1  Bakgrund och beredning

2  EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll

Syftet med paketet om kritiska råmaterial som består av ett förslag till förordning och kommissionens meddelande är att stärka värdekedjorna för råmaterial i Europa, diversifiera importen för att minska strategiska beroenden, förbättra uppföljning som gäller kritiska råmaterial och minska leveransriskerna i anknytning till dem samt säkerställa fri rörlighet för dessa råmaterial på den inre marknaden och hög miljöskyddsnivå genom att främja cirkulär ekonomi och ansvarstagande. Enligt målsättningen i förordningen ska 10 procent av EU:s årliga förbrukning av kritiska råmaterial härstamma från utvinning i EU, 40 procent av EU:s årliga förbrukning ska härstamma från förädling i EU och minst 25 procent av EU:s årliga förbrukning ska härstamma från återvinning i EU.  

Förordningen är direkt tillämplig lagstiftning i medlemsstaterna. Den innehåller dock vissa bestämmelser som förutsätter nationell reglering för att kunna genomföras effektivt. Förordningen ger också medlemsstaterna prövningsrätt bland annat beträffande huruvida medlemsstaten möjliggör en förlängning av de tidsfrister för tillståndsprocesser för strategiska projekt som fastställs i förordningen för kritiska råmaterial. Det som i förordningen om kritiska råmaterial benämns tillståndsprocess motsvaras i Finlands nationella lagstiftning av tillståndsförfarande.  

I förordningen definieras kritiska och strategiska råmaterial.  

En förteckning över kritiska råmaterial finns i avsnitt 1 i bilaga II i förordningen och strategiska råmaterial i avsnitt 1 i bilaga I. Enligt ingressen till förordningen finns det ett antal råmaterial, som inte är energi- eller jordbruksråvaror, vilka anses kritiska på grund av sin stora ekonomiska betydelse och utsatthet för höga försörjningsrisker, ofta på grund av att försörjningen är starkt koncentrerad till några få tredjeländer. Förteckningen över strategiska råmaterial bör omfatta råmaterial av hög strategisk betydelse för den inre marknadens funktion, med beaktande av deras användning i sådan strategisk teknik som ligger till grund för den gröna och den digitala omställningen eller för försvars- eller flyg- och rymdtillämpningar, som kännetecknas av ett potentiellt betydande gap mellan global tillgång och förväntad efterfrågan och för vilka en produktionsökning är förhållandevis svår, exempelvis på grund av lång ledtid för nya projekt som leder till ökad försörjningskapacitet. Förteckningen över kritiska råmaterial bör innehålla alla strategiska råmaterial liksom alla andra råmaterial av stor betydelse för unionens ekonomi överlag och för vilka det finns en allvarlig risk för försörjningsstörningar som sannolikt kommer att snedvrida konkurrensen och fragmentera den inre marknaden.  

Närmare bestämmelser om uppdatering av förteckningen över strategiska råmaterial finns i artikel 3 i förordningen. Närmare bestämmelser om uppdatering av förteckningen över kritiska råmaterial finns i artikel 4 i förordningen. I förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att uppdatera förteckningarna i fråga.  

I artikel 9 i förordningen föreskrivs det om medlemsstaternas skyldighet att utse en kontaktpunktsmyndighet som fungerar som gemensam kontaktpunkt för projekten och som ansvarar för samordningen av tillståndsprocessen för alla projekt som gäller kritiska råmaterial. Den gemensamma kontaktpunkten ska utses i medlemsstaten 9 månader efter det att förordningen har trätt i kraft. I tillståndsprocessen är myndigheten i fråga den enda kontaktpunkten för projektägare. Projektägare ska ha möjlighet att kontakta den relevanta administrativa enheten inom den gemensamma kontaktpunkten. Projektägare ska ha rätt att lämna in handlingar som är relevanta för tillståndsprocessen i elektronisk form och krav på upprepade utredningar och andra dokument ska undvikas.  

Den gemensamma kontaktpunkten ansvarar för tillhandahållande av den information om administrativa processer som avses i artikel 18 i förordningen. Den gemensamma kontaktpunkten ska hjälpa projektägaren att förstå administrativa frågor av relevans för tillståndsprocessen.  

I förordningen ingår särskilda bestämmelser om projekt som betecknas som strategiska. Projektägare ska lämna in en ansökan om erkännande av strategiskt projekt till kommissionen. Kommissionen beslutar om beviljande av status som strategiskt projekt.  

Kriterierna för erkännande av strategiska projekt finns i artikel 6 i förordningen. För att kommissionen ska erkänna projektet som ett strategiskt projekt ska projektet bland annat på ett meningsfullt sätt bidra till att trygga unionens försörjning av strategiska råmaterial. Dessutom ska det bland annat vara tekniskt genomförbart inom en rimlig tidsram, projektets förväntade produktionsvolym ska kunna uppskattas med tillräcklig tillförlitlighet och det ska genomföras på ett hållbart sätt.  

I förordningen föreskrivs också om inrättande av en europeisk nämnd för kritiska råmaterial. Nämnden avger bland annat ett yttrande till kommissionen om ansökan om erkännande av strategiskt projekt. Nämnden består av företrädare för medlemsstaterna och kommissionen.  

Om den medlemsstat vars territorium berörs av ett föreslaget projekt framställer en invändning ska projektet inte kunna få status som strategiskt projekt. Den berörda medlemsstaten ska motivera sin invändning under de diskussioner i nämnden som avses i artikel 7.6 i förordningen.  

Kommissionen kan under vissa villkor återkalla erkännandet av ett strategiskt projekt. Projekt som inte längre erkänns som strategiska projekt ska förlora alla rättigheter som är förenade med den statusen. I de fall där kriterierna för statusen av ett strategiskt projekt inte längre uppfylls på grund av en uppdatering av förteckningen över strategiska råmaterial, får projektet behålla sin status som strategiskt projekt i tre år från dagen för den uppdateringen.  

I förordningen föreskrivs om tidsfrister för strategiska projekts tillståndsprocesser samt om möjligheten att förlänga tidsfristerna under vissa villkor. Tillståndsprocessen för strategiska projekt får enligt förordningen inte överstiga 27 månader för projekt som omfattar utvinning (gruvprojekt) och inte överstiga 15 månader för strategiska projekt som endast omfattar förädling eller materialåtervinning. 

Senast en månad efter den dag för bekräftelse av att tillståndsansökan är fullständig som avses i artikel 11.6 i förordningen ska den berörda gemensamma kontaktpunkten utarbeta en utförlig tidsplan för tillståndsprocessen, i nära samarbete med projektägaren och andra berörda behöriga myndigheter.  

