1.1  Lagen om pensionsstiftelser

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. Paragrafens 1—3 mom. motsvarar den gällande lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 4 och 5 mom. föreslås lagtekniska ändringar. Enligt paragrafens 4 mom. ska på en EES-tilläggspensionsstiftelse tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar, om inte något annat föreskrivs i 13 a eller 13 b kap. En pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska grundas antingen som en A-pensionsstiftelse eller som en AB-pensionsstiftelse. Efter grundandet kan en sådan pensionsstiftelse dessutom föras in i pensionsstiftelseregistret som en EES-tilläggspensionsstiftelse, om Finansinspektionen beviljar tillstånd för gränsöverskridande verksamhet. I paragrafens 5 mom. preciseras de bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser som inte ska tillämpas på B-pensionsstiftelser och inte heller på AB-pensionsstiftelsers B-avdelningar. I paragrafens 6 mom. föreskrivs att på en AB-pensionsstiftelses styrelsemedlemmar och ombudsman ska tillämpas vad som i 42 e § föreskrivs om vandel och lämplighet, ifall A-avdelningen har minst 100 försäkrade. Det är i praktiken omöjligt att i fråga om lagstadgad och frivillig tilläggspensionsverksamhet göra åtskillnad mellan bestämmelserna om en AB-pensionsstiftelses styrelse och ombudsman, eftersom en AB-pensionsstiftelses styrelse och ombudsman svarar både för den lagstadgade verksamheten och för tilläggspensionsverksamheten. 

1 a §. Vilka bestämmelser som ska tillämpas på pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet beror på pensionsstiftelsens storlek. Små A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar blir lättare reglerade för att de små pensionsstiftelsernas administrativa börda inte ska bli oskäligt tung till följd av genomförandet av direktivet. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om undantag som gäller små pensionsstiftelser med tilläggspensionsverksamhet. Enligt det momentet ska bestämmelserna om genomförande av direktivet i regel inte tillämpas på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade. Med paragrafens 1 mom. utnyttjas det nationella handlingsutrymmet i direktivets artikel 5.1 där det föreskrivs att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tilläggspensionsanstalter som har färre än 100 medlemmar, med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 32—35. Direktivets artiklar 19.1, 21.1 och 21.2 ska emellertid tillämpas på alla A-pensionsstiftelser som har minst 16 medlemmar. De artiklarna gäller kapitalförvaltning och förvaring av tillgångar. I direktivet definieras begreppet medlem på samma sätt som enligt den nya definitionen av begreppet försäkrad i lagen om pensionsstiftelser. Enligt paragrafens 1 mom. ska på en pensionsstiftelse vars tilläggspensionsverksamhet omfattar fler än 15 men färre än 100 försäkrade inte tillämpas de nya bestämmelserna om genomförande av direktivet på information till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare. Inte heller de nya bestämmelserna om företagsstyrningssystem ska tillämpas, med undantag för den allmänna bestämmelsen om företagsstyrningssystem i 42 b §. På små pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska i regel inte tillämpas bestämmelserna om genomförande av direktivet i nya 8 a kap. om tillsyn över pensionsstiftelser, bestämmelserna i nya 13 a kap. om gränsöverskridande verksamhet eller bestämmelserna i nya 13 b kap. om gränsöverskridande överlåtelser. 

Paragrafens 2 mom. är en nationell reglering. Enligt momentet ska på sådana pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har minst 100 försäkrade och på vilka därför tillämpas bestämmelser om genomförande av direktivet, inte tillämpas de redan nu gällande bestämmelser som i fortsättningen ska tillämpas på små pensionsstiftelser. Enligt paragrafens 3 mom. ska utöver vad som föreskrivs i 1 mom. vissa bestämmelser inte tillämpas på A-pensionsstiftelser som har färre än 16 försäkrade. om investering och företagsstyrningssystem tillämpas på A-pensionsstiftelser med minst 16 försäkrade. Dessa bestämmelser gäller investering, förvaltning och förvaring av tillgångar samt de krav som ska ställas på företagsstyrningssystems effektivitet, ändamålsenlighet och proportionalitet. Genom ovan nämnda moment verkställs delvis direktivets artikel 5.1. Paragrafens 4 mom. om A-pensionsstiftelser ska tillämpas också på AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar. 

1 b §. I denna paragraf föreskrivs om anmälningsförfarandet i fråga om antalet försäkrade i pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Eftersom frågan om vilka bestämmelser som ska tillämpas är beroende av om A-pensionsstiftelsen eller A-avdelningen har färre än 100 försäkrade, kan A-pensionsstiftelsen och AB-pensionsstiftelsen underrätta Finansinspektionen i det fall att antalet medlemmar sjunker under 100. En pensionsstiftelse kan emellertid besluta fortsätta sin verksamhet enligt de bestämmelser som ska tillämpas på pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade. Om en pensionsstiftelse inte underrättar Finansinspektionen om att antalet försäkrade sjunker under 100, ska pensionsstiftelsen fortsätta sin verksamhet i enlighet med ovan nämnda bestämmelser. Genom momentet genomförs delvis direktivets artikel 5.1. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska en pensionsstiftelse utan dröjsmål meddela Finansinspektionen om antalet försäkrade stiger till minst 100. Enligt paragrafens 3 mom. ska en A-pensionsstiftelse vars tilläggspensionsverksamhet omfattar minst 16 försäkrade utan dröjsmål meddela Finansinspektionen detta. Enligt direktivets artikel 5.1 ska vissa bestämmelser om investering, kapitalförvaltning och förvaring tillämpas på A-pensionsstiftelser och A-avdelningar med minst 16 försäkrade. Finansinspektionen ska av ovan nämnda skäl ha uppdaterad information om antalet försäkrade. I paragrafens 5 mom. föreskrivs om antecknande av uppgifter som avses i 1—4 mom. i pensionsstiftelseregistret samt att Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i meddelandena. 

2 §. Denna paragraf justeras av lagtekniska skäl. Paragrafens definitioner stämmer delvis överens med definitionerna i den 2 § som upphävs. Med paragrafens genomförs dessutom direktivets artikel 6 vars definitioner ska tillämpas endast på frivillig tilläggspensionsverksamhet. I paragrafen definieras begreppen A-pensionsstiftelse, B-pensionsstiftelse, AB-pensionsstiftelse, sampensionsstiftelse, personer som hör till verksamhetskretsen och begreppet utländsk EES-tilläggspensionsanstalt. De ovan nämnda definitionerna stämmer bättre överens med de tidigare gällande definitionerna i 2 § i lagen om pensionsstiftelser. Dessutom definieras i paragrafen, på motsvarande sätt som enligt den tidigare bestämmelsen, begreppen tjänsteföretag, fastighetssammanslutning, skuldförbindelse, EES-stat och biometrisk risk. Lagtekniska ändringar föreslås i definitionen av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i paragrafens 15 punkt och i definitionen av koncernbegreppet i paragrafens 29 punkt. Paragrafens 6—13 punkt motsvarar direktivets definitioner. I paragrafens 7 punkt definieras begreppet tilläggspensionsarrangemang, varmed avses ett avtal, en annan stiftelseurkund eller stadgar vari anges vilka tilläggspensionsförmåner som ska beviljas och på vilka villkor. I en pensionsstiftelses stadgar kan definieras flera tilläggspensionsarrangemang, om förmånerna och förutsättningarna för beviljande av dem skiljer sig från varandra exempelvis i fråga om olika personalkategorier. Definitionerna i paragrafens 32—34 punkt motsvarar den nationella lagstiftning varmed direktivet 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument har satts i kraft. 

I paragrafens 8 punkt definieras begreppet finansierande företag varmed avses en arbetsgivare eller självständig yrkesutövare som erbjuder ett tilläggspensionsarrangemang eller gör inbetalningar till en pensionsstiftelse. Genom definitionen av begreppet finansierande företag varken utvidgas eller ändras regleringen av aktörer som grundar en pensionsstiftelse. Enligt lagen om pensionsstiftelser kan en pensionsstiftelse grundas av arbetsgivare eller, när det är fråga om en sampensionsstiftelse, gemensamt av flera arbetsgivare. En självständig yrkesutövare kan vara grundare av och ansluta sig till en pensionsstiftelse i ett senare skede endast om yrkesutövaren samtidigt också är arbetsgivare. I paragrafens 9 punkt definieras vad som avses med tilläggspensionsförmåner i samband med frivillig tilläggspensionsverksamhet. Enligt definitionen avses med tilläggspensionsförmåner också utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall och som kompletterar pensioner eller betalas utöver pensioner. Med tilläggspensionsförmåner avses inte så kallad registrerat tilläggspensionsskydd inom arbetspensionssystemet. I paragrafens 10 punkt definieras begreppet försäkrad. Därmed avses en person som inte är förmånstagare eller presumtiv försäkrad och vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt ett tilläggspensionsarrangemang. Den försäkrade kan vara en person som hör till en A-pensionsstiftelses och en AB-pensionsstiftelses verksamhetskrets eller en person med fribrev. Definitionen av begreppet försäkrad omfattar mera än de personer som hör till verksamhetskretsen, eftersom som försäkrad inom tilläggspensionsverksamheten räknas också personer som fått fribrev. Med försäkrad avses inte sådan person med fribrev som är inte berättigad till tilläggspension ny eller i framtiden. Med försäkrad avses inte förmånstagare. Eftersom definitionen av begreppet försäkrad används också inom gränsöverskridande verksamhet och vid gränsöverskridande överlåtelser av tilläggspensionsarrangemang, är definitionen av begreppet försäkrad på så sätt allmän att den inte är bunden enbart till tilläggspensionsverksamhet i form av en pensionsstiftelse. Definitionen av begreppet försäkrad motsvarar definitionen av begreppet medlem i direktivets artikel 6.5. I paragrafens 14 punkt definieras begreppet EES-tilläggspensionsstiftelse, varmed avses en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsverksamhet och på vars tilläggspensionsarrangemang tillämpas någon annan EES-stats än Finlands social- och arbetslagstiftning och lagstiftningen om information till försäkrade och förmånstagare. En EES-pensionsstiftelse kan förvalta ett sådant tilläggspensionsarrangemang antingen med anledning av ett gränsöverskridande förfarande enligt 13 a kap. eller med anledning av en gränsöverskridande överlåtelse enligt 13 b kap. 

2 a §. Det föreslås att till lagen om pensionsstiftelser av lagtekniska skäl fogas en ny 2 a § om personer som hör till verksamhetskretsen. Paragrafen motsvarar gällande 2 § 2—4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. 

5 a §. Denna paragraf är ny. Enligt 1 mom. ska tillgångarna i en pensionsstiftelses tilläggspensionsverksamhet investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar de försäkrades och förmånstagarnas intressen. Vid en eventuell intressekonflikt ska pensionsstiftelsen och den enhet som förvaltar dess investeringar säkerställa att investeringarna görs uteslutande på ett sätt som är förenligt med de försäkrades och förmånstagarnas intressen. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 19.1 a. Enligt paragrafens 2 mom. kan en pensionsstiftelse också i samband med investering av tilläggspensionsverksamhetens tillgångar ta hänsyn till investeringarnas långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 19.1 b. 

5 b §. Denna paragraf är ny. Enligt 1 mom. ska tillgångarna inom en pensionsstiftelses tilläggspensionsverksamhet investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade investeringsportföljen. Med momentet genomförs delvis direktivets artikel 19.1 c. Enligt nya 5 b § 2 mom. ska tilläggspensionsverksamhetens tillgångar till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar utanför reglerade marknader måste hållas på aktsamma nivåer. I momentet förskrivs om den allmänna princip som närmare regleras i 6 kap. där det föreskrivs om pensionsansvar och täckande av detta samt om solvenskapital. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 19.1 d. 

6 a §. Med denna paragraf genomförs direktivets artikel 7 tredje stycket där det föreskrivs att som allmän princip ska tilläggspensionsanstalter i sin verksamhet, där så är relevant, beakta målet att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna. Det är fråga om en allmän princip som i materiellt hänseende konkretiseras utifrån särdragen i respektive tilläggspensionsarrangemang. Paragrafen ska tillämpas både på förmåns- och på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Paragrafen understryker tilläggspensionsarrangemangens hållbarhet på lång sikt. 

2 kap. Grundande av pensionsstiftelse

7 §. Paragrafens 1, 2 och 4 mom. stämmer överens med gällande 7 § i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 3 mom. föreslås ett tillägg enligt vilket en pensionsstiftelse ska ha sin centralförvaltning i Finland. Med det ändrade 3 mom. genomförs direktivets artikel 9.1. I direktivet förutsätts att en tilläggspensionsanstalt ska registreras utifrån den ort där anstaltens centralförvaltning är belägen. Med centralförvaltning avses den plats där anstaltens viktigaste strategiska beslut fattas. För uppfyllande av direktivets krav ska en pensionsstiftelses centralförvaltning vara belägen i Finland om syftet med stiftelsen är att tillhandahålla tilläggspensioner. Centralförvaltningen kan vara belägen i en annan kommun än den där anstalten har sin hemort. Som hemort kan registreras en kommun i Finland där den faktiska ledningen inte är belägen. 

9 §. I paragrafens 2 punkt föreslås en ändring i syfte att verkställas direktivets artikel 9.1. Det föreslås att till punkten fogas förutsättningen att i pensionsstiftelsens stadgar ska anges den kommun i Finland där en A-pensionsstiftelses och en AB-pensionsstiftelses centralförvaltning är belägen, om den är belägen någon annanstans än på hemorten. Centralförvaltningen anses vara belägen på den plats där pensionsstiftelsens viktigaste strategiska beslut fattas. 

16 §. Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar 16 § 2 och 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 1 mom. föreslås en mening där det uttryckligen konstateras att en pensionsstiftelse är en separat juridisk person. Pensionsstiftelsen är en juridisk person som är fristående från sina grundare och från arbetsgivarna/försäkrarna och den svarar själv för sina åtaganden. Momentet stämmer överens med det gällande rättsläget. Det är fråga om en lagteknisk ändring varmed direktivets artikel 8 sätts i kraft. 

19 §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 19 § i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. enligt vilket Finansinspektionen kan be om en utredning varav det framgår att ledningen uppfyller de krav som föreskrivs i denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om utredningen. Det nya 5 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll Finansinspektionens nuvarande föreskrifter och anvisningar till pensionsstiftelserna. 

5 a kap. Företagsstyrningssystem och kapitalförvaltning vid pensionsstiftelser som beviljar tilläggspensioner

42 a §. I denna nya paragraf föreslås en bestämmelse om tillämpningsområdet för nya 5 a kap. Enligt paragrafen ska bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på annan lagstadgad verksamhet, dvs. på A-pensionsstiftelser och på AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar. 

42 b §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 21.1 och 21.2. I paragrafen föreskrivs om de allmänna krav som ställs på tilläggspensionsanstalters företagsstyrning och hur den ska ordnas i praktiken. Avsikten med de föreslagna bestämmelserna om företagsstyrning är att för tilläggspensionsanstalterna möjliggöra en ändamålsenlig riskhantering och att skydda de försäkrades och förmånstagarnas intressen. De krav som ställs på företagsstyrningssystemet ska anpassas till respektive pensionsstiftelses verksamhet för att den administrativa bördan inte ska bli orimligt stor. Företagsstyrningssystemet stödjer ledningen av pensionsstiftelsen vilket innebär att de kravs om ställs på systemet står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten. Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med pensionsstiftelsens investeringar. En pensionsstiftelse är inte skyldig att fatta sina investeringsbeslut på så sätt att de ovan nämnda faktorerna har betydelse för besluten. Investeringspolitiken ska emellertid baseras på medvetna val. I fråga om företagsstyrningssystemets ändamålsenlighet ska regelbundet göras en intern bedömning. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser ha ett effektivt företagsstyrningssystem som möjliggör en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet och står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten. Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionsstiftelsernas organisationsstruktur vara ändamålsenlig och tydlig. Ansvarsområdena ska på ett ändamålsenligt sätt delas upp och avskiljas från varandra. I företagsstyrningssystemet ska ingå ett effektivt informationssystem. 

42 c §. Med denna nya paragraf verkställs direktivets artiklar 21.3—21.5. I paragrafen föreskrivs utöver bestämmelserna i 42 b § om de allmänna krav som ställs på tilläggspensionsanstalters förvaltning och ordnandet av denna i praktiken. Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser upprätta och tillämpa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, vid behov, för aktuariefunktionen samt för utkontrakterad verksamhet. Riktlinjerna ska godkännas på förhand och ses över minst vart tredje år. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionsstiftelserna för intern kontroll upprätta ett effektivt system som ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på pensionsstiftelsens samtliga organisationsnivåer. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska pensionsstiftelserna vidta ändamålsenliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt samt utarbeta en beredskapsplan. För ändamålet ska tilläggspensionsanstalten använda ändamålsenliga och proportionerliga system resurser och förfaranden. Den föreslagna bestämmelsen preciserar den beredskapsskyldighet som föreskrivs på lagnivå. Enligt beredskapsanvisningarna från försäkringspoolens arbetspensions- och socialförsäkringsgrupp (Arbetspensionsbranschens beredskapsanvisningar 2017) avses med beredskap verksamhet varmed det säkerställs att uppgifter i alla situationer sköts så störningsfritt som möjligt. Beredskapsåtgärder är till exempel riskbedömning, kontinuitets- och beredskapsplanering, tekniska och strukturella förberedelser, utbildning, övningar samt reservering av kritiska resurser. Beredskapen indelas i planering, sådana praktiska förberedande åtgärder som beredskapen förutsätter, genomförande och utveckling av åtgärderna samt övning. Enligt de nämnda beredskapsanvisningarna är syftet med beredskapsplaneringen att för sin del säkerställa livsviktiga funktioners kontinuitet i allvarliga störningssituationer och under undantagsförhållanden så att människornas livsbetingelser, samhällets funktionsförmåga och den nationella självständigheten alltid tryggas. Enligt beredskapslagen är det statsmyndigheternas, de statliga affärsverkens och kommunernas lagstadgade skyldighet att under alla förhållanden säkerställa att deras uppgifter kan skötas störningsfritt. I fråga om pensionsstiftelser föreskrivs det om beredskapsplanering i 4 a § i lagen om pensionsstiftelser. Enligt den paragrafen har Finansinspektionen gett anvisningar om beredskap för undantagsförhållanden och för störningssituationer under normala förhållanden. Finansinspektionens och Försäkringspoolens anvisningar uppfyller direktivets krav på beredskap vilket innebär att bestämmelsen inte i praktiken innebär någon ändring av de åtgärder som förutsätts i fråga om tilläggspensionsanstalternas beredskap. 

42 d §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 22.1 i fråga om personer som utför nyckelfunktioner. Enligt paragrafen ska de personer som utför en pensionsstiftelses nyckelfunktioner samt de personer eller enheter som anlitas för att utföra funktionerna ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. En person som är omyndig eller som har försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud får inte vara en person som utför nyckelfunktioner. Med lämplighetskravet avses också att de ska vara tillförlitliga och hederliga. 

Med att de personer som utför nyckelfunktioner i form av internrevision, att de personer som utför centrala aktuariefunktioner och att de personer som utför andra nyckelfunktioner ska vara lämpliga, avses att de ska ha tillräckliga yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt. Om en pensionsstiftelse har utsett personer som ska utföra nyckelfunktioner, exempelvis svara för internrevision, räcker det att den ansvarsperson som utsetts har de i paragrafen nämnda förutsättningarna för att utföra nyckelfunktionen. Lämplighetskravet när det gäller personer som utför nyckelfunktioner ska tillämpas också på personer till vilka ansvaret för nyckelfunktioner har utkontrakterats, dvs. på sådana personer som är anställda hos en pensionsstiftelses tjänsteföretag och som har utsetts till ansvarspersoner för pensionsstiftelsens nyckelfunktioner. 

Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 22.2. Enligt momentet kan Finansinspektionen be om en utredning varav det framgår att de personer som avses i 1 mom. uppfyller de krav som föreskrivs i paragrafen. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter bland annat om utredningens innehåll, leveranssätt och leveranstid. 

42 e §. Denna paragraf är ny. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 22.1 om personer som i praktiken leder pensionsstiftelsen. Enligt paragrafen ska de personer som i praktiken ansvarar för en tilläggspensionsanstalts verksamhet ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. Uttrycket god vandel inbegriper tillförlitlighet och hederlighet. 

Med lämplighetskravet avses i fråga om pensionsstiftelsens styrelsemedlemmar att de kollektivt har kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull förvaltning av pensionsstiftelsen. Också pensionsstiftelsens ombudsman måste ha tillräckliga kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att ta hand om sina uppgifter. Till åtskillnad från den gällande lagen om pensionsstiftelser räcker det inte att pensionsstiftelsen i sin anställning har tillräckligt kompetenta och erfarna rådgivare. Med personer som i praktiken ansvarar för en pensionsstiftelses verksamhet avses pensionsstiftelsens styrelsemedlemmar och ombudsman. En pensionsstiftelse ska ha en styrelse med minst fem medlemmar och minst fem ersättare. Dessutom ska pensionsstiftelsen ha en ombudsman. Enligt lagen om pensionsstiftelser ska styrelsen sköta pensionsstiftelsens förvaltning och se till att dess verksamhet ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Ombudsmannen ska sköta pensionsstiftelsens löpande förvaltning enligt styrelsens anvisningar och föreskrifter. Dessutom ska ombudsmannen se till att pensionsstiftelsens bokföring är lagenlig och att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt. Om en suppleant träder i stället för en styrelsemedlem, då den ordinarie medlemmen varaktigt eller tillräckligt är förhindrad, ska styrelsen också i denna sammansättning tillsammans med pensionsstiftelsens ombudsman uppfylla lämplighetskravet och kravet på god vandel. 

Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 21.2. Finansinspektionen ska kunna bedöma om styrelsemedlemmarna och suppleanterna, ombudsmannen och de personer som utför nyckelfunktioner uppfyller de krav som föreskrivs i 1 mom. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter bland annat om utredningens innehåll, leveranssätt och leveranstid. 

Om en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse har minst 100 försäkrade ska på styrelsemedlemmarna och suppleanterna samt på ombudsmannen utöver denna paragraf tillämpas 19 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I de ovan nämnda momenten föreskrivs om krav gällande boningsort och om krav på pensionsstiftelsens ledning. Dessutom föreskrivs att en person som är omyndig eller har försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud inte får vara styrelsemedlem eller ombudsman. 

42 f §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 22.3—22.6. I paragrafen föreskrivs om handlingar med vilka en person som är medborgare i någon annan EES-stat än Finland kan visa att han eller gon har god vandel och är lämplig. Utgångspunkten är den att personer som är medborgare i någon annan EES-stat än Finland med motsvarande handlingar som en finsk medborgare ska kunna visa att han eller hon har god vandel och är lämplig. Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om dessa handlingar för ledningens, dvs. ombudsmannens och styrelsemedlemmarnas samt suppleanternas vidkommande. Om de handlingar som avses i Finansinspektionens föreskrifter inte kan fås i fråga om en person som är medborgare i en annan EES-stat än Finland eller om personen i fråga så önskar, kan han eller hon alternativt som utredning lägga fram andra handlingar än sådana som avses i denna paragraf. Sådana handlingar kan i regel fås i den EES-stat vars medborgare personen i fråga är. 

42 g §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 23. I paragrafen föreskrivs om de krav som ställs på tilläggspensionsanstalters löne- och arvodespolitik. En tilläggspensionsanstalts löne- och arvodespolitik har betydelse för anstaltens riskhantering. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser fastställa en löne- och arvodespolitik. Denna ska tillämpas på de personer som i praktiken ansvarar för tilläggspensionsanstaltens verksamhet, på dem som utför nyckelfunktioner samt på andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på pensionsstiftelsens riskprofil. Löne- och arvodespolitiken ska tillämpas på tjänsteföretag som sköter utkontrakterad verksamhet, utom i det fall att tjänsteföretagen hör till tillämpningsområdet för direktiven som nämns i direktivets artikel 2.2 b, dvs. Europaparlamentets och rådets direktivet 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU och 2014/65/EU. Om pensionsstiftelsen har utkontrakterat en nyckelfunktion eller ombudsmannauppgiften till ett tjänsteföretag, ska de principer för löne- och arvodespolitiken som avses i denna paragraf tillämpas också på en person som i tjänsteföretagets anställning sköter pensionsstiftelsens nyckelfunktioner. Med andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på pensionsstiftelsens riskprofil avses exempelvis pensionsstiftelsens kapitalförvaltare. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionsstiftelsens löne- och arvodespolitik stå i proportion till pensionsstiftelsens storlek och organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. Löne- och arvodespolitiken ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med pensionsstiftelsens verksamheter, riskprofil, mål, långsiktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet. Löne- och arvodespolitiken får inte skapa incitament till risktagande som är oförenligt med pensionsstiftelsens riskprofiler och regler. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska pensionsstiftelsen fastställa allmänna principer för löne- och arvodespolitiken samt se över och uppdatera dem åtminstone vart tredje år och ansvara för genomförande av politiken. Pensionsstiftelsen ska regelbundet offentliggöra relevant information om sin löne- och arvodespolitik om inte annat föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679. Informationen om löne- och arvodespolitiken kan offentliggöras på en så allmän nivå att dataskyddet för enskilda personer inte kränks. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om de principer som en tilläggspensionsanstalt ska iaktta då löne- och arvodespolitiken fastställs och tillämpas. Enligt momentet ska löne- och arvodespolitiken bidra till en sund, aktsam och effektiv ledning och förvaltning av pensionsstiftelsen. Vidare ska den vara förenlig med de långsiktiga intressena hos försäkrade och förmånstagare när det gäller tilläggspensionsarrangemang som förvaltas av pensionsstiftelsen och den ska inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter. Löne- och arvodespolitiken ska också vara förenlig med en konsekvent, sund och effektiv riskhantering. Dessutom ska lönerna och arvodena förvaltas och övervakas på ett tydligt, transparent och effektivt sätt. 

42 h §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 24.1—24.3. I paragrafen föreskrivs om de allmänna krav som ställs på en pensionsstiftelses nyckelfunktioner. En nyckelfunktion är enligt direktivets ingress liktydig med kapaciteten att utföra vissa företagsstyrningsuppgifter. Tilläggspensionsanstalterna bör därför ha tillräcklig kapacitet för en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Fastställandet av en viss nyckelfunktion bör dock inte hindra en tilläggspensionsanstalt från att fritt besluta hur den vill organisera denna nyckelfunktion i praktiken. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser ha nyckelfunktioner, dvs. en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion och vid behov en aktuariefunktion. De personer som utför nyckelfunktioner ska kunna sköta sina uppgifter på ett effektivt, objektivt, rättvist och oberoende sätt. 

Enligt paragrafens 2 mom. får en pensionsstiftelse tillåta att en person eller organisatorisk enhet utför flera nyckelfunktioner. Denna möjlighet ska dock inte gälla internrevisionsfunktioner som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska den person eller organisatoriska enhet som utför en nyckelfunktion vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion hos den arbetsgivare som försäkrar arbetstagarna eller andra personer hos pensionsstiftelsen. Med Finansinspektionens tillstånd får, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet, pensionsstiftelsen för nyckelfunktioner anlita samma privatperson eller organisationsenhet som en arbetsgivare som försäkrar i pensionsstiftelsen. Detta förutsätter att pensionsstiftelsen ger en utredning om hur den förhindrar eller hanterar eventuella intressekonflikter med den försäkrande arbetsgivaren. Med Finansinspektionens tillstånd får också interna kontrollfunktioner utföras av samma person eller organisationsenhet som hos en arbetsgivare som försäkrar i pensionsstiftelsen. 

Enligt paragrafens 4 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om ansökningar som avses i 3 mom. 

42 i §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 24.4—24.6. I paragrafen föreslås bestämmelser om sådana personers anmälningsskyldighet som utför pensionsstiftelsers nyckelfunktioner. Enligt paragrafens 1 mom. ska personer med nyckelfunktioner rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till pensionsstiftelsens styrelse som beslutar vilka åtgärder som ska vidtas. Det är skäl att ha en låg tröskel för rapportering och rekommendationer till styrelsen. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska personer med nyckelfunktioner, utan att det påverkar rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, underrätta Finansinspektionen i sådana fall då pensionsstiftelsens styrelse inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder, när den person som utför nyckelfunktionen har rapporterat till styrelsen att den har upptäckt en betydande risk för att pensionsstiftelsen inte kommer att uppfylla ett väsentligt lagstadgat krav eller att personen i fråga har konstaterat en väsentlig materiell överträdelse. Som en sådan lämplig åtgärd som avses i momentet kan avses till exempel avbrytande av ett förfarande, korrigering eller rättelse i ett ärende samt undanröjande av konsekvenserna av ett förfarande. Den skyldighet som föreskrivs i momentet begränsar inte en persons rätt att vägra vittna mot sig själv. 

42 j §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 25. I paragrafen föreskrivs om pensionsstiftelsers riskhanteringsfunktion som enligt direktivet är en av deras nyckelfunktioner. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser ha en effektiv riskhanteringsfunktion som står i proportion till deras storlek och organisation samt till pensionsstiftelsens verksamhet. Riskhanteringsfunktionen ska underlätta hanteringen av ett riskhanteringssystem. Riskhanteringssystemet ska bygga på strategier, processer och förfaranden som är nödvändiga för att spåra, mäta och hantera samt till pensionsstiftelsen och dess tilläggspensionsarrangemang rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som pensionsstiftelsen och dess tilläggspensionsarrangemang är exponerade för. Riskhanteringssystemet ska också ha förfaranden för rapportering till pensionsstiftelsens styrelse om risker. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska riskhanteringssystemet stå i proportion till pensionsstiftelsens storlek och interna organisation samt verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet, med beaktande av de risker som kan uppstå i tilläggspensionsanstalter eller företag som sköter utkontrakterade verksamheter. Riskhanteringssystemet ska från fall till fall fungera åtminstone på de områden som nämns i momentets a—g punkter, dvs. exempelvis förvaltning av tillgångar och skulder, investeringar samt hantering av operativa risker. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska i det fall att försäkrade och förmånstagare i enlighet med pensionsstiftelsens stadgar stå för risker, riskhanteringssystemet även ta hänsyn till de riskerna ur de försäkrades och förmånstagarnas synvinkel. Härmed avses premiebaserade tilläggspensionsarrangemang där beloppet av den försäkrades tilläggspension är beroende av de inbetalda premierna och avkastningen på dem. Exempelvis investeringsbunden tilläggspension är en premiebaserad form av tilläggspension. 

42 k §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 26. I paragrafen föreskrivs om pensionsstiftelsers internrevisionsfunktion som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet. Enligt paragrafen ska pensionsstiftelser ha en effektiv internrevisionsfunktion som står i proportion till pensionsstiftelses storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. Internrevisionsfunktionen ska utvärdera lämpligheten och effektiviteten hos systemet för intern kontroll. Utvärderingen gäller ordnandet av verksamheten. 

Internrevisionsfunktionen ska vara oberoende av andra nyckelfunktioner och den får inte skötas av en person eller organisationsenhet som utför en annan nyckelfunktion. I övrigt får tilläggspensionsanstalten besluta om ordnandet av verksamheten också i fråga om andra nyckelfunktioner. 

42 l §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 27. I paragrafen föreskrivs om aktuariefunktionen som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet samt om de krav som ställs på aktuariefunktionen. 

I paragrafens 1 mom. föreskrivs att om en pensionsstiftelse själv erbjuder täckning för biometriska risker eller för nivån på investeringsverksamhetens avkastning eller förmånerna, ska aktuariefunktionen uppfylla vissa krav. Om pensionsstiftelsen själv garanterar biometriska risker är arbetsgivaren i praktiken inte tillskottspliktig i anslutning till pensionsarrangemanget. Aktuariefunktionen ska vara effektiv och utföra de uppgifter som föreskrivs i paragrafen, dvs. samordna och övervaka beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, bedöma lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning, bedöma om de data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är tillräckliga samt bedöma deras kvalitet, jämföra de antaganden som ligger till grund för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar med den faktiskt utvecklingen, informera pensionsstiftelsens styrelse om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar är, yttra sig om pensionsstiftelsens övergripande politik, om pensionsstiftelsen har en sådan politik, yttra sig om försäkringsarrangemangens lämplighet, om pensionsstiftelsen har sådana arrangemang, och bidra till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet. 

Bestämmelser om pensionsstiftelsers försäkringsmatematiker finns också i 135 § i lagen om pensionsstiftelser. Den nämnda paragrafen ska tillämpas på samtliga pensionsstiftelser. Däremot ska föreslagna 42 l § tillämpas endast på pensionsstiftelser vilkas tilläggspensionsverksamhet omfattar minst 100 försäkrade. 

42 m §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 28. I paragrafen föreskrivs om pensionsstiftelsers riskbedömning i anslutning till riskhanteringssystemet. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser på ett sätt som står i proportion till deras storlek och interna organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet, göra en egen riskbedömning och dokumentera denna bedömning. Riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av pensionsstiftelsens eller dess tilläggspensionsarrangemangs riskprofil. Om det sker en betydande förändring av ett visst tilläggspensionsarrangemangs riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just det arrangemanget. Riskbedömningen ska beaktas i pensionsstiftelsens strategiska beslut. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska riskbedömningen inkludera en beskrivning av hur den egna riskbedömningen är inkluderad i pensionsstiftelsens processer och en bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet samt en beskrivning av hur pensionsstiftelsens förebygger intressekonflikter med den försäkrande arbetsgivaren i det fall att pensionsstiftelsen utkontrakterar nyckelfunktioner till arbetsgivaren. Riskbedömningen ska också innehålla en bedömning av pensionsstiftelsens totala finansieringsbehov och återhämtningsplan samt en bedömning av riskerna för försäkrade och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och effektiviteten i korrigerande åtgärder, med beaktande av indexeringsmekanismer och mekanismer för reducering av förmåner. Med förmåner avses sådana förmåner som tillkommit före ändringstidpunkten. Riskbedömningen behöver inte omfatta en begränsning av förmånernas framtida tillväxt. Vidare ska riskbedömningen innehålla en kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensionsförmåner och garantier, överenskommelser och andra typer av finansiellt stöd från den arbetsgivare som försäkrar i pensionsstiftelsen, försäkring eller återförsäkring från ett företag som omfattas av Solvens II-direktivet eller täckning genom ett pensionsgarantisystem till förmån för pensionsstiftelsen eller de försäkrade och förmånstagarna. Dessutom ska riskbedömningen omfatta en kvalitativ bedömning av de operativa riskerna, om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön, sociala risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar. Riskbedömningen ska anpassas till pensionsstiftelsens storlek och organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska pensionsstiftelserna med avseende på tillämpningen av riskbedömningen ha metoder för att kartlägga och bedöma de risker som de är utsatta för eller kan utsättas för och som kan inverka på deras förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Dessa metoder ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i pensionsstiftelsernas verksamhet. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen. 

Paragrafens 4 mom. är en nationell reglering. Enligt momentet ska pensionsstiftelser tillställa Finansinspektionen ett sammandrag av riskbedömningens resultat och de metoder som använts. 

42 n §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 29. I paragrafen föreskrivs om årsbokslut och verksamhetsberättelser som ska upprättas av pensionsstiftelser och som gör det möjligt för pensionsstiftelsens styrelse att övervaka pensionsstiftelsens finansiella ställning och bedöma om pensionsstiftelsen klarar av sina åtaganden. I direktivet används termen förvaltningsberättelse i stället för verksamhetsberättelse. En förvaltningsberättelse är en fritt utformad handling vars innehåll inte är reglerat. I lagen om pensionsstiftelser och i bokföringslagen föreskrivs däremot om innehållet i och offentliggörandet av verksamhetsberättelsen. En verksamhetsberättelse är av de skäl som nämns ovan mera ändamålsenlig när det gäller att uppnå de syften som nämns i direktivets artikel 29. Eftersom det är fråga om ett minimidirektiv kan det på nationell nivå ställas strängare krav på pensionsstiftelser. Regleringen ökar inte pensionsstiftelsernas administrativa börda eftersom de redan enligt den gällande lagstiftningen varje år ska upprätta en verksamhetsberättelse. 

Enligt paragrafen ska pensionsstiftelsernas upprätta och offentliggöra årsbokslut och verksamhetsberättelser i vilka hänsyn tas till varje tilläggspensionsarrangemang som de förvaltar och, vid behov, årsbokslut och verksamhetsberättelser för varje tilläggspensionsarrangemang. Årsboksluten och verksamhetsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av pensionsstiftelsens tillgångar, skulder och finansiella ställning samt redovisa betydande investeringar. Årsboksluten och uppgifterna i verksamhetsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av pensionsstiftelsens styrelse och revisor. 

Bestämmelser om pensionsstiftelsers bokslut och verksamhetsberättelser finns i övrigt i 5 kap. i lagen om pensionsstiftelser, där det föreskrivs att på pensionsstiftelsers bokslut och verksamhetsberättelser i regel ska tillämpas bokföringslagen. Paragrafen ändrar inte det rådande rättsläget. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär. 

42 o §. I denna paragraf föreskrivs om de ytterligare krav som ställs på sådana pensionsstiftelsers investeringspolitik som hör till kapitlets tillämpningsområde. Bestämmelser om investeringsplanen och om principerna för investeringspolitiken finns också i 47 a § som ska tillämpas på alla pensionsstiftelser. Enligt nya 42 o § 1 mom. ska principerna för pensionsstiftelsernas investeringspolitik utöver vad som föreskrivs i 47 a § täcka åtminstone riskhanteringsprocesserna, en utredning om hur miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringspolitiken, en utredning om hur pensionsstiftelsen undviker en ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg samt en utredning om lämpligheten i pensionsstiftelsens kreditvärderingsförfaranden, med hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet. Med kreditbetyg avses detsamma som i hänvisningen till kreditbetyg i artikel 3.1 b i förordningen (EG) nr 1060/2009. Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionsstiftelserna offentliggöra en utredning om principerna för investeringspolitiken. Med denna paragrafs 1 mom. 1—2 punkten, 2 mom. och med 47 a § genomförs direktivets artikel 30. 

Med paragrafens nya 1 mom. 3 och 4 punkten genomförs direktivets artikel 19.2. Enligt artikeln ska pensionsstiftelsen i principerna för investeringspolitiken utreda hur de undviker ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg samt utreda lämpligheten i pensionsstiftelsens kreditvärderingsförfaranden, med hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet. I Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar till pensionsstiftelserna finns för närvarande en föreskrift om användning av kreditbetyg i samband med investeringsverksamhet. Föreskriften innebär ett nationellt genomförande av IORP I-direktivets artikel 18.1 a som fogades till det direktivet genom direktiv 2013/14/EU om alltför stor förlitan på kreditbetyg. 

42 p §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 31.1—31.5. Enligt direktivet får en pensionsstiftelse utkontraktera hela eller delar av sin verksamhet på det villkor som föreskrivs i direktivet. Paragrafen ska inte tillämpas på utförande av sådana nyckelfunktioner som avses i 42 h § 3 mom. hos en arbetsgivare som försäkrar i pensionsstiftelsen. 

