1.1
Lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation
3 §.Definitioner. Det föreslås att det till paragrafen läggs till tre nya definitioner, som blir 39 a—39 c punkter. Med myndighetsnät avses kommunikationsnät som byggts för uppgifter som avser statens ledning och säkerhet, försvaret, den allmänna ordningen och säkerheten, gränssäkerheten, räddningsverksamheten, sjöräddningen, nödcentralsverksamheten, invandringen, jourverksamheten inom social- och hälsovården, spårtrafiksäkerheten och befolkningsskyddet. Definitionen motsvarar till innehållet huvudsakligen 250 § 1 mom. i den gällande lagen. Två användargrupper preciseras dock för att bättre motsvara nuläget. Begreppet säkerheten i järnvägstrafiken, som används i den gällande lagens 250 § 1 mom., ersätts med begreppet spårtrafiksäkerheten, som utöver järnvägstrafiken omfattar också den spårbundna stadstrafiken, såsom metro- och spårvagnstrafiken. Begreppet den prehospitala akutsjukvården ersätts å sin sida med begreppet jourverksamheten inom social- och hälsovården, eftersom prehospital akutsjukvård omfattar bara en liten del av de tjänster inom social- och hälsovården som för närvarande använder VIRVE-tjänster. Definitionen av myndighetsnät hänvisar fortfarande till ett separat byggt myndighetsnät, vilket kan vara fast eller ett mobilnät, till vilka det hänvisats också i regeringens proposition RP 221/2013 rd om kommunikationstjänstlagen (tidigare informationssamhällsbalken). Det föreslås att definitionen av myndighetsnät bibehålls oförändrad vad gäller innehållet, eftersom avsikten är att det gällande rättsläget också vad gäller det trådlösa VIRVE-nätet fortsätter under en övergångstid på flera år, det vill säga fram till dess att det i sin helhet kan ersättas med en bredbandig myndighetskommunikationslösning.
Med nättjänst med anknytning till myndighetskommunikation avses enligt förslaget en tjänst som tillhandahålls av ett teleföretag för att ett kommunikationsnät som företaget äger eller på någon annan grund förfogar över ska kunna användas för att producera en kommunikationstjänst med anknytning till myndighetskommunikation för de användare som avses i 250 §. Detta är en ny definition som har att göra med anordnandet av trådlös myndighetskommunikation via bredband.
Med tillhandahållare av kommunikationstjänst med anknytning till myndighetskommunikation avses den tillhandahållare av informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband som utsetts i 8 § 2 mom. i säkerhetsnätslagen. Detta avser Suomen Erillisverkot Oy eller dess helägda dotterbolag.
Tillsammans bildar nät- och kommunikationstjänster enligt definitionerna i 39 b och 39 c punkten en ny bredbandig myndighetskommunikationshelhet, där Suomen Erillisverkot Oy, i enlighet med den ändring som föreslås i säkerhetsnätslagen, verkar som tjänsteoperatör för myndighetskommunikationen via bredband, det vill säga som tillhandahållare av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation enligt 39 c punkten, vilken till att börja ska konkurrensutsätta den kommersiella nätoperatören, det vill säga tillhandahållaren av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation enligt 39 b punkten. Vad gäller de nya definitioner som anknyter till den bredbandiga myndighetskommunikationslösningen och den oförändrade definitionen av myndighetsnät ska det observeras att tillhandahållaren av det trådlösa myndighetsnätet (VIRVE) inte är ett teleföretag, eftersom det inte alls bedriver allmän televerksamhet enligt definitionen av teleföretag, det vill säga tillhandahåller tjänster till en på förhand avgränsad användarkrets.
6 §.Verksamhet som kräver nätkoncession. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras på så sätt att ordet televerksamhet byts ut mot ordet verksamhet. Den ändrade rubriken motsvarar bättre innehållet i paragrafen, eftersom också myndighetsnät, som inte faller inom ramen för allmän televerksamhet, passar under den nya rubriken.
Till 1 mom. i paragrafen föreslås ett tillägg av en mening om att koncessionshavare av ett mobilnät, utifrån sin koncession, under de förutsättningar som föreskrivits i 29 a kap., också kan tillhandahålla nättjänster med anknytning till myndighetskommunikation eller nationell roaming för myndighetskommunikation. Den föreslagna ändringen överensstämmer med den gällande koncessionsregleringen därför att en koncession är bunden antingen till radiofrekvenser eller till myndighetsnätet. I den myndighetskommunikationslösning som är under beredning tillhandahåller teleföretaget (nätoperatören) ett kommunikationsnät som redan är i dess besittning för användning för myndighetskommunikation, det vill säga att det redan har en nätkoncession i sin besittning. Genom den föreslagna ändringen möjliggör man, utifrån de koncessioner som redan finns, genomförandet av den nya nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation via bredband i kommersiella nät och under vissa förutsättningar nationell roaming för myndighetskommunikation.
I paragrafens 2 mom. föreslås en teknisk ändring genom vilken frasen ”tillhandahållande av nättjänster i mobila myndighetsnät” ändras till ”tillhandahållande av sådana mobilnät som fungerar som myndighetsnät för överföring av kommunikation som behöver radiofrekvenser”. Ändringen är nödvändig eftersom hänvisningen till nättjänster i den gällande lagen gäller televerksamhet, vilket tillhandahållandet av myndighetsnätet (VIRVE) inte utgör. Därtill förtydligas ordföljden i momentet.
29 a kap.Tillhandahållande av myndighetsnät och nät- och kommunikationstjänster med anknytning till myndighetskommunikation. Det föreslås att det till lagen fogas ett nytt kapitel, vilket omfattar reviderade 250 § och nya 250 a—250 e §, där den sistnämnda paragrafens innehåll motsvarar det gällande 250 § 4 mom. Kapitlet utgör en helhet som gäller myndighetskommunikation, med föreskrifter om myndighetsabonnemang, tillhandahållande av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation, användning av prioriteter för myndighetsabonnemang och deras inverkan, nationell roaming för myndighetskommunikation och anslutningen av myndighetsnätet till ett allmänt kommunikationsnät. Den i kapitlet reglerade användningen av tjänsten för myndighetskommunikation, som möjliggörs av myndighetsabonnemang och som omfattar sådana prioriteter för myndighetsabonnemang som säkerställer att deras kommunikation prioriteras, är naturligtvis avsedd enbart för användargrupper som är nödvändiga för de myndigheter som avses i 250 § 1 mom. och för skötseln av de uppgifter som nämns i den bestämmelsen.
250 §.Myndighetsabonnemang. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras från myndighetsnät till myndighetsabonnemang, eftersom propositionen möjliggör en ny tjänst för myndighetskommunikation som förutsätter abonnemang, vilken inte tillhandahålls i ett myndighetsnät enligt definitionen av myndighetsnät, utan i ett kommersiellt teleföretags nät.
Med myndighetsabonnemang avses enligt 1 mom. abonnemang som berättigar till användning av såväl det nuvarande myndighetsnätet (VIRVE och TUVE) som den nya bredbandiga kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikationen. Myndighetsabonnemang ska kunna erbjudas en myndighet eller en annan aktör för vilken ett myndighetsabonnemang är nödvändigt för skötseln av uppgifter som anknyter till statens ledning och säkerhet, försvaret, den allmänna ordningen och säkerheten, gränssäkerheten, räddningsverksamheten, sjöräddningen, nödcentralsverksamheten, invandringen, jourverksamheten inom social- och hälsovården, spårtrafiksäkerheten och befolkningsskyddet. För de användargrupper som har rätt till abonnemang till myndighetsnät motsvarar förslaget nuläget.
Enligt förslaget är det kommunikationsministeriet som ska fatta beslut om de användargrupper som har rätt till myndighetsabonnemang, vilket motsvarar nuläget i fråga om abonnemangen till myndighetsnät. Dessutom föreslås det att kommunikationsministeriet ska ha möjlighet att vid behov fatta beslut om antalet anslutningar. Kommunikationsministeriet ska höra finansministeriet innan besluten fattas. Det ska också observeras att avsikten även i framtiden, vad gäller annan användning av säkerhetsnät än användning enligt säkerhetsnätslagen (TUVE-användning), är att förutsätta godkännande också av finansministeriet med stöd av 4 § i den lagen. Till denna del hänvisas det till nedanstående förslag om ändring av 4 § i säkerhetsnätslagen.