Förordningen gör det möjligt att förlänga tidsfristen för tillståndsprocessen för strategiska projekt under vissa villkor. I undantagsfall, om det krävs på grund av det föreslagna projektets karaktär, komplexitet, plats eller storlek, får medlemsstaterna efter en bedömning av varje enskilt fall, förlänga tidsfristerna. En medlemsstat kan förlänga tidsfristen för ett projekt som omfattar utvinning med högst sex månader. Om projektet endast omfattar förädling eller materialåtervinning kan medlemsstaten förlänga tidsfristen med högst tre månader. Den gemensamma kontaktpunkten enligt förordningen ska informera projektägaren om skälen till förlängningen och om datumet för tidsfristen för det beslutet. 

Om projektet varit föremål för tillståndsprocessen redan innan det erkänns som strategiskt projekt får tillståndsprocessen inte överstiga 24 månader för strategiska projekt som omfattar utvinning och 12 månader för projekt som endast omfattar förädling eller materialåtervinning.  

Enligt artikel 2.18 i förordningen omfattar tillståndsprocessen alla relevanta tillstånd för att bygga och driva ett projekt för kritiska råmaterial, däribland bygglov, kemikalietillstånd och tillstånd för nätanslutning samt miljöbedömningar och miljötillstånd där sådana krävs. Enligt förordningen börjar tidsfristen löpa från bekräftelsen från den gemensamma kontaktpunkten på att ansökan är fullständig till meddelandet om det övergripande beslutet om utfallet av förfarandet från den gemensamma kontaktpunkten. När det gäller förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ( MKB-förfarande ) föreskrivs det i förordningen separata tidsfrister för de olika skedena i MBK-förfarandet.  

Enligt förordningen ska strategiska projekt i unionen tilldelas statusen högsta möjliga nationella betydelse, om det finns en sådan status i nationell rätt, och dessa projekt ska behandlas i enlighet därmed i tillståndsprocesserna. Strategiska projekt kan enligt förordningen också anses vara projekt som överskuggar allt allmänintresse enligt vad som avses i artikel 6(4) och 16(1) i habitatdirektivet och artikel 9(1)(a) i fågeldirektivet samt artikel 4(7) i vattenramdirektivet, om alla villkor som fastställts i direktiven i fråga uppfylls. 

Dessutom föreskrivs det i direktivet om förenhetligande eller sammanslagning av miljökonsekvensbedömningar för strategiska projekt.  

3  Nuläge och bedömning av nuläget

Projekt för kritiska råmaterial  

I projekt som avses i förordningen om kritiska råmaterial kan det vara fråga om utvinning, förädling eller materialåtervinning av kritiska eller strategiska råmaterial. Förutom nya projekt kan det också vara fråga om en betydande utvidgning eller ändrad användning av en befintlig anläggning.  

Projekt där det är fråga om utvinning av kritiska råmaterial är i praktiken alltid gruvprojekt. För att anlägga en gruva och bedriva gruvdrift krävs ett gruvtillstånd enligt gruvlagen (621/2011). För anläggandet av en gruva och gruvdrift krävs dessutom ett gruvsäkerhetstillstånd enligt gruvlagen. Gruvdriften förutsätter också miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (527/2014). Ofta behöver gruvprojekt också vattentillstånd enligt vattenlagen (587/2011) och tillstånd enligt lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005, nedan kemikaliesäkerhetslagen ). Av gruvprojekt som kan medföra betydande skadliga miljökonsekvenser förutsätts också en miljökonsekvensbedömning enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017, nedan MKB-lagen ). I projekten ska också regleringen i naturvårdslagen (9/2023) beaktas och den kan förutsätta undantag enligt naturvårdslagen.  

På Geologiska forskningscentralen GTK:s webbplats har man samlat tematiska kartor i pdf-format över mineralfyndigheter, gruvor samt anläggningar för bearbetning av mineraler och metaller i Finland. Gruv- och förekomstkartor | GTK År 2023 finns det 43 gruvor i drift. Dessutom håller verksamheten i tre metallmalmsgruvor på att återupptas. Av de gruvor som är i drift är 9 metallmalmsgruvor, 26 industrimineralgruvor och 8 utvinner industristen. I några av dessa utvinns kritiska råmaterial.  

På en av kartorna beskrivs de gruvprojekt som pågick 2024 och i vilka bolaget aktivt strävar till att inleda gruvdrift och vars planering är så långt gången att kontaktmyndigheten har kungjort programmet för miljökonsekvensbedömningen. Gruvprojekt_2024.cdr (gtk.fi) Sammanlagt ett tiotal metallmalmsgruvor och 3 industrimineralgruvor är i planeringsskedet. I åtminstone hälften av dem är det fråga om utvinning av kritiska och strategiska råmaterial.  

På en av kartorna Batterimineralförekomster-07082023.pdf (gtk.fi) beskrivs batterimineralförekomster i Finland, förekomsternas omfattning och de gruvor, gruvprojekt och avancerade malmletningsprojekt som berör letningen och utvinningen av dem. Vid batterimineralförekomster är det fråga om förekomst av kritiska råmaterial och förutom vanadin är det också fråga om strategiska råmaterial.  

De geologiska forskningscentralerna i Europa har sammanställt en karta med förekomster av kritiska råmaterial i Europa som för närvarande är kända. Deliverables | GSEU (geologicalservice.eu) På kartorna presenteras endast medelstora eller större förekomster. Enligt Geologiska forskningscentralen GTK finns det för Finlands del på den karta som beskriver förekomster i markområdena 67 olika mineralförekomster. Kritiska råvaror som finns är antimon, arsenik, beryllium, grafit, kobolt, koppar, litium, mangan, niob, nickel, fosfat, platinametaller, sällsynta jordartsmetaller, skandium, titan och vanadin. Av dessa produceras för närvarande kobolt, koppar, nickel, fosfat, platinametaller samt därtill fältspat i Finland. I havsområdena i Finska viken och Bottniska viken finns ett flertal manganförekomster, men de utnyttjas för närvarande inte. Enligt Geologiska forskningscentralen är dessa järn- och mangansediment och de innehåller också fosfat och sällsynta jordmetaller i höga koncentrationer.  

Strategisk status enligt förordningen kan också ges ett projekt för förädling av råmaterial. I förordningen avses med förädling alla fysiska, kemiska och biologiska processer som ingår i omvandlingen av ett råmaterial från malm, mineral, växtprodukter eller avfall till rena metaller, legeringar eller andra ekonomiskt användbara former, bland annat anrikning, separation, smältning och raffinering. Förädling som avses i förordningen omfattar dock inte metallbearbetning och vidare omvandling till intermediära produkter och slutprodukter. Förädlingsprojekt kräver vanligtvis till exempel tillstånd enligt kemikaliesäkerhetslagen, miljötillstånd och ofta också tillstånd enligt vattenlagen. 

