1.1  Bakgrund

År 2017 genomfördes den nationella reglering som förutsätts i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (nedan fjärde penningtvättsdirektivet). Det fjärde penningtvättsdirektivet genomfördes nationellt bland annat genom lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017, nedan penningtvättslagen) och lagen om centralen för utredning av penningtvätt (445/2017). 

Finland fick den 15 januari 2019 av Europeiska kommissionen ett motiverat yttrande enligt vilket Finland inte har anpassat sin nationella lagstiftning till alla bestämmelser i det fjärde penningtvättsdirektivet. Finlands regering gav kommissionen ett svar med en närmare redogörelse för det nationella genomförandet av de punkter som kommissionen hänvisat till i sitt motiverade yttrande. Samtidigt konstaterades det i svaret att Finlands regering hade för avsikt att bedöma behovet av att precisera lagstiftningen. Enligt kommissionens meddelande den 14 maj 2020 har kommissionen beslutat att avsluta överträdelseförfarandet i fråga om Finland. Beslutet hindrar inte kommissionen från att återuppta överträdelseförfarandet om den så önskar. 

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU (nedan femte penningtvättsdirektivet) har genomförts nationellt genom lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton (571/2019), lagen om tillhandahållare av virtuella valutor (572/2019) samt ändringar i bland annat penningtvättslagen. Kommissionen har inlett en utvärdering av det nationella genomförandet av det femte penningtvättsdirektivet.  

Finland deltar i arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Financial Action Task Force (nedan FATF), som lyder under Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD. FATF är en mellanstatlig aktionsgrupp som utvecklar rekommendationer om strategier för att förebygga penningtvätt samt finansiering av terrorism och massförstörelsevapen. FATF har publicerat 40 rekommendationer om förhindrande av penningtvätt samt av finansiering av terrorism och massförstörelsevapen, som FATF:s medlemsländer politiskt har förbundit sig att följa. FATF utvärderar också länder för att kartlägga läget i fråga om förhindrande och utredning av penningtvätt samt av finansieringen av terrorism och massförstörelsevapen i det land som är föremål för granskning. FATF genomförde en landspecifik utvärdering av Finland under åren 2018-2019. Med anledning av de brister som FATF lyft fram ska de nationella bestämmelserna om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, särskilt bestämmelserna i penningtvättslagen, ändras eller kompletteras i syfte att samordna den nationella lagstiftningen med FATF:s rekommendationer. Efter landsutvärderingen omfattas Finland av skärpt övervakning från FATF och rapporterar till FATF om sina framsteg när det gäller att uppfylla rekommendationerna med jämna mellanrum. Finland rapporterade för första gången om sina framsteg vid FATF:s generalförsamling i oktober 2020. Finlands andra rapport inom ramen för den skärpta övervakningen kommer att behandlas i oktober 2021 och den tredje i oktober 2022. I denna proposition föreslås sådana lagändringar genom vilka den nationella regleringen om penningtvätt och finansiering av terrorism anpassas för att överensstämma med FATF:s rekommendationer. 

Finansministeriet har under våren och sommaren 2020 hos centrala myndigheter och andra aktörer för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism kartlagt eventuella behov av att ändra lagstiftningen om penningtvätt. Behov av lagändringar har uppgetts av tillsynsmyndigheterna för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, av de rapporteringsskyldiga och av centralen för utredning av penningtvätt vid centralkriminalpolisen. Av dessa behov av lagändringar har sådana förslag valts ut som det har beslutats att ska behandlas i en arbetsgrupp som tillsatts av finansministeriet. En del av förslagen har beretts som tjänsteuppdrag vid finansministeriet. 

Med anledning av ovan nämnda behov av lagändringar bereddes vid finansministeriet regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, lagen om centralen för utredning av penningtvätt och 6 § i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton (RP 261/2020 rd). Lagändringarna trädde i kraft den 10 maj 2021. Ändringarna i 3 kap. 3 § 2 mom. 3 punkten, 5 § 2 mom. och 6 § 2 mom. i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism träder i kraft den 1 januari 2022. 

1.2  Beredning

Den 11 december 2020 tillsatte finansministeriet en arbetsgrupp med uppgift att bereda ett förslag till behövliga lagändringar och kompletteringar av lagstiftningen i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Arbetsgruppen tillsattes för mandattiden 1.1–31.8.2021. 

I enlighet med beslutet om tillsättande var arbetsgruppens uppgift att bedöma hur lagstiftningen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism bör ändras med beaktande av de brister som upptäckts i det nationella genomförandet av EU:s penningtvättsdirektiv, de åtgärdsrekommendationer som gavs i den landutvärderingsrapport som FATF publicerade för Finlands del i april 2019 samt de nationella behoven av att ändra lagstiftningen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Arbetsgruppens förslag skulle ha formen av en regeringsproposition. 

Till medlemmar i arbetsgruppen utsågs företrädare för finansministeriet, inrikesministeriet, justitieministeriet, utrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, polisstyrelsen, centralkriminalpolisen, skyddspolisen, Finansinspektionen, Regionförvaltningsverket i Södra Finland, Tullen, Patent- och registerstyrelsen, Finlands Advokatförbund och Finanssiala ry. 

Arbetsgruppen sammanträdde sammanlagt 14 gånger under sin mandatperiod. Arbetsgruppens möten bereddes både i ett skriftligt förfarande och vid särskilda beredningsmöten. De frågor som behandlades i arbetsgruppen bestod av de brister i genomförandet av det fjärde penningtvättsdirektivet som kommissionen påpekat, de anmärkningar som FATF framfört i landsutvärderingsrapporten om Finland och de nationellt kartlagda behoven av lagändringar.  

En del av de frågor som arbetsgruppen behandlade var sådana att det ansågs motiverat att vänta på kommissionens lagstiftningsförslag om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Förslagen skulle läggas fram redan i början av 2021, men sköts fram till den 20 juli 2021. Därför avslutades behandlingen av dessa frågor i arbetsgruppen och ingår sålunda inte i denna proposition. Arbetsgruppen behandlade också sådana lagändringar i fråga om vilka man kom fram till att det inte finns behov av lagändring eller att det inte är möjligt att genomföra lagändringen i vanlig lagstiftningsordning. Behandlingen av dessa förslag avslutades i arbetsgruppen. I arbetsgruppen gjordes också preliminära utredningar om sådana behov av lagändringar som det inte var möjligt att fortsätta beredningen av under arbetsgruppens mandatperiod, och därför har förslag som gäller dessa inte tagits in i denna proposition.  

I arbetsgruppen konsulterades flera aktörer utanför arbetsgruppen samt ordnades samråd med sakkunniga. I fråga om de ärenden som behandlades i arbetsgruppen hördes Dataombudsmannens byrå, Finlands Revisorer rf, Västra och Östra Nylands intressebevakningsbyråer, Finlands Bank och Veikkaus Ab.  

Efter remissbehandlingen och den fortsatta behandlingen sändes propositionsutkastet den 1 november 2021 till rådet för bedömning av lagstiftningen. Rådet för bedömning av lagstiftningen gav sitt utlåtande den 23 november 2021. Beaktandet av utlåtandet i propositionen behandlas i avsnittet Remissvar. 

2.1  Penningtvätt och finansiering av terrorism

Penningtvätt och finansiering av terrorism utgör ett allvarligt hot mot integriteten i EU:s ekonomi och finansiella system och medborgarnas säkerhet. Europol har bedömt att cirka 1 procent av EU:s årliga bruttonationalprodukt har samband med tvivelaktig ekonomisk verksamhet. Europols rapport From suspicion to action: Converting financial intelligence into greater operational impact, 2017.  

Faktorer som nationellt påverkar risken för penningtvätt är bland annat förbrott, iakttagande av åtgärder för kundkontroll och andra skyldigheter enligt penningtvättslagen samt Finlands geografiska läge. De vanligaste förbrotten är skatte-, bedrägeri-, egendoms- och narkotikabrott. Penningtvätt kan ske till exempel med hjälp av komplicerade företagsarrangemang samt kontant- och banköverföringar. När det gäller finansiering av terrorism har man identifierat tre centrala sätt för medelinsamling och -cirkulation, dvs. icke-vinstdrivande föreningar, insamlingar av medel och penningspel. Finansiering av terrorism kan riktas från Finland till utlandet, till exempel till personer som befinner sig i konfliktdrabbade områden. Kopplingar till finansiering av terrorism från utlandet till Finland kan till exempel hänföra sig till personer som återvänder till Finland från konfliktområden. Nationell bedömning av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism 2021 

Nuläget och fenomenet i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism har beskrivits i den halvårsrapport som Centralen för utredning av penningtvätt gjort 2021 https://poliisi.fi/documents/25235045/67733116/2021-Rahanpesun-selvittelykeskus-puolivuosikatsaus.pdf/e7c27211-792a-a06c-04cc-4cfd834bf1f1/2021-Rahanpesun-selvittelykeskus-puolivuosikatsaus.pdf?t=1626780902217. Centralen för utredning av penningtvätt tar emot anmälningar om tvivelaktiga transaktioner och rapporter om misstänkt finansiering av terrorism från de rapporteringsskyldiga som definieras i penningtvättslagen. En del av anmälningarna är massutlämnade, transaktionsbaserade rapporter som baserar sig på automatisk rapportering från vissa rapporteringsskyldiga. Under den första hälften av 2021 har Centralen för utredning av penningtvätt i penningtvättsregistret registrerat sammanlagt 26 580 anmälningar som gjorts av andra än leverantörer av tjänster för virtuella valutor. Om också anmälningar som gjorts av leverantörer av tjänster för virtuella valutor beaktas, inkom sammanlagt 3 466 422 anmälningar. En del av variationen kan förklaras med ändringar i anmälningsförfarandet och retroaktiva anmälningar. Enligt helhetsbilden är trenden tydligt stigande. De aktörer som gör massanmälningar (penningspelssammanslutningar och betalningsförmedlare) har traditionellt varit de största anmälningsgrupperna vid sidan av bankerna.  

Ur penningtvättsregistret kan det produceras information om tvivelaktiga penningrörelser inom Finland samt mellan Finland och andra länder. Under den första hälften av 2021 hade medel överförts från Finland till 148 olika länder och till Finland hade medel överförts från 112 olika länder till den del landuppgifterna fanns tillgängliga i penningtvättregistret. 

Centralen för utredning av penningtvätt har enligt penningtvättslagen rätt att vid utredning av en tvivelaktig transaktion meddela den rapporteringsskyldiga ett föreläggande om att avbryta transaktionen (s.k. frysning) för högst tio vardagar, om föreläggandet är nödvändigt för att förhindra och utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism. Åtgärden i fråga förutsätter inte att den straffrättsliga tröskeln för skäl att misstänka överskrids. Under den första hälften av 2021 meddelade Centralen för utredning av penningtvätt sammanlagt 74 frysningsförelägganden, vars sammanlagda värde var 10 377 209 euro. Av denna summa fick myndigheterna i sin besittning 2 363 158 euro från vinning av brott. 

Under den första hälften av 2021 utlämnade Centralen för utredning av penningtvätt uppgifter för sammanlagt 400 olika fall som var förenade med brottsanmälningar. Till dessa fall hänförde sig totalt 372 brottsanmälningar och 86 olika brottsbenämningar. 

2.2  Tillämpningsområde

Tillämpningsområdet för penningtvättslagen omfattar bland annat revisorer, men genom en ändring år 2016 har tillämpningsområdet begränsats till att gälla endast lagstadgad revision. Omfattningen av tillämpningsområdet i fråga om revisorer har orsakat oklarhet bland revisorerna. Det har varit oklart om penningtvättslagen ska tillämpas på en revisor endast när revisorn utför revision av bokföringen, förvaltningen och bokslutet, varefter en revisionsberättelse lämnas, eller också på annan verksamhet eller del av verksamhet som revisorn utför i egenskap av revisor. Den tidigare gällande lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008) tillämpades på en revisor som avses i revisionslagen utan att bestämmelserna i lagen begränsades till revision. När tillämpningsområdet för penningtvättslagen ändrades till den gällande versionen uppgavs det i motiveringen till regeringens proposition RP 228/2016 rd att lagen på samma sätt som i nuläget ska tillämpas på revisorer som avses i revisionslagen och i lagen om revisorer inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. I förarbetena till lagen har ändringen av bestämmelsen inte motiverats närmare. 

Enligt den gällande penningtvättslagen ska lagen tillämpas på revisorer som avses i revisionslagen (1141/2015), när de utför lagstadgad revision enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i revisionslagen. Enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i revisionslagen ska revisionslagen dock tillämpas på 1) revision av bokföringsskyldiga sammanslutningar och stiftelser enligt 1 kap. 1 § i bokföringslagen samt 2) uppdrag som en revisor har enligt någon annan lag eller förordning eller i vilka revisorn ger ett skriftligt utlåtande till en myndighet eller domstol. Eftersom det i penningtvättslagen hänvisas till 1 kap. 1 § 1 mom. i revisionslagen i sin helhet, har det uppstått oklarhet om huruvida avsikten är att tillämpningsområdet också ska täcka 1 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten i revisionslagen, med beaktande av att det i förarbetena till ändringen 2016 inte har nämnts att avsikten är att begränsa tillämpningsområdet jämfört med tidigare. Uppenbarligen har en del revisorer tolkat tillämpningsområdet för penningtvättslagen i vidare bemärkelse än ordalydelsen och iakttagit sina skyldigheter enligt penningtvättslagen också i fråga om andra uppdrag än lagstadgade revisioner. Det fjärde penningtvättsdirektivets tillämpningsområde är omfattande i fråga om revisorer, eftersom tillämpningsområdet inte har begränsats till en viss verksamhet som revisor. Direktivets tillämpningsområde omfattar revisorer som fysiska personer och juridiska personer när de utövar yrkesverksamhet (punkt 3 underpunkt a i artikel 2.1). 

De uppdrag som avses i 1 kap. 1 § 4 mom. i revisionslagen, till exempel frivilliga andra verifieringsuppdrag än revision, omfattas dock inte av tillämpningsområdet för penningtvättslagen. På dem tillämpas inte heller alla de skyldigheter som avses i revisionslagen. Också i fråga om frivilliga verifieringstjänster är revisorn dock bunden av bland annat god revisionssed och yrkesetiska principer, och verksamheten omfattas av revisionstillsynen. 

Enligt ordalydelsen i den gällande penningtvättslagen ska lagen inte tillämpas på revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin eller på revision inom kommunerna, även om formuleringen i förarbetena till lagen lämnar situationen något oklar. Tvivelaktiga transaktioner kan dock förekomma också inom kommunsektorn bland annat i samband med försäljning av egendom. Det penningbelopp som årligen används inom upphandlings- och försäljningsverksamheten inom den offentliga förvaltningen och ekonomin samt kommunerna är betydande. År 2020 uppgick till exempel kommunernas och samkommunernas försäljningsintäkter till sammanlagt 21,4 miljarder euro. Köpen av kundtjänster uppgick till sammanlagt 16,8 miljarder euro, köpen av andra tjänster till 11,3 miljarder euro, anskaffningarna av material, förnödenheter och varor till 4,0 miljarder euro och investeringsutgifterna till 5,7 miljarder euro. Finlands officiella statistik (FOS): Kommunekonomi kvartalsvis [e-publikation].ISSN=2343-4112. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 5.5.2021].Åtkomstsätt: https://www.stat.fi/til/ktan/meta_sv.html Bolag som ägs av kommuner ska dock ha en sådan revision som avses i revisionslagen och i fråga om vilken revisorn är rapporteringsskyldig. 

Enligt 1 kap. 2 § i revisionslagen avses med termen revisor en fysisk person som har godkänts som GR-, CGR- eller OFGR-revisor eller en sammanslutning som har godkänts som revisionssammanslutning i enlighet med 6 kap. 1 § i den lagen. En fysisk person som godkänts som revisor eller en sammanslutning som godkänts som revisionssammanslutning kan också vara vald revisor. Om en revisionssammanslutning väljs till revisor, ska en fysisk person särskilt uppges som den huvudansvariga revisor som bär det huvudsakliga ansvaret för utförandet av revisionen (2 kap. 7 § i revisionslagen). Eftersom det i penningtvättslagen hänvisas till en revisor som avses i revisionslagen, tillämpas penningtvättslagen på en revisor oberoende av om det är fråga om en fysisk person eller en revisionssammanslutning. 

Tillsynen över att revisorerna fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen utövas av Patent- och registerstyrelsen (PRS). Patent- och registerstyrelsen övervakar också med stöd av revisionslagen att revisorerna handlar i enlighet med god revisionssed i sin yrkesutövning. Användningen av en revisors yrkesbeteckning är tillståndspliktig och verksamheten omfattas av myndighetstillsyn. 

Revisorerna har årligen gjort relativt få anmälningar om tvivelaktiga transaktioner till centralen för utredning av penningtvätt. Revisorerna har dock ansetts ha en central ställning med tanke på förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism och de har i sin verksamhet möjlighet att upptäcka tvivelaktiga transaktioner hos kunden. Som rapporteringsskyldiga enligt penningtvättlagstiftningen är revisorerna skyldiga att genomföra kundkontroll och ordna fortlöpande övervakning av sina kunders verksamhet, göra en riskbedömning i anslutning till sin verksamhet och regelbundet uppdatera den samt underrätta centralkriminalpolisens central för utredning av penningtvätt om eventuella tvivelaktiga transaktioner. Enligt en utredning som gjorts av centralen för utredning av penningtvätt har revisorerna årligen gjort cirka tio anmälningar om penningtvätt. Antalet anmälningar har inte varit stort, men en betydande del av anmälningarna har varit befogade. Revisorernas anmälningar har gällt transaktioner i euro som är större än genomsnittet och har gällt enbart mikroföretag och småföretag, bland dem aningen fler småföretag. I många anmälningar har misstanken inte gällt en enskild transaktion, utan företagets verksamhet på ett mer övergripande sätt. 

2.3  Avgränsning av tillämpningsområdet

Bestämmelser om avgränsning av tillämpningsområdet finns i 1 kap. 3 § i penningtvättslagen. I 2 mom. föreskrivs det om ett undantag från tillämpningsområdet i fråga om bolag där en person som sköter förvaltarregistreringen har införts i bolagets aktieägarförteckning i stället för aktieägaren, om bolagets värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad enligt 1 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument (748/2012)  

Avsikten med bestämmelsen har varit att genomföra artikel 3.7 e i det fjärde penningtvättsdirektivet. I 2 mom. i lagen hänvisas det dock felaktigt till bolag där en person som sköter förvaltarregistreringen har införts i bolagets aktieägarförteckning i stället för aktieägaren, om bolagets värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad. Istället har avsikten varit att i momentet hänvisa till dem som sköter förvaltarregistreringen i bolaget, såsom i artikel 3.7 e i det fjärde penningtvättdirektivet. Avsikten har inte varit att utesluta själva bolagen från tillämpningsområdet för penningtvättslagen.  

2.4  Definitioner

I 1 kap. 4 § 1 mom. 10 punkten i penningtvättslagen definieras tillhandahållare av företagstjänster. Enligt e-underpunkten avses med tillhandahållare av företagstjänster en sammanslutning eller näringsidkare som sköter förvaltarregistrering, när den som ska sköta registreringen har införts i aktieägarförteckningen för ett annat än ett publikt aktiebolag. Med tjänsteleverantör till truster eller bolag avses enligt artikel 3.7 e i det fjärde penningtvättsdirektivet alla personer som affärsmässigt tillhandahåller tredje man en funktion som nominell aktieägare för en annan person, som inte är ett bolag noterat på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet i enlighet med unionsrätten eller omfattas av motsvarande internationella normer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion. I direktivet hänvisas det alltså till ett bolag noterat på en reglerad marknad, medan penningtvättslagen hänvisar till ett publikt aktiebolag. Det finns skäl att ändra 1 kap. 4 § 1 mom. 10 punkten underpunkt e i penningtvättslagen så att den motsvarar direktivet och ändra hänvisningen till publikt aktiebolag till en hänvisning till börsbolag.  