Enligt paragrafens 1 mom. får en pensionsstiftelse utkontraktera hela eller delar av sin verksamhet till tjänsteföretag som arbetar för pensionsstiftelsens räkning. Enligt momentet är det möjligt att utkontraktera en pensionsstiftelses funktioner, dvs. också nyckelfunktioner, ledning och förvaltning. Möjligheten att utkontraktera verksamheter gäller även utkontraktering som innebär att det företag till vilket pensionsstiftelsen har utkontrakterat verksamheter ytterligare får utkontraktera dem till en tredje part. 

Rätten att utkontraktera verksamheter enligt paragrafens 1 mom. gäller inte pensionsstiftelsens styrelse som i enlighet med denna lag ska se till att pensionsstiftelsens förvaltning och verksamheter ordnas på ett lämpligt sätt. Styrelsen får inte utkontrakteras eftersom pensionsstiftelsen i enlighet med 3 mom. ska bibehålla ansvaret för alla sina förpliktelser och eftersom styrelsen är den aktör som i praktiken ansvarar för dem. 

Enligt paragrafens 2 mom. får utkontrakteringen inte leda till att kvaliteten på pensionsstiftelsens företagsstyrningssystem försämras, att den operativa risken ökar i otillbörlig utsträckning, att Finansinspektionen får försämrade tillsynsmöjligheter eller till att möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till försäkrade och förmånstagare undergrävs. 

Enligt paragrafens 3 mom. ansvarar en pensionsstiftelse, trots att den utkontrakterat verksamheter, fortfarande för samtliga förpliktelser som följer av bestämmelser och föreskrifter om utkontraktering. Dessutom ska pensionsstiftelsen genom valet av tjänsteföretag och genom den löpande övervakningen säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar oklanderligt. Det har i praktiken en central betydelse att den sistnämnda förpliktelsen vederbörligen uppfylls, med beaktande av att pensionsstiftelsens förpliktelser ska kunna uppfyllas i fråga om de utkontrakterade verksamheterna. 

Enligt paragrafens 4 mom. ska utkontrakteringen av en pensionsstiftelses verksamhet föregås av ett skriftligt avtal som tydligt anger pensionsstiftelsens och tjänsteföretagets rättigheter och skyldigheter. Den skriftliga formen stödjer avtalets verkställbarhet. 

42 q §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 31.6 och 31.7. I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen ska underrättas om utkontrakteringar samt om information om utkontrakterade funktioner. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska en pensionsstiftelse i god tid på förhand underrätta Finansinspektionen om sin avsikt att utkontraktera funktioner. Detta betyder i praktiken att Finansinspektionen alltid ska underrättas innan den utkontrakterade funktionen inleds och i regel innan avtalet om utkontrakteringen träder i kraft. Om utkontrakteringen avser nyckelfunktioner eller förvaltning av pensionsstiftelsen ska detta anmälas till Finansinspektionen innan avtalet om en sådan utkontraktering träder i kraft. Finansinspektionen ska underrätta Finansinspektionen också om betydande förändringar i anslutning till utkontrakterade funktioner. 

Enligt paragrafens 2 mom. har Finansinspektionen rätt att av pensionsstiftelser och tjänsteföretag utan obefogat dröjsmål få information om utkontrakterade funktioner. Denna rätt gäller alla typer av utkontrakterade funktioner, dvs. också funktioner som utkontrakteras vidare. 

Enligt paragrafens 3 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om den information som ska ges om utkontraktering. Fast pensionsstiftelsen ska anmäla Finansinspektion om alla utkontrakterade funktioner, kan Finansinspektionen ge närmare föreskrifter om vissa anmälningar som gäller utkontraktering. 

42 r §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 32. Enligt paragrafen har pensionsstiftelser rätt att som kapitalförvaltare anlita förvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med kapitalförvaltning avses förvaltning av en kunds finansiella instrument med stöd av ett avtal som ingåtts med kunden, på så sätt att rätten att besluta om investeringar helt eller delvis har anförtrotts kapitalförvaltaren. Enligt paragrafen gäller rätten att anlita sådana kapitalförvaltare enligt de direktiv som räknas upp i paragrafen auktoriserade kapitalförvaltare och i direktivets artikel 2.1 angivna tilläggspensionsanstalter och auktoriserade sammanslutningar. De direktiv som räknas upp i paragrafen har i Finland satts i kraft bl.a. genom lagen om placeringsfonder (48/1999), försäkringsbolagslagen (521/2008), lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014), kreditinstitutslagen (610/2014) och lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017). I Finland förutsätts kapitalförvaltare ha verksamhetstillstånd. Kapitalförvaltning tillhandahålls i Finland bland annat av inlåningsbanker och av fondbolag som fått koncession för kapitalförvaltning. 

42 s §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 33.1—33.3 och 33.5. I paragrafen föreskrivs om pensionsstiftelsernas skyldighet att för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter anlita förvaringsinstitut som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med förvaringsinstitut avses ett arrangemang där en pensionsstiftelse håller ett pensionsarrangemangs tillgångar åtskilda från pensionsstiftelsens övriga tillgångar genom att överlämna pensionsarrangemangets tillgångar till en separat juridisk person för förvaring. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska en pensionsstiftelse för förvaring av sina tillgångar och för tillsynsuppgifter anlita ett eller flera förvaringsinstitut, om de försäkrade och förmånstagarna helt står för ett tilläggspensionsarrangemangs investeringsrisk. Som förvaringsinstitut kan i enlighet med de direktiv som nämns i paragrafens 1 mom. verka en sammanslutning i egenskap av förvaringsinstitut. Många pensionsstiftelser placerar tilläggspensionsarrangemangets tillgångar i en placeringsfond som anlitar ett sådant förvaringsinstitut som avses i denna paragrafs 1 mom. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska ett förvaringsinstitut utses genom ett skriftligt avtal. I avtalet ska föreskrivas om den information som ska ges förvaringsinstitutet för att detta ska kunna utföra de uppgifter som det ålagts. 

Enligt paragrafens 3 mom. om de försäkrade och förmånstagarna inte helt står för ett tilläggspensionsarrangemangs investeringsrisk och en pensionsstiftelse har inte anlitat ett förvaringsinstitut, ska en pensionsstiftelse ha ett system för att förebygga och lösa eventuella intressekonflikter i samband med uppgifter som annars utförs av ett förvaringsinstitut och en kapitalförvaltare. 

42 t §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 33.6 och 33.7. I paragrafen föreskrivs om de principer som ska iakttas när det gäller förvaringen av och tillsynen över pensionsstiftelsers och förvaringsinstituts tillgångar. Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser och förvaringsinstitut när de förvarar tillgångar och utför tillsynsuppgifter agera hederligt, korrekt, professionellt och oberoende samt i de försäkrades och förmånstagarnas intressen. 

Enligt paragrafens 2 mom. får ett förvaringsinstitut i princip inte utföra verksamhet som kan skapa intressekonflikter mellan pensionsstiftelsen, de försäkrade och förmånstagarna och sig självt. Sådan verksamhet får emellertid i undantagsfall förekomma om förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt oförenliga uppgifter, samtidigt som eventuella intressekonflikter identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för de försäkrade, förmånstagarna och pensionsstiftelsens styrelse. 

42 u §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 34.1—34.4. I paragrafen föreskrivs om förvaring av tillgångar och om förvaringsinstituts ansvar. Enligt paragrafens 1 mom. ska förvaringsinstitutet förvara och redovisa alla tillgångar som anförtros institutet. Tillgångarna kan bestå av finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument. Om tillgångarna består av finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats i förvaringsinstitutets bokföring, ska registreringen göras i enlighet med reglerna i det i paragrafen nämnda direktivet om marknader för finansiella instrument. Avsikten är att tillgångarna när som helst obestridligen ska kunna konstateras höra till nämnda pensionsstiftelse, försäkrade och förmånstagare. Nämnda direktiv 2014/65/EU har i Finland implementerats bland annat genom lagen om investeringstjänster (747/2012) och lagen om handel med finansiella instrument. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om förvaring av en pensionsstiftelses andra tillgångar än sådana som avses i 1 mom. För dessas vidkommande ska förvaringsinstitutet kontrollera att pensionsstiftelsen är tillgångarnas ägare och föra ett register över tillgångarna. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från pensionsstiftelsen och, om sådan finns tillgänglig, på grundval av extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat. 

Enligt paragrafens 3 mom. är ett förvaringsinstitut ansvarigt inför pensionsstiftelsen, de försäkrade och förmånstagarna för förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt. Detta ansvar påverkas inte av att förvaringsinstitutet har överfört tillgångar till en tredje part. 

42 v §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 35.1 och 35.2. I paragrafen föreskrivs om de uppgifter som ska skötas av ett förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter. Enligt paragrafens 1 mom. ska förvaringsinstitutet utföra pensionsstiftelsens uppdrag, såvida inte dessa strider mot lag eller pensionsstiftelsens stadgar. Förvaringsinstitutet ska också säkerställa att ersättningar för transaktioner som omfattar pensionsstiftelsens tillgångar inbetalas till pensionsstiftelsen inom sedvanliga tidsfrister. Dessutom ska förvaringsinstitutet säkerställa att inkomsterna från tillgångarna används i enlighet med pensionsstiftelsens stadgar. 

Enligt paragrafens 2 mom. får Finansinspektionen fastställa andra tillsynsuppgifter som förvaringsinstitutet ska utföra, trots vad som föreskrivs i 1 mom. 

6 kap. Pensionsansvaret och täckandet av det samt solvenskapitalet

44 §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak 44 § 1 och 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artiklar 13.1, 13.3 och 13.4 d. Med paragrafens 2 mom. genomförs artikel 13.5. I paragrafens 1 mom. tas i syfte att genomföra direktivet in principen att pensionsstiftelsens pensionsansvar ska motsvara de sammanlagda finansiella förbindelser som följer av tilläggspensionsarrangemangen. Detta stämmer överens med nuvarande praxis och rättsläge. Pensionsansvaret ska räcka till för att täcka pensioner som redan betalas ut och fortsättningen på övriga förmåner samt framtida pensioner. Pensionsstiftelsens försäkringsmatematiker ska varje år beräkna de försäkringstekniska avsättningarna. Pensionsstiftelsen ska ha en försäkringsmatematiker som dock inte behöver vara anställd hos pensionsstiftelsen. Det räcker att den aktör som till pensionsstiftelsen levererar försäkringsmatematiska tjänster har en försäkringsmatematiker för att göra försäkringsmatematiska beräkningar och utredningar för pensionsstiftelsen. 

44 a §. Denna paragraf ska tillämpas på beräkning av A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars pensionsansvar. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 44 a § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafens 1 mom. preciseras så att det tydligt framgår att bestämmandet av den räntesats som inom tilläggspensionsverksamheten ska användas för beräkning av pensionsansvaret hör till pensionsstiftelsens uppgifter och ansvar. I praktiken fastställer pensionsstiftelsens försäkringsmatematiker diskontoräntan och gör en framställning om den till pensionsstiftelsens styrelse. När försäkringsmatematikern överväger vilken diskontoränta som ska användas vid beräkning av pensionsansvaret ska han eller hon iaktta aktsamhet och beakta åtminstone vilken avkastning pensionsstiftelsens investeringar ger och hur riskabla de är, investeringarnas duration, dvs. framtida kassaflöden, försäkringsbeståndets struktur inom tilläggspensionsverksamheten samt disponibla riskbuffertar, exempelvis indexförhöjningsansvar och tillgångar som överskrider pensionsstiftelsens pensionsansvar. Om den maximiräntesats som Finansinspektionen bestämt är alltför hög med tanke på en enskild A-pensionsstiftelses eller AB-pensionsstiftelses A-avdelning, ska pensionsstiftelsens försäkringsmatematiker vid beräkningen av pensionsansvaret tillämpa en ränta som är lägre än maximiräntesatsen. 

Enligt paragrafens delvis nya 2 mom. ska Finansinspektionen meddela föreskrifter om den maximiräntesats som ska användas vid beräkning av pensionsansvaret. Enligt 44 a § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser fastslår social- och hälsovårdsministeriet genom förordning maximiräntesatsen för beräkning av pensionsansvaret. Avsikten med regleringen av maximiräntesatsen är liksom för närvarande att säkerställa att en betryggande och tillräckligt riskfri ränta används också då räntorna på kort sikt är exceptionellt höga. Finansinspektionen ska sträva efter att fastställa maximiräntesatsen så att räntesatsen hålls relativt stabil. Tilläggspensionsförsäkring är en långsiktig verksamhet där räntan vid beräkning av pensionsansvaret ska motsvara sådana långsiktiga avkastningsförväntningar som är förenade med en låg risk. Det är skäl att undvika kortsiktiga fluktuationer av maximiräntan. Det är ofta motiverat att periodisera en ränteförändring över en övergångsperiod för att pensionsstiftelserna och de arbetsgivare som försäkrar i dem ska hinna anpassa sig till förändringen. Detta är fallet i synnerhet när maximiräntan sjunker, eftersom en räntesänkning leder till en ökning av pensionsansvaret och eventuellt ökar arbetsgivarnas understödsavgifter till pensionsstiftelsen. 

I paragrafens 2 mom. definieras de obligationer vilkas avkastningsnivå Finansinspektionen ska beakta när den fastställer maximiräntesatsen. Regleringen av de obligationer som ska beaktas när maximiräntesatsen fastställs förblir i stort sett oförändrad. Momentet stämmer överens med den gällande regleringen men till det har fogats ett omnämnande om sådana nyare emittenter av obligationer som direktivet förutsätter. En nyhet i fråga om regleringen av maximiräntesatsen är att Finansinspektionen när den fastställer maximiräntesatsen ska beakta den allmänna avkastningsnivån på pensionsstiftelsers och pensionskassors tillgångar som motsvarar tilläggspensionsverksamheten. Med den allmänna avkastningsnivån avses den avkastningsnivå som vanligen uppnås i pensionsstiftelsernas och pensionskassornas verksamhet av det slag som nämns ovan. Bedömningen av framtida avkastningar baseras på den redan tidigare uppnådda långsiktiga avkastningsnivån och investeringsfördelningen, om det inte finns sannolika skäl för att avvika från denna princip. 

Finansinspektionen ska i stället för avkastningen på tillgångar som motsvarar en enskild pensionsstiftelses eller -kassas tilläggspensionsverksamhet fästa avseende vid de investeringsavkastningar som i allmänhet uppnås av pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Därmed avses inte den lägsta avkastningsnivån på tillgångar som motsvarar en pensionsstiftelses eller -kassas tilläggspensionsverksamhet. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar gällande 3 mom. i 44 a § i lagen om pensionsstiftelser. I momentets ordalydelse har gjorts lagtekniska ändringar. Liksom för närvarande kan en pensionsstiftelse som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet ansöka om Finansinspektionens tillstånd att vid beräkning av pensionsansvaret för frivilliga tilläggspensioner använda en större räntesats än den maximiräntesats som avses i ovan enligt nivån på avkastningen av de tillgångar som täcker pensionsansvaret genom att den minskas tillräckligt med avseende på säkerheten. I så fall ska också nivån på avkastningen från investeringen av framtida premier beaktas. Avkastningsnivån korrigeras så att den motsvarar avkastningen av framtida investeringar till den del som de investeringar som täcker pensionsansvaret är kortvarigare än pensionsansvaret. Finansinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om sådana ansökningar som avses i detta moment. 

Med paragrafens 1—3 mom. genomförs direktivets artikel 13.4 b. 

44 b §. Paragrafens 1 mom. motsvarar 44 § 2 mom. och paragrafens 2 mom. motsvarar 44 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 3 och 4 mom. är nya. I paragrafens 3 mom. räknas upp omständigheter som ska beaktas i planen för täckning av täckningsunderskott. I planen ska beaktas matchningen av tilläggspensionsverksamhetens tillgångar och skulder, riskprofilen, likviditetsplanen, åldersprofilen hos de försäkrade samt sådana tilläggspensionsarrangemang som befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade. Om ett tilläggspensionsarrangemang inte har varit fullt fonderat kan arrangemanget till den del som inte varit fonderad baseras på ett fördelningssystem där pensionerna delvis finansieras med respektive års premier. I Finland förekommer det i praktiken inte sådana tilläggspensionsarrangemang. Paragrafens 4 mom. ska tillämpas i situationer där tilläggspensionsarrangemang avvecklas. Det är således inte fråga om att avveckla hela pensionsstiftelsen. I praktiken kan ett tilläggspensionsarrangemang avvecklas endast genom överföring av arrangemangets ansvar till en annan pensionsanstalt eller ett annat försäkringsbolag. Enligt momentet förutsätter en avveckling av ett tilläggspensionsarrangemang inom den tid som avses i 1 mom. en plan för överföring av tilläggspensionsarrangemanget. Momentet ska tillämpas utöver vad som i 11 kap. föreskrivs om överlåtelse av försäkringsverksamhet. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 14.2. 

46 §. Det förslås en ändring i paragrafens 2 mom. som till sitt sakinnehåll motsvarar gällande 46 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I momentet föreslås i syfte att genomföra direktivets artikel 19.1 f det tillägget att investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp inte får innebära överdriven riskkoncentration för pensionsstiftelsens tilläggspensionsverksamhet. 

46 a §. I paragrafen föreslås en sådan lagteknisk ändring av nya 46 b och 47 p § fogas till bestämmelserna enligt vilka OECD-stater i samband med investeringar jämställs med EES-stater. 

46 b §. Enligt denna nya paragraf får derivatinstrument användas i samband med pensionsstiftelsers frivilliga tilläggspensionsverksamhet. Enligt paragrafens 1 mom. får A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar använda derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna och underlättar en effektiv kapitalförvaltning. Derivatinstrumentens sammanlagda underliggande tillgångar får uppgå till högst samma belopp som det sammanlagda beloppet av de penning- och kapitalmarknadsinstrument samt aktier och andelar som utgör täckning för pensionsstiftelsens frivilliga tilläggspensionsverksamhet. Pensionsstiftelsen ska undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot annan derivatverksamhet. Derivatinstrument som har samband med en A-pensionsstiftelses och en AB-pensionsstiftelses A-avdelnings verksamhet ska hänföras till den frivilliga tilläggspensionsverksamhetens tillgångar. Derivatinstrument ska värderas enligt aktsamhetsprincipen med beaktande av den underliggande tillgången. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 19.1 e. Regleringen i paragrafens 1 mom. är delvis nationell och innebär en precisering av villkoren för användning av derivatinstrument i syfte att säkerställa tillräcklig aktsamhet. Den nationella övre gräns som fastställts för de sammanlagda underliggande tillgångarna behövs för undvikande av överdriven riskexponering. Regleringen av de underliggande tillgångarnas sammanlagda belopp motsvarar den tidigare reglering i försäkringsbolagslagen som upphävdes i samband med att Solvens II-direktivet sattes i kraft. Syftet med pensionsstiftelsernas tilläggspensionsverksamhet är att trygga tilläggspensionerna och inte att eftersträva vinst genom hög risktagning. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om Finansinspektionens befogenhet att meddela föreskrifter. 

47 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. Hänvisningen i paragrafens 1 mom. föreslås bli uppdaterad. Paragrafens 5 mom. upphävs eftersom det blir obehövligt i lagtekniskt hänseende. 

47 b §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak gällande 47 b § i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 1 mom. nämns en ny tillgångskategori som alla tillgångar som utgör täckning för pensionsansvar kan investeras i. Enligt paragrafens 6 punkt kan pensionsansvarets bruttobelopp i sin helhet täckas med instrument som är utfärdade eller garanterade av Europeiska investeringsbanken inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europeiska fonder för socialt företagande eller Europeiska riskkapitalfonder. Europeiska investeringsbankens, dvs. EIB:s huvudsakliga uppgifter definieras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF, artiklarna 308 och 309). Alla EU-medlemsstater är medlemmar och delägare i banken. EIB beviljar långfristiga lån i syfte att främja konvergensen mellan EU-staterna, en balanserad regional utveckling samt ekonomisk och social samhörighet. Med paragrafens 6 punkt genomförs direktivets artikel 19.6 d. 