I förordningen avses med materialåtervinning sådan materialåtervinning som avses i artikel 3.17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv (avfallsdirektivet), det vill säga varje form av återvinningsförfarande genom vilket avfallsmaterial upparbetas till produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål.  

Vid materialåtervinning av kritiska råmaterial kan sekundära resurser såsom utvinningsavfallsanläggningar och avfallsplatser ha potential för återvinning. Kritiska råmaterial kan exempelvis finnas i utvinningsavfall. Andra sekundära resurser som har identifierats som potentiella källor för råmaterial är exempelvis batterier, avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, uttjänta fordon samt kasserade produkter från försvarsindustrin, industrin inom förnybar energi samt kemikalie- och gödselindustrin. Report on critical raw materials and the circular economy | EU publications 

Återvinningsprojektens karaktär varierar utifrån den sekundära resursen och de använda metoderna. Bedrivandet av verksamheten kan beroende på projektet och de metoder som används förutsätta exempelvis tillstånd enligt kemikaliesäkerhetslagen, miljötillstånd eller tillstånd enligt vattenlagen.  

Gemensam kontaktpunkt och behöriga myndigheter 

Förordningen om kritiska råmaterial förpliktar medlemsstaterna att senast den 24 februari 2025 utse en nationell behörig myndighet som är den gemensamma kontaktpunkt som avses i förordningen.  

I den nationella lagstiftningen föreskrivs det inte om förfaranden genom vilka skötseln av tillståndsförfaranden som gäller projekt för kritiska råmaterial eller samordningen av tillståndsförfarandena är centrerade till en myndighet.  

I lagen om tillståndsförfaranden och vissa andra administrativa förfaranden i samband med produktionsanläggningar för förnybar energi (1145/2020) föreskrivs om en motsvarande kontaktpunktsmyndighet som sörjer för den i lag föreskrivna rådgivningen till den sökande som ges via den elektroniska kontaktpunkten samt för den förfarandemässiga rådgivningen i anslutning till tillståndsförfaranden och andra administrativa förfaranden. Kontaktpunktsmyndigheten enligt den lagen är Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten.  

Miljöministeriet inledde hösten 2024 ett projekt för tjänster från ett enda serviceställe i enlighet med Petteri Orpos regeringsprogram. Lagstiftningsprojekt om tjänster från ett enda serviceställe - Miljöministeriet Enligt regeringsprogrammet ska behandlingen av miljötillstånd (tillstånds-, tillsyns- och styrningsuppgifter) samlas juridiskt till en riksomfattande helhet. Det nya Tillstånds- och tillsynsverket som inrättas i samband med projektet ska i fortsättningen fungera också som kontaktpunktsmyndighet för projekt för kritiska råmaterial och svara för de uppgifter som föreskrivs den gemensamma kontaktpunkten i förordningen om kritiska råmaterial. Avsikten är att de bestämmelser som bereds inom projektet ska träda i kraft den 1 januari 2026, då också verksamheten vid det riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket inleds.  

Förordningen om kritiska råmaterial förutsätter ändå att den gemensamma kontaktpunkten utses redan den 24 februari 2025. För att utse en nationell behörig myndighet förutsätts det således ändringar i den gällande lagstiftningen. 

Tidsfrister för tillståndsprocessen för strategiska projekt 

I förordningen föreskrivs det om särskilda tidsfrister för tillståndsprocesser för de projekt för kritiska råmaterial som erkänts som strategiska projekt. För tillståndsprocesser som gäller projekt för kritiska råmaterial har inga särskilda tidsfrister föreskrivits nationellt. Förordningen förutsätter inte att nationella tidsfrister föreskrivs separat, utan dessa tidsfrister är direkt förpliktande i medlemsstaterna. För att försäkra sig om att tidsfristerna för tillståndsprocesserna iakttas behöver det dock nationellt föreskrivas om uppföljningen av tidsfristerna. Enligt förordningen ska den gemensamma kontaktpunkten tillsammans med den behöriga myndigheten senast en månad efter den dag det bekräftats att ansökan är fullständig utarbeta en utförlig tidsplan för tillståndsprocessen. Det är inte nödvändigt att på nationell nivå föreskriva om iakttagande av tidsfristerna vid de behöriga myndigheterna.  

Förordningen gör det möjligt att förlänga tidsfristen under vissa villkor. Om man vill göra det möjligt att nationellt förlänga tidsfristerna, ska det föreskrivas särskilt om beslutet om förlängning och om den behöriga myndigheten för beslutet.  

Liksom i andra projekt för kritiska råmaterial kan det också i strategiska projekt vara fråga om utvinning, förädling eller materialåtervinning av strategiska råmaterial. De tidsfrister för tillståndsprocesserna som fastställs i förordningen är betydligt kortare än den nuvarande genomsnittliga behandlingstiden för olika tillståndsförfaranden vid motsvarande projekt. Behandlingstiderna varierar dock avsevärt mellan projekten beroende på deras karaktär och omfattning. I enlighet med förordningen avses med tillståndsprocessen hela processen med alla relevanta tillstånd för att bygga och driva ett projekt för kritiska råmaterial, däribland bygglov, kemikalietillstånd och tillstånd för nätanslutning samt miljöbedömningar och miljötillstånd där sådana krävs.  

I regionförvaltningsverkens bokslut beskrivs de genomsnittliga behandlingstiderna för tillståndsärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. År 2023 var den genomsnittliga behandlingstiden för tillståndsärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen 11,6 månader. Behandlingstiden för gruvtillstånd från Säkerhets- och kemikalieverket har uppgetts vara 180 dagar. Den omfattar miljökonsekvensbeskrivningen ( MKB-beskrivning ). I Säkerhets- och kemikalieverkets verksamhetsberättelse från 2023 konstateras ändå att målen för behandlingstiden överskridits bland annat på grund av det stora antalet anhängiga ärenden. Projekt för kritiska råmaterial kan beroende på typ av projekt eller projektets omfattning behöva tillstånd enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, bygglagen, gruvlagen och kemikaliesäkerhetslagen, eller något av tillstånden i fråga. Dessutom förutsätter projekten i fråga ofta ett MKB-förfarande. Tiden för hela tillståndsprocessen som avses i förordningen är således betydligt längre än ett enskilt tillståndsförfarande. Bygglov beviljas av kommunens byggnadstillsynsmyndighet och behandlingstiden för ansökan om bygglov varierar beroende på kommun från veckor till månader.  

