1.1  Sjukförsäkringslagen

7 kap. Allmänna förutsättningar för erhållande av dagpenningsförmåner

1 §.Rätt till sjukdagpenning enligt årsinkomst. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen har en försäkrad rätt till sjukdagpenning enligt arbetsinkomsterna, om hans eller hennes årsarbetsinkomster uppgår till minst 1 264 euro. Det föreslås att 11 kap. i sjukförsäkringslagen ändras så att begreppet arbetsinkomst slopas och dagpenningsförmån fastställs enligt årsinkomst. Av denna orsak föreslås det att ordalydelsen i momentet ändras så att en försäkrad har rätt till sjukdagpenning enligt årsinkomsterna, om hans eller hennes årsinkomster uppgår till minst 1 264 euro. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet. 

Paragrafens 2 mom. ska enligt förslaget slopas som onödigt, varvid det nuvarande 3 mom. blir 2 mom. Momentet gäller betalning av föräldradagpenning och specialvårdspenning enligt arbetsinkomsterna, om årsarbetsinkomsterna berättigar till en dagpenningsförmån som överstiger minimidagpenningsförmånen. Enligt det föreslagna 11 kap. i sjukförsäkringslagen ska dagpenningsförmånen fastställas enligt årsinkomst. En försäkrad har dock alltid rätt till minst minimibeloppet av föräldradagpenningen och specialvårdspenningen. Bestämmelser om detta finns i 7 kap. 3 § och 11 kap. 10 §.  

Det gällande 3 mom. som ska bli 2 mom. ändras så att den inkomstgräns som avses i 1 mom. och som berättigar till sjukdagpenning enligt årsinkomst ska justeras med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Bestämmelsen motsvarar det gällande 3 mom. enligt vilket arbetsinkomstbeloppet enligt 1 mom. justeras med en lönekoefficient.  

2 §.Rätt till dagpenningsförmån på grundval av en föregående förmån. Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom dagpenningsförmån inte längre kan fastställas på basis av en föregående förmån i och med att dagpenningsförmån ska fastställas enligt årsinkomst i enlighet med den föreslagna 11 kap. 2 §.  

3 §.Rätt till dagpenningsförmånens minimibelopp. Enligt 1 mom. ska en försäkrad ha rätt till sjukdagpenningens minimibelopp, om sjukdagpenningen understiger minimibeloppet beräknat enligt årsinkomst eller om den försäkrade inte alls har rätt till sjukdagpenning på grund av att hans eller hennes årsinkomst är för låg. En försäkrad ska enligt 2 mom. har rätt till minimibeloppet av föräldradagpenning och specialvårdspenning, om dagpenningen på basis av årsinkomsten skulle understiga dagpenningsförmånens minimibelopp. Paragrafen motsvarar den gällande 3 § enligt vilken en försäkrad har rätt till dagpenningsförmånens minimibelopp, om dagpenningsförmånen på grundval av arbetsinkomsten eller en föregående förmån skulle understiga minimibeloppet. 

8 kap. Sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning

1 §.Sjukdagpenning. Det föreslås att 3 och 4 mom. upphävs som onödiga. Bestämmelser om dagpenning vid smittsam sjukdom finns i 11 kap. 1 a § och den föreslagna 15 §. Bestämmelserna om dagpenning vid smittsam sjukdom trädde i kraft den 1 mars 2017. 

1 a §.Dagpenning vid smittsam sjukdom. I paragrafen föreskrivs det om rätt till dagpenning vid smittsam sjukdom. På dagpenning vid smittsam sjukdom tillämpas i princip bestämmelserna om sjukdagpenning. I 3 mom. föreskrivs det särskilt om de bestämmelser om sjukdagpenning som inte tillämpas på dagpenning vid smittsam sjukdom. Det föreslås att hänvisningen till de paragrafer som inte tillämpas på dagpenning vid smittsam sjukdom ska uppdateras så att den gäller motsvarande paragrafer i lagförslaget. Ändringen är teknisk.  

6 §.Förmåner som utgör hinder för sjukdagpenning. I paragrafen föreskrivs det om förmåner på grund av vilka en försäkrad inte har rätt till sjukdagpenning. Den föråldrade hänvisningen till lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990) i 1 mom. 3 punkten ersätts med den gällande lagstiftningen. Ändringen är teknisk. Inga ändringar görs i paragrafens 2 mom. där det anges att om en försäkrads moderskapspenningsperiod börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, har den försäkrade inte rätt till sjukdagpenning för ifrågavarande tid.  

Enligt det föreslagna 3 mom. ska en försäkrad som får pension som avses i 1 mom. 4—7 punkten, sjukpension som beviljats med stöd av 12 § 1 mom. i folkpensionslagen, full invalidpension, arbetslivspension eller partiell förtida ålderspension enligt arbetspensionslagarna och som är yngre än 68 år dock ha rätt till sjukdagpenning, om den försäkrade efter sin pensionering är i arbete och blir oförmögen att utföra det arbete som han eller hon som pensionerad har utfört omedelbart innan arbetsoförmågan började. Sjukdagpenningens belopp ska då räknas ut på basis av löne- och företagarinkomster under pensioneringstiden så som föreskrivs i 11 kap., med beaktande av 12 kap. 2 §. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar den gällande bestämmelsen enligt vilken sjukdagpenningens belopp räknas ut på grundval av intjänade arbetsinkomster under pensioneringstiden. Eftersom begreppet arbetsinkomst ska slopas i 11 kap. ska sjukdagpenning i fortsättningen fastställas på basis av löne- och företagarinkomster. Den årsinkomst som anges i den 2 § som föreslås i 11 kap. inbegriper också de förmåner som eventuellt beviljats en försäkrad. I de situationer som avses i momentet kan sjukdagpenning dock inte fastställas på basis av årsinkomst enligt 11 kap. 2 § eftersom den årsinkomst i vilken pensionen skulle ha beaktats som en förmånsbaserad inkomst inte motsvarar det inkomstbortfall som arbetsoförmågan orsakar en försäkrad. Det föreslagna 6 § 3 mom. utgör således till denna del ett undantag från begreppet årsinkomst enligt 11 kap. 2 §. Till övriga delar ska 11 kap. 2 § tillämpas. Löne- och företagarinkomster ska beaktas för de 12 kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan. Också 11 kap. 1 § om beräkning av sjukdagpenningens belopp ska tillämpas i de situationer som avses i momentet. Vad som i 12 kap. 2 § föreskrivs om avdrag av en primär förmån från sjukdagpenningen ska också tillämpas. Med andra ord ska en förmån som betalas för samma tid och på grund av samma arbetsoförmåga med stöd av en annan lag dras av från sjukdagpenningen.  

9 §.Sjukdagpenning efter maximitiden. I paragrafen föreskrivs det om betalning av sjukdagpenning efter maximitiden för sjukdagpenning. Det föreslås att den föråldrade hänvisningen till lagen om olycksfall i militärtjänst i 2 mom. ersätts med gällande lagstiftning. Ändringen är teknisk.  

10 §.Rätt för företagare till sjukdagpenning för självrisktiden. I paragrafen föreskrivs det om rätten till sjukdagpenning för en företagare som har en försäkring enligt lagen om pension för företagare under den självrisktid som avses i 7 § 1 mom. Det föreslås att 2 mom. ändras så att sjukdagpenning fastställs utifrån arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare så som föreskrivs i 11 kap. 4 §. Hänvisningen till den arbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen och den arbetsinkomst som uppgetts ska slopas eftersom sjukdagpenning i fortsättningen ska fastställas utifrån årsinkomst. 

13 §.Övriga bestämmelser som tillämpas på partiell sjukdagpenning. Enligt paragrafen ska i fråga om partiell sjukdagpenning tillämpas vad som föreskrivs om sjukdagpenning, om inte något annat föreskrivs. Det föreslås att den hänvisning till 11 kap. 5 a § som finns i 2 mom. ska korrigeras till en hänvisning till 11 kap. 8 §. Det är fråga om en teknisk ändring. 

11 kap. Beloppet av dagpenningsförmånerna

1 §.Beloppet av dagpenningsförmånerna enligt inkomst. Det föreslås att beloppet av dagpenningsförmånerna ska fastställas på basis av årsinkomst i stället för på basis av den årsarbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen. Det föreslås att ett nytt 1 mom. om detta fogas till paragrafen. Dessutom ska det i paragrafens rubrik och 2—4 mom. göras de korrigeringar som den föreslagna ändringen föranleder. Grunderna för fastställande av dagpenningsförmåner ska i övrigt inte ändras. Det föreslås att årsinkomst definieras i 2 § i kapitlet.  

Den arbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen har i praktiken varit inkomsten under det kalenderår som föregår kalenderåret före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån. Arbetsinkomsten har därför justerats med lönekoefficienten enligt 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare till nivån då dagpenningen enligt sjukförsäkringslagen började. Det gällande 4 mom. blir onödigt eftersom det i 1 mom. föreslås att dagpenningens belopp ska beräknas på basis av inkomsten under de 12 månader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån. Det föreslås att 4 mom. slopas, varvid det nuvarande 5 mom. blir 4 mom.  

Det nuvarande 5 mom. som blir 4 mom. ändras i övrigt inte, men enligt förslaget ska det i momentet göras en korrigering i hänvisningsbestämmelsen som beror på det nya 1 mom. Det ska hänvisas till 2—4 mom. i stället för till 1—3 mom. 

2 §.Årsinkomst. I den gällande paragrafen föreskrivs det om vad som avses med arbetsinkomst som utgör grund för dagpenning. Det föreslås att kapitlets struktur ändras så att i 2 § definieras enbart årsinkomst. Av denna orsak föreslås det att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar innehållet. Bestämmelser om löneinkomst och försäkringslön som ska beaktas i årsinkomsten finns i fortsättningen i 3 § och om företagarinkomst i 4 §. Närmare bestämmelser om ersättning för inkomstbortfall som räknas som årsinkomst finns i 5 § och om förmånsbaserad inkomst i 6 §. 

