1.1  Bakgrund

Det europeiska systemet för finansiell tillsyn (eng. European System of Financial Supervision, ESFS) omfattar tre europeiska tillsynsmyndigheter, nämligen Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) (nedan tillsammans kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna), som övervakar och utfärdar föreskrifter för enskilda sektorer och institut. Dessutom övervakar Europeiska systemrisknämnden (ESRB) hela det finansiella systemet och samordnar EU:s politik för finansiell stabilitet. Systemet täcker därmed både makro- och mikrotillsynen av de finansiella marknaderna. Syftet för det europeiska systemet för finansiell tillsyn är att se till att de bestämmelser som gäller för den finansiella sektorn genomförs på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten och som säkerställer förtroendet för det finansiella systemet som helhet samt ger effektivt och tillräckligt skydd för konsumenter av finansiella tjänster.  

Det europeiska systemet för finansiell tillsyn reviderades 2019 genom följande EU-rättsakter: 

1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/ 2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel, nedan de europeiska finanstillsynsförordningarnas ändringsförordning eller ESFS-förordningen 

2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2176 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1092/2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd, nedan ESRB-förordningens ändringsförordning 

3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, nedan ESFS-direktivet. 

För de europeiska finanstillsynsförordningarnas ändringsförordning, ESRB-förordningens ändringsförordning och ESFS-direktivet används nedan i denna proposition den gemensamma benämningen översynspaketet för det europeiska systemet för finansiell tillsyn.  

ESFS-direktivet trädde i kraft den 30 december 2019. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. För att genomföra en del av ESFS-direktivet överlämnades den 23 januari 2020 regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av försäkringsbolagslagen och till vissa lagar som har samband med den (RP 108/2019 rd), som hade beretts vid social- och hälsovårdsministeriet. Med propositionen genomfördes artikel 2 i ESFS-direktivet nationellt. Artikeln gäller ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet, nedan Solvens II-direktivet. 

De övriga bestämmelserna i ESFS-direktivet än den artikel 2 som genomförts genom RP 108/2019 rd genomförs nu nationellt genom denna proposition. Genom denna proposition företas också sådana ändringar av den nationella lagstiftningen som de europeiska finanstillsynsförordningarnas ändringsförordning förutsätter. 

1.2  Beredning

2.1  Målsättning

De europeiska tillsynsmyndigheterna inrättades efter 2008 års finanskris för att främja och övervaka att det gemensamma regelverket tillämpas enhetligt i alla medlemsstater. Verksamheten för det europeiska systemet för finansiell tillsyn inleddes vid ingången av 2011 när följande EU-förordningar om det trädde i kraft:  

1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, nedan EBA-förordningen 

2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, nedan EIOPA-förordningen 

3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG, nedan Esma-förordningen 

4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd, nedan ESRB-förordningen. 

För EBA-förordningen, EIOPA-förordningen och Esma-förordningen används i denna proposition den gemensamma benämningen de europeiska finanstillsynsförordningarna.  

De europeiska tillsynsmyndigheterna har bidragit till att harmonisera regleringen av de finansiella marknaderna i Europeiska unionen genom att lämna underlag för kommissionens lagstiftningsinitiativ till förordningar och direktiv. De europeiska tillsynsmyndigheterna har också överlämnat förslag till närmare tekniska standarder till kommissionen, som därefter har antagits som delegerade akter och genomförandeakter. De europeiska tillsynsmyndigheterna har dessutom bidragit till ökad konvergens i tillsynen över de finansiella marknaderna och i tillsynspraxis genom att meddela anvisningar för behöriga myndigheter, finansiella institut och finansmarknadsaktörerna samt genom att samordna inbördes utvärderingar av tillsynspraxis i olika medlemsstater. Andra instrument som de europeiska tillsynsmyndigheterna förfogar över för att bidra till ökad konvergens i tillsynen och i tillsynspraxis är jämkning av tvister mellan behöriga myndigheter och unionsrättens överträdelseförfarande. 

Enligt kommissionen har de europeiska tillsynsmyndigheterna dock inte under sina sex första verksamhetsår aktivt använt alla sina instrument för att främja en enhetlig tillsyn. En effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster har dock ansetts vara avgörande för att undanröja regelarbitrage mellan medlemsstaterna när de utövar tillsyn. På så sätt blir det möjligt att snabba på marknadsintegrationen och realisera de möjligheter som en inre marknad kan erbjuda finansinstitut och finansmarknadsaktörer samt investerare. 

I de europeiska finanstillsynsförordningarna görs ändringar som syftar till att göra de europeiska tillsynsmyndigheternas beslutsfattande mer oberoende och stärka deras nuvarande befogenheter. Ytterligare befogenheter som tilldelas de europeiska tillsynsmyndigheterna för att de ska kunna nå sina mål förutsätter en lämplig förvaltnings- och styrningsstruktur, effektivt utnyttjande av resurser och tillräcklig finansiering. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna inte har tillräcklig finansiering eller inte styrs på ett effektivt sätt räcker det inte bara med att utöka deras befogenheter för att de ska kunna nå sina mål (skäl 4 i ingressen till ESFS-förordningen). 

2.2  De europeiska finanstillsynsförordningarnas ändringsförordning

2.3  ESRB-förordningens ändringsförordning

ESRB-förordningen innehåller bestämmelser om den europeiska systemrisknämnden och dess uppgifter. ESRB ska ansvara för makrotillsynen av det finansiella systemet i unionen, i syfte att bidra till att förhindra eller minska systemrisker för den finansiella stabiliteten i unionen som kan uppstå på grund av utvecklingen inom det finansiella systemet, med beaktande av den makroekonomiska utvecklingen, så att omfattande finansiella krissituationer kan undvikas.  

I samband med översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn har ESRB-förordningen ändrats med avseende på ESRB:s förvaltning. Skapandet av bankunionen efter inrättandet av ESRB har beaktats i förordningen på så vis att ordföranden för ECB:s tillsynsnämnd och ordföranden för den gemensamma resolutionsnämnden har lagts till som ledamöter utan rösträtt i ESRB:s styrelse. Samtidigt har ECB:s ordförandes tidigare interimistiska roll som ordförande i ESRB permanentats. Ordföranden får delegera uppgifter, till exempel uppgifter som handlar om att företräda ESRB utåt och bland annat presentationen av arbetsprogrammet, till förste vice ordföranden och om det behövs och är lämpligt, till andre vice ordföranden eller till sekretariatschefen. 

För att skapa flexibilitet i fråga om valet av styrelseledamöter med rösträtt får medlemsstaterna i fortsättningen som sin röstberättigade företrädare välja mellan den nationella centralbankschefen och en företrädare på hög nivå för en utsedd myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (nedan kreditinstitutsdirektivet) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, (nedan tillsynsförordningen), om den utsedda myndigheten har den ledande rollen vad gäller finansiell stabilitet inom sitt behörighetsområde. Denna flexibilitet i fråga om valet av styrelseledamoten med rösträtt påverkar inte de medlemsstater i vilka den nationella centralbanken är en utsedd myndighet enligt direktivet och förordningen ovan (artikel 1.4 a i ESRB-förordningens ändringsförordning). Förordningen har också preciserats genom en bestämmelse om att ingen styrelseledamot får ha någon funktion på en medlemsstats centrala regeringsnivå. Med anledning av det nationella handlingsutrymmet i fråga om valet av en styrelseledamot med rösträtt har också definitionen av styrelseledamöter utan rösträtt ändrats så att med förbehåll för medlemsstatens beslut om styrelseledamoten med rösträtt ska en företrädare på hög nivå per medlemsstat, från de nationella tillsynsmyndigheterna, en nationell myndighet som har anförtrotts genomförandet av makrotillsynspolitiken eller från den nationella centralbanken vara styrelseledamot utan rösträtt. Om styrelseledamoten med rösträtt inte är den nationella centralbankschefen gäller dock att en företrädare på hög nivå för den nationella centralbanken ska vara styrelseledamot utan rösträtt (artikel 1.4 b i ESRB-förordningens ändringsförordning). 

Sekretessbestämmelserna om ESRB:s verksamhet har preciserats så att ESRB:s ledamöter från nationella centralbanker, nationella tillsynsmyndigheter och nationella myndigheter får förse nationella myndigheter och organ som ansvarar för det finansiella systemets stabilitet med information relaterad till de uppgifter som anförtrotts ESRB och som är nödvändig för utförandet av dessa myndigheters eller organs lagstadgade uppgifter. 

Vidare har ESRB:s befogenheter reviderats så att ESRB i fortsättningen får rikta varningar och rekommendationer även till ECB för de uppgifter som tilldelats ECB i enlighet med artiklarna 4.1, 4.2 och 5.2 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (nedan SSM-förordningen). Också de resolutionsmyndigheter som utsetts av medlemsstaterna och den gemensamma resolutionsnämnden har lagts till som potentiella mottagare.  

2.4  ESFS-direktivet

3.1  Lagen om handel med finansiella instrument

Genom översynspaketet för det europeiska systemet för finansiell tillsyn ändras MiFID II-direktivet, som har genomförts nationellt genom lagen om investeringstjänster (747/2012), lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017) och lagen om Finansinspektionen (878/2008) (RP HE 151/2017 rd). Ändringarna av MiFID II-direktivet berör i första hand lagen om handel med finansiella instrument, som ska tillämpas på ordnande av handel med finansiella instrument och på offentliggörande av information om handel med finansiella instrument. Lagen innehåller bestämmelser om bland annat drift av reglerade marknader och organisering av verksamheten på en reglerad marknad, krav på multilaterala och organiserade handelsplattformer samt transparenskrav för handeln samt datarapporteringstjänster. 

MiFID II-direktivets bestämmelser om datarapporteringstjänster har genomförts i huvudsak genom 8 och 9 kap. i lagen om handel med finansiella instrument. Genom kapitlen har bestämmelserna i avdelning V i MiFID II-direktivet genomförts, vilka nu har överförts till MiFIR-förordningen i samband med översynspaketet för det europeiska systemet för finansiell tillsyn. Det gäller att upphäva de nationella bestämmelserna till denna del. Samtidigt gäller det att reducera lagens tillämpningsområde och definitioner i fråga om den reglering som flyttats till förordningen. 

I 8 kap. i lagen om handel med finansiella instrument ingår också sådana bestämmelser som inte direkt är en följd av regleringsskyldigheten enligt MiFID II-direktivet. Vad som i 8 kap. 6 § föreskrivs om tillförlitlighet hos betydande ägare i en leverantör av datarapporteringstjänster är exempel på krav som ställs på leverantörer av datarapporteringstjänster. För upprätthållande av kundernas och allmänhetens förtroende för finansmarknaden har med stöd av paragrafen på betydande ägare i en leverantör av datarapporteringstjänster tillämpats samma slags krav som de som i lagen om finansieringstjänster föreskrivs om tillförlitlighet i fråga om betydande ägare i ett värdepappersföretag (RP 151/2017 rd, s. 194–195). I 8 kap. 13 § i lagen om handel med finansiella instrument föreskrivs i sin tur om krav på minimikapital för en leverantör av datarapporteringstjänster. Kravet är att leverantören av datarapporteringstjänster ska ha haft ett aktiekapital på minst 50 000 euro när verksamheten inleds eller alternativt ansvarsförsäkring som gäller i alla EES-stater. Lagen innehåller dessutom bestämmelser om anmälan om aktieförvärv (8 kap. 18 §) och förbud mot att förvärva aktier (8 kap. 19 §), vilka förpliktar till att underrätta Finansinspektionen om avsikt att förvärva en betydande ägar- och röstandel i en leverantör av datarapporteringstjänster och med stöd av vilka Finansinspektionen kan förbjuda förvärv av aktierna. Eftersom de materiella bestämmelserna om rätt att tillhandahålla datarapporteringstjänster och om organisatoriska krav på verksamheten hos leverantörer av datarapporteringstjänster överförs till en direkt tillämplig EU-förordning, måste även de nationella bestämmelser som gäller detta och som inte omfattas av direktivet upphävas för att skillnader i regleringen ska kunna undvikas och för att målen med översynspaketet för det europeiska systemet för finansiell tillsyn ska kunna nås. Även om Finansinspektionen med stöd av bestämmelsen om undantag fortsättningsvis kan komma att ha auktorisations- och tillsynsuppgifter relaterade till leverantörer av datarapporteringstjänster, kan en nationell reglering som kompletterar förordningen inte anses vara motiverad. 

I 2 kap. 1 § i lagen om handel med finansiella instrument föreskrivs det om tillstånd att driva en reglerad marknad och om annan tillåten verksamhet för en börs. Enligt bestämmelsen får en börs utöver en reglerad marknad bland annat driva datarapporteringstjänster. Eftersom den bakomliggande artikeln 59 i MiFID II-direktivet har upphävts, måste också den nationella bestämmelsen om detta upphävas. I fortsättningen har en börs direkt med stöd av artikel 27b.2 i MiFIR-förordningen rätt att tillhandahålla tjänster som ett godkänt publiceringsarrangemang, en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation eller en godkänd rapporteringsmekanism, förutsatt att Esma eller Finansinspektionen först kontrollerat att börsen uppfyller kraven i avdelning IVa kapitel 1 i förordningen. Finansinspektionens roll som förhandsgranskare begränsar sig likväl till situationer där börsen börjar tillhandahålla tjänster för godkänt publiceringsarrangemang eller godkänd rapporteringsmekanism. Vad gäller tjänster som tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation har det i MiFIR-förordningen inte inbegripits någon möjlighet att i lagstiftning på lägre nivå fastställa ett tröskelvärde sådant att tillsynen förblir hos den nationella behöriga myndigheten när detta underskrids. Eftersom den myndighet som enligt 2 kap. 1 § ansvarar för börstillstånd är finansministeriet, kräver komplettering av ett börstillstånd med tjänster för tillhandahållande av godkänt publiceringsarrangemang eller godkänd rapporteringsmekanism i praktiken ett nära samarbete mellan finansministeriet och Finansinspektionen. 

Enligt 10 kap. 1 § i lagen om handel med finansiella instrument utövar Finansinspektionen tillsyn över efterlevnaden av den lagen samt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats och börsregler som fastställts med stöd av den. I lagen ska det i enlighet med det nya stycke som lagts till artikel 22 i MiFID II-direktivet föreskrivas om Finansinspektionens uppgifter när Finansinspektionen i enlighet med det undantag som anges i förordningen auktoriserar och övervakar ett godkänt publiceringsarrangemang eller en godkänd rapporteringsmekanism.  

Bestämmelserna om administrativa påföljder i 12 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument ska ändras så som artikel 1.5 i ESFS-direktivet förutsätter i fråga om de i förteckningen nämnda bestämmelser i MiFIR-förordningen beträffande vilka överträdelser ska sanktioneras. Dessutom gäller det att ändra straffbestämmelsen i 13 kap. 2 § så att den täcker endast verksamhet som regleras i lagen.  

3.2  Lagen om Finansinspektionen

Lagen om Finansinspektionen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens uppgifter, förvaltning och tillsynsbefogenheter. Enligt lagen ska Finansinspektionen utöva tillsyn över finansmarknadsaktörernas verksamhet enligt vad som föreskrivs i den lagen och i någon annan lag. Dessutom främjar Finansinspektionen goda förfaranden på finansmarknaden och allmänhetens kunskaper om finansmarknaden. Finansinspektionen fullgör sina uppgifter genom att bland annat bevilja finansmarknadsaktörer verksamhetstillstånd, registrera dem och fastställa stadgarna för deras verksamhet. Vidare övervakar Finansinspektionen att finansmarknadsaktörerna iakttar de på dem tillämpliga bestämmelserna om finansmarknaden och med stöd av dem utfärdade föreskrifter, villkoren i sina verksamhetstillstånd och stadgarna som gäller deras verksamhet.  

Finansinspektionen ska delta i det samarbete inom Europeiska unionen som sker inom ramen för det europeiska systemet för finansiell tillsyn och i annat internationellt myndighetssamarbete (3 § 3 mom. 7 punkten). Enligt 3 a § är Finansinspektionen en del av det europeiska system för finansiell tillsyn som avses i de europeiska finanstillsynsförordningarna samt i ESRB-förordningen. Syftet med systemet för finansiell tillsyn är att säkerställa tillsynen över Europeiska unionens finansiella system. När Finansinspektionen utför sina uppgifter ska den bland annat beakta de europeiska tillsynsmyndigheternas beslut, anvisningar och rekommendationer, ESRB:s rekommendationer och de av kommissionens rättsakter som innehåller tekniska standarder och som kommissionen utfärdar med stöd av den behörighet som kommissionen har enligt de europeiska finanstillsynsförordningarna. Finansinspektionen ska i sådana fall som avses i Europeiska unionens rättsakter, i enlighet med de europeiska finanstillsynsförordningarna och ESRB-förordningen samarbeta med de europeiska tillsynsmyndigheterna, deras gemensamma kommitté samt med ESRB. Finansinspektionens direktör är på tjänstens vägnar medlem i de europeiska tillsynsmyndigheternas tillsynsstyrelse.  

De ändringar som inom översynspaketet för det europeiska systemet för finansiell tillsyn gjorts i de europeiska finanstillsynsförordningarna påverkar också Finansinspektionens samarbete inom systemet. Finansinspektionen ska i sin verksamhet beakta unionens strategiska tillsynsprioriteringar som fastställts av de europeiska tillsynsmyndigheterna och delta i de samordningsgrupper som dessa inrättat. Översynspaketet för det europeiska systemet för finansiell tillsyn kommer bland annat att effektivisera de nationella behöriga myndigheternas inbördes utvärderingsprocess och utöka Finansinspektionens övriga samarbete inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn. De europeiska finanstillsynsförordningarnas ändringsförordning är dock en sådan förordning som avses i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och som har allmän giltighet. Den ska till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. En förordning behöver således inte i sig sättas i kraft nationellt. Den nuvarande regleringen av Finansinspektionen kommer uppskattningsvis att innebära att Finansinspektionen även i fortsättningen kan vara verksam som en del av det europeiska systemet för finansiell tillsyn med beaktande av ändringarna av de europeiska finanstillsynsförordningarna.  