Prioritetsstatus för strategiska projekt  

Enligt förordningen ska strategiska projekt i unionen också tilldelas statusen högsta möjliga nationella betydelse, om det finns en sådan status i nationell rätt, och dessa projekt ska behandlas i enlighet därmed i tillståndsprocesserna. Finland har gällande lagstiftning om temporärt företräde för vissa projekt som gäller grön omställning vid tillståndsbehandling i regionförvaltningsverken 2023–2026 och vid förvaltningsdomstolarna 2023–2028 (RP 128/2022). I lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken (898/2009), vattenlagen, miljöskyddslagen och markanvändnings- och bygglagen (132/1999) gjordes temporära ändringar i fråga om vissa projekt som gäller grön omställning och vissa planer. Regleringen gäller behandlingen av tillstånd vid regionförvaltningsverken och behandlingen av besvärsärenden i förvaltningsdomstolarna. I och med lagstiftningen kan tillståndsansökningar som gäller vissa investeringar som stöder grön omställning och som tillämpar principen om att inte orsaka betydande skada (DNSH-principen) få förfarandemässigt företräde hos tillståndsmyndigheten 2023–2026 och överklaganden som gäller projekten i fråga kan behandlas skyndsamt i förvaltningsdomstolarna 2023–2028.  

Eftersom det finns nationella bestämmelser om prioritetsförfarande och skyndsam behandling av ändringssökande för vissa projekt behöver prioritetsstatus och skyndsam behandling i enlighet med förordningen ges även strategiska projekt. 

En del av de strategiska projekten kan redan inom ramen för den gällande nationella lagstiftningen ges företräde i tillståndsförfarandet med stöd av lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken. Sådana projekt kan vara projekt som gäller batterifabriker och projekt som gäller tillverkning, tillvaratagande och återanvändning av batterimaterial. När det gäller strategiska projekt kan det ändå vara fråga också om andra projekt än sådana som omfattar batterimaterial. För att alla strategiska projekt ska få samma prioritetsstatus förutsätter detta ändringar i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken. 

Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB) 

På nationell nivå finns bestämmelser om MKB-förfarandet i MBK-lagen. I bilaga 1 till MKB-lagen anges vilka projekt och ändringar av projekt som ska bedömas i förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. På en stor del av projekten som erkänns som strategiska projekt tillämpas förfarandet vid miljökonsekvensbedömning sannolikt med stöd av bilaga 1. Bedömningsförfarandet tillämpas förutom på projekt och ändringar av projekt enligt bilaga 1 också i enskilda fall på sådana projekt eller ändringar som kan antas medföra betydande miljökonsekvenser som till sin natur och omfattning kan jämföras med konsekvenserna av projekt som räknas upp i bilaga 1. Enligt 13 § i MKB-lagen ska innan beslutet fattas om behovet av MKB-förfarande i enskilda fall de berörda myndigheterna höras, om inte detta är uppenbart onödigt. Den behöriga myndigheten ska besluta om tillämpningen av bedömningsförfarandet utan dröjsmål, dock senast en månad från det att myndigheten har fått tillräcklig information om projektet och dess miljökonsekvenser. Förordningen förutsätter att ett beslut om tillämpning av MKB-förfarandet i enskilda fall när det gäller strategiska projekt meddelas inom 30 dagar från den dag då exploatören lämnat in all information till kontaktmyndigheten som krävs enligt 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt ( MKB-direktivet ). Tidsfristen börjar löpa redan innan ordnandet av det hörande av myndigheter som krävs enligt 13 § i MKB-lagen. Skyldigheten att höra myndigheter enligt 13 § i MKB-lagen ska genomföras så att de tidsfrister som fastställs i förordningen om kritiska råmaterial inte äventyras. Tidsfristerna i förordningen förutsätter att kontaktmyndigheten ordnar hörande av myndigheter inom den föreskrivna tidsfristen. Det här kan när det gäller strategiska projekt förutsätta att tiden som reserveras för myndigheterna att höras är kortare än vanligt.  

I 17 och 18 § i MKB-lagen finns bestämmelser om förfarandet vid programmet för miljökonsekvensbedömning ( MKB-programmet ). MKB-programmet motsvarar den begäran om yttrande om omfattning av och detaljnivå för den information som ska ingå i MKB-beskrivningen som avses i artikel 12.1 i förordningen om kritiska råvaror som projektägaren ska begära. MKB-kontaktmyndigheten ska enligt 17 § i MKB-lagen se till att behövliga utlåtanden begärs om bedömningsprogrammet och att det ges möjlighet att framföra åsikter om bedömningsprogrammet. För detta ändamål ska kontaktmyndigheten utan dröjsmål delge MKB-programmet genom offentlig kungörelse. Tidsfristen för att lämna åsikter och utlåtanden börjar löpa den dag kungörelsen offentliggörs och är 30 dagar lång. Av särskilda skäl kan tiden förlängas till högst 60 dagar. Kontaktmyndigheten ska enligt 18 § i MKB-lagen ge ett utlåtande om MKB-programmet (omfattning av och exakthet när det gäller den information som ska ingå i MKB-beskrivningen) inom en månad från det att tiden för lämnande av utlåtanden och framförande av åsikter har löpt ut. Förordningen om kritiska råmaterial förutsätter att om en miljökonsekvensbedömning krävs för ett strategiskt projekt i enlighet med artiklarna 5–9 i MKB-direktivet ska den berörda projektägaren, senast 30 dagar efter meddelandet om erkännande som strategiskt projekt, och innan ansökan lämnas in, begära ett yttrande från den berörda gemensamma kontaktpunkten om omfattning av och detaljnivå för den information som ska ingå i miljökonsekvensbeskrivningen enligt artikel 5.1 i det direktivet. Den berörda gemensamma kontaktpunkten ska säkerställa att det yttrande som avses i första stycket utfärdas så snart som möjligt och inom en tidsperiod som inte överstiger 45 dagar från det datum då projektägaren lämnade in sin begäran om ett yttrande. De tidsfrister som anges i förordningen ska beaktas vid den nationella tillämpningen i fråga om strategiska projekt.  

I 20 § i MKB-lagen finns bestämmelser om hörande om MKB-beskrivningen. Information om MKB-beskrivningen ska utan dröjsmål delges genom en offentlig kunggörelse, behövliga utlåtanden ska begäras och det ska ges möjlighet att framföra åsikter. Tidsfristen att lämna åsikter och utlåtanden börjar löpa den dag kungörelsen offentliggörs och är minst 30 och högst 60 dagar lång. Enligt 23 § i MKB-lagen ska kontaktmyndigheten ge sin motiverade slutsats om projektets betydande miljökonsekvenser inom två månader från det att tiden för lämnande av utlåtanden och framförande av åsikter om MKB-beskrivningen har löpt ut. Tidsfristen i fråga är strängare än den tidsfrist på 90 dagar för motiverade slutsatser som fastställs i förordningen om kritiska råmaterial när det gäller konsekvensbedömningen av strategiska projekt och förutsätter därför inte nationell reglering.  