47 c §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 47c § i lagen om pensionsstiftelser. I sådana skuldförbindelser som avses i paragrafen får emellertid investeras högst 70 procent av de tillgångar som utgör täckning för pensionsansvarets bruttobelopp, medan det för närvarande är tillåtet att investera högst 50 procent. I fråga om skuldförbindelser som är föremål för handel på en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform ställs inte längre några krav gällande sammanslutningens hemort. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 19.6 a. 

47 d §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak gällande 47 d § i lagen om pensionsstiftelser. I sådana aktier som avses i paragrafen får emellertid investeras högst 70 procent av de tillgångar som utgör täckning för pensionsansvarets bruttobelopp, medan det för närvarande är tillåtet att investera högst 50 procent. Trots höjningen av den övre gränsen för aktieinvesteringar ska pensionsstiftelserna när de gör investeringar beakta också de allmänna principerna i 46 § 2 mom., bland annat när det gäller säkerhet och diversifiering av tillgångarna. För aktier, andelar och värdepapper som kan jämställas med aktier och som är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform ställs inte längre några krav i fråga om sammanslutningens hemort. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 19.6 a. 

47 p §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 19.6 c. Enligt bestämmelsen får högst 10 procent av de tillgångar som utgör täckning för pensionsansvarets bruttobelopp investeras i aktier, andelar och aktier som är jämförbara med värdepapper samt i obligationer, som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra investering i objekt som är förenade med avkastningsförväntningar på lång sikt, exempelvis i icke-börslistade företags infrastrukturprojekt och i icke-börslistade tillväxtföretag. 

48 e §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 48 e § i lagen om pensionsstiftelser, men i den har gjorts motsvarande ändringar i syfte att sätta i kraft direktivet som i 83 s § i lagen om försäkringskassor. 

7 kap. Informationsbestämmelser, utbetalning av förmån och begränsning av pensionsstiftelsens ansvar

49 a §. Denna paragraf ska tillämpas på pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet och som har färre än 100 försäkrade. Det föreslås att paragrafens terminologi förenhetligas med motsvarande bestämmelser om tillämpningsområdet på så sätt att omnämnandet av en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelses A-avdelning ändras till ordet pensionsstiftelserna. I lagens 7 kap. 49 § föreskrivs att bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas också på andra än lagstadgade förmåner, vilket innebär att paragrafens tillämpningsområde förblir oförändrat. 

49 b §. Denna paragraf tillämpas på pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har färre än 100 försäkrade. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås en lagteknisk ändring i syfte att förenhetliga terminologin bland annat med den som används i 7 kap. i övrigt. Uttrycken de personer som hör till verksamhetskretsen och de personer som fått fribrev i paragrafens 1 och 2 mom. föreslås bli ersatta med uttrycket de försäkrade. Dessutom föreslås att ordet årsredovisning i 1 mom. ersätts med verksamhetsberättelse. I bokföringslagen föreskrivs om innehållet i en verksamhetsberättelse medan en årsredovisning är en formfri handling. 

49 c §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 36.2, där det föreskrivs om de krav som ställs på information till de försäkrade, förmånstagarna och presumtiva försäkrade, samt direktivets artikel 37.4. De krav som enligt paragrafen ställs på informationen ska i enlighet med 49 c—49 g § i lagen om pensionsstiftelser uppfyllas i fråga om all information. Enligt den föreslagna paragrafen ska information om tilläggspensionsarrangemang uppdateras regelbundet. Informationen ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk samt med undvikande av fackspråk och tekniska termer om det är omöjligt att i stället för sådana använda ett allmänt språk. Begreppen och innehållet i informationen om tilläggspensionsarrangemang ska vara konsekventa och inte vilseledande. Informationen ska presenteras på ett lättläst sätt och den ska vara tillgänglig på finska eller svenska. Dessutom ska informationen kostnadsfritt göras tillgänglig för presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare, i elektronisk form eller i pappersform. Med elektronisk form avses ett varaktigt elektroniskt medium eller en webbsida. 

49 d §. Denna paragraf är ny. Med 1 mom. genomförs direktivets artiklar 37.1 och 37.3 där det föreskrivs om sådan information om pensionsvillkor som ska hållas tillgänglig för de försäkrade, förmånstagarna och vid behov för deras företrädare. En bestämmelse som motsvarar direktivets artikel 37.4 ingår i 49 c § 1 mom. f punkten. 

Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. ska de försäkrade och förmånstagarna samt vid behov deras företrädare ges tillräcklig information om villkoren för tilläggspensionsarrangemang, i synnerhet om pensionsstiftelsens namn och den medlemsstat där den är registrerad eller auktoriserad samt namnet på tilläggspensionsarrangemangets behöriga myndighet och de rättigheter och skyldigheter som parterna i tilläggspensionsarrangemanget har. Vidare ska information ges om investeringsprofilen, om vilken typ av finansiella risker som försäkrade och förmånstagarna står för, villkoren för fulla eller partiella garantier enligt tilläggspensionsarrangemanget eller avseende en viss förmånsnivå eller, när ingen garanti erbjuds med stöd av arrangemanget, en förklaring om detta samt om eventuella mekanismer som skyddar intjänade rättigheter eller mekanismer för reducering av förmåner, om sådana finns. Om de försäkrade står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut ska information ges om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till tilläggspensionsarrangemanget under minst fem år eller för alla år som tilläggspensionsarrangemanget förvaltats, om denna period understiger fem år. Information om tilläggspensionsarrangemang ska ges också gällande strukturen på kostnader som bärs av försäkrade och förmånstagare, för system som inte fastställer en viss förmånsnivå. Dessutom ska information ges om de alternativ som försäkrade och förmånstagare har för att erhålla sina pensionsförmåner samt, om en försäkrad har rätt att överlåta pensionsrättigheter, ytterligare information om arrangemangen för en sådan överlåtelse. Bestämmelserna i momentets punkter g och 8 gäller information om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. 

Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 37.2. I momentet föreskrivs att för tilläggspensionsarrangemang där de försäkrade står för en investeringsrisk och som föreskriver fler än ett alternativ med olika investeringsprofiler ska de försäkrade informeras om villkoren för tillgängliga investeringsalternativ och, i tillämpliga fall, ickevalsalternativet för investeringar och tilläggspensionsarrangemangets regel om att en viss försäkrad anvisas ett visst investeringsalternativ. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska pensionsstiftelsen inom skälig tid ge försäkrade och förmånstagare eller deras företrädare all relevant information om ändringar av reglerna för tilläggspensionsarrangemanget samt tillhandahålla dem en förklaring om hur väsentliga förändringar av de försäkringstekniska avsättningarna påverkar de försäkrade och förmånstagarna.  

49 e §. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 44. Enligt momentet ska pensionsstiftelserna på begäran av de försäkrade och förmånstagarna eller deras företrädare lämna kompletterande information om årsbokslutet och verksamhetsberättelsen samt riktlinjerna för investeringspolitiken samt närmare uppgifter om de antaganden som använts som underlag för tilläggspensionsprognoserna och för eventuella ekonomiska scenarier. 

Paragrafens föreslagna 2 mom. motsvarar gällande 49 b § 3 mom. Bestämmelsen är en sådan ytterligare reglering som direktivets artikel 36.3 tillåter och som behövs för att i samband med en rörelseöverlåtelse skydda de personers rättigheter som hör till verksamhetskretsen. Enligt momentet ska de personer tillhörande verksamhetskretsen som omfattas av en rörelseöverlåtelse på begäran få utförlig information om beloppet av den intjänade tilläggspensionsförmånen, överföringen av förmånerna och sina rättigheter vid överlåtelsen. 

49 f §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 38. I paragrafen föreskrivs om tilläggspensionsbesked som ska göra det lättare att förstå pensionsrättigheter och också bidra till att främja arbetskraftens rörlighet.  

I föreslagna 1 mom. ingår mot direktivets artiklar 38.1 och 38.3 svarande allmänna bestämmelser om tilläggspensionsbesked. Tilläggspensionsanstalterna ska minst varje år kostnadsfritt ge de försäkrade ett tilläggspensionsbesked med väsentliga uppgifter om tilläggspensionsarrangemanget. Informationen ska ges i elektronisk form eller i pappersform, som ett kortfattat dokument vars titel ska innehålla ordet ”tilläggspensionsbesked”. Den försäkrade ska, utöver den elektroniska informationen, på begäran ges en papperskopia. Med elektronisk form avses ett permanent medium eller en webbsida. Informationen i tilläggspensionsbeskedet ska vara korrekt och uppdaterad. 

Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artiklar 38.2, 38.4 och 39. I den föreslagna paragrafens 2 mom. föreskrivs om innehållet i det tilläggspensionsbesked som ska ges de försäkrade. Med ett standardiserat tilläggspensionsbesked förbättras informationen till de försäkrade och deras möjligheter att bedöma innehållet i de förmåner som tilläggspensionsarrangemanget erbjuder. Av tilläggspensionsbeskedet ska framgå åtminstone de uppgifter som räknas upp i paragrafens a—j punkter. Av tilläggspensionsbeskedet ska framgå den försäkrades personuppgifter och, beroende på fallet, den försäkrades lagstadgade pensionsålder, den i tilläggspensionsarrangemanget fastställda eller av tilläggspensionsanstalten uppskattade pensionsåldern eller den pensionsålder som den försäkrade satt, pensionsstiftelsens namn och adress samt specifika uppgifter om den försäkrades tilläggspensionsarrangemang samt, beroende på fallet, uppgifter om de fulla eller partiella garantierna enligt tilläggspensionsarrangemanget och, vid behov, var ytterligare information om garantierna kan fås. Dessutom ska tilläggspensionsbeskedet innehålla information om prognoser för tilläggspensionsförmåner grundade på den försäkrades pensionsålder och en ansvarsfrihetsklausul där det konstateras att prognoserna kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. I detta sammanhang ska av tilläggspensionsbeskedet tydligt och begripligt framgå om en pensionsförmån som intjänats i ett arbetspensionssystem ska samordnas med tilläggspensionsförmånen och vilken inverkan detta kan ha på den tilläggspension som betalas ut. Härmed avses inte konsekvenserna i euro, eftersom dessa inte är kända före den slutliga pensionsåldern. Om prognosen för en tilläggspension grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär. Sådan information kan i praktiken finnas endast om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Den försäkrade ska informeras om intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär. I fråga om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang kan man känna till ett tilläggspensionsbelopp som ska betalas ut först i pensioneringsskedet, då tilläggspensionen samordnas med den lagstadgade arbetspensionen. När det är fråga om premiebaserade tilläggspensioner kan av tilläggspensionsbeskedet som en så kallad intjänad förmån framgå till exempel tilläggspensionsförmånens beräknade värde, vilket läggs till grund också för pensionsstiftelsens pensionsansvar. I fråga om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang ska som förmånens belopp uppges de mot premierna svarande investeringarnas aktuella marknadsvärde, dvs. det ackumulerade kapitalet. Av tilläggspensionsbeskedet ska framgå också information om de bidrag som arbetsgivaren som försäkrar i pensionsstiftelsen och den försäkrade har betalat in till tilläggspensionsarrangemanget, åtminstone under de senaste 12 månaderna, med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär samt en specificering av de kostnader som pensionsstiftelsen har dragit av åtminstone under de senaste 12 månaderna och information om fonderingsnivån för tilläggspensionsarrangemanget som helhet. I tilläggspensionsbeskedet ska uppges åtminstone de kostnader som dragits av från ett premiebaserat tilläggspensionsarrangemang. Av tilläggspensionsbeskedet ska också framgå en tydlig angivelse av det exakta datum som informationen avser samt en tydlig angivelse av betydande förändringar av informationen i förhållande till föregående år. 

Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 40. Enligt momentet ska i tilläggspensionsbeskedet utöver informationen i 2 mom. anges var och hur den försäkrade kan erhålla ytterligare praktisk information om de valmöjligheter som den försäkrade har enligt tilläggspensionsarrangemanget, en redogörelse för principerna för årsbokslutet och verksamhetsberättelsen samt för investeringspolitiken, information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet, information om förmånsnivån för det fall att anställningen upphör, samt ytterligare information när det är fråga om tilläggspensionsarrangemang där de försäkrade står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs den försäkrade genom en särskild bestämmelse som anges i tilläggspensionsarrangemanget. Vid bedömningen av den eventuella förmånsnivån när anställningen upphör ska den försäkrade informeras om bedömningen är osäker samt om att lagstadgade arbetspensioner i Finland vanligen i enlighet med reglerna för tilläggspensionsarrangemang samordnas med tilläggspensionsförmåner, varefter till förmånstagaren betalas det samordnade beloppet av tilläggspensionsförmånen. Tilläggspensioner är i regel avsedda som komplement till låga arbetspensioner, vilket innebär att tilläggspensionen sjunker i motsvarande mån då arbetspensionen når upp till en viss nivå. Gällande 3 mom. blir ett nytt 4 mom. i 49 a §. 

Med paragrafens 4 mom. genomförs direktivets artikel 38.5. Enligt föreslagna 4 mom. ska Finansinspektionen utfärda föreskrifter om antaganden för de prognoser som ska användas för beräkning av tilläggspensionen och som tilläggspensionsanstalten ska tillämpa för att fastställa den årliga nominella avkastningsprocenten på investeringarna, den årliga inflationen och framtida löner. 

49 g §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 41. I paragrafen föreskrivs om information som ska ges presumtiva försäkrade innan de ansluts och om information som omedelbart efter anslutningen ska ges försäkrade som automatiskt ansluts till tilläggspensionsarrangemang. 

Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artiklar 41.1 och 41.3. I momentet föreskrivs om information till presumtiva försäkrade som inte automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang samt om information till försäkrade som automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang, omedelbart efter anslutningen till arrangemanget. Avsikten är att ge presumtiva försäkrade möjlighet att göra ett informationsbaserat val och att automatiskt ge försäkrade som ansluts till arrangemanget tillräcklig information. Presumtiva försäkrade och försäkrade som automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang ska i fråga om tilläggspensionsarrangemanget ges information om de relevanta alternativ som står till deras förfogande, inbegripet investeringsalternativ, om relevanta inslag i tilläggspensionsarrangemanget, inbegripet typen av förmåner, information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin, och i så fall på vilket sätt, samt var ytterligare information finns tillgänglig. 

Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 41.2. I momentet föreskrivs att när de försäkrade står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, ska pensionsstiftelsen ge presumtiva försäkrade information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till tilläggspensionsarrangemanget under minst fem år eller för alla år som tilläggspensionsarrangemanget förvaltats om denna period understiger fem år, samt information om strukturen på kostnader som bärs av försäkrade och förmånstagare. 

49 h §. Med denna nya paragrafs 1 mom. genomförs direktivets artikel 42. Enligt momentet ska en pensionsstiftelse i god tid före den försäkrades pensionsålder eller på den försäkrades begäran tillhandahålla varje försäkrad information om de alternativ för utbetalning av tilläggspensionsförmåner som han eller hon har för att erhålla sina förmåner. Med pensionsålder avses enligt direktivets artikel 39.1 a den lagstadgade pensionsåldern, den pensionsålder som fastställts i tilläggspensionsarrangemanget eller uppskattats av tilläggspensionsanstalten eller den pensionsålder som medlemmen satt. Syftet med bestämmelsen är att underlätta planeringen av ekonomin under pensionstiden.  

Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 43. Enligt momentet ska pensionsstiftelsen regelbundet informera förmånstagarna om de förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ. Dessutom ska förmånstagarna utan dröjsmål informeras efter ett slutgiltigt beslut som leder till att förmånsnivåerna reduceras och tre månader innan beslutet genomförs. Om möjligt ska förmånstagarna informeras om sådana beslut redan innan beslutet fattas. I 11 § i lagen om pensionsstiftelser föreskrivs om ett förfarande som pensionsstiftelsen ska iaktta vid minskning av tilläggspensioner. Om förmånstagarna står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen ska det säkerställas att de regelbundet får den information de behöver. 

8 kap. Tillsynen över pensionsstiftelserna

69 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. I paragrafens 1 mom. ersätts Försäkringsinspektionen med Finansinspektionen. Paragrafens gällande 2 mom. upphävs eftersom det motsvaras av nya 69 g § 1 mom. 

8 a kap. Tillsynen över pensionsstiftelsernas tilläggspensionsverksamhet och över utländska EES-tilläggspensionsanstalter

69 a §. Enligt paragrafen ska detta kapitel tillämpas endast på tillsynen över pensionsstiftelsers tilläggspensionsverksamhet, dvs. på tillsynen över A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar. Kapitlet ska tillämpas utöver vad som i kapitel 8 i denna lag föreskrivs om tillsynen över pensionsstiftelser. Ovan nämnda kapitel ska tillämpas på pensionsstiftelsers lagstadgade verksamhet och frivilliga tilläggspensionsverksamhet. I paragrafens 3 mom. konstateras att det hör till Finansinspektionens verksamhet att övervaka att pensionsstiftelserna uppfyller de krav på sin verksamhet som föreskrivs i denna lag. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 46. 

69 b §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. är syftet med tillsynen att skydda de försäkrades och förmånstagarnas rättigheter samt att säkerställa pensionsstiftelsernas stabilitet och sundhet. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 45.1. Enligt paragrafens 2 mom. ska tillsynen vara rättidig och stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. När det gäller sådana tillsynsåtgärders innehåll, antal och frekvens som inriktas på en enskild pensionsstiftelse är det skäl att beakta pensionsstiftelsens ovan nämnda särdrag. Dessutom ska tillsynen vara framåtblickande och riskbaserad. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artiklar 47.2 och 47.4. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen inspektera pensionsstiftelsens verksamhet på plats i stiftelsens lokaler och utanför stiftelsens lokaler. Finansinspektionen ska särskilt i krissituationer ta hänsyn till den potentiella effekt som åtgärderna har på de finansiella systemens stabilitet i Europeiska unionen. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artiklar 47.3 och 47.5. 

69 c §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. ska Finansinspektionen när den utövar tillsyn ta hänsyn till de omständigheter under vilka pensionsstiftelserna bedriver sin verksamhet samt till de tjänsteföretag som utför utkontrakterade nyckelfunktioner. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 49.1 andra stycket. Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen ha tillgång till stresstester och andra motsvarande uppföljningsinstrument som ger Finansinspektionen möjlighet att identifiera försämringar i en pensionsstiftelses finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 49.2. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen fastställa hur ofta granskningar minst ska göras och vilken omfattning de ska ha, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 49.4. Enligt paragrafens 4 mom. ska Finansinspektionen offentliggöra information om de olika skedena i och de allmänna principerna för tillsynsförfarandet. Informationen kan offentliggöras till exempel med en beskrivning av tillsynsprocessen på Finansinspektionens hemsidor. Med paragrafens 4 mom. genomförs direktivets artikel 51.2 b. 

69 d §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. ska en pensionsstiftelse och de personer som i praktiken leder dess verksamhet eller utför nyckelfunktioner utan obefogat dröjsmål på begäran till Finansinspektionen överlämna för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar. Detta gäller i synnerhet uppgifter om den egna riskbedömningen och riktlinjerna för investeringspolitiken, bokslutet och verksamhetsberättelsen, samt interna delårsrapporter, försäkringsmatematiska kalkyler och detaljerade antaganden, analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder, dokumentation som visar att riktlinjerna för investeringsverksamheten följs, dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt samt om en sådan revisionsberättelse som avses i revisionslagen. Paragrafen påverkar inte stadganden som reglerar tillsynsobjektets skyldighet att på eget initiativ lämna handlingar till Finansinspektionen. Med paragrafen genomförs direktivets artiklar 50 a och 50 d. 