Eftersom tjänsten för myndighetskommunikation i samband med den bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation grundar sig på accessnätet, med andra ord på att abonnemanget identifieras, vanligen genom ett SIM-kort som installeras i en terminalapparat, och inte på en helt fristående radiotelefon, kan antalet abonnemang öka avsevärt. I stället för den nuvarande fristående fälttelefonen som tas med möjliggör identifiering av abonnemanget för en telefon avsedd för tjänsteuppdrag, vanligen genom ett SIM-kort, myndighetskommunikation som utnyttjar prioriteter för myndighetsabonnemang. Detta leder till att användarna, beroende på karaktären på uppgifterna, kan överväga om det är smidigare att skaffa fler bredbandiga myndighetsabonnemang än nuvarande VIRVE-telefoner. Den nya tjänsten för myndighetskommunikation har från första början beretts som ersättare av VIRVE-tjänsterna, varför kalkylerna över antalet användare utgår från antalet VIRVE-abonnemang. Eftersom antalet abonnemang, i synnerhet i övergångsskedet, kan vara svårt att förutse och eftersom det har en inverkan på enhetspriset för ett bredbandigt myndighetsabonnemang, ska det säkerställas att finansministeriet hörs i kommunikationsministeriets beslutsfattande. Därtill ska man säkerställa en möjlighet att vid behov utvidga det beslut som gäller användargrupper till att gälla också antalet abonnemang. I nuläget har kommunikationsministeriet fattat ett användargruppsbeslut som gäller VIRVE-tjänsterna för en utsatt tid på tre år, och det ska fortsättningsvis vara möjligt att pröva beslutets längd på ett flexibelt sätt, så att användargrupperna och vid behov också antalet användare kan omprövas med jämna mellanrum. Syftet med den föreslagna kontrollen av antalet användare är inte att försvåra tillgången till tjänsten för myndighetskommunikation, utan att säkerställa att det inte sker en sådan ökning av användargrupperna eller antalet abonnemang som äventyrar syftet med tjänsten för myndighetskommunikation. Kommunikationsministeriet ska vid behov kunna höra också andra aktörer, såsom aktörer som företräder användargrupper inom myndighetskommunikation, såsom inrikesministeriet och försvarsministeriet. Till denna del har det på grund av övergångsskedet för myndighetskommunikationslösningen inte ansetts nödvändigt att ta in bestämmelser i lagen. Därtill skulle en uppräkning av flera aktörer som ska höras i samband med beslutsfattande ge ett felaktigt intryck av att förteckningen är avsedd att vara uttömmande.
I 2 mom. föreslås det att det föreskrivs att tillhandahållare av kommunikationstjänster med anknytning till myndighetskommunikation inom ramen för de användargrupper som definieras i 1 mom. beviljar enskilda myndighetsabonnemang till myndigheter och på framställning av myndigheter till andra användare. Beviljandet av abonnemang av tillhandahållaren av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören, Suomen Erillisverkot Oy) skulle mekaniskt grunda sig antingen direkt på kommunikationsministeriets beslut om användargrupperna (myndigheter) eller på en kombination av beslutet i fråga och ett förslag om bifall som myndigheten prövat med stöd av beslutet. Följaktligen omfattar inte beviljandet av abonnemang något prövningselement för tillhandahållaren av kommunikationstjänsten (tjänsteoperatören), och det handlar inte heller om sökandens rätt till ett abonnemang, utan om mekaniskt verkställande av användargruppbeslutet och det bifall som myndigheten gett i anknytning till de egna uppgifterna. Som fortsättning på den granskning av antalet myndighetsabonnemang som lagts fram ovan i samband med 1 mom. finns det skäl att nämna att tillhandahållaren av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören) inte har möjligt att utifrån egen prövning återkalla ett myndighetsabonnemang. Användarmyndigheten kan överväga denna möjlighet och är också rätt aktör att överväga behovet av abonnemang för de egna uppgifterna enligt 250 §, också vad gäller andra användare som är nödvändiga för skötseln av uppgifterna.
Det föreslås det i paragrafen tas in ett nytt 3 mom. enligt vilket koncessionshavaren för myndighetsnät och tillhandahållaren av kommunikationstjänster med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören) på begäran och årligen ska lämna en utredning om myndighetsabonnemangen till Transport- och kommunikationsverket. Med bägge aktörer avses Suomen Erillisverkot som koncern, å ena sidan i sin roll som tillhandahållare av VIRVE-tjänster i egenskap av koncessionshavare för myndighetsnät och å andra sidan i rollen som tillhandahållare av den nya bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation (tjänsteoperatör). Följaktligen ska tjänsteoperatören ERVE till Transport- och kommunikationsverket årligen, och alltid på begäran av Transport- och kommunikationsverket, överlämna en utredning över myndighetsabonnemangen vad gäller såväl myndighetsnät som den nya tjänsten för myndighetskommunikation. Målet med den föreslagna nya utredningsskyldigheten är att säkerställa hanteringen av konsekvenserna av utvecklingen av bredbandiga myndighetsabonnemang, i synnerhet för kommersiella myndighetsnät, bland annat på så sätt att de uppgifter som samlats in av Transport- och kommunikationsverket kan utnyttjas till stöd för kommunikationsministeriets användargruppsbeslut.
Den gällande lagens 250 § 3 mom. blir enligt förslaget 4 mom. Bestämmelserna i momentet förenklas med hänvisning till avvecklingen av normer. I kommunikationstjänstlagens III avd. föreskrivs det om teleföretags skyldigheter och samhällsomfattande tjänster, och i V avd. föreskrivs det om användares och abonnenters rättigheter i samband med kommunikationstjänster. Tillämpningsbegränsningen i det gällande 250 § 3 mom. behövs inte, eftersom begränsningarna i kommunikationstjänstlagens III och V avd. räcker för att utesluta myndighetsnät. Det är dock nödvändigt att fortsättningsvis, på samma sätt som i gällande i 250 § 3 mom., föreskriva att myndighetsnät inte omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelserna i 316 § om behandling och utplåning av uppgifter om kommunikation och lokalisering. Därtill utvidgas begränsningen till att gälla kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation, vilket innebär att 316 § inte heller gäller den nya bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation.
250 a §.Tillhandahållare av nättjänst med anknytning till myndighetskommunikation. Det föreslås att till lagen fogas en ny paragraf om tillhandahållare av en nättjänst med anknytning till myndighetskommunikation via bredband. Enligt det föreslagna 1 mom. tillhandahålls en nättjänst med anknytning till myndighetskommunikation av ett teleföretag som tillhandahållaren av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören ERVE) har valt genom ett upphandlingsförfarande.
Vad gäller upphandlingsförfarandet hänvisas det till säkerhetsnätslagens 13 §, som reglerar underentreprenader i tjänsteproduktionen i ett säkerhetsnät. Enligt paragrafen i fråga ska tjänstetillhandahållaren (ERVE) innan upphandlingsförfarandet inleds begära ett utlåtande i frågan av finansministeriet. Enligt samma bestämmelse ska det uppdragsavtal som ska ingås med underleverantören, det vill säga i detta fall det teleföretag som fungerar som tillhandahållare av nättjänsten, i synnerhet säkerställa förfarandena för hantering av störningar under normala förhållanden och av undantagssituationer. I och med den föreslagna hänvisningen grundar sig den reglering på lagnivå som gäller kvaliteten på den framtida bredbandiga myndighetskommunikationstjänsten, vid sidan om upphandling, på det hela taget på bestämmelserna i 13 § i säkerhetsnätslagen. I dessa förutsätts det bland annat att de krav på säkerhet, aktionsberedskap, annan beredskap och kontinuitet som gäller säkerhetsnätet uppfylls. Därtill hänvisas det till att underleveransen ska begränsa sig till enbart nödvändig omfattning och att underleveransen ska ordnas på så sätt att hanteringen, styrningen och övervakningen av tjänsteproduktionen stannar kvar hos tjänstetillhandahållaren.
När dessa kriterier i säkerhetsnätslagen tillämpas på anordnande av trådlös myndighetskommunikation enligt den aktuella propositionen ska följande utgångspunkter beaktas i tolkningen. För det första står det i 13 § i säkerhetsnätslagen att beslut om omfattningen på och förutsättningarna för underleverans fattas av finansministeriet, vilket innebär att finansministeriet inom de gränser som ställs i lagen har relativt omfattande behörighet att inom ramen för nödvändigheten av underleverans enligt tjänst bedöma bland annat i vilken utsträckning tjänsterna ska tillhandahållas av staten själv. Vad gäller myndighetsradionätet och de aktuella informations- och kommunikationstekniska tjänsterna för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband utreder finansministeriet, med det förfarande som gäller begäran om uppgifter om upphandling vid Suomen Erillisverkot, det mest kostnadseffektiva sättet att producera tjänster och fattar utifrån denna grund ett beslut om randvillkoren för underleveransen, efter att ha hört Styrgruppen för tjänsten för myndighetskommunikation, som den tillsatt och i vilken de centrala myndigheter som använder tjänsten är företrädda. Följaktligen är det möjligt att med den helhet som utgörs av den i säkerhetsnätslagen garanterade ministerstyrningen av den statsägda tjänsteoperatören (Suomen Erillisverkot eller ett dotterbolag till det) och den intressentsakkunnighet som ordnats till stöd för denna säkerställa att tjänsteproduktionen hanteras, styrs och övervakas på behörigt sätt och att enligt tjänst fastställa kraven på säkerhet, aktionsberedskap, annan beredskap och kontinuitet för säkerhetsnätet. På grund av den övergripande modellen för trådlös myndighetskommunikation torde den i 13 § i säkerhetsnätslagen fastställda precisionen på kvaliteten på den tjänst som ska upphandlas i praktiken vara det mest ändamålsenliga sättet att fastställa också kvaliteten på den nättjänst som ska skaffas av teleföretaget.