I 1 kap. 4 § 1 mom. 11 punkten i penningtvättslagen definieras vad som avses med personer i politiskt utsatt ställning som omfattas av skärpta åtgärder för kundkontroll enligt 3 kap. 13 § i lagen. Enligt i-underpunkten avses med person i politiskt utsatt ställning en sådan fysisk person som har eller har haft betydande offentliga uppdrag som medlem av ett förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i ett företag som är helt statsägt.  

Definitionen av person i politiskt utsatt ställning i i-underpunkten har vid bedömningen av genomförandet av det fjärde penningtvättsdirektivet konstaterats vara bristfällig. Kommissionen har påpekat att definitionen i artikel 3.9 g i det fjärde penningtvättsdirektivet inte är begränsad till endast helt statsägda företag. Dessutom finns det skillnader i ordalydelsen i direktivet och i den gällande nationella definitionen. I direktivet hänvisas det på finska till ledamöter i statsägda företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan (i den svenskspråkiga versionen av direktivet används och, men där står organ i pluralform). Den nationella finskspråkiga definitionen avser en medlem av ett förvaltnings-, lednings- och (ja) kontrollorgan. I den svenskspråkiga nationella definitionen används eller.  

I 10 § 1 mom. i statsrådets förordning om betydande offentliga uppdrag som avses i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (610/2019) preciseras det att i 1 kap. 4 § 11 punkten i-underpunkten i penningtvättslagen avsedda helt statsägda företag är bolag som finska staten direkt eller indirekt äger sammanlagt 100 procent av. För närvarande omfattar definitionen i förordningen inte personer som är verksamma i motsvarande uppgifter vid andra staters företag än finländska företag som ägs av finska staten. Det är fråga om en nationell avgränsning som inte nödvändigtvis överensstämmer med FATF:s rekommendationer och som inte heller annars är motiverad. Enligt ordalydelsen i den gällande definitionen av person i politiskt utsatt ställning omfattar underpunkt i inte heller personer som är medlem av ett förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i ett statligt affärsverk.  

Definitionen av personer i politiskt utsatt ställning omfattar också personer som har haft betydande offentliga uppdrag. Hänvisningen hänför sig till 3 kap. 13 § i penningtvättslagen, enligt vilken en person inte längre betraktas som en person i politiskt utsatt ställning när han eller hon inte har haft något betydande offentligt uppdrag på minst ett år.  

I 1 kap. 4 § i den gällande penningtvättslagen definieras inte begreppet ”tvivelaktig transaktion” närmare. Enligt motiveringen till regeringens proposition (RP 228/2016 rd, s. 112) avses med en tvivelaktig transaktion alla från kundens normala verksamhet avvikande eller ovanliga transaktioner, också transaktioner som är exceptionella i fråga om sitt ekonomiska värde, med beaktande av uppgifter som gäller kundkontroll. I penningtvättslagen används begreppen tvivelaktig transaktion och misstanke om finansiering av terrorism i paragraferna både tillsammans och separat, och i motiveringen beskrivs inte närmare vad detta förfarande grundar sig på. Misstanke om finansiering av terrorism kan dock anses vara en sådan tvivelaktig transaktion som det hänvisas till i flera punkter i penningtvättslagen. 

Även FATF har i landsutvärderingsrapporten om Finland fäst uppmärksamhet vid att bland annat 4 kap. 1 § i penningtvättslagen innehåller ett särskilt omnämnande av misstanke om finansiering av terrorism, men att det i vissa bestämmelser verkar som om det ingår i begreppet tvivelaktig transaktion. 

I artikel 33 i det fjärde penningtvättsdirektivet nämns begreppet misstänkt transaktion (vilket i penningtvättslagen motsvarar tvivelaktig transaktion). Enligt artikeln ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter, och i tillämpliga fall deras styrelseledamöter och anställda, utan dröjsmål samarbetar fullt ut genom att a) självmant underrätta FIU, inbegripet genom att lämna in en rapport, i de fall den ansvariga enheten vet, misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att medel, oberoende av vilket belopp det gäller, utgör vinning av brottslig handling eller har koppling till finansiering av terrorism, och genom att skyndsamt besvara FIU:s begäran om ytterligare uppgifter i sådana fall, och b) på FIU:s begäran direkt eller indirekt ge den all nödvändig information i enlighet med de förfaranden som inrättats genom tillämplig rätt. Alla misstänkta transaktioner, även försök till transaktioner, ska rapporteras. Formuleringen i artikel 33 i det fjärde penningtvättsdirektivet hänvisar till att det vid anmälan om en tvivelaktig transaktion görs anmälan om misstankar om att tillgångarna, oavsett storlek, utgör vinning av brottslig handling eller har koppling till finansiering av terrorism. Detta tyder på att en misstänkt eller tvivelaktig transaktion innebär en misstanke om både penningtvätt och finansiering av terrorism. 

I den gällande penningtvättslagen förekommer flera begrepp som avser tvivelaktig eller avvikande verksamhet, av vilka en del är synonyma sinsemellan, men som i lagen används i motstridiga betydelser. I det i regeringens proposition RP 228/2016 rd (s. 112) nämnda avsnitt som gäller en tvivelaktig transaktion har transaktioner som avviker från normal verksamhet och ovanliga transaktioner avskilts genom ordet "eller", vilket tyder på att det är fråga om sinsemellan olika verksamhet och syften.  

2.5  Övervakarspecifik riskbedömning

Enligt 2 kap. 2 § i penningtvättslagen ska den behöriga tillsynsmyndigheten och advokatföreningen göra en övervakarspecifik riskbedömning och offentliggöra ett sammandrag av den. Riskbedömningen har en central betydelse för centralen för utredning av penningtvätt för att centralen ska kunna bilda och sprida relevanta indikatorer för identifiering av misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism. Den gällande lagstiftningen tillåter inte heller att en sådan sekretessbelagd handling tas emot. 

2.6  Rapporteringsskyldigas riskbedömning

Rubriken till gällande 2 kap. 3 § i penningtvättslagen är Rapporteringsskyldigas riskbedömning Av rubriken framgår inte att paragrafen också innehåller andra krav i fråga om den rapporteringsskyldigas riskhantering. Det framgår inte heller av rubriken till 2 kap. (Riskbedömning) att kapitlet också innehåller krav som gäller riskhanteringsmetoder. 

2.7  Uppgifter om kundkontroll och bevarande av uppgifterna

I 3 kap. i penningtvättslagen föreskrivs det om kundkontroll och i kapitlets 3 § om uppgifter om kundkontroll och bevarande av uppgifterna. Den rapporteringsskyldiga ska ha aktuella och relevanta uppsättningar av alla handlingar och uppgifter som gäller kundkontroll och kundens affärstransaktioner. I fråga om representanter för kunden ska den rapporteringsskyldiga bevara representantens namn, födelsetid och personbeteckning. När det gäller allmänna intressebevakare har det vid tillämpningen av penningtvättslagen förekommit oklarhet om vad lagen förutsätter, med beaktande av behovet att samtidigt beakta kraven i dataskyddslagstiftningen samt aspekter som hänför sig till de allmänna intressebevakarnas säkerhet och skyddet för privatlivet. Enligt penningtvättslagen ska en företrädare för kunden identifieras också i de situationer där en allmän intressebevakare har förordnats till intressebevakare. Det är dock möjligt att identifiera allmänna intressebevakare och kontrollera identiteten också indirekt med hjälp av uppgifter som tjänsteleverantören lämnar. Den allmänna intressebevakningen har inte heller ansetts vara förenad med sådana risker för penningtvätt och finansiering av terrorism att det är nödvändigt att bevara nuläget.  

2.8  Inhämtande av uppgifter om kunder

I 3 kap. 4 § i penningtvättslagen föreskrivs det om inhämtande av uppgifter om kunder, fortlöpande uppföljning och utredningsskyldighet. De rapporteringsskyldiga ska inhämta uppgifter om sina kunders och deras verkliga förmånstagares verksamhet, arten och omfattningen av deras affärsverksamhet och grunderna för att en tjänst eller produkt används. De rapporteringsskyldiga får utnyttja uppgifter från olika uppgiftskällor om kunderna eller deras verkliga förmånstagare för att upprätta och förvalta den riskbedömning som gäller kunderna, för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism samt för att fullgöra rapporteringsskyldigheten och utredningsskyldigheten. De rapporteringsskyldiga dock ska fästa särskild vikt vid uppgiftskällans trovärdighet och tillförlitlighet.  

I den gällande lagen tas det dock inte ställning till om de rapporteringsskyldiga får utnyttja till exempel information om domar i brottmål eller brott som gäller deras kunder. I EBA Guidelines-anvisningarna European Banking Authority: Guidelines on customer due diligence and the factors credit and financial institutions should consider when assessing the money laundering and terrorist financing risk associated with individual business relationships and occasional transactions (‘The ML/TF Risk Factors Guidelines’) under Articles 17 and 18(4) of Directive (EU) 2015/849. 2.5. a) och b). (åtkomstsätt: eba.europa.eu/sites/default/documents/files/document_library/Publications/Guidelines/2021/963637/Final%20Report%20on%20Guidelines%20on%20revised%20ML%20TF%20Risk%20Factors.pdf) konstateras det dock att till exempel adverse media-uppgifter och annan information från väsentliga källor kan innehålla information om risker som gäller kunden eller den verkliga förmånstagaren. Med adverse media-uppgifter avses negativ information om kunden från olika mediekällor. Vidare konstateras det i anvisningarna att till exempel brottsmisstankar eller åtal som riktar sig mot kunden eller den verkliga förmånstagaren kan vara sådan väsentlig information som den rapporteringsskyldiga kan utnyttja vid fastställandet av risknivån för kunden eller den verkliga förmånstagaren. 

2.9  Skärpta åtgärder för kundkontroll och skärpta åtgärder för kundkontroll vid korrespondentförbindelser

Enligt den gällande 3 kap. 10 § i penningtvättslagen ska de rapporteringsskyldiga tillämpa ett skärpt förfarande för kundkontroll om de utifrån riskbedömningen bedömer att den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förenad med ett kundförhållande eller en enskild transaktion är högre än vanligt. Detsamma gäller om kunden eller transaktionen har beröringspunkter med en stat vars system för förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism enligt kommissionens bedömning utgör en avsevärd risk för EU:s inre marknad eller inte uppfyller de internationella förpliktelserna. Enligt artikel 18 i det femte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna, i de fall som avses i artiklarna 18 a–24 samt även i andra fall av större risker som medlemsstaterna eller ansvariga enheter konstaterat, kräva att de ansvariga enheterna vidtar skärpta åtgärder för kundkännedom för att hantera och minska sådana risker på lämpligt sätt. I direktivet hänvisas det inte till kundrelationer eller enskilda transaktioner, utan mer allmänt till fall. 

Enligt lagens 3 kap. 12 § ska ett kreditinstitut eller finansiellt institut tillämpa skärpta åtgärder för kundkontroll om det ingår avtal om skötsel av betalningar och andra uppdrag (korrespondentförbindelse) med ett kreditinstitut eller finansiellt institut i ett land utanför EES-staterna. Skyldigheten gäller dock endast korrespondentförbindelser som ingåtts med ett kreditinstitut eller finansiellt institut som är etablerat i ett land utanför EES-staterna. Också artikel 19 i det fjärde penningtvättsdirektivet begränsar skärpta åtgärder för kundkontroll till endast gränsöverskridande korrespondentförbindelser.  

FATF har i sin landsutvärderingsrapport riktat kritik mot Finland i anslutning till rekommendation 13. Enligt FATF gäller de skärpta åtgärder för kundkontroll som ska tillämpas på korrespondentförbindelserna inte korrespondentbanker inom EES-området. Finland har fått vitsordet ”partially compliant” för rekommendation 13. Till 3 kap. 10 § i penningtvättslagen bör det fogas ett konstaterande om att ett skärpt förfarande för kundkontroll också ska tillämpas på andra än enbart kundrelationer eller enskilda transaktioner när den rapporteringsskyldiga bedömer att den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förenad med fallet är högre än vanligt.  

2.10  Skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning

Bestämmelser om skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning finns i 3 kap. 13 § i penningtvättslagen. Den rapporteringsskyldiga ska iaktta de förfaranden för identifiering av personer i politiskt utsatt ställning som anges i paragrafen och tillämpa skärpta åtgärder för kundkontroll på dem. Enligt 13 § 4 mom. betraktas en person inte längre som en person i politiskt utsatt ställning när han eller hon inte har haft något betydande offentligt uppdrag på minst ett år.  

Åtgärderna för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning är bristfälliga i förhållande till det fjärde penningtvättsdirektivet. Åtgärderna innehåller inte något krav som motsvarar det fjärde penningtvättsdirektivet, enligt vilket den rapporteringsskyldiga ska beakta den fortlöpande risken i fråga om kunden också i minst 12 månader efter det att personen i fråga inte längre har ett uppdrag som innebär att han eller hon anses vara en person i politiskt utsatt ställning. 

2.11  Åtgärder för kundkontroll för iakttagande av EU:s sanktionsförordningar och centralkriminalpolisens frysningsbeslut

Skyldigheten enligt de förordningar om restriktiva åtgärder (sanktioner) som utfärdats med stöd av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan sanktionsförordningar) att frysa i sanktionsförordningarna nämnda parters tillgångar och förbud mot att överlåta tillgångar till dem är en skyldighet som är bindande för alla fysiska och juridiska personer. Genom EU:s sanktionsförordningar genomförs de sanktioner som FN:s säkerhetsråd har infört i hela EU och dessutom föreskrivs det om sanktioner som EU har infört på eget initiativ.  

Sanktionsförordningarna är direkt tillämplig rätt i EU:s medlemsstater. Den nationella allmänna författningen för genomförandet av de sanktioner som ingår i EU:s sanktionsförordningar är lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen (659/1967, nedan sanktionslagen). Brott mot EU:s sanktionsförordningar har i Finland kriminaliserats som regleringsbrott enligt 46 kap. i strafflagen. Utöver de frysningsskyldigheter som ingår i EU:s sanktionsförordningar möjliggör lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism (325/2013, nedan frysningslagen) nationellt frysning av tillgångar som tillhör personer och sammanslutningar som är kopplade till terrorism. Tillgångar fryses bland annat på grund av misstanke om, åtal för och dom i terroristbrott. Frysningen omfattar också juridiska personers tillgångar som är associerade med sådana personer. Dessutom är frysning möjlig på vissa villkor på begäran av en annan stat. Enligt frysningslagen ska man dessutom frysa tillgångar som hör till EU:s så kallade interna terrorister, dvs. fysiska eller juridiska personer som avses i artikel 1 i rådets gemensamma ståndpunkt (2001/931/GUSP) och inte omfattas av rådets förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism. Brott mot skyldigheterna enligt frysningslagen har också kriminaliserats som regleringsbrott. 

När det gäller rekommendationerna 27, 28 (övervakarnas befogenheter) och 35 (administrativa sanktioner) visade FATF i landbedömningen på en brist som också har återverkningar på effektiviteten (Immediate Outcome 3, 10 och 11). De rapporteringsskyldiga är skyldiga att följa sanktionsförordningarna, men övervakarna kan inte i sin tillsyn ingripa i eventuella missförhållanden, till exempel i uppföljningen av transaktioner eller i förfaranden som gäller kundkontroll. Övervakarna har inte getts befogenhet att övervaka att de rapporteringsskyldiga har ordnat sin verksamhet på det sätt som skyldigheten att frysa tillgångar och det därmed sammanhängande förbudet mot överlåtelse av tillgångar förutsätter. Om det vid tillsynsarbetet upptäcks att förfarandena är bristfälliga, kan övervakaren inte i hög grad ingripa i saken eller påföra påföljder. En eventuell straffrättslig påföljd (regleringsbrott) är möjlig först när tillgångar har överlåtits till en part som nämns i en sanktionsförordning eller när tillgångar som hör till där en nämnd part inte har frysts. 

FATF:s rekommendationer (6 och 7) omfattar sådan frysning av tillgångar som riktar sig till personer och sammanslutningar på basis av FN:s säkerhetsråds resolutioner och som hänför sig till bekämpning av terrorism (rekommendation 6) samt Irans och Nordkoreas kärnenergiprogram (rekommendation 7). Inom ramen för sina rekommendationer bedömer FATF inte sina medlemmar i fråga om genomförandet av frysningen av andra tillgångar än den som hänför sig till de nämnda sanktionssystemen. Med stöd av EU:s sanktionsförordningar ska Finland dock föreskriva om påföljder för brott mot alla frysningsskyldigheter som ingår i sanktionsförordningarna och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. De nuvarande tillsynsbefogenheterna kan anses vara bristfälliga i fråga om alla EU:s sanktionsförordningar som omfattas av sanktionslagen och de nationella frysningsbesluten enligt frysningslagen.  

Det är nödvändigt att i penningtvättslagen på det sätt som förutsätts i FATF:s rekommendationer föreskriva om de rapporteringsskyldigas skyldighet att ordna sin verksamhet så att de i praktiken effektivt kan iaktta sanktionsförteckningarna och nationella frysningsbeslut. Dessutom behöver de rapporteringsskyldigas övervakare ha möjlighet att påföra administrativa påföljder, om de till denna del konstaterar brister i den rapporteringsskyldigas förfaranden.  

De föreslagna ändringarna inverkar inte på den verkställighetsmekanism för frysning av tillgångar som det föreskrivs om i sanktionslagen och i frysningslagen och där frysningen av tillgångar har anförtrotts utsökningsmyndigheten. 

2.12  Inspektionsrätt

I 7 kap. 3 § i penningtvättslagen finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens och advokatföreningens inspektionsrätt. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om rätten att utföra inspektioner på rapporteringsskyldigas andra driftställen än utrymmen som används för boende av permanent natur. I 3 mom. ges tillsynsmyndigheterna (förutom Patent- och registerstyrelsen) dock under vissa förutsättningar rätt att för tillsynen över efterlevnaden av penningtvättslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den också utföra inspektioner i utrymmen som används för boende av permanent natur, utom när det gäller rapporteringsskyldiga som avses i 1 kap. 2 § 2 mom. Detta förutsätter dock att det finns en grundad misstanke om att den rapporteringsskyldiga uppsåtligen eller av oaktsamhet allvarligt, upprepade gånger eller systematiskt har försummat att iaktta eller brutit mot lagen på det sätt som avses i 8 kap. 3 § 1 eller 2 mom. och inspektionen kan anses vara nödvändig. 

Bestämmelserna i 7 kap. 3 § 1 och 3 mom. i penningtvättslagen skiljer sig från varandra beroende på om det utrymme där inspektionen utförs omfattas av hemfridsskyddet eller inte. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om utövande av inspektionsrätt på den rapporteringsskyldigas andra verksamhetsställen än utrymmen som används för boende av permanent natur, medan det i 3 mom. föreskrivs om utövande av inspektionsrätt i utrymmen som används för boende av permanent natur, varvid särskilda villkor ska vara uppfyllda. I 1 mom. föreskrivs det om inspektionsrättens omfattning av olika utrymmen när särskilda förutsättningar saknas, medan det i 3 mom. föreskrivs om inspektionsrättens omfattning av olika utrymmen när särskilda villkor är uppfyllda. När de särskilda villkoren är uppfyllda är inspektionsrätten till sin omfattning mest omfattande, dvs. den utsträcker sig också till utrymmen som omfattas av hemfridsskyddet. 

FATF har i landsutvärderingsrapporten om Finland påpekat att inspektioner som gäller boende av permanent natur har begränsats till att gälla endast situationer där den rapporteringsskyldiga misstänks ha försummat eller brutit mot bestämmelserna i penningtvättslagen. Rutinmässiga inspektioner är därmed inte möjliga. De rapporteringsskyldiga får utan begränsningar arbeta i utrymmen som är avsedda för boende av permanent natur. Inspektionerna är alltså förenade med en brist som enligt FATF borde korrigeras så att rutinmässiga inspektioner kan utföras hos alla rapporteringsskyldiga. I penningtvättslagen kan det dock inte föreskrivas om rutinmässiga inspektioner av lokaler som omfattas av hemfriden, eftersom det enligt 10 § i grundlagen genom lag endast kan föreskrivas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. 