Enligt 1 mom. ska granskningsperioden vara de 12 kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån. Med årsinkomst avses den löneinkomst som betalats under granskningsperioden, företagarinkomst enligt en försäkring som gäller under granskningsperioden och den arbetsförtjänst för denna tid som ska räknas till pensionslönen och som vid arbete utomlands betraktas som grund för pensionsavgifterna (försäkringslön) samt den ersättning för inkomstbortfall enligt 5 § eller förmånsbaserade inkomst enligt 6 § som beviljats för nämnda tid.  

Skillnaden jämfört med den gällande 2 § är att till grund för dagpenningsförmån ligger utöver all löneinkomst under granskningsperioden, arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare samt försäkringslön också den förmånsinkomst som beviljats för granskningsperioden eller den kalkylerade inkomst som beräknats på basis av förmånerna, och inte längre enbart arbetsinkomst. Som inkomst beaktas i fortsättningen inte heller annan företagarinkomst än arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare.  

De förmåner som dagpenningsförmån kan basera sig på enligt den gällande lagstiftningen ska också i fortsättningen beaktas i årsinkomsten. Utöver dessa förmåner ska också andra ersättningar för inkomstbortfall och förmåner beaktas på så sätt att årsinkomsten som föregår arbetsoförmågan eller rätten till förmån så bra som möjligt motsvarar den försäkrades genomsnittliga inkomstnivå under de föregående 12 kalendermånaderna.  

Förmånerna ska beaktas i årsinkomsten som sådana (5 §) eller som förmånsbaserad kalkylerad inkomst (6 §). Det är motiverat att förmåner som till sin karaktär är ersättning för inkomstbortfall och vilkas belopp helt eller till största delen motsvarar den försäkrades inkomstbortfall till följd av en olycka beaktas i årsinkomsten till det beviljade beloppet på motsvarande sätt som löneinkomst. För förmåner vilkas ersättningsnivå inte är avsedd att motsvara inkomstbortfallet är det dock motiverat att fastställa den inkomst som legat till grund för en kalkylerad förmån. Då minskar inte förmånens nivå t.ex. vid övergången från arbetslöshetsförmån till dagpenningsförmån eller från en dagpenningsförmån till en annan. 

Avsikten är att när dagpenningsförmån fastställs ska i fortsättningen de uppgifter som fås ur det nationella inkomstregistret utnyttjas så att arbetsgivaren eller någon annan prestationsbetalare inte särskilt behöver meddela Folkpensionsanstalten om de inkomstuppgifter som behövs för beviljande av dagpenningsförmån. Av inkomstregistret framgår bland annat betalningsdagen för lönen eller någon annan prestation samt lönebetalningsperioden, men inte lönens intjäningstid. Av denna orsak ska löneinkomst beaktas i årsinkomsten enligt sjukförsäkringslagen, om betalningsdagen inträffar under granskningsperioden på 12 kalendermånader. Detta motsvarar gällande praxis när grunden för dagpenningsförmån är den arbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen. Andra inkomstslag som ingår i årsinkomst beaktas inte enligt betalningsdagen med anledning av deras olika karaktär. Försäkringslön ska beaktas om arbetet har skett under granskningsperioden på 12 kalendermånader. Arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare ska beaktas för de kalendermånader för vilken inkomsten gäller under granskningsperioden. Ersättning för inkomstbortfall och förmånsbaserad inkomst ska beaktas för den tid för vilken den sökande har beviljats och fått dagpenningsförmån. 

Det föreslås inte att årsinkomst ska fastställas för de 12 kalendermånader som omedelbart föregår arbetsoförmågan eller rätten till förmån, utan för de 12 kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån. Om rätten till förmån börjar t.ex. den 10 februari ska granskningsperioden vara 1.1.—31.12. och årsinkomsten beaktas för denna period. De löne- och förmånsuppgifter som behövs när dagpenningsförmån fastställs fås i fortsättningen i regel ur det nationella inkomstregistret till vilket prestationsbetalaren ska lämna uppgifterna senast den femte kalenderdagen efter betalningsdagen. Fysiska personer och dödsbon som inte har antecknats i arbetsgivarregistret enligt 31 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) kan månatligen lämna uppgifterna senast den femte dagen i den kalendermånad som följer på betalningsmånaden. Efter detta kan prestationsbetalaren ännu korrigera uppgifterna, om det förekommer fel i dem. För att de uppgifter som behövs för att bevilja dagpenningsförmån ska vara tillgängliga när förmånsansökan avgörs och för att uppgifterna i det skedet ska vara så felfria som möjligt är det inte motiverat att som grund använda den inkomst som omedelbart föregår rätten till förmån. Dessutom bör det beaktas att föräldradagpenning ska sökas på förhand och att sökandena också ofta önskar få beslutet om dagpenning före föräldradagpenningen börjar. Om man var tvungen att vänta på uppgifter om inkomst för tiden omedelbart före rätten till förmån skulle meddelandet av beslut fördröjas. För tydligheten skull och för att inkomstregistret ska kunna utnyttjas föreslås det att inkomst ska beaktas för fulla kalendermånader. Det är inte möjligt att få inkomstuppgifter per dag ur inkomstregistret, utan endast per lönebetalningsperiod. Också försäkringslön fastställs månatligen och den årliga arbetsinkomsten enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare kan ändras så att den är månatlig. 

Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska inkomst beaktas endast för den tid personen i fråga varit försäkrad i Finland enligt sjukförsäkringslagen. En motsvarande bestämmelse finns i det gällande 11 kap. 4 § 1 mom. 

I regel fastställs dagpenningsförmån i enlighet med 1 mom. på basis av inkomsten under det år som föregår arbetsoförmågan eller rätten till förmån. Inkomsten under granskningsperioden på 12 kalendermånader kan anses beskriva en persons genomsnittliga inkomstnivå vid begynnelsetidpunkten för dagpenningsförmån. Före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån kan det dock ha skett en så betydande förändring i dagpenningssökandens situation och inkomster att beaktande av inkomsten under granskningsperioden på 12 kalendermånader medför ett oskäligt slutresultat. I 3 mom. ska det uttömmande föreskrivas om särskilda situationer där dagpenningsförmån i undantagsfall kan fastställas på basis av den till årsinkomst ändrade inkomsten för de tre kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån. I de situationer som anges i momentet har den försäkrade inte nödvändigtvis under hela granskningsperioden på 12 kalendermånader någon betydande inkomst som beaktas i årsinkomsten. I motsvarande situationer kan man enligt den gällande lagstiftningen som grund för dagpenningsförmån använda arbetsinkomsten för sex månader, om den är väsentligt större än den arbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen. Bestämmelsen ska inte tillämpas t.ex. i situationer där en arbetslös har fått arbete eller en försäkrad har börjat arbeta igen efter en period med rehabiliteringspenning, rehabiliteringsstöd eller dagpenningsförmån precis före arbetsoförmågan eller rätten till förmån började. I dessa situationer ska den förmån som den försäkrade får beaktas i årsinkomsten och dagpenningsförmån fastställas på basis av årsinkomsten under granskningsperioden. 

Det är fråga om en särskild situation enligt 3 mom. när en person under granskningsperioden har blivit klar med sin yrkesutbildning, flyttat till Finland från utlandet eller varit borta från arbetet på grund av vård av barn eller militär- eller civiltjänst. Dessutom är en förutsättning att personens inkomst under de tre kalendermånader som föregår kalendermånaden omedelbart före begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller rätten till förmån multiplicerat med fyra har varit minst 20 procent större än inkomsten för granskningsperioden.  

I 4—6 mom. anges vad som avses med att bli klar med sin yrkesutbildning, att flytta till Finland, att vårda barn och att fullgöra militär- eller civiltjänst. Det är enligt 4 mom. fråga om att bli klar med sin yrkesutbildning när en studerande har avlagt den examen som hör till studierna. Den studerande kan t.ex. ha avlagt en yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller lägre eller högre högskoleexamen. Till exempel utbildning som förbereder för yrkesinriktad grundexamen, arbetsplatsutbildning eller yrkesinriktad fortbildning eller kompletterande utbildning som inte leder till en faktisk examen utgör däremot inte en grund för tillämpning av bestämmelsen. 

Med vård av barn avses enligt 4 mom. en situation där föräldern till ett barn efter en period med föräldradagpenning har blivit vårdledig eller partiellt vårdledig från sitt arbete på grund av hemvård av ett barn under 3 år eller ett adoptivbarn. Bestämmelsen ska på motsvarande sätt tillämpas också när en förälder inte är i ett anställningsförhållande som han eller hon kan vara vårdledig från, men föräldern de facto är borta från arbetslivet på grund av vård av barn. Det är fråga om sådan vård av barn som avses i bestämmelsen också när en förälder är borta från arbetet på grund av vård av ett barn under 16 år som är sjukt eller har en funktionsnedsättning. Det kan vara fråga om att föräldern deltar i hemvård eller sjukvård av ett barn.  

Enligt 5 mom. i paragrafen avses med militär- eller civiltjänst tjänstgöring för att fullgöra värnplikten enligt värnpliktslagen (1438/2007) eller för att uppfylla civiltjänsteplikten enligt civiltjänstlagen (1446/2007) eller fullgöra frivillig militärtjänst enligt lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995).  

Flytt till Finland avser enligt 6 mom. en situation där en person som inte har varit försäkrad i Finland flyttar till Finland och blir försäkrad i Finland på det sätt som föreskrivs i 1 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen.  

Avsikten med 7 mom. är att trygga en försäkrad en dagpenningsförmån på minst samma nivå när en ny förmånsperiod för samma förmån börjar inom 30 dagar från det att den föregående perioden har upphört. Detta gör att fastställandet av dagpenningsförmån blir mer förutsägbart och åskådligt med tanke på den försäkrade. Om dagpenningsförmånens belopp till följd av den årsinkomst som föregår den nya förmånsperioden ökar så att förmånen blir större än tidigare, ska årsinkomsten utgöra grund för förmånen. En försäkrad får dock alltid förmånen på basis av minst årsinkomsten för den föregående perioden med dagpenningsförmån. Bestämmelsen gäller endast sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning samt specialvårdspenning. I fråga om föräldradagpenning och rehabiliteringspenning föreskrivs det särskilt om att de fastställs på basis av samma årsinkomst när det gäller alla perioder av föräldradagpenning som betalas för samma barn eller när det gäller perioder av rehabiliteringspenning för samma rehabilitering. 