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar

Begäran om utlåtande sändes till de instanser som anges nedan. De som lämnat utlåtande har märkts ut med asterisk (*).  

Aalto-universitetet, Finlands näringsliv rf*, Södra Karelens förbund*, Närings-, trafik- ochmiljöcentralen i Södra Österbotten*, Södra Österbottens förbund, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax, Södra Savolax förbund, Regionförvaltningsverket i Södra Finland, Geologiska forskningscentralen, Greenpeace, Helsingfors förvaltningsdomstol, Helsingfors universitet, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Tavastland*, Tavastlands förbund, Tavastehus förvaltningsdomstol, Klimatpanelen, Regionförvaltningsverket i Östra Finland, Förvaltningsdomstolen i Östra Finland, Östra Finlands universitet, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Sydöstra Finland, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Kajanaland, Kajanalands förbund*, Gruvindustri rf*, Kansalaisten kaivosvaltuuskunta - MiningWatch Finland ry*, UF-centret, Kemiindustrin rf, Mellersta Österbottens förbund*, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Mellersta Finland, Mellersta Finlands förbund, Återvinningsindustrin rf, högsta förvaltningsdomstolen, Kymmenedalens förbund, Regionförvaltningsverket i Lappland, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland, Lapplands förbund*, Lapplands universitet, Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland, Naturresursinstitutet*, Naturpanelen, Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, jord- och skogsbruksministeriet, Maa- ja metsätaloustuottajain keskusjärjestö MTK ry, Natur och Miljö rf, justitieministeriet*, Renbeteslagsföreningen*, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland, Birkalands förbund, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Österbotten, Österbottens förbund, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Norra Karelen, Norra Karelens landskapsförbund*, Norra Savolax förbund, Regionförvaltningsverket i Norra Finland*, Norra Finlands förvaltningsdomstol, försvarsministeriet*, Päijänne-Tavastlands förbund, Rajat Lapin kaivoksille ry*, Sametinget*, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Satakunta, Satakunta förbund, Cirkulärkraft Finland rf, Finlands Kommunförbund rf*, Finlands naturskyddsförbund rf*, Finlands Malmförädling Ab*, Finlands miljöcentral, Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf, Teknologiateollisuus ry, Domstolsverket, Åbo förvaltningsdomstol, Åbo universitet*, Säkerhets- och kemikalieverket Tukes*, arbets- och näringsministeriet*, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland, Nylands förbund, Vasa förvaltningsdomstol, statsrådets kansli, finansministeriet*, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland*, Egentliga Finlands förbund, Vattendragspanelen, WWF Finland.  

Utlåtanden lämnades dessutom av Finlands Kommunistiska Parti r.p., Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Akkuteollisuus ry, Turism- och Restaurangförbundet rf, Latitude 66 Cobalt Oy, Terrafame Ab och Metallinjalostajat ry. Sammanlagt lämnades 32 utlåtanden under remisstiden.  

Allmänna iakttagelser 

Myndigheterna understödde i huvudsak propositionen, men framförde vissa kritiska och preciserande iakttagelser. Näringslivets organisationer och bolag understödde i huvudsak propositionen och ansåg att bestämmelserna är nödvändiga för att genomföra förordningen om kritiska råmaterial. Naturskyddsorganisationerna och vissa andra organisationer och förbund framförde kritiska synpunkter främst om regeringspropositionens miljökonsekvenser, de tidsfrister som följer av förordningen om kritiska råmaterial samt om den föreslagna bestämmelsen i MKB-lagen som gäller möjligheten att avvika från hörande av myndigheter när beslut om tillämpning av bedömningsförfarandet fattas. 

I flera utlåtanden understöddes eller ansågs det motiverat att utnämna Regionförvaltningsverket i Norra Finland till kontaktpunktsmyndighet.  

I flera utlåtanden ansågs det viktigt att trygga tillräckliga resurser för myndigheterna och trygga kontaktpunktsmyndighetens tillgång till information.  

Centrala förslag och gjorda ändringar 

Justitieministeriet konstaterade att med beaktande av vad som i 6 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) föreskrivs om överklagbarhet i förvaltningsbeslut verkar det som om förlängningarna av tidsfrister som avses i förordningen inte är överklagbara beslut, och då är det inte nödvändigt att särskilt förbjuda ändringssökande. Vid den fortsatta beredningen har man i utkastet till proposition slopat bestämmelsen där det separat föreskrevs om att ändring i beslut om förlängning av tidsfrister inte får sökas genom besvär.  

Vidare föreslog justitieministeriet att det vid den fortsatta beredningen skulle vara önskvärt att åtminstone i specialmotiveringen närmare försöka precisera vilka de nämnda behöriga myndigheterna är som kontaktpunktsmyndigheten har rätt att få uppgifter från. Vi den fortsatta beredningen har de behöriga myndigheterna preciserats i motiveringen till paragrafen i fråga.  

Regionförvaltningsverket i Norra Finland ansåg det viktigt med tanke på kontaktpunktsmyndighetens verksamhet och den förutsedda planeringen av den, att kontaktpunktsmyndigheten får uppgift om ansökan om det strategiska projektets status redan genast då ansökan blir anhängig hos kommissionen. I utkastet till proposition har det till den föreslagna 2 c § i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken i samband med den fortsatta beredningen fogats en bestämmelse som förpliktar sökanden att lämna in ansökan och beslutet om strategisk status till kontaktpunktsmyndigheten.  

I flera utlåtanden framhölls att tillräckliga myndighetsresurser ska tryggas. Vid den fortsatta beredningen har bedömningen av konsekvenserna för myndigheterna och den offentliga ekonomin preciserats särskilt när det gäller de strategiska projektens företräde.  