I penningtvättslagen kan det dock föreskrivas om alternativa inspektionsåtgärder i de situationer där den rapporteringsskyldigas verksamhetsställe omfattas av hemfriden. I penningtvättslagen är vara möjligt att föreskriva om inspektioner som utförs med hjälp av distansförbindelser samt om inspektioner som utförs på någon annan plats än i utrymmen som används för boende av permanent natur. Alternativa inspektioner möjliggör det att utförandet av rutinmässiga inspektioner inte är bundet till den rapporteringsskyldigas verksamhetsställe.  

Den gällande penningtvättslagen innehåller inga uttryckliga bestämmelser om inspektion med hjälp av distansförbindelse. Lagen har dock kunnat tolkas så att den möjliggör en inspektion med hjälp av distansförbindelser med den anmälningsskyldiges samtycke. Exempelvis Finansinspektionen har redan tidigare erfarenhet av inspektioner med hjälp av distansförbindelse som utförs med tillsynsobjektens samtycke, och erfarenheterna har varit positiva. 

2.13  De behöriga myndigheternas skyldighet att förse Europeiska bankmyndigheten med den information som den behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt det fjärde penningtvättsdirektivet

Den gällande penningtvättslagen innehåller inte någon bestämmelse enligt artikel 50 i det fjärde penningtvättsdirektivet, enligt vilken de behöriga myndigheterna ska förse Europeiska bankmyndigheten med all information den behöver för att utföra sina uppgifter enligt det fjärde penningtvättsdirektivet. 

2.14  Vissa myndigheters allmänna omsorgsplikt

I 9 kap. 5 § i penningtvättslagen föreskrivs det om en omsorgsplikt för tull-, gränsbevaknings-, skatte- och utsökningsmyndigheterna samt konkursombudsmannen enligt vilken dessa myndigheter i sin verksamhet ska se till att uppmärksamhet riktas på förhindrande och avslöjande av penningtvätt och finansiering av terrorism och på att tvivelaktiga transaktioner och misstänkt finansiering av terrorism som uppdagas i samband med att de sköter sina uppgifter anmäls till centralen för utredning av penningtvätt. 

Omsorgsplikt för de myndigheter som har goda möjligheter att upptäcka tvivelaktiga transaktioner har ursprungligen införts genom lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism från 2008 (upphävd genom den gällande penningtvättslagen). Syftet med åläggandet av omsorgsplikt är att det ska främja avslöjandet och utredningen av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi (RP 25/2008 rd). Penningtvättsdirektiven ställer inga krav på att vissa myndigheter åläggs omsorgsplikt, utan det är här fråga om nationell reglering.  

Anmälningar till Centralen för utredning av penningtvätt från myndigheter som omfattas av omsorgsplikten om tvivelaktiga transaktioner som de har upptäckt i samband med sin egen verksamhet behandlas på samma sätt som anmälningar från rapporteringsskyldiga om tvivelaktiga transaktioner. Vid Centralen för utredning av penningtvätt registreras uppgifterna i det register som avses i 3 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt. På basis av den anmälning som fåtts kan centralen för utredning av penningtvätt eller i ett senare skede den polisenhet som undersöker saken behöva ytterligare upplysningar av den myndighet som omfattas av omsorgsplikten för att utreda ärendet. Centralens rätt att få uppgifter grundar sig på 4 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt, enligt vilken centralen har rätt att få nödvändiga uppgifter och handlingar av myndigheter. Bestämmelsen omfattar alla uppgifter som myndigheterna har, oberoende av sekretessgrunden.  

Omsorgsplikten enligt den gällande penningtvättslagen gäller inte Brottspåföljdsmyndigheten. Brottspåföljdsmyndigheten övervakar användningen av fångars medel med stöd av 19 kap. 1 § i fängelselagen (767/2005), där det föreskrivs att om det med stöd av omständigheter som framkommit i samband med övervakningen av fångar eller vid skötseln av Brottspåföljdsmyndighetens andra uppgifter finns skäl att betvivla att pengar och andra betalningsmedel eller någon annan egendom har ett lagligt ursprung, ska saken anmälas till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet. Med stöd av den gällande lagstiftningen är det i viss mån oklart om anmälan ska göras till polisen eller centralen för utredning av penningtvätt. Brottspåföljdsmyndigheten har genom de ändringar av fängelselagen och häktningslagen (768/2005) som trädde i kraft våren 2021 fått befogenheter att övervaka användningen av det betalkort som getts till fångar och som Brottspåföljdsmyndigheten har godkänt. I och med de befogenheter som baserar sig på den nya 9 kap. 3 a § i fängelselagen har myndigheten bättre möjligheter än tidigare att upptäcka betalningstransaktioner som avviker från sedvanlig betalningsrörelse. 

Med tanke på förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism är det ändamålsenligt att Brottspåföljdsmyndigheten omfattas av omsorgsplikten. Brottspåföljdsmyndigheten har på samma sätt som de nuvarande myndigheter som ålagts omsorgsplikt konstaterats ha goda möjligheter att i sin verksamhet upptäcka tvivelaktiga transaktioner, och därför främjar tillfogandet av den det ursprungliga syfte som åläggandet av omsorgsplikten har haft. 

2.15  Administrativa påföljder

Bestämmelser om administrativa påföljder som tillsynsmyndigheten påför finns i 8 kap. i penningtvättslagen. Till de administrativa påföljderna hör ordningsavgifter, offentliga varningar och påföljdsavgifter. Bestämmelserna om administrativa påföljder baserar sig i enlighet med motiveringen till RP 228/2016 rd på artiklarna 58–62 i fjärde penningtvättsdirektivet och artiklarna 17–21 i förordningen om information om betalaren. Till skillnad från påföljdsavgiften och den offentliga varningen, som definieras i artikel 59.2 i fjärde penningtvättsdirektivet, grundar sig ordningsavgiften som administrativ påföljd inte på EU-lagstiftning.  

Tillsynsmyndigheten ska påföra rapporteringsskyldiga tillsynsobjekt enligt 7 kap. 1 § 1 mom. en ordningsavgift, med undantag för näringsidkare och sammanslutningar som avses i 1 kap. 2 § 2 mom., om tillsynsobjekten uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot skyldigheter enligt penningtvättslagen som nämns i 8 kap. 1 §. Tillsynsmyndigheten ska påföra en påföljdsavgift om den rapporteringsskyldiga uppsåtligen eller av oaktsamhet allvarligt, upprepade gånger eller systematiskt bryter mot de skyldigheter som nämns i 8 kap. 3 §. Tillsynsmyndigheten kan meddela en offentlig varning om den rapporteringsskyldiga uppsåtligen eller av oaktsamhet handlar i strid med andra bestämmelser i penningtvättslagen eller i strid med andra bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller i strid med andra bestämmelser i förordningen om information om betalaren än de som avses i 8 kap. 1 § 1 eller 2 mom. och 3 § 1 eller 2 mom. i penningtvättslagen. Tillsynsmyndigheten kan alltså ge den rapporteringsskyldiga en offentlig varning för sådana försummelser av skyldigheterna enligt penningtvättslagen för vilka myndigheten inte kan påföra ordnings- eller påföljdsavgift. 

Beloppet på ordningsavgiften ska basera sig på en samlad bedömning. Vid bedömningen ska hänsyn tas till förfarandets art, omfattning och varaktighet. För juridiska personer är ordningsavgiften minst 5 000 och högst 100 000 euro. För fysiska personer är ordningsavgiften minst 500 och högst 10 000 euro. Den nedre gränsen på 5 000 euro för ordningsavgift som påförs juridiska personer har ansetts vara för hög. Med beaktande av att det bland de rapporteringsskyldiga som omfattas av tillämpningsområdet för penningtvättslagen finns aktörer vars omsättning kan vara klart under 5 000 euro per år, skulle det vara en oskälig åtgärd att påföra ordningsavgift. Det har förekommit situationer där tillsynsmyndigheten har varit tvungen att låta bli att påföra ordningsavgift, eftersom det skulle ha varit oskäligt att påföra den med beaktande av den rapporteringsskyldigas omsättning. Det är skäl att sänka ordningsavgiftens nedre gräns för att en administrativ påföljd ska kunna påföras vid brott mot skyldigheterna enligt penningtvättslagen. 

4.1  De viktigaste förslagen

I lagförslag 1 i propositionen föreslås det att tillämpningsområdet för 1 kap. 2 § i penningtvättslagen ska preciseras i fråga om revisorer så att penningtvättslagen tillämpas på en revisors verksamhet när revisorn är verksam i egenskap av revisor (1 kap. 1 § 1 mom. 1 och 2 punkten och 4 mom. i revisionslagen). Tillämpningsområdet begränsas inte till enbart lagstadgad revision (1 punkten i ovannämnda lagrum), utan omfattar också annan i revisionslagen avsedd revisorsverksamhet. Dessutom föreslås det i propositionen att penningtvättslagen ska tillämpas på revisorer också när de utför revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin samt utför andra revisionsuppgifter inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Penningtvättslagens 1 kap. 3 § 2 mom. föreslås bli upphävt såsom obehövligt. 

I 1 kap. 3 § 2 mom. i penningtvättslagen föreskrivs det om ett undantag från tillämpningsområdet i fråga om bolag där en person som sköter förvaltarregistreringen har införts i bolagets aktieägarförteckning i stället för aktieägaren, om bolagets värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad enligt 1 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument (748/2012) I propositionen föreslås det att undantaget i fråga om tillämpningen upphävs som onödigt.  

I propositionen föreslås det att definitionerna i 1 kap. 4 § ändras. Det föreslås att 1 kap. 4 § 1 mom. 10 punkten underpunkt e ändras så att det i stället för till offentliga aktiebolag hänvisas till bolag vars värdepapper är föremål för handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument. I 1 kap. 4 § 1 mom. 11 punkten stryks hänvisningen till personer som har haft betydande offentliga uppdrag. Dessutom utvidgas definitionen av person i politiskt utsatt ställning i 1 kap. 4 § 1 mom. 11 punkten underpunkt i till att omfatta också företag med statligt majoritetsägande oberoende av vilken stat som äger det finländska företaget. Till samma definition fogas också statliga affärsverk. 

I propositionen föreslås att begreppet ”tvivelaktig transaktion” definieras i penningtvättslagen. Med tvivelaktig transaktion avses en för en kund ovanlig transaktion vars faktiska syfte eller mål den rapporteringsskyldiga inte har kunnat utreda eller en kunds transaktion som efter utredning verkar ovanlig utan någon godtagbar grund. 

I propositionen föreslås det att de i penningtvättslagen använda begreppen exceptionell, ovanlig och avvikande från det normala förenhetligas till begreppet ovanlig så att begreppen överensstämmer med begreppen i penningtvättsdirektivet.  

I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna om riskbedömning i lagens 2 kap. Enligt propositionen ska en övervakarspecifik riskbedömning enligt 2 § trots sekretessbestämmelserna på begäran lämnas ut till centralen för utredning av penningtvätt utan obefogat dröjsmål, om den behövs för skötseln av de uppgifter som det föreskrivs om i 2 § 1 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt.  

I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna om kundkontroll i lagens 3 kap. I propositionen föreslås det att 3 kap. 3 § 2 mom. 2 punkten ändras, så att det föreskrivs om ett undantag i fråga om de uppgifter som ska bevaras om allmänna intressebevakare. Dessutom föreslås det att det till 3 kap. fogas en ny 3 a §, där det föreskrivs om den rapporteringsskyldigas rätt att behandla allmänt tillgänglig information om domar i brottmål eller brott som gäller en kund och som har samband med penningtvätt, finansiering av terrorism eller det brott genom vilket den egendom eller den vinning av brott som är föremål för penningtvätt eller som används för finansiering av terrorism har fåtts eller kan fås. 

Det föreslås att bestämmelserna i 3 kap. 13 § om skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning ändras. Paragrafens 4 mom. ändras genom att det till momentet fogas ett krav där det föreskrivs att när en person i politiskt utsatt ställning inte längre har ett betydande offentligt uppdrag ska den rapporteringsskyldiga åtminstone under 12 månader beakta om personen fortfarande utgör en risk och tillämpa motsvarande lämpliga åtgärder utifrån en riskbaserad bedömning tills personen inte längre anses utgöra någon specifik risk i fråga om personer i politiskt utsatt ställning. 

I propositionen föreslås det att det till skyldigheterna i 3 kap. som gäller kundkontroll fogas en ny 16 §, där det föreskrivs om skyldighet att beakta de skyldigheter i anslutning till frysning av tillgångar och förbud mot överlåtelse som det föreskrivs om i EU:s sanktionsförordningar och i frysningslagen. Rapporteringsskyldiga enligt penningtvättslagen ska vidta tillräckliga åtgärder för att säkerställa att tillgångar som tillhör de aktörer som nämns i EU:s sanktionsförordningar eller som är föremål för centralkriminalpolisens frysningsbeslut fryses och att medel inte överlåts till dessa aktörer. Tillsynsbefogenheterna för de övervakare som avses i penningtvättslagen omfattar också tillsynen över iakttagandet av skyldigheter i anslutning till sanktioner och frysningsbeslut i fråga om rapporteringsskyldiga. Till 8 kap. i penningtvättslagen, som gäller administrativa påföljder, fogas dessutom bestämmelser genom vilka tillsynsmyndigheterna ges befogenhet att påföra ordningsavgift och påföljdsavgift, om den rapporteringsskyldiga försummar eller bryter mot sina skyldigheter i anslutning till EU:s sanktionsförordningar eller nationella frysningsbeslut.  

I propositionen föreslås en ändring i 7 kap. 3 § i penningtvättslagen som gäller tillsynsmyndigheternas och advokatföreningens inspektionsrätt. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om tillsynsmyndighetens och advokatföreningens rätt att utföra inspektioner också med hjälp av distansförbindelse genom ett informationssäkert förfarande eller på en av tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen anvisad annan plats än utrymmen som används för boende av permanent natur.  

I propositionen föreslås en sänkning av den nedre gränsen för ordningsavgift som enligt 8 kap. 1 § i penningtvättslagen påförs juridiska personer. 

I propositionen föreslås det att Brottspåföljdsmyndigheten ska fogas till den myndigheten med omsorgsplikt som avses i 9 kap. 5 § i penningtvättslagen.  

I lagförslag 2 i propositionen föreslås det att lagen om Finansinspektionen kompletteras så att Finansinspektionen också ska övervaka att finansmarknadsaktörerna iakttar på dem tillämpliga bestämmelser och föreskrifter om sanktioner och frysning av tillgångar. Dessutom föreslås det att Finansinspektionen ska ha rätt att få de uppgifter som avses i 20 b § 1 och 2 mom., om de behövs för iakttagandet av bestämmelserna och föreskrifterna om sanktioner och frysning av tillgångar. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

6.1  Allmänt

Propositionen har beretts i en arbetsgrupp som tillsatts av finansministeriet.  

Utlåtanden om propositionen begärdes av följande instanser: Riksdagens justitieombudsman, Finlands näringsliv rf, Regionförvaltningsverket i Södra Finland, Finanssiala ry, Finansinspektionen, Centralhandelskammaren, Centralkriminalpolisen, Konkurrens- och konsumentverket, Konsumentförbundet, Lotteriinspektionen, Migrationsverket, Justitiekanslersämbetet, justitieministeriet, Patent- och registerstyrelsen, Polisstyrelsen, Polisstyrelsens lotteriförvaltning, centralen för utredning av penningtvätt, Verket för finansiell stabilitet, Brottspåföljdsmyndigheten, inrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, skyddspolisen, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, Suomen Asiakastieto Oy, Suomen Asianajajaliitto, Finlands Bank, Finlands revisorer rf, Företagarna i Finland rf, Dataombudsmannens byrå, Tullen, arbets- och näringsministeriet, utrikesministeriet, Riksåklagarens byrå Riksfogdeämbetet (nuvarande Utsökningsverket), Veikkaus Oy, Skatteförvaltningen, Skatteförvaltningen/ Enheten för utredning av grå ekonomi, Ålands landskapsregering. 

Flera remissinstanser understöder i princip förslagen i utkastet till regeringsproposition och propositionens mål. Enligt utlåtandena främjar preciseringen av de skyldigheter som gäller tillsynsobjekt allmänt brottsbekämpningen samt förhindrandet av penningtvätt och av finansiering av terrorism. I remissvaren förhåller man sig positivt till att de brister och ändringsbehov som upptäckts inom ramen för det internationella samarbetet för bekämpning av penningtvätt ska bemötas. Flera remissinstanser anser också att det är bra att man har vidtagit åtgärder för att avhjälpa de brister och inkonsekvenser i lagstiftningen som de nationella myndigheterna och rapporteringsskyldiga har lyft fram. Till exempel enligt arbets- och näringsministeriets utlåtande skapar de föreslagna reformerna klarhet i tillvägagångssätten och tillsynen och kommer sannolikt att öka antalet anmälningar om penningtvätt. Dessutom förbättrar förslagen näringsidkarnas möjligheter att upptäcka tvivelaktiga transaktioner. Arbets- och näringsministeriet anser det vara viktigt att man i regeringspropositionen på ett täckande sätt har försökt bedöma konsekvenserna för företagen med beaktande av att regleringen berör företag i stor utsträckning och i synnerhet rapporteringsskyldiga enligt penningtvättslagen. 

I remissvaren fästes uppmärksamhet vid kommissionens fyra lagstiftningsförslag som innehåller ett förslag till förordning om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Fördröjningen av kommissionens förslag till lagstiftning om bekämpning av penningtvätt, vilka publicerades den 20 juli 2021, medförde att en avsevärd mängd ärenden enligt den ursprungliga arbetsgruppens arbetsplan lämnades utanför utkastet till regeringsproposition. I regeringens proposition ingår dock i enlighet med arbetsgruppens beslut vissa förslag som också ingår i kommissionens lagstiftningsförslag. Justitieministeriet anser i sitt utlåtande att det i detta skede finns skäl att avhålla sig från att föreslå nationella bestämmelser som man på kort sikt antingen kan bli tvungen att ändra eller upphäva. Enligt justitieministeriets uppfattning är det mest ändamålsenligt att vänta på att det slutliga innehållet i förslaget till förordning är känt, inklusive det tillåtna handlingsutrymmet. Finanssiala ry konstaterar att det för att minimera de administrativa och ekonomiska kostnaderna är nödvändigt att det vid den fortsatta beredningen säkerställs att de rapporteringsskyldiga inte åläggs sådana nya skyldigheter som står direkt i strid med kommissionens lagstiftningsförslag och därför ändras när den nya EU-regleringen träder i kraft. Vid den fortsatta beredningen har det säkerställts att propositionen inte innehåller sådana skyldigheter som strider mot kommissionens lagstiftningsförslag.  

Enligt justitieministeriets utlåtande fanns det i utkastet till proposition inte heller en tillräckligt systematisk analys av huruvida de föreslagna lagändringarna uppfyller de allmänna förutsättningarna för begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna. I propositionen har det under den fortsatta beredningen klargjorts för hur förslagen uppfyller förutsättningarna för begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna. 

6.2  Ändring av lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism

1 kap. Allmänna bestämmelser

I propositionen föreslås det att tillämpningsområdet för 1 kap. 2 § ändras i fråga om revisorer. Finlands Revisorer rf anser att det med tanke på regleringens tydlighet är mer motiverat att genomföra det alternativa genomförandesätt som föreslås i kapitel 5.1 i utkastet till regeringsproposition. Finlands Revisorer rf anser i sitt utlåtande att den föreslagna ändringen har störst inverkan på en sådan revisors verksamhet som i egenskap av revisor tillhandahåller tjänster för andra kunder än sådana som är föremål för lagstadgad revision. Isännöintiliitto anser att den föreslagna preciseringen av tillämpningsområdet i fråga om revisorernas verksamhet är nödvändig för att eliminera oklarheter i tolkningen, trots att den i viss mån kan öka revisorernas arbete och göra verksamhetsutövandet tyngre särskilt för små aktörer. Denna precisering av tillämpningsområdet är särskilt bra för att den gör det möjligt för en revisor att göra en anmälan om en tvivelaktig transaktion också när revisorn allmänt verkar i egenskap av revisor och inte endast när lagstadgad revision utförs, och att den undanröjer de begränsningar som tystnadsplikten eventuellt medför. Enligt utlåtandet bidrar ändringen också till att bättre allmänt offentliggöra tvivelaktiga transaktioner, eftersom revisorerna på grund av sin verksamhets art kan anses ha en central ställning med tanke på förhindrandet av penningtvätt och finansiering av terrorism. 