3 §.Löneinkomst. I den gällande paragrafen finns det bestämmelser om huvudregeln att dagpenningsförmån fastställs utifrån den arbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen för det år som föregår begynnelsetidpunkten för arbetsoförmåga eller rätt till förmån. Det föreslås att användningen av den arbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen som grund för dagpenning ska slopas. Den föreslagna paragrafen gäller löneinkomst som ingår i den årsinkomst som avses i 2 §. Av denna orsak föreslås det också att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet.  

Enligt 1 mom. ska som löneinkomst beaktas lön som fås i ett anställnings- eller tjänsteförhållande samt lön som avses i arbetspensionslagarna och som vid arbete utomlands betraktas som grund för den arbetsförtjänst som ska räknas till pensionslönen samt för pensionsavgifterna (försäkringslön). Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 2 § 1 mom. 1 och 3 punkten i den gällande lagen. Dessutom ska de löner som inte fås i ett anställnings- eller tjänsteförhållande beaktas, men som enligt 2 mom. betraktas som i 13 § i lagen om förskottsuppbörd avsedda löner eller arvoden på vilka förskottsinnehållning ska verkställas. Dessa jämställs med lön som fås i anställnings- eller tjänsteförhållande och har enligt den gällande lagstiftningen beaktats som grund för dagpenningsförmån. Arvoden enligt 2 mom. är bland annat arvoden för familjevårdare och närståendevårdare, arvoden till riksdagsledamöter och medlemmar av statsrådet samt arvoden till idrottsutövare. Däremot beaktas t.ex. arbetsersättning som betalas till företagare inte som inkomst som jämställs med löneinkomst. Dessutom räknas det i 3 mom. särskilt upp vilka inkomstslag som med avvikelse från 1 och 2 mom. inte betraktas som lön. Begreppet löneinkomst motsvarar de gällande bestämmelserna. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska som lön betraktas i 13 § i lagen om förskottsuppbörd avsedda löner, arvoden och ersättningar på vilka förskottsinnehållning ska verkställas, arvoden till idrottsutövare, löner som avses i 4 § i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) och personlig ersättning till en artist eller sportutövare som avses i 3 § i den lagen, löner för utlandsarbete enligt 77 § i inkomstskattelagen på vilka förskottsinnehållning ska verkställas i enlighet med 13 § i lagen om förskottsuppbörd, kompletteringsdagpenning som betalas av en sådan sjukkassa som avses i lagen om försäkringskassor (1164/1992) och betjäningsavgifter som fås på basis av en anställning. Bestämmelsen motsvarar det gällande 11 kap. 2 § 3 mom. 

Paragrafens 3 mom. ska innehålla en förteckning med 11 punkter över vad som inte betraktas som lön. Dessutom ska i 4 mom. närmare definieras under vilka förutsättningar vinstpremie inte kan betraktas som lön. Bestämmelserna motsvarar 11 kap. 2 § 4 och 5 mom. i den gällande lagen.  

Paragrafens 5 mom. är nytt. Momentet gäller beaktande av kommunalveterinärers inkomster i årsinkomsten när dagpenningsförmåner beviljas. Kommunalveterinärers inkomster består av den lön som kommunen betalar och de besöks- och åtgärdsarvoden som veterinären tar ut av kunderna. Kommunalveterinärerna har enligt 19 § i veterinärvårdslagen (765/2009) rätt att för tjänster som de tillhandahåller hos husdjurets ägare eller innehavare ta ut det arvode som fastställts i det kommunala tjänstekollektivavtalet, ersättning för resekostnader och ersättning för användning av utrustning i sin ägo samt ersättning för kostnader för förbrukade läkemedel och förnödenheter. En kommunalveterinär är skyldig att föra bok över besöks- och åtgärdsarvodena samt praktikens andra intäkter och kostnader på samma sätt som en yrkesutövare. Veterinären är dock inte försäkringsskyldig enligt lagen om pension för företagare när det gäller inkomsterna från praktiken.  

I enlighet med den gällande lagstiftningen utgör kommunalveterinärens lön och de arvoden som tas ut av kunderna tillsammans den arbetsinkomst som används som grund för dagpenningsförmånen. De sistnämnda inkomsterna beaktas som förvärvsinkomst av näringsverksamhet. Eftersom det föreslås att användning av förvärvsinkomst av näringsverksamhet som grund för dagpenningsförmån ska slopas och eftersom kommunala veterinärer inte är försäkringsskyldiga enligt lagen om pension för företagare bör det föreskrivas särskilt om beaktande av arvodena.  

I enlighet med 5 mom. ska som en kommunalveterinärs inkomster beaktas utöver den utbetalda lönen också det penningbelopp som det kommunala organ som avses i 7 § i veterinärvårdslagen årligen fastställer såsom de arvoden enligt 19 § i den lagen som veterinären tar ut hos djurägare eller djurinnehavare. Det är alltså fråga om ett kalkylerat belopp som består av de arvoden som det kommunala organet fastställt för veterinären, inte faktiska arvoden som veterinären tar ut hos kunderna. Motsvarande belopp som fastställs av kommunen är också pensionsgrundande förvärvsinkomst för en veterinär i enlighet med 85 § 4 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016). Grunden för fastställande av dagpenningsförmån motsvarar således i fortsättningen grunden för fastställande av en kommunalveterinärs pension. Om en kommunalveterinär vid sidan av arbetet som kommunalveterinär arbetar som företagare med en privatmottagning ska inkomsterna till denna del beaktas på samma sätt som för andra företagare. Eftersom det penningbelopp som kommunen fastställt ska utgöra grund för dagpenningsförmånen, ska på detta belopp också tas ut dagpenningspremie enligt 18 kap. 15 § på motsvarande sätt som på förvärvsinkomst av näringsverksamhet enligt den gällande lagen.  

Paragrafens 6 mom. ska vara en specialbestämmelse om vårdarvode för närståendevård enligt lagen om stöd för närståendevård (937/2005) och vårdarvode enligt familjevårdslagen (263/2015). Avsikten med bestämmelsen är att förhindra situationer där vårdarvode för närståendevård eller familjevård beaktas i den försäkrades årsinkomst och således i dagpenningsförmånens belopp, och att betalningen av arvodet fortsätter samtidigt med dagpenningsförmånen. I detta fall orsakar arvodet inget inkomstbortfall för den försäkrade. I bestämmelsen anges det att om den försäkrade har fått vårdarvode för närståendevård eller vårdarvode för familjevård under den granskningsperiod för årsinkomst som avses i 2 § och betalningen av nämnda arvode fortsätter samtidigt med dagpenningsförmånen, beaktas arvodet för denna tid inte i årsinkomsten när dagpenningsförmånens belopp beräknas. I de situationer som avses i momentet ska vårdarvodet dras av från den årsinkomst som ligger till grund för dagpenningsförmånen endast för den tid som ersättning betalas samtidigt med dagpenningsförmånen. Om betalningen av vårdarvodet upphör under dagpenningsperioden ska dagpenningsförmånens belopp justeras.  

En bestämmelse som motsvarar 7 mom. finns i det gällande 11 kap. 4 § 8 mom. Det föreslås att ordalydelsen i bestämmelsen ändras så att den motsvarar de bestämmelser som föreslås i 11 kap. Enligt bestämmelsen kan en försäkrad i vissa situationer uppge löneinkomst också för en tid då han eller hon inte har varit försäkrad i Finland. Löneinkomst kan uppges av en person som tidigare har varit försäkrad i Finland, och som har tjänat in inkomsten medan han eller hon arbetade i en annan av Europeiska unionens medlemsstater eller i en stat där Europeiska unionens lagstiftning tillämpas och som på nytt har blivit försäkrad i Finland. En förutsättning är också att den försäkrade inte alls har någon i Finland intjänad årsinkomst enligt 2 §. Om de löneinkomster som har tjänats in utomlands är avsevärt mycket lägre eller högre än inkomsterna från motsvarande arbete i Finland, kan de inkomster som används som grund för dagpenningsförmånen kalkyleras enligt löneinkomsten från motsvarande arbete i Finland, med beaktande av inkomsterna för en person som arbetar i motsvarande uppgifter i Finland och vars erfarenhet och kompetens är jämförbara med den försäkrades. Dagpenningsförmånen ska i tillämpliga delar på det sätt som föreskrivs i 2 § fastställas på basis av den löneinkomst den försäkrade uppgett. 

4 §.Företagarinkomst. I den gällande paragrafen föreskrivs det om fastställande av dagpenningsförmånen enligt den arbetsinkomst som uppgetts av en försäkrad, dvs. enligt den s.k. arbetsinkomsten för sex månader, samt om fastställande av föräldradagpenning enligt den arbetsinkomst som legat till grund för en föregående föräldradagpenning. Det föreslås att fastställandet av dagpenningsförmånen enligt arbetsinkomsten för sex månader ska slopas. Specialbestämmelsen om föräldradagpenning ska flyttas till 9 §. 

I paragrafen ska det föreskrivas om företagarinkomst som ingår i årsinkomsten. Av denna orsak föreslås det också att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet. Enligt 1 mom. ska som företagarinkomst beaktas arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare. Som inkomst ska i fortsättningen inte användas annan företagarinkomst som omfattas av det gällande 11 kap. 2 § 2 mom. I årsinkomsten ska arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare beaktas omvandlad till månatlig arbetsinkomst för de kalendermånader som den har gällt under granskningsperioden. Om arbetsinkomstens belopp har varierat under granskningsperioden ska den genomsnittliga arbetsinkomsten enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare beräknas i enlighet med 2 mom. 

4 a §.Försäkringsavgifter och försäkringspremier som dras av från arbetsinkomsterna. Bestämmelsen gäller de avdrag för försäkringsavgifter och försäkringspremier som ska göras från arbetsinkomsten när dagpenningsförmånens belopp beräknas. Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom en bestämmelse om avdrag för försäkringsavgifter och försäkringspremier ingår i den föreslagna 7 §.  