69 e §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att 42 p § i lagen om pensionsstiftelsen följs när en pensionsstiftelse utkontrakterar nyckelfunktioner. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 50 b. Enligt paragrafens 2 mom. har Finansinspektionen behörighet att inspektera verksamhet också i sådana tjänsteföretags verksamhetsställen till vilka en pensionsstiftelse har utkontrakterat verksamheter samt i sådana tjänsteleverantörers verksamhetsställen till vilka pensionsstiftelsens tjänsteföretag i ett senare led har utkontrakterat pensionsstiftelsens verksamheter. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 50 e. 

69 f §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. ska Finansinspektionen ålägga den att betala ordningsavgift som försummar att iaktta vissa i paragrafen nämnda bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser. Det är fråga om bestämmelser med vilka IORP II-direktivet sätts i kraft nationellt. Finansinspektionen påför ordningsavgift om en pensionsstiftelse uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot de bestämmelser som nämns i paragrafen. Överträdelsen kan bestå i en försummelse av en förpliktelse eller begås på något annat motsvarande sätt. Enligt paragrafens 2 mom. ska vid påförande av ordningsavgift dessutom tillämpas vad som i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om ordningsavgift. I lagen om Finansinspektionen föreskrivs om de grunder på vilka Finansinspektionen kan avstå från att påföra ordningsavgift. Enligt lagen om Finansinspektionen kan Finansinspektionen avstå från att påföra ordningsavgift bland annat om det felaktiga förfarandet kan anses vara obetydligt eller om det annars måste anses vara uppenbart oskäligt att påföra ordningsavgift. Om gärningen eller försummelsen är särskilt klandervärd kan påföljdsavgift påföras i stället för ordningsavgift. Ordningsavgift kan påföras en pensionsstiftelse eller en sådan person i dess ledning vars förpliktelser har åsidosatts genom en gärning eller försummelse. Ordningsavgift kan inte påföras för en gärning eller försummelse som är föremål för förundersökning eller åtalsprövning eller om ärendet är anhängigt i domstol som ett brottmål. Ordningsavgift kan inte heller påföras den som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 48.2. 

69 g §. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll 69 § 2 mom. som föreslås bli upphävt, men i momentet föreslås lagtekniska ändringar. Enligt paragrafens 1 mom. kan Finansinspektionen förbjuda användningen av en pensionsstiftelses tillgångar som innehas av inom EES verksamma kapitalförvaltare och förvaringsinstitut, om pensionsstiftelsen är eller håller på att råka i ett sådant tillstånd att den bör upplösas. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 48.6. Enligt paragrafens nya 2 mom. kan Finansinspektionen på begäran av en behörig myndighet i en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts hemstat förbjuda eller begränsa användningen av en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts tillgångar som förvaltas av kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut som är etablerade i Finland. Finansinspektionen utövar tillsyn över kapitalförvaltare och förvaringsinstitut som har beviljats verksamhetstillstånd i Finland eller som till Finansinspektionen har gjort anmälan om tillhandahållande av tjänster i Finland samt ett tredje lands filialer som är verksamma i Finland. Övervakningen av i Finland etablerade och i en EES-stat auktoriserade kapitalförvaltares och förvaringsinstituts filialer hör däremot till den behöriga myndigheten i kapitalförvaltarens och förvaringsinstitutets hemstat. Finansinspektionen kan emellertid med stöd av denna paragrafs 2 mom. förbjuda eller begränsa också användningen av sådana medel som innehas av en ovan nämnd filial och tillhör en utländsk EES-tilläggspensionsanstalt. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artiklar 33.4 och 48.6 i fråga om utländska EES-tilläggspensionsanstalter. 

69 h §. Enligt denna paragraf ska Finansinspektionen till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten EIOPA anmäla beslut om att förbjuda eller begränsa en pensionsstiftelses verksamhet. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 48.5. 

69 i §. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att utländska EES-tilläggspensionsanstalter följer finsk social- och arbetsrätt när de bedriver verksamhet där Finland är värdstat. Enligt direktivets artikel 11.10 ska den behöriga myndigheten i värdstaten utöva tillsyn över att tilläggspensionsanstalten i sin verksamhet iakttar de informationskrav som följer av värdstatens social- och arbetsrätt. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om en pensionsstiftelse bedriver gränsöverskridande verksamhet ska värdstatens behöriga myndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av värdstatens social- och arbetsrätt. Annars är det Finansinspektionen som ska utöva tillsyn över pensionsstiftelsernas tilläggspensionsverksamhet. Finansinspektionen ska på ett ändamålsenligt sätt samarbeta med värdstatens behöriga myndighet. I 13 a och 13 b kap. föreskrivs närmare om detta samarbete. Med paragrafens 1 mom. genomförs delvis direktivets artikel 46. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om de bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser som inte omfattas av hänvisningen till finsk social- och arbetsrätt. Bestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser kan huvudsakligen hänföras till solvensregleringen. Omfattningen av den solvenstillsyn som bedrivs av den behöriga myndigheten i en tilläggspensionsanstalts hemstat varierar mellan EES-staterna. Med tanke på gränsöverskridande verksamhet är det därför viktigt att klarlägga vilka delområden som omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Bestämmelserna i 7 kap. i lagen om pensionsstiftelser, som har rubriken informationsbestämmelser, utbetalning av förmån och begränsning av pensionsstiftelsens ansvar, är social- och arbetsrättsliga till sin karaktär och kan sålunda inte hänföras till solvensregleringen. Den solvenstillsyn som avses i direktivets artikel 46 och som ankommer på Finansinspektionen omfattar hela lagen om pensionsstiftelser med undantag för de bestämmelser i 7 kap. som gäller utbetalning av förmåner och begränsning av pensionsstiftelsers ansvar. Med momentet genomförs direktivets artikel 59. 

69 j §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 60. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen i samråd med arbetsmarknadsorganisationerna främja informationsutbytet mellan EES-staternas behöriga myndigheter. Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen samarbeta med Europeiska kommissionen. Enligt 3 mom. ska Finansinspektionen samarbeta med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Enligt paragrafens 4 mom. ska Finansinspektionen informera Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om allvarligare problem i anslutning till tillämpningen av direktivet samt så snart som möjligt i samarbete med dessa och övriga EES-staters behöriga myndigheter utan dröjsmål försöka lösa problemen. 

13 a kap. Gränsöverskridande verksamhet

125 a §. I denna paragraf föreskrivs om EES-tilläggspensionsstiftelser som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Om pensionsstiftelsen har grundats som en A- eller AB-pensionsstiftelse kan den ansöka om tillstånd att också verka som en EES-tilläggspensionsstiftelse. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 11.1. I lagen om pensionsstiftelser har tagits in en ny definition av begreppet gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses verksamhet där en pensionsstiftelse förvaltar tilläggspensionsarrangemang som finsk social- och arbetsrätt inte tillämpas på. Med stöd av 1 § i denna lag ska på en EES-tilläggspensionsstiftelses verksamhet utöver 13 a kap. tillämpas vad som föreskrivs någon annanstans i lagen om pensionsstiftelser, om inte något annat föreskrivs i 13 a kap. Detta betyder till exempel att i en EES-tilläggspensionsstiftelse kan försäkras endast personer vilkas arbetsgivare hör till en EES-tilläggspensionsstiftelse. En arbetsgivare som försäkrar sina arbetstagare i en EES-tilläggspensionsstiftelse ska till stiftelsen betala understödsavgifter på det sätt som föreskrivs i lagen om pensionsstiftelser, oberoende av i vilken EES-stat arbetsgivaren är belägen. Med paragrafens 2 mom. genomförs i sak delvis direktivets artikel 3 enligt vilken tilläggspensionsanstalter som förvaltar också obligatoriska pensionssystem hör till direktivets tillämpningsområde i fråga om sin icke-obligatoriska tilläggspensionsverksamhet. En AB-pensionsstiftelse kan sålunda på ansökan ombildas till en EES-tilläggspensionsstiftelse, men en B-avdelning får inte bedriva gränsöverskridande verksamhet. 

125 b §. En EES-tilläggspensionsstiftelse ska ansöka om Finansinspektionens tillstånd innan den början bedriva gränsöverskridande verksamhet. I tillståndsansökan ska uppges värdstaten, det finansierande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort samt de viktigaste särdragen i det tilläggspensionsarrangemang som ska förvaltas. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artiklar 11.2 och 11.3. En EES-tilläggspensionsstiftelse ska ansöka om tillstånd för varje gränsöverskridande tilläggspensionsarrangemang. Finansinspektionen ska i varje enskilt fall bedöma EES-tilläggspensionsstiftelsens förmåga att förvalta varje tilläggspensionsarrangemang som tillståndsansökan avser. Paragrafens 3 mom. är en nationell reglering som motsvarar gällande 13 a kap. 125 b § 3 mom. 

125 c §. Finansinspektionen bedömer om en EES-tilläggspensionsstiftelse har förutsättningar för att bedriva den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan avser. Finansinspektionen bedömer om en EES-tilläggspensionsstiftelse med beaktande av dess administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings anseende och yrkeskvalifikationer har förutsättningar att bedriva den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan avser. Bedömningen av den administrativa uppbyggnaden har samband med vad som i 115 § föreskrivs om en sampensionsstiftelses arbetsgivare. En pensionsstiftelse kan ta emot understödsavgifter endast från ett sådant finansierande företag som uppfyller de i 115 § i lagen om pensionsstiftelser nämnda förutsättningarna gällande grundare av en sampensionsstiftelse eller de i 7 § angivna förutsättningarna gällande grundare av en pensionsstiftelse, om det inte är fråga om en sampensionsstiftelse. Om Finansinspektionen gör bedömningen att en EES-tilläggspensionsstiftelse har förutsättningar att bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen vidarebefordra tillståndsansökans uppgifter till värdstatens behöriga myndighet. Informationen ska vidarebefordras inom tre månader från det att Finansinspektionen fick alla de uppgifter som förutsätts i tillståndsansökan. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artikel 11.4. Paragrafens 1 mom. motsvarar med vissa lagtekniska ändringar 125 c § i lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 2 mom. är nytt. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 11.5. 

125 d §. Innan en EES-tilläggspensionsstiftelse börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera den om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på det tilläggspensionsarrangemang som tillståndsansökan avser. Med paragrafen genomförs direktivets artiklar 11.6—11.9. I paragrafens 1 och 2 mom. föreskrivs om Finansinspektionens uppgift att vidarebefordra information från värdstatens behöriga myndighet till EES-tilläggspensionsstiftelser som ansöker om tillstånd för gränsöverskridande verksamhet samt uppgifter om betydande förändringar av informationen. Enligt paragrafens 1 och 2 mom. ska vid gränsöverskridande verksamhet iakttas värdstatens arbets- och sociallagstiftning samt de krav gällande information till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare som värdstaten har uppställs för gränsöverskridande verksamhet. I paragrafens 3 mom. föreskrivs när en EES-tilläggspensionsstiftelse får börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. Verksamheten får inledas då EES-tilläggspensionsstiftelsen från Finansinspektionen har fått information om den arbets- och sociallagstiftning som ska tillämpas samt om översändande av informationen. Om de uppgifter som nämns ovan inte lämnas inom den föreskrivna tiden, kan EES-tilläggspensionsstiftelsen börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. En förutsättning är emellertid också i detta fall att värdstatens arbets- och sociallagstiftning iakttas och likaså bestämmelserna om översändande av information. Den i bestämmelsen angivna sex veckors tiden börjar löpa då värdstatens behöriga myndighet har fått de uppgifter som avses i 125 b § 2 mom. Den behöriga myndigheten i EES-tilläggspensionsstiftelsens hemstat ska översända informationen till värdstatens behöriga myndighet inom tre månader efter mottagandet av informationen. Tillståndsförfarandet kan sålunda sammanlagt ta högst fyra månader och två veckor i anspråk. 

125 e §. Värdstatens behöriga myndighet övervakar att i samband med gränsöverskridande verksamhet iakttas värdstatens arbets- och sociallagstiftning samt de informationskrav som gäller gränsöverskridande verksamhet. Om den ovan nämnda myndigheten upptäcker överträdelser ska den underrätta Finansinspektionen som i samarbete med värdstatens behöriga myndighet ska vidta de åtgärder som behövs för att tilläggspensionsstiftelsen ska upphöra med överträdelsen. Finansinspektionen kan vidta sådana tillsynsåtgärder för att överträdelsen ska upphöra som föreskrivs i 3 kap. i lagen om Finansinspektionen och vid behov påföra en ordningsavgift i enlighet med 69 c § i denna lag. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 11.10. 

125 f §. En EES-tilläggspensionsstiftelse som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska i sin helhet och ständigt täcka pensionsansvaret i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang som den förvaltar. Om pensionsansvaret i en pensionskassa som bedriver gränsöverskridande verksamhet inte i sin helhet är täckt i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang, ska Finansinspektionen kräva att EES-tilläggspensionsstiftelsen omedelbart till fullo täcker ansvaret. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 14.3. 

125 g §. I denna paragraf föreskrivs att en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse i pensionsstiftelseregistret ska antecknas som en EES-tilläggspensionsstiftelse. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen i pensionsstiftelseregistret som EES-pensionsstiftelser anteckna också sådana A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Om en pensionsstiftelses gränsöverskridande verksamhet upphör ska Finansinspektionen avregistrera A-pensionsstiftelsen och AB-pensionsstiftelsen som en EES-tilläggspensionsstiftelse. Pensionsstiftelsen kvarstår dock i pensionsstiftelseregistret som en A-pensionsstiftelse eller en AB-pensionsstiftelse. Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen i pensionsstiftelseregistret anteckna de EES-stater där en EES-pensionsstiftelse är verksam. Paragrafens 1 mom. är en nationell reglering som motsvarar gällande 13 a kap. 125 d § 3 mom. Enligt paragrafens 2 mom. ska i registret antecknas de EES-stater där en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse är verksam. I gränsöverskridande verksamhet avses med detta de värdstater vilkas arbets- och sociallagstiftning och informationsbestämmelser ska tillämpas på de tilläggspensionsarrangemang som förvaltas av en pensionskassa. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.2. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen meddela Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten de registeruppgifter som avses i 1 och 2 mom. Med paragrafens 3 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.3. 

125 h §. Enligt paragrafens 1 mom. har utländska EES-tilläggspensionsanstalter rätt att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Finland och att ta emot finansiering från finansierande företag som är etablerade i Finland. Utländska EES-tilläggspensionsanstalter får tillhandahålla endast gränsöverskridande tjänster eftersom en etablering i Finland förutsätter registrering som en pensionsstiftelse eller pensionskassa som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet. Med paragrafens 1 mom. genomförs delvis direktivets artikel 11.1. Momentet motsvarar delvis gällande 125 a § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafen föreslås lagtekniska ändringar till följd av tidigare ändringar i lagen om utländska försäkringsbolag. På utländska EES-tilläggspensionsanstalter kan inte längre tillämpas lagen om utländska försäkringsbolag, eftersom regleringen av försäkringsbolag i samband med genomförandet av det så kallade Solvens II-direktivet 2009/138/EG skilde sig från regleringen av tilläggspensionsanstalternas verksamhet. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen informera den behöriga myndigheten i en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts hemstat om de social-och arbetsrättsliga krav som i samband med gränsöverskridande verksamhet ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemang och om kraven när det gäller översändande av information till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare. Med information avses åtminstone information enligt 7 kap. gällande informationsbestämmelser, utbetalning av förmåner och begränsning av pensionsstiftelsens ansvar. Bestämmelserna i nämnda kapitel om utbetalning av förmåner och begränsning av pensionsstiftelsers ansvar i 50—63 § är socialrättsliga till sin karaktär. I Finland finns det ytterst få arbets- och socialrättsliga bestämmelser om tilläggspensioner, eftersom vårt pensionssystem huvudsakligen är baserat på lagstadgade pensioner. Finansinspektionen ska lämna den nämnda informationen inom sex veckor efter att från den behöriga myndigheten i den utländska EES-tilläggspensionsanstaltens hemstat i samband med tillståndsansökan ha tagit emot information som kan jämställas med sådan information som avses i 125 b §. Med momentet genomförs delvis direktivets artikel 11.7. Med paragrafens 3 mom. genomförs delvis direktivets artikel 11.9. Enligt momentet åläggs Finansinspektionen att underrätta den behöriga myndigheten i en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts hemstat om betydande förändringar av de arbets- och socialrättsliga kraven samt informationskravet. 

125 i §. En förutsättning för att en utländsk EES-tilläggspensionsanstalt ska få börja bedriva verksamhet är att den av den behöriga myndigheten i sin hemstat har informerats om de i Finland gällande social- och arbetsrättsliga kraven och informationskraven. Verksamheten får inledas också om hemstatens behöriga myndighet inte lämnar de ovan nämnda uppgifterna inom den tid som föreskrivs i direktivets artikel 11.8. Med paragrafen genomförs delvis artikel 11.8. 

125 j §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens ansvar för tillsynen över att utländska EES-tilläggspensionsanstalter i sin gränsöverskridande verksamhet iakttar de i Finland tillämpliga arbets- och socialrättsliga kraven samt informationskraven. I 61 § 3 mom. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om Finansinspektionens tillsynsmetoder. Med momentet genomförs delvis direktivets artiklar 11.10 och 11.11. 

13 b kap. Gränsöverskridande överlåtelser

125 k §. I denna paragraf föreskrivs om A-pensionsstiftelsers rätt att helt eller delvis överlåta pensionsansvar till en övertagande tilläggspensionsanstalt som är verksam i en annan EES-stat. Detta kapitel ska tillämpas på A-pensionsstiftelser med minst 100 försäkrade. Detta kapitel ska tillämpas också på sådana A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade som har meddelat Finansinspektionen att de verkar i enlighet med de bestämmelser i denna lag som tillämpas på A-pensionsstiftelser med minst 100 försäkrade. I fråga om ovan nämnda A-pensionsstiftelser ska detta kapitel tillämpas från början av räkenskapsperioden efter meddelandet. 

Dessutom ska detta kapitel tillämpas på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade om överlåtelsen av tilläggspensionsarrangemanget inte leder till gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses verksamhet där på förhållandet mellan det finansierande företaget dvs. arbetsgivaren och de försäkrade samt förmånstagarna ska tillämpas någon annan EES-stats än pensionsanstaltens hemstats social- och arbetsrätt. Exempelvis ovan nämnda A-pensionsstiftelser där på förhållandet mellan den försäkrade och arbetsgivaren som försäkrar i pensionsstiftelsen tillämpas finsk social- och arbetsrätt, kan inte överlåta ett tilläggspensionsarrangemang till en tilläggspensionsanstalt som är auktoriserad eller registrerad i en annan EES-stat. På motsvarande sätt kan en A-pensionsstiftelse med färre än 100 försäkrade som inte har meddelat att den verkar i enlighet med de bestämmelser i denna lag som tillämpas på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade, i samband med en gränsöverskridande överlåtelse verka som övertagande tilläggspensionsanstalt endast då på förhållandet mellan de försäkrade i det tilläggspensionsarrangemang som överlåts och det finansierande företaget tillämpas finsk social- och arbetsrätt. 

Den överlåtande A-pensionsstiftelsen svarar för överlåtelsekostnaderna. På en gränsöverskridande överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang tillämpas inte 11 kap. i lagen om pensionsstiftelser. Också en AB-pensionsstiftelses A-avdelnings pensionsansvar eller en del av det kan överlåtas på motsvarande sätt som en A-pensionsstiftelses pensionsansvar. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.1 och med 2 mom. artikel 12.2. Paragrafens 3 mom. är en nationell reglering enligt vilken 11 kap. om överlåtelse av försäkringsbestånd inte ska tillämpas på gränsöverskridande överlåtelser. 