Finlands Naturskyddsförbund, Finlands Kommunistiska Parti, Rajat Lapin Kaivoksille ry, Renbeteslagsföreningen och Sametinget ansåg att den föreslagna bestämmelsen i MKB-lagen om möjligheten att avvika från hörande av myndigheter när beslut om tillämpning av bedömningsförfarandet vid strategiska projekt fattas är problematisk. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Tavastland och Södra Karelens förbund ansåg det viktigt att tröskeln för att inte ordna hörande ska vara hög. Kommunförbundet, Naturresursinstitutet och Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten framförde sin oro över att den regionala och kommunala synvinkeln eventuellt åsidosätts. Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf konstaterade att möjligheten att avvika skulle kunna försämra kvaliteten på MKB-bedömningen. Akkuteollisuus ry ansåg, att om man lämnar bort hörande av myndigheter i MKB-skedet så kan något som är viktigt för sektormyndigheten bli obeaktat och straffa sig genom att göra det svårt att föra vidare projektet i ett senare skede, vilket inte är bra ur verksamhetsutövarens synvinkel. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland ansåg att bestämmelsen är nödvändig med tanke på tidsfristerna, men att det ändå är oroväckande att man inte ens vid behov hinner ordna hörandet. Vid den fortsatta beredningen har bestämmelsen slopats och det föreslås inte en möjlighet att avvika från det hörande av de berörda myndigheterna som avses i 13 § i MKB-lagen. Genom att avstå från den föreslagna undantagsbestämmelsen säkerställer man att när beslut om tillämpning av bedömningsförfarandet i enskilda fall fattas, så har kommunerna alltid möjlighet att bli hörda, men ändå så att hörandet inte äventyrar iakttagandet av tidsfristerna i förordningen om kritiska råmaterial. Kontaktmyndigheten enligt MKB-lagen ska se till att hörandet ordnas inom de tidsfrister som fastställs i förordningen om kritiska råmaterial. Det här kan förutsätta att den tid som reserveras för myndigheterna att höras är kortare än vanligt. I en stor del av de strategiska projekten tillämpas sannolikt förfarandet vid miljökonsekvensbedömning redan med stöd av 3 § 1 mom. i MKB-lagen. I sådana fall tillämpas inte 13 § i MKB-lagen om tillämpning av förfarandet vid miljökonsekvensbedömning i enskilda fall och det hörande som föreskrivs i den paragrafen tillämpas inte. I fråga om de projekt där hörande av myndigheter enligt 13 § i MKB-lagen ska tillämpas har det vid den fortsatta beredningen ansetts möjligt att genomföra hörande av myndigheter också inom den tidsfrist som fastställs i förordningen. Genom att höra myndigheterna inom tidsfristen säkerställer man att kvaliteten på bedömningen av miljökonsekvenserna och därigenom en smidig behandling av tillståndsansökningarna inte äventyras.  

Regionförvaltningsverket i Norra Finland, Kommunförbundet, Gruvindustri rf, Lapplands förbund, Renbeteslagsföreningen och Finlands Malmförädling Ab framförde olika synpunkter enligt vilka beräkningen av tillståndsförfarandets tidsfrister och fastställandet av att ansökan är fullständig inte ansågs entydiga. Kajanalands förbund och Finlands Malmförädling Ab föreslog att man i utkastet till regeringsproposition borde precisera förutsättningarna för förlängning av tidsfristerna. Akkuteollisuus ry föreslog att det inte ska föreskrivas om möjligheten att förlänga tidsfristen för tillståndsförfarandet. Regionförvaltningsverket i Norra Finland, Gruvindustri rf, Latitude 66 Cobalt Oy och Finlands Malmförädling Ab framförde att beräkningen av tidsfristerna i utkastet till proposition inte omfattar alla tillståndsförfaranden och processer som avses i förordningen eller sådana tillstånd och processer som skulle behövas för att göra tillståndsförfarandet för strategiska projekt smidigare. Det föreskrivs om tillståndsprocessens varaktighet och om startdatum för tillståndsprocessen i artikel 11 i förordningen om kritiska råmaterial. I artikeln i fråga föreskrivs också att medlemsstaterna i undantagsfall, om det krävs på grund av det strategiska projektets karaktär, komplexitet, plats eller storlek, får förlänga tidsfristerna. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Förordningen får inte förklaras genom nationell reglering, utan ärendet avgörs genom tolkning av förordningen om texten inte är entydig (Lainkirjoittajan opas 7.2. Asetuksen täytäntöönpanon erityispiirteitä). Därför föreskrivs det inte i utkastet till propositionen separat om beräkningen av tidsfrister och fastställandet av att ansökan är fullständig. Förordningarna förutsätter ofta ändå bestämmelser om behöriga nationella myndigheter. I propositionsutkastet föreslås därför bestämmelser om att kontaktpunktsmyndigheten svarar för beslut om förlängning av tidsfristerna. Det här har ansetts ändamålsenligt med tanke på flexibiliteten i myndigheternas verksamhet och säkerställandet av deras verksamhetsförutsättningar. I samband med den fortsatta beredningen har inga ändringar gjorts i utkastet till proposition till denna del.  

Finlands Malmförädling Ab, Gruvindustri rf och Terrafame Ab framförde att det av regeringens propositionsutkast inte framgår vilka konsekvenser det får om de tidsfrister som fastställs i förordningen om kritiska råmterial överskrids. I propositionsutkastet redogörs redan att sökanden har tillgång till rättsmedel enligt gällande lagstiftning, såsom förvaltningsbesvär, förvaltningsklagan och klagan till de högsta laglighetsövervakarna, i situationer där behandlingstiden för ärendet överskrider de tidsfrister som anges i förordningen. Medlemsstaterna är skyldiga att iaktta de tidsfrister som anges i förordningen. I samband med den fortsatta beredningen har inga ändringar gjorts i utkastet till proposition till denna del. 

Kommunförbundet konstaterade att konsekvenserna för kommunerna inte har bedömts. Propositionsutkastet har preciserats med konsekvenser för kommunernas myndigheter.  

Kommunförbundet framförde att man i propositionsutkastet borde bedöma bland annat förhållandet mellan och betydelsen av den bindande behandlingstid som bereds för bygglagen för hela tillståndsförfarandet. Det är dock fråga om ett ändringsförslag som är under beredning och det har därför inte behandlats i detta propositionsutkast.  

Finlands naturskyddsförbund och Rajat Lapin kaivoiksille ry lyfte fram gruvprojektens skadliga miljökonsekvenser. Konsekvenserna i fråga hänför sig dock inte till de föreslagna författningsändringarna utan till gruvprojekt i allmänhet. I propositionsutkastet bedöms inte heller konsekvenserna av de direkt tillämpliga bestämmelserna enligt förordningen om kritiska råmaterial.  

Utifrån utlåtandena har dessutom några felaktiga uttryck och hänvisningar korrigerats. I utlåtandena föreslogs också vissa nya initiativ eller kompletteringsförslag som inte direkt hänför sig till innehållet i propositionsutkastet och som inte kunde beaktas vid den fortsatta beredningen, exempelvis en utvidgning av företrädet till andra tillstånd än miljötillstånd och tillstånd enligt vattenlagen.  