I lagen om Finansinspektionen gäller det dock att beakta ändringarna av MiFIR-förordningen och förordningen om referensvärden till den del Finansinspektionens tillsynsuppgifter överförs till Esma. Beträffande leverantörer av datarapporteringstjänster måste bestämmelserna om Finansinspektionens tillsynsobjekt i 4 § ändras så att definitionen av tillsynsobjekt täcker sådana godkända publiceringsarrangemang och godkända rapporteringsmekanismer som auktoriseras av Finansinspektionen och alltjämt kommer att omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Ändringen är nödvändig för att Finansinspektionen ska kunna rikta lagstadgade tillsynsbefogenheter och administrativa påföljder till dessa aktörer.  

Vidare måste Finansinspektionens uppgifter som i förordningen om referensvärden avsedd behörig myndighet preciseras så att de motsvarar de ändringar som gjorts i den förordningen med avseende på uppgiftsfördelningen mellan Esma och de nationella behöriga myndigheterna. För att lagen ska vara lättare att förstå är det befogat att övergå till att använda den finska kortformen ”vertailuarvoasetus”, eftersom den nuvarande kortformen ”viitearvoasetus” kan anses vara vilseledande och motstridig med tanke på innehållet i förordningen.  

Allt sedan den europeiska systemrisknämnden inrättades har chefdirektören för Finlands bank varit Finlands styrelseledamot med rösträtt. Finansinspektionens direktör har i sin tur direkt med stöd av ESRB-förordningen deltagit i ESRB:s verksamhet som styrelseledamot utan rösträtt. Ändringsförordningen till ESRB-förordningen har skapat flexibilitet för medlemsstaterna i fråga om valet av styrelseledamöter. Sammansättningen för ESRB:s styrelseledamöter med rösträtt har ändrats så att medlemsstaterna i vilka den nationella centralbanken inte är utsedd myndighet enligt kreditinstitutsdirektivet eller tillsynsförordningen och i vilka den utsedda myndigheten har den ledande rollen vad gäller finansiell stabilitet inom sitt behörighetsområde alternativt får nominera en företrädare på hög nivå för en utsedd myndighet enligt kreditinstitutsdirektivet eller tillsynsdirektivet (den ändrade artikeln 6.1 b i ESRB-förordningen). I Finland är inte Finlands Bank en utsedd myndighet enligt kreditinstitutsdirektivet eller tillsynsdirektivet, utan Finansinspektionen är den myndigheten. Det är således möjligt att nationellt överväga optionen för medlemsstaterna. 

ESRB ansvarar för makrotillsynen av det finansiella systemet på unionsnivå. I Finland är det Finansinspektionens direktion som fattar beslut om makrostabilitetspolitiken (ibland även kallad makrotillsynspolitiken). Direktionen har i lagstiftningen getts befogenheter att använda olika verktyg för att nå makrostabilitetspolitiska mål. Dessa makrostabilitetsverktyg (ibland även kallade makrotillsynsverktyg) baserar sig på tillsynsförordningen och kreditinstitutsdirektivet, vilka kan kompletteras med nationell lagstiftning om separata befogenheter för den myndighet som svarar för makrotillsynen. Finlands Bank, finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet utnämner var för sig en medlem till Finansinspektionens direktion. Dessutom väljs ytterligare minst två andra medlemmar. För säkerställande av tillgången till information för Finansinspektionens direktion föreskrivs det i 12 § 1 mom. 4 punkten i lagen om Finansinspektionen att Finansinspektionens direktör ska hålla direktionen informerad om sådana omständigheter och initiativ som kommit fram genom ESRB:s verksamhet och som påverkar utvecklingen på finansmarknaden och lagstiftningen inom finanssektorn samt svara för andra redogörelser till direktionen. Direktionens roll som den som fattar beslut om Finlands makrostabilitetspolitik kan tala för alternativet att ordföranden för Finansinspektionens direktion ska utses till ESRB:s styrelseledamot med rösträtt. Till denna del bör dock den ändrade definitionen av ESRB:s styrelseledamot utan rösträtt beaktas. Om medlemsstatsoptionen tas i bruk, gäller direkt med stöd av förordningen att en företrädare på hög nivå för den nationella centralbanken är styrelseledamot utan rösträtt. Bestämmelsen leder i praktiken till att Finlands båda styrelseledamöter i ESRB kommer från Finlands Bank, eftersom en företrädare för Finlands Bank är ordförande för Finansinspektionens direktion. Det kan anses vara motiverat att låta situationen enligt nuläget stå kvar, det vill säga att båda myndigheterna är representerade i ESRB. 

3.3  Lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism

Penningtvättsdirektivet har genomförts nationellt genom lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017). Tillsyn över efterlevnaden av lagen utövas av Finansinspektionen, Polisstyrelsen, Patent- och registerstyrelsen och regionförvaltningsverket enligt de ansvarsområden som anges i 7 kap. 1 § 1 mom. Dessutom utövar advokatföreningen tillsyn över rapporteringsskyldiga enligt 1 kap. 2 § 2 mom. 12 punkten. Ändringarna av penningtvättsdirektivet ska beaktas i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism till den del de europeiska tillsynsmyndigheternas uppgifter har samlats hos EBA. På grund av detta gäller det att ändra 2 kap. 1 § i fråga om mottagarna av den bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism. Likaså gäller det att ändra 8 kap. 11 § så att det föreskrivs att påföljder för kreditinstitut och finansiella institut ska rapporteras till EBA.  

De europeiska finanstillsynsförordningarnas ändringsförordning ändrar det nuvarande tillsynsramverket för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism med avseende på de särskilda uppgifter som EBA tilldelas när det gäller att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. I Finland ska de nationella tillsynsmyndigheterna i fortsättningen direkt med stöd av EBA-förordningen bland annat förse EBA med information till dess centrala databas om de brister de upptäckt avseende förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism samt om de åtgärder de har vidtagit. Tillsynsmyndigheterna har å sin sida rätt att begära information av EBA, och EBA ska säkerställa att information som samlats i den centrala databasen görs tillgänglig för tillsynsmyndigheterna konfidentiellt och enligt behov. EBA får begära att tillsynsmyndigheterna utreder överträdelser från en finanssektorsaktörs sida och överväga att påföra aktören sanktioner med avseende på sådana överträdelser. Tillsynsmyndigheterna ska uppfylla alla begäranden som riktas till dem och underrätta EBA om de åtgärder som de har vidtagit. 

Eftersom fler än en myndighet i Finland har befogenhet att säkerställa finanssektorsaktörernas efterlevnad av penningtvättsdirektivet, får Finland utnämna en företrädare för varje behörig myndighet till den permanenta interna kommitté för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som EBA inrättat (den nya artikeln 9a.8 i EBA-förordningen). Finland har dock bara en röst oberoende av hur många behöriga myndigheter som är företrädda under mötet. Det bedöms att Finlands representation och utövande av rösträtt kan ordnas tillräckligt väl via tillsynsmyndigheternas nuvarande samarbetsarrangemang utan några uttryckliga bestämmelser om saken. 

Även om de ändringar i EBA-förordningen som innebär att EBA får en större roll vid samordningen och tillsynen av förhindrandet av penningtvätt och av finansiering av terrorism på EU-nivå inte direkt förutsätter ändringar i den nationella lagstiftningen, är det motiverat att i lagen införa en informativ bestämmelse som gör det lättare att greppa den tillsyn som gäller hindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism som helhet. 

3.4  Lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift

För att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet tas det ut åtgärdsavgifter och tillsynsavgifter. Lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift (879/2008) innehåller detaljerade bestämmelser om vilka som är avgiftsskyldiga och hur tillsynsavgiften för olika avgiftsskyldiga bestäms. När uppgifter som rör auktorisation av och tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster till vissa delar överförs från Finansinspektionen till Esma, gäller det att ändra lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift så att den motsvarar de ändrade tillsynsuppgifterna. Lagen kommer alltjämt att föreskriva om grundavgifterna för tillhandahållande av datarapporteringstjänster när Finansinspektionen svarar för tillsynen över verksamheten.  

Till den del uppgifter som rör auktorisation av och tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster överförs på Esma kan Esma debitera auktorisations- och tillsynsavgifter för dem med stöd av den nya artikeln 38n i MiFIR-förordningen. Dessa avgifter ska helt täcka varje kostnad som de behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt den förordningen, särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 38o. Kommissionen ska komplettera förordningen med en delegerad akt där det anges närmare vilken typ av avgifter och i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas. 

