsentligt större utsträckning än sekretessbestämmelsen genom bestämmelser som tas in i förslaget till kyrkolag (GrUU 4/2020 rd, s. 8–10).
Lagstiftarens handlingsutrymme vid utfärdandet av bestämmelser om behandling av personuppgifter begränsas särskilt av att skyddet för personuppgifter delvis omfattas av skyddet för privatlivet som garanteras i samma moment i 10 § i grundlagen. Lagstiftaren ska tillgodose denna rättighet på ett sätt som kan anses vara godtagbart med avseende på de samlade grundläggande fri- och rättigheterna. Grundlagsutskottet har därför ansett att särskilt tillåtande av behandling av känsliga uppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter (GrUU 37/2013 rd, s. 2), vilket inneburit att inrättandet av register med sådana uppgifter måste bedömas mot villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna, särskilt lagstiftningens acceptabilitet och proportionalitet (GrUU 29/2016 rd s. 4–5 och t.ex. GrUU 21/2012 rd, GrUU 47/2010 rd och GrUU 14/2009 rd).
Enligt dataskyddsförordningen bör personuppgifter som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheter och friheter åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de grundläggande rättigheterna och friheterna). Enligt artikel 9 i dataskyddsförordningen ska behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person eller uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning vara förbjuden. Behandling av särskilda kategorier av personuppgifter förutsätter utöver den grund för undantag som anges i artikel 9.2 i dataskyddsförordningen att det i medlemsstatens nationella rätt föreskrivs om särskilda och lämpliga åtgärder som skyddar fysiska personers grundläggande rättigheter och personuppgifter. I 6 § 2 mom. i dataskyddslagen finns en förteckning över skyddsåtgärder som ska vidtas vid behandling av sådana personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Ett väsentligt allmänt begrepp i dataskyddsförordningen i fråga om skyddsåtgärder är inbyggt dataskydd och dataskydd som standard (artikel 25).
I propositionen har diakoniarbetets särart och sekretess i fråga om klientuppgifter i enlighet med dataskyddsförordningen beaktats. Behandlingen av klientuppgifter ska i princip basera sig på åtkomsträttigheter som ges den som behandlar klientuppgifter endast i fråga om de klientuppgifter som han eller hon behöver i sitt arbete och som är nödvändiga till exempel med tanke på arbetet för en tjänsteinnehavare inom diakonin och med tanke på klientens behov av hjälp. Åtkomsträttigheterna ska skydda känsliga och sekretessbelagda klientuppgifter mot obehörig behandling. Dessutom förutsätts det att användningen och utlämnandet av klientuppgifter inom diakoniarbetet följs upp med hjälp av ett loggregister.
Enligt 10 kap. 8 § i kyrkolagen tillämpas på kyrkliga myndigheters informationshantering, användning av informationssystem och sätt för elektroniskt utlämnande av information också 4 § 2 mom. i informationshanteringslagen, där det bl.a. föreskrivs om informationshanteringsenhetens, dvs. församlingens, ansvar att ge anvisningar om behandlingen av informationsmaterial och användningen av informationssystem, erbjuda utbildning om författningar, föreskrifter och anvisningar som gäller informationshantering, databehandling och handlingars offentlighet och sekretess samt övervaka att normer som gäller informationshantering iakttas. Dessutom tillämpas också bestämmelserna i 12–17 § i informationshanteringslagen om praxis i anslutning till informationssäkerhet samt bl.a. bestämmelsen i 21 § i den lagen om definition av behovet att bevara informationsmaterial.
Utskottet har även beaktat att de uppgifter som lämnas ut är av känslig natur när de har bedömt omfattningen, exaktheten och innehållet i fråga om regleringen om de uppgifter som ska fås och lämnas ut trots sekretessen (GrUU 38/2016 rd, s. 3).
Uppgifterna får enligt förslaget lämnas ut för annat användningsändamål endast om det finns laglig grund eller klientens uttryckliga samtycke för detta.
På de grunder som anges ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.