Kvaliteten på den nättjänst som ska upphandlas fastställs slutgiltigt i de upphandlingsprocesser som gäller denna och i de tjänsteavtal som ska ingås efter upphandlingen. I avtalen finns det bättre förutsättningar att beakta tekniska detaljer i nättjänsten och hitta en jämvikt också mellan användarmyndigheternas behov och de tillgängliga resurserna. Den nya övergripande tjänsten för myndighetskommunikation via bredband bör vad gäller såväl kvalitet som tillförlitlighet motsvara VIRVE-tjänsterna. Detta höga kvalitetskrav ska dock proportioneras på så sätt att uppnåendet av kravet säkerställs inom ramen för övergångstiden. Med andra ord ska nedkörningen av VIRVE-nätet och övergången till en ny tjänst genomföras först då det kan visas att tjänsterna kvalitetsmässigt sett är överensstämmande. Vad gäller täckningen för myndighetskommunikationen förutsätter detta investeringar för att utveckla den nya bredbandiga tjänsten.
Tidskritisk kommunikation mellan myndigheterna är av avsevärd betydelse för det finländska samhällets säkerhet och därför är det nödvändigt att noggrant säkerställa att den aktör som genom konkurrensutsättning valts som tillhandahållare av nättjänsten i ändamålsenlig och tillräcklig omfattning uppfyller kraven på säkerhet, beredskap, förberedelser och kontinuitet i fråga om säkerhetsnätet med tanke på kraven för myndighetsverksamhet inom denna servicehelhet.
Enligt 1 och 5 § i säkerhetsnätslagen är säkerhetsnätet ett myndighetsnät som ägs och förvaltas av staten. I regeringens proposition RP 54/2013 rd preciseras ägandet på följande sätt: ”de centrala delarna i fråga om säkerhetsnätet besitts av sådana tillhandahållare av tjänster som direkt ägs och styrs av staten”. Avsikten har således inte varit att egendomen hos de underleverantörer som tillhandahåller tjänster i säkerhetsnätet ska övergå i statens ägo. Enligt den föreslagna ändringen i säkerhetsnätslagens 1 § tillämpas det som i säkerhetsnätslagen föreskrivs om säkerhetsnät och användningen av tjänster även på informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband. Detta motsvarar kommunikationstjänstlagens begrepp tillhandahållare av kommunikationstjänster med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören, ERVE). Avsikten är inte heller att egendomen hos underleverantörerna för kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation, såsom det teleföretag som tillhandahåller nättjänsten, ska övergå i statens ägo. Det teleföretag som tillhandahåller nättjänsten ska följaktligen fortsättningsvis äga och förvalta infrastrukturen. Ägandet av den infrastruktur som hänför sig till en eventuell utbyggnad och säkerställande av nätet som följer av säkerhetsnätslagen ska definieras senare beroende av i vems ägo det är ändamålsenligt att skaffa egendom.
Utgångspunkten för entreprenad som regleras i 13 § 3 mom. i nätsäkerhetslagen är för sin del att tillhandahållaren ansvarar för underleverantörens arbete som för sitt eget arbete. Där med ska straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på tillhandahållaren av myndighetsradionätet och av informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband (ERVE) liksom också på personalen för det teleföretag som verkar som underleverantör, jämte instanser i de beslutsfattande organen, när de utför uppgifter som anknyter till säkerhetsnätsverksamhet. I nedanstående förslag om 250 d § i kommunikationstjänstlagen är utgångspunkten dock att 13 § i säkerhetsnätslagen, vilken gäller underentreprenad, och den anknutna bestämmelsen om ansvar i 20 § i samma lag, inte tillämpas på den nationella roaming som ska tillhandahållas för myndighetskommunikation. Följaktligen föreslås det att straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas enbart på det teleföretag som utifrån konkurrensutsättning valts till tillhandahållare av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation.
250 b §.Tillhandahållande av nättjänst med anknytning till myndighetskommunikation. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf om tillhandahållandet av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation och om prioriteter för myndighetsabonnemang. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det att tillhandahållaren av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation, det vill säga det teleföretag som valts genom konkurrensutsättning, vid hög belastning ska garantera att användarna av i 250 § avsedda myndighetsabonnemang har tillgång till tjänsten för myndighetskommunikation och att tjänsten har den kvalitetsnivå som krävs.
Med prioriteter för myndighetsabonnemang tryggas tidskritisk kommunikation för myndigheterna i situationer där nätet har hög belastning och där nätets kapacitet inte fullt ut räcker för alla användare. Det ska exempelvis vara möjligt att för myndighetsabonnemang fastställa vissa tillträdes- och kvalitetskategorier för att skilja dem från andra abonnemang, då det vid behov är möjligt att i nättjänsten prioritera dessa abonnemang genom att använda den nämnda tekniken. Prioriteterna för myndighetsabonnemangen innebär således inte att det på förhand reserveras någon viss andel av nätets kapacitet för kontinuerlig myndighetsanvändning, utan de ska utnyttjas vid eventuell hög belastning på nätet.
Enligt paragrafens 1 mom. ska tillhandahållaren av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation vid hög belastning på kommunikationsnätet trygga tillgången till tjänsten för myndighetskommunikation samt prioritet för kommunikationens kvalitet i förhållande till annan kommunikation. Tillgången till tjänsten ska tryggas så att myndighetsabonnemang har prioriterad tillgång till tjänsten framför andra abonnemang (företräde till tjänsten) och genom att vid hög belastning på kommunikationsnätet anvisa eller överföra nätets resurser till myndighetsabonnemangen (förtur som möjliggör tillgång till tjänsten).
På praktisk nivå prioriteras genom företrädet och förturen till tjänsten myndighetsabonnemangens tillgång till nätet på två sätt. För det första innebär företrädet och förturen till tjänsten att myndigheterna vid hög belastning garanteras tillträde till nätet och dess resurser. Till följd av detta kan det hända att andra än myndighetsabonnemangsanvändare tillfälligt inte nödvändigtvis alls får kontakt med det högt belastade nätet. Då kopplas till exempel inte samtal, för att det fortfarande ska vara möjligt att kommunicera normalt med myndighetsabonnemang (företräde till tjänsten). För det andra innebär företrädet och förturen till tjänsten att vissa anslutningar till nätet från andra abonnemang vid behov tillfälligt kan hävas, för att kommunikationen med myndighetsabonnemang ska kunna tryggas. Det kan då hända att en vanlig användares samtal bryts (förtur som möjliggör tillgång till tjänsten). Sådana situationer med hög belastning är exceptionella och kan bero till exempel på storolyckor eller andra situationer där en stor mängd personer på ett litet eller avlägset område vill använda sitt abonnemang på samma gång, vilket leder till att nätkapaciteten överskrids.
Det ska vara möjligt att för myndighetsabonnemang fastställa prioriteringsnivån och en förmåga att hindra andra tjänster (Allocation and Retention Priority), vilket säkerställer företrädet till radionätets resurser. Det ska vara möjligt att för SIM-kort för myndighetsabonnemang fastställa en viss tillträdeskategori, då det vid hög belastning är möjligt att stänga av anslutningen för användare med abonnemang med andra tillträdeskategorier till förmån för myndighetsabonnemangen (Access Class Barring) eller att överföra dem till andra frekvensband. Till exempel kan idrifttagande av det företräde och den förtur till tjänsten som består av dessa element automatiseras genom att tröskelvärden i nätet fastställs, eller också kan prioriteterna tas i drift från fall till fall, när förhållandena så kräver.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska teleföretaget i egenskap av tillhandahållare av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation genom prioritet för kommunikationens kvalitet vid hög belastning garantera en tillräcklig kvalitetsnivå på myndighetsabonnemangens kommunikation framför annan kommunikation genom att vid behov prioritera den i mobilnätet, så att annan kommunikation inte hindrar kommunikationsnätet från att erbjuda den kvalitetsnivå som krävs för myndighetsabonnemangens kommunikation.