3.5  Lagen om investeringstjänster

Lagen föreskriver om tillhandahållande av investeringstjänster och bedrivande av investeringsverksamhet. Den innehåller bestämmelser om beviljande av verksamhetstillstånd för värdepappersföretag och organisatoriska krav på verksamheten. Vidare ingår bestämmelser om värdepappersföretags förfaranden i kundförhållanden och om ersättningsfonden för investerarskydd. En betydande del av bestämmelserna i MiFID II-direktivet har genomförts nationellt genom lagen om investeringstjänster.  

I 2 kap. 3 § finns det bestämmelser om värdepappersföretags sidotjänster och rätt att tillhandahålla datarapporteringstjänster. Enligt 2 mom. i den paragrafen får ett värdepappersföretag som ordnar multilateral eller organiserad handel dessutom upprätthålla och tillhandahålla sådana datarapporteringstjänster som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 19 punkten i lagen om handel med finansiella instrument. Eftersom den bakomliggande artikel 59 i MiFID II-direktivet har upphävts, måste också den nationella bestämmelsen om detta upphävas.  

3.6  Direktivbestämmelser som inte behöver genomföras nationellt

4.1  De viktigaste förslagen

I lagen om handel med finansiella instrument föreslås ändringar som är nödvändiga med avseende på överföringen av bestämmelserna om datarapporteringstjänster till den direkt tillämpliga MiFIR-förordningen och överföringen av tillsynen över leverantörer av datarapporteringstjänster från Finansinspektionen till Esma. Bestämmelserna om datarapporteringstjänster i lagens 8 kap. och om organisatoriska krav på verksamheten hos en leverantör av datarapporteringstjänster i 9 kap. föreslås bli helt och hållet upphävda. Till den del den gällande lagen innehåller sådana nationella bestämmelser om tillhandahållande av datarapporteringstjänster som inte grundar sig på MiFID II-direktivet föreslås också de bestämmelserna bli upphävda för att regleringsskillnader ska undvikas.  

I lagen om handel med finansiella instrument föreslås på det sätt som ESFS-direktivet förutsätter bestämmelser om Finansinspektionens uppgifter när den auktoriserar godkända rapporteringsmekanismer eller godkända publiceringsarrangemang och övervakar dem med stöd av det undantag som anges i MiFIR-förordningen. I lagen föreslås dessutom bestämmelser om de administrativa påföljder som ESFS-direktivet förutsätter vid överträdelse av eller försummelse att iaktta MiFIR-förordningens bestämmelser om tillhandahållande av datarapporteringstjänster. I lagen föreskrivs enligt förslaget också om kanaler för rapportering om överträdelser. 

Det föreslås att lagen om Finansinspektionen ändras i fråga om tillsynen över leverantörer av datarapporteringstjänster. I lagen avsedda tillsynsobjekt för Finansinspektionen är enligt förslaget sådana i MiFIR-förordningen avsedda godkända publiceringsarrangemang och godkända rapporteringsmekanismer som Finansinspektionen auktoriserar med stöd av förordningen och som ska fortsätta att stå under Finansinspektionens tillsyn. I 26 och 27 § uppdateras Finansinspektionens tillsynsbefogenheter också så att de stämmer överens med tillsynsbestämmelserna för leverantörer av datarapporteringstjänster i MiFIR-förordningen och MiFID II-direktivet. I lagen beaktas vidare att tillsynen över administratörer av kritiska referensvärden i vissa situationer överförs från de nationella behöriga myndigheterna till Esma.  

Det föreslås inte att medlemsstatsoptionen enligt ESRB-förordningens ändringsförordning med avseende på en röstberättigad styrelseledamot i ESRB ska tas i bruk. Enligt optionen skulle Finland till sin röstberättigade styrelseledamot få utse en företrädare på hög nivå för en utsedd myndighet enligt kreditinstitutsdirektivet eller tillsynsförordningen, om den utsedda myndigheten har den ledande rollen vad gäller finansiell stabilitet inom sitt behörighetsområde. Eftersom utnyttjandet av medlemsstatsoptionen i praktiken skulle leda till att Finansinspektionen inte längre har någon egen företrädare i styrelsen, har det ansetts var ändamålsenligare att låta den gällande nationella situationen kvarstå oförändrad. Situationen kan omprövas senare, om det anses att det finns behov av att utnyttja optionen. 

I lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism föreslås ändringar som är nödvändiga för att beakta att uppgifterna som rör förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism samlas hos EBA på unionsnivå. Den gällande lagens hänvisningar till de europeiska tillsynsmyndigheterna ändras så att det hänvisas till EBA till följd av centraliseringen av befogenheterna.  

I lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift föreslås en bestämmelse enligt vilken i MiFIR-förordningen avsedda leverantörer av datarapporteringstjänster ska betala tillsynsavgifter till Finansinspektionen när Finansinspektionen med stöd av den förordningen ansvarar för tillsynen över dessa aktörer. 

I lagen om investeringstjänster tas enligt förslaget hänsyn till att bestämmelserna om leverantörer av datarapporteringstjänster överförts till den direkt tillämpliga MiFIR-förordningen. 

Förutom de ovan nämnda ändringar i den nationella lagstiftningen som sammanhänger med översynspaketet för det europeiska systemet för finansiell tillsyn föreslås i propositionen en del mindre ändringar i lagen om handel med finansiella instrument och i lagen om Finansinspektionen. Dessa ändringar är närmast av teknisk art. Genom dessa ändringar korrigeras fel i genomförandet som finns kvar i lagen. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

6.1  Lagen om handel med finansiella instrument

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner 

1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att hela paragrafen ändras. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. motsvarar gällande 1 och 2 mom. Gällande 3 mom. föreslås bli upphävt, eftersom det i lagen inte längre kommer att föreskrivas om leverantörer av datarapporteringstjänster. Regleringen av leverantörer av datarapporteringstjänster har överförts till den nya avdelningen IVa i MiFIR-förordningen. Det föreslagna 3 mom. motsvarar den informativa hänvisningsbestämmelsen till MiFIR-förordningen i gällande 4 mom. med den ändringen att det av förteckningen framgår att förordningens tillämpningsområde i fortsättningen omfattar även datarapporteringstjänster.  

2 §.Definitioner. Det föreslås att 1 mom. 19 och 21–24 punkten upphävs och att 20 och 31 punkten ändras. Definitionerna i 19 och 21–24 punkten hänvisar till datarapporteringstjänster och föreslås bli upphävda som obehövliga. Det föreslås att definitionen av leverantör av datarapporteringstjänster ska stå kvar i 20 punkten, men att det i definitionen hänvisas till definitionen enligt artikel 2.1 led 36a i MiFIR-förordningen. Definitionen av ledning i 31 punkten ändras så att hänvisningen till en leverantör av datarapporteringstjänster stryks.  

Genom förslaget genomförs artikel 1.2 i ESFS-direktivet (den ändrade lydelsen i artikel 4.1 led 36 samt de upphävda leden 52–54 och 63 i MiFID II-direktivet). 

2 kap. Drift av reglerade marknader 

1 §.Tillstånd att driva en reglerad marknad och annan tillåten verksamhet. Det föreslås att hela paragrafen ändras. Det föreslagna 1 mom. motsvarar gällande 1 mom.  

I 2 mom. stryks omnämnandet av att en börs får driva datarapporteringstjänster utöver en reglerad marknad. Bestämmelsen har baserat sig på artikel 59.2 i MiFID II-direktivet, vilken har upphävts i samband med justeringen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn. 

Det föreslagna 3 mom. stämmer överens med gällande 3 mom. så när som på lagtekniska korrigeringar. 

I 4 mom. föreslås en informativ hänvisning om att bestämmelser om en börs rätt att tillhandahålla tjänster som ett godkänt publiceringsarrangemang, en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation eller en godkänd rapporteringsmekanism finns i artikel 27b.2 i MiFIR-förordningen.  

Det föreslagna 5 mom. motsvarar gällande 4 mom., genom vilket en börs verksamhet begränsas till enbart sådan verksamhet som avses i paragrafen.  

Genom förslaget genomförs delvis artikel 1.4 i ESFS-direktivet. Enligt den punkten ska avdelning V (i synnerhet artikel 59.2) i MiFID II-direktivet utgå. 

3 kap. Organisering av verksamheten på en reglerad marknad 

11 §.Avbrytande eller avslutande av handel. Ordalydelsen i 6 mom. ändras så att en börs ska kunna be Finansinspektionen fastställa även beslut om avslutande av handeln som avses i 1, 2 eller 4 mom. I samband med genomförandet av MiFID II-direktivet kompletterades den nationella bestämmelsen så att den i överensstämmelse med artikel 52 i direktivet omfattar även en börs rätt att avsluta handeln. Enligt förarbetena till lagen har avsikten varit att i 6 mom. föreskriva om börsers möjlighet att be Finansinspektionen fastställa beslut om att avbryta eller förbjuda handel (RP 151/2017 rd, s. 182), men i sin nuvarande ordalydelse täcker momentet bara beslut om avbrytande av handel. För att klargöra rättsläget föreslås det att ordalydelsen i bestämmelsen preciseras. 

5 kap. Krav som tillämpas på multilaterala och organiserade handelsplattformar 

4 §.Hantering av intressekonflikter samt tillförlitliga system. Det föreslås att 2 mom. ändras. De bestämmelser som tillämpas på marknadsplatsoperatörer som ordnar multilateral eller organiserad handel ska enligt förslaget kompletteras med en hänvisning till 3 kap. 1 § 3 mom., där det föreskrivs om handelssystemens motståndskraft. Genom tillägget korrigeras det tidigare delvis bristfälliga genomförandet av artikel 18.5 i MiFID II-direktivet. Enligt artikel 18.5 i MiFID II-direktivet ska medlemsstaterna kräva att värdepappersföretag och marknadsoperatörer som driver en multilateral handelsplattform eller en organiserad handelsplattform efterlever artiklarna 48 och 49 och har infört alla de effektiva system, förfaranden och arrangemang som krävs för att göra detta. Artikel 48.1 i MiFID II-direktivet har genomförts nationellt genom 3 kap. 1 § 3 mom., varför det finns behov av att ge hänvisningen ett större omfång. Trots att även artikel 47.1 c, som enligt direktivet inte gäller multilaterala eller organiserade handelsplattformar, delvis genomförs i momentet, föreslås att hänvisningen utsträcks till att gälla hela momentet på grund av dess allmänna karaktär. 

III AVDELNINGEN Transparens i handeln 

Det föreslås att III avdelningens rubrik ändras så att den motsvarar de föreslagna ändringarna i innehållet i avdelningen genom att hänvisningen till datarapporteringstjänster stryks. 

7 kap. Transparenskrav för handel med finansiella instrument 

3 §.Avbrytande och förbjudande av systematisk internhandel. Paragrafens 3 mom. ändras enligt förslaget i överensstämmelse med de ändringar som gjorts i 3 kap. 11 § 6 mom. i försäkringsbolagslagen. Samtidigt föreslås att den felaktiga hänvisningen till 3 kap. 11 § 5 mom. ersätts med en hänvisning till 12 § 1 mom. i samma kapitel. 

8 kap. Rätt att tillhandahålla datarapporteringstjänster 

Hela kapitlet föreslås bli upphävt, eftersom den reglering som ingår i kapitlet överförs till avdelning IVa i MiFIR-förordningen. Genom förslaget genomförs delvis artikel 1.4 i ESFS-direktivet. Enligt den punkten ska avdelning V i MiFID II-direktivet utgå. 

9 kap. Organisatoriska krav på verksamheten hos en leverantör av datarapporteringstjänster 

Hela kapitlet föreslås bli upphävt, eftersom den reglering som ingår i kapitlet överförs till avdelning IVa i MiFIR-förordningen. Genom förslaget genomförs delvis artikel 1.4 i ESFS-direktivet. Enligt den punkten ska avdelning V i MiFID II-direktivet utgå.  

10 kap. Tillsyn, tystnadsplikt och särskilda befogenheter 

5 §.Tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster. Paragrafen är ny och innehåller nationella bestämmelser om tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster. I 1 mom. föreslås en informativ hänvisningsbestämmelse till avdelning IVa i MiFIR-förordningen. Den avdelningen kommer i fortsättningen att innehålla bestämmelser om auktorisation av och organisatoriska krav för samt tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster. I fortsättningen är det Esma som auktoriserar leverantörer av datarapporteringstjänster och som ansvarar för tillsynen över dem, om inte befogenheterna genom en delegerad akt som kommissionen antagit med stöd av artikel 2.3 i MiFIR-förordningen har överförts till den nationella behöriga myndigheten. 

Med stöd av artikel 2.3 i MiFIR-förordningen antar kommissionen en delegerad akt med kriterier för att identifiera sådana ARM och APA som, genom undantag från MiFIR-förordningen på grund av sin begränsade relevans för den inre marknaden, omfattas av auktorisation av en medlemsstats behöriga myndighet. När kommissionen antar den delegerade akten ska den beakta i vilken utsträckning tjänsterna tillhandahålls värdepappersföretag som är auktoriserade i endast en medlemsstat, hur stort antalet handelsrapporter eller transaktioner är samt huruvida den godkända rapporteringsmekanismen eller det godkända publiceringsarrangemanget är en del av en grupp finansmarknadsaktörer med gränsöverskridande verksamhet. 

I 2 mom. föreskrivs det om Finansinspektionens uppgifter när den med stöd av artikel 27b i MiFIR-förordningen auktoriserar och övervakar ett godkänt publiceringsarrangemang eller en godkänd rapporteringsmekanism. Finansinspektionen ska då övervaka verksamheten för en sådan leverantör av datarapporteringstjänster för att bedöma om de villkor för bedrivande av verksamheten som anges i MiFIR-förordningen uppfylls. Dessutom ska Finansinspektionen genomföra lämpliga åtgärder för att få tillgång till den information som behövs för att bedöma om villkoren är uppfyllda. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att vad som i 3 kap. 3 § föreskrivs om rapportering av överträdelser ska tillämpas också på de leverantörer av datarapporteringstjänster som är Finansinspektionens tillsynsobjekt. I bakgrunden till bestämmelsen finns artikel 73.2 i MiFID II-direktivet enligt vilken medlemsstaterna ska kräva att värdepappersföretag, marknadsoperatörer, leverantörer av datarapporteringstjänster, kreditinstitut i samband med investeringstjänster eller investeringsverksamhet och sidotjänster samt tredjelandsföretags filialer har inrättat lämpliga förfaranden för att deras anställda ska kunna anmäla potentiella eller faktiska överträdelser internt genom en särskild, oberoende och autonom kanal. Den bestämmelsen har inte ändrats i samband med översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn, och därför bör det alltjämt föreskrivas särskilt om krav för leverantörer av datarapporteringstjänster när Finansinspektionen är auktorisations- och tillsynsmyndighet. 

Genom förslaget genomförs artikel 1.3 i ESFS-direktivet (ett nytt andra stycke har lagts till i artikel 22 i MiFID II-direktivet). 

12 kap. Administrativa påföljder 

2 §. Påföljdsavgift. Det föreslås att 2 mom. 7 och 8 punkten upphävs, eftersom de bestämmelser som det hänvisas till i punkterna föreslås bli upphävda enligt vad som anförts ovan.  

Genom förslaget genomförs led i i artikel 1.5 a samt artikel 1.5 b i ESFS-direktivet (leden xxxviii–xxxx i artikel 70.3 a i MiFID II-direktivet upphävs och led a i artikel 70.4 i direktivet ändras). 

I det inledande stycket i3 mom. görs lagtekniska korrigeringar. Till momentet fogas också en ny 5 a-punkt, med en förteckning över de bestämmelser om leverantörer av datarapporteringstjänster i MiFIR-förordningen som leder till att en påföljdsavgift påförs om de inte iakttas eller om de försummas. Till dessa bestämmelser som omfattas av en påföljdsavgift hör artiklarna 27b.§, 27b.2 och 27b.4 om auktorisationskrav för leverantörer av datarapporteringstjänster, artiklarna 27f.1–27f.3 om krav på ledningsorganet hos en leverantör av datarapporteringstjänster, artiklarna 27g.1–27g.5 om organisatoriska krav för ett godkänt publiceringsarrangemang och artiklarna 27i.1–27i.4 om organisatoriska krav för en godkänd rapporteringsmekanism, om leverantören av rapporteringstjänster omfattas av ett undantag enligt andra stycket i artikel 27b.1. 

Genom förslaget genomförs led ii i artikel 1.5 a och artikel 1.5 b i ESFS-direktivet (led xxa i artikel 70.3 b samt artikel 70.4 b i MiFID II-direktivet). 

13 kap. Skadestånds- och straffbestämmelser 

2 §.Olovligt ordnande av handel med finansiella instrument. Det föreslås att hela paragrafen ändras. Det föreslås att omnämnandet av tillhandahållande av datarapporteringstjänster i strid med 8 kap. 1 eller 2 § stryks, varvid den verksamheten inte längre omfattas av straffbestämmelsen om olovligt ordnande av handel med finansiella instrument. De materiella bestämmelserna om tillhandahållande av datarapporteringstjänster har överförts till den direkt tillämpliga MiFIR-förordningen, och tillsynen över leverantörer av datarapporteringstjänster har med vissa undantag överförts till Esma. Även om Finansinspektionen alltjämt i vissa situationer kan auktorisera godkända publiceringsarrangemang eller godkända rapporteringsmekanismer och övervaka deras verksamhet, anses en nationell straffbestämmelse inte längre behövas till denna del. I övrigt föreslås straffbestämmelsen kvarstå oförändrad. 

6.2  Lagen om Finansinspektionen

4 §.Tillsynsobjekt. Det föreslås att 2 mom. 6 och 13 punkten ändras och att en ny 14 punkt fogas till momentet. Vidare föreslås det att 4 mom. 10 punkten ändras. Enligt förslaget ändras 2 mom. 6 punkten så att omnämnandet av i lagen om handel med finansiella instrument avsedda leverantörer av datarapporteringstjänster stryks bland auktoriserade tillsynsobjekt, eftersom definitionen har överförts till MiFIR-förordningen. I 13 punkten föreslås en lagteknisk ändring på grund av den nya 14 punkt som föreslås bli fogad till momentet. Enligt den nya 14 punkten omfattar i lagen avsedda auktoriserade tillsynsobjekt även ett godkänt publiceringsarrangemang och en godkänd rapporteringsmekanism som har auktoriserats av Finansinspektionen, som med stöd av artikel 27b.1 andra stycket i MiFIR-förordningen svarar för tillsynen över publiceringsarrangemanget eller rapporteringsmekanismen. Förslaget hänför sig till överföringen av auktorisations- och tillsynsuppgifter med avseende på leverantörer av datarapporteringstjänster från de nationella behöriga myndigheterna till Esma så att de nationella behöriga myndigheterna alltjämt i vissa situationer ska ha befogenheter som rör godkända publiceringsarrangemang och godkända rapporteringsmekanismer.  

I 4 mom. 10 punkten föreslås en teknisk ändring genom vilken kortformen för förordning (EU) 2016/1011 ändras till kortformen ”förordningen om referensvärden”. Den finska kortformen ändras till ”vertailuarvoasetus”. Förordningen gäller uttryckligen referensvärden, och därför kan den tidigare finska kortformen ”viitearvoasetus” anses vara vilseledande. ”Förordningen om referensvärden” och ”vertailuarvoasetus” är etablerade också inom kommissionens och Esmas arbete. 

5 §.Andra finansmarknadsaktörer. Det föreslås att 10, 32 och 33 punkten ändras. Enligt förslaget ändras 10 punkten så att hänvisningen till 8 kap. 18 § i lagen om handel med finansiella instrument stryks, eftersom det kapitlet föreslås bli upphävt. Till punkten fogas en hänvisning till 21 a och 21 c § i lagen om betalningsinstitut, där det föreskrivs om skyldigheten att underrätta Finansinspektionen om förvärv och avyttring av aktier eller andelar i institut för elektroniska pengar och betalningsinstitut. Det är nödvändigt att komplettera punkten med dessa rapporteringsskyldiga för att Finansinspektionen vid behov ska kunna tillämpa sina tillsynsbefogenheter enligt 3 kap. på dem. I 32 och 33 punkten föreslås en lagteknisk ändring för att uppdatera kortformen till ”förordningen om referensvärden”.  

21 §.Särskild rätt att få uppgifter i anslutning till marknadsmissbruk och tillsyn enligt förordningen om referensvärden. I paragrafens rubrik samt 4 och 5 mom. föreslås en lagteknisk ändring för uppdatering till kortformen ”förordningen om referensvärden”. 

24 §.Granskningsrätt. Det föreslås att 5 mom. ändras. Enligt förslaget görs en teknisk precisering genom vilken hänvisningen till Europeiska unionens direktiv ersätts med en allmännare hänvisning till Europeiska unionens rättsakter. I regleringen av finansmarknaden har användningen av förordningar i stället för direktiv ökat betydligt, och en del av de rättsakter som kan tillämpas på de europeiska tillsynsmyndigheterna och Finansinspektionen är numera förordningar. Förslaget innebär ingen förändring jämfört med nuläget, eftersom en europeisk tillsynsmyndighets rätt att delta i inspektioner i Finland inte behöver ha sin grund i paragrafen utan kan följa direkt av en tillämplig EU-rättsakt. 

26 §.Återkallande av verksamhetstillstånd och registrering samt därmed jämförbara förordnanden om avslutande av verksamhet. Enligt förslaget fogas till paragrafen ett nytt 9 mom. om att återkalla auktorisationen för sådana godkända publiceringsarrangemang och godkända rapporteringsmekanismer som Finansinspektionen har auktoriserat och som står under Finansinspektionens tillsyn. För de aktuella tillsynsobjektens del bestäms kriterierna för att återkalla en auktorisation i artiklarna 27e.1 och 27f.4 i MiFIR-förordningen som är direkt tillämpliga. Även när Finansinspektionen fattar sådana beslut ska den iaktta 3 mom. där det föreskrivs om Finansinspektionens skyldighet att före beslutet bereda tillsynsobjektet en skälig tid för att avhjälpa bristen, om det inte för att trygga uppnåendet av målen för tillsynen över finansmarknaden är nödvändigt att återkalla verksamhetstillståndet. 

Genom förslaget genomförs artikel 1.5 c i ESFS-direktivet (det ändrade led c i artikel 70.6 i MiFID-direktivet). 

27 §.Begränsning av verksamhet som baserar sig på verksamhetstillstånd eller registrering. Det föreslås att ett nytt 9 mom. fogas till paragrafen. I momentet föreskrivs det om Finansinspektionens rätt att begränsa verksamhet enligt godkända publiceringsarrangemang och godkända rapporteringsmekanismer som den har auktoriserat och som står under dess tillsyn enligt MiFIR-förordningen. En förutsättning för att verksamhet som står i samklang med auktorisationen ska kunna begränsas är att villkoren i artikel 27e i MiFIR-förordningen för att återkalla en auktorisation är uppfyllda. Enligt det ändrade led c i artikel 70.6 i MiFID II-direktivet ska de behöriga myndigheterna ha befogenheter att tillfälligt dra in eller återkalla en auktorisation i enlighet med artikel 27a i MiFIR-förordningen, om det godkända publiceringsarrangemanget eller den godkända rapporteringsmekanismen omfattas av ett undantag enligt artikel 2.3 i MiFIR-förordningen. I lagen om Finansinspektionen ingår ingen möjlighet att tillfälligt dra in auktorisationer, varför det föreslås att ett tillägg om detta infogas i paragrafen om begränsande av verksamhet.  

Genom förslaget genomförs artikel 1.5 c i ESFS-direktivet (det ändrade led c i artikel 70.6 i MiFID-direktivet). 

28 §.Begränsning av ledningens verksamhet. I paragrafens 7 mom. föreslås en lagteknisk ändring för uppdatering till kortformen ”förordningen om referensvärden”. 

32 a §.Förbud mot förvärv av ägarandelar. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras. I det inledande stycket i 1 mom. stryks hänvisningen till 8 kap. 18 § i lagen om handel med finansiella instrument, vilket föreslås bli upphävt, samt omnämnandena av leverantörer av datarapporteringstjänster och holdingbolag för leverantörer av datarapporteringstjänster, eftersom det inte längre föreskrivs om dessa i den lagen och Finansinspektionen följaktligen inte längre med stöd av den lagen kan förbjuda förvärv av ägarandelar. I övrigt motsvarar 1 mom. gällande lydelse. Det föreslås att den hänvisning till 8 kap. 18 § 5 mom. i lagen om handel med finansiella instrument som finns i 2 mom. stryks, eftersom det kapitlet föreslås bli upphävt.  

32 c §.Begränsning av de rättigheter som grundar sig på aktier och andelar. Det föreslås att 1 mom. ändras. I det inledande stycket stryks omnämnandena av leverantörer av datarapporteringstjänster och holdingföretag till leverantörer av datarapporteringstjänster, eftersom den reglering som gäller leverantörer av datarapporteringstjänster har överförts till MiFIR-förordningen. I 1 mom. 1 punkten stryks likaså hänvisningen till 8 kap. 18 § i lagen om handel med finansiella instrument stryks, eftersom det kapitlet föreslås bli upphävt.  

40 §.Påföljdsavgift. I 2 mom. 6 punkten föreslås en lagteknisk ändring för uppdatering till kortformen ”förordningen om referensvärden”. 

41 §.Påförande av påföljdsavgift. I paragrafens 3 mom. föreslås en lagteknisk ändring för uppdatering till kortformen ”förordningen om referensvärden”. 

41 a §.Påföljdsavgiftens maximibelopp i vissa fall. I paragrafens 12 mom. föreslås en lagteknisk ändring för uppdatering till kortformen ”förordningen om referensvärden”.  

49 a §.Information till de europeiska tillsynsmyndigheterna om organ som ger beslutsrekommendationer. Det föreslås att hela paragrafen ändras. I paragrafen görs ett tekniskt förtydligande på att så sätt att hänvisningen till EU-direktiv ersätts med en allmännare hänvisning till EU-rättsakter. Förslaget innebär ingen förändring jämfört med nuläget, eftersom Finansinspektionens skyldighet att lämna en europeisk tillsynsmyndighet information inte behöver ha sin grund i paragrafen utan redan tidigare har kunnat följa direkt av en tillämplig EU-rättsakt. 

50 b §.Hänskjutande av tvister till en europeisk tillsynsmyndighet. Det föreslås att det inledande stycket ändras I stycket görs ett tekniskt förtydligande på så sätt att hänvisningen till EU-direktiv ersätts med en allmännare hänvisning till EU-rättsakter.  

50 k §.Behörig myndighet enligt förordningen om referensvärden. Det föreslås att hela paragrafen ändras. Hänvisningen i paragrafen byts enligt förslaget ut mot en hänvisning till punkt 2 i artikel 40 i förordningen om referensvärden. I punkten föreskrivs det i fortsättningen om varje medlemsstats skyldighet att utse den behöriga myndigheten. 

53 §.Vägran att delta i tillsynssamarbete. Det föreslås att 2 mom. ändras. Enligt förslaget görs en teknisk precisering genom vilken hänvisningen till Europeiska unionens direktiv ersätts med en allmännare hänvisning till Europeiska unionens rättsakter. 

6.3  Lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism

1 kap. Allmänna bestämmelser 

4 §.Definitioner. Enligt förslaget fogas till 1 mom. en ny 14 a punkt där Europeiska banktillsynsförordningen definieras för användning i senare hänvisningar. Dessutom ändras 15 punkten. I den definieras i fortsättningen endast Europeiska bankmyndigheten i stället för europeiska tillsynsmyndigheter, eftersom den definitionen inte längre behövs i lagen. Förslaget hänför sig till reformen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn, där uppgifter som rör förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism inom de europeiska tillsynsmyndigheterna samlas hos EBA.  

2 kap. Riskbedömning 

1 §.Nationell bedömning av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism. Det föreslås att 1 mom. ändras så att den nationella bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i fortsättningen ska sändas enbart till EBA i stället för till de europeiska tillsynsmyndigheterna. Förslaget hänför sig till att befogenheter som rör förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism samlas hos EBA. Genom förslaget genomförs artikel 3.2 b i ESFS-direktivet (den ändrade första meningen i artikel 7.5 i penningtvättsdirektivet). 

8 kap. Administrativa påföljder 

11 §.Rapportering till Europeiska bankmyndigheten om påföljder för kreditinstitut och finansiella institut. Det föreslås att hela paragrafen ändras. Hänvisningarna till de europeiska tillsynsmyndigheterna i paragrafens rubrik och i 1 och 3 mom. ändras så att de gäller endast EBA. I övrigt motsvarar paragrafen gällande lydelse. Genom förslaget genomförs artikel 3.10 a i ESFS-direktivet (den ändrade punkt 1 i artikel 62 i penningtvättsdirektivet).  

9 kap. Särskilda bestämmelser 

3 a §.Samarbete med Europeiska bankmyndigheten. Paragrafen är ny. För att ge en tydligare helhetsbild av den tillsyn som syftar till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism ska paragrafen innehålla en informativ hänvisning till de nya artiklarna 9a, där det föreskrivs om särskilda uppgifter vid förhindrande och bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism, och 9b, där det föreskrivs om begäranden om utredning som Europeiska bankmyndigheten riktar till nationella behöriga myndigheter, i EBA-förordningen. De nya bestämmelserna ökar EBA:s roll på EU-nivå i fråga om samordningen och övervakningen av arbetet för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism.  

6.4  Lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift

5 §.Grundavgiften för avgiftsskyldiga som betalar proportionell tillsynsavgift. Det föreslås att tabellen i1 mom. ändras så att det i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster hänvisas till leverantörer av datarapporteringstjänster enligt MiFIR-förordningen i stället för enligt lagen om handel med finansiella instrument. När en avgiftsskyldig enligt 4 § tillhandahåller sådana datarapporteringstjänster som med stöd av MiFIR-förordningen omfattas av Finansinspektionens tillsynsansvar ska den avgiftsskyldige utöver en proportionell tillsynsavgift också betala den grundavgift som avses i denna paragraf. Bestämmelsen är tillämplig på exempelvis sådana värdepappersföretag som med stöd av artikel 27b.2 i MiFIR-förordningen utöver investeringstjänster också tillhandahåller tjänster som ett godkänt publiceringsarrangemang eller en godkänd rapporteringsmekanism. Grundavgiftens belopp kvarstår oförändrat.  

6 §.Grundavgift för övriga avgiftsskyldiga. Det föreslås att tabellen i 1 mom. ändras så att det i momentet föreskrivs om grundavgiften för ett godkänt publiceringsarrangemang och en godkänd rapporteringsmekanism enligt 4 § 2 mom. 14 punkten i lagen om Finansinspektionen i stället för om grundavgiften för leverantörer av datarapporteringstjänster enligt lagen om handel med finansiella instrument. Dessa kommer att vara andra avgiftsskyldiga än de som avses i 4 §, och de auktoriseras och övervakas av Finansinspektionen med stöd av MiFIR-förordningen. Grundavgiftens belopp motsvarar det belopp som i den gällande lagen anges för leverantörer av datarapporteringstjänster. I lagen föreslås dessutom en lagteknisk korrigering som gäller hänvisningen till MiFIR-förordningen. 

6.5  Lagen om investeringstjänster

2 kap. Rätt att tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet 

3 §.Sidotjänster och rätt att tillhandahålla datarapporteringstjänster. Det föreslås att 2 mom. ändras. I momentet föreskrivs inte längre om rätt för ett värdepappersföretag som ordnar multilateral eller organiserad handel att upprätthålla och tillhandahålla datarapporteringstjänster, eftersom detta i fortsättningen regleras genom artikel 27b.2 i MiFIR-förordningen. Till momentet fogas för tydlighet en informativ hänvisning till den förordningen. 

Genom förslaget genomförs delvis artikel 1.4 i ESFS-direktivet. Enligt den punkten ska avdelning V (i synnerhet artikel 59.2) i MiFID II-direktivet utgå. 

9.1  Samband med andra propositioner

Medan denna proposition behandlats har riksdagen gett sitt svar RSv 6/2021 rd angående regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av kärnenergilagen, 4 och 71 § i lagen om Finansinspektionen och lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift (RP 178/2020 rd), som har beretts vid arbets- och näringsministeriet. I lagförslag 3 i den aktuella propositionen ändras 5 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift delvis till samma delar som i denna proposition, varför de ändringar som genomförts i propositionen vid behov måste beaktas också i lagförslag 4 i denna proposition. 

Samtidigt med denna proposition behandlar riksdagen regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av bestämmelserna om finansiering av terrorism (RP 135/2020 rd), som har beretts vid justitieministeriet. I lagförslag 4 i propositionen föreslås det att 1 kap. 4 § 1 mom. i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism ändras, varför förslagen ska samstämmas vid behov. När det gäller detta moment behandlar riksdagen även som bäst regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, lagen om centralen för utredning av penningtvätt och 6 § i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton (RP 261/2020 rd). I lagförslag 1 i propositionen i fråga föreslås det också att 1 kap. 4 § 1 mom. i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism ändras, varför förslagen ska samstämmas vid behov. 

Samtidigt med denna proposition behandlar riksdagen regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om genomförande av kreditinstitutsdirektivet samt återhämtnings- och resolutionsdirektivet (RP 171/2020 rd), som har beretts vid finansministeriet. I lagförslag 3 i propositionen ändras 4 § 2 mom. och 26 § i lagen om Finansinspektionen till samma delar som i denna proposition, varför ändringarna bör beaktas i denna proposition.  

Samtidigt med denna proposition behandlar riksdagen regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om Finansinspektionen och till vissa lagar som har samband med den (RP 255/2020 rd), som har beretts vid finansministeriet. I lagförslag 1 i propositionen föreslås det att 40 § 2 mom. i lagen om Finansinspektionen ändras delvis till samma delar som i denna proposition, varför förslagen behöver samstämmas. De ändringar i 40 § 2 mom. 6 punkten i lagen om Finansinspektionen som föreslås i propositionen bör beaktas i lagförslag 2 i denna proposition.  

Samtidigt med denna proposition behandlar riksdagen också regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om investeringstjänster och lagen om Finansinspektionen och till vissa lagar som har samband med den (RP 16/2021 rd), som har beretts vid finansministeriet. I lagförslag 9 i propositionen föreslås det att 5 § i lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift ändras delvis till samma delar som i denna proposition, varför förslagen behöver samstämmas. 

Samtidigt med denna proposition behandlar riksdagen likaså regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om pensionsstiftelser, pensionskassor och försäkringskassor och till vissa lagar som har samband med den (RP 28/2021 rd), som har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet. I lagförslag 9 i propositionen ändras lagen om Finansinspektionen delvis till samma delar som i denna proposition, varför förslagen behöver samstämmas. Dessutom innehåller lagförslag 10 i propositionen ändringar som överlappar 5 § 1 mom. och 6 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift, varför förslagen behöver samstämmas. 

10.1  Näringsfrihet

Vad gäller lagförslag 2 i propositionen måste dess förhållande till näringsfriheten, som fastställs i 18 § i grundlagen, bedömas. Enligt 18 § 1 mom. har var och en har rätt att i enlighet med lag skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Grundlagsutskottet har i sina utlåtanden betraktat näringsfriheten som en grundlagsfäst huvudregel. Tillståndsplikt för näringsverksamhet har dock undantagsvis ansetts vara möjlig om ett viktigt och starkt samhälleligt intresse talar för det. Bestämmelser om tillståndsplikt ska utfärdas genom lag, och en sådan lag ska uppfylla de allmänna villkoren för lagar som inskränker grundläggande fri- och rättigheter. De föreskrivna begränsningarna i näringsfriheten bör vara exakta och noga avgränsade, och dessutom ska begränsningarnas omfattning och förutsättningarna för dem framgå av lagen (se t.ex. GrUU 69/2014 rd, s. 2, GrUU 65/2014 rd, s. 2 och GrUU 13/2014 rd, s. 2). 

Enligt 4 § 2 mom. 14 punkten i lagförslag 2 i propositionen avses med auktoriserade tillsynsobjekt för Finansinspektionen godkända publiceringsarrangemang enligt artikel 2.1.34 och godkända rapporteringsmekanismer enligt artikel 2.1.36 i MiFIR-förordningen som Finansinspektionen har auktoriserat och som enligt artikel 27b.1 andra stycket står under dess tillsyn. Förslaget baserar sig på ändringar i MiFIR-förordningen genom vilka uppgifter som rör beviljande av auktorisation samt tillsyn överförs från nationella behöriga myndigheter till Esma. De nationella behöriga myndigheterna ska alltjämt i vissa situationer ha befogenheter som rör godkända publiceringsarrangemang och godkända rapporteringsmekanismer. I kommissionens delegerade akt anges kriterier för att identifiera sådana godkända publiceringsarrangemang och godkända rapporteringsmekanismer som på grund av sin begränsade relevans för den inre marknaden auktoriseras av en medlemsstats behöriga myndighet i stället för Esma. 

Dessutom föreskrivs det i 27 § i lagförslag 2 om begränsning av verksamhet som baserar sig på verksamhetstillstånd. Finansinspektionen ges behörighet att begränsa ett i 4 § 2 mom. 14 punkten avsett auktoriserat tillsynsobjekts verksamhet som baserar sig på verksamhetstillstånd om villkoren i artikel 27e i MiFIR-förordningen för återkallande av auktorisationen är uppfyllda. Förslaget grundar sig på det ändrade led c i artikel 70.6 i MiFID II-direktivet. Bestämmelsen kompletterar den behöriga myndighetens rätt enligt artikel 27e i MiFIR-förordningen att återkalla auktorisationen för en leverantör av datarapporteringstjänster när villkoren i artikeln är uppfyllda.  

Finansmarknadslagstiftningen innehåller betydande lagbaserade inskränkningar av näringsfriheten. Att begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter är godtagbara kan för det första motiveras med behovet att skydda kundernas intressen inom finanssektorn och att trygga den finansiella stabiliteten och den allmänna tilliten till finansmarknadens funktion. Lagstiftningen förutsätter att företag som tillhandahåller finansiella tjänster och de aktörer som upprätthåller bassystemen för finansiella tjänster på förhand ansöker om auktorisation för verksamheten. På så sätt kan det säkerställas att företagen från första början har tillräckliga förutsättningar att driva verksamheten i enlighet med lagens krav. Det är dessutom viktigt att den lagstiftning och offentliga myndighetstillsyn som reglerar företagens verksamhet tryggar möjligheterna att uppnå de allmänna målen ovan. 

Skyldigheterna för leverantörer av datarapporteringstjänster att ha auktorisation är inte ny i sak. I 8 kap. 1 § i gällande lag om handel med finansiella instrument föreskrivs det att datarapporteringstjänster får tillhandahållas endast av företag som beviljats auktorisation enligt kapitlet i fråga samt av utländska leverantörer av EES-datarapporteringstjänster. Jämfört med nuläget innebär ändringen att det i fortsättningen föreskrivs om krav på verksamhetstillstånd för leverantörer av datarapporteringstjänster i MiFIR-förordningen och inte i nationell lag. Bestämmelserna om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter i fråga om de aktörer som den ska övervaka ska fortsättningsvis med undantag av artiklarna 27e och 27f finnas i nationell lag. Till Finansinspektionens tillsynsbefogenheter ska i fortsättningen också höra rätten att begränsa ett auktoriserat tillsynsobjekts verksamhet som baserar sig på verksamhetstillstånd om villkoren i artikel 27e i MiFIR-förordningen för återkallande av auktorisationen är uppfyllda. 

De bestämmelser om tillsyn över tillståndspliktig verksamhet som nämnts ovan är nödvändiga såväl för att de allmänna målen med finansmarknadslagstiftningen ska kunna nås som med anledning av de krav som ställs i MiFID II-direktivet och MiFIR-förordningen. Den föreslagna regleringen är inte problematisk med hänsyn till de allmänna krav som ställs på en lag som inskränker grundläggande fri- och rättigheter, eftersom den föreslagna tillståndsregleringen grundar sig på MiFIR-förordningen som är direkt tillämplig. Den föreslagna regleringen anses tillsammans med de villkor för auktorisation som anges i avdelning IVa i MiFIR-förordningen uppfylla också de allmänna villkor som ställs på lagar som inskränker grundläggande fri- och rättighet. De föreslagna begränsningarna i näringsfriheten är exakta och noga avgränsade. Det finns således godtagbara grunder för att i lagen begränsa i den grundläggande rättighet som avses i 18 § i grundlagen. 

10.2  Administrativa påföljder

I den nya 5 a-punkt som föreslås bli fogad till 12 kap. 2 § 3 mom. i lagförslag 1 föreskrivs det om påföljdsavgifter. Enligt grundlagsutskottets vedertagna tolkning är denna typ av avgifter administrativa påföljder av sanktionskaraktär som inte är skatter eller avgifter som avses i 81 § i grundlagen. Utskottet har i sak jämställt administrativa påföljder av sanktionskaraktär med straffrättsliga påföljder (se t.ex. GrUU 12/2019 rd, s. 7, GrUU 9/2018 rd, s. 2, GrUU 2/2017 rd, s. 4–5, GrUU 14/2013 rd och GrUU 17/2012 rd). Eftersom påförande av administrativa påföljder av sanktionskaraktär innebär utövning av offentlig makt, ska bestämmelser om dem med stöd av 2 § 3 mom. i grundlagen utfärdas genom lag. Utskottet har ansett att det vid påförande av administrativa påföljder är fråga om betydande utövning av offentlig makt och att bestämmelser om grunderna för betalningsskyldighet och avgiftens storlek samt om den betalningsskyldiges rättsskydd liksom om grunderna för att verkställa lagen därför ska utfärdas genom lag (se t.ex. GrUU 12/2019 rd, s. 7–8, GrUU 9/2018 rd, s. 2, GrUU 2/2017 rd, s. 5, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd och GrUU 9/2012 rd, s. 2/I). Utskottet har också ansett att även om det krav på exakthet som ingår i den straffrättsliga legalitetsprincipen i 8 § i grundlagen inte direkt gäller administrativa påföljder, kan inte det allmänna kravet på exakthet åsidosättas i ett sådant sammanhang (se till exempel GrUU 12/2019 rd, s. 7, GrUU 9/2018 rd, s. 3, GrUU 2/2017 rd, s. 5, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd och GrUU 9/2012 rd). Dessutom ska bestämmelserna uppfylla proportionalitetskraven i fråga om påföljderna (GrUU 2/2017 rd, s. 5, GrUU 28/2014 rd och GrUU 15/2014 rd). 

Enligt den föreslagna 5 a-punkten i 12 kap. 2 § 3 mom. i lagförslag 1 får Finansinspektionen också rätt att påföra påföljdsavgift som påföljd även för överträdelse av eller försummelse att iaktta bestämmelserna om vissa skyldigheter i de artiklar som fogats till MiFIR-förordningen. Strävan varit att i propositionen sammanjämka dels grundlagens krav på exakta och proportionerliga påföljder, dels förordningens krav på effektiva och avskräckande påföljder. De föreslagna administrativa påföljderna gör det möjligt att effektivt ingripa i förfaranden som strider mot förordningen, vilket bidrar till att effektivisera den offentliga tillsynen över tillhandahållandet av datarapporteringstjänster. De föreslagna administrativa påföljderna motsvarar också i hög grad de överträdelser och försummelser som redan enligt gällande lag omfattas av påföljdsavgift när bestämmelser om rätt att tillhandahålla datarapporteringstjänster och om organisatoriska krav på verksamheten hos leverantörer av datarapporteringstjänster utfärdades direkt genom nationell lag i stället för genom en direkt tillämplig förordning. Regleringen anses uppfylla kravet i 2 § 3 mom. i grundlagen enligt vilket bestämmelserna ska utfärdas genom lag samt kravet på proportionalitet. De bestämmelser som specificeras i punkten anses också till sitt innehåll uppfylla kraven på exakthet och noggrann avgränsning, eftersom de gärningar och försummelser som sanktioneras har karaktäriserats i lagen för att kunna specificeras. Utifrån det som anförts ovan bedömer regeringen att lagförslagen kan godkännas i vanlig lagstiftningsordning.