125 l §. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med direktivet om en majoritet av de försäkrades samtycke till överlåtelse av pensionsansvar. Den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat bedömer i samband med behandlingen av ansökan om överlåtelsetillståndet om det ovan nämnda samtycket har givits. En förutsättning för överlåtelsen är dessutom ett beslut av pensionsstiftelsens styrelse. 

Enligt direktivet bestäms innebörden av begreppet ”en majoritet av” enligt nationell rätt. Paragrafens 1 mom. är såtillvida en nationell reglering att där föreskrivs om ett förfarande som innebär att de medlemmar i pensionsstiftelsens styrelse som företräder dem som hör till verksamhetskretsen också företräder de försäkrade i beslut om överlåtelse av pensionsansvar. Nationellt föreskrivs också om förfarandet som innebär att förmånstagarna i samband med beslutet om överföring av ett tilläggspensionsarrangemang till en annan EES-stat ska utforma sin ståndpunkt, ifall förmånstagarna inte hör till pensionsstiftelsens verksamhetskrets. En förutsättning för överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang är att en majoritet av förmånstagarna godkänner överlåtelsen. Enligt momentet ska förmånstagare som inte hör till verksamhetskretsen utöva sin beslutanderätt per post, utan att det ordnas omröstningar under sammanträdet. Dessutom kan omröstning ordnas elektroniskt. Det ska alltid vara möjligt att per post rösta om en överlåtelse av beståndet, eftersom alla förmånstagare inte nödvändigtvis har tillgång till webben. 

Enligt direktivet ska uppgifter om överlåtelsevillkor hållas tillgängliga för de försäkrade och förmånstagarna eller deras företrädare i god tid innan ansökan om överlåtelsen lämnas in. Paragrafens 2 mom. är en nationell reglering till den del som där preciseras förfarandet varmed ovan nämnda information ställs till de försäkrades och förmånstagarnas förfogande. Enligt paragrafens 3 mom. förutsätts det dessutom att den arbetsgivare vars tilläggspensionsarrangemang överlåts har gett sitt samtycke till överlåtelsen. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.3 a och med 3 mom. artikel 12.3 b. 

125 m §. Om en A-pensionsstiftelse eller en AB-pensionsstiftelse har för avsikt att överlåta den frivilliga tilläggspensionsverksamheten till en i en annan EES-stat verksam tilläggspensionsanstalt eller till ett försäkringsbolag som verkar som ett sådant tjänstepensionsinstitut som avses i direktivet, behöver stiftelsen för överlåtelsen ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Förhandsgodkännandet kan myndigheten ge efter att först ha fått Finansinspektionens bedömning av förutsättningarna för överlåtelsen. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens uppgifter i samband med gränsöverskridande överlåtelser av A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars pensionsansvar. Den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ger tillstånd till gränsöverskridande överlåtelse av pensionsansvar. Finansinspektionen samarbetar med den ovan nämnda myndigheten. Finansinspektionen får av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ansöka om gränsöverskridande överlåtelse. Finansinspektionen bedömer om de i paragrafen föreskrivna förutsättningarna för överlåtelsen är uppfyllda och översänder sin bedömning till den ovan nämnda behöriga myndigheten. Finansinspektionens bedömning enligt denna paragraf är inte ett överklagbart förvaltningsbeslut. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.4 i fråga om den bedömning som görs av den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Med paragrafen genomförs dessutom direktivets artikel 12.8. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.9. 

125 n §. I denna paragraf föreskrivs om information till den övertagande tilläggspensionsanstaltens behöriga myndighet. Finansinspektionen ska informera myndigheten om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemanget och om kraven gällande information till de försäkrade och förmånstagarna. När försäkringsbeståndet har överlåtits till en tilläggspensionsanstalt som är registrerad i en annan EES-stat och när i fråga om det bestånd som överlåts på förhållandet mellan den försäkrade och förmånstagarna samt det finansierande företaget tillämpas arbets- och socialrätten i någon annan EES-stat än anstaltens hemstat, är det fråga om gränsöverskridande verksamhet. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artiklar 12.11 andra stycket samt 12.14. 

125 o §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens tillsynsuppgift i egenskap av behörig myndighet i värdstaten. Finansinspektionen övervakar att den övertagande tilläggspensionsanstalten i fråga om det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget iakttar finsk social- och arbetsrätt och de bestämmelser i finsk lag som gäller överlämnande av information. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 12.14 till den del som det i den hänvisas till direktivets artiklar 11.10 och 11.11. 

125 p §. I denna paragraf föreskrivs om A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars verksamhet som övertagande tilläggspensionsanstalt i samband med gränsöverskridande överlåtelser på så sätt att till en A-pensionsstiftelse eller en AB-pensionsstiftelses A-avdelning överförs ett tilläggspensionsarrangemang från en annan EES-stat. Kretsen av arbetsgivare som kan försäkra sina arbetstagare i en pensionsstiftelse är begränsad enligt lagen om pensionsstiftelser. Det är inte möjligt att med en gränsöverskridande överlåtelse till en pensionsstiftelse överföra ett tilläggspensionsarrangemang om det företag som finansierar försäkringsbeståndet som överlåts, dvs. arbetsgivaren, inte hör till den övertagande pensionsstiftelsen, såvida inte arbetsgivaren i samband med överlåtelsen ansluter sig till pensionsstiftelsen. På en arbetsgivare som ansluter sig ska tillämpas vad som i 7 och 115 § i lagen om pensionsstiftelser föreskrivs om grundare av en pensionsstiftelse. Däremot kan ett pensionsbestånd som är stängt och till vilket inte längre kan anslutas nya försäkrade, överlåtas till en EES-pensionsstiftelse utan att också det finansierande företaget i samband med överlåtelsen ansluter sig till pensionsstiftelsen som arbetsgivare. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artiklar 12.1, 12.2 och 12.3. Delvis är 2 mom. en nationell reglering och till sin karaktär är det en informativ bestämmelse. 

125 q §. I denna paragraf föreskrivs att A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser ska ansöka hos Finansinspektionen om övertagande av tilläggspensionsarrangemang i samband med gränsöverskridande överlåtelse. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.5 och dessutom delvis direktivets 12.4. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.6. 

125 r §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens bedömning av A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers tillståndsansökningar. På basis av bedömningen av de omständigheter som nämns i paragrafen beslutar Finansinspektionen godkänna eller avslå tillståndsansökan. Det är fråga om ett överklagbart förvaltningsbeslut. Finansinspektionen sänder sitt beslut för kännedom till den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Om Finansinspektionen inte ger ett beslut på en ansökan som avses i 125 q § inom den ovan nämnda tidsfristen på tre månader, kan den A-pensionsstiftelse som ansökt om tillstånd anföra besvär. Besvären anses då rikta sig mot ett beslut om avslag på ansökan. Besvär kan anföras till dess att Finansinspektionen har fattat ett positivt eller negativt beslut med anledning av tillståndsansökan. Finansinspektionen ska underrätta besvärsmyndigheten om beslutet i ärendet. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.7. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis direktivets artiklar 12.4, 12.10 och 12.11. 

125 s §. I denna paragraf föreskrivs om information som ska överlämnas till A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser om tillämpningen av social- och arbetsrättsliga krav på ett överlåtet tilläggspensionsarrangemang samt om översändande av uppgifter om informationskraven till de försäkrade och förmånstagarna. Finansinspektionen ska sända den information som avses ovan till A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser efter att ha fått informationen från den behöriga myndigheten i tilläggspensionsanstaltens hemstat. Med paragrafens 1 mom. genomförs det andra och det tredje stycket i direktivets artikel 12.11. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.14 till den del som det i den hänvisas till artikel 11.10. 

125 t §. I denna paragraf föreskrivs om tidpunkten då en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse kan börja förvalta det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget. Överlåtelsen kan ske då Finansinspektionen har gett till tillstånd. En A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse kan förvalta ett överlåtet tilläggspensionsarrangemang också då Finansinspektionen inte ger ett beslut med anledning av en tillståndsansökan inom fyra månader och tre veckor från inlämnandet av tillståndsansökan enligt 125 q §. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.12. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.2. 

125 u §. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i hemstaten för det överlåtande eller mottagande tjänstepensionsinstitutet har meningsskiljaktigheter som gäller förfarandet för överföring av tilläggspensionsarrangemang, innehållet i åtgärder eller den behöriga myndighetens passivitet kan Finansinspektionen med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inleda ett sådant icke-bindande medlingsförfarande som avses i artikel 31 andra stycket c) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. 

1.2  Lagen om försäkringskassor

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. Till paragrafens 1—3 mom. ska enligt förslaget fogas sådana hänvisningsbestämmelser gällande lagens tillämpningsområde som följer av de föreslagna ändringarna. I paragrafens 2 mom. räknas upp de bestämmelser i lagen om försäkringskassor som inte ska tillämpas på sjukkassor, begravningskassor och avgångsbidragskassor. Enligt paragrafens 3 mom. ska vad som med stöd av denna lag gäller pensionskassors tilläggspensionsverksamhet på motsvarande sätt tillämpas på EES-tilläggspensionskassor, om inte något annat föreskrivs i 14 a eller 14 b kap. En pensionskassa grundas antingen som en kassa som ska bedriva tilläggspensionsverksamhet eller som en kassa som utöver lagstadgad pensionsförsäkring ska bedriva också tilläggspensionsverksamhet. En sådan pensionskassa kan efter att den grundats dessutom registreras i försäkringskasseregistret som en EES-tilläggspensionskassa, om Finansinspektionen beviljar tillstånd för gränsöverskridande verksamhet. I paragrafens 3 mom. preciseras vilka bestämmelser i lagen om försäkringskassor som inte ska tillämpas på pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet. I paragrafens 4 mom. föreskrivs om ett undantag jämfört med 3 mom., enligt vilket kraven som gäller de personers lämplighet och tillförlitlighet som svarar för en pensionskassas faktiskt verksamhet ska tillämpas också på pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet och som också har en avdelning som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har minst 100 försäkrade. 

2 a §. Denna paragraf är ny. Vilka bestämmelser som ska tillämpas på pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet beror på pensionskassans storlek. Regleringen av små pensionskassor är lättare för att deras administrativa börda inte till följd av genomförandet av direktivet ska bli oskäligt tung. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om undantag gällande små pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Enligt det ovan nämnda momentet ska på pensionskassor som har fler än 15 men färre än 100 försäkrade i regel inte tillämpas bestämmelserna om genomförande av direktivet. Genom paragrafens 1 mom. används den nationella handlingsmarginalen enligt första stycket i direktivets artikel 5 där det föreskrivs att medlemsstaterna kan besluta att inte tillämpa direktivet eller en del av det på tilläggspensionsanstalter med färre än 100 medlemmar, med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 32—35. Enligt direktivet ska artiklarna 21.1 och 21.2 likväl tillämpas på tilläggspensionsverksamhet med minst 16 försäkrade. Direktivets definition av begreppet medlem stämmer överens med den nya definition av begreppet försäkrad som ingår i lagen om försäkringskassor. De ovan nämnda artiklarna reglerar kapitalförvaltning och förvaring av tillgångar. 

Paragrafens 2 mom. är en nationell reglering. Enligt momentet ska på pensionskassor med minst 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten och på vilka av denna anledning tillämpas bestämmelserna om genomförande av direktivet inte tillämpas de redan gällande bestämmelser i lagen om försäkringskassor som i fortsättningen ska tillämpas på små pensionskassor. Enligt paragrafens 3 mom. ska, utöver vad som föreskrivs i 1 mom., vissa bestämmelser inte tillämpas på tilläggspensionsverksamhet som har färre än 16 försäkrade. Dessa bestämmelser gäller investering, förvaring och förvaltning av tillgångar. Med det ovan nämnda momentet genomförs delvis det första stycket i direktivets artikel 5. 

2 b §. I denna nya paragrafen föreskrivs om anmälningsförfarandet gällande antalet försäkrade i en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Eftersom de tillämpliga bestämmelserna är beroende av om pensionskassan har färre än 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten kan pensionskassan underrätta Finansinspektionen om det nämnda antalet underskrids. Pensionskassan kan emellertid besluta fortsätta sin verksamhet i enlighet med de bestämmelser som ska tillämpas på pensionskassor med minst 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten. Om pensionskassan inte meddelar Finansinspektionen att antalet försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten sjunker under 100, ska pensionskassan fortsätta sin verksamhet i enlighet med de ovan nämnda bestämmelserna. Med momentet genomförs delvis första stycket i direktivets artikel 5. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionskassan omedelbart meddela Finansinspektionen om antalet försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten stiger till minst 100. Enligt paragrafens 3 mom. ska en liten pensionskassa som inom tilläggspensionsverksamheten bedriver tilläggspensionsverksamhet och har färre än 100 men fler än 15 försäkrade underrätta Finansinspektionen om detta. Enligt första stycket i direktivets artikel 5 ska vissa bestämmelser om investering, kapitalförvaltning och förvaring tillämpas på pensionskassor med minst 16 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten. Finansinspektionen ska av ovan nämnda skäl ha uppdaterad information om antalet försäkrade. I paragrafens 5 mom. föreskrivs att Finansinspektionen ska anteckna anmälningar som avses i 1—4 mom. i försäkringskasseregistret och att Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i anmälningar som avses ovan. 

3 §. Det föreslås att denna paragraf ses över av lagtekniska skäl. Paragrafens definitioner motsvarar delvis definitionerna i gällande 3 §. I paragrafen definieras begreppen pensionskassa, sjukkassa, tilläggspensionsverksamhet, verksamhetskrets, medlem, delägare, tjänsteföretag, fastighetssammanslutning, skuldförbindelse, utländsk EES-tilläggspensionsanstalt, EES-stat och biometriska risker. Med paragrafen genomförs dessutom direktivets artikel 6, vars definitioner ska tillämpas endast på frivillig tilläggspensionsverksamhet. I definitionerna av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i paragrafens 16 kap., utländsk EES-tilläggspensionsanstalt i punkt 25 samt av koncern i 30 punkten har gjorts lagtekniska ändringar. Paragrafens 5—8, 11—14 och 17—22 punkt motsvarar direktivets definitioner. Definitionerna i paragrafens 34—36 punkt motsvarar den nationella lagstiftning varmed direktivet 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument har satts i kraft. 

I paragrafens 7 punkt definieras begreppet finansierande företag, varmed avses en arbetsgivare eller självständig yrkesutövare som erbjuder tilläggspensionsarrangemang eller gör inbetalningar till en tilläggspensionsanstalt. Definitionen av begreppet finansierande företag överlappar delvis definitionen av begreppet delägare. Definitionen av begreppet finansierande företag sammanhänger emellertid endast med tilläggspensionsverksamhet. En försäkringskassa har delägare oberoende av om det är fråga om en pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring, en sjukkassa eller en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet. I paragrafens 8 punkt definieras vad som inom frivillig tilläggspensionsverksamhet avses med tilläggspensionsförmåner. Enligt definitionen avses med tilläggspensionsförmåner också kompletterande förmåner och förmåner som tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning. Med tilläggspensionsförmåner avses inte så kallad registrerat tilläggspensionsskydd inom arbetspensionssystemet. I paragrafens 11 punkt definieras begreppet försäkrad. Därmed avses en person vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger honom eller henne rätt till tilläggspensionsförmåner. Definitionen omfattar sålunda också personer som fått fribrev. Med försäkrad avses inte sådan person med fribrev som är inte berättigad till tilläggspension ny eller i framtiden. En förmånstagare kan inte vara försäkrad. En förmånstagare kan inte vara försäkrad. Definitionen av begreppet försäkrad överlappar delvis definitionen av begreppet medlem i en försäkringskassa. Definitionen av begreppet medlem har emellertid samband med tilläggspensionsverksamhet och dessutom också med lagstadgad pensionsförsäkring samt sjukkasseverksamhet. I paragrafens 15 punkt definieras begreppet EES-tilläggspensionskassa varmed avses en kassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet och på vars tilläggspensionsarrangemang tillämpas en annan EES-stats än Finlands social- och arbetslagstiftning samt lagstiftning om information till försäkrade och förmånstagare. En EES-pensionskassa kan förvalta ett tilläggspensionsarrangemang antingen med anledning av ett sådant gränsöverskridande förfarande som avses i 14 a kap. eller en sådan gränsöverskridande överlåtelse som avses i 14 b kap. I paragrafens 31 punkt definieras begreppet ansvarsskuldens bruttobelopp. I definitionen föreslås en lagteknisk ändring i fråga om lagstadgad pensionsförsäkring. 

8 b §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 19.1 a och 19.1 b, Paragrafen motsvarar föreslagna 5 a § i lagen om pensionsstiftelser. 

8 c §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 19.1 c och 19.1 d. Paragrafen motsvarar föreslagna 5 b § i lagen om pensionsstiftelser. 

9 a §. Med denna paragraf genomförs direktivets artikel 7 tredje stycket, dvs. principen att pensionskassor i sin verksamhet ska eftersträva en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna. Paragrafens understryker vikten av hållbara tilläggspensionsarrangemang på lång sikt. Paragrafen motsvarar den 6 a § som föreslås i lagen om pensionsstiftelser. 

2 kap. Bildande av en försäkringskassa

10 §. Paragrafens 1 mom. motsvarar 10 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 mom. motsvarar 10 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. varmed direktivets artikel 9.1 genomförs. Direktivet förutsätter att en tilläggspensionsanstalt registreras på den ort där anstalten har sin centralförvaltning. Med centralförvaltning avses den plats där anstaltens viktigaste strategiska beslut fattas. För att uppfylla direktivets krav ska en i Finland registrerad pensionskassas centralförvaltning vara belägen i Finland, om pensionskassan bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet. Centralförvaltningen kan vara belägen i en annan kommun än den där anstalten har sin hemort. Som hemort kan registreras en kommun i Finland från vilken verksamheten i praktiken inte leds. 

12 §. I paragrafens 1 mom. 2 punkten föreslås i syfte att genomföra direktivets artikel 9.1 ett sådant tillägg att i försäkringskassans stadgar ska anges den kommun i Finland där en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet har sin centralförvaltning, om centralförvaltningen finns någon annanstans än på hemorten. Med centralförvaltning avses den plats där pensionskassans viktigaste strategiska beslut fattas. 

18 §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 18 §. Det föreslås att till 1 mom. fogas en mening där det uttryckligen konstateras att en försäkringskassa är en fristående juridisk person. Försäkringskassan är således en från sina grundare och delägare fristående juridisk person som svarar för sina åtaganden. Momentet motsvarar det gällande rättsläget. Det är här fråga om en lagteknisk ändring varmed direktivets artikel 8 genomförs. 

27 §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 27 § i lagen om försäkringskassor. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. på motsvarande sätt som i 19 § i lagen om pensionsstiftelser. 

6 a kap. Företagsstyrningssystem och kapitalförvaltning för pensionskassor som beviljar tilläggspensioner

77 a §. I denna nya paragraf föreslås en bestämmelse om tillämpningsområdet för det nya 6 a kap. Enligt paragrafen ska bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på pensionskassors tilläggspensionsverksamhet. 

77 b §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 21.1 och 21.2. I paragrafen föreslås bestämmelser om de allmänna krav som gäller i fråga om pensionskassors företagsstyrningssystem och hur de ordnas i praktiken. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 b § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 c §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 21.3—21.5. I denna paragraf föreskrivs utöver 77 b § om de allmänna krav som gäller i fråga om pensionskassors företagsstyrningssystem och hur de ordnas i praktiken. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 c § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 d §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 22.1 i fråga om personer som utför nyckelfunktioner. I paragrafen föreskrivs om de krav som gäller sådana personers lämplighet och tillförlitlighet som utför pensionskassans nyckelfunktioner. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 d § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 e §. Med denna nya paragrafs 1 mom. genomförs direktivets artikel 22.1 i fråga om de personer som i praktiken ansvarar för en pensionskassas verksamhet. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 21.2. Finansinspektionen ska kunna bedöma om en pensionskassas styrelsemedlemmar, suppleanter och verkställande direktör uppfyller de krav som föreskrivs i 1 mom. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 e § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 f §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 22.3—22.6. I paragrafen föreskrivs om dokument med vilka medborgare i en annan EES-stat än Finland kan visa att han eller hon uppfyller kraven på god vandel och lämplighet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 f i lagen om pensionsstiftelser. 