5 §.Ersättning för inkomstbortfall. I den gällande paragrafen föreskrivs det om de avdrag för inkomstens förvärvande som ska göras från arbetsinkomsten. Det föreslås att avdragen för inkomstens förvärvande ska slopas helt och hållet. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om de ersättningar för inkomstbortfall som ingår i årsinkomsten. Av denna orsak föreslås det också att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet.  

I paragrafen finns en förteckning över de förmåner som ska beaktas i årsinkomsten som sådana till det beviljade beloppet. Sådana förmåner är ersättning för inkomstbortfall som beviljats på basis av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom enligt lagstiftningen om olycksfall i arbetet samt ersättning för inkomstbortfall som baserar sig på trafikförsäkringslagen, patientskadelagen (585/1986) och lagarna om olycksfall i militärtjänst. Med de olika lagarna om olycksfall i arbetet avses bland annat lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete (460/2015) och lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009). Med lagarna om olycksfall i militärtjänst avses lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom (1521/2016) och lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag (1522/2016). I årsinkomsten ska beaktas den ersättning för inkomstbortfall som beviljats enligt de nämnda lagarna, dvs. dagpenning, rehabiliteringspenning och olycksfallspension. På motsvarande sätt ska också dagpenning vid smittsam sjukdom enligt 82 § i lagen om smittsamma sjukdomar beaktas till det beviljade beloppet eftersom dagpenning vid smittsam sjukdom ersätter det faktiska inkomstbortfall som orsakats en försäkrad på grund av frånvaro från arbetet. 

Ersättning för inkomstbortfall enligt paragrafen ska beaktas i årsinkomsten, om ersättningen har beviljats för granskningsperioden enligt 2 § och den försäkrade själv har fått den. Om ersättningen har betalats t.ex. till den försäkrades arbetsgivare ska ersättningen inte beaktas som inkomst. I detta fall ska i den försäkrades årsinkomst beaktas den löneinkomst som han eller hon har betalats. Om ersättningen däremot har betalats t.ex. till kommunen med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) ska ersättningen beaktas som den försäkrades inkomst. Om en försäkrad för samma tid har beviljats en förmån eller ersättning som avses i 6 § eller någon annan förmån eller ersättning i förhållande till vilken den ersättning för inkomstbortfall som nämns i momentet är primär, ska i årsinkomsten beaktas den primära förmånen. Av en annan förmån eller ersättning ska det belopp som eventuellt återstår att betala ut efter avdraget beaktas i enlighet med 5 och 6 §.  

Om en försäkrad under granskningsperioden har fått flera förmåner på olika grunder, ska alla dessa beaktas som en del av årsinkomsten. Den försäkrade kan under granskningsperioden ha fått t.ex. arbetslöshetsförmån en del av tiden och studiepenning en del av tiden. I motsats till löneinkomst ska ersättning för inkomstbortfall beaktas i enlighet med tidpunkten den beviljades. Således ska t.ex. ersättning som beviljats och betalats retroaktivt för en lång tid inte beaktas i enlighet med betalningstidpunkten.  

I 2 mom. anges det att om den försäkrade har fått ersättning för inkomstbortfall enligt 1 mom. som betalats för annan arbetsoförmåga än full arbetsoförmåga under granskningsperioden för årsinkomst och betalningen av nämnda ersättning fortsätter samtidigt med dagpenningsförmånen, ska ersättningen för denna tid inte beaktas i årsinkomsten när dagpenningsförmånens belopp beräknas. Eftersom dagpenningsförmånerna till sin karaktär är ersättning för inkomstbortfall borde det inte uppkomma en situation där ersättning för inkomstbortfall har beaktats i årsinkomsten och således i dagpenningsförmånens belopp och där betalningen av ersättning fortsätter samtidigt med dagpenningsförmån som betalas till fullt belopp. Bestämmelsen gäller ersättningar för inkomstbortfall som betalats på basis av annan arbetsoförmåga än full arbetsoförmåga eftersom de gällande bestämmelserna om att full ersättning ska prioriteras inte ändras oberoende av om förmånen eller ersättningen har beaktats i årsinkomsten. Med andra ord, om en mottagare av sjukdagpenning samtidigt med sjukdagpenning får t.ex. full ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar på grund av samma arbetsoförmåga ska den sistnämnda ersättningen dras av från sjukdagpenning i enlighet med 12 § 2 §. I praktiken blir det i detta fall vanligen ingenting kvar av sjukdagpenningen att betala ut. Motsvarande bestämmelse om prioriteringen av förmåner föreslås också i 12 kap. 9 § i fråga om specialvårdspenning. På föräldradagpenning ska däremot tillämpas betalning till minimibelopp enligt 11 kap. 12 § för tiden med en annan förmån. Bestämmelsen gäller bland annat full ersättning för inkomstbortfall. 

I de situationer som avses i 2 mom. ska ersättningen för inkomstbortfall dras av från den årsinkomst som ligger till grund för dagpenningsförmånen endast för den tid som ersättning betalas samtidigt med dagpenningsförmånen. Om betalningen av ersättningen för inkomstbortfall upphör under dagpenningsperioden ska dagpenningsförmånens belopp justeras.  

5 a §.Fastställande av sjukdagpenning när den försäkrades arbetsoförmåga endast gäller något eller några av arbetena. Bestämmelsen gäller situationer där den försäkrade har flera arbeten och hans eller hennes arbetsoförmåga endast gäller något eller några av arbetena. Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom motsvarande bestämmelse ingår i den föreslagna 8 §.  

6 §.Förmånsbaserad inkomst. I den gällande paragrafen föreskrivs det om fastställande av sjuk- och föräldradagpenning samt specialvårdspenning på grundval av en föregående förmån. Det föreslås att bestämmelsen upphävs helt och hållet eftersom dagpenningsförmån i fortsättningen ska fastställas på basis av årsinkomst. I 6 § ska det föreskrivas om en ny förmånsbaserad inkomst. Av denna orsak föreslås det också att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet.  

I 1 mom. finns en förteckning över de förmåner på basis av vilka den kalkylerade förmånsbaserade inkomst som ska beaktas i årsinkomsten ska beräknas. De förmåner som nämns i momentet är i huvudsak till sin karaktär ersättningar för inkomstbortfall, men de ersätter dock i enlighet med de egna beräkningsbestämmelserna inte helt och hållet den försäkrades inkomstbortfall. Arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, rehabiliteringspenning enligt rehabiliteringslagen, rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna och studiepenning enligt lagen om studiestöd, vilka enligt den gällande lagstiftningen kan komma att utgöra grund för dagpenningsförmån, ska också i fortsättningen utgöra grund för dagpenningsförmån som förmånsbaserade inkomster. Utöver dessa ska också beaktas invalidpension enligt lagen om pension för arbetstagare och sjukpension enligt 12 § 1 mom. i folkpensionslagen samt garantipension enligt 7 § 1 mom. 3 och 4 punkten och 2 mom. 2 punkten i lagen om garantipension (703/2010) som eventuellt ska betalas utöver invalidpension eller sjukpension. Också garantipension som betalas utöver ersättning för inkomstbortfall som baserar sig på lagarna om olycksfall i arbetet och olycksfall i militärtjänst samt trafikförsäkringslagen ska beaktas i årsinkomsten. Dessutom ska vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsförmåner (1276/2000), alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet (1305/2002) samt anpassningspension eller anpassningsbidrag enligt lagen om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter (329/1967) beaktas i årsinkomsten. Också dagpenningsförmån enligt sjukförsäkringslagen, med undantag för dagpenning vid smittsam sjukdom, ska beaktas som en kalkylerad förmånsbaserad inkomst när en annan dagpenningsförmån beviljas. 

Med avvikelse från den gällande lagstiftningen ska arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och rehabiliteringspenning enligt rehabiliteringslagen eller de arbetspensionslagar som avses i 3 § i lagen om pension för arbetstagare samt rehabiliteringstillägg beaktas i årsinkomsten i sin helhet och till det belopp som de har beviljats den försäkrade. Enligt den gällande bestämmelsen ska i arbetslöshetsförmånens belopp inte beaktas bland annat den förhöjda förtjänstdelen enligt 6 kap. 2 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del dess belopp överstiger den förtjänstdel som bestäms enligt 1 mom. i den paragrafen och inte heller grunddagpenningens förhöjningsdel enligt 6 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel enligt 7 kap. 4 § 1 mom. i den lagen. Nedsättning av arbetslöshetsförmånens belopp enligt 6 kap. 3 a § eller 7 kap. 5 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa beaktas inte heller. Beaktandet av rehabiliteringspenning som en föregående förmån inbegriper likaså begränsningar. Den del av rehabiliteringspenningen som fastställts enligt 32 § 2 mom. i rehabiliteringslagen och med vilken rehabiliteringspenningen överstiger det belopp av rehabiliteringspenningen som i en motsvarande situation hade fastställs enligt 32 § 1 mom. i nämnda lag eller den 10 procents förhöjning som avses i 33 § 1 mom. i nämnda lag samt den 33 procents förhöjning som avses i arbetspensionslagarna ska enligt den gällande bestämmelsen inte beaktas. I den nya beräkningsmodell som baserar sig på årsinkomst är utgångspunkten att inkomsterna under en granskningsperiod som omfattar det år som föregår rätten till förmån beskriver den försäkrades genomsnittliga inkomstnivå före begynnelsetidpunkten för rätten till förmån. Av denna orsak ska arbetslöshetsförmånerna och rehabiliteringspenning i sin helhet beaktas i årsinkomsten. Ändringen förtydligar och förenklar också beräkningen av årsinkomsten. 

I årsinkomsten ska studiepenning enligt lagen om studiestöd beaktas. Studiepenning är också enligt den gällande lagstiftningen en föregående förmån som ligger till grund för dagpenningsförmån. Om den försäkrade inte har någon annan årsinkomst än studiepenning, har han eller hon rätt till minst minimibeloppet av föräldradagpenning och specialvårdspenning. Om den försäkrade ansöker om sjukdagpenning och han eller hon på grund av 8 kap. 7 § inte har rätt till sjukdagpenningens minimibelopp för 55 dagar, har han eller hon dock på basis av studiepenning rätt att få sjukdagpenning till ett mindre belopp än minimibeloppet.  

Förmånsbaserad inkomst som beräknats på basis av en förmån enligt 1 mom. ska beaktas om förmånen har beviljats för granskningsperioden för årsinkomsten och den försäkrade själv har fått den. Om förmånen har betalats t.ex. till den försäkrades arbetsgivare ska förmånen inte beaktas som inkomst. I detta fall ska i den försäkrades årsinkomst beaktas den löneinkomst som han eller hon har betalats. Om förmånen däremot har betalats t.ex. till kommunen med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ska förmånen beaktas som den försäkrades inkomst. Om en försäkrad för samma tid har beviljats två förmåner eller ersättningar som avses i 5 eller 6 § eller två andra förmåner eller ersättningar, av vilka den ena är primär i förhållande till den andra med stöd av lagstiftningen om förmåner, ska i årsinkomsten beaktas den primära förmånen. Det belopp av en annan förmån eller ersättning som eventuellt återstår att betala ut efter avdraget ska beaktas i enlighet med 5 och 6 §. Om den försäkrade under granskningsperioden har fått en förmån eller ersättning som nämns i 11 kap. 12 § och föräldradagpenning av denna orsak har betalats till minimibelopp ska förmånen eller ersättningen och föräldradagpenningens minimibelopp på motsvarande sätt beaktas i årsinkomsten.  

Om en försäkrad under granskningsperioden har fått flera förmåner på olika grunder, ska alla dessa beaktas som en del av årsinkomsten. Den försäkrade kan under granskningsperioden ha fått t.ex. en arbetslöshetsförmån en del av tiden och studiepenning en del av tiden. I motsats till löneinkomst ska förmånsbaserad inkomst beaktas i enlighet med tidpunkten den beviljades. Således ska t.ex. en förmån som beviljats och betalats retroaktivt för en lång tid inte beaktas i enlighet med betalningstidpunkten.  

I 2 och 3 mom. ska det föreskrivas närmare om hur kalkylerad förmånsbaserad inkomst fastställs. Enligt 2 mom. ska det genomsnittliga beloppet per dag först beräknas på de ersättningar för inkomstbortfall och sociala förmåner som den försäkrade fått. Det genomsnittliga beloppet fås så att det sammanlagda beloppet av de förmåner som beviljats för granskningsperioden på 12 kalendermånader delas med antalet vardagar enligt sjukförsäkringslagen.  

Exempel 

Den försäkrade har under granskningsperioden fått en arbetslöshetsförmån för tiden 15 februari—30 maj som uppgår till sammanlagt 4 550 euro och studiepenning enligt lagen om studiestöd för tiden 1 september—30 oktober som uppgår till sammanlagt 500 euro. Förmånernas sammanlagda belopp är således 5 050 euro. Förmånernas genomsnittliga belopp per dag fås genom att dela det sammanlagda beloppet med det antal vardagar enligt sjukförsäkringslagen som omfattas av den tid för vilken förmånerna beviljades. Det genomsnittliga beloppet per dag är således 36,07 euro (5 050 euro/140 dagar). 

I enlighet med 3 mom. ska den förmånsbaserade årsinkomsten beräknas på det genomsnittliga beloppet per dag och detta ska göras med hjälp av formeln för den dagpenningsförmån som ska beviljas på så sätt att den variabel som ska fastställas är årsinkomst när man känner till förmånens belopp per dag.  

Exempel 

Den försäkrade har ansökt om sjukdagpenning. Sjukdagpenning fastställs i enlighet med 11 kap. 1 § 2 mom. enligt följande (när årsinkomsten enligt nivån 2018 understiger 30 350 euro): 

Sjukdagpenningens belopp (€/dag) = 0,7 x årsinkomsten 

300 

Med formeln för beräkning av sjukdagpenning fås den förmånsbaserade årsinkomsten när man känner till förmånens genomsnittliga belopp per dag  

Förmånsbaserad årsinkomst = förmånens genomsnittliga belopp (€/dag) x 300 

0,7 

Om förmånens genomsnittliga belopp är 36,07 euro/dag i enlighet med föregående exempel, är den kalkylerade förmånsbaserade årsinkomsten 15 458,57 euro. 

Den förmånsbaserade årsinkomsten kan inte beaktas i sin helhet i årsinkomsten enligt 2 § eftersom det är fråga om en kalkylerad inkomst för hela året. Enligt 4 mom. ska den förmånsbaserade årsinkomsten beaktas i årsinkomsten enligt 2 § i förhållande till det antal förmånsdagar enligt sjukförsäkringslagen som den försäkrade fått. I årsinkomsten ska beaktas den andel som utgör en trehundradel av det antal vardagar enligt sjukförsäkringslagen som ingår i granskningsperioden under förmånsperioderna. 

Exempel 

Om den kalkylerade förmånsbaserade årsinkomsten är 15 458,57 euro och den försäkrade under granskningsperioden har fått förmånerna i fråga för 140 vardagar enligt sjukförsäkringslagen, ska av den förmånsbaserade årsinkomsten beaktas den andel som motsvarar dessa dagars andel av antalet vardagar under året, dvs. 140/300 x 15 458,57 euro = 7 214 euro. Denna andel av den förmånsbaserade årsinkomsten beaktas i årsinkomsten. 

I 5 mom. anges det att om den försäkrade har fått delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna under granskningsperioden för årsinkomsten och betalningen av delinvalidpension fortsätter samtidigt med dagpenningsförmånen ska pensionen för denna tid inte beaktas i årsinkomsten när dagpenningsförmånens belopp beräknas. Eftersom dagpenningsförmån till sin karaktär är ersättning för inkomstbortfall borde det inte uppkomma en situation där förmånen har beaktats i årsinkomsten och således i dagpenningsförmånens belopp och där betalningen av förmånen fortsätter samtidigt med dagpenningsförmån som betalas till fullt belopp. Bestämmelsen gäller annan invalidpension än full invalidpension. För full invalidpension gäller specialbestämmelsen i 8 kap. 6 § 3 mom. och enligt den bestämmelsen ska sjukdagpenning fastställas på basis av intjänade löne- och företagarinkomster under pensioneringstiden, om en försäkrad efter sin pensionering blir arbetsoförmögen. Med andra ord ska pensionen då inte beaktas i årsinkomsten. På föräldradagpenning ska däremot tillämpas betalning till minimibelopp enligt 11 kap. 12 § för tiden med en annan förmån. Bestämmelsen gäller bland annat full invalidpension. 

I de situationer som avses i 5 mom. ska delinvalidpension dras av från den årsinkomst som ligger till grund för dagpenningsförmånen endast för den tid som pensionen betalas samtidigt med dagpenningsförmånen. Om betalningen av pension upphör under dagpenningsperioden ska dagpenningsförmånens belopp justeras.  

6 a §.Hur föräldradagpenningen bestäms i vissa fall. I bestämmelsen anges det att om en försäkrad samtidigt har rätt till föräldradagpenning med stöd av 3, 4 och 6 § i den gällande lagen, bestäms föräldradagpenningen för samma barn under hela föräldradagpenningsperioden på den grund som fastställs enligt den dag då rätten till förmånen uppkommer. Enligt propositionen kan föräldradagpenning i fortsättningen inte fastställas på flera olika grunder och det föreslås dessutom att 3, 4 och 6 § ska ändras. Föräldradagpenning kan i enlighet med den föreslagna 2 § fastställas på basis av årsinkomsten eller i enlighet med det föreslagna 9 § 2 mom. på basis av den årsinkomst som legat till grund för en föregående föräldradagpenning. En bestämmelse om att föräldradagpenning för samma barn fastställs på basis av samma årsinkomst under hela föräldradagpenningsperioden ska tas in i det föreslagna 9 § 1 mom. Det föreslås att den gällande 6 a § upphävs som onödig. 

7 §.Försäkringsavgifter och försäkringspremier som dras av från löneinkomsterna. I den gällande paragrafen föreskrivs det om sjuk- och föräldradagpenningens samt specialvårdspenningens minimibelopp. Det föreslås att motsvarande bestämmelse flyttas till 10 §.I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om de avdrag för försäkringsavgifter och försäkringspremier som ska göras på inkomsterna. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet.  

Motsvarande bestämmelse om avdrag för försäkringsavgifter och försäkringspremier finns i den gällande 4 a §. Enligt den gällande bestämmelsen görs avdraget för försäkringsavgifter och försäkringspremier från försäkringslönen och från arbetsinkomster som fås i ett anställnings- eller tjänsteförhållande. Enligt den föreslagna paragrafen ska avdraget göras från de löneinkomster som ingår i årsinkomsten och från försäkringslönen. Det föreslås att beloppet av avdraget för försäkringsavgifter och försäkringspremier ska höjas så att det motsvarar det sammanlagda beloppet av sjukförsäkringens dagpenningspremie enligt 18 kap. 21 § 1 mom., arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift enligt 153 § i lagen om pension för arbetstagare samt löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie enligt 18 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. 

8 §.Fastställande av sjukdagpenning när den försäkrades arbetsoförmåga endast gäller något eller några av arbetena. I den gällande paragrafen föreskrivs det om hur förvärvsarbete och eget arbete inverkar på föräldradagpenningens belopp. Det föreslås att motsvarande bestämmelse flyttas till 11 §. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om fastställande av dagpenning i situationer där den försäkrade har flera arbeten och hans eller hennes arbetsoförmåga endast gäller något eller några av arbetena. Dagpenningens belopp ska då beräknas endast på basis av inkomstbortfallet från det arbete som den försäkrade inte längre kan utföra. En motsvarande bestämmelse finns i den gällande 11 kap. 5 a §. Det föreslås att dagpenning ska fastställas på basis av årsinkomsten enligt 2 § 1 mom. så att i årsinkomsten beaktas inkomsten endast från det arbete som den försäkrade inte längre kan utföra. Dessutom ska paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet. 

9 §.Särskilda bestämmelser om föräldradagpenning. I den gällande paragrafen föreskrivs det om beloppet av faderns föräldradagpenning. Det föreslås att de särskilda bestämmelserna om beloppet av faderns föräldrapenning delvis ska flyttas till 11 §. I den föreslagna paragrafen har man samlat och samordnat de delvis överlappande bestämmelser om föräldradagpenning som finns i olika paragrafer i den gällande lagen. Av denna orsak föreslås det att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet. 

I paragrafen ska den könsneutrala termen förälder användas och inte termerna moder och fader så som i de gällande motsvarande bestämmelserna. Enligt 1 mom. ska rätten till föräldradagpenning börja den dag då föräldern första gången betalas föräldradagpenning för samma barn. Föräldradagpenning ska för samma barn fastställas på basis av samma årsinkomst under hela föräldradagpenningsperioden i enlighet med 2 §. Således ska den årsinkomst som ligger till grund för föräldradagpenningen inte fastställas särskilt t.ex. på basis av den moderskaps- och föräldradagpenning som modern får för samma barn eller faderns faderskaps- och föräldradagpenning. Föräldradagpenningens belopp kan variera under föräldradagpenningsperioden på grund av t.ex. 1 § 3 mom. eller 11 §. Bestämmelsen motsvarar gällande 11 kap. 3 § 1 mom., 6 a §, 9 § 1 mom. och 10 a §. 

Enligt 2 mom. kan föräldradagpenning fastställas i enlighet med den årsinkomst enligt 2 § som legat till grund för en föregående föräldradagpenning, om det barn för vilket den föregående föräldradagpenningen har betalts inte har fyllt tre år eller det inte har gått tre år sedan barnet tagits i vård före den beräknade tidpunkten för nedkomsten eller förrän ett adoptivbarn har tagits i vård. Den årsinkomst som legat till grund för en föregående föräldradagpenning ska då justeras i förhållande till hur den lönekoefficient enligt 96 § i lagen om pension för arbetstagare som fastställts för begynnelsetidpunkten för rätten till föräldradagpenning avviker från den lönekoefficient som fastställts för det föregående kalenderåret. Användning av årsinkomsten för en föregående föräldradagpenning som grund för en ny föräldradagpenning är ett alternativ till de årsinkomster enligt 2 § som föregår rätten till förmån. Motsvarande bestämmelse om fastställande av föräldradagpenning på basis av de arbetsinkomster som legat till grund för en föregående föräldradagpenning finns i gällande 11 kap. 4 § 6 och 7 mom. Om den föregående föräldradagpenningen har baserat sig på en föregående förmån enligt 11 kap. 6 §, kan bestämmelsen inte tillämpas. Enligt lagförslaget kan föräldradagpenning i fortsättningen basera sig endast på årsinkomst, inte på arbetsinkomst eller en föregående förmån. Av denna orsak föreslås det att föräldradagpenning ska kunna fastställas på basis av den årsinkomst enligt 2 § som legat till grund för en föregående föräldradagpenning.  

10 §.Sjuk- och föräldradagpenningens samt specialvårdspenningens minimibelopp. I den gällande paragrafen förskrivs det om hur pension inverkar på föräldradagpenningens belopp. Det föreslås att motsvarande bestämmelse flyttas till 12 §. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om minimibeloppet av dagpenningarna enligt sjukförsäkringslagen. En motsvarande bestämmelse finns i den gällande 11 kap. 7 §. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet. 

10 a §.Justering av moderns föräldradagpenning. Enligt bestämmelsen är föräldradagpenning som betalas till modern för ett och samma barn lika stor under hela föräldradagpenningsperioden, med undantag för den förhöjning av moderskapspenning som avses i 1 § 3 mom. och betalning av föräldradagpenningens minimibelopp om modern samtidigt är i förvärvsarbete eller i eget arbete. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig eftersom det i det föreslagna 9 § 1 mom. föreskrivs om att föräldradagpenning för ett och samma barn under hela föräldradagpenningsperioden fastställs på basis av samma årsinkomst.  

11 §.Hur förvärvsarbete och eget arbete inverkar på föräldradagpenningens belopp samt faderskapspenningens belopp i vissa situationer. I den gällande paragrafen föreskrivs det om beloppet av partiell föräldrapenning. Det föreslås att motsvarande bestämmelse flyttas till 13 §. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om hur förvärvsarbete och eget arbete inverkar på föräldradagpenningens belopp samt faderskapspenningens belopp i vissa särskilda situationer. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet.  

I 1 mom. föreskrivs det om hur förvärvsarbete eller eget arbete inverkar på moderskaps- och föräldrapenningens belopp. Begreppet eget arbete definieras i 1 kap. 4 §. Att modern arbetar under moderskaps- och föräldrapenningsperioden och att fadern arbetar under föräldrapenningsperioden medför att föräldradagpenning betalas till minimibelopp för tiden i arbete. En motsvarande bestämmelse finns i den gällande 11 kap. 8 §. I 2 mom. föreslås det en bestämmelse om att minimibeloppet av faderskapspenningen ska betalas i vissa situationer. En motsvarande bestämmelse finns i det gällande 11 kap. 9 § 2 mom. 

12 §.Betalning av föräldradagpenningens minimibelopp under den tid som en annan förmån betalas ut. I den gällande paragrafen föreskrivs det om beloppet av partiell sjukdagpenning. Det föreslås att bestämmelsen om partiell sjukdagpenning flyttas till 14 §. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om betalning av minimibeloppet av föräldradagpenning, om den försäkrade får en förmån som nämns i paragrafen. Enligt den gällande 11 kap. 10 § gäller betalningen av minimibeloppet av föräldradagpenningen endast försäkrade som får ålderspension och full sjukpension eller full invalidpension. Det föreslås att betalningen av minimibeloppet av föräldradagpenning ska utvidgas så att den gäller också andra i paragrafen nämnda ersättningar för inkomstbortfall. Paragrafens rubrik ska ändras så att den motsvarar innehållet.  

Minimibeloppet av föräldradagpenningen ska betalas, om en försäkrad får ålderspension, partiell förtida ålderspension eller förtida ålderspension enligt folkpensionslagen eller arbetspensionslagarna eller full sjukpension enligt 12 § 1 mom. i folkpensionslagen, full invalidpension enligt arbetspensionslagarna eller arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna. Till denna del motsvarar bestämmelsen den gällande 11 kap. 10 §. Lagen om olycksfall i militärtjänst som nämns i den gällande paragrafen har upphävts och det föreslås att den lagen ersätts med lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom och lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag. Dessutom föreslås det att ordalydelsen i paragrafen preciseras så att den pension som beviljas med stöd av trafikförsäkringslagen och lagarna om olycksfall i arbetet och olycksfall i militärtjänst kallas olycksfallspension. Ändringarna är till dessa delar tekniska.  

Föräldradagpenning är till sin karaktär ersättning för inkomstbortfall. Av denna orsak är det inte motiverat att för samma tid till fullt belopp betala två olika förmåner som ersätter inkomstbortfall. Att föräldradagpenning i enlighet med vad som föreslås i 2 § ska fastställa på basis av årsinkomsten ändrar dessutom den nuvarande inkomstbas som ligger till grund för dagpenning. Om betalningen av en annan förmån har börjat under de 12 kalendermånader som föregår rätten till föräldradagpenning, ska förmånen beaktas i årsinkomsten som ligger till grund för dagpenningsförmånen. Det är inte motiverat att förmånen ska beaktas vid beräkningen av föräldradagpenningens belopp och att föräldradagpenning dessutom ska betalas till fullt belopp samtidigt med förmånen i fråga.  

Enligt förslaget ska utöver olycksfallspension också annan full ersättning för inkomstbortfall, dvs. dagpenning eller rehabiliteringspenning, som beviljats med stöd av trafikförsäkringslagen, patientskadelagen och de olika lagarna om olycksfall i arbetet och olycksfall i militärtjänst medföra att minimibeloppet av föräldradagpenning betalas. Minimibeloppet av föräldradagpenning ska betalas endast då full ersättning för inkomstbortfall har beviljats på grund av olycksfall eller skada.  

På de grunder som konstateras ovan ska minimibeloppet av föräldradagpenning på motsvarande sätt betalas också när den försäkrade får full rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna, inklusive rehabiliteringspenning som betalas i form av rehabiliteringsunderstöd eller rehabiliteringspenning enligt rehabiliteringslagen. Enligt den gällande lagstiftningen ska från rehabiliteringspenning enligt rehabiliteringslagen dras av föräldradagpenning, om den försäkrade får båda förmånerna samtidigt. På grund av avdraget blir det i praktiken inte ofta kvar någon rehabiliteringspenning att betala ut. Den försäkrade kan däremot få rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna oreducerad samtidigt som full föräldradagpenning. Efter den föreslagna ändringen har rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna och rehabiliteringslagen alltså en likadan inverkan på föräldradagpenningens belopp. I praktiken är dessa situationer sällsynta eftersom rehabiliteringen vanligen avbryts om den försäkrade blir moderskaps-. faderskaps- eller föräldraledig, och förmånerna betalas av denna orsak inte samtidigt. 

På motsvarande sätt ska minimibeloppet av föräldradagpenning på de grunder som konstateras ovan betalas också om den försäkrade får anpassningspension eller anpassningsbidrag enligt lagen om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter. 

13 §.Beloppet av partiell föräldrapenning. I den gällande paragrafen föreskrivs det om beloppet av dagpenning vid smittsam sjukdom. Det föreslås att bestämmelsen om dagpenning vid smittsam sjukdom flyttas till 15 §. Enligt den föreslagna paragrafen är beloppet av partiell föräldrapenning alltid hälften av beloppet av föräldrapenning. En motsvarande bestämmelse finns i den gällande 11 kap. 11 §. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar innehållet.  

14 §.Beloppet av partiell sjukdagpenning. Enligt den föreslagna paragrafen är partiell sjukdagpenning alltid hälften av beloppet av sjukdagpenning. I beloppet av sjukdagpenningen beaktas dock inte sådana i 12 kap. avsedda förmåner som är primära i förhållande till sjukdagpenningen. En motsvarande bestämmelse finns i den gällande 11 kap. 12 §.  

15 §.Beloppet av dagpenning vid smittsam sjukdom. En motsvarande bestämmelse om beloppet av dagpenning vid smittsam sjukdom finns i den gällande 11 kap. 13 §. Enligt 1 mom. ska dagpenningen vid smittsam sjukdom fastställas på basis av den lön som den försäkrade skulle ha fått i sitt anställnings- eller tjänsteförhållande om inte han eller hon med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar hade förordnats att bli borta från sitt förvärvsarbete eller hållas isolerad eller i karantän. Beloppet av dagpenningen är en tjugofemtedel av månadsinkomsten. Dagpenningen ska med avvikelse från 11 kap. fastställas på det inkomstbortfall som en person orsakas på grund av en åtgärd enligt lagen om smittsamma sjukdomar. Bestämmelsen motsvarar det gällande 13 § 1 mom. 

Det föreslagna 2 mom. gäller företagares dagpenning vid smittsam sjukdom. Det föreslås att bestämmelsen jämfört med motsvarande bestämmelse i den gällande 13 § ska ändras så att företagares dagpenning vid smittsam sjukdom fastställs på basis av företagarinkomst enligt 4 §, dvs. på basis av arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. Företagares dagpenning vid smittsam sjukdom kan i fortsättningen inte fastställas på basis av annan företagsinkomst.  

Paragrafens 3 mom. motsvarar det gällande 11 kap. 13 § 3 mom.  

12 kap. Dagpenningsförmånernas förhållande till andra förmåner

4 §.Sjukdagpenningens förhållande till delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna och lagstadgade förmåner som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga. I paragrafen föreskrivs det om delinvalidpensionens eller motsvarande annan än full invalidpensions förhållande till sjukdagpenning. I 2 mom. föreskrivs det om situationer där delinvalidpension eller annan än full invalidpension inte dras av från sjukdagpenning. Eftersom sjukdagpenning i fortsättningen inte ska fastställas på basis av den arbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen eller den arbetsinkomst som uppgetts och eftersom också delinvalidpension kan bli en del av årsinkomsten på basis av vilken sjukdagpenning fastställs, ska bestämmelsen ändras.  

I de föreslagna 11 kap. 5 § 2 mom. och 11 kap. 6 § 5 mom. anges det att om den försäkrade har fått ersättning för inkomstbortfall som betalas för annan än full arbetsoförmåga enligt 5 § eller delinvalidpension enligt 6 § under granskningsperioden för årsinkomst och betalningen av nämnda ersättning eller förmån fortsätter samtidigt med dagpenningsförmånen, ska ersättningen eller förmånen för denna tid inte beaktas i årsinkomsten när dagpenningsförmånens belopp beräknas. Av denna orsak är det motiverat att ersättning för inkomstbortfall eller pension i dessa situationer inte heller dras av från sjukdagpenningens belopp. Det föreslås att 2 mom. ska ändras så att om den försäkrade får delinvalidpension eller motsvarande annan än full invalidpension eller sådan ersättning för inkomstbortfall enligt de olika lagarna om olycksfall i arbetet som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga eller ersättning för inkomstbortfall som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga med stöd av trafikförsäkringslagen, patientskadelagen eller de olika lagarna om olycksfall i militärtjänst och förmånen eller ersättningen i fråga inte har beaktats i årsinkomsten med stöd av 11 kap. 5 § 2 mom. eller 11 kap. 6 § 5 mom., ska förmånen eller ersättningen inte dras av från sjukdagpenningen. Om en annan förmån som avses i momentet börjar först efter granskningsperioden för årsinkomsten, ska 2 mom. inte tillämpas. I detta fall ska 12 kap. 2 § tillämpas, dvs. förmånen ska dras av från sjukdagpenningen. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar innehållet.  

9 §.Specialvårdspenningens förhållande till övriga förmåner. I paragrafen föreskrivs det om specialvårdspenningens förhållande till övriga förmåner. Det föreslås att ett nytt 2 mom. ska fogas till paragrafen och att det i momentet föreskrivs om specialvårdspenningens förhållande till de lagstadgade förmåner som nämns i 12 kap. 2 § och som betalas på grund av arbetsoförmåga. I nuläget gäller 2 § endast sjukdagpenningens förhållande till de förmåner som nämns i paragrafen. I den gällande lagstiftningen anges det att om den förälder som deltar i vården av barnet får en lagstadgad förmån på grund av sin egen arbetsoförmåga, ska förmånen inte dras av från specialvårdspenningen. Rätten till specialvårdspenning bedöms enligt på vilken grund föräldern primärt anses vara förhindrad att utföra sitt arbete. Bedömningen av grunderna för frånvaro från arbetet kan från fall till fall leda till att föräldern betalas ersättning för inkomstbortfall för samma tid på grund av både sin egen arbetsoförmåga och deltagande i vården av barnet. Det kan inte anses ändamålsenligt att det betalas ut flera samtidiga ersättningar för inkomstbortfall. Dessutom kan de förmåner som nämns i 2 § i enlighet med förslaget i fortsättningen vara en del av den årsinkomst som ligger till grund för specialvårdspenning, och det är därför inte motiverat att förmånen och specialvårdspenningen ska betalas samtidigt till fullt belopp. Av denna orsak föreskrivs det i det nya 2 mom. om att en förmån som nämns i 2 § ska dras av från specialvårdspenning på motsvarande sätt som i fråga om sjukdagpenning. Med beaktande av å ena sidan sjukdagpenningens syfte som en ersättning för inkomstbortfall som ska betalas på grund av den försäkrades egen arbetsoförmåga och å andra sidan specialvårdspenningens syfte som en ersättning för inkomstbortfall som ska betalas på grund av deltagande i vård av ett barn har det med tanke på avdraget från specialvårdspenningen ingen betydelse till följd av vilken arbetsoförmåga på grund av sjukdom som den försäkrade får en förmån som nämns i 2 §.  

Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen och i momentet ska det på samma sätt som det i 4 § 2 mom. föreskrivs om sjukdagpenning föreskrivas om specialvårdspenningens förhållande till delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna och de ersättningar för inkomstbortfall enligt 11 kap. 5 § som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga. Avsikten med bestämmelsen är att om den försäkrade får delinvalidpension eller motsvarande annan än full invalidpension eller sådan ersättning för inkomstbortfall enligt de olika lagarna om olycksfall i arbetet som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga eller ersättning för inkomstbortfall som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga med stöd av trafikförsäkringslagen, patientskadelagen eller de olika lagarna om olycksfall i militärtjänst redan under granskningsperioden för årsinkomst och pensionen eller ersättningen inte har beaktats i årsinkomsten med stöd av 11 kap. 5 § 2 mom. eller 11 kap. 6 § 5 mom., ska förmånen eller ersättningen inte heller dras av från specialvårdspenningen. Om en annan förmån som avses i momentet börjar först efter granskningsperioden för årsinkomsten, ska bestämmelsen inte tillämpas. I detta fall ska 12 kap. 2 § tillämpas, dvs. förmånen ska dras av från specialvårdspenningen.  

14 kap. Ersättning för semesterkostnader och ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap

3 §.Beloppet av ersättning för semesterkostnader. I paragrafen föreskrivs det om beloppet av den ersättning för semesterkostnader som beviljas arbetsgivare. Enligt 1 mom. betalas ersättning för varje kalendermånad för vilken semester har tjänats in under särskild moderskaps-, moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet, förutsatt att antalet föräldradagpenningsdagar uppgått till minst 14 under kalendermånaden. Paragrafens 1 mom. ändras inte.  

Enligt gällande 2 och 3 mom. fastställs ersättningen på basis av den försäkrades arbetsinkomst så att grunden för den ersättning som betalas per dag är en trehundradel av den årsarbetsinkomst som utgjort grund för arbetstagarens föräldradagpenning under den tid för vilken semester intjänats. Om föräldradagpenning har beviljats i enlighet med 11 kap. 6 § på basis av en föregående förmån, är grunden för den ersättning som betalas per dag en trehundradel av den årsarbetsinkomst som annars skulle ha utgjort grund för den försäkrades dagpenning. Arbetsinkomsten som utgör grund för ersättningen höjs med en koefficient vars storlek är 1,26. I ersättning betalas inte mer än det belopp som arbetsgivaren har varit skyldig att betala i semesterlön eller semesterersättning, förhöjt med en koefficient vars storlek är 1,26. 

Det föreslås att föräldradagpenning i fortsättningen ska fastställas på basis av årsinkomsten och att begreppet arbetsinkomst ska slopas. Av denna orsak föreslås det att 2 mom. ändras så att ersättningen för semesterkostnader fastställs på basis av den årsinkomst som ligger till grund för den försäkrades dagpenning på så sätt att grunden för den ersättning som betalas per dag är en trehundradel av den årsinkomst som utgjort grund för arbetstagarens föräldradagpenning under den tid för vilken semester intjänats.  

Det föreslås att koefficienten som gäller den arbetsinkomst som ligger till grund för ersättningen ska ändras. Arbetsgivares socialförsäkringsavgifter har efter det att koefficienten togs i bruk sjunkit och i och med konkurrenskraftsavtalet beräknas arbetsgivares socialförsäkringsavgifter stabiliseras till en nivå på cirka 21 procent. Av denna orsak föreslås det att 2 och 3 mom. ska ändras så att storleken på den koefficient som används är 1,21. 

17 kap. Ändringssökande

3 a §.Nytt avgörande av ett ärende med anledning av beviljad annan förmån eller ersättning. Bestämmelsen gäller en situation där den som får dagpenningsförmån, efter det att beslutet har meddelats, retroaktivt har beviljats en förmån som påverkar dagpenningsförmånen. Folkpensionsanstalten kan då utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att hänvisningen i 1 mom. till 11 kap. 8 eller 10 § korrigeras så att hänvisningen motsvarar de föreslagna 11 kap. 11 och 12 §. Ändringen är till denna del teknisk. Till följd av de ändringar som föreslås i 11 kap. 12 § som gäller betalning av minimibeloppet av föräldradagpenning för den tid som en annan förmån betalas ut blir nytt avgörande av ett ärende utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part möjligt i fråga om ett större antal förmånsslag som beviljats retroaktivt. 

18 kap. Sjukförsäkringsfonden och försäkringspremier och försäkringsavgifter

9 §.De försäkrades finansieringsandel. I paragrafen föreskrivs det om vilken andel av utgifterna för sjukvårdsförsäkringen som finansieras med intäkterna av sjukförsäkringens sjukvårdspremie som tas ut hos de försäkrade. Det föreslås att de försäkrades nuvarande finansieringsandel på 55,1 procent ska ändras till 33 procent. Ändringen beror på den ändring av finansieringsansvaren som konkurrenskraftsavtalet innebar.  

10 §.Statens finansieringsandel. I paragrafen föreskrivs det om vilken andel av utgifterna för sjukvårdsförsäkringen som finansieras av statens medel. Det föreslås att statens nuvarande finansieringsandel på 44,9 procent ska ändras till 67 procent. Ändringen beror på den ändring av finansieringsansvaren som konkurrenskraftsavtalet innebar. Utöver detta finansierar staten också de ersättningar som ska betalas med stöd av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård till den del ersättningarna inte kan täckas med kostnadsersättningar som erhållits från utlandet på basis av sjukvårdsförmåner som beviljats i Finland. Bestämmelsen motsvarar till denna del den gällande lagstiftningen.  

12 §.Arbetsgivarnas samt löntagarnas och företagarnas finansieringsandel. Enligt 1 mom. finansieras med intäkterna från sjukförsäkringsavgiften som betalas av arbetsgivarna samt med intäkterna från sjukförsäkringens dagpenningspremie som tas ut på basis av löne- och arbetsinkomsten utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen minskade med de utgifter som enligt 13 § ska finansieras med statens finansieringsandel och företagares tilläggsfinansieringsandel. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras så att dagpenningspremie tas ut på basis av löne- och företagarinkomsten. Bakgrunden till ändringen är de ändringar som föreslås i 11 kap. 

I 2 mom. föreskrivs det om en hur stor andel av utgifterna som finansieras med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och med sjukförsäkringens dagpenningspremie när lagen träder i kraft. Det föreslås att momentet upphävs som obehövlig. Bestämmelser om finansieringsandelarna finns i 21 och 22 §.  

13 §.Statens finansieringsandel och företagares tilläggsfinansieringsandel. I paragrafen föreskrivs det om staten andel av finansieringen av utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen.  

Enligt 1 mom. 1 punkten finansieras av statens medel sådana dagpenningsförmåner och sådana rehabiliteringspenningar enligt rehabiliteringslagen som uppgår till högst minimibeloppet. Också rehabiliteringspenning som betalas för yrkesinriktad rehabilitering till högst minimibeloppet samt rehabiliteringspenning för unga finansieras av statens medel. Av statens medel finansieras dock inte sådana sjukdagpenningar eller rehabiliteringspenningar som uppgår högst till minimibeloppet på grund av samordning av förmåner eller de dagpenningsförmåner som uppgår till minst minimibeloppet och som har baserat sig på en föregående förmån. Enligt 3 punkten i momentet finansierar staten 0,1 procent av utgifterna för sådan föräldradagpenning som betalas till något annat belopp än minimibeloppet. Utöver detta har staten i enlighet med 24 a § till följd av konkurrenskraftsavtalet från och med 2017 finansierat 3,3 procent av utgifterna för annan föräldradagpenning än sådan som betalas till minimibeloppet.  

Den föreslagna ändringen av hur dagpenningsförmån och rehabiliteringspenning fastställs förutsätter också ändringar i finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen. I 1 mom. föreslås det att statens finansieringsandel ska ändras så att staten av utgifterna för minimibeloppet av dagpenningsförmånen och rehabiliteringspenningen finansierar den andel som överstiger beloppet av den dagpenningsförmån eller rehabiliteringspenning som beräknats på basis av årsinkomsten. Med andra ord om beloppet av dagpenningsförmånen eller rehabiliteringspenningen som beräknats på basis av den försäkrades årsinkomst är 20 euro per dag, finansieras av statens medel den andel som behövs för att höja förmånen till minimibeloppet, dvs. 4,64 euro (nivån 2018). Motsvarande förfarande ska i enlighet med 2 mom. tillämpas på finansieringen av minimibeloppet av rehabiliteringspenning för yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringspenning för unga enligt rehabiliteringslagen.  

Enligt det nya 3 mom. ska staten finansiera fem procent av alla de utgifter för dagpenningsförmån och rehabiliteringspenning som med stöd av 12 § annars skulle finansieras med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och den försäkrades dagpenningspremie. Statens finansieringsandel ska höjas eftersom statens finansieringsandel i enlighet med de föreslagna 1 och 2 mom. minskar jämfört med nuläget. Statens samt de försäkrades och arbetsgivarnas finansieringsansvar ska inte ändras jämfört med nuläget och av denna orsak ska procentandelen höjas. 

I det nya 4 mom. ska det föreskrivas om hur finansieringsandelen ändras om beloppet av den beviljade sjukdagpenningen eller rehabiliteringspenningen minskar på grund av samordning. Minskningen föreslås i första hand minska den andel som finansieras med försäkringsavgifter eller försäkringspremier eftersom samordning i huvudsak gäller dagpenningar som finansieras med försäkringsavgifter eller försäkringspremier. 

Nytt 5 mom. blir gällande 1 mom. 2 och 4 punkten som sådana. Till dessa delar ändras statens finansieringsandel således inte. Likaså blir det gällande 2 mom. om företagares tilläggsfinansieringsandel som sådant nytt 6 mom.  

15 §.Grunden för sjukförsäkringens dagpenningspremie. I paragrafen föreskrivs det om utifrån vilken inkomst dagpenningspremien fastställs. Enligt 1 mom. fastställs dagpenningspremien utifrån den försäkrades skattepliktiga löneinkomst och arbetsinkomst. Det föreslås att ordalydelsen ändras så att dagpenningspremien fastställs utifrån den försäkrades skattepliktiga löneinkomst och företagarinkomst. Enligt 2 mom. ska med löneinkomst avses den lön som avses i 11 kap. 3 § 2—5 mom. och med företagarinkomst den arbetsinkomst som avses i 11 kap. 4 § 1 mom., dvs. arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare. Till denna del är ändringarna tekniska.  

Det föreslås att paragrafen ändras så att i fråga om företagarinkomst är grunden för företagares dagpenningspremie endast den arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. Grunden för dagpenningspremien motsvarar på så sätt i enlighet med försäkringsprincipen för sjukförsäkringen den inkomst utifrån vilken dagpenningsförmån kan fastställas. Dagpenningspremien ska inte längre i enlighet med 4 mom. i den gällande paragrafen fastställas utifrån de inkomstslag som nämns i 3 mom. Om en företagare har inkomst från företagarverksamhet, men inte har tecknat en försäkring enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare, har företagaren ingen företagarinkomst som kan ligga till grund för dagpenningspremien. Ändringen har samband med den föreslagna 11 kap. 4 § enligt vilken endast arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare kan ligga till grund för en dagpenningsförmån. Det föreslås att 3 och 4 mom. upphävs.  

Enligt förslaget ska ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen och enligt det momentet ska dagpenningspremie inte tas ut om det sammanlagda beloppet av den årliga löne- och företagarinkomsten understiger 14 000 euro (enligt nivån 2017). Inkomstgränsen ska justeras kalenderårsvis med lönekoefficienten enligt 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. En motsvarande bestämmelse finns i den gällande 24 a §. 

20 §.Sjukförsäkringens sjukvårdspremie. I paragrafen föreskrivs det om sjukvårdspremiens betalningsprocent vid lagens ikraftträdande samt om betalningsgrunden. Det föreslås att 1 mom. ändras så att sjukvårdspremien fastställs på så sätt att med intäkterna från sjukförsäkringens sjukvårdspremie som tas ut hos de försäkrade finansieras den finansieringsandel som avses i 9 §, dvs. 33 procent av det sammanlagda beloppet av utgifterna för sjukvårdsförsäkringen. 

Enligt det nya 2 mom. ska sjukvårdspremie tas ut på den förvärvsinkomst som beskattas vid kommunalbeskattningen och på de andra betalningsgrunder för sjukvårdspremien som avses i 14 och 16—19 §, vilket motsvarar den gällande bestämmelsen. 

Det nuvarande 2 mom. blir 3 mom. Enligt den gällande bestämmelsen tas på pensionsinkomst och annan förmånsinkomst ut en 0,17 procent högre sjukvårdspremie än på annan förvärvsinkomst. Det föreslås att betalningsprocenten ändras så att den är 0,97 procent. Ändringen beror på den ändring av finansieringsansvaren som konkurrenskraftsavtalet innebar. Konkurrenskraftsavtalet höjer i betydande grad löntagarnas dagpenningspremie och sänker sjukvårdspremien som tas ut på annan förvärvsinkomst. För att sjukvårdspremien som tas ut på pensionsinkomst och annan förmånsinkomst ska förbli på den tidigare betalningsnivån ska den höjas på motsvarande sätt. 

Dessutom föreslås det att momentet preciseras så att sjukvårdspremiens tilläggsdel inte tas ut på de företagarinkomster som nämns i 14 § 2 mom., vilket motsvarar den gällande lagstiftningen. Preciseringen behövs på grund av ändringen av 15 §. Efter den föreslagna ändringen av 15 § ska sjukförsäkringens dagpenningspremie inte tas ut på annan arbetsinkomst än arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare.  

Det nuvarande 3 mom. blir 4 mom. Hänvisningarna till 2 mom. ska korrigeras till hänvisningar till 3 mom. Momentet ändras inte i sak. 

21 §.Sjukförsäkringens dagpenningspremie. I paragrafen föreskrivs det om dagpenningspremiens betalningsprocent vid lagens ikraftträdande. Det föreslås att 1 mom. ändras så att när lagen träder i kraft, dvs. för 2020, ska dagpenningspremien fastställas så att med intäkterna från den finansieras 48 procent av de utgifter för arbetsinkomstförsäkringen som avses i 12 § från vilka ersättningarna för kostnaderna för familjeledighet på grund av föