1
Bakgrund och beredning
Finansministeriet lade år 2016 fram ett initiativ till justitieministeriet (VM/80/03.01.00/2016) om ändring av ärvdabalkens bestämmelser om arv som tillfaller staten så att möjligheten att överlåta arv som tillfallit staten till en person som har stått arvlåtaren nära slopas. Finansministeriet lade fram reviderade initiativ år 2021 (VN/4141/2021) och den 27 augusti 2024 (VN/23380/2024-VM-1). Det sistnämnda initiativet innehöll också ett förslag om att ärenden som gäller arv som tillfaller staten till alla delar ska avgöras av Statskontoret.
Enligt justitieministeriets ställningstagande den 26 september 2024 är det av resursmässiga skäl än så länge inte möjligt att gå vidare med initiativet. Justitieministeriet ansåg det dock ändamålsenligt att ärenden som gäller arv som tillfaller staten till alla delar överförs till statskontoret för avgörande och att denna ändring kan beredas vid finansministeriet.
Ärendet har beretts vid finansministeriet.
2
Nuläge och bedömning av nuläget
I 5 kap. i ärvdabalken (40/1965) finns bestämmelser om statens rätt till arv. Enligt 1 § tillfaller arvet staten, om det inte finns arvingar. Enligt 5 kap. 2 § 1 mom. (282/1993) i ärvdabalken kan statskontoret besluta att egendom, som har tillfallit staten, helt eller delvis ska överlåtas till en person som har stått arvlåtaren nära, om det med hänsyn till omständigheterna anses vara skäligt. Egendomen kan också överlåtas till den kommun där arvlåtaren sist var bosatt. Fast egendom kan även överlåtas till den kommun där egendomen finns. Enligt 2 mom. får egendom dock inte överlåtas på det sätt som föreskrivs i 1 mom., om det finns särskilda skäl att behålla den i statens ägo eller att använda den på något annat sätt. Enligt bestämmelsen hindrar detta dock inte att egendom överlåts till någon som har stått arvlåtaren nära, om det med fog kan antas att överlåtelsen skulle motsvara arvlåtarens yttersta vilja. Enligt paragrafens 3 mom. tillämpas bestämmelserna i 1 och 2 mom. också på egendom som har överlåtits till staten enligt 63 § i självstyrelselagen för Åland (1144/91).
I 5 kap. 2 § 4 mom. (282/1993) i ärvdabalken fattas de beslut som gäller överlåtelse av egendom som tillfallit staten av statsrådet i stället för av statskontoret, om skillnaden mellan kvarlåtenskapens tillgångar och skulder (bouppteckningsvärde) eller värdet av den egendom som avses i 3 mom. är större än ett belopp som bestäms genom förordning. Enligt 2 § i statsrådets förordning om överlåtelse av egendom som tillfallit staten genom arv (1257/2007) fattas beslut om överlåtelse av egendom av statsrådet, om egendomens värde är större än 750 000 euro.
Enligt bestämmelsen i sista meningen i 6 § 2 mom. (283/1993) i lagen om införande av ärvdabalken (41/1965) ska statskontoret i de fall som avses i 5 kap. 2 § 4 mom. i ärvdabalken överföra ärendet till finansministeriet.
Den bestämmelse som finns i 5 kap. 2 § 4 mom. i ärvdabalken, och som anger att statsrådet fattar beslut i de ärenden om arv som tillfaller staten som är större än ett belopp som bestäms genom förordning, är inte ändamålsenlig. De ärenden som gäller arv som tillfaller staten är till sin natur vanliga förvaltningsärenden, och det är inte ändamålsenligt att behandla sådana vid statsrådets allmänna sammanträde.
Antalet dödsbon efter personer som avlidit utan arvingar, och där arvlåtaren inte har upprättat något testamente, har ökat kraftigt. Antalet dödsbon uppgick år 2022 och 2023 till över 400. Åren 2019–2021 uppgick antalet ärenden som gällde arv som tillfallit staten till 288–305 ärenden per år.
Åren 2020 och 2021 fattade statsrådet beslut i 10 ärenden som gällde arv som tillfallit staten, medan antalet var 6 ärenden år 2022 och 8 ärenden år 2023. Under 2024 har statsrådet fram till den 11 oktober 2024 fattat beslut i 8 ärenden som gäller arv som tillfallit staten, och utöver dessa har 8 ärenden som hör till statsrådets behörighet varit anhängiga vid finansministeriet.
4
Förslagen och deras konsekvenser
I propositionen föreslås det att statsrådets behörighet i ärenden som gäller arv som tillfaller staten ska slopas och att alla ärenden som gäller arv som tillfaller staten i fortsättningen ska avgöras av statskontoret.
Propositionen minskar i någon mån det administrativa arbete som utförs vid finansministeriet. Propositionen kommer inte i någon väsentlig grad att öka statskontorets arbetsmängd, eftersom behandlingen av ärenden som gäller arv som tillfaller staten vid finansministeriet har baserat sig på statskontorets förslag till avgörande och statskontorets etablerade beslutspraxis.