1
Lagförslag
1.1
Fängelselagen
16 kap. Granskning av fängelselokaler och fångar
2 a §.Ingripande i obemannade fordons och farkosters färd. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om Brottspåföljdsmyndighetens behörighet att ingripa i obemannade fordons och farkosters färd på ett fängelseområde eller ovanför det.
Bestämmelsen ska tillämpas på alla obemannade fordon och farkoster. Tillämpningsområdet omfattar förutom i luftfartslagen avsedda modellflygplan och obemannade luftfartyg även fordon eller farkoster som färdas på land eller i vatten, såsom förarlösa åkdon. Tillämpningsområdet omfattar även fjärrstyrda miniatyrmodeller som används som leksaker. Tillämpningsområdet täcker således alla fordon och farkoster oberoende av deras storlek eller användningsändamål. Det väsentliga är att fordonet eller farkosten manövreras genom fjärrstyrning eller automatstyrning utan någon förare ombord.
I 1 mom. anges förutsättningarna för att Brottspåföljdsmyndigheten ska få ingripa i obemannade fordons och farkosters färd. Ett ingripande ska vara möjligt, om ett obemannat fordon eller en obemannad farkost olovligen kommer in på ett fängelseområde eller ovanför det. Det innebär i praktiken att det krävs tillstånd av Brottspåföljdsmyndigheten för att ett obemannat fordon eller en obemannad farkost ska få föras in på ett fängelseområde. I annat fall ska det gå att ingripa i färden med stöd av bestämmelsen. Fängelseområdets gränser bestäms enligt inrikesministeriets förordning om begränsning av trafik och vistelse samt enligt dess kartbilagor. I bestämmelsen föreslås inte någon gräns för hur högt upp ovanför fängelseområdet behörigheten ska sträcka sig.
Den föreslagna tröskeln för ingripande är låg, eftersom det föreslås vara tillräckligt att ett fordon eller en farkost olovligen har kommit in på ett fängelseområde eller ovanför det. Detta är motiverat eftersom ett ingripande mot obemannade fordon eller en obemannad farkost i praktiken sker i snabba situationer där det ofta finns endast lite information om varför ett fordon eller en farkost rör sig ovanför ett fängelseområde. Obemannade fordon eller farkoster som olovligen rör sig på ett fängelseområde kan i princip oftast äventyra fängelsesäkerheten. Fordon eller farkoster som rör sig i legitima syften kan kringgå fängelseområden, i synnerhet när applikationerna avsedda för att manövrera anordningarna utvecklas. Med hjälp av applikationerna kan den som styr fordonet eller farkosten välja en rutt som innebär att fordonet eller farkosten inte kommer in på ett fängelseområde. Om ingripandet förutsätter att maktmedel eller en i 2 mom. avsedd teknisk anordning används, gäller det att i enskilda fall bedöma om kriterierna för att använda dessa metoder är uppfyllda.
Ingripandet kan gå ut på att tillfälligt omhänderta ett obemannat fordon eller en obemannad farkost, hindra dess användning eller annars ingripa i dess färd. Med omhändertagande avses att bestämmanderätten övertas exempelvis så att den ursprungliga användaren inte längre kan använda anordningen eller att en automatisk anordning inte längre kan utföra sitt uppdrag. Det kan också handla om att ett fordon eller en farkost fysiskt omhändertas av Brottspåföljdsmyndigheten. Med att hindra användningen avses att man skapar sådana förhållanden som gör det omöjligt att använda fordonet eller farkosten. Med att annars ingripa i färden avses exempelvis användning av nätet så att fordonet eller farkosten inte längre kan utföra sitt uppdrag. Brottspåföljdsmyndigheten kan också ingripa i färden genom att beordra den som styr fordonet eller farkosten, om det går att nå den personen.
Ingripandet kan ske med användning av maktmedel eller en i 2 mom. avsedd teknisk anordning, om de villkor som anges i lagen är uppfyllda. Förutsättningarna för att använda maktmedel ska i varje enskild situation bedömas utifrån 18 kap. 6 § i fängelselagen. Tillämpningssituationerna behandlas längre fram i samband med det föreslagna 2 mom., eftersom förutsättningarna för att använda maktmedel och förutsättningarna för att använda en teknisk anordning motsvarar varandra i hög grad.
I det föreslagna 2 mom. anges förutsättningarna för att ingripa i ett obemannat fordons eller en obemannad farkosts färd med hjälp av en teknisk anordning. I de situationer som avses i 1 mom. ska Brottspåföljdsmyndigheten få använda en teknisk anordning som inverkar på det obemannade fordonets eller den obemannade farkostens färd. Med anledning av den tekniska utvecklingen är det inte ändamålsenligt att fastställa närmare med vilka slags tekniska anordningar det ska gå att ingripa i obemannade fordons och farkosters färd. Det kan handla om exempelvis en anordning med vilken man kan störa förbindelsen mellan fordonet eller farkosten och dess styrsystem eller överta styrningen av fordonet eller farkosten. Av de skäl som beskrivs ovan ska det inte vara tillåtet att använda automatiska anordningar. För att en teknisk anordning ska få användas ska det i varje enskilt fall krävas ett avgörande av en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten.