Övriga ändringar som gjorts under den fortsatta beredningen 

Vid den fortsatta beredningen har det till lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken fogats ett förslag till en ny 2 e §. Enligt förslaget föreskrivs i paragrafen om skyldigheten för den som ansöker om erkännande som strategiskt projekt att lämna in ansökan och beslut om erkännande för kännedom till kontaktpunktsmyndigheten för projekt för kritiska råmaterial. Vi den fortsatta beredningen föreslås det inte längre i MKB-lagen någon motsvarande skyldighet för den projektansvarige att lämna in ansökan och beslut till kontaktpunktsmyndigheten. Således finns alla bestämmelser som gäller kontaktpunktsmyndigheten för kritiska råmaterial och säkerställandet av dess verksamhetsförutsättningar i en och samma lag.  

7  Specialmotivering

8  Ikraftträdande

Lagarna föreslås träda i kraft den 24 februari 2025. 

9  Verkställighet och uppföljning

Det tidigare nämnda projektet om tjänster från ett enda serviceställe som pågår vid miljöministeriet främjar en ren omställning genom att utveckla miljörelaterade tillståndsförfaranden. I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Orpo eftersträvas modellen med ett enda serviceställe när det gäller miljörelaterade förfaranden. Enligt modellen kan ärenden skötas och tillstånd sökas centraliserat och digitalt genom en enda process.  

Ett pilotprojekt genomförs 2025 inom projektet om tjänster från ett enda serviceställe. Genom det samlar man erfarenheter och information om att fungera som kontaktpunktsmyndighet. De olika miljörelaterade förfaranden som behövs i olika typer av projekt förutsätter att myndigheterna samarbetar smidigt på många sätt. I samband med pilotprojektet samlas information om hur arbetssätten behöver utvecklas när ärenden och dokumenttrafiken sköts via en gemensam kontaktpunkt. Utifrån informationen kan man utveckla myndighetsverksamheten och erfarenheterna kan beaktas då verksamhetsmodellerna och processerna för miljöuppgifter vid det nya Tillstånds- och bereds under 2025. Regleringens inverkan på projektens tidtabeller och myndigheternas verksamhet följs upp. 

Som stöd för verkställandet av den föreslagna lagstiftningen behövs det informationsstyrning i dess olika former. Anvisningar om sådant som gäller tillståndsförfarandet för strategiska projekt kan utarbetas för myndigheterna och verksamhetsutövarna.  

10  Förhållande till andra propositioner

11  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

De föreslagna bestämmelserna behöver granskas med tanke på grundlagen.  

De föreslagna 2 a § 4 mom., 2 b § och 2 c § i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken bör granskas med tanke på den jämlikhet som tryggas i 6 § grundlagen och de grundläggande miljörättigheterna i 20 § i grundlagen.  

De föreslagna 2 a § 4 mom. i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken bör dessutom granskas med tanke på rättsskyddet enligt 21 § i grundlagen.  

Den föreslagna 2 d § i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken bör granskas med tanke på skyddet för privatlivet enligt 10 § i grundlagen.  

Jämlikhet  

Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Enligt grundlagsutskottets etablerade utlåtandepraxis gäller bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen i regel endast människor. Jämlikhetsprincipen kan dock ha betydelse också vid bedömningen av reglering som gäller juridiska personer, särskilt om det rör sig om bestämmelser som indirekt kan påverka fysiska personers rättsliga ställning. Den aspekten förlorar i tyngd ju lösare kopplingen är. (Exempelvis GrUU 11/2012 rd, GrUU 37/2010 rd, GrUU 13/2020 rd).  

Genom det föreslagna nya 2 a § 4 mom. i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken ges företräde för tillståndsansökningar som gäller sådana projekt som beviljats statusen strategiskt projekt i förhållande till andra tillståndsansökningar enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. Med stöd av hänvisningsbestämmelserna i miljöskyddslagen och vattenlagen ska ärendena i fråga behandlas skyndsamt vid fullföljdsdomstolarna. Den föreslagna regleringen beror på direkt förpliktande EU-lagstiftning. Enligt förordningen ska strategiska projekt ges prioriterad status vid administrativa processer och de ska vara föremål för brådskande hantering i domstolsförfaranden, om det föreskrivs om sådana förfaranden nationellt.  

Grundlagsutskottet har i sin praxis framhållit att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövning går att läsa ut ur jämlikhetsprincipen när en reglering i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas (se till exempel GrUU 11/2012 rd). Det väsentliga är om det är möjligt att motivera särbehandlingen i varje enskilt fall på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna. Särbehandlingen får inte vara godtycklig och skillnaderna får inte bli oskäliga (se till exempel GrUU 37/2010 rd, s. 3/I, GrUB 11/2009 rd, s. 2, GrUU 18/2006 rd, s. 2/II). Denna ståndpunkt måste beaktas också vid bedömningen av reglering som gäller juridiska personer (GrUU 11/2012 rd). 

Företräde vid behandlingen av tillståndsansökningar gäller endast de projekt för vilka kommissionen har beviljat statusen strategiskt projekt enligt förordningen om kritiska råmaterial. När kommissionen beviljar status bedömer den bland annat projektets betydelse med tanke på att trygga försörjningskedjorna för strategiska råmaterial, den tekniska genomförbarheten och projektets hållbarhet. Till strategiska projekt väljs sådana projekt som omfattar strategiska råmaterial och som främjar uppnåendet av målen i förordningen. Bakom regleringen ligger samhälleligt vägande skäl.  

De föreslagna tilläggsresurserna har stor betydelse för att det ska vara möjligt att anställa mer personal för skyndsam behandling av ansökningar med företräde och samtidigt förhindra att andra tillståndsansökningsärenden försenas jämfört med de nuvarande behandlingstiderna. 

I förslaget anvisas också den gemensamma kontaktpunkten för tillståndsprocessen som avses i förordningen. Inrättande av en gemensam kontaktpunkt beror på direkt förpliktande EU-lagstiftning. Rätten att uträtta ärenden via den gemensamma kontaktpunkten gäller endast vissa projekt. Dessa bestäms enligt förordningen. Rätten att uträtta ärenden via den gemensamma kontaktpunkten gäller alla de projekt vars avsikt är att producera sådana kritiska råmaterial som ingår i förteckningen över kritiska råmaterial i förordningen. Kritiska råmaterial är råmaterial som är ekonomiskt viktiga för EU och som är förenade med risk för försörjningsstörningar. Bakom regleringen ligger således samhälleligt vägande skäl. Rätten att uträtta ärenden via den gemensamma kontaktpunkten bestäms således utifrån kriterier som fastställts på förhand i förordningen om kritiska råmaterial.  

De föreslagna bestämmelserna kan med stöd av det som anges ovan i princip således inte anses problematiska med tanke på jämlikhetsbestämmelsen i 6 § i grundlagen. 

Rättsskydd och rätt till god förvaltning  

Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. I paragrafens 2 mom. fastställs det att offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning ska tryggas genom lag.  