Det föreslås att definitionen av person i politiskt utsatt ställning i 1 kap. 4 § 1 mom. 11 punkten underpunkt i utvidgas till att också omfatta personer som har ett betydande uppdrag i ett företag med statligt majoritetsägande. Enligt dataombudsmannens utlåtande verkar de föreslagna ändringarna vara motiverade, men betonar liksom Finlands Näringsliv att myndigheterna ska tillhandahålla de rapporteringsskyldiga tillräckliga praktiska anvisningar. Enligt Finanssialas utlåtande lämnar den föreslagna ordalydelsen rum för tolkning huruvida definitionen också omfattar statliga affärsverk och bolag som indirekt ägs av staten eller vars värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad enligt 1 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument. Finanssiala anser det vara nödvändigt att den föreslagna ordalydelsen i lagrummet preciseras så att de rapporteringsskyldiga har en klar uppfattning om vad som förutsätts av dem och möjlighet att fullgöra sina skyldigheter på det sätt som förutsätts i lagen. Veikkaus Ab anser att de föreslagna ändringarna av definitionen av en person i politiskt utsatt ställning i princip är motiverade, men fäster särskild uppmärksamhet vid konsekvensbedömningen när det gäller att utvidga definitionen till att omfatta också finländska företag som ägs av andra stater än finska staten. Enligt Veikkaus syn uppfyller propositionen till denna del inte de krav som ställs på konsekvensbedömningen av lagförslaget. Den planerade ändringen kan bedömas ha konsekvenser för verksamheten och ekonomin som är av betydelse för de rapporteringsskyldiga men som det inte är möjligt att bedöma utifrån propositionen. De rapporteringsskyldiga har inte tillgång till någon datateknisk lösning såsom en gemensam databas som skulle göra det möjligt för de rapporteringsskyldiga att kontrollera om en person är i politiskt utsatt ställning. Därför bör man överväga till exempel en databas som myndigheten upprätthåller och som kan utnyttjas av de rapporteringsskyldiga. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har förslaget kompletterats med beaktande av remissvaren så att definitionen av person i politiskt utsatt ställning också omfattar personer som sköter betydande uppgifter vid statliga affärsverk. Dessutom vill man i detta sammanhang lyfta fram att arbetsgruppen har föreslagit för finansministeriet att det görs en bedömningspromemoria om inrättandet av ett nationellt register över personer i politiskt utsatt ställning.  

Ålands landskapsregering, Regionförvaltningsverket, dataombudsmannen, Isännöintiliitto och Finlands näringsliv understöder de definitioner som föreslås i lagen för person i politiskt utsatt ställning, tvivelaktig transaktion, kund och kundförhållande. Enligt Regionförvaltningsverkets utlåtande medför fogandet av definitionerna till penningtvättslagen inga nya skyldigheter eller kostnader, utan ändringarna förtydligar innehållet i lagstiftningen och bidrar till en enhetlig tolkning av lagen. Finlands Näringsliv anser att de föreslagna ändringarna är betydande och att deras konsekvenser gäller ett stort antal fysiska personer.  

I utkastet till regeringsproposition föreslås det att en ny 20 punkt fogas till 1 kap. 4 § 1 mom., där tvivelaktig transaktion definieras. Många remissinstanser ansåg att införandet av definitionen i penningtvättslagen klargör lagstiftningens innehåll för de rapporteringsskyldiga. En del av remissinstanserna fäste dock uppmärksamhet vid att det i fråga om definitionen är oklart i hur stor utsträckning den rapporteringsskyldiga är skyldig att utreda den tvivelaktiga transaktionens ursprung. I den fortsatta beredningen av propositionen har remissresponsen beaktats till den delen att begreppet "primär", som ingick i den föreslagna definitionen av tvivelaktig transaktion, ersätts med begreppet "faktisk". Dessutom har motiveringen till propositionen kompletterats vid den fortsatta beredningen till de delar det ansetts behövligt. 

I utkastet till regeringsproposition föreslogs det att det till 1 kap. 4 § 1 mom. i penningtvättslagen fogas en ny 21 punkt, där aktörer som är föremål för frysningsbeslut definieras. Utrikesministeriet konstaterar i sitt utlåtande att definitionen inte används i de andra föreslagna ändringarna av lagen. I den fortsatta beredningen av propositionen har den föreslagna definitionen strukits såsom onödig. 

Det föreslås att det till 1 kap. 4 § 1 mom. i penningtvättslagen fogas en ny 22 punkt där begreppet kund definieras och en ny 23 punkt där kundförhållande definieras. En del av remissinstanserna förhöll sig mycket positiva till att definitionerna av kund och kundförhållande tas in i penningtvättslagen. Enligt remissvaren behövs definitionerna, eftersom de förtydligar innehållet i lagstiftningen och hjälper de rapporteringsskyldiga att dimensionera sina egna kundkontrollåtgärder. Responsen i utlåtandena var delvis också kritisk. Definitionen av en kund ansågs vara för omfattande och inexakt. Å andra sidan ansågs det i vissa utlåtanden att den föreslagna definitionen av kund till och med skulle inskränka den nuvarande tolkningen av kund. Uppmärksamhet fästes också vid att en omfattande insamling och förvaring av uppgifter om en registrerad som grundar sig på kundförhållandet enligt den föreslagna bestämmelsen på ett betydande sätt påverkar rättigheterna för de registrerade som är kunder. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har man beslutat att slopa förslagen om att till penningtvättslagen foga definitioner av kund och kundförhållande. Förslagen ansågs förutsätta sådan fortsatt beredning att den inte kan genomföras inom den tid som reserverats för den fortsatta beredningen av regeringspropositionen. Vid den senare beredningen av definitionerna är det också ändamålsenligt att göra en noggrann jämförelse med bestämmelserna om kundkontroll i 3 kap. i kommissionens lagstiftningsförslag. 

2 kap. Riskbedömning

I propositionsutkastet föreslås det att tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 2 § trots sekretessbestämmelserna på begäran ska överlämna en övervakarspecifik riskbedömning till centralen för utredning av penningtvätt utan obefogat dröjsmål. Den föreslagna bestämmelsen har på basis av remissvaren kompletterats så att utlämnandet av uppgifter har kopplats till relevanskravet. Riskbedömningen ska trots sekretessbestämmelserna på begäran lämnas ut till centralen för utredning av penningtvätt utan obefogat dröjsmål när den behövs för skötseln av de uppgifter som det föreskrivs om i 2 § 1 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt. Till specialmotiveringen har det fogats ett omnämnande av att skyldigheten att lämna en övervakarspecifik riskbedömning dessutom på Åland ska gälla Ålands landskapsregering som övervakar fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler samt Lotteriinspektionen som övervakar penningspelsverksamheten. Vid den fortsatta beredningen har man dessutom för att förebygga överlappande reglering strukit förslaget om att överlämnande av en övervakarspecifik riskbedömning också ska fogas till lagen om centralen för utredning av penningtvätt.  

Det föreslogs att 2 kap. 3 § 2 mom. 1 punkten i propositionsutkastet ska kompletteras med beskrivning, verifiering och utveckling av de riskhanteringsmodeller som ska användas. Dessutom föreslogs en ny 3 punkt som gäller säkerställande av de anställdas oförvitlighet, tillförlitlighet och kompetens samt kontinuerliga upprätthållande av yrkesskickligheten under anställningsförhållandet. I remissvaren fästes uppmärksamhet vid att det i motiveringen närmare borde beskrivas vad som avses med riskhanteringsmetoder. Dessutom förhöll man sig kritiskt till att den föreslagna 1 punkten skulle innebära en betydande utvidgning av den administrativa bördan för de rapporteringsskyldiga. I fråga om den föreslagna 3 punkten konstaterades det att det är oklart varför det utöver säkerhetsutredningen är nödvändigt att arbetsgivaren gör en bedömning av oförvitligheten, med beaktande av den eventuellt långtgående inskränkande konsekvensen för skyddet för privatlivet. Också till exempel Finanssiala har föreslagit en helt ny formulering i stället för den nu föreslagna 2 kap. 3 § 2 mom. 3 punkten. De föreslagna 2 kap. 3 § 2 mom. 1 och 3 punkterna har i den fortsatta beredningen uteslutits ur regeringspropositionen. Syftet med de föreslagna kompletteringarna har varit att avhjälpa de brister som kommissionen påvisat i genomförandet av det fjärde penningtvättsdirektivet. Kommissionen har dock redan publicerat ett lagstiftningsförslag både på förordningsnivå och på direktivnivå om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, som också innehåller motsvarande bestämmelser om den rapporteringsskyldigas verksamhetsprinciper. Eftersom det inte finns något omedelbart nationellt behov av kompletteringsförslagen till 2 kap. 3 § 2 mom. 1 och 3 punkten, har det ansetts att det är skäl att vänta till genomförandet av kommissionens lagstiftningsförslag. På så sätt kan man undvika att eventuellt behöva ändra eller upphäva bestämmelserna då kommissionens lagstiftningsförslag träder i kraft.  

Det föreslås att rubriken Rapporteringsskyldigas riskbedömning för 2 kap. 3 § ändras så att också rapporteringsskyldigas riskhanteringsmetoder nämns där. Enligt remissvaren motsvarar rubriken bättre paragrafens innehåll efter kompletteringen. 

3 kap. Kundkontroll

I 3 kap. 2 § 1 mom. i penningtvättslagen föreslogs en ny bestämmelse, enligt vilken de rapporteringsskyldiga ska identifiera sina kunder och kontrollera deras identitet vid etablering av ett kundförhållande. Remissinstanserna fäster uppmärksamhet vid att det i lagen så entydigt som möjligt bör anges i vilka situationer och i vilken omfattning identifieringen ska vara förpliktande och till vilka delar den ska grunda sig på den rapporteringsskyldigas prövning. Enligt vissa remissinstanser försvårar inexaktheten i den föreslagna definitionen av kund tolkningen av 3 kap. 2 § 1 mom. Regionförvaltningsverket och Finansinspektionen föreslår en teknisk ändring enligt vilken omnämnandet av tillfälligt kundförhållande ska strykas i 2 punkten. Omnämnandet är onödigt, eftersom kunden alltid ska identifieras i fråga om transaktioner vid kontantförsäljning som uppgår till minst 10 000 euro. Vid den fortsatta beredningen har definitionerna av kund- och kundförhållande strukits i propositionen. Eftersom detta ändringsförslag hänför sig till att definitionerna fogas till lagen, har också detta förslag strukits ur propositionen. 

I propositionen föreslås en ändring i 3 kap. 3 § 2 mom. enligt vilket det görs ett undantag som gäller allmänna intressebevakare i fråga om de skyldigheter som gäller kundkontrolluppgifter och bevarande av dem. Flera remissinstanser förhåller sig positivt till förslaget och till att principen om uppgiftsminimering i och med den föreslagna ändringen bättre beaktas i penningtvättslagen. I den fortsatta beredningen har termen tjänsteleverantör som föreslagits i samband med intressebevakning ersatts med termen serviceproducent, för att termen ska överensstämma med den term som används i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. På basis av remissvaren reserveras dessutom en tillräcklig övergångsperiod för rapporteringsskyldiga att göra funktionella och datatekniska ändringar, och därför föreslås det att ändringen ska träda i kraft först den 1 april 2023. 

I utkastet till proposition föreslås det att det till 3 kap. fogas en ny 3 a §, enligt vilken den rapporteringsskyldiga har rätt att som uppgift om kundkontroll använda och på annat sätt behandla allmänt tillgängliga uppgifter om domar i brottmål eller brott som gäller en kund. Förslaget fick starkt understöd, men en del av remissinstanserna betonade att konsekvenserna för integritetsskyddet, dataskyddet eller rättsskyddet inte har beaktats i förslaget. Enligt till exempel justitiekanslersämbetets utlåtande uppstår ett potentiellt problem i och med att det i finsk lagstiftning inte heller annars föreskrivs om vad den rapporteringsskyldiga får behandla som kundkontrolluppgift, varvid det av den föreslagna bestämmelsen lätt dras kontradiktoriska slutsatser. I utlåtandena betonas också att de tillåtna informationskällor som tillåts i bestämmelsen bör avgränsas mer detaljerat.  

Enligt justitieministeriets utlåtande är den föreslagna bestämmelsen samma reglering som artikel 55 i kommissionens förordningsförslag, som innehåller bestämmelser om behandling av vissa kategorier av personuppgifter, inklusive personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt överträdelser (brott) enligt artikel 10 i EU:s allmänna dataskyddsförordning. Enligt utlåtandet finns det skäl att avhålla sig från regleringen, med beaktande av de inskränkande konsekvenser som förslaget har för skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Enligt utlåtandet är den föreslagna paragrafen delvis mer detaljerad och noggrant avgränsad än de bestämmelser som kommissionen föreslagit, men kommissionens förslag innehåller också detaljer som avviker från den.  

Förslaget fick understöd band annat på den grunden att den nuvarande ordalydelsen i lagen är oklar, och å andra sidan har man i de anvisningar för hantering av risker för penningtvätt som Europeiska bankmyndigheten publicerat uttryckligen uppmanats att fästa uppmärksamhet vid sådana uppgifter om brott som kan ha betydelse för utredandet av ursprunget till en kunds tillgångar. Å andra sidan för till exempel Tullen i sitt utlåtande fram att tröskeln för inledande av förundersökning är låg jämfört med tröskeln för dömande, varför den rapporteringsskyldiga vid behandlingen av omständigheter som har meddelats om förundersökningen måste kunna göra en bedömning vilken betydelse de uppgifter har som förundersökningsmyndigheterna lämnat vid bedömningen av riskerna eller den tvivelaktiga transaktionen. Enligt Tullens utlåtande kan det i detta sammanhang vara bra att bedöma om den rapporteringsskyldiga bör uppdatera uppgifterna i sina egna register, om den misstänktes ställning vid förundersökningen ändras eller om förundersökningen avslutas så att ärendet inte framskrider till åtalsprövning. 

Finanssiala anser i sitt utlåtande att det är viktigt att bestämmelserna om och principerna för behandling av uppgifter om domar i brottmål och brott utsträcks till att utöver kunden också omfatta till exempel kundens ansvariga personer och verkliga förmånstagare, för att den risk som är förenad med kundförhållandet ska kunna bedömas på det sätt som förutsätts i penningtvättslagen. Finanssiala anser i sitt utlåtande att det också är viktigt att man i den föreslagna paragrafen entydigt möjliggör utlämnande och annan behandling av uppgifter om domar i brottmål och brott inom den rapporteringsskyldigas koncern för de ändamål som anges i 1 mom. 1 och 2 punkten. Dessutom föreslår Finanssiala att man vid den fortsatta beredningen av propositionen avstår från det kategoriska kravet på att en uppgift om domar brottmål eller ett brott ska utplånas senast fem år efter det att uppgiften första gången registrerades. Denna uppgift kan vara av betydelse ännu efter fem år med tanke på de ändamål som nämns i paragrafen.  

Vid den fortsatta beredningen har förslaget kompletterats till behövliga delar utifrån remissvaren. I den fortsatta beredningen av förslaget har förslagets innehåll preciserats och avgränsats. Dessutom har man i motiveringen bättre beaktat bland annat frågor som gäller dataskydd. Förslaget har kompletterats så att det också omfattar kundernas verkliga förmånstagare. Till denna del är det motiverat att utvidga förslaget så att det enligt sin ordalydelse tydligt också omfattar de fysiska personer som finns bakom juridiska personer.  

Finanssiala påpekar i sitt utlåtande att det i 3 kap. 8 § 1 mom. och 3 kap. 10 § 1 mom. hänvisas till den rapporteringsskyldigas riskbedömning enligt 2 kap. 3 § i penningtvättslagen som omfattar hela den rapporteringsskyldigas verksamhet. Denna riskbedömning uppdateras regelbundet, men där tas i regel inte ställning till enskilda kundfall, utan de risker som är förenade med dem bedöms på annat sätt. Enligt Finanssialas utlåtande är det oklart hur man utifrån den rapporteringsskyldigas riskbedömning direkt kan bedöma huruvida en enskild kund är en kund förenad med låg eller hög risk. Lagrummen föreslås på basis av remissvaren bli ändrade så att det i stället för till den riskbedömning som avses i 2 kap. 3 § allmänt hänvisas till riskbedömning. I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna i 3 kap. 13 § om skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning. På basis av remissvaren reserveras en tillräcklig övergångstid för rapporteringsskyldiga och det föreslås att de ändringar som gäller personer i politiskt utsatt ställning och deras närmaste krets ska träda i kraft först den 1 april 2023. Övergångstiden behövs eftersom uppgifterna om personer i politiskt utsatt ställning och deras familjemedlemmar och bolagspartner måste uppdateras manuellt. 

Vid den fortsatta beredningen har språkliga preciseringar gjorts i den föreslagna nya 16 § i 3 kap., där det föreskrivs om rapporteringsskyldigas skyldighet att i sina förfaranden för kundkontroll säkerställa att kunden inte är föremål för ett beslut om frysning av tillgångar. I utlåtandena föreslogs det också att skyldigheten ska bindas närmare till riskbedömningen. EU:s sanktionsförordningar och frysningslagen innehåller båda bestämmelser om en skyldighet för alla fysiska och juridiska personer att frysa tillgångar och andra ekonomiska resurser som tillhör dem som anges i förordningarna och som är föremål för frysningsbeslut samt en skyldighet att inte överlåta tillgångar eller ekonomiska resurser till dessa aktörer. Skyldigheten är inte riskbaserad och utlåtandena har inte beaktats till denna del i den fortsatta beredningen.  

7 kap. Tillsyn

Det föreslås i propositionen att det till 7 kap. 3 § fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om tillsynsmyndighetens och advokatföreningens rätt att utföra inspektioner också med hjälp av distansförbindelse genom ett informationssäkert förfarande eller på en av tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen anvisad annan plats än utrymmen som används för boende av permanent natur. I remissvaren framfördes att man vid den fortsatta beredningen bör överväga vilket förhållande den föreslagna bestämmelsen har till den gällande lagen, dvs. huruvida den gällande regleringen tillåter virtuella inspektioner eller om det alltid ska föreskrivas särskilt om detta i lag. I remissvaren betonades dessutom att man i propositionen bör granska den föreslagna bestämmelsens konsekvenser med avseende på 10 § i grundlagen. Dessutom bör bland annat datasäkerhets- och rättsskyddsfrågor granskas. Vidare konstateras det att man i propositionen bör överväga hur virtuella inspektioner uppfyller kraven i 39 § i förvaltningslagen. I utlåtandena framfördes också att det vid den fortsatta beredningen finns skäl att fästa uppmärksamhet vid vad som konkret avses med virtuella inspektioner och hur de ska utföras. Å andra sidan understöddes förslaget i synnerhet av de övervakare som avses i penningtvättslagen. Enligt remissvaren motsvarar förslaget det aktuella behovet. Till exempel enligt Regionförvaltningsverkets utlåtande behövs ändringen för eventuella epidemier och andra situationer där det finns hinder för inspektioner på plats i den rapporteringsskyldigas lokaler. Ändringen behövs också för att bemöta de utmaningar som tillsynen innebär i lokaler som omfattas av hemfriden. Vid den fortsatta beredningen har förslaget kompletterats utifrån remissvaren. Dessutom ändrades termen virtuella inspektioner till inspektioner med hjälp av distansförbindelse.  

8 kap. Administrativa påföljder

I bestämmelsen om påföljdsavgift i 8 kap. 3 § i penningtvättslagen föreslås en ändring genom vilken den nedre gränsen för påföljdsavgift för juridiska personer sänks från 5000 euro till 1000 euro. Flera remissinstanser understöder förslaget. Enligt remissvaren är omsättningen för många rapporteringsskyldiga liten, varvid det skulle vara oskäligt att påföra en påföljdsavgift på 5000 euro.  