I momentet anges förutsättningarna för användningen av en teknisk anordning av detta slag. Den tekniska anordningen ska vara sådan att den inte orsakar mer än ringa störningar i radiokommunikation eller annan kommunikation eller för anordningar eller tjänster i ett allmänt kommunikationsnät. Konsekvenserna bör så noggrant som möjligt riktas enbart till verksamhet som upptäckts vara skadlig och till de frekvenser som används för verksamheten. Om den tekniska anordningen är en sådan radiosändare som avses i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation, krävs det för innehav och användning ett radiotillstånd som beviljas av Kommunikationsverket. Bestämmelser om radiotillståndet finns i 39 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Genom förfarandet med radiotillstånd kan Kommunikationsverket säkerställa att anordningarna har sådana egenskaper som innebär att de uppfyller villkoren för radiosändare. När anordningen används gäller det dock att beakta att användningen inte får orsaka sådana störningar eller olägenheter som avses i momentet. En teknisk anordning ska få användas endast så länge det är nödvändigt för att utföra åtgärden. Med detta avses att användningen ska begränsas till den tid som behövs för att avvärja den fara som det obemannade fordonet eller den obemannade farkosten medför.
När möjligheten att använda en teknisk anordning övervägs gäller det att bedöma om användningen är försvarlig med hänsyn till hur viktigt och brådskande uppdraget är, hur farlig det obemannade fordonets eller den obemannade farkostens verksamhet är, vilka resurser som står till förfogande samt med hänsyn till övriga omständigheter som är relevanta för en helhetsbedömning av situationen. Förteckningen över sådant som ska bedömas i samband med prövningen av om det är försvarligt att använda anordningen motsvarar till övervägande del det som föreskrivs om användning av behövliga maktmedel i 18 kap. 6 § i fängelselagen. Förutsättningarna för användning av en teknisk anordning motsvarar således i hög grad förutsättningarna för användning av maktmedel.
För såväl maktmedel som en teknisk anordning gäller att användningen alltid ska basera sig på en helhetsbedömning av situationen. När obemannade fordon eller farkoster anländer till ett fängelseområde är det alltid fråga om någonting som händer snabbt, vilket kräver att också de tjänstemän som tillämpar bestämmelsen reagerar snabbt. Beslutet om användning av maktmedel eller en teknisk anordning ska fattas utifrån de uppgifter som tjänstemannen förfogar över i den aktuella situationen.
Vid prövningen gäller det att bedöma bland annat hur stor fara det obemannade fordonet eller den obemannade farkosten medför för exempelvis fängelsesäkerheten eller enskilda personer. Här bör vikt fästas särskilt vid fordonets eller farkostens last. Exempelvis observationer av otillåtna ämnen eller föremål ombord talar för användningen av maktmedel eller en teknisk anordning. Om man däremot upptäcker att det är fråga om ett fordon eller en farkost som är avsedd för posttransport och som inte kan medföra någon fara för fängelset, finns det inga förutsättningar för att använda maktmedel eller en teknisk anordning.
När villkorsuppfyllelsen bedöms bör hänsyn också tas till de risker som ett ingripande eventuellt medför exempelvis om ett obemannat luftfartyg störtar på gårdsplanen utanför fängelset.
Vidare föreslås det att en teknisk anordning ska få användas endast av tjänstemän som fått lämplig utbildning för detta.
I 3 mom. föreskrivs det om behandling av erhållna uppgifter om kommunikation. Med stöd av bestämmelsen ska Brottspåföljdsmyndigheten få behandla radiokommunikation, förmedlingsuppgifter och lokaliseringsuppgifter som har samband med användningen av ett obemannat fordon eller en obemannad farkost. Användning av en teknisk anordning som avses i 2 mom. förutsätter i typiska fall behandling av sådana uppgifter, eftersom den tekniska anordningen påverkar fordonets eller farkostens radiokommunikation.
Med radiokommunikation, förmedlingsuppgifter och lokaliseringsuppgifter avses detsamma som i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Begreppen definieras i 3 § 17, 18 och 40 punkten i den lagen. Radiokommunikation är kommunikation med hjälp av radiovågor. Förmedlingsuppgifter är i sin tur information som kan kopplas till en juridisk eller fysisk person och som behandlas för att överföra meddelanden, samt uppgifter om en radiostations identifieringssignal och radiosändarens användare samt om radiosändningens starttid, varaktighet och utsändningsplats. Lokaliseringsuppgifter är information från ett kommunikationsnät eller en terminalutrustning som anger ett abonnemangs eller en terminalutrustnings geografiska position och som används för annat än för att förmedla meddelanden.