Grundlagsutskottet har i sina utlåtanden (GrUU 14/2016 rd, GrUU 29/2014 rd) framfört att de grundläggande rättigheterna att få en rättvis rättegång och en sak behandlad utan dröjsmål är viktiga hörnstenar i rättsstaten.  

Det föreslagna 2 a § 4 mom. i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken förutsätter att strategiska projekt ges företräde i förhållande till andra tillståndsärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. Genom hänvisningsbestämmelserna i miljöskyddslagen och vattenlagen ska strategiska projekt också behandlas skyndsamt vid fullföljdsdomstolarna. Myndigheterna omfattas av grundlagens och förvaltningslagens krav på behandling utan dröjsmål också när de behandlar tillståndsärenden och förvaltningsärenden för andra projekt. Genom de tilläggsresurser som föreslås för regionförvaltningsverken i konsekvensbedömningen säkerställer man att andra ansökningar inte fördröjs på grund av företrädet.  

De föreslagna bestämmelserna äventyrar inte rätten till god förvaltning och rättsskydd enligt 21 § i grundlagen. 

Ansvar för miljön 

Bestämmelserna i 20 § i grundlagen omfattar de grundläggande fri- och rättigheterna som gäller miljön. I paragrafen föreskrivs det om ansvar för miljön (1 mom.) och fastställs det allmännas grundlagsenliga skyldigheter i fråga om rätten till miljön (2 mom.). Grundlagens 20 § 2 mom. har ansetts innebära ett i grundlag givet uppdrag att utveckla miljölagstiftningen så att människor får en större möjlighet att påverka beslut som gäller den egna livsmiljön (RP 309/1993 rd, s 71/I, GrUU 38/1998 rd, s. 2/I). 

I den juridiska litteraturen och i grundlagsutskottets utlåtanden (bland annat GrUU 21/1996 rd, GrUU 38/1998 rd, GrUU 10/2014 rd, GrUU 69/2018 rd och GrUU 55/2018 rd) har man gjort den tolkningen att det är fråga om en i normativt hänseende förpliktande bestämmelse om en grundläggande rättighet. De miljövärden som uttrycks i bestämmelsen om grundläggande miljörättigheter ska beaktas i all lagstiftning och rättskipning som har betydelse med tanke på miljön. 

Syftet med de föreslagna 2 a § 4 mom., 2 b § och 2 c § i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken är att främja projekt som omfattar kritiska och i synnerhet strategiska råmaterial och att säkerställa ett smidigt tillståndsförfarande för dem utan att äventyra en hög miljöskyddsnivå. Projekten i fråga kan anses ha en nyckelroll i genomförandet av den gröna och den digitala omställningen.  

Den föreslagna regleringen är förenlig med de grundläggande miljörättigheterna och bidrar för egen del till att de genomförs.  

Skydd för privatlivet 

Grundlagsutskottet har i regel bedömt bestämmelserna om myndigheternas rätt att få och lämna ut uppgifter trots sekretessbestämmelserna i förhållande till skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter kan enligt utskottet gälla "behövliga uppgifter" för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "uppgifterna är nödvändiga" för ett visst syfte (se till exempel GrUU 10/2014 rd, GrUU 17/2016 rd).  

I fråga om offentlig information har kontaktpunktsmyndighetens rätt till uppgifter redan tryggats med stöd av offentlighetslagen. När det gäller sekretessbelagda uppgifter föreslås det i propositionen att kontaktpunktsmyndigheten ska ha rätt att av de behöriga myndigheterna trots sekretessbestämmelserna (i offentlighetslagen eller i någon annan lag) få sådana uppgifter som är nödvändiga för att kunna fullgöra kontaktpunktsmyndighetens uppdrag. Uppföljningen av tidsfrister kan förutsätta att man får tillgång till sekretessbelagda uppgifter exempelvis ur handlingar som innehåller uppgifter om en sådan privat företagshemlighet som avses i 24 § 1 mom. 20 punkten i offentlighetslagen.  

Grundlagsutskottet anser att allmänna dataskyddsförordningens detaljerade bestämmelser, som tolkas och tillämpas i enlighet med de rättigheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, överlag utgör en tillräcklig rättslig grund även med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen. Korrekt tolkade och tillämpade motsvarar bestämmelserna i dataskyddsförordningen enligt utskottets uppfattning också den nivå på skyddet för personuppgifter som bestäms utifrån Europakonventionen. Således är det inte längre av konstitutionella skäl nödvändigt att det i speciallagstiftningen inom förordningens tillämpningsområde heltäckande och detaljerat föreskrivs om behandlingen av personuppgifter (GrUU 14/2018 rd). 

Enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen är behandlingen av personuppgifter laglig om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt artikel 6.3 i allmänna dataskyddsförordningen ska grunden för behandlingen i dessa fall regleras i enlighet med den nationella rätten eller unionsrätten. Den föreslagna bestämmelsen om kontaktpunktsmyndighetens rätt att få uppgifter utesluter inte personuppgifter från rätten att få uppgifter, eftersom till exempel uppgifter om sökanden kan innehålla uppgifter om en fysisk persons namn och adress. Detta gäller i synnerhet när sökanden är en fysisk person. I bestämmelsen tillämpas således det nationella handlingsutrymme som grundar sig på den allmänna dataskyddsförordningen eftersom den omfattar särskilda bestämmelser om behandlingen av personuppgifter. Användningen av det nationella handlingsutrymmet grundar sig på artikel 6.3 i dataskyddsförordningen, enligt vilken bestämmelserna i förordningen kan anpassas genom att det utfärdas särskilda bestämmelser om till exempel typen av uppgifter som ska behandlas, de registrerade, utlämnandet av personuppgifter och ändamålsbegränsningen i behandlingen. När behandlingen av personuppgifter grundar sig på artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen ska medlemsstatens nationella rätt uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Vid bedömningen av behovet av nationell lagstiftning om behandling av personuppgifter bör dessutom ett riskbaserat tillvägagångssätt tillämpas. Eftersom den nationella lagstiftningen förutsätter att det föreskrivs särskilt i lag om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter, är bestämmelsen i fråga nödvändig. Bestämmelsen begränsar rätten till information till de uppgifter som är nödvändiga för att kontaktpunktsmyndigheten ska kunna sköta sina uppgifter och kan därför anses vara proportionerlig ur dataskyddsförordningens perspektiv. 

Grundlagsutskottet har ansett att behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också krävs i dataskyddsförordningen måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter. (GrUU 14/2018 rd). Det är inte nödvändigt att behandla känsliga personuppgifter för att sköta kontaktpunktsmyndighetens uppgifter. Därför anses det inte nödvändigt med särskilda bestämmelser när det gäller skyddet för personuppgifter i den föreslagna lagen.  

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.