9 kap. Särskilda bestämmelser

Det föreslås att 9 kap. 5 § kompletteras genom att Migrationsverket och Brottspåföljdsmyndigheten fogas till som myndigheter med sådan omsorgsplikt som avses i bestämmelsen. Flera remissinstanser understöder förslaget på den grunden att båda myndigheterna har möjlighet att upptäcka tvivelaktiga transaktioner och effektivisera förhindrandet av penningtvätt och av finansiering av terrorism. I justitiekanslersämbetets utlåtande påpekas det att den omsorgsplikt som det föreskrivs om i 9 kap. 5 § i penningtvättslagen inte i sig är en bestämmelse som berättigar till information. Det förutsätts att motiveringen till utkastet till proposition kompletteras i fråga om Migrationsverkets rätt att få uppgifter. Vid den fortsatta beredningen av propositionen konstaterades det att det är skäl att ytterligare utreda den rättsliga grunden för Migrationsverkets granskning av kontotransaktioner. Därför har det förslag som gällde Migrationsverket strukits ur propositionen. 

Det föreslagna 9 kap. 6 § 1 mom. om ett normgivningsbemyndigande för Advokatförbundet har i den fortsatta beredningen uteslutits ur regeringspropositionen. Av remissvaren framgick att Advokatförbundet inte är en sådan myndighet som avses i 80 § i grundlagen, varvid det enligt grundlagen inte kan föreskrivas om rätt att utfärda rättsnormer som avses i 80 § 2 mom. i grundlagen. 

6.3  Ändring av lagen om Finansinspektionen

I propositionen föreslås det att det till 20 b § i lagen om Finansinspektionen fogas en bestämmelse om att Finansinspektionen har rätt att få de uppgifter som avses i 1 och 2 mom., om de behövs för att förhindra penningtvätt eller finansiering av terrorism eller iaktta bestämmelserna och föreskrifterna om restriktiva åtgärder inom EU och frysning av tillgångar. Vid den fortsatta beredningen har förslaget preciserats i språkligt hänseende genom en hänvisning till sanktionsförordningarna och beslut som meddelats med stöd av lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism. 

6.4  Övrigt

I utlåtandena föreslogs ändringar också i andra bestämmelser i lagstiftningen om penningtvätt än de som föreslås i det aktuella utkastet till regeringsproposition. Dessa förslag har beaktats vid finansministeriet och kommer att utvärderas och behandlas till behövliga delar i samband med kommande projekt för ändring av lagstiftningen om penningtvätt. 

6.5  Utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen

Rådet för bedömning av lagstiftningen har lämnat ett utlåtande om utkastet till regeringsproposition den 23 november 2021. Rådet anser att utkastet till regeringens proposition till vissa delar följer anvisningen om konsekvensbedömning av lagförslag. Rådet rekommenderar att utkastet till proposition korrigeras i överensstämmelse med rådets utlåtande innan regeringens proposition lämnas till riksdagen. 

Rådet för bedömning av lagstiftningen anser i sitt utlåtande att lagens nuläge och olika orsaker till att lagändringarna behövs har behandlats i utkastet till proposition. De mångfacetterade målen för propositionen samt de viktigaste förslagen har beskrivits på ett begripligt sätt i utkastet till proposition. Rådet fäster uppmärksamhet vid att propositionen innehåller omnämnanden av anmälningar som gäller penningtvätt och finansiering av terrorism, men att betydelsen av penningtvätt och finansiering av terrorism som fenomen i Finland i huvudsak förblir oklar. Under den fortsatta beredningen har det till propositionen fogats en beskrivning av nuläget i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism. 

Enligt utlåtandet förbättrar man genom propositionen bland annat genomförandet av direktivet och följer rekommendationer vars främsta syfte är att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Enligt utkastet till proposition bedöms de föreslagna ändringarna emellertid inte ha några betydande konsekvenser för arbetsmängden vid centralen för utredning av penningtvätt, eftersom det totala antalet tvivelaktiga transaktioner inte förväntas öka i någon betydande grad. Nyttan med propositionen uppnås genom att bekämpningen av brott kan riktas till betydande fall.  

Rådet för bedömning av lagstiftningen anser det vara positivt att man i utkastet till proposition i detalj har behandlat olika alternativ för att uppnå målen, men behandlingen av den administrativa bördan av de olika alternativen är knapp, liksom också de riktgivande kostnader och de fördelar som de olika alternativen medför. På basis av utkastet till proposition förblir det dessutom oklart huruvida de åtgärder som krävs omfattar alla aktörer i lika stor utsträckning. Med beaktande av dessa omständigheter bör det bedömas om propositionen medför mer nytta för bekämpningen av brott än olägenhet som administrativ börda. Det konstaterades att det är svårt att inom tidsplanen för den fortsatta beredningen av propositionen göra en mera detaljerad bedömning av den administrativa börda som förslagen medför. På de sätt som beskrivs i propositionen anses förslagen effektivisera förhindrandet och utredningen av penningtvätt och av finansiering av terrorism. 

Rådet för bedömning av lagstiftningen anser att bedömningen av propositionens kvalitativa konsekvenser huvudsakligen har gjorts omsorgsfullt och noggrant. Utifrån dessa bedömningar får man en relativt god uppfattning om de kvalitativa konsekvenserna. Bedömningen av de huvudsakliga målens konsekvenser, dvs. förhindrandet av penningtvätt och av finansiering av terrorism, är dock bristfällig. Konsekvenserna för penningtvätt och finansiering av terrorism bör bedömas närmare. Under den fortsatta beredningen har det till propositionen fogats en bedömning av konsekvenserna för penningtvätt och finansiering av terrorism. 

Rådet för bedömning av lagstiftningen anser det vara positivt att remissvaren har beskrivits relativt detaljerat i utkastet till proposition och att de ändringar som gjorts med anledning av responsen har skrivits in i propositionen. Rådet anser att utkastet till proposition är en begriplig helhet, men att dess innehåll ibland förblir på en alltför allmän nivå. Till propositionen bör fogas konkreta exempel på vad propositionen innebär för dem som tillämpar lagen. Med stöd av utkastet till proposition utfärdas senare en förordning av statsrådet om saken, där riskfaktorer som gäller penningtvätt och finansiering av terrorism behandlas mer detaljerat. Trots detta är exempel i regeringspropositionen troligen till nytta för dem som tillämpar lagen. Under den fortsatta beredningen av propositionen utfärdades statsrådets förordning om åtgärder för kundkontroll och om riskfaktorer vid förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (929/2021), där det på en mer detaljerad nivå än i penningtvättslagen föreskrivs om förenklade och skärpta åtgärder för kundkontroll samt riskfaktorer. 

Rådet för bedömning av lagstiftningen har i fråga om de ekonomiska konsekvenserna fäst uppmärksamhet vid de skärpta åtgärder för kundkontroll i propositionsutkastet som gäller personer i politiskt utsatt ställning. Skärpta åtgärder för kundkontroll kan ha indirekta ekonomiska konsekvenser för personer i politiskt utsatt ställning när tjänsterna fördröjs, och personerna kan bli tvungna att själva bekosta mer omfattande utredningar och dokumentation. Den rapporteringsskyldiga har inte tillgång till en myndighetsdatabas där ställningen för en person i politiskt utsatt ställning kan kontrolleras. För detta ändamål kan man bli tvungen att använda kommersiella tjänster som inte nödvändigtvis är tillförlitliga och som kan vara problematiska med tanke på likabehandlingen av personer. Rådet konstaterar att man i propositionen gjort en grov uppskattning av antalet objekt som omfattas av lagen. Dessutom har man fört fram möjliga negativa konsekvenser av de skärpta åtgärderna för kundkontroll. Utifrån utkastet till proposition förblir det dock oklart vad sådana situationer konkret är och vad som avses med en riskbaserad bedömning av kunden. Saken bör förtydligas i propositionen. Rådet rekommenderar att det till utkastet till proposition fogas exempel på fall som beskriver effektiviserade åtgärder för kundkontroll och riskbaserad bedömning. Exemplen bör innehålla en uppskattning med variationsintervall av kostnaderna för både anmälarna och kunderna i olika fall. Under den fortsatta beredningen av propositionen utfärdades ovan nämnda statsrådets förordning om åtgärder för kundkontroll och om riskfaktorer vid förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Förordningen innehåller en sådan beskrivning av skärpta åtgärder för kundkontroll samt riskbaserad bedömning som rådet för bedömning av lagstiftningen rekommenderat. 

Enligt utkastet till proposition förtydligar propositionen skyldigheterna enligt penningtvättslagen för revisorerna. Å andra sidan ökar propositionen också regleringen och gör verksamhetsutövandet tungt för små revisionssammanslutningar och revisorer som verkar ensamma, vilket till och med kan påverka dessa aktörers vilja att fortsätta verksamheten. Som helhet bedöms lagändringen ha begränsade konsekvenser inom revisionsbranschen. För andra rapporteringsskyldiga har propositionen kostnadsminskande konsekvenser. Rådet för bedömning av lagstiftningen anser att man i utkastet till proposition har behandlat konsekvenserna för revisorerna på ett mångsidigt och relativt detaljerat sätt och öppnat upp verksamheten inom branschen. På basis av propositionsutkastet förblir det dock för diffust vilka andra aktörer som omfattas av rapporteringsskyldigheten och vad deras skyldigheter innebär. Rapporteringsskyldigheten omfattar tiotusentals företag, varför konsekvenserna för företagen bör bedömas betydligt noggrannare, till exempel som "omfattande funktionella och datatekniska ändringar" som de rapporteringsskyldiga föranleds. Dessutom bör det läggas fram en summarisk uppskattning av vilka aktörer som slutligen betalar eventuella merkostnader. Vid den fortsatta beredningen har det ansetts att en detaljerad beskrivning av olika sektorer skulle vara utmanande med tanke på tidsplanen. Med tanke på att det är fråga om en delreform av penningtvättslagen har det inte ansetts nödvändigt att beskriva alla i penningtvättslagen avsedda rapporteringsskyldigas verksamhet och skyldigheter. Vid den fortsatta beredningen har propositionen kompletterats i fråga om vilka aktörer som slutligen ska betala de eventuella extra kostnader som ändringarna medför.  

Rådet för bedömning av lagstiftningen anser att man utifrån propositionen får en relativt god uppfattning om de ändringar som föranleds myndigheterna. Det har gjorts en bedömning av myndigheternas behov av resurser. Enligt rådet är tillsynsuppgifterna omfattande och inbegriper många olika tillsynsobjekt från mycket stora företag till riktigt små aktörer. Utkastet till proposition bör innehålla exempel på en tillräcklig tillsynsnivå för olika aktörer. I annat fall kan tillsynsmyndigheternas uppgift bli alltför stram eller diffus. Vid den fortsatta beredningen av propositionen ansågs det vara svårt att ur lagberedarens synvinkel ge exempel på en tillräcklig tillsynsnivå för olika aktörer, eftersom tillsynsåtgärderna enligt penningtvättslagen baserar sig på övervakarnas egna riskbedömningar. I den fortsatta beredningen har dock avsnittet om myndighetskonsekvenser kompletterats i fråga om övervakarnas riskbaserade tillsyn. 

Rådet för bedömning av lagstiftningen anser att väsentliga samhälleliga konsekvenser har behandlats i propositionen. I propositionen har det tagits upp omständigheter som förbättrar förutsättningarna för brottsförebyggande åtgärder. I propositionen behandlas också det att propositionen inskränker skyddet för personuppgifter och skyddet för privatlivet för kunder i politiskt utsatt ställning. 

7.1  Lag om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism

1 kap. Allmänna bestämmelser 

2 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att 1 mom. 11 punkten ändras så att penningtvättslagen tillämpas på revisorer enligt revisionslagen (1141/2015) när de utför uppgifter enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i den lagen eller enligt 1 § 1 och 3 mom. i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015) eller utövar annan verksamhet i den egenskap som avses i 1 kap. 1 § 4 mom. i revisionslagen. 

I propositionen föreslås ett förtydligande om att penningtvättslagen ska tillämpas på revisorernas verksamhet i större utsträckning än endast när lagstadgad revision utförs. En revisor kan hos en kund eller dess transaktioner upptäcka tecken på penningtvätt eller finansiering av terrorism. När den gällande ställningen som rapporteringsskyldig är begränsad till lagstadgad revision, förpliktar eller tillåter misstankar som väcks utanför den lagstadgade revisionen inte revisorn att rapportera en tvivelaktig transaktion. Genom ändringen anpassas tillämpningsområdet gällande revisorer så att det bättre motsvarar tillämpningsområdet enligt det fjärde penningtvättsdirektivet. Direktivets tillämpningsområde är omfattande, eftersom tillämpningsområdet inte har begränsats till en viss verksamhet som revisor. Direktivets tillämpningsområde omfattar revisorer som fysiska personer och juridiska personer när de utövar yrkesverksamhet (punkt 3 underpunkt a i artikel 2.1).  

Enligt förslaget ska revisorerna fortfarande iaktta skyldigheterna enligt penningtvättslagen på samma sätt som enligt den gällande regleringen när de utför lagstadgad revision (1 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten i revisionslagen). I och med den föreslagna ändringen ska revisorerna dessutom iaktta de rapporteringsskyldigas förpliktelser enligt penningtvättslagen när de utför andra uppdrag som en revisor har enligt någon lag eller förordning eller i vilka revisorn ger ett skriftligt utlåtande till en myndighet eller domstol (1 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten i revisionslagen). Andra åtgärder som föreskrivs för revisorer är till exempel apportyttranden enligt aktiebolagslagen och andra bolagsrättsliga yttranden (bland annat i samband med företagsarrangemang). 

Det föreslås att revisorernas skyldigheter enligt penningtvättslagen ytterligare utvidgas till att gälla också när en revisor i denna egenskap utövar annan verksamhet än sådan som nämns ovan (1 kap. 1 § 4 mom. i revisionslagen). Förslaget gäller bland annat översiktliga granskningar och andra uppdrag som frivilligt beställs av revisorerna enligt avtal. Tillämpningsområdet är mer omfattande än för närvarande, men dock bundet till det att revisorn är verksam i egenskap av revisor. Avsikten är att utvidga tillämpningsområdet till all verksamhet där en revisor har möjlighet att upptäcka transaktioner av betydande värde. Den föreslagna utvidgningen motsvarar bättre än för närvarande tillämpningsområdet i fråga om övriga rapporteringsskyldiga. 

Revisorn ska iaktta skyldigheterna enligt penningtvättslagen också när revisorn utför revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin samt utför andra revisionsuppgifter inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. När det gäller den offentliga förvaltningen och ekonomin begränsas tillämpningsområdet till lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin.  

Lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin är en allmän lag som tillämpas på revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin till den del något annat inte föreskrivs i någon annan lag. Bestämmelser om statens revisionsverks skyldighet att utföra revision av staten finns i grundlagen. I 90 § 2 mom. i grundlagen föreskrivs följande: ”För revisionen av statsfinanserna och iakttagandet av statsbudgeten finns i anknytning till riksdagen statens revisionsverk, som är oavhängigt. Närmare bestämmelser om revisionsverkets ställning och uppgifter utfärdas genom lag.” Närmare bestämmelser om statens revisionsverks ställning, uppgifter och granskningsrätt finns i lagen om statens revisionsverk. Lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin gäller alltså inte revision av staten utan revision inom den övriga offentliga förvaltningen, dvs. i praktiken revision inom kommunerna. 

3 §. Avgränsning av tillämpningsområdet. Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs. I momentet föreskrivs det om ett undantag från tillämpningsområdet i fråga om bolag där en person som sköter förvaltarregistreringen har införts i bolagets aktieägarförteckning i stället för aktieägaren, om bolagets värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad enligt 1 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument (748/2012).  

Avsikten med bestämmelsen har varit att genomföra artikel 3.7 e i det fjärde penningtvättsdirektivet. Med tjänsteleverantör till truster eller bolag avses enligt artikel 3.7 e i direktivet alla personer som affärsmässigt tillhandahåller tredje man en funktion som nominell aktieägare för en annan person, som inte är ett bolag noterat på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet i enlighet med unionsrätten eller omfattas av motsvarande internationella normer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion. I 2 mom. i lagen hänvisas det dock felaktigt till bolag där en person som sköter förvaltarregistreringen har införts i bolagets aktieägarförteckning i stället för aktieägaren, om bolagets värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad. Istället har avsikten varit att i momentet hänvisa till dem som sköter förvaltarregistreringen i bolaget. Avsikten har inte varit att utesluta själva bolagen från tillämpningsområdet för penningtvättslagen.  

Det finns dock ingen anledning att korrigera 2 mom. så att begränsningen av tillämpningsområdet riktas till dem som sköter förvaltarregistreringen och som i stället för ägaren har antecknats i börsbolagets aktieägarförteckning. Avgränsningen av tillämpningsområdet är onödig, eftersom de som sköter förvaltarregistreringen redan med stöd av andra bestämmelser i penningtvättslagen inte omfattas av tillämpningsområdet. Enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 21 punkten ska lagen tillämpas på tillhandahållare av företagstjänster. Enligt 1 kap. 4 § 1 mom.10 punkten underpunkt e i lagen avses med tillhandahållare av företagstjänster en sammanslutning eller näringsidkare som affärsmässigt tillhandahåller tredje parter skötande av förvaltarregistrering, när den som ska sköta registreringen har införts i aktieägarförteckningen för ett annat än ett publikt aktiebolag. Det föreslås att 1 kap. 4 § 1 mom. 10 punkten underpunkt e ändras så att den motsvarar direktivet där det hänvisas till ett bolag noterat på en reglerad marknad. I den gällande lagens 1 kap. 4 § 1 mom. 10 punkten underpunkt e hänvisas det däremot till offentliga aktiebolag. 

4 §. Definitioner. Det föreslås att paragrafens 1 mom. 10 punkt underpunkt e ändras så att det där i stället för till offentliga aktiebolag hänvisas till bolag vars värdepapper är föremål för handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017).  

Enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 21 punkten ska lagen tillämpas på tillhandahållare av företagstjänster. Enligt 1 kap. 4 § 1 mom.10 punkten underpunkt e i lagen avses med tillhandahållare av företagstjänster en sammanslutning eller näringsidkare som affärsmässigt tillhandahåller tredje parter skötande av förvaltarregistrering, när den som ska sköta registreringen har införts i aktieägarförteckningen för ett annat än ett publikt aktiebolag. Det föreslås att 1 kap. 4 § 1 mom. 10 punkten underpunkt e ändras så att den motsvarar artikel 3.7 e i det fjärde penningtvättsdirektivet, där det hänvisas till ett bolag noterat på en reglerad marknad.  

Det föreslås att det inledande stycket i 1 mom. 11 punkten ändras med anledning av den ändring som föreslås i 3 kap. 13 § i penningtvättslagen. I propositionen föreslås det att 3 kap. 13 § 4 mom. i penningtvättslagen ändras genom att man stryker det nuvarande 4 mom., enligt vilket en person inte längre betraktas som en person i politiskt utsatt ställning när han eller hon inte har haft något betydande offentligt uppdrag på minst ett år. På grund av den ändringen stryks också hänvisningen i 3 kap. 13 § 3 mom. till en person som har varit i politiskt utsatt ställning. Det nuvarande 4 mom. ersätts med en ny bestämmelse, där det föreskrivs att när en person inte längre har ett betydande offentligt uppdrag ska den rapporteringsskyldiga åtminstone under 12 månader beakta om personen fortfarande utgör en risk och tillämpa lämpliga åtgärder utifrån en riskbaserad bedömning tills personen inte längre anses utgöra någon specifik risk i fråga om personer i politiskt utsatt ställning. På grund av ändringen föreslås det också att hänvisningen till att också personer som har varit verksamma i betydande offentliga uppgifter är i politiskt utsatt ställning stryks ur definitionen av personer i politiskt utsatt ställning.  