Vid användning av prioriteten för kommunikationens kvalitet är det möjligt att kvalitetsnivån för en vanlig användare av kommunikationstjänsten sjunker tillfälligt, då kvalitetsnivån för myndigheternas tidskritiska kommunikation säkerställs. I praktiken kan detta innebära till exempel att andra än myndighetsabonnemangsanvändare fortfarande kan ringa och sända sms, men att videobilden tillfälligt laddas långsammare än normalt eller inte alls. Tekniskt sett genomförs prioriteringen i mobilnätet med tjänstekvalitetsparametrar, som tekniskt sett påverkar prioriteten för olika tjänster och anslutningar på olika nivåer och följaktligen behandlingen av dataöverföring i nätet. Genom att använda och kombinera olika parametrar åstadkoms olika funktionaliteter som påverkar användningen. Det är bland annat möjligt att fastställa en viss kvalitetsklass för en dataanslutning(QCI, Quality of Service Class Identifier), då en anslutning med högre prioritet betjänas först, eller en viss hastighet som nätet garanterar (GBR, Guaranteed Bit Rate). Utöver radionätet ska prioriteten för kommunikationens kvalitet omfatta också prioritering av myndighetstrafiken såväl i teleföretagets överföringsnät som i dess stamnät, om det behövs för att en tillräcklig kvalitetsnivå ska kunna garanteras myndighetsabonnemangens kommunikation.
Liksom framgår av beskrivningen ovan motsvarar begreppen för prioriteterna för myndighetsabonnemang inte helt de tekniska sätten för genomförande av prioriteterna, utan begreppen har förenklats för att juridiskt beskriva de mekanismer för prioriteterna för myndighetsabonnemang som teleföretagets skyldigheter gäller. Teleföretaget genomför prioriteterna genom en behövlig helhet av olika tekniska åtgärder för näthantering som gäller tillträde, kvalitet och prioritet och genom vilka myndighetsabonnemangen vid hög belastning garanteras företräde till nätet och nätets resurser samt företräde till användningen av dessa resurser. Som prioriteter för myndighetsabonnemang nämns i bestämmelserna därmed inte särskilt exempelvis tekniska tillträdeskategorier för abonnemangen, eftersom de utgör bara en del av det tekniska genomförandet av prioriteterna.
250 c §.Förutsättningar för tillhandahållande av nättjänst med anknytning till myndighetskommunikation. I den föreslagna nya paragrafen föreskrivs det att det genom prioriteter för myndighetsabonnemang är möjligt att begränsa andra användares tillgång till eller användning av nätet endast i nödvändig omfattning. Enligt 1 mom. är begränsningar genom prioriteter för myndighetsabonnemang tillåtna endast i den omfattning de är nödvändiga för att säkerställa tillgången för myndighetskommunikation vid stark belastning. Begränsningen ska gälla bland annat den tidsmässiga längden och det geografiska området. Prioriteterna för myndighetsabonnemang genomförs exempelvis så att de inte utgör något hinder för att ringa nödsamtal, även om andra samtal kan behöva begränsas.
Enligt paragrafens 2 mom. ska tillhandahållaren av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation, det vill säga teleföretaget, vid verkställandet prioriteterna för myndighetsabonnemang se till att kvaliteten på och tillgängligheten till kommunikationstjänster inte allmänt försämras för andra användare. Med detta avses till exempel att kapaciteten i ett teleföretags nät bör vara tillräckligt på så sätt att genomförandet av myndighetskommunikationen inte orsakar olägenheter för kvaliteten på och tillgången till kommunikationstjänsten för övriga användare och att de prioriteter för myndighetsabonnemangen som vid behov används orsakar enbart en tillfällig, regional försämring av kvaliteten på tjänsten för övriga användare av tjänsten. I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det dessutom att teleföretaget har en skyldighet att följa de effekter som användningen av prioriteterna för myndighetsabonnemang och tillhandahållandet av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation har på andra användares tillgång till tjänsterna, nätets prestationsförmåga och kapacitetsutnyttjandegraden. Genom uppföljningen säkerställs det att teleföretagets nätkapacitet räcker för att tillhandahålla andra tjänster vid sidan om tillhandahållandet av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation. Skyldigheten preciserar skyldigheten att sörja för tjänstekvaliteten enligt 243 §. Uppföljningen gäller uttryckligen konsekvenserna av myndighetskommunikationen, inte utnyttjandet av kapaciteten i allmänhet.
Paragrafens 3 mom. innehåller en bestämmelse om skyldigheten för tillhandahållaren av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören) att på Transport- och kommunikationsverkets begäran leverera en beskrivning av verkställandet av prioriteterna för myndighetsabonnemang och en uppskattning av deras effekter på andra användare. För att till Transport- och kommunikationsverket kunna leverera de uppgifter som ett teleföretag samlat in ska tjänsteoperatören komma överens om rättigheter till information med teleföretaget. Det har bedömts att det naturligaste sättet för att ordna detta informationsutbyte aktiebolagen emellan är att göra det på avtalsbaserat sätt, varför det inte nödvändigt att reglera detta i lagstiftningen. Transport- och kommunikationsverket övervakar i varje fall kvaliteten på övriga användares kommunikationstjänster inom ramen för sina lagstadgade uppdrag. Däremot är man inte på väg att föreslå en separat tillsynsuppgift som gäller kvaliteten på kommunikationstjänsten för myndighetsabonnemangen för Transport- och kommunikationsverket, eftersom detaljerna för tjänsten överenskoms i avtalen mellan nät- och tjänsteoperatören, det vill säga teleföretaget, och Suomen Erillisverkot Oy. Därtill ska det observeras att säkerhetsnätverksamhet hör till finansministeriets ansvarsområde.
250 d §.Nationell roaming för myndighetskommunikation. Det handlar om en ny paragraf om nationell roaming för myndighetskommunikation. Syftet med paragrafen är att möjliggöra tillhandahållande av myndighetskommunikation också i situationer där nätet för tillhandahållaren av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation, det vill säga det teleföretag som valts genom konkurrensutsättning, inte är i bruk. När en störning förekommer i det egna nätet för tillhandahållaren av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation eller då nättäckning saknas i området i fråga, är det med hänsyn till den samhälleliga betydelsen för myndighetskommunikationen nödvändigt att myndighetskommunikation undantagsvis kan tillhandahållas genom roaming. Vad gäller brist på nättäckning ska det dock observeras att främst småskaliga skuggområden avsetts som kärnområden för nationell roaming. Följaktligen är inte avsikten med regleringen att det teleföretag som fastställts i 250 a § och valts genom konkurrensutsättning i bred skala och åtminstone inte annat än tillfälligt drar nytta av ett annat teleföretags nät som en del av den nättjänst med anknytning till myndighetskommunikation vilken det tillhandahåller. Målet med helhetslösningen för trådlös myndighetskommunikation via bredband är en nättäckning som så väl som möjligt drar nytta av den redan befintliga kommersiella nätinfrastrukturen, då man skulle dra nytta av nätet för det teleföretag som valts genom konkurrensutsättning. Eftersom beslut om detaljerna för konkurrensutsättning av nättjänsten fattas separat och eftersom strukturen på telemarknaden på Åland avviker från strukturen i Fastlandsfinland, är det möjligt att det är nödvändigt att överväga några typer av mellanformer (konsortier) för nationell roaming som gäller myndighetskommunikation eller tillhandahållande av sådan och nättjänsten enligt 250 a § i större utsträckning än i Fastlandsfinland.
I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs det att andra teleföretag än det företag som avses i 250 a § och valts genom konkurrensutsättning på begäran och på skäliga villkor ska erbjuda tillhandahållaren av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören) bruksrätt av mobilnät inom Finlands territorium (nationell roaming) för att möjliggöra myndighetskommunikation. Med formuleringen ”på begäran” avses att tjänsteoperatören kommer överens om anordnandet av nationell roaming med ett sådant teleföretag. I förslaget tas inte ställning till om tjänsteoperatören är lämplig för nationell roaming för respektive område tillsammans med samtliga teleföretag som äger ett nät där eller till exempel endast med ett annat teleföretag än det som valts till nätoperatör. Avsikten är att det är fråga om ett kontinuerligt avtal eller ett långtidsavtal och att man inte ingår skilda avtal för varje enskild roaming. Ett i paragrafen avsett teleföretag som erbjuder nationell roaming har enligt 1 mom. en skyldighet att erbjuda nationell roaming i situationer där mobilnätet för tillhandahållaren av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation inte är tillgängligt. Det kan handla om en situation där det egna nätet för tillhandahållaren av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation inte är tillgängligt till exempel på grund av ett skuggområde eller en felsituation. Enligt momentet ska teleföretaget också erbjuda sådana roamingrelaterade funktioner och tjänster som genomförandet av nationell roaming och fungerande tjänster förutsätter. Med dessa funktioner och tjänster avses inte i 250 b § avsedda prioriteter för myndighetsabonnemang, utan stödtjänster som är nödvändiga för att genomföra roaming för myndighetskommunikation. Karaktären av dessa stödåtgärder belyses av artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen, enligt ”Vilken roamingtjänsttillträde i grossistledet ska omfatta tillträde till alla nätelement och tillhörande faciliteter, relevanta tjänster, programvarusystem och informationssystem som behövs för att tillhandahålla reglerade roamingtjänster till kunder.”