Enligt 136 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation är elektroniska meddelanden och förmedlingsuppgifter konfidentiella. Enligt 3 mom. är det dock tillåtet att behandla elektroniska meddelanden och förmedlingsuppgifter också om så föreskrivs i lag. Enligt 160 § 1 mom. i den lagen gäller likaså att lokaliseringsuppgifter som kan kopplas till en fysisk person får behandlas bland annat om så föreskrivs i lag. Bestämmelser om exempelvis myndighetsbefogenheter av det slag som föreslås får således utfärdas särskilt i annan lagstiftning. Den föreslagna behandlingen av information begränsas inte till sådan statistisk behandling av radiokommunikation och dess förmedlingsuppgifter med hjälp av automatisk databehandling som avses i 136 § 5 och 6 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation.
Radiokommunikationen mellan ett obemannat fordon eller en obemannad farkost och dess fjärrstyrningsplats är i princip sådan att den inte innehåller uppgifter som kan kopplas till en fysisk person. Med hjälp av enbart radiokommunikation är det möjligt att klarlägga endast var fjärrstyrningsplatsen är belägen, men inte vem fjärrstyrningsanordningen tillhör eller vem som använder den. För att den som använder fjärrstyrningsanordningen ska kunna identifieras krävs det dessutom andra observationer genom sinnesförnimmelser eller på teknisk väg, exempelvis att en patrull sänds till fjärrstyrningsplatsen. Det är alltså inte fråga om sådan specificering av en fysisk person där man enbart genom att behandla kommunikationen kan utreda personens identitet.
Med stöd av det föreslagna 3 mom. ska de uppgifter som anskaffats utplånas utan dröjsmål efter att åtgärden har genomförts, om inte något annat föreskrivs i lag. Efter att uppdraget har fullgjorts finns det inte längre någon anledning att bevara uppgifterna. De ska således utplånas när fordonet eller farkosten har omhändertagits av Brottspåföljdsmyndigheten eller fordonet eller farkosten inte längre i övrigt olovligen befinner sig på fängelseområdet. Om det handlar om exempelvis misstankar om brott kan polisen dock under de förutsättningar som anges i tvångsmedelslagen rikta tvångsmedel mot ett obemannat fordon eller en obemannad farkost och teleuppgifterna om den.
8 a §.Hanteringen av omhändertagna obemannade fordon och farkoster. I den nya paragrafen föreskrivs det om hur obemannade fordon eller obemannade farkoster som har omhändertagits av Brottspåföljdsmyndigheten ska hanteras. Enligt 1 mom. ska ett obemannat fordon eller en obemannad farkost överlämnas till dess rätta ägare, om ägaren är känd. En del obemannade fordon och farkoster ska registreras, och det är lätt att nå ägaren till sådana. Hittegodslagen (778/1988) tillämpas inte på fordon och luftfartyg som ska registreras. Om ett obemannat fordon eller en obemannad farkost som omhändertagits av Brottspåföljdsmyndigheten trots allt omfattas av tillämpningsområdet för hittegodslagen och om det inte går att reda ut vem som är ägare, ska hittegodslagen iakttas vid hanteringen av fordonet eller farkosten.
Enligt 2 mom. ska ett obemannat fordon eller en obemannad farkost trots 1 mom. överlämnas till den behöriga myndighet som har laglig grund för att hantera fordonet eller farkosten. Brottspåföljdsmyndigheten ska således enligt behov vara i kontakt med exempelvis polisen, om det i samband med ett obemannat fordon eller en obemannad farkost finns misstanke om brott, såsom försök att transportera narkotika till fängelset. Den myndighet som är behörig i brottmålet ska besluta om den fortsatta hanteringen av fordonet eller farkosten med stöd av den lagstiftning som är tillämplig i ärendet.
9 §.Förfarande och protokoll. Till 4 mom. fogas enligt förslaget ett omnämnande av att protokoll ska föras över ingripande i obemannade fordons eller farkosters färd. Närmare bestämmelser om vad som ska antecknas i protokollet utfärdas genom förordning av statsrådet.
10 §.Beslutanderätt. Till 1 mom. fogas enligt förslaget en bestämmelse om att en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning eller övervakning eller, om saken inte tål uppskov, en tjänsteman som utför styrnings- eller övervakningsuppgifter ska besluta om ingripande i obemannade fordons eller farkosters färd. Situationer där det krävs ett ingripande i obemannade fordons eller farkosters färd uppkommer ofta snabbt, och den föreslagna bestämmelsen innebär att i brådskande situationer kan även en tjänsteman som utför styrnings- eller övervakningsuppgifter besluta om saken.
18 kap. Säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel
2 §.Användning av fängsel. Det föreslås att paragrafen kompletteras med en bestämmelse om möjligheten att begränsa en fånges rörelsefrihet med skydd som förhindrar spottning. Förutsättningarna för användningen föreslås vara desamma som förutsättningarna för användning av fängsel i övrigt. I praktiken ska skydd som förhindrar spottning kunna användas med stöd av 1 mom. 2 eller 3 punkten i situationer där en fånge som uppträder aggressivt försöker spotta på andra. Det handlar i typiska fall om situationer där en fånge redan är fängslad med handbojor men försöker fortsätta uppträda aggressivt genom att spotta. Med stöd av 2 mom. ska skydd som förhindrar spottning få användas bara så länge det är nödvändigt.
Som skydd som förhindrar spottning kan användas antingen en huva eller ett förband som konstruerats för ändamålet och som dras eller fästs på fången. De redskap som används ska fastställas genom förordning av statsrådet. Redskapen ska vara sådana att de inte äventyrar den berörda personens hälsa eller hindrar hans eller hennes sinnesförnimmelser. De får endast förhindra att han eller hon spottar på andra. När skydd används gäller det alltid att se till att användningen inte medför fara för fångens hälsa.
19 kap. Anmälningar och lämnande av upplysningar
2 a §.Anmälan om ingripande i obemannade fordons och farkosters färd. Till kapitlet fogas enligt förslaget en ny bestämmelse om att Kommunikationsverket ska underrättas om ingripande i ett obemannat fordons eller en obemannad farkosts färd, om en sådan teknisk anordning som avses i 16 kap. 2 § 2 mom. har använts vid ingripandet. Kommunikationsverket ska bland annat främja den elektroniska kommunikationens funktion, störningsfrihet och trygghet, och därför bör det vara medvetet om verksamhet som eventuellt stör kommunikationen. Avsikten med skyldigheten att underrätta Kommunikationsverket är också att information om användningen av en teknisk anordning, enligt behov ska nå teleföretag som har i 33 och 34 kap. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation angivna skyldigheter i anknytning till hantering av störningar och anmälan om dem, även om användningen av en teknisk anordning i typiska fall inte medför att de blir skyldiga att vidta åtgärder.
1.2
Häktningslagen
11 kap. Granskning av fängelselokaler och häktade
2 a §.Ingripande i obemannade fordons och farkosters färd. Enligt den föreslagna paragrafen ska bestämmelserna om ingripande i obemannade fordons och farkosters färd i 16 kap. i fängelselagen tillämpas också när det gäller fängelser som används som häkten och häktningsavdelningar. Med stöd av 13 kap. 6 § 1 mom. 1 punkten i häktningslagen ska man även i fängelser som används som häkten få använda maktmedel i samband med ingripande.
13 kap. Säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel
2 §.Användning av fängsel. Till paragrafen fogas enligt förslaget ett omnämnande av möjligheten att använda redskap som förhindrar spottning. Bestämmelsen motsvarar den ändring som föreslås i 18 kap. 2 § i fängelselagen.
1.3
Tvångsmedelslagen
2 kap. Gripande, anhållande, häktning och häktningsarrest
12 c §.Avgörande om häktningsarrest. Det föreslås att 2 mom. ändras så att domstolen ska underrätta Brottspåföljdsmyndigheten om ett avgörande som gäller åläggande av häktningsarrest och om delgivning av avgörandet, om den som ålagts häktningsarrest inte har varit närvarande vid om domstolens sammanträde, också i det fallet att den som ålagts häktningsarrest inte är häktad i ett fängelse. Brottspåföljdsmyndigheten ska underrättas om avgörandet och delgivningen i alla situationer, eftersom det är Brottspåföljdsmyndighetens uppgift att övervaka häktningsarresten. Brottspåföljdsmyndigheten ska således alltid underrättas om avgörandet och vid behov särskilt som delgivningen av det.
Det föreslås att 2 mom. ändras också så att omnämnandet av att efter den dag då avgörandet meddelas har den som ålagts häktningsarrest sju dygn på sig att kontakta Brottspåföljdsmyndigheten slopas. En bestämmelse om skyldigheten att kontakta föreslås i 12 g §, som gäller allmänna skyldigheter för den som ålagts häktningsarrest. Ändringen görs för att verkställigheten av samtliga alternativ till häktning, det vill säga reseförbud, förstärkt reseförbud och även häktningsarrest, ska inledas på ett samstämmigt sätt. Avtjänande av häktningsarrest och skyldigheterna inleds således inte från det att övervakningsanordningarna har installerats eller getts till den som ålagts häktningsarrest, utan från den dag då avgörandet meddelas.
Om den som ålagts häktningsarrest inte följer uppmaningen, får polisen enligt gällande 2 mom. gripa honom eller henne för att förpassa honom eller henne till fängelse. Det föreslås att bestämmelsen upphävs och att det i 12 i §, som gäller överträdelse av skyldigheter, föreskrivs närmare om hur den som ålagts häktningsarrest ska kunna hämtas till en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten för utredning av överträdelsen.
12 g §.Allmänna skyldigheter för den som ålagts häktningsarrest. Till paragrafen fogas enligt förslaget en bestämmelse om att den som ålagts häktningsarrest omedelbart ska kontakta Brottspåföljdsmyndigheten för att övervakningen av häktningsarresten ska kunna ordnas. Verkställigheten av häktningsarresten inleds omedelbart efter att avgörandet har meddelats när den som ålagts häktningsarrest har fått del av avgörandet. Den som ålagts häktningsarrest ska följaktligen omedelbart kontakta Brottspåföljdsmyndigheten. Han eller hon ska kontakta Brottspåföljdsmyndigheten senast inom 2–3 dagar efter delfåendet av avgörandet. Om inte den som ålagts häktningsarrest inom denna tid och efter att Brottspåföljdsmyndigheten försökt nå honom eller henne kontaktar Brottspåföljdsmyndigheten, ska Brottspåföljdsmyndigheten efterlysa honom eller henne enligt det efterlysningsförfarande som föreskrivs i den föreslagna 12 k §. Vid behov ska Brottspåföljdsmyndigheten ordna installationen av övervakningsanordningarna snabbare än så, eftersom verkställigheten av häktningsarresten inleds omedelbart efter domstolens avgörande, om den som ålagts häktningsarrest har fått del av avgörandet.
12 i §.Överträdelse av skyldigheter. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om vem som ska ha behörighet att fatta beslut om att ge en varning med anledning av en lindrig överträdelse. Beslut om att ge en varning ska fattas av direktören för en byrå för samhällspåföljder vid Brottspåföljdsmyndigheten, eftersom byråerna för samhällspåföljder vid Brottspåföljdsmyndigheten svarar för verkställigheten av häktningsarrest. Dessutom föreslås ett nytt 5 mom. bli fogat till paragrafen. I momentet föreskrivs om ett hämtningsförfarande för utredning av överträdelsen, om den som ålagts häktningsarrest låter bli att stå i kontakt med Brottspåföljdsmyndigheten på det sätt som myndigheten bestämmer. Bestämmelserna i 2, 3 och 4 mom. ändras inte.
12 k §.Efterlysning. I den nya paragrafen föreskrivs det om efterlysning av den som drar sig undan verkställigheten av häktningsarrest. Brottspåföljdsmyndigheten, som svarar för verkställigheten av häktningsarresten, ska få efterlysa den som ålagts häktningsarrest, om det finns misstankar om att han eller hon drar sig undan verkställigheten. Beslut om efterlysning ska fattas av den verkställighetsansvarige eller av en sådan tjänsteman vid verkställighetsenheten som förordnats av verkställighetsdirektören. Bestämmelsen om efterlysning möjliggör gripande när den som ålagts häktningsarrest bryter mot bestämmelsen om skyldighet att kontakta Brottspåföljdsmyndigheten för att häktningsarresten ska kunna verkställas.
5 kap. Reseförbud
5 §.Beslut om reseförbud. Till paragrafen fogas enligt förslaget en bestämmelse om att domstolen ska delge den som meddelats förstärkt reseförbud beslutet om reseförbudet genom bevislig delgivning enligt 11 kap. i rättegångsbalken, om den som meddelats förstärkt reseförbud inte är närvarande vid domstolen när saken avgörs. Till paragrafen fogas enligt förslaget dessutom en bestämmelse om att Brottspåföljdsmyndigheten vid behov ska underrättas särskilt också om delgivningen av ett beslut om förstärkt reseförbud. För tydlighetens skull föreslås det att det till lagen fogas ett omnämnande av att inte bara Brottspåföljdsmyndigheten utan också polisen ska underrättas om beslutet. Polisen svarar för sin del för övervakningen av förstärkt reseförbud.
11 kap. Särskilda bestämmelser
4 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. Till 1 mom. 6 punkten fogas enligt förslaget en bestämmelse om bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om underrättande om åtgärder i anknytning till häktningsarrest. Förslaget är samstämmigt med 3 punkten, som gäller reseförbud och förstärkt reseförbud. Bestämmelsen gör det möjligt att genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om underrättande mellan myndigheterna om åtgärder i anknytning till häktningsarrest.
1.4
Strafflagen
6 kap. Om bestämmande av straff
13 §.Avräkning av tiden för frihetsberövande och tiden för begränsning av friheten. Paragrafen har ändrats genom lag 102/2018, då det togs in en bestämmelse om avräkning av förstärkt reseförbud eller häktningsarrest från ett fängelsestraff på viss tid. Samtidigt ändrades den mening som gällde tiden för frihetsberövande så att man stök kravet att frihetsberövandet ska ha varat oavbrutet i minst ett dygn för att det ska kunna avräknas. Eftersom den ändrade bestämmelsen ger rum för tolkning, föreslås det att den ursprungliga ordalydelsen återinförs till den del att domstolen ska avräkna tiden för frihetsberövandet från straffet eller anse frihetsberövande som fullt avtjänat straff när gärningsmannen har varit berövad friheten oavbrutet i minst ett dygn.
4
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Utgångspunkter för bedömningen
Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag och ska lag noggrant iakttas i all offentlig verksamhet (se GrUU 51/2006 rd, s. 2). Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag. Utgångspunkten är att den som utövar offentlig makt alltid ska ha en behörighetsgrund som i sista hand återgår på en av riksdagen stiftad lag (RP 1/1998 rd, s. 76).
Den behörighet att ingripa i ett obemannat fordons eller en obemannad farkosts färd på ett fängelseområde eller ovanför det som i denna proposition föreslås för Brottspåföljdsmyndigheten är av betydelse för flera olika grundläggande fri- och rättigheter. För det första innebär den föreslagna behörigheten möjlighet att ingripa i egendomsskyddet. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis gällande egendomsskydd konstaterat bland annat att om en person i princip har rätt att inneha ett föremål eller ämne, innebär det ett mindre intrång i egendomsskyddet att föremålet eller ämnet tas ifrån honom eller henne, om det är fråga om en tillfällig inskränkning i rätten att använda egendom och det med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna finns ett tungt vägande skäl till det (exempelvis GrUU 30/2010 rd och GrUU 43/2010 rd).
För det andra är förslaget av betydelse med tanke på skyddet för privatlivet som är tryggat enligt 10 § i grundlagen till den del som befogenheterna kan utövas med hjälp av en sådan teknisk anordning som kan påverka radiokommunikation och signaler. Obemannade luftfartyg och modellflygplan styrs med elektromagnetiska radiovågor. Flygrutten kan också ha programmerats in på förhand, men anordningen kan ändå sända signaler medan den flyger. Enligt 10 § 2 mom. i grundlagen är brev- och telefonhemligheten samt hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden okränkbar. Enligt 3 mom. kan genom lag bestämmas om sådana begränsningar i meddelandehemligheten som är nödvändiga bland annat vid utredning av brott som äventyrar individens eller samhällets säkerhet eller hemfriden. Utgångspunkten för regleringen är att myndigheter eller utomstående inte godtyckligt eller grundlöst ska kunna ingripa i någons privatliv. Grundlagsutskottet har ansett att exempelvis reglering av myndigheternas rätt att få uppgifter om var en person befinner sig eller om positionen för personens mobilteleapparat är av betydelse med tanke på 10 § i grundlagen (exempelvis GrUU 53/2005 rd, GrUU 11/2005 rd, GrUU 9/2004 rd, GrUU 36/2002 rd och GrUU 24/2001 rd). Lokalisering av en persons mobilteleapparat har ansetts vara av betydelse även med tanke på rörelsefriheten (exempelvis GrUU 11/2005 rd, GrUU 9/2004 rd och GrUU 36/2002 rd). Användning av en teknisk anordning som stör en radiosignal kan innebära intrång i skyddet för privatlivet och i skyddet för förtroliga meddelanden.
Användning av skydd som förhindrar spottning innebär i sin tur intrång i fångens personliga integritet, som är skyddad enligt 7 § i grundlagen. Grundlagsutskottet har analyserat liknande bestämmelsers förhållande till den personliga integriteten bland annat visavi fängelselagens bestämmelser om användning av fängsel (GrUU 20/2005 rd) och observationsoveraller (GrUU 34/2014 rd).
När befogenheterna utövas ska det enligt förslaget också vara möjligt att använda maktmedel under de förutsättningar som för närvarande anges i 18 kap. 6 § i fängelselagen.
Eftersom propositionen innebär inskränkningar i flera grundläggande fri- och rättigheter bör den föreslagna regleringen bedömas med tanke på förutsättningarna för begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUB 25/1994 rd). Allmänna förutsättningar för begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna är att det ska föreskrivas om begränsningarna i lag, att begränsningarna ska vara noggrant avgränsade och exakta, att begränsningarna ska vara acceptabla, att det inte görs inskränkningar i det centrala området av en grundläggande fri- eller rättighet, att begränsningarna är proportionerliga, att rättsskyddet är adekvat och att begränsningarna är förenliga med Finlands internationella människorättsförpliktelser. I det följande analyseras de föreslagna bestämmelserna med tanke på detta.
Ingripande i obemannade fordons och farkosters färd
I de föreslagna bestämmelserna föreskrivs det på lagnivå om när Brottspåföljdsmyndigheten ska kunna ingripa i ett obemannat fordons eller en obemannad farkosts färd. I bestämmelserna anges exakta förutsättningar för när Brottspåföljdsmyndigheten ska få utöva den föreskrivna behörigheten. Utövandet av behörigheten ska grunda sig på att ett obemannat fordon eller en obemannad farkost olovligen kommer in på ett fängelseområde eller in i luftrummet ovanför det. Utövandet av behörigheten är således avgränsat till fängelseområdet och luftrummet ovanför det. För fängelseområden har det föreskrivits om begränsning av trafik och vistelse vilken gäller för personer som olovligen rör sig på ett fängelseområde. Det är motiverat att det ska gå att ingripa också i olovlig trafik med obemannade fordon och farkoster. Olovlig trafik på ett fängelseområde eller ovanför det utgör i princip en risk för ordningen och säkerheten i fängelset. Också av den orsaken är den föreslagna tröskeln för ingripande motiverad.
Tröskeln för att vid ett ingripande använda maktmedel eller en teknisk anordning som påverkar radiosignalen föreslås vara högre. Det föreslås särskilda lagbestämmelser om förutsättningarna för användning av en teknisk anordning för att ingripa i radiokommunikation. Till denna del ska en anordning få användas om det är försvarligt med hänsyn till hur viktigt och brådskande uppdraget är, hur farlig det obemannade fordonets eller den obemannade farkostens verksamhet är, vilka resurser som står till förfogande samt med hänsyn till övriga omständigheter som är relevanta för en helhetsbedömning av situationen. Förutsättningarna motsvarar i hög grad de gällande förutsättningarna för användning av maktmedel. Om maktmedel används för ett ingripande, ska 18 kap. 6 § i fängelselagen och de förutsättningar som anges i den paragrafen tillämpas. Som maktmedelsredskap kan användas sådana redskap som fastställts som lämpliga i statsrådets förordning om fängelse. Den föreslagna regleringen uppfyller de krav på exakthet och noggrann avgränsning som krävs när det gäller begränsningar.
Avsikten är att befogenheterna ska utövas framför allt för att förhindra att otillåtna ämnen och föremål, såsom narkotika eller vapen, transporteras till fängelset. Syftet med regleringen är alltså i hög grad detsamma som för flera befogenheter som för närvarande anges i fängelselagen, såsom säkerhetskontroll, kroppsvisitation eller observation i isolering, vilka utifrån de ställningstaganden av grundlagsutskottet som nämns ovan har ansetts vara acceptabla med tanke på upprätthållandet av fängelsesäkerheten. Brottspåföljdsmyndighetens nuvarande behörighetsbestämmelser ger inte tillräcklig behörighet att ingripa i sådan olovlig verksamhet som ny teknologi möjliggör. Upprätthållande av ordningen och säkerheten i fängelset kan anses vara en godtagbar grund för att ingripa i obemannade fordons och farkosters färd, i synnerhet när det är fråga om ett relativt litet intrång i egendomsskyddet och skyddet för kommunikation.
När befogenheternas proportionalitet bedöms bör avseende fästas vid att tryggande av allmän ordning har angetts som en uppgift för polisen. Även i polislagen föreslås som bäst motsvarande bestämmelser om ingripande i obemannade luftfartygs färd, och i polislagen föreskrivs det redan nu om stoppande av fordon.
Grundlagsutskottet har ansett att det normalt har krävts särskilda grunder för att uppgifter och befogenheter som hör till polisen anvisas andra myndigheter (GrUU 67/2016 rd). Grundlagsutskottet har i tidigare utlåtanden påpekat att ett lagfäst bemyndigande för en annan myndighet än polisen att göra intrång i de grundläggande fri- och rättigheterna bör bedömas med tanke på det nödvändighetskrav som ingår i förutsättningarna (exempelvis GrUU 10/2016 rd, GrUU 49/2014 rd, GrUU 37/2002 rd och GrUU 2/1996 rd).
Så som konstaterats ovan hänför sig den behörighet som föreslås för Brottspåföljdsmyndigheten till upprätthållande av ordningen och säkerheten i fängelset, vilket primärt har föreskrivits som en uppgift för Brottspåföljdsmyndigheten. Det är därför nödvändigt att Brottspåföljdsmyndigheten är behörig att ingripa i obemannade fordons och farkosters färd på ett fängelseområde eller ovanför området. Det är omöjligt att enbart med polisens befogenheter ingripa i enskilda fall där en verksamhet hotar fängelsesäkerheten, eftersom det måste gå att ingripa omedelbart.
Ett ingripande mot ett obemannat fordon eller en obemannad farkost föreslås villkoras av att fordonet olovligen kommer in på fängelseområdet eller in i luftrummet ovanför det. Maktmedel eller en teknisk anordning ska kunna användas när särskilt angivna villkor är uppfyllda. Det föreskrivs således en förhållandevis hög tröskel för att ingripa. Ingripandet ska i regel ske med metoder som inte skadar fordonet eller farkosten. Rätten till skadestånd för ägaren till fordonet eller farkosten bestäms enligt skadeståndslagen.
I lagen föreslås en särskild bestämmelse om myndighetens skyldighet att återlämna fordonet eller farkosten till ägaren i situationer där ärendet inte överförs till polisundersökning exempelvis på grund av en misstanke om brott. På så vis blir olägenheten för egendomsskyddet obetydlig. I framtiden blir det också möjligt att reglera trafiken med obemannade fordon och farkoster så att fordonen eller farkosterna inte av misstag rör sig på ett fängelseområde eller ovanför det.
När det gäller bedömning av om användningen av en teknisk anordning som ingriper i radiokommunikation är proportionerlig bör det påpekas att radiokommunikationen mellan ett obemannat fordon eller en obemannad farkost och dess fjärrstyrningsanordning oftast inte innehåller förmedlingsuppgifter som kan kopplas till en fysisk person. Om en anordning inte styrs med en styranordning som kan kopplas till en person, till exempel med en mobiltelefon eller en dator, är det omöjligt att med hjälp av radiokommunikationen klarlägga vem som äger eller använder fjärrstyrningsanordningen. För detta behövs det andra åtgärder genom sinnesförnimmelser eller på teknisk väg. Att utreda identiteten genom en kombination av uppgifterna om radiokommunikationen och andra åtgärder är inte heller ett vattentätt sätt.
Om ett obemannat fordon eller en obemannad farkost styrs med hjälp av en mobiltelefon, en dator eller någon annan teleterminalutrustning som kan kopplas till en fysisk person, innefattar behandlingen av radiokommunikationen och förmedlingsuppgifterna oundvikligen uppgifter som gör det möjligt att identifiera personen.
Intrånget i skyddet för privatlivet eller skyddet för förtroliga meddelanden blir följaktligen ringa. Avsikten är inte att ingripa i själva innehållet i kommunikationen, utan kommunikationen ska behandlas enbart för användning av en teknisk anordning. I förslaget föreskrivs det särskilt om skyldigheten att utplåna uppgifterna om kommunikationen omedelbart, om inte något annat följer av bestämmelserna i förundersökningslagen eller tvångsmedelslagen, exempelvis med anledning av misstanke om brott.
Frågan om det ingripande i radiokommunikation som användningen av en teknisk anordning medför har också bedömts av grundlagsutskottet i samband med regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av gränsbevakningslagen och utlänningslagen och till vissa lagar som har samband med dem (RP 201/2017 rd). Grundlagsutskottet ansåg i sitt utlåtande att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning (GrUU 6/2018rd).
Mot bakgrund av vad som anförts ovan är de föreslagna bestämmelser som berättigar till att ingripa mot obemannade fordon och farkoster proportionerliga i förhållande till ingripandets omfattning och målet att upprätthålla ordningen och säkerheten i fängelset. Regleringen ingriper inte heller i det centralaste området för de grundläggande fri- och rättigheterna på ett sådant sätt att det skulle kunna anses vara problematiskt.
Rättsskyddsarrangemangen för ingripande i användningen av obemannade fordon och farkoster motsvarar andra säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel. Om ingripandet mot ett fordon eller en farkost skadar fordonet eller farkosten, ska ägaren ha möjlighet att kräva skadestånd med stöd av skadeståndslagen.
Förslaget är också förenligt med människorättsförpliktelser som är bindande för Finland.
Användning av skydd som förhindrar spottning
När det gäller användning av skydd som förhindrar spottning föreslås det att den nuvarande lagbestämmelsen om användning av fängsel kompletteras med ett omnämnande som innebär att redskap som förhindrar spottning ska kunna användas under samma förutsättningar som andra redskap som begränsar personens rörelsefrihet. Förslaget uppfyller således kraven på att lagbestämmelser ska vara exakta och noggrant avgränsade, eftersom användningen av redskapet anges i lag och förutsättningarna för att använda spottskyddsredskap motsvarar de förutsättningar för användning av fängsel som för närvarande anges i 18 kap. 2 § i fängelselagen. Grundlagsutskottet har godkänt innehållet i den bestämmelsen i sitt utlåtande GrUU 20/2005 rd.
Det finns ett godtagbart skäl till förslaget, eftersom avsikten är att skydd som förhindrar spottning ska förhindra verksamhet som äventyrar hälsan och den fysiska integriteten för Brottspåföljdsmyndighetens personal eller andra fångar. Brottspåföljdsmyndighetens personal och andra fångar måste kunna skyddas mot att en aggressiv fånge spottar på dem; på samma sätt som de skyddas mot andra former av aggressivt beteende. Spottning kan utgöra en hälsorisk för de anställda, eftersom en stor del av fångarna bär på smittsamma sjukdomar som sprids via saliv. Användningen av redskap som lämpar sig för att förhindra spottning kan således anses vara en acceptabel inskränkning av fångens personliga integritet.
Som en jämförelse kan påpekas att med grundlagsutskottets medverkan har i lagstiftningen som motsvarande redskap som ingriper i den personliga integriteten godkänts handbojor, knippförband av plast, midjefängsel, bältessäng och observationsoveraller.
Enligt bestämmelserna villkoras användningen av redskapen bland annat av att det är nödvändigt att använda dem, att de används en begränsad tid och i vissa situationer att en läkare underrättas om användningen. Om redskap som förhindrar spottning används inom dessa gränser kan användningen anses vara proportionerlig.
Skyddsredskap som förhindrar spottning placeras på personens huvud eller ansikte. Använda på rätt sätt hindrar redskapen ingenting annat än saliven från att nå utanför huvan eller förbandet. Redskapen påverkar inte i någon väsentlig grad personens rörelseförmåga eller hans eller hennes möjlighet att se, höra, prata eller andas. Under övervakning och rätt använda medför redskapen inte någon fara för personens hälsa. Användning av spottskyddsredskap innebär således inte något intrång i de centrala områdena av den personliga integriteten.
Rättsskyddsarrangemangen vid användningen av skydd som förhindrar spottning motsvarar de som gäller i samband med andra säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel.
Förslaget är också förenligt med människorättsförpliktelser som är bindande för Finland.
På de grunder som anförts ovan anser regeringen att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.