77 g §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 23. I paragrafen föreskrivs om de krav som gäller en pensionskassas löne- och arvodespolitik. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 g § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 h §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 24.1—24.3. I paragrafen föreslås bestämmelser om de allmänna krav som ställs i fråga om pensionskassors nyckelfunktioner. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 h § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 i §. Med denna nya paragraf genomförs artiklarna 24.4—24.6. I paragrafen föreskrivs om de personers rapporteringsskyldighet som utför nyckelfunktioner i en pensionskassa. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 i § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 j §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 25. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors riskhanteringsfunktion, som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 j i lagen om pensionsstiftelser. 

77 k §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 26. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors internrevisionsfunktion, som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 k § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 l §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 27. I paragrafen föreskrivs om aktuariefunktionen, som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet, samt om de krav som ställs på aktuariefunktionen i vissa situationer. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 l § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 m §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 28. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors riskbedömning som ska göras i anslutning till riskhanteringssystemet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 m § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 n §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 29. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors årsbokslut och verksamhetsberättelser. Med hjälp av dem kan pensionskassans styrelse övervaka kassans finansiella ställning och bedöma om den klarar av sina åtaganden. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 n § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 o §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 30 och 19.2. I paragrafen föreskrivs att pensionskassorna ska offentliggöra en utredning om principerna för investeringspolitiken. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 o § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 p §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 31.1—31.5. Enligt paragrafen får en pensionskassa utkontraktera hela eller delar av sin verksamhet på det sätt som direktivets möjliggör. Vidare föreskrivs om förutsättningarna för utkontraktering. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 p § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 q §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 31.7—31.7. I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen ska underrättas om utkontraktering samt om information om utkontrakterade funktioner. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 q § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 r §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 32. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors rätt att som förvaltare av sina tillgångar anlita kapitalförvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 r § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 s §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 33.1—33.3 och 33.5. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors skyldighet att för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter anlita förvaringsinstitut som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 s § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 t §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 33.6 och 33.7. I paragrafen föreskrivs om förvaring av pensionskassors som förvaringsinstituts tillgångar och om principerna för tillsynen. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 t § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 u §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 34.1—34.4. I paragrafen föreskrivs om förvaring av tillgångar och om förvaringsinstituts ansvar. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 u § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 v §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 35.1 och 35.2. I paragrafen föreskrivs om ett sådant förvaringsinstituts uppgifter som har utsetts för tillsynsuppgifter. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 v § i lagen om pensionsstiftelser. 

7 kap. Försäkringspremier, ansvarsskuld och solvenskapital

81 a §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen 81 a § 1 och 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artiklar 13.1 och 13.3 samt 13.4 d. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 13.5. Det föreslås att till paragrafens 1 mom. i syfte att genomföra direktivet fogas den allmänna, med gällande praxis och rättsläge överensstämmande principen att en försäkringskassa ska ha en ansvarsgrund som motsvarar de beviljade tilläggspensionsarrangemangen. Pensionskassans försäkringsmatematiker ska varje år beräkna de försäkringstekniska avsättningarna som ska antecknas i pensionskassans bokslut. Pensionskassan ska ha en försäkringsmatematiker som dock inte behöver vara anställd hos pensionskassan. Det räcker att leverantören av pensionskassans försäkringsmatematiska tjänster har en försäkringsmatematiker som gör beräkningar och utredningar för pensionskassan. 

81 b §. Paragrafens 1 mom. motsvarar 81 a § 2 mom. i lagen om försäkringskassor medan paragrafens 2 mom. motsvarar 81 a § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 och 4 mom. är nya. I paragrafens 3 mom. räknas upp omständigheter som ska beaktas i planen för täckande av täckningsunderskott. I planen ska beaktas matchningen av tillgångar och ansvar, riskprofilen, likviditetsplanen, åldersprofilen hos de försäkrade som är berättigade till pensionsförmåner samt de tilläggspensionsarrangemang som befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade. Om ett tilläggspensionsarrangemang inte är till fullo fonderat kan arrangemanget i fråga om den icke-fonderade delen baseras på ett fördelningssystem, vilket innebär att pensionerna delvis finansieras med respektive års försäkringspremier. I Finland finns det i praktiken inga sådana tilläggspensionsarrangemang. Paragrafens 4 mom. gäller den situationen att man vill avveckla ett enskilt tilläggspensionsarrangemang trots att det inte finns full täckning för pensionsansvaret. Enligt momentet förutsätter en avveckling av ett tilläggspensionsarrangemang under en sådan period som avses i 1 mom. en plan för överföring av tilläggspensionsarrangemanget. Momentet ska tillämpas utöver vad som i 12 kap. föreskrivs om överlåtelse av försäkringsverksamhet. Med denna paragraf genomförs direktivets artikel 14.2. 

82 a §. I denna paragraf föreskrivs i fråga om tilläggspensionsverksamhet om den räntesats som används vid beräkning av en pensionskassas ansvarsskuld och om den maximiräntesats som fastställs av Finansinspektionen. Paragrafen motsvarar 44 a § i lagen om pensionsstiftelser. 

83 §. Det föreslås att paragrafens 1 och 2 mom. ändras samt att till paragrafen fogas nya 8 och 11 mom. I paragrafens 1 mom. förelås en lagteknisk ändring av hänvisningsparagrafen. I paragrafens 2 mom. föreskrivs att de tillgångar som hör till täckningen ska vara säkra, ge god avkastning och vara likvida samt lämpligt diversifierade och ha lämplig spridning. Paragrafens 2 mom. motsvarar 46 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 8 mom. föreskrivs om användning av derivatinstrument i pensionskassors tilläggspensionsverksamhet och i 11 mom. föreskrivs att Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om användning av derivatinstrument. Paragrafens 8 och 11 mom. motsvarar 46 b § i lagen om pensionsstiftelser. 

83 g §. Det föreslås att i paragrafen görs en sådan lagteknisk ändring att till de bestämmelser som innebär att OECD-stater i samband med investeringar jämställs med EES-stater fogas nya 83 § 8 och 11 mom. samt en ny 83 m §. 

83 h §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 83 h § i lagen om försäkringskassor. Till paragrafens 1 mom. 6 punkten har i syfte att genomföra direktivets artikel 19.6 d fogats sådana nyare investeringsobjekt som emitterats eller garanteras av Europeiska investeringsbanken. Paragrafen motsvarar föreslagna 47 b § i lagen om pensionsstiftelser. 

83 i §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 83 i § i lagen om försäkringskassor. I sådana skuldförbindelser som avses i paragrafens får emellertid investeras högst 70 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp, medan det för närvarande är tillåtet att investera högst 50 procent. Paragrafen motsvarar föreslagna 47 c § i lagen om pensionsstiftelser. 

83 j §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 83 j § i lagen om försäkringskassor. Enligt den föreslagna bestämmelsen får 70 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden bestå av aktier, fondandelar i placeringsfonder och i vissa motsvarande investeringsobjekt, medan den övre gränsen enligt gällande lag är 50 procent. Trots höjningen av den övre gränsen för investering i aktier enligt lagen om försäkringskassor, ska en pensionskassa i samband med investeringar beakta också de allmänna principerna i 83 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor, bland annat när det gäller tillgångarnas säkerhet och spridning. Paragrafen motsvarar föreslagna 47 d § i lagen om pensionsstiftelser. 

83 m §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 19.6 c. Enligt paragrafen får en pensionskassa investera högst 10 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden i investeringsinstrument som har en långsiktig investeringshorisont och som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform. Paragrafen motsvarar 47 p § i lagen om pensionsstiftelser. 

83 s §. I denna paragraf föreskrivs om beloppet av kapitalbasen när det är fråga om en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet enligt direktivet, i sådana fall då pensionskassan står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garantera en viss avkastning för investeringsverksamhet eller en viss nivå på förmånerna. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 16. I paragrafens 3 mom. föreskrivs om de poster som hänförs till kapitalbasen enligt 1 mom. Det föreslås en sådan precisering i momentets 1 punkt att i den tydligt framgår att det är fråga om inbetalt garantikapital. Momentets 2 punkt ändras i överensstämmelse med de termer som används i pensionskassans bokslut. Enligt direktivets artikel 16.4 kan dolda nettoreserver hänföras till kapitalbasen endast med Finansinspektionens samtycke. I lagen om försäkringskassor har detta genomförts på så sätt att värderingsdifferenser enligt paragrafens 5 punkt kan hänföras till solvenskapitalet utan tillsynsmyndighetens samtycke, men tillsynsmyndigheten har rätt att av särskilda skäl förbjuda användningen av posten i fråga som en del av solvenskapitalet i enlighet med 5 mom. Det föreslås att punkten ändras så att den motsvarar direktivet. Samtidigt upphävs nuvarande 5 mom. Enligt den nya 6 punkten kan till pensionskassans kapitalbas på ansökan av pensionskassan och med Finansinspektionens samtycke och efter att 25 procent av grundfondens och garantikapitalets sammanlagda belopp har betalts hälften av grundfondens och garantikapitalets sammanlagda obetalda belopp hänföras till pensionskassans kapitalbas. Av denna post får emellertid enligt nya 5 mom. till kapitalbasen hänföras högst ett belopp som motsvarar hälften av kapitalbasen eller kapitalbasens minimibelopp, beroende på vilket som är lägre. Med denna punkt genomförs direktivets artikel 16.4 c. 

83 v §. I denna paragraf föreskrivs om beräkning av kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklasserna 1 och 2. Det föreslås att till paragrafen fogas två nya moment. I det nya 4 mom. föreskrivs om beräkning av den andel som i enlighet med 83 s § ska hänföras till kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 6 och i 5 mom. i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 5. Med de tillagda momenten genomförs direktivets artiklar 17.4 och 17.5. Dessa artiklar har inte tidigare satts i kraft eftersom pensionskassorna inte tidigare bedrivit verksamhet som hör till försäkringsklasserna 5 och 6. 

83 w §. I denna paragraf föreskrivs om beräkning av kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 3. En bestämmelse om saken finns i direktivets artikel 17.6. Enligt direktivet får återförsäkring inte beaktas som en sänkande faktor vid beräkning av kapitalbasens minimibelopp. Därför föreslås att paragrafens 2, 3 och 4 mom. ändras så att procenttal som beräknas på basis av återförsäkring inte längre ska användas. 

83 x §. Denna paragraf motsvarar gällande 83 y § i lagen om försäkringskassor. Paragraferna 83 x och 83 y föreslås byt plats eftersom i nya 83 x hänvisas till nya 83 y. I 83 x § föreskrivs, i fråga om försäkringar som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2, om beräkning av kapitalbasens minimibelopp. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 18. Enligt sista stycket i artikel 18.3 och enligt sista stycket i artikel 18.4 kan återförsäkring beaktas som en sänkande faktor vid beräkning av kapitalbasens minimibelopp. Av denna anledning fogas till paragrafens 2 och 4 mom. tillägget att resultatet ska multipliceras med det relationstal som föreskrivs i 83 y §. 

83 y §. Denna paragraf motsvarar gällande 83 x § i lagen om försäkringskassor. I paragrafen föreskrivs om relationstal som ska användas vid beräkning av kapitalbasens minimibelopp och med hjälp av vilka återförsäkring ska beaktas som en faktor som sänker kraven. I paragrafens 1 och 2 mom. stryks hänvisningen till 83 w §, eftersom återförsäkring inte längre ska beaktas vid beräkning av den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 3. Till paragrafens 1 mom. fogas en hänvisning till 83 v § 4 mom. eftersom återförsäkring ska beaktas vid beräkning av den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 6. 

Det föreslås att paragrafens 3 mom. stryks eftersom det inte är baserat på direktivet. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. I det föreskrivs om beaktande av återförsäkring i fråga om försäkringar som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 vid beräkning av den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp i enlighet med 83 x §. Med paragrafen genomförs direktivets artiklar 17.4, 17.6, 18.3 och 18.4. 

8 kap. Informationsbestämmelser, begränsning av en försäkringskassas ansvar och utbetalning av förmåner

84 a §. Denna paragraf ska tillämpas på pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har färre än 100 försäkrade. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås en lagteknisk ändring i syfte att förenhetliga den terminologi som används i 8 kap. Uttrycken ”medlemmar” och ”personer som fått fribrev” ersätts i de nämnda momenten med ”försäkrade”. 

84 b §. Denna paragraf ska tillämpas på pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har färre än 100 försäkrade. I paragrafens 1 mom. görs en sådan ändring att ordet årsredovisning ersätts med verksamhetsberättelse. Dessutom görs i paragrafen en sådan lagteknisk ändring att uttrycken ”medlemmar” och ”personer som fått fribrev” som används i den gällande lagen om försäkringskassor ersätts med ”försäkrade”. Paragrafen motsvarar 49 b § i lagen om pensionsstiftelser. 

84 c §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 36.2 och 37.4. De som i paragrafen ställs på informationen ska uppfyllas i fråga om all sådan information som avses i 84 c—84 g § i lagen om försäkringskassor. Paragrafen motsvarar föreslagna 49 c § i lagen om pensionsstiftelser. 

84 d §. Med denna nya paragrafs 1 mom. genomförs direktivets artiklar 37.1 och 37.3. En bestämmelse som motsvarar artikel 37.4 ingår i 84 c § 1 mom. f punkten. Paragrafen motsvarar föreslagna 49 d § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 37.2. Bestämmelsen motsvarar föreslagna 49 d § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 37.3. Detta förslag motsvarar föreslagna 49 d § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

84 e §. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 44. Förslaget motsvarar 49 e § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens föreslagna 2 mom. motsvarar gällande 84 b § 3 mom. Bestämmelsen är en sådan ytterligare reglering som är tillåten enligt direktivets artikel 36.3 och som behövs för att i samband med en rörelseöverlåtelse skydda de personers rättigheter som hör till verksamhetskretsen. Enligt momentet ska de personer inom verksamhetskretsen som omfattas av en rörelseöverlåtelse på begäran få utförlig information om beloppet av den intjänade tilläggspensionsförmånen, överföringen av förmånerna och sina rättigheter vid överlåtelsen. 

84 f §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 38. Paragrafens 1 mom. är en allmän bestämmelse om tilläggspensionsbesked motsvarande direktivets artiklar 38.1 och 38.3. Förslaget motsvarar föreslagna 49 f § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artiklar 38.2, 38.4 och 39. I föreslagna 2 mom. föreskrivs om tilläggspensionsbeskedets innehåll. Momentet motsvarar föreslagna 49 f § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 40. Momentet motsvarar föreslagna 49 f § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 4 mom. genomförs direktivets artikel 38.5. Momentet motsvarar föreslagna 49 f § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

84 g §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 41. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artiklar 41.1 och 41.3. Momentet motsvarar föreslagna 49 g § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 2 mom. genomförs artikel 41.2. Momentet motsvarar föreslagna 49 g § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

84 h §. Med denna nya paragrafs 1 mom. genomförs artikel 42. Momentet motsvarar föreslagna 49 h § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 43. Momentet motsvarar föreslagna 49 h § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. En minskning av tilläggspensionsförmåner förutsätter ändring av pensionskassans stadgar, eftersom förmånerna regleras i stadgarna. Kassamötet beslutar om ändring av stadgarna. I 4 kap. i lagen om försäkringskassor, dvs. i bestämmelserna om kassamötet, föreskrivs om beslutsförfarandet vid minskning av pensionskassors tilläggspensioner. 

9 kap. Tillsynen över försäkringskassorna

101 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. I paragrafens 1 mom. ersätts benämningen Försäkringsinspektionen med Finansinspektionen. Paragrafens gällande 2 mom. föreslås bli upphävt eftersom det motsvaras av nya 101 g § 1 mom. I paragrafen föreslås motsvarande ändring som i 69 § i lagen om pensionsstiftelser. 

9 a kap. Tillsynen över pensionskassornas tilläggspensionsverksamhet och över utländska EES-tilläggspensionsanstalter

101 a §. I paragrafen föreskrivs att detta kapitel ska tillämpas endast på tillsynen över pensionskassornas tilläggspensionsverksamhet. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen övervaka att pensionskassornas uppfyller de krav gällande verksamheten som föreskrivs i denna lag. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 36. Momentet motsvarar föreslagna 69 a § i lagen om pensionsstiftelser. 

101 b §. Enligt denna paragraf är syftet med tillsynen över pensionskassornas tilläggspensionsverksamhet att skydda de försäkrades rättigheter samt att säkerställa pensionskassornas stabilitet och sundhet. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar föreslagna 69 b § i lagen om pensionsstiftelser. 

101 c §. Enligt denna paragraf ska Finansinspektionen när den utövar tillsyn ta hänsyn till de omständigheter under vilka pensionskassornas bedriver sin verksamhet samt till de tjänsteföretag som utför utkontrakterade funktioner. Finansinspektionen ska ha tillgång till stresstester och andra uppföljningsinstrument. Finansinspektionen ska fastställa hur ofta granskningar minst ska göras och vilken omfattning de ska ha och den ska också offentliggöra information om de olika skedena i och de allmänna principerna för tillsynsförfarandet. Paragrafen motsvarar föreslagna 69 c § i lagen om pensionsstiftelser. 

101 d §. Enligt denna paragraf ska en pensionskassa och de personer som i praktiken leder dess verksamhet eller utför nyckelfunktioner utan obefogat dröjsmål på begäran till Finansinspektionen överlämna för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar. Denna paragraf motsvarar föreslagna 69 d § i lagen om pensionsstiftelser. 

101 e §. Enligt denna paragraf ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att 77 p § följs när en pensionskassa utkontrakterar nyckelfunktioner. Bestämmelsen motsvarar föreslagna 69 e § i lagen om pensionsstiftelser. 

101 f §. Enligt denna paragraf kan Finansinspektionen påföra ordningsavgift för vissa i paragrafen nämnda överträdelser av bestämmelser i denna lag. Paragrafen motsvarar föreslagna 69 f § i lagen om pensionsstiftelser. 

101 g §. I paragrafens 1 mom. föreslås lagtekniska ändringar. I 2 mom. föreskrivs om Finansinspektionens rätt att förbjuda eller begränsa användningen av en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts tillgångar som förvaltas av kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut etablerade i Finland. Paragrafen motsvarar gällande 69 g § i lagen om pensionsstiftelser. 

101 h §. Enligt denna paragraf ska Finansinspektionen till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten anmäla beslut om att förbjuda eller begränsa en pensionskassas verksamhet. Paragrafen motsvarar föreslagna 69 h § i lagen om pensionsstiftelsen. 

101 i §. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att utländska EES-tilläggspensionsanstalter, när de bedriver gränsöverskridande verksamhet där Finland är värdstat, följer finsk social- och arbetsrätt. Enligt paragrafens 2 mom. ska då en pensionskassa bedriver gränsöverskridande verksamhet värdstatens behöriga myndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av värdstatens social- och arbetsrätt och av värdstatens bestämmelser om information. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om de bestämmelser i lagen om försäkringskassor som inte omfattas av hänvisningen till finsk social- och arbetsrätt. Paragrafen motsvarar föreslagna 69 i § i lagen om pensionsstiftelser. 

14 a kap. Gränsöverskridande verksamhet

157 a §. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 11.1. I lagen om försäkringskassor har införts en ny definition av begreppet gränsöverskridande tilläggspensionsverksamhet. Med gränsöverskridande tilläggspensionsverksamhet avses verksamhet som innebär att en pensionskassa förvaltar tilläggspensionsarrangemang som finsk social- och arbetsrätt inte tillämpas på. På EES-tilläggspensionskassors verksamhet ska utöver 14 a kap. tillämpas vad som i andra bestämmelser i lagen om försäkringskassor föreskrivs om pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet, om inte något annat föreskrivs i 14 a kap. Detta betyder till exempel att i en EES-tilläggspensionskassa kan försäkras endast personer som hör till den kassans verksamhetskrets. En arbetsgivare som försäkrar sina arbetstagare i en EES-tilläggspensionskassa ska till kassan betala försäkringspremier i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om försäkringskassor, oberoende av i vilken EES-stat arbetsgivaren är belägen. Med paragrafens 2 mom. genomförs i sak delvis direktivets artikel 3 enligt vilken tilläggspensionsanstalter som också förvaltar obligatoriska pensionssystem hör till direktivets tillämpningsområde i fråga om icke-obligatoriska avtalsbaserade tilläggspensioner. En pensionskassa som bedriver både frivillig tilläggspensionsverksamhet och lagstadgad pensionsverksamhet kan således på ansökan ombildas till en EES-tilläggspensionsstiftelse, men en avdelning som bedriver lagstadgad pensionsverksamhet får inte bedriva gränsöverskridande verksamhet. Förslaget motsvarar 125 a § i lagen om pensionsstiftelser. 

157 b §. En EES-tilläggspensionskassa ska hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd för gränsöverskridande verksamhet. Av ansökan ska framgå värdstaten, det finansierande företaget och den ort där dess centralförvaltning är belägen samt huvuddragen i det tilläggspensionsarrangemang som ska förvaltas för det finansierade företaget. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artiklar 11.2 och 11.3. En EES-tilläggspensionskassa ska ansöka om tillstånd i fråga om varje gränsöverskridande tilläggspensionsarrangemang. Finansinspektionen bedömer tilläggspensionskassans förmåga att förvalta varje tilläggspensionsarrangemang som tillståndsansökan gäller. Den nationella regleringen i paragrafens 3 mom. motsvarar gällande 14 a kap. 157 b § 3 mom. 

157 c §. Finansinspektionen bedömer om en EES-tilläggspensionskassa har förutsättningar att bedriva den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan avser. Den bedömer om en EES-tilläggspensionskassa med beaktande av dess administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området har förutsättningar att bedriva den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan avser. Paragrafen motsvarar 125 c § i lagen om pensionsstiftelser. 

157 d §. Innan en EES-tilläggspensionskassa börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet ska den av Finansinspektionen informeras om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på det tilläggspensionsarrangemang som tillståndsansökan avser. Med paragrafen genomförs direktivets artiklar 11.6—11.9. I paragrafens 1 och 2 mom. föreskrivs om Finansinspektionens uppgift att till en EES-tilläggspensionskassa som ansöker om tillstånd för gränsöverskridande verksamhet vidarebefordra information som den fått från den behöriga myndigheten i värdstaten samt uppgifter om betydande förändringar i fråga om informationen. Enligt paragrafens 1 och 2 mom. ska i gränsöverskridande verksamhet iakttas värdstatens arbets- och sociallagstiftning samt de krav som gäller information till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare som värdstaten har ställt i fråga om gränsöverskridande verksamhet. I paragrafens 3 mom. föreskrivs när en EES-tilläggspensionskassa kan börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. Gränsöverskridande verksamhet kan inledas efter att EES-tilläggspensionskassan av Finansinspektionen har informerats om den arbets- och sociallagstiftning som ska tillämpas på verksamheten samt om de bestämmelser som gäller informationen. Om de uppgifter som nämns ovan inte lämnas inom den föreskrivna tidsfristen får EES-tilläggspensionskassan börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. En förutsättning är emellertid också i detta fall att värdstatens arbets- och sociallagstiftning iakttas liksom även bestämmelserna om översändande av information. Den sex veckors tidsfrist som nämns i bestämmelsen börjar från det att värdstatens behöriga myndighet har fått de uppgifter som avses i 157 b § 2 mom. Finansinspektionen ska sända de ovan nämnda uppgifterna till värdstatens behöriga myndighet inom tre månader efter att ha mottagit dem. Tillståndsförfarandet kan sålunda ta sammanlagt högst fyra månader och två veckor i anspråk. 

157 e §. Värdstatens behöriga myndighet ska övervaka att man i samband med gränsöverskridande verksamhet iakttar värdstatens arbets- och sociallagstiftning och de krav som ställs på informationen i samband med gränsöverskridande verksamhet. Om myndigheten konstaterar överträdelser ska den underrätta Finansinspektionen som i samarbete med den behöriga myndigheten i värdstaten ska vidta de åtgärder som behövs för att överträdelsen ska upphöra. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 11.10. 

157 f §. En EES-tilläggspensionskassa som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska i sin helhet och ständigt täcka pensionsansvaret i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang som den förvaltar. Om en sådan pensionskassas ansvarsskuld inte i sin helhet är täckt i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang, ska Finansinspektionen kräva att EES-tilläggspensionskassan omedelbart täcker ansvaret till fullt belopp. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 14.3. 

157 g §. I denna paragraf föreskrivs att en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet och dessutom också gränsöverskridande verksamhet ska antecknas som en EES-tilläggspensionskassa i försäkringskasseregistret. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen i försäkringskasseregistret som EES-pensionskassor med tilläggspensionsverksamhet anteckna också pensionskassor som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Om en EES-pensionskassas gränsöverskridande verksamhet upphör ska Finansinspektionen avregistrera kassan som en EES-tilläggspensionskassa. Pensionskassan kvarstår emellertid i försäkringskasseregistret som en pensionskassa med tilläggspensionsverksamhet. Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen i försäkringskasseregistret anteckna de EES-stater där en EES-tilläggspensionskassa är verksam. Paragrafens 1 mom. är en nationell reglering som motsvarar gällande 14 a kap. 157 d § 3 mom. Enligt paragrafens 2 mom. ska i registret i fråga om gränsöverskridande verksamhet antecknas de EES-stater där pensionskassan är verksam. I samband med gränsöverskridande verksamhet avses de värdstater vilkas arbets- och sociallagstiftning och bestämmelser om lämnande av information ska tillämpas på de tilläggspensionsarrangemang som pensionskassan förvaltar. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.2. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen meddela Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten de registeruppgifter som avses i 1 och 2 mom. Med paragrafens 3 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.3. 

157 h §. Enligt denna informativa paragraf har utländska EES-tilläggspensionsanstalter i enlighet med lagen om pensionsstiftelser rätt att utbjuda tilläggspensionsverksamhet i Finland. 

14 b kap. Gränsöverskridande överlåtelser

157 i §. I denna paragraf föreskrivs att en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet har rätt att överlåta alla eller en del av ett tilläggspensionsarrangemangs försäkringstekniska avsättningar till en övertagande tilläggspensionsanstalt som är verksam i en annan EES-stat. Detta kapitel ska tillämpas på pensionskassor med minst 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten. Kapitlet ska också tillämpas på pensionskassor som har färre än 100 försäkrade och som har meddelat Finansinspektionen att de ska verka enligt de bestämmelser i denna lag som tillämpas på pensionskassor som har minst 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten. I fråga om sådana pensionskassor som nämns ovan ska detta kapitel tillämpas från början av räkenskapsperioden efter meddelandet. 

Dessutom ska detta kapitel tillämpas på pensionskassor med färre än 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten, ifall överlåtelsen av tilläggspensionsarrangemanget inte utmynnar i gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses verksamhet som innebär att på förhållandet mellan det finansierande företaget, dvs. arbetsgivaren och de försäkrade samt förmånstagaren tillämpas någon annan EES-stats än pensionsanstaltens hemstats social- och arbetsrätt. Exempelvis en ovan nämnd pensionskassa inom vars tilläggspensionsverksamhet och på förhållandet mellan de försäkrade och arbetsgivaren som försäkrar i pensionskassan ska tillämpas finsk social- och arbetsrätt, får inte överlåta ett tilläggspensionsarrangemang till en tilläggspensionsanstalt som är auktoriserad eller registrerad i en annan EES-stat. På motsvarande sätt får en pensionskassa som har färre än 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten och som inte har meddelat att den inte verkar i enlighet med de bestämmelser i denna lag som tillämpas på pensionskassor med färre än 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten, i samband med en gränsöverskridande överlåtelse verka som övertagande tilläggspensionsanstalt endast då finsk social- och arbetsrätt tillämpas på förhållandet mellan de försäkrade inom det tilläggspensionsarrangemang som överlåts och det finansierande företaget. 

Den överlåtande pensionskassan svarar för överlåtelsekostnaderna. På gränsöverskridande överlåtelser av tilläggspensionsarrangemang ska inte tillämpas 12 kap. i lagen om försäkringskassor. Också en ansvarsskuld som hänför sig till pensionskassans avdelning för tilläggspensionsverksamhet eller en del av ansvarsskulden kan överlåtas på motsvarande sätt som en ansvarsskuld som hänför sig till en pensionskassa som enbart bedriver tilläggspensionsverksamhet. Med paragrafens 1 mom. genomförs i direktivets artikel 12.1 och med 2 mom. artikel 12.2. Enligt den nationella regleringen i paragrafens 3 mom. ska på gränsöverskridande överlåtelse av tilläggspensionsarrangemang som avses i kapitlet inte tillämpas 12 kap. 

157 j §. I denna paragraf föreskrivs att en majoritet av de försäkrade i enlighet med direktivet ska ge sitt samtycke till överlåtelse av ansvarsskulden. Den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ska i samband med behandlingen av en tillståndsansökan som gäller överlåtelsen bedöma om ovan nämnda samtycke har givits. För överlåtelsen förutsätts dessutom ett beslut av pensionskassans styrelse. 

Enligt direktivet ska begreppet en majoritet av de försäkrade definieras enligt nationell rätt. Paragrafens 1 mom. är såtillvida en nationell reglering som där föreskrivs om förfarandet som innebär att de medlemmar av pensionskassans styrelse som företräder de personer som hör till verksamhetskretsen representerar de försäkrade när det gäller beslutet om överlåtelse av ansvarsskulden. Nationellt föreskrivs också om förfarandet varmed förmånstagarna i samband med beslutet tar ställning till frågan om överlåtelse av tilläggspensionsarrangemanget till en annan EES-stat, om förmånstagarna inte hör till pensionsstiftelsens verksamhetskrets. En förutsättning för överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang är att en majoritet av förmånstagarna godkänner överlåtelsen. Enligt momentet ska förmånstagare som inte hör till verksamhetskretsen utöva sin beslutanderätt per post, utan att det ordnas omröstningar under sammanträdet. Dessutom kan omröstning ordnas elektroniskt. Det ska alltid vara möjligt att rösta om överlåtelse av försäkringsbeståndet eftersom alla förmånstagare inte nödvändigtvis har tillgång till webben. 

Enligt direktivet ska uppgifter om överlåtelsevillkor hållas tillgängliga för de försäkrade och förmånstagarna eller deras företrädare i god tid innan ansökan om överlåtelsen lämnas in. Paragrafens 2 mom. är en nationell reglering till den del som där preciseras förfarandet varmed ovan nämnda information ställs till de försäkrades och förmånstagarnas förfogande. Enligt paragrafens 3 mom. förutsätts det dessutom att den arbetsgivare vars tilläggspensionsarrangemang överlåts har gett sitt samtycke till överlåtelsen. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.3 a och med 3 mom. artikel 12.3 b. 

157 k §. Om en pensionskassa har för avsikt att överlåta den frivilliga tilläggspensionsverksamheten till en i en annan EES-stat verksam avtalsbaserad tilläggspensionsanstalt eller till ett försäkringsbolag som verkar som ett sådant tjänstepensionsinstitut som avses i direktivet, behöver den för överlåtelsen ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Förhandsgodkännandet kan myndigheten ge efter att först ha fått Finansinspektionens bedömning av förutsättningarna för överföringen. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens uppgifter i samband med gränsöverskridande överlåtelser av ansvarsskuld. Den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ger tillstånd till gränsöverskridande överlåtelse av ansvarsskuld. Finansinspektionen samarbetar med den ovan nämnda myndigheten. Finansinspektionen får av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ansöka om gränsöverskridande överlåtelse. Finansinspektionen bedömer om de i paragrafen föreskrivna förutsättningarna för överlåtelsen är uppfyllda och översänder sin bedömning till den ovan nämnda behöriga myndigheten. Finansinspektionens bedömning enligt denna paragraf är inte ett överklagbart förvaltningsbeslut. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.4 i fråga om den bedömning som görs av den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Med paragrafen genomförs dessutom direktivets artikel 12.8. Med paragrafens 2 mom. genomförs artikel 12.9. 

157 l §. I denna paragraf föreskrivs om information till den övertagande tilläggspensionsanstaltens behöriga myndighet. Finansinspektionen ska informera myndigheten om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemanget och om kraven gällande information till de försäkrade och förmånstagarna. När försäkringsbeståndet har överlåtits till en tilläggspensionsanstalt som är registrerad i en annan EES-stat och när i fråga om det bestånd som överlåts på förhållandet mellan den försäkrade och förmånstagarna samt det finansierande företaget tillämpas arbets- och socialrätten i någon annan EES-stat än anstaltens hemstat, är det fråga om gränsöverskridande verksamhet. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artiklar 12.11 andra stycket samt 12.14. 

157 m §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens tillsynsuppgift i egenskap av behörig myndighet i värdstaten. Finansinspektionen övervakar att den övertagande tilläggspensionsanstalten i fråga om det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget iakttar finsk social- och arbetsrätt och de bestämmelser i finsk lag som gäller överlämnande av information. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 12.14 till den del som det i den hänvisas till direktivets artiklar 11.10 och 11.11. 

157 n §. I denna paragraf föreskrivs om pensionskassor med tilläggspensionsverksamhet eller sådana pensionskassors avdelningar som bedriver tilläggspensionsverksamhet i egenskap av övertagande tilläggspensionsanstalt i samband med gränsöverskridande överlåtelser på så sätt att till pensionskassan eller avdelningen överförs ett tilläggspensionsarrangemang från en annan EES-stat. Kretsen av arbetsgivare som kan försäkra sina arbetstagare i en pensionskassa är begränsad enligt lagen om pensionskassor. Till en pensionskassa kan överföras endast ett sådant tilläggspensionsarrangemang vars försäkrade och förmånstagare hör till pensionskassans verksamhetskrets enligt 4 §. Det är inte möjligt att med en gränsöverskridande överlåtelse till en pensionsstiftelse överföra ett tilläggspensionsarrangemang om det företag som finansierar försäkringsbeståndet som överlåts, dvs. arbetsgivaren, inte hör till den övertagande pensionskassan, såvida inte arbetsgivaren i samband med överlåtelsen ansluter sig till pensionskassan. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artiklar 12.1, 12.2 och 12.3. Delvis är 2 mom. en nationell reglering och till sin karaktär är det en informativ bestämmelse.  

157 o §. I denna paragraf föreskrivs att en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska ansöka hos Finansinspektionen om övertagande av tilläggspensionsarrangemang i samband med gränsöverskridande överlåtelse. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.5 och dessutom delvis direktivets 12.4. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.6. 

157 p §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens bedömning av tillståndsansökningar från pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. På basis av bedömningen av de omständigheter som nämns i paragrafen beslutar Finansinspektionen godkänna eller avslå tillståndsansökan. Det är fråga om ett överklagbart förvaltningsbeslut. Finansinspektionen sänder sitt beslut för kännedom till den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Om Finansinspektionen inte ger ett beslut på en ansökan som avses i 157 o § inom den ovan nämnda tidsfristen på tre månader, kan den pensionskassa som ansökt om tillstånd anföra besvär. Besvären anses då rikta sig mot ett beslut om avslag på ansökan. Besvär kan anföras till dess att Finansinspektionen har fattat ett positivt eller negativt beslut med anledning av tillståndsansökan. Finansinspektionen ska underrätta besvärsmyndigheten om beslutet i ärendet. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.7. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis artiklarna 12.4, 12.10 och 12.11. 

157 q §. I denna paragraf föreskrivs om information som ska överlämnas till pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet om tillämpningen av social- och arbetsrättsliga krav på ett överlåtet tilläggspensionsarrangemang samt om översändande av uppgifter om informationskraven till de försäkrade och förmånstagarna. Finansinspektionen ska sända den information som avses ovan till pensionskassorna efter att ha fått informationen från den behöriga myndigheten i tilläggspensionsanstaltens hemstat. Med paragrafens 1 mom. genomförs det andra och det tredje stycket i direktivets artikel 12.11. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.14 till den del som det i den hänvisas till artikel 11.10. 

157 r §. I denna paragraf föreskrivs om tidpunkten då en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet kan börja förvalta det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget. Överlåtelsen kan ske då Finansinspektionen har gett till tillstånd. En pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet kan förvalta ett överlåtet tilläggspensionsarrangemang också då Finansinspektionen inte ger ett beslut med anledning av en tillståndsansökan inom 4 månader och 3 veckor från inlämnandet av tillståndsansökan enligt 125 q §. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.12. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis artikel 9.2. 

157 s §. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i hemstaten för det överlåtande eller mottagande tjänstepensionsinstitutet har meningsskiljaktigheter kan Finansinspektionen med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inleda ett icke-bindande medlingsförfarande. Paragrafen motsvarar föreslagna 125 u § i lagen om pensionsstiftelser. 

1.3  Lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor

3 §.Förhållande till övrig lagstiftning. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att i det stryks ”om inte något annat bestäms i denna lag”. Lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor innehåller ett flertal sådana regleringar som direktivet förutsätter och som ska tillämpas också på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Exempelvis de i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om pensionskassor föreslagna informationsbestämmelserna ska tillämpas också på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Bestämmelserna i denna lags 10 och 11 § är således tillämpliga på tilläggspensionsarrangemang som faller utanför direktivets tillämpningsområde. I paragrafens 2 mom. föreslås lagtekniska ändringar. 

4 §.Definitioner. Det föreslås att 1 mom. 1 och 3 punkten i denna paragraf upphävs såsom obehövlig. Begreppet finansierande företag definieras på motsvarande sätt i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om pensionskassor. Dessutom upphävs lagens definition av begreppet försäkrad, eftersom till lagen om pensionsstiftelser och till lagen om försäkringskassor med anledning av genomförandet av direktivet fogas en motsvarande definition som ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemang. Den definition av begreppet försäkrad som ingår i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om pensionskassor ska sålunda tillämpas också på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. 

10 §.Information till dem som ansluter sig till ett tilläggspensionsarrangemang. Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs eftersom informationsbestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om pensionskassor i fortsättningen med stöd av 3 § ska tillämpas inom direktivets tillämpningsområde. 

17 §.Täckning av ansvarsskulden. I paragrafens 1 mom. föreslås en precisering. Avsikten med denna tekniska ändring är att säkerställa att respektive bestämmelser, till den del som direktivet förutsätter det, tillämpas också på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. 

19 §.Bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter. Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs som obehövligt. Finansinspektionen behöver inte meddela sådana föreskrifter som nämns i momentet, eftersom det i 46 a § i lagen om pensionsstiftelser och i 83 g § i lagen om försäkringskassor föreskrivs att stater inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) ska jämställas med EES-stater. 

1.4  Försäkringsbolagslagen

3 §.Livförsäkring, skadeförsäkring och återförsäkringsverksamhet. Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande 1 kap. 3 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen. I paragrafens 2 mom. görs de ändringar som genomförandet av direktivets artikel 63 förutsätter. Enligt förslaget avses med återförsäkringsverksamhet också verksamhet som består i att överta risker som har överlåtits av en pensionsstiftelse eller -kassa som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet eller av en anstalt som tillhandahåller avtalsbaserade tilläggspensioner i en annan EES-stat.