Enligt det föreslagna 2 mom. är det teleföretag som tillhandahåller nationell roaming skyldigt att på skäliga villkor erbjuda prioriteter för myndighetsabonnemang enligt 250 b § på begäran av tjänsteoperatören. Detta innebär att s.k. normal nationell roaming genomförs utan prioriteter för myndighetsabonnemang och att tillhandahållaren av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören) prövar i fråga om varje enskilt teleföretag och område om det är nödvändigt att förutsätta att prioriteter för myndighetsabonnemang tillhandahålls också vad gäller roaming. Vid en begäran om detta, ska bestämmelserna i 250 c § tillämpas på det teleföretag som erbjuder nationell roaming. Tjänsteoperatören och det teleföretag som erbjuder nationell roaming kan också avtala om erbjudande av prioriteter för myndighetsabonnemang för kontinuerliga eller långtidsavtal till exempel inom ett visst område eller under en viss tidsperiod. Vidare enligt momentet tillämpas inte underleverantörsstatus enligt 13 § i säkerhetsnätslagen eller straffrättsligt tjänsteansvar i 20 § i den lagen på det teleföretag som tillhandahåller roaming.
Det behöver inte föreskrivas om straffrättsligt tjänsteansvar för det teleföretag som tillhandahåller nationell roaming, eftersom det inte har offentliga förvaltningsuppgifter. Detta behandlas närmare under avsnitt 4 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning. Dessutom kan genomförandet av roaming för myndighetskommunikation betraktas som motsvarande skyldighet som de åtgärder som teleföretaget är skyldigt att vidta för att styra och säkerställa nödsamtal. Inte heller genomförandet av dessa lagstadgade funktioner har ansetts höra till de uppgifter som omfattas av straffrättsligt tjänsteansvar.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att om tillhandahållaren av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören) och ett i 1 mom. avsett teleföretag som tillhandahåller roaming inte når en överenskommelse om de villkor som avses i 1 och 2 mom., bestämmer Transport- och kommunikationsverket på begäran av den ena eller båda parterna om villkoren. I regel behövs inget beslut av Transport- och kommunikationsverket, utan parterna kommer sinsemellan överens om villkoren för tillhandahållande av nationell roaming och i de fall som avses i 2 mom. även för erbjudande av prioriteter för myndighetsabonnemang, inklusive priset. Syftet med ett beslut av Transport- och kommunikationsverket är att säkerställa anordnandet av nationell roaming som behövs för tjänster för myndighetskommunikation och därtill hörande prioriteter för myndighetsabonnemang, om tjänsteoperatören och teleföretagen ändå inte når någon överenskommelse under förhandlingarna.
Transport- och kommunikationsverket ska sträva efter att beslutet är skäligt för båda parter. Det är således fråga om villkor för normal roaming som tillhandahålls för myndighetskommunikation och genomförande i samband med roaming av prioriteter för myndighetsabonnemang som baserar sig på en särskild begäran. Om parterna inte kan enas kan Transport- och kommunikationsverket fastställa en skälig avgift också för nationell roaming som är ett av de i föregående mening nämnda villkoren. Transport- och kommunikationsverket kan fatta beslut om avgiften för normal roaming med hjälp av en prisjämförelse. Prisjämförelsen kan grunda sig på partiavgifter som tas ut för roaming i Finland i fråga om abonnemang från andra EU- och EES-stater (inbound roaming). Mer specifikt uttryckt baseras prisjämförelsen således på de avgifter som tas ut för direkt nyttjanderätt av roamingtjänster på partihandelns nivå och som teleföretag i Finland tar ut av operatörer för mobilnät för tillhandahållande av roamingtjänster på detaljhandelns nivå till roamingkunder i Finland, vilkas hemnät finns i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Prisjämförelsen ska endast grunda sig på kommersiella priser. På de roamingtjänster som tillhandahålls roamingkunder från EU- och EES-länder tillämpas bestämmelser om maximiavgifter för roaming på parti- och detaljhandelns nivå som grundar sig på EU-lagstiftning. Att använda avgifter som tas ut av operatörer från EU- och EES-området som grund för prisjämförelsen garanterar också åtminstone en skälig ersättning för partitjänsterna och även det att partitjänsterna inte behöver produceras till ett värde som underskrider kostnaderna. Motsvarande prisjämförelse torde inte kunna göras för prioriteterna för myndighetsabonnemang, men strävan är att Transport- och kommunikationsverkets beslut ska vara skäligt för båda parter även i fråga om dessa.
250 e §.Sammankoppling av myndighetsnät med ett allmänt kommunikationsnät. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf, till vilken innehållet i den gällande lagens 250 § 4 mom. överförs med enbart små tekniska ändringar. Det nuvarande 250 § 4 mom. gäller sammankoppling av myndighetsnät med ett allmänt kommunikationsnät. Genom momentet åläggs teleföretaget att på begäran utan ersättning ansluta ett myndighetsnät till ett allmänt kommunikationsnät. I momentet föreskrivs det också att teleföretaget som är verksamt i myndighetsnätet inte har rätt till ersättning för kommunikation från ett allmänt kommunikationsnät till ett myndighetsnät och att teleföretaget har rätt till ersättning för kommunikation från ett myndighetsnät till ett allmänt kommunikationsnät enligt teleföretagets prislista.
Momentets hänvisning till teleföretaget som är verksamt i myndighetsnätet, vilket avser Suomen Erillisverkot Oy (ERVE), korrigeras så att det hänvisas till tillhandahållaren av myndighetsnätet. Liksom konstateras ovan betraktas ERVE i egenskap av myndighetsnätsaktör inte som ett teleföretag enligt definitionerna i lagen. Vidare moderniseras begreppet telekommunikation till kommunikation.
Med myndighetsnät avses i enlighet med definitionerna i 3 § de nuvarande VIRVE-tjänsterna och TUVE-nätet, inte den nya bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation.
271 a §.Tillhandahållande av offentlig reglerad satellittjänst. Det föreslås att paragrafens hänvisning till 250 § 1 och 2 mom. om användargrupper ändras till en hänvisning till 250 §, eftersom momenthänvisningarna är onödiga och det i denna proposition föreslås att 250 § ändras, varför också dess struktur ändrar en aning. Ändringen har inga innehållsmässiga konsekvenser för tillhandahållet av en offentlig reglerad satellittjänst.
272 §.Åtgärder för informationssäkerheten. I 1 mom. i paragrafen föreslås det att teleföretag och sammanslutningsabonnenter ändras till kommunikationsförmedlare. Begreppet kommunikationsförmedlare täcker förutom teleföretag och sammanslutningsabonnenter också andra förmedlare. En av framgångsfaktorerna för administreringen av de finländska näten och tjänsternas datasäkerhet är den finländska lagstiftningen, som ålägger olika aktörer att sköta datasäkerheten för sina tjänster och dessutom ger förutsättningar för att bekämpa datasäkerhetsproblem. Kommunikationstjänstlagen förutsätter att också andra kommunikationsförmedlare än teleföretag och sammanslutningsabonnenter sköter datasäkerheten för tjänster, meddelanden, förmedlingsuppgifter och positioneringsuppgifter. För tillfället ger lagen dock inte andra förmedlare av kommunikation samma rättigheter att vidta åtgärder för att genomföra datasäkerhet, i motsats till teleföretag och sammanslutningsabonnenter. Med tanke på jämbördiga verksamhetsförutsättningar och möjliggörande av en täckande datasäkerhetsnivå bör 272 §, som innehåller bestämmelser om åtgärder för att sörja för datasäkerheten, utvidgas till att gälla alla kommunikationsförmedlare. Tillhandahållare av myndighetsnät och tillhandahållare av en kommunikationstjänst som främjar myndighetskommunikation betraktas som kommunikationsförmedlare.
Utvidgandet av datasäkerhetsåtgärderna enligt 272 § samlar till denna del alla myndighetsnät och tjänster som är väsentliga för samhället eller användarna, de teleföretag som tillhandahåller sådana, andra kommunikationsförmedlare, sammanslutningsabonnenter och myndighetsnät under en enhetlig regleringsram.
318 §.Utlämnande av information från myndigheter. Det föreslås att ett nytt 3 mom. läggs till i paragrafen, där det föreskrivs att Transport- och kommunikationsverket och finansministeriet, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller utlämnande av information, har rätt att lämna ut dokument som det fått eller upprättat i samband med sina uppgifter enligt lag samt att röja sekretessbelagd information för varandra, om det är nödvändigt för skötseln av deras uppgifter i anslutning till tillhandahållande av myndighetsnät och nät- och kommunikationstjänster med anknytning till myndighetskommunikation.
I praktiken avser detta uppgifter som gäller tillhandahållande av såväl det nuvarande myndighetsnätet (VIRVE och TUVE) som den nya bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation. Ordalydelsen ”i samband med sina uppgifter enligt lag” täcker förutom de uppgifter som föreskrivs i kommunikationstjänstlagen också till exempel uppgifter som föreskrivits i säkerhetsnätslagen, såsom finansministeriets styrnings- och tillsynsuppgift enligt den lagens 14 § och rätten till information enligt dess 19 §.