Det föreslås att definitionen av personer i politiskt utsatt ställning i 1 mom.11 punkten underpunkt i ändras på grund av de brister som konstaterats i genomförandet av det fjärde penningtvättsdirektivet. I propositionen föreslås det att definitionen utvidgas så att begreppet avser också fysiska personer som har ett betydande offentligt uppdrag i ett företag som är majoritetsägt av staten eller i ett statligt affärsverk. Dessutom föreslås det att definitionen i fortsättningen också ska omfatta finländska företag som ägs av andra stater än finska staten. I fråga om bolag med statlig majoritet förutsätts direkt ägande för att definitionen ska vara uppfylld. Definitionen omfattar inte heller bolag vars värdepapper har upptagits till handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument.  

I artikel 3.9 i det fjärde penningtvättsdirektivet finns en motsvarande definition av personer i politiskt utsatt ställning som den nationella definitionen grundar sig på. Enligt artikel 3.9 g i direktivet är personer i politiskt utsatt ställning ledamöter i statsägda företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan. I direktivet har definitionen inte begränsats till att gälla endast företag som i sin helhet ägs av staten. Den gällande definitionen i penningtvättslagen är snävare än definitionen i direktivet eftersom den förutsätter att staten äger 100 procent av företaget för att en medlem av ett förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska anses vara en person i politiskt utsatt ställning.  

I propositionen föreslås det att definitionen kompletteras så att den också omfattar av staten majoritetsägda företag. Med ett statsägt företag avses efter ändringen både företag som helt ägs av staten och sådana bolag där staten är majoritetsägare, om vilka det föreskrivs i 2 § 3 mom. i lagen om statens bolagsinnehav och ägarstyrning (1368/2007). Enligt den lagen avses med bolag med statlig majoritet ett aktiebolag där staten har majoriteten av det röstetal som samtliga aktier medför. Definitionen omfattar inte statens intressebolag, där staten har högst 50 procent av det röstetal som samtliga aktier medför. Definitionen är dock mer omfattande än definitionen av bolag med statlig majoritet i lagen om statens bolagsinnehav och ägarstyrning, eftersom den också omfattar företag som ägs av andra stater än finska staten. 

Den gällande definitionen preciseras i statsrådets förordning om betydande offentliga uppdrag som avses i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (610/2019). Med anledning av de ändringar som föreslås ovan bör också statsrådets förordning i fråga ändras.  

Dessutom ska ordalydelsen i 1 mom. 11 punkten underpunkt i korrigeras så att den motsvarar artikel 3.9 g i det fjärde penningtvättsdirektivet, enligt vilken personer i politiskt utsatt ställning är ledamöter i statsägda företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan. Enligt den finska språkversionen av den nationella definitionen avses med person i politiskt utsatt ställning en fysisk person som har eller har haft uppdrag som medlem av ett förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan i ett företag som är helt statsägt. Enligt en ordagrann tolkning av den finska definitionen kan det förutsättas att en person samtidigt är medlem i företagets förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan för att uppfylla definitionen. Definitionen i direktivet är dock avsedd att täcka alla dessa roller separat, och därför har de sista orden i förteckningen i direktivet avskilts med ordet eller. Därför är det skäl att ändra ordet och (ja) i den finskspråkiga versionen av den nationella bestämmelsen till ordet eller (tai). 

De ändringar som gäller personer i politiskt utsatt ställning och deras närmaste krets förutsätter att de rapporteringsskyldiga gör funktionella och datatekniska ändringar, varför en tillräcklig övergångsperiod måste reserveras för genomförandet av dem och de föreslagna ändringarna träder därför i kraft först den 1 april 2023. 

En teknisk ändring föreslås i 1 mom. 19 punkten i paragrafen, så att ett kommatecken fogas till slutet av den. 

Det föreslås att det till 1 mom. i paragrafen fogas en ny 20 punkt där begreppet tvivelaktig transaktion definieras. Med tvivelaktiga transaktion avses en för en kund ovanlig transaktion vars faktiska syfte eller mål den rapporteringsskyldiga inte har kunnat utreda eller en transaktion som efter utredning verkar ovanlig utan någon godtagbar grund. Sådana situationer kan uppstå när den rapporteringsskyldiga fullgör sin utredningsskyldighet enligt 3 kap. 4 § 3 mom. Det är också möjligt att den rapporteringsskyldiga genast när den upptäcker transaktionen drar slutsatsen att transaktionen är så tvivelaktig att den ska anmälas till centralen för utredning av penningtvätt. 

I den gällande penningtvättslagen definieras inte begreppet ”tvivelaktig transaktion”. I den gällande penningtvättslagen används orden tvivelaktig transaktion och misstanke om finansiering av terrorism både tillsammans och separat. I 3 kap. 2 § 1 mom. 3 punkten, 4 kap. 1 § 1 mom. och 7 kap. 1 § 4 mom. i penningtvättslagen har misstanke om finansiering av terrorism avskilts från begreppet tvivelaktig transaktion. I 3 kap. 1 § 1 mom. och 4 kap. 2 § 1 mom. i penningtvättslagen nämns inte finansiering av terrorism särskilt vid sidan av tvivelaktiga transaktioner. Även FATF har i landsutvärderingsrapporten om Finland fäst uppmärksamhet vid att bland annat 4 kap. 1 § i penningtvättslagen innehåller ett särskilt omnämnande av misstanke om finansiering av terrorism, men att det i vissa bestämmelser verkar som om det ingår i begreppet tvivelaktig transaktion.  

Enligt regeringens proposition (RP 228/2016 rd, s. 112) avses med en tvivelaktig transaktion alla från kundens normala verksamhet avvikande eller ovanliga transaktioner, också transaktioner som är exceptionella i fråga om sitt ekonomiska värde, med beaktande av uppgifter som gäller kundkontroll. Bestämmelsen grundar sig på artikel 33 i det fjärde penningtvättsdirektivet. I artikel 33 i det fjärde penningtvättsdirektivet nämns begreppet misstänkt transaktion (tvivelaktig transaktion). Enligt direktivet ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter (rapporteringsskyldiga), och i tillämpliga fall deras styrelseledamöter och anställda, utan dröjsmål samarbetar fullt ut genom att a) självmant underrätta FIU, inbegripet genom att lämna in en rapport, i de fall den ansvariga enheten vet, misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att medel, oberoende av vilket belopp det gäller, utgör vinning av brottslig handling eller har koppling till finansiering av terrorism, och genom att skyndsamt besvara FIU:s begäran om ytterligare uppgifter i sådana fall, och b) på FIU:s begäran direkt eller indirekt ge den all nödvändig information i enlighet med de förfaranden som inrättats genom tillämplig rätt. Alla misstänkta transaktioner, även försök till transaktioner, ska rapporteras. Formuleringen i artikeln hänvisar till att det vid anmälan om en tvivelaktig transaktion görs anmälan om misstankar om att tillgångarna, oavsett storlek, utgör vinning av brottslig handling eller har koppling till finansiering av terrorism. En tvivelaktig transaktion verkar sålunda omfatta misstankar om penningtvätt och finansiering av terrorism. 

Begreppet tvivelaktig transaktion förekommer många gånger i penningtvättslagen, och därför är det motiverat att definiera begreppet. Begreppet tvivelaktig transaktion kan betraktas som ett slags övergripande begrepp för en kunds tvivelaktiga verksamhet. Tvivelaktigheten ska bedömas i vid omfattning så att all verksamhet som kunden bedriver omfattas. Tvivelaktigheten kan dock hänföra sig dels till kundens verksamhet utan direkt koppling till en konkret enskild transaktion, dels till enskilda transaktioner. Denna tolkning stämmer också överens med kraven på kundkontroll och rapporteringsskyldighet. En rapporteringsskyldig som rapporterar en tvivelaktig transaktion behöver inte veta om det är fråga om eventuell penningtvätt, finansiering av terrorism eller någon annan brottslig verksamhet. Rapporteringsskyldiga är skyldiga att meddela att de på basis av sin egen erfarenhet och kundkontroll misstänker att något tvivelaktigt och eventuellt olagligt pågår, men behöver inte veta närmare vad det är fråga om. Det ankommer på centralen för utredning av penningtvätt att utreda transaktionens faktiska natur. 

Genom att till lagen foga en definition av begreppet tvivelaktig transaktion säkerställs tydligheten och enhetligheten i regleringen begreppsmässigt. I den gällande penningtvättslagen förekommer flera begrepp som avser avvikande verksamhet, av vilka en del är synonyma sinsemellan, men som i lagen används i motstridiga betydelser. I det avsnitt i regeringens proposition RP 228/2016 rd (s. 112) som gäller en tvivelaktig transaktion har transaktioner som avviker från normal verksamhet och ovanliga transaktioner åtskilts genom ordet "eller". Avvikande från normal verksamhet och ovanlig är dock med beaktande av begreppsdefinitionerna i det allmänna svenska språket de facto synonymer sinsemellan. Det är således ändamålsenligt att de i penningtvättslagen nämnda begreppen exceptionell, ovanlig och avvikande från det normala ändras till begreppet ovanlig i syfte att förenhetliga begreppen. Begreppet ovanlig används också i det fjärde penningtvättsdirektivet. 

All ovanlig verksamhet som kunden bedriver är dock inte nödvändigtvis tvivelaktig. Det kan finnas en laglig och godtagbar grund för en kunds ovanliga verksamhet. Den rapporteringsskyldiga ska utreda sådana situationer i enlighet med den utredningsskyldighet som avses i 3 kap. 4 § 3 mom. När den rapporteringsskyldiga omsorgsfullt har utfört riskbaserade kundkontrollåtgärder och den rapporteringsskyldiga känner till sin kunds förfaranden och sätt att använda den rapporteringsskyldigas tjänster, har det uppstått en uppfattning om vad som är kundens normala verksamhet. Den fortlöpande övervakningen av kundförhållandet och de förfaranden som hänför sig till den byggs upp utifrån denna kundkontroll. Med andra ord borde den rapporteringsskyldiga vid den kontinuerliga övervakningen upptäcka om kundens verksamhet avviker från denna så kallade normala verksamhet. När den rapporteringsskyldiga till exempel genom transaktionsövervakning eller något annat uppföljningsförfarande upptäcker att något som avviker från det normala har inträffat, inträffar eller kommer att inträffa ska den försöka utreda saken. Man kan till exempel inhämta mer information av kunden, eller utreda saken på något annat sätt om det inte lönar sig att närma sig kunden i en situation där det finns en risk för att kunden hinner slutföra sin olagliga verksamhet eller om kunden upptäcker att den rapporteringsskyldiga övervakar situationen. Det kan finnas en logisk och godtagbar förklaring till en kunds ovanliga verksamhet. Om den rapporteringsskyldiga vid utredningen av kundens situation inte kan övertyga sig om att det finns godtagbara skäl för kundens ovanliga förfarande, ska den rapporteringsskyldiga göra en anmälan om en tvivelaktig transaktion.  

I förarbetena till den gällande penningtvättslagen finns exempel på situationer där en tvivelaktig transaktion ska rapporteras till centralen för utredning av penningtvätt (RP 228/2016 rd, s. 112). Den nya definitionen ändrar inte möjligheten för en rapporteringsskyldig att enligt 4 kap. 1 § 2 mom. rapportera tvivelaktiga transaktioner också när det är fråga om enskilda betalningar eller andra prestationer eller om flera separata sammanhängande betalningar eller prestationer, om de överskrider det tröskelvärde som den rapporteringsskyldiga själv anger.  

2 kap. Riskbedömning 

Det föreslås att kapitlets rubrik ändras till Riskbedömningar och riskhanteringsmetoder. Förslaget motsvarar bättre kapitlets innehåll, eftersom det innehåller bestämmelser om såväl olika riskbedömningar som riskhanteringsmetoder. 

2 §. Övervakarspecifik riskbedömning. Det föreslås att det till 4 mom. fogas en bestämmelse om att tillsynsmyndighetens och advokatföreningens övervakarspecifika riskbedömning trots sekretessbestämmelserna på begäran ska lämnas ut till centralen för utredning av penningtvätt utan obefogat dröjsmål, om den behövs för skötseln av de uppgifter som det föreskrivs om i 2 § 1 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt. I praktiken innebär detta att den tillsynsmyndighet som avses i 7 kap. 1 § 1 mom. i penningtvättslagen, dvs. Finansinspektionen, Polisstyrelsen, Patent- och registerstyrelsen, regionförvaltningsverket och advokatföreningen, på begäran ska utlämna sin riskbedömning till centralen för utredning av penningtvätt. Bestämmelsen gäller också Ålands landskapsregering och Lotteriinspektionen. Enligt 1 kap. 2 mom. i penningtvättslagen och Republikens presidents förordning om skötseln på Åland av vissa uppgifter enligt lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism har Ålands landskapsregering sådana tillsynsbefogenheter som avses i 7 kap. i penningtvättslagen i fråga om sådana fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler som avses i Ålands landskapslagstiftning. Enligt 1 kap. 2 mom. i penningtvättslagen och den ovan nämnda förordningen har Lotteriinspektionen på motsvarande sätt tillsynsbehörighet i fråga om åländska penningspelssammanslutningar. Riskbedömningen ska lämnas utan obefogat dröjsmål.  

Tillsynsmyndighetens och advokatföreningens riskbedömning har en central betydelse för centralen för utredning av penningtvätt för att centralen ska kunna bilda och sprida relevanta indikatorer för identifiering av penningtvätt och av finansiering av misstänkt terrorism. Den gällande lagstiftningen tillåter inte att en sådan sekretessbelagd handling lämnas ut från tillsynsmyndigheten och advokatföreningen till centralen för utredning av penningtvätt. Den övervakarspecifika riskbedömningen innehåller inte sådana personuppgifter som skyddas i 10 § i grundlagen. En sammanfattning av den övervakarspecifika riskbedömningen ska fortfarande offentliggöras. Förslaget grundar sig inte på det fjärde penningtvättsdirektivet, utan det är fråga om nationell reglering. 

3 §.Rapporteringsskyldigas riskbedömning. Det föreslås att rubriken för paragrafen ändras så att också den rapporteringsskyldigas riskhanteringsmetoder nämns där. Paragrafen innehåller både bestämmelser om utarbetande av en riskbedömning och krav som gäller riskhanteringsmetoder. Efter kompletteringen motsvarar rubriken bättre paragrafens innehåll. 

3 kap Kundkontroll 

2 §.Kundidentifiering och kontroll av kundens identitet. Det föreslås att 1 mom. 3 punkten i paragrafen ändras genom att man stryker villkoret att den rapporteringsskyldiga ska identifiera sin kund och kontrollera identiteten om den rapporteringsskyldiga misstänker att medel som ingår i transaktionen används för finansiering av terrorism eller för straffbart försök till detta. Ändringsförslaget hänför sig till den nya 20 punkt som föreslås i 1 kap. 4 §, där tvivelaktig transaktion definieras. Enligt förslaget ska definitionen av en tvivelaktig transaktion omfatta misstanke om finansiering av terrorism och det är därför inte längre nödvändigt att föreskriva om den separat i denna bestämmelse. 

3 §. Uppgifter om kundkontroll och bevarande av uppgifterna. Det föreslås att 2 mom. 2 punkten i paragrafen ändras genom att det till punkten fogas ett undantag som gäller allmänna intressebevakare. Enligt den föreslagna 2 punkten ska den rapporteringsskyldiga av kundkontrolluppgifterna i fråga om allmänna intressebevakare i stället för intressebevakarens namn, födelsetid och personbeteckning bevara serviceproducentens identifieringsuppgifter, intressebevakarens titel samt, om serviceproducenten har fler än en allmän intressebevakare, intressebevakarens ordningsnummer. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll de uppgifter om allmänna intressebevakare som ska införas i registret över förmynderskapsärenden, vilket det föreskrivs om i 8 § 2 mom. i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (1156/2019). Syftet med intressebevakning som baserar sig på lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) är att bevaka de personers intressen och rätt som på grund av omyndighet, sjukdom eller frånvaro eller av någon annan orsak inte själva kan sköta sina ekonomiska angelägenheter. Enligt 31 § i samma lag kan en fordran som ingår i den egendom som förvaltas av en intressebevakare betalas endast till intressebevakaren eller till huvudmannens konto som intressebevakaren anvisar. Om huvudmannen har ett konto i ett kreditinstitut, ska intressebevakaren meddela institutet vem eller vilka som får lyfta medel som finns på kontot. Intressebevakarna kan till exempel öppna bank- och betalkonton i huvudmännens namn, placera huvudmannens egendom, sköta betalningen av fakturor och uträtta ärenden hos försäkringsanstalter. Huvudmannen är dock den rapporteringsskyldigas kund i den bemärkelse som avses i penningtvättslagen.  

När det gäller allmänna intressebevakare har det vid tillämpningen av penningtvättslagen förekommit oklarhet om vad lagen förutsätter, med beaktande av behovet att samtidigt beakta kraven i dataskyddslagstiftningen samt aspekter som hänför sig till de allmänna intressebevakarnas säkerhet och skyddet för privatlivet. Enligt penningtvättslagen ska en företrädare för kunden identifieras också i de situationer där en allmän intressebevakare har förordnats till intressebevakare. Det är dock möjligt att identifiera allmänna intressebevakare och kontrollera identiteten också indirekt med hjälp av uppgifter som serviceproducenten lämnar. Den allmänna intressebevakningen har inte heller ansetts vara förenad med sådana risker för penningtvätt och finansiering av terrorism att det är nödvändigt att bevara nuläget. Det föreslagna undantaget är förenligt med principen om minimering av behandlingen av personuppgifter enligt dataskyddsförordningen. 

Den rapporteringsskyldiga kan försäkra sig om att den allmänna intressebevakaren har fullmakt att sköta huvudmannens ärenden, och den allmänna intressebevakaren kan identifieras och hans eller hennes identitet kontrolleras på plats. Den rapporteringsskyldiga ska dock inte kopiera den handling som använts för att kontrollera identiteten eller som kundkontrolluppgifter lagra intressebevakarens personuppgifter, utan endast bevara de uppgifter som nämns i bestämmelsen. Med hjälp av uppgifterna om serviceproducenten och den allmänna intressebevakarens ordningsnummer ska den rapporteringsskyldiga dock vid behov kunna kontrollera tjänsteinnehavarens namn och uppgifter hos arbetsgivaren. 

De ändringar som gäller allmänna intressebevakare förutsätter att aktörerna gör funktionella och datatekniska ändringar, varför en tillräcklig övergångsperiod måste reserveras för genomförandet av dem och de föreslagna ändringarna träder därför i kraft först den 1 april 2023. 

3 a §.Behandling av uppgifter om domar i brottmål och brott. I propositionen föreslås att det till 3 kap. fogas en ny 3 a §, där det i 1 mom. föreskrivs om den rapporteringsskyldigas rätt att behandla allmänt tillgänglig information om domar i brottmål eller brott som gäller en kund eller kundens verkliga förmånstagare. Bestämmelsen gör det möjligt för den rapporteringsskyldiga att registrera uppgifter om kundens domar i brottmål och brott. Behandling av personuppgifter som gäller domar i brottmål och brott är tillåten endast i den omfattning som är nödvändig för att bedöma riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism i samband med ett kundförhållande eller för att fullgöra den utredningsskyldighet enligt 3 kap. 4 § som hänför sig till en ovanlig transaktion. Motsvarande begränsningar har gjorts i 6 kap. 5 § i Sveriges lag om penningtvätt. Behandling av uppgifterna förutsätter alltid att den rapporteringsskyldiga överväger om kravet på nödvändighet uppfylls. Bestämmelsen ger den rapporteringsskyldiga rätt att behandla känsliga personuppgifter i situationer där det är nödvändigt för att den rapporteringsskyldiga på behörigt sätt ska kunna bedöma och hantera riskerna för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Som källa kan den rapporteringsskyldiga använda allmänt tillgänglig information, till exempel så kallad adverse media-information, av vilken det framgår att det finns en brottsmisstanke mot kunden eller en dom i ett brottmål som gäller kunden. Med adverse media-information avses negativ information om kunden från olika mediekällor.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att personuppgifter som avses i 1 mom. ska hänföra sig till enbart penningtvätt, finansiering av terrorism eller det brott genom vilket den egendom eller den vinning av brott som är föremål för penningtvätt eller som används för finansiering av terrorism har fåtts eller kan fås. 

Enligt artikel 10 i dataskyddsförordningen får behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 endast utföras under kontroll av en myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. I 7 § i dataskyddslagen föreskrivs det om behandling av sådana uppgifter i vissa situationer, men bestämmelserna omfattar inte de situationer som det föreskrivs om i penningtvättslagen. Genom den föreslagna bestämmelsen används det handlingsutrymme som avses i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen, med beaktande av det krav på att bestämmelser ska utfärdas i lag som följer av artikel 10 i dataskyddsförordningen. Artikel 10 i dataskyddsförordningen förutsätter också att det i lag föreskrivs om lämpliga skyddsåtgärder. I 3–6 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs det om de skyddsåtgärder som förutsätts i artikel 10 i dataskyddsförordningen.  

Enligt det föreslagna 3 mom. i paragrafen har en rapporteringsskyldig rätt att behandla en i 1 mom. avsedd personuppgift om den härrör från en tillförlitlig källa och är korrekt och uppdaterad. Enligt det föreslagna 4 mom. i paragrafen har den rapporteringsskyldiga rätt att behandla en personuppgift enligt 1 mom., om den rapporteringsskyldiga tillämpar sådana förfaranden som gör det möjligt att i samband med behandlingen av uppgiften göra skillnad mellan åtal, brottsutredning, rättegångar och domar med beaktande av den grundläggande rättigheten till en rättvis rättegång, rätten att försvara sig och oskuldspresumtionen.  

I paragrafens 5 mom. föreslås som en uttrycklig skyddsåtgärd ett krav om att informationen ska förvaras åtskild från kundregistret. På detta sätt säkerställs det att informationen behandlas endast av dem som särskilt behöver den för sitt uppdrag. Den registrerade har rätt enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen att få tillgång till sina egna uppgifter. På det sätt som förutsätts i artikel 16 i dataskyddsförordningen har den registrerade också rätt till korrigering av uppgifterna.  

Dessutom förutsätts det i 6 mom. att informationen utplånas senast fem år efter det att den första gången registrerades. Förvaringstiden motsvarar vad som i fråga om kreditinstitut och betalningsinstitut föreskrivs om förvaring av uppgifter om brott i kundanmärkningsregister. Om samma uppgift också lagras till exempel i ett sådant kundanmärkningsregister som avses i 15 kap. 18 a § i kreditinstitutslagen (610/2014), bestäms uppgiftens användningsändamål utifrån bestämmelsen i den lagen och då ska de krav som föreskrivs där tillämpas på den. Enligt 3 mom. ska det som i 6 § 2 mom. i dataskyddslagen föreskrivs om åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter tillämpas i övrigt. En materiell bestämmelse behövs eftersom skyddsåtgärderna enligt dataskyddslagen inte annars ska tillämpas i den föreslagna situationen för behandling av personuppgifter. De skyddsåtgärder som det föreskrivs om i dataskyddslagen är en förteckning med exempel och ska tillämpas i den mån de är ändamålsenliga med tanke på den rapporteringsskyldigas verksamhet. Den rapporteringsskyldiga är som personuppgiftsansvarig skyldig att kunna visa dataombudsmannen hur skyddet av känsliga personuppgifter har säkerställts i enlighet med det sätt som förutsätts i dataskyddsförordningen. 

4 §.Inhämtande av uppgifter om kunder samt fortlöpande uppföljning och utredningsskyldighet. Det föreslås att 3 mom. ändras så att orden ”avviker från det normala” ersätts med ”är ovanliga”. Avsikten är att de i penningtvättslagen använda begreppen exceptionell, ovanlig och avvikande från det normala förenhetligas till begreppet ovanlig och begreppen på så sätt överensstämmer med begreppen i det fjärde penningtvättsdirektivet. 

I en ordbok för finska allmänspråket som har utarbetats vid Institutet för de inhemska språken, dvs. Kielitoimiston sanakirja, definieras begreppen epätavallinen (ovanlig), epäilyttävä (tvivelaktig, misstänkt) ja poikkeuksellinen (exceptionell) på följande sätt: epätavallinen är synonym till orden poikkeuksellinen, erikoinen, omalaatuinen, harvinainen, kummallinen, outo, epäilyttävä är synonym till orden epäilyä herättävä, epäiltävä, arveluttava, kyseenalainen, hämärä(peräinen) och poikkeuksellinen är synonym till tavallisesta poikkeava, epätavallinen, erikoinen, harvinainen, harvinais-, erikoislaatuinen, tavaton; normaalin käytännön vastainen, poikkeus-.  

8 §.Förenklade åtgärder för kundkontroll. Det föreslås att hänvisningen till den rapporteringsskyldigas riskbedömning i 2 kap. 3 § stryks ur 1 mom. så att bestämmelsen på detta sätt förtydligas. Denna riskbedömning omfattar hela den rapporteringsskyldigas verksamhet. Riskbedömningen uppdateras regelbundet, men där tas i regel inte ställning till enskilda kundfall, utan de risker som är förenade med dem bedöms på annat sätt. Därför är det med stöd av den gällande bestämmelsen i lagen oklart hur man utifrån den rapporteringsskyldigas riskbedömning direkt kan bedöma huruvida en enskild kund är en kund förenad med låg risk eller inte.  

Det föreslås också att ordet exceptionell stryks i 1 mom., eftersom detta är synonymt med ordet ovanlig och därmed onödigt. I samband med detta föreslås det att det till momentet fogas ordet tvivelaktig, varvid momentets ordalydelse motsvarar artikel 15.3 i det fjärde penningtvättsdirektivet, enligt vilken medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter (i lagen de rapporteringsskyldiga) övervakar transaktionerna och affärsförbindelserna så noga att de kan upptäcka ovanliga eller misstänkta (tvivelaktiga) transaktioner.  

I en ordbok för finska allmänspråket som har utarbetats vid Institutet för de inhemska språken, dvs. Kielitoimiston sanakirja, definieras begreppen epätavallinen (ovanlig), epäilyttävä (tvivelaktig, misstänkt) ja poikkeuksellinen (exceptionell) på följande sätt: epätavallinen är synonym till orden poikkeuksellinen, erikoinen, omalaatuinen, harvinainen, kummallinen, outo, epäilyttävä är synonym till orden epäilyä herättävä, epäiltävä, arveluttava, kyseenalainen, hämärä(peräinen) och poikkeuksellinen är synonym till tavallisesta poikkeava, epätavallinen, erikoinen, harvinainen, harvinais-, erikoislaatuinen, tavaton; normaalin käytännön vastainen, poikkeus-. Poikkeuksellinen (exceptionell) och epätavallinen (ovanlig) är sålunda synonyma sinsemellan, vilket innebär att de inte kan användas för avvikande syften.  

10 §. Skärpta åtgärder för kundkontroll. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det bättre motsvarar FATF:s rekommendation 13 och artikel 18 i det femtepenningtvättsdirektivet.Enligt artikel 18 i det femte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna, i de fall som avses i artiklarna 18a–24 i direktivet samt även i andra fall av större risker som medlemsstaterna eller ansvariga enheter konstaterat, kräva att de ansvariga enheterna vidtar skärpta åtgärder för kundkännedom för att hantera och minska sådana risker på lämpligt sätt. I den gällande penningtvättslagen finns inget konstaterande om andra fall med högre risk som medlemsstaterna eller de rapporteringsskyldiga har identifierat. 

Enligt 3 kap. 10 § 1 mom. i den gällande lagen ska de rapporteringsskyldiga på kundförhållanden eller enskilda transaktioner tillämpa ett skärpt förfarande för kundkontroll om de utifrån riskbedömningen bedömer att den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förenad med ett kundförhållande eller en enskild transaktion är högre än vanligt. Detsamma gäller om kunden eller transaktionen har beröringspunkter med en stat vars system för förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism enligt kommissionens bedömning utgör en avsevärd risk för EU:s inre marknad eller inte uppfyller de internationella förpliktelserna. Med anledning av ändringen stryks hänvisningarna till kundförhållanden och enskilda transaktioner samt rapporteringsskyldigas riskbedömning enligt 2 kap. 3 § i lagen och ändras momentet så att de rapporteringsskyldiga ska tillämpa ett skärpt förfarande för kundkontroll på de sätt som beskrivs i kapitlets 11–13 a § samt om de utifrån en riskbedömning bedömer att den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förenad med fallet är högre än vanligt. Detsamma gäller om kunden eller transaktionen har beröringspunkter med en stat vars system för förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism enligt kommissionens bedömning utgör en avsevärd risk för EU:s inre marknad eller inte uppfyller de internationella förpliktelserna. Med fall avses utöver kundrelationer och enskilda transaktioner till exempel korrespondentbanker som är etablerade inom EES-området. Enligt 3 kap. 12 § i den gällande lagen ska skärpta åtgärder för kundkontroll tillämpas endast på korrespondentbanker som är etablerade utanför EES-området. Till följd av ändringen kan den rapporteringsskyldiga utifrån en riskbedömning bedöma att också korrespondentbanker som är etablerade inom EES-området är förenade med en större risk för penningtvätt och finansiering av terrorism än normalt.  

13 §.Skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning. Det föreslås att 3 och 4 mom. i paragrafen ändras på grund av de brister i genomförandet av det fjärde penningtvättsdirektivet som kommissionen påpekat.Efter ändringen behöver en rapporteringsskyldig inte på kunderna tillämpa de skärpta åtgärder för kundkontroll som anges i 3 kap. 13 § 3 mom. i den gällande penningtvättslagen när det har gått 12 månader eller mindre från det att personen inte längre har ett betydande offentlig uppdrag. Däremot ska åtgärder som grundar sig på riskbaserad bedömning tillämpas i minst 12 månader. Av denna orsak stryks hänvisningen i 3 mom. till en kund som har varit i politiskt utsatt ställning.  

I artikel 22 i det fjärde penningtvättsdirektivet föreskrivs det att om en person i politiskt utsatt ställning inte längre har en viktig offentlig funktion i en medlemsstat eller ett tredjeland eller i en internationell organisation ska ansvariga enheter, åtminstone under 12 månader, vara skyldiga att beakta om personen fortfarande utgör en risk och tillämpa motsvarande lämpliga riskkänslighetsåtgärder tills personen inte längre anses utgöra någon specifik risk i fråga om personer i politiskt utsatt ställning. 

Kommissionen har påpekat följande brister i det nationella genomförandet av artikel 22 i direktivet: “Finland has notified L 444/2017 Ch 3 §13(4) as corresponding to Article 22. However, the obligation of obliged entities to take into account the continuing risk posed by that person and to apply appropriate and risk-sensitive measures until such time as that person is deemed to pose no further risk specific to politically exposed persons, as set out in the Directive, has not been transposed.” De gällande bestämmelserna om skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning ska kompletteras för att avhjälpa den påvisade bristen. 

Det föreslås att det till 13 § 4 mom. fogas ett krav som motsvarar artikel 22 i det fjärde penningtvättsdirektivet och gäller beaktande av en fortlöpande risk som är förenad med en person som varit i politiskt utsatt ställning samt riskkänslighetsåtgärder. Till följd av den föreslagna ändringen ska den rapporteringsskyldiga börja tillämpa lämpliga åtgärder utifrån en riskbaserad bedömning på kunden genast efter det att personen inte längre har ett betydande offentligt uppdrag. Åtgärderna ska tillämpas till dess att personen i fråga inte längre anses vara förknippad med en risk som är typisk för en person i politiskt utsatt ställning. Den fortsatta risken bör beaktas under minst 12 månader. Kravet gäller endast den person som själv har varit i politiskt utsatt ställning. Det nya 4 mom. motsvarar artikel 22 i det fjärde penningtvättsdirektivet, och kravet i det utvidgas inte till familjemedlemmar eller medarbetare till personer som varit i politiskt utsatt ställning. 

Eftersom uppgifterna om personer i politiskt utsatt ställning och deras familjemedlemmar och bolagspartner ska uppdateras manuellt, ska de rapporteringsskyldiga ges en tillräcklig övergångstid och den föreslagna ändringen föreslås därför träda i kraft den 1 april 2023. 

16 §. Kundkontroll i samband med frysning av tillgångar. Det föreslås att det till 3 kap. i penningtvättslagen fogas en ny 16 §, där det föreskrivs om den rapporteringsskyldigas skyldighet att i sina förfaranden för kundkontroll beakta skyldigheterna enligt EU:s sanktionsförordningar att frysa nämnda aktörers tillgångar och förbuden mot att överlåta tillgångar till dem samt frysningsbeslut enligt frysningslagen. Genom paragrafen föreskrivs det på det sätt som förutsätts i FATF:s rekommendationer 6, 7, 27 och 28 om de rapporteringsskyldigas skyldighet att ordna sina förfaranden för att säkerställa att sanktionerna iakttas. Enligt 1 mom. ska den rapporteringsskyldiga alltid när ett kundförhållande etableras och vid fortlöpande övervakning av kundförhållandet samt i situationer som avses i 3 kap. 2 § 1 mom. 1 eller 2 punkten och 2 mom. i penningtvättslagen innan en enskild transaktion genomförs ta reda på om det är fråga om en person som är föremål för frysning av tillgångar. Det är inte möjligt att avvika från de krav på kundkontroll som avses i paragrafen i sådana situationer med förenklade åtgärder för kundkontroll som avses i 8 §. I 16 § 2 mom. föreskrivs det att om den rapporteringsskyldiga vid den fortlöpande övervakningen av kundförhållandet konstaterar att kunden är föremål för frysningsskyldighet eller förbud mot överlåtelse av tillgångar enligt 1 mom., ska beroende på fallet skyldigheter enligt en tillämplig EU-sanktionsförordning eller frysningslagen tillämpas på kundförhållandet. Den rapporteringsskyldiga ska i dessa fall frysa kundens tillgångar och lämna uppgifterna till utsökningsverket på det sätt som föreskrivs i 2 b § 3 mom. i sanktionslagen och 14 § i frysningslagen. 

Frysningsskyldigheten i EU:s sanktionsförordningar gäller utöver tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör en i sanktionsförordningen nämnd aktör också tillgångar och ekonomiska resurser som ägs, innehas eller kontrolleras av denna aktör. Det kan till exempel vara fråga om ett dotterbolags tillgångar. Enligt punkt 62 i EU:s bästa praxisRestriktiva åtgärder (sanktioner) – Uppdatering av EU:s bästa praxis för effektivt genomförande av restriktiva åtgärder (Bryssel den 4 maj 2018; ) som offentliggjorts av Europeiska unionens råd är det kriterium som ska beaktas vid bedömningen av om en juridisk person eller en sammanslutning ägs av en annan person eller sammanslutning att den har över 50 procent av äganderätten till sammanslutningen eller en majoritet av dess aktier. Om detta kriterium är uppfyllt ska den juridiska personen eller sammanslutningen anses vara i en annan persons eller sammanslutnings ägo. Handlingen innehåller också anvisningar för bedömning av huruvida en juridisk person eller sammanslutning, antingen ensam eller med stöd av ett avtal som ingåtts med en annan delägare eller en tredje part, kontrolleras av en annan person eller sammanslutning. De rapporteringsskyldiga ska därför vara särskilt omsorgsfulla, om de har anledning att misstänka att en kund till mer än 50 procent ägs av en aktör som nämns i en sanktionsförordning eller kontrolleras av en sådan aktör. EU:s sanktionsförordningar och frysningslagen innehåller undantag från frysningen av tillgångar som syftar till att å ena sidan garantera den som är föremål för frysningen möjlighet att använda egendomen för vissa ändamål, inklusive för att tillgodose grundläggande behov, å andra sidan skydda en tredje part som handlat i god tro för frysningens verkningar. Bestämmelser om undantag finns separat i var och en av EU:s sanktionsförordningar och i frysningslagen. Tillämpningen av de undantag som ingår i EU:s sanktionsförordningar förutsätter tillstånd av den behöriga myndigheten. I Finland fryses tillgångarna enligt sanktionslagen i enlighet med förfarandet enligt utsökningsbalken, och den som ansöker om utsökning är utrikesministeriet. En part som är föremål för frysning av tillgångar kan i fråga om tillgångar som frysts i Finland ansöka hos utrikesministeriet om att medlen frigörs i de situationer som anges i EU:s sanktionsförordningar. 

Rapporteringsskyldiga enligt penningtvättslagen ska redan för närvarande enligt 2 b § 3 mom. i sanktionslagen och 14 § i frysningslagen på eget initiativ trots sekretessbestämmelserna meddela utsökningsväsendet de uppgifter som behövs för frysning av tillgångar. Utsökningsväsendet ska också underrättas om den rapporteringsskyldiga på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte kan försäkra sig om huruvida det är fråga om en i en EU-sanktionsförordning nämnd person eller sammanslutning. Enligt EU:s bästa praxis ska den rapporteringsskyldiga i sådana situationer kontakta den nationella behöriga myndigheten, som i Finlands fall är utsökningsväsendet när det gäller frysning av tillgångar. Enligt EU:s bästa praxis ska dessutom fysiska personer i oklara fall under tiden för de ytterligare undersökningar som utförs av de behöriga myndigheterna dra nytta av de möjligheter till undantag i fråga om frysning av tillgångar som det föreskrivs om i sanktionsförordningarna, till exempel för att trygga utkomsten (punkterna 910 i bästa praxis).  

I propositionen föreslås det också att 3 § i lagen om Finansinspektionen ändras, så att tillsynsuppgifterna i anslutning till den föreslagna 3 kap. 16 § i penningtvättslagen i fortsättningen beaktas där.  

4 kap. Rapporteringsskyldighet, tystnadsplikt och avbrytande av transaktioner 

1 §. Skyldighet att rapportera tvivelaktiga transaktioner.Det föreslås att 1 mom. ändras genom att man stryker villkoret att en rapporteringsskyldig efter att ha fullgjort utredningsskyldigheten enligt 3 kap. 4 § 3 mom. utan dröjsmål till centralen för utredning av penningtvätt ska rapportera misstankar om finansiering av terrorism. Ändringsförslaget hänför sig till den nya 20 punkt som föreslås i 1 kap. 4 §, där tvivelaktig transaktion definieras. Enligt förslaget ska definitionen av en tvivelaktig transaktion omfatta misstanke om finansiering av terrorism och det är därför inte längre nödvändigt att föreskriva om den separat i denna bestämmelse. 

7 kap.  Tillsyn 

1 §. Tillsynsmyndigheterna och anmälan till centralen för utredning av penningtvätt. Det föreslås att 4 mom. ändras genom att man stryker villkoret att tillsynsmyndigheterna, Energimyndigheten, advokatföreningen, en börs enligt lagen om handel med finansiella instrument och centralinstitutet för den sammanslutning som avses i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker ska underrätta centralen för utredning av penningtvätt om de misstänker finansiering av terrorism eller straffbart försök till detta. Ändringsförslaget hänför sig till den nya 20 punkt som föreslås i 1 kap. 4 §, där tvivelaktig transaktion definieras. Enligt förslaget ska definitionen av en tvivelaktig transaktion omfatta misstanke om finansiering av terrorism och det är därför inte längre nödvändigt att föreskriva om den separat i denna bestämmelse. 

3 §.Inspektionsrätt. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2–5 mom. blir 3–6 mom. I det nya 2 mom. föreskrivs det att tillsynsmyndigheten och advokatföreningen för tillsynen över efterlevnaden av penningtvättslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den har rätt att utföra inspektioner också med hjälp av distansförbindelse genom ett informationssäkert förfarande eller på en av tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen anvisad annan plats än utrymmen som används för boende av permanent natur. Till följd av ändringen kan tillsynsmyndigheten och advokatföreningen utföra andra inspektioner av rapporteringsskyldiga än de som avses i 7 kap. 3 § 3 mom. på tre olika sätt. För det första kan tillsynsmyndigheten och advokatföreningen redan i enlighet med den gällande lagen utföra en inspektion enligt 1 mom. på rapporteringsskyldigas andra verksamhetsställen än sådana som används för boende av permanent natur. Den föreslagna ändringen inverkar inte på den inspektion som avses i 1 mom. i den gällande lagen. I och med ändringen kan tillsynsmyndigheten och advokatföreningen alternativt utföra inspektioner med hjälp av distansförbindelser genom ett informationssäkert förfarande. Det tredje alternativet är att genomföra inspektionen vid något annat fysiskt verksamhetsställe som anvisats av tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen än i ett utrymme som används för boende av permanent natur. Syftet med ändringsförslaget är att säkerställa att alla rapporteringsskyldiga omfattas av andra inspektioner än de som avses i 7 kap. 3 § 3 mom. i den gällande lagen oberoende av var den rapporteringsskyldiga eller dennes företrädare finns fysiskt. Ändringen möjliggör en likabehandling av de rapporteringsskyldiga. 

Föreslagna inspektioner enligt 2 mom. kan komma i fråga till exempel om den rapporteringsskyldiga inte har något fysiskt verksamhetsställe eller om den rapporteringsskyldiga huvudsakligen arbetar i utrymmen som används för boende av permanent natur. Inspektioner med hjälp av distansförbindelser ska också vara möjliga till exempel i epidemisituationer där det fysiska umgänget mellan människor ska begränsas. I enlighet med förslaget kan också patent- och registerstyrelsen och advokatföreningen, till skillnad från nuläget, utsträcka sin inspektionsrätt till sådana rapporteringsskyldiga som är verksamma enbart i utrymmen som används för boende av permanent natur. 

Med inspektion med hjälp av distansförbindelser avses en inspektion där den rapporteringsskyldigas företrädare, en anställd eller någon annan part kan höras utan att personen är fysiskt närvarande med hjälp av en informationssäker videokonferens som tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen genomför eller någon annan lämplig teknisk metod för dataöverföring där de som deltar i inspektionen har sådan kontakt att de kan tala med och se varandra. Videoförbindelse ska dock inte användas för att visa det fysiska utrymmet. Dessutom ska tillsynsmyndigheten och advokatföreningen med distansförbindelse ges sådan insyn i den rapporteringsskyldigas system som behövs för inspektionen. 

Enligt förslaget kan tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen också anvisa någon annan plats där inspektionen ska utföras. En inspektion som utförs på någon annan plats är ett alternativt sätt att genomföra inspektionen i stället för inspektion med hjälp av distansförbindelse. Tillägget möjliggör inspektioner också i sådana situationer där den rapporteringsskyldiga bedriver verksamhet i lokaler som omfattas av hemfriden och den rapporteringsskyldiga inte har tekniska förutsättningar för att inspektionen ska kunna utföras med hjälp av distansförbindelse eller den rapporteringsskyldiga annars inte medverkar till att inspektionen kan utföras på distans. I dessa situationer kan tillsynsmyndigheten och advokatföreningen ålägga den rapporteringsskyldiga att lämna ut behövligt inspektionsmaterial till ett annat fysiskt utrymme som övervakaren anvisar och där inspektionen genomförs. Det bör beaktas att andra inspektioner än inspektioner enligt 7 kap. 3 § 3 mom. i den gällande lagen dock inte får utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska den rapporteringsskyldiga dessutom på begäran av tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen lämna de handlingar och andra upptagningar som gäller den rapporteringsskyldigas verksamhet och förvaltning för granskning i den omfattning som behövs för att fullgöra tillsynsuppdraget enligt denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Bestämmelsen motsvarar tillsynsmyndighetens och advokatföreningens rätt enligt 1 mom. att trots sekretessbestämmelserna få granska handlingar, andra upptagningar och datasystem som gäller dennes verksamhet och förvaltning, i den utsträckning som behövs för att fullgöra tillsynsuppdraget enligt denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. I samband med en inspektion med hjälp av distansförbindelse innebär detta till exempel skyldighet att leverera det inspektionsmaterial som tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen begär till ett virtuellt datarum som tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen anvisar eller skyldighet att skicka inspektionsmaterialet via krypterad e-post. Utgångspunkten för ändringen är teknikneutralitet. Om inspektionen utförs på någon annan plats som tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen anvisar än i utrymmen som används för boende av permanent natur, är den rapporteringsskyldiga skyldig att lämna inspektionsmaterialet till det fysiska verksamhetsställe där inspektionen utförs.  

Den rapporteringsskyldiga ska göra det möjligt för tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen att se den rapporteringsskyldigas informationssystem i den utsträckning det behövs för att övervakaren ska kunna inspektera bland annat uppgifter i realtid och annat inspektionsmaterial. I samband med en inspektion som utförs med hjälp av distansförbindelse innebär detta att den rapporteringsskyldiga delar sin datorskärm med tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen så att behövligt inspektionsmaterial kan ses på motsvarande sätt som vid en inspektion som avses i 7 kap. 3 § 1 mom. Skillnaden mellan en inspektion som avses i 1 mom. och en inspektion som utförs med hjälp av distansförbindelse är dock att i stället för att övervakarens företrädare följer presentationen i den rapporteringsskyldigas fysiska lokaler, följer de presentationen med hjälp av distansförbindelser. När det gäller inspektioner som utförs på andra platser som anvisats av tillsynsmyndigheten än utrymmen som används för boende av permanent natur ska de rapporteringsskyldiga möjliggöra att deras datasystem synliggörs på samma sätt som i samband med inspektioner enligt 7 kap. 3 § 1 mom. Tillsynsmyndigheten och advokatföreningen ska inte ha rätt att på eget initiativ få tillträde till den rapporteringsskyldigas datasystem eller till exempel styra den rapporteringsskyldigas dator med hjälp av distansförbindelse. Inspektionsmaterialet ska vara endast det material som den rapporteringsskyldiga synliggör.  

Om en rapporteringsskyldig vägrar att lämna ut inspektionsmaterial eller att göra det möjligt att se på de informationssystem som behövs vid inspektionen, ska 7 kap. 7 § i penningtvättslagen tillämpas. I enlighet med 7 kap. 7 § i penningtvättslagen kan tillsynsmyndigheten vid vite ålägga den rapporteringsskyldiga att fullgöra sin skyldighet, om försummelsen inte är obetydlig. 

Av 7 kap. 3 § 4 mom. i den gällande lagen följer att 39 § i förvaltningslagen ska iakttas vid inspektionen. Kraven i 39 § i förvaltningslagen ska beaktas också i samband med inspektioner enligt 2 mom. Tillsynsmyndigheten och advokatföreningen ska meddela den rapporteringsskyldiga tidpunkten då inspektionen inleds, om detta inte äventyrar syftet med inspektionen. Den rapporteringsskyldiga har rätt att närvara vid inspektionen och framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Vid inspektioner som utförs med hjälp av distansförbindelser är den rapporteringsskyldiga i realtid i video- och samtalsförbindelse med den som utför inspektionen via en distansutrustning som tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen möjliggör. Under inspektionens gång ska den rapporteringsskyldiga om möjligt underrättas om inspektionens syften, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen ska utföras utan att den rapporteringsskyldiga orsakas oskälig olägenhet. En inspektion med hjälp av distansförbindelser ska utföras så att inspektionen orsakar mindre olägenhet för den rapporteringsskyldiga än en fysisk inspektion enligt 1 mom. Inspektioner som utförs med hjälp av distansförbindelser möjliggör bland annat snabbare inspektion än inspektioner som utförs på den rapporteringsskyldigas verksamhetsställe. Tillsynsmyndigheten och advokatföreningen ska också utan dröjsmål avfatta en skriftlig inspektionsberättelse över inspektionen. Av inspektionsberättelsen ska inspektionens förlopp och tillsynsmyndighetens eller advokatföreningens viktigaste iakttagelser framgå. Inspektionsberättelsen ska delges den rapporteringsskyldiga som har rätt att närvara vid inspektionen. Om inspektionen utförs på en annan plats som tillsynsmyndigheten eller advokatföreningen anvisar i enlighet med det föreslagna 2 mom., ska förutsättningarna enligt 39 § i förvaltningslagen beaktas på samma sätt som vid inspektioner enligt 1 mom. i den gällande lagen.  

8 kap. Administrativa påföljder 

1 §.Ordningsavgift. Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras så att orden ”avviker från det normala” ersätts med ”ovanliga”. Avsikten är att de i penningtvättslagen använda begreppen exceptionell, ovanlig och avvikande från det normala förenhetligas till begreppet ovanlig och begreppen på så sätt överensstämmer med begreppen i det fjärde penningtvättsdirektivet. 

I en ordbok för finska allmänspråket som har utarbetats vid Institutet för de inhemska språken, dvs. Kielitoimiston sanakirja, definieras begreppen epätavallinen (ovanlig), epäilyttävä (tvivelaktig, misstänkt) ja poikkeuksellinen (exceptionell) på följande sätt: epätavallinen är synonym till orden poikkeuksellinen, erikoinen, omalaatuinen, harvinainen, kummallinen, outo, epäilyttävä är synonym till orden epäilyä herättävä, epäiltävä, arveluttava, kyseenalainen, hämärä(peräinen) och poikkeuksellinen är synonym till tavallisesta poikkeava, epätavallinen, erikoinen, harvinainen, harvinais-, erikoislaatuinen, tavaton; normaalin käytännön vastainen, poikkeus-.  

Det föreslås att det till 1 mom. fogas en ny 9 c-punkt om tillsynsmyndighetens möjlighet att påföra en rapporteringsskyldig ordningsavgift, om denne försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 16 § att utföra kundkontroll i samband med frysning av tillgångar. Möjligheten att påföra ordningsavgift omfattar försummelser och förseelser vid förfaranden som gäller kundkontroll när ett kundförhållande etableras, vid kontinuerlig uppföljning av kundförhållandet samt innan en enskild transaktion genomförs. 

Det föreslås att 3 mom. ändras så att det minsta belopp av ordningsavgift som kan påföras en juridisk person sänks från nuvarande 5 000 euro till 1 000 euro. För juridiska personer är ordningsavgiften minst 1 000 och högst 100 000 euro. Den nuvarande nedre gränsen på 5 000 euro har bedömts vara för hög. Tillsynsmyndigheten kan inte påföra sådana rapporteringsskyldiga vars omsättning är mycket liten den nuvarande ordningsavgiften på 5 000 euro, om det skulle vara oskäligt att påföra ordningsavgift. Den föreslagna sänkningen av den nedre gränsen sänker tröskeln för påförande av ordningsavgift i sådana situationer där den rapporteringsskyldiga bryter mot eller försummar sina skyldigheter enligt penningtvättslagen.  

3 §.Påföljdsavgift. Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras på motsvarande sätt som 1 § så att orden ”som avviker från det normala” ersätts med ”ovanliga”. Avsikten är att de i penningtvättslagen använda begreppen exceptionell, ovanlig och avvikande från det normala förenhetligas till begreppet ovanlig och begreppen på så sätt överensstämmer med begreppen i det fjärde penningtvättsdirektivet. 

Det föreslås att det till 1 mom. fogas en ny 9 c-punkt om tillsynsmyndighetens möjlighet att påföra en rapporteringsskyldig påföljdsavgift, om denne försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 16 § att utföra kundkontroll i samband med frysning av tillgångar. Genom bestämmelsen uppfylls kraven i FATF:s rekommendationer 27 och 28 i fråga om övervakarnas tillsynsbefogenheter i anslutning till sanktioner. Möjligheten att påföra påföljdsavgift omfattar försummelser och förseelser vid förfaranden som gäller kundkontroll när ett kundförhållande etableras, vid kontinuerlig uppföljning av kundförhållandet samt innan en enskild transaktion genomförs. 

9 kap. Särskilda bestämmelser 

1 §.Utbildning och skydd för anställda samt anvisningar. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att orden ”avviker från det normala” ersätts med ”ovanliga”. Avsikten är att de i penningtvättslagen använda begreppen exceptionell, ovanlig och avvikande från det normala förenhetligas till begreppet ovanlig och begreppen på så sätt överensstämmer med begreppen i det fjärde penningtvättsdirektivet. 

I en ordbok för finska allmänspråket som har utarbetats vid Institutet för de inhemska språken, dvs. Kielitoimiston sanakirja, definieras begreppen epätavallinen (ovanlig), epäilyttävä (tvivelaktig, misstänkt) ja poikkeuksellinen (exceptionell) på följande sätt: epätavallinen är synonym till orden poikkeuksellinen, erikoinen, omalaatuinen, harvinainen, kummallinen, outo, epäilyttävä är synonym till orden epäilyä herättävä, epäiltävä, arveluttava, kyseenalainen, hämärä(peräinen) och poikkeuksellinen är synonym till tavallisesta poikkeava, epätavallinen, erikoinen, harvinainen, harvinais-, erikoislaatuinen, tavaton; normaalin käytännön vastainen, poikkeus-. Poikkeuksellinen (exceptionell) och epätavallinen (ovanlig) är sålunda synonyma sinsemellan, vilket innebär att de inte kan användas för avvikande syften.  

3 b §. Lämnande av uppgifter till Europeiska bankmyndigheten. Det föreslås att det till 9 kap. i lagen fogas en ny 3 b §, enligt vilken Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland ska lämna Europeiska bankmyndigheten all information den behöver för att sköta sina uppgifter enligt det fjärde penningtvättsdirektivet. Bestämmelsen fogas till med anledning av en brist som observerats i genomförandet av det fjärde penningtvättsdirektivet. Den gällande lagen innehåller inte den skyldighet enligt artikel 50 i direktivet, enligt vilken de behöriga myndigheterna ska förse Europeiska bankmyndigheten med all information den behöver för att utföra sina uppgifter enligt direktivet. 

Det europeiska systemet för finansiell tillsyn har reviderats efter det att det fjärde penningtvättsdirektivet antogs 2019, vilket också inverkar på de europeiska tillsynsmyndigheternas uppgifter enligt det fjärde penningtvättsdirektivet. I det fjärde penningtvättsdirektivet gavs uppgifter till tre europeiska tillsynsmyndigheter: Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA). Det europeiska systemet för finansiell tillsyn har ändrats genom en förordning om ändring av finanstillsynsförordningarna som antagits av Europaparlamentet och rådet: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel. Genom ändringsförordningen fick EBA en ledande samordnings- och övervakningsroll på unionsnivå när det gäller att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, eftersom riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism högst sannolikt har en systemeffekt inom banksektorn. Även det fjärde penningtvättsdirektivet har ändrats i enlighet med denna roll. Efter reformen ansvarar EBA som enda tillsynsmyndighet för de uppgifter som i fjärde penningtvättsdirektivet ålagts de tre europeiska tillsynsmyndigheterna gemensamt.  

Reformen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn har satts i kraft genom regeringens proposition RP 29/2021 rd. Genom propositionen har en ny 9 kap. 3 a § (Samarbete med Europeiska bankmyndigheten) fogats till penningtvättslagen. I den nya 9 kap. 3 a § finns en informativ hänvisningsbestämmelse till den nya artikeln 9a i EBA-förordningen, där det föreskrivs om EBA:s specialuppgifter vid förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism, samt till artikel 9b, där det föreskrivs om begäranden om utredning som EBA riktar till de nationella behöriga myndigheterna. Avsikten med den nya 9 kap. 3 b § som nu föreslås är att komplettera skyldigheterna enligt 9 kap. 3 och 3 a §, som inte inbegriper de behöriga myndigheternas uttryckliga skyldighet att lämna uppgifter till EBA. 

EBA:s uppgifter gäller endast aktörer inom finanssektorn. De nationella behöriga myndigheterna är därför tillsynsmyndigheter för de rapporteringsskyldiga inom finanssektorn, dvs. Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland. Finansinspektionen är skyldig att lämna uppgifter till Europeiska bankmyndigheten också med stöd av 3 a § 5 mom. i lagen om Finansinspektionen (878/2008). 

5 §.Vissa myndigheters allmänna omsorgsplikt. Det föreslås att 1 mom. ändras genom att Brottspåföljdsmyndigheten läggs till som myndighet med sådan omsorgsplikt som avses i bestämmelsen. Ändringen innebär att Brottspåföljdsmyndigheten i sin verksamhet ska se till att uppmärksamhet riktas på förhindrande och avslöjande av penningtvätt och finansiering av terrorism och på att tvivelaktiga transaktioner som uppdagas i samband med skötseln av myndighetens uppgifter anmäls till centralen för utredning av penningtvätt.  

Med att rikta uppmärksamhet avses i bestämmelsen att de myndigheter som omfattas av omsorgsplikten i sin egen verksamhet ska kunna rikta uppmärksamhet till ovanliga händelser så att de inte genom sin egen verksamhet främjar brottslig verksamhet eller gör sig skyldiga till penningtvätt av oaktsamhet. Det är möjligt att fästa uppmärksamhet vid ovanliga händelser, om myndigheten till exempel har gett personalen lämplig utbildning i ämnet. Det innebär dock inte att de myndigheter som omfattas av omsorgsplikten får en ny uppgift som gäller att söka efter fall av penningtvätt eller brottslig verksamhet. För att fullgöra omsorgsplikten behöver Brottspåföljdsmyndigheten inte bedöma om en tvivelaktig transaktion som kommit till myndigheternas kännedom eller en viss persons verksamhet uppfyller rekvisitet för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Ändringen innebär inte att Brottspåföljdsmyndigheten blir behörig myndighet när det gäller förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism eller brottsbekämpning, och det är inte heller fråga om sådan rapporteringsskyldighet som avses i penningtvättslagen. Ändringen ökar alltså inte Brottspåföljdsmyndighetens befogenheter.  

Brottspåföljdsmyndigheten ska underrätta centralen för utredning av penningtvätt om de iakttagelser av tvivelaktiga transaktioner som gjorts i samband med utövandet av de befogenheter som föreskrivits för myndigheten. Den som omfattas av omsorgsplikten har rätt och skyldighet att anmäla när det finns grunder för att göra en anmälan i ärendet. Bestämmelsen ger den myndighet som nämns i bestämmelsen rätt att till centralen för utredning av penningtvätt lämna ut endast sådana uppgifter som myndigheten har fått tillgång till med stöd av den rätt att få uppgifter som föreskrivs annanstans i lag. Den omsorgsplikt som det föreskrivs om i paragrafen är inte i sig en bestämmelse som berättigar till information. 

Det föreslås att 1 och 2 mom. samtidigt ändras så att namnen på tull-, gränsbevaknings-, skatte- och utsökningsmyndigheterna som nämns i momenten i fråga korrigeras till de namn på myndigheterna i fråga som för närvarande är i bruk, dvs. Tullen, Gränsbevakningsväsendet, Skatteförvaltningen och Utsökningsverket. 

Det föreslås att 1 mom. dessutom ändras genom en strykning av villkoret att Tullen, Gränsbevakningsväsendet, Skatteförvaltningen, Utsökningsverket och konkursombudsmannen i sin verksamhet ska se till att uppmärksamhet riktas på att misstanke om finansiering av terrorism som uppkommer i samband med att de sköter sina uppgifter anmäls till centralen för utredning av penningtvätt. Ändringsförslaget hänför sig till den nya 20 punkt som föreslås i 1 kap. 4 §, där tvivelaktig transaktion definieras. Enligt förslaget ska definitionen av en tvivelaktig transaktion omfatta misstanke om finansiering av terrorism och det är därför inte längre nödvändigt att föreskriva om den separat i denna bestämmelse. 

7.2  Lagen om Finansinspektionen

3 §. Uppgifter. Det föreslås att 2 mom.5 punkten ändras så att det i bestämmelsen i enlighet med namnet på den gällande penningtvättslagen hänvisas till bestämmelser och föreskrifter om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Samtidigt föreslås det att 2 mom. 5 punkten kompletteras så att Finansinspektionen också ska övervaka att finansmarknadsaktörerna iakttar EU:s sanktionsförordningar och beslut som meddelats med stöd av frysningslagen. 

Ändringsförslaget har samband med den föreslagna 3 kap. 16 § i penningtvättslagen om kundkontroll i samband med frysning av tillgångar och genom den införlivas de skyldigheter i den föreslagna bestämmelsen som gäller Finansinspektionens tillsynsobjekt med Finansinspektionens uppgifter.  

20 b §.Rätt att få uppgifter av myndigheter och aktörer som sköter offentliga uppdrag. Det föreslås att det till 3 mom. 3 punkten fogas en bestämmelse om att Finansinspektionen har rätt att få uppgifter som avses i 20 b § 1 och 2 mom., om de behövs för iakttagandet av sanktionsförordningarna och beslut som meddelats med stöd av frysningslagen.