Paragrafens nuvarande 3 mom. blir 4 mom. och nuvarande 4 mom. blir oförändrat 5 mom.
325 §.Transport- och kommunikationsverkets inspektionsrätt. Det föreslås att 2 mom. utöver på myndighetsnät ska tillämpas på tillhandahållaren av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatören, Suomen Erillisverkot Oy eller ett dotterbolag till det). I och med ändringen får Transport- och kommunikationsverket rätt att göra en teknisk säkerhets- och funktionsinspektion av ERVE också vad gäller den bredbandiga myndighetskommunikationstjänsten. Det har inte ännu gjorts några inspektioner av myndighetsnät med stöd av den nuvarande bestämmelsen, men bestämmelsen behövs för att en inspektion vid behov ska kunna göras, om verksamheten i myndighetsnätet skulle störa till exempel teleföretagens allmänna tjänsteproduktion.
I paragrafens nuvarande 1 mom. föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets rätt att göra en teknisk säkerhets- eller funktionsinspektion eller en ekonomisk inspektion i ett teleföretag. Om ett teleföretag fungerar som tillhandahållare av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation, betraktas dess verksamhet också till denna del som televerksamhet. Det handlar om en nättjänst enligt kommunikationstjänstlagen, det vill säga en tjänst där ett teleföretag (nätföretag) tillhandahåller ett kommunikationsnät som det äger eller på annan grund innehar för överföring eller distribution av meddelanden. Definitionen av teleföretag täcker också tillhandahållaren av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation, och det behövs därför inga separata bestämmelser om detta. Däremot är tillhandahållande av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation (tjänsteoperatörsverksamhet) inte televerksamhet, eftersom användarkretsen för tjänsterna har avgränsats och fastställs med stöd av 250 §.
1.2
Lagen om verksamheten i den offentliga förvaltningens säkerhetsnät
1 §.Lagens syfte och tillämpningsområde. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket det som i lagen föreskrivs om säkerhetsnät och användningen av tjänster även tillämpas på informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband. Det nya momentet behövs eftersom man i denna proposition inte har velat ändra definitionen av säkerhetsnätet i 2 mom. och därmed inte heller lagens tillämpningsområde. Enligt definitionen av säkerhetsnätet är säkerhetsnätet ett i kommunikationstjänstlagens 250 § avsett myndighetsnät. Myndighetsradionätet VIRVE, som enligt förslaget i denna proposition ska bli en tjänst i enlighet med säkerhetsnätslagen, uppfyller detta villkor. Den nya bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation är däremot inte ett myndighetsnät, eftersom myndighetsnät enligt definitionen är kommunikationsnät som byggts för vissa uppgifter som avser myndighetsverksamhet. Eftersom den bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation baserar sig på teleföretagens befintliga kommunikationsnät, blir den varken ett myndighetsnät eller en del av säkerhetsnätet, trots att dess användningsändamål är detsamma som myndighetsnätet VIRVE:s användningsändamål och trots att bestämmelserna om säkerhetsnätet och dess tjänster tillämpas på den. Eftersom definitionen av myndighetsnät i och med att det hänvisas till den har betydelse också för säkerhetsnätslagens tillämpningsområde, är det skäl att konstatera att myndighetsnät enligt kommunikationstjänstlagens föreslagna 3 § 39 a punkt avser kommunikationsnät som byggts för uppgifter som avser statens ledning och säkerhet, försvaret, den allmänna ordningen och säkerheten, gränssäkerheten, räddningsverksamheten, sjöräddningen, nödcentralsverksamheten, invandringen, jourverksamheten inom social- och hälsovården, spårtrafiksäkerheten och befolkningsskyddet. I och med det nya 3 mom. blir nuvarande 3 och 4 mom. i stället 4 och 5 mom.
Det föreslås att hänvisningarna i 2 och 4 mom. till informationssamhällsbalken (917/2014) ändras till hänvisningar till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014). Genom ändringen uppdateras hänvisningarna i paragrafen för att överensstämma med ändringen av lagens namn från informationssamhällsbalken till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation, som gjordes genom lagen om ändring av informationssamhällsbalken (68/2018).
Även om det inte föreslås några andra ändringar i paragrafens 2 mom. än sådana som gäller laghänvisningen, kommer de tjänster som omfattas av momentets definition av säkerhetsnät att utvidgas med anledning av de föreslagna andra ändringarna i fråga om såväl kommunikationsnätets som säkerhetsnätets gemensamma tjänster. Kommunikationsnätet består av det tidigare fasta kommunikationsnätet, det vill säga det kommunikationsnät som administreras av Suomen Turvallisuusverkko Oy, delvis utnyttjas av kommersiella operatörers fibernät och omfattar signalstationer, dataförbindelser dem emellan och övrig infrastruktur. Dessutom ska som kommunikationsnät för säkerhetsnätet börja användas mobilnätet för myndighetskommunikation som administreras av Suomen Virveverkko Oy, det vill säga det nuvarande myndighetsradionätet (VIRVE) som används av myndigheterna.
De informations- och kommunikationstekniska tjänster som det föreskrivs om i säkerhetsnätslagen består av gemensamma tjänster som Statens informations- och kommunikationstekniska center Valtori (nedan Valtori) producerar för hela TUVE-användarkretsen samt informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation, som ERVE producerar och som består av både sådana smalbandiga informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndighetsradionätet som tillhandahålls i VIRVE-nätet och sådana nya informations- och kommunikationstekniska tjänster för tidskritisk mobilkommunikation via bredband där man vid produktionen utnyttjar ett kommersiellt teleföretags nättjänst på det sätt som beskrivs i 29 kap. i kommunikationstjänstlagen.
4 §.Annan användning av säkerhetsnätet. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. om annan användning av VIRVE-tjänster och av den nya mobila kommunikationslösningen för myndigheter, vilka i fortsättningen utgör informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndighetsradionätet och för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband. Enligt det nya 2 mom. kan informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndighetsradionätet och för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband, vilka med stöd av 8 § 2 mom. tillhandahålls av Suomen Erillisverkot Oy eller ett dotterbolag till det, användas även av andra än de användare som avses i säkerhetsnätslagens 3 §, om användaren har beviljats ett myndighetsabonnemang som avses i 250 § i kommunikationstjänstlagen. Den föreslagna bestämmelsen gör att det är möjligt att bevara nuläget, där användarna av VIRVE-tjänsterna – liksom också av de nya informations- och kommunikationstekniska tjänsterna för tidskritisk mobilkommunikation via bredband – fastställs enligt kommunikationstjänstlagen och följaktligen delvis är fler än de i 4 § 1 mom. beskrivna användarna av övriga säkerhetsnätstjänster.
I och med de föreslagna ändringarna i säkerhetsnätslagen blir VIRVE en del av en tjänst som lyder under säkerhetsnätslagen, och dessutom tillämpas på den nya bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation det som föreskrivs om säkerhetsnätet och användningen av dess tjänster, och på båda tjänsterna tillämpas då också användningsskyldigheten för aktörer enligt 3 § i säkerhetsnätslagen på de grunder som anges i lagens 2 §. Dessa aktörer utgörs enligt paragrafen av de säkerhetsmyndigheter som var och en regleras i en egen lag. Användningsskyldigheten gäller de myndigheter som föreskrivits i paragrafen, i den utsträckning som de sköter uppgifter som omfattas av användningsskyldigheten i TUVE-lagen, vilka omfattar krav på hög aktionsberedskap eller säkerhet.
Det föreslås att paragrafens nuvarande 2 mom. blir 3 mom. och att det utvidgas på så sätt att alla tillhandahållare av säkerhetsnätstjänster (Suomen Erillisverkot Oy jämte dotterbolag och Statens center för informations- och kommunikationsteknik Valtori) och deras underleverantörer, med godkännande av finansministeriet, får använda säkerhetsnätet när de utför uppgifter enligt säkerhetsnätslagen. I anknytning till den föreslagna bestämmelsen slopas som obehövlig den motsvarande rätten för en tillhandahållare av integrationstjänster, det vill säga lagens 11 § 2 mom.
Det är motiverat att bevilja begränsad nyttjanderätt för ovan beskrivna tillhandahållande av säkerhetsnätstjänster till dessa aktörer, eftersom tillhandahållarna av säkerhetsnätstjänster och deras underleverantörer bör kunna dra nytta av säkerhetsnätstjänster för att trygga säkerheten och kontinuiteten i tillhandahållandet av tjänster.
6 §.Tillhandahållare av nät- och infrastrukturtjänster. Det föreslås att paragrafen ändras så att det blir möjligt för Suomen Erillisverkot Oy och dess helägda dotterbolag att ordna uppgifterna enligt säkerhetsnätslagen på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt.
Enligt det gällande 6 § 3 mom. kan tillhandahållaren av nät- och infrastrukturtjänster i säkerhetsnätet också vara ett dotterbolag som Suomen Erillisverkot Oy separat bildat för detta ändamål och som helt och hållet ägs av nämnda bolag. Med stöd av den gällande lagen fungerar för närvarande Suomen Erillisverkot Oy:s dotterbolag Suomen Turvallisuusverkko Oy som tillhandahållare av nät- och infrastrukturstjänster. Inom Suomen Erillisverkot Oy:s nuvarande bolagsstruktur skulle Suomen Virveverkko Oy fungera som tillhandahållare av nättjänsterna i VIRVE-nätet. I verksamhet lik den i den nuvarande bolagsstrukturen tillhandahåller samma bolag också de i 8 § 2 mom. beskrivna informations- och kommunikationstekniska tjänsterna för myndighetsradionätet och för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband. För ett kostnadseffektivt och i övrigt ändamålsenligt anordnande av de säkerhetsnätstjänster som tillhandahålls av Suomen Erillisverkot-koncernen behöver det i fortsättningen vara möjligt att sköta de uppgifter som avses i 6 § och 8 § 2 mom. också på andra sätt än genom den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan dotterbolagen. Genom den föreslagna 6 §, det föreslagna 8 § 2 mom. och de föreslagna ändringarna i 16 § möjliggörs inom ägarstyrningen en ändamålsenlig organisering av verksamheten vid det helt statsägda Suomen Erillisverkot Oy och dess helägda dotterbolag, som är avsedda att sköta uppgifter enligt säkerhetsnätslagen.
I det föreslagna 6 § 1 mom. kombineras det gällande 6 § 1 mom. och början av 3 mom., som gäller eventuell bolagisering. Enligt den föreslagna bestämmelsen är tillhandahållare av nät- och infrastrukturtjänster i säkerhetsnätet det helt statsägda aktiebolaget Suomen Erillisverkot Oy eller ett av Suomen Erillisverkot Oy helägt dotterbolag för skötseln av uppgifter enligt denna lag. Det dotterbolag som sköter uppgifter enligt säkerhetsnätslagen ska fortsättningsvis helt ägas av Suomen Erillisverkot Oy, men den nuvarande formuleringen att bolaget ska vara separat bildat för det ändamål som avses i paragrafen i fråga ersätts med formuleringen att dotterbolaget ska vara avsett för skötseln av uppgifter enligt säkerhetsnätslagen. Genom ändringen blir det möjligt för det dotterbolag som tillhandahåller nät- och infrastrukturtjänster att tillhandahålla också i 8 § 2 mom. beskrivna informations- och kommunikationstekniska tjänster. Det blir också möjligt att ändra dotterbolagens uppgiftsfördelning inom säkerhetsnätsverksamheten och antalet dotterbolag.
Närmare bestämmelser om nät- och infrastrukturtjänsterna i myndighetsradionätet utfärdas med stöd av 7 § 4 mom. genom förordning av statsrådet.
I det föreslagna 2 mom. ingår ett krav, som i den gällande paragrafen finns i 2 och 3 mom., på att varken Suomen Erillisverkot Oy eller dess dotterbolag som tillhandahåller säkerhetsnätstjänster ska ha som avsikt att vara vinstbringande i företagsekonomiskt hänseende i fråga om skötseln av uppgifterna enligt säkerhetsnätslagen. I momentet föreskrivs det även att både moderbolaget och dotterbolaget administrativt, funktionellt och ekonomiskt ska avskilja i säkerhetsnätslagen avsedd verksamhet från övrig verksamhet.
Enligt den gällande lagens 6 § 3 mom. får Suomen Erillisverkot Oy:s dotterbolag som tillhandahåller nät- och infrastrukturtjänster i säkerhetsnätet inte ha andra uppgifter eller funktioner. Detta krav slopas, eftersom det dotterbolag som tillhandahåller nät- och infrastrukturtjänster också ska kunna tillhandahålla exempelvis informations- och kommunikationstekniska tjänster enligt 8 § 2 mom. Enligt förslaget ska dotterbolaget i fortsättningen kunna ha också andra uppgifter, så länge kravet enligt 2 mom. på avskiljande av verksamheten uppfylls.
8 §.Tillhandahållare av informations- och kommunikationstekniska tjänster. Paragrafens gällande 1 och 2 mom. slås ihop till ett nytt 1 mom. så att paragrafens logiska struktur förbättras. Paragrafens 1 mom. innehåller alltså bestämmelser om att uppgiften som tillhandahållare av informations- och kommunikationstekniska tjänster sköts av det servicecenter som avses i 5 § 1 mom. i lagen om anordnande av statens gemensamma informations- och kommunikationstekniska tjänster och om kravet på avskiljande av verksamheten. Den i momentet avsedda tillhandahållaren av informations- och kommunikationstekniska tjänster i säkerhetsnätet avser fortsättningsvis Valtori.
I det föreslagna nya 2 mom. föreskrivs det för Suomen Erillisverkot Oy eller dess dotterbolag en ny uppgift som tillhandahållare av informations- och kommunikationstekniska tjänster. Tillhandahållare av informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndighetsradionätet och för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband är enligt det nya 2 mom. aktiebolaget Suomen Erillisverkot Oy eller ett av Suomen Erillisverkot Oy helägt dotterbolag för skötseln av uppgifter enligt säkerhetsnätslagen. Grunderna för ändring av bestämmelserna om bolaget och dess dotterbolag som sköter uppgifter enligt säkerhetsnätslagen beskrivs i detaljmotiveringen till 6 §.
Med de föreslagna informations- och kommunikationstekniska tjänsterna för myndighetsradionätet och för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband avses sådana tjänster som för närvarande tillhandahålls med hjälp av VIRVE-nätet (informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndighetsradionätet) och sådana informations- och kommunikationstekniska tjänster som i framtiden tillhandahålls utöver den av ett teleföretag skaffade nättjänst som betjänar myndighetskommunikationen (informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband), i fråga om vilka kommunikationsministeriet med stöd av 250 § 1 mom. i kommunikationstjänstlagen fattar beslut om utökning av de användargrupper som är berättigade att använda tjänsterna i jämförelse med 3 § i säkerhetsnätslagen.
Närmare bestämmelser om informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndighetsradionätet och för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband ska utfärdas genom förordning av statsrådet i enlighet med 9 § 2 mom., som enligt förslaget blir 4 mom. Till förordningen fogas alltså de nya informations- och kommunikationstekniska tjänster som tillhandahålls av Suomen Erillisverkot Oy eller dess dotterbolag.
9 §.Uppgifterna för den som tillhandahåller informations- och kommunikationstekniska tjänster. Till paragrafen fogas det ett nytt 2 mom. som innehåller bestämmelser om uppgifterna för den som tillhandahåller informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndighetsradionätet och för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband. Tjänstetillhandahållaren i fråga, det vill säga Suomen Erillisverkot Oy eller ett dotterbolag till det, har till uppgift att med ensamrätt tillhandahålla, upprätthålla och utveckla gemensamma informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndighetsradionätet och för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband samt att inom sitt uppgiftsområde svara för att de krav på säkerhet, aktionsberedskap, annan beredskap och kontinuitet som gäller de informations- och kommunikationstekniska tjänsterna uppfylls under normala förhållanden, vid störningar under normala förhållanden och under undantagsförhållanden.
Närmare bestämmelser om dessa nya tjänster som ska tas in i säkerhetsnätslagen (det vill säga nuvarande VIRVE-tjänster samt nya kommunikationstjänster som hänför sig till myndighetskommunikation och som genomförs utöver nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation) utfärdas genom förordning av statsrådet i enlighet med 9 § 2 mom., som enligt förslaget blir nytt 4 mom..
I anslutning till informations- och kommunikationstekniska tjänster i säkerhetsnätet tillhandahåller det servicecenter som avses i 5 § 1 mom. i lagen om anordnande av statens gemensamma informations- och kommunikationstekniska tjänster, det vill säga Valtori, tjänster för mobil terminalutrustning och förvaltningstjänster med stöd av 8 och 9 § i säkerhetsnätslagen i enlighet med 3 § i säkerhetsnätsförordningen. Vid sidan av dessa mobila informations- och kommunikationstjänster i säkerhetsnätet som tillhandahålls av Valtori och som är avsedda för alla användare av TUVE, kommer det således att i säkerhetsnätslagen tas in bestämmelser om de VIRVE-tjänster som för närvarande omfattas av TORI-lagen och som tillhandahålls av Suomen Erillisverkot och som är avsedda för tids- och funktionskritisk kommunikation samt de nya ersättande kommunikationstjänster som möjliggör myndighetskommunikation via bredband, det vill säga de informations- och kommunikationstekniska tjänsterna för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband. De nya tjänsterna utvidgar möjligheterna för myndigheternas kommunikation. Tjänsterna består av tidskritiska kommunikationstjänster, geografiska datatjänster och hanteringen av dem. Kommunikationstjänsterna omfattar också enskilda tjänster och för grupper när det gäller samtal, video och meddelanden. Tidskritisk kommunikation kan genomföras även för utrustning, såsom olika sensorer och autonom utrustning.
Även i fortsättningen kommer största delen av användarna av säkerhetsnätet att utnyttja ett kommersiellt teleföretags normala abonnemang, som användarorganisationerna således skaffar genom direktupphandling med stöd av ramavtalet med Valtori. Den nya tjänsten som tillhandahålls av Suomen Erillisverkot Oy eller dess dotterbolag kommer främst att utnyttjas av i fältverksamhet och i operativa ledningsuppgifter, det vill säga av nuvarande VIRVE-användare.
Till paragrafen fogas också ett nytt 3 mom., enligt vilket en nättjänst som tillhör ett i Finland verksamt teleföretag eller dess mobilnät kan nyttjas i enlighet med 29 a kap. i kommunikationstjänstlagen vid tillhandahållande av informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndigheternas tidskritiska mobilkommunikation via bredband. I fråga om VIRVE-nätet (och de nuvarande VIRVE-tjänster som genomförs med hjälp av det) föreslås det inte några bestämmelser i kommunikationstjänstlagen, utan i 7 § 3 mom. i säkerhetsnätslagen, enligt vilket tillhandahållaren av nät- och infrastrukturtjänster för skötseln av de uppgifter som avses i 1 mom. får avtala med teleföretag som är verksamma i Finland om anskaffning och överlåtelse av användarrätter till säkerhetsnätets fiberkapacitet, överföringsförbindelser, antennplatser och platser för säkerhetsnätsutrustning. I praktiken utnyttjas således vid genomförandet av VIRVE-nätet till exempel teleföretagens överföringsförbindelser.
De nya tjänster för tidskritisk mobilkommunikation via bredband som tillhandahålls med stöd av de föreslagna 8 § 2 mom. och 9 § 2 mom. i säkerhetsnätslag grundar sig däremot på utnyttjandet av kommersiella nättjänster i enlighet med 29 a kap. i kommunikationstjänstlagen. Vid tillhandahållandet av tjänsten ska man således i regel utnyttja nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation samt som komplettering därtill möjligheten till nationell roaming i andra teleföretags mobilnät.
11 §.Uppgifterna för den som tillhandahåller integrationstjänster. Paragrafen ändras så att 2 mom. upphävs som obehövlig i och med den föreslagna ändringen av gällande 4 § 2 mom., som blir 4 § 3 mom.
12 §.Beredskapsskyldighet. Paragrafen innehåller bestämmelser om den beredskapsskyldighet som den i 6 § avsedda tillhandahållaren av tjänster, Suomen Erillisverkot Oy och dess dotterbolag, har. Till paragrafens 1 och 2 mom. fogas hänvisningar till det företag, det vill säga den tillhandahållare av tjänster, som avses i 8 § 2 mom., så att beredskapsskyldigheten gäller också det. Motsvarande skyldighet gäller Valtori med stöd av 12 § i beredskapslagen. Bestämmelser om teleföretagens beredskapsskyldighet finns i 35 kap. i kommunikationstjänstlagen, och de tillhandahållare av nättjänsten med anknytning till myndighetskommunikation som fungerar som underleverantörer omfattas också av säkerhetsnätslagens 13 § 3 mom., enligt vilket underleverantörer ska uppfylla kraven på säkerhet, aktionsberedskap, annan beredskap och kontinuitet som gäller säkerhetsnätet.
16 §.Ägarstyrning. Det föreslås att paragrafens 1 mom., som gäller ägarstyrning, ändras så att hänvisningen till det bolag som avses i 6 § 1 mom. byts ut mot att Suomen Erillisverkot Oy nämns vid namn. Denna tekniska ändring behövs eftersom 6 § 1 mom. i och med de föreslagna ändringarna gäller också Suomen Erillisverkot Oy:s helägda dotterbolag som sköter uppgifter enligt säkerhetsnätslagen, och bestämmelser om styrningen av dotterbolagen föreslås i 16 § 2 mom.
Paragrafens 2 mom. ändras enligt förslaget med beaktande av ändringarna i 6 och 8 § så att de bolag som sköter uppgifter enligt säkerhetsnätslagen granskas som en helhet med tanke på företrädarna i styrelsen. Syftet är att genom de föreslagna ändringarna i 6 och 8 § möjliggöra ett kostnadseffektivt och i övrigt ändamålsenligt anordnande av de säkerhetsnätstjänster som tillhandahålls av Suomen Erillisverkot-koncernen och möjliggöra skötseln av de uppgifter som avses i 6 § och 8 § 2 mom. också på andra sätt än genom den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan moder- och dotterbolagen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska det i styrelsen för Suomen Erillisverkot Oy och ett av Suomen Erillisverkot Oy helägt dotterbolag för skötseln av uppgifter enligt denna lag finnas ett tillräckligt antal företrädare för de myndigheter som styr säkerhetsnätets verksamhet enligt 17 § så, att bolagens administration och skötseln av uppgifterna i dess helhet har ordnats på behörigt sätt för skötseln av uppgifter enligt denna lag. Formuleringen i bestämmelsen utgör en hänvisning till styrelsens allmänna befogenheter enligt aktiebolagslagen. Syftet med den föreslagna ändringen är att möjliggöra att det i Suomen Erillisverkot Oy:s olika koncernstrukturer inte nödvändigtvis vid alla dotterbolag som sköter uppgifter enligt säkerhetsnätslagen behöver finnas företrädare uttryckligen för de myndigheter som styr säkerhetsnätsverksamheten. Företrädarna ska kunna bedömas som en helhet på koncernnivå så att moderbolagets bestämmande inflytande inom koncernen över det eller de dotterbolag som sköter uppgifter enligt säkerhetsnätslagen är sådant till sin styrningsstruktur att de styrande myndigheterna har tillräckligt med företrädare i de styrelser där de mest betydande besluten fattas om behörig skötsel av uppgifter enligt säkerhetsnätslagen.
Enligt det föreslagna nya 3 mom. fattar statsrådets kansli, i egenskap av att det sköter ägarstyrningen, beslut om ett tillräckligt antal företrädare för de myndigheter som styr säkerhetsnätets verksamhet enligt 17 § efter att ha hört finansministeriet, som svarar för styrningen av säkerhetsnätsverksamheten. Statsrådets kansli ska vid behov kunna höra också andra aktörer, såsom de myndigheter som avses i 17 § och andra som företräder användargrupper inom myndighetskommunikation.
20 §.Tjänsteansvar och personalsäkerhet. Det föreslås att 1 mom. ändras på så sätt att tillämpningen av straffrättsligt tjänsteansvar utvidgas till att utöver styrelseledamöter i bolag enligt 6 § gälla också styrelseledamöter i bolag enligt 8 §. Med anledning av det i propositionen föreslagna nya 8 § 2 mom. om tillhandahållande av informations- och kommunikationstekniska tjänster för myndigheternas mobilnät är det nödvändigt att ändra 20 § 1 mom. så att det täcker också i den föreslagna 8 § avsedda tjänstetillhandahållare och deras underleverantörer.
Enligt den nya 250 a § som föreslås i kommunikationstjänstlagen tillhandahålls en nättjänst med anknytning till myndighetskommunikation av ett teleföretag som tillhandahållaren av kommunikationstjänster med anknytning till myndighetskommunikation har valt genom ett upphandlingsförfarande i enlighet med 13 § i säkerhetsnätslagen. På teleföretag som tillhandahåller nya nättjänster för bredbandiga myndighetskommunikationstjänster ska alltså tillämpas författningar som gäller i säkerhetsnätslagen avsedd underentreprenad. Tjänsteoperatören Suomen Erillisverkot Oy eller dotterbolag till det ska skaffa nättjänsten från teleföretaget för genomförande av den bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation. Därför ska på personalen vid och högsta ledningen för det teleföretag som verkar som nätoperatör tillämpas bestämmelser om i 20 § i säkerhetsnätslagen avsett straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter som anknyter till säkerhetsnätsverksamheten.
Det är nödvändigt att utsträcka det straffrättsliga tjänsteansvaret till att även gälla teleföretag som verkar som nätoperatörer, eftersom den nättjänst som dessa teleföretag tillhandahåller utgör en synnerligen central del av den nya bredbandiga tjänsten för myndighetskommunikation och eftersom de uppgifter som i 250 b och 250 c § föreskrivs för teleföretaget i lagförslaget betraktas som offentliga förvaltningsuppgifter. Detta behandlas närmare under avsnitt 4 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning.
I slutet av 1 mom. föreslås dessutom en informativ bestämmelse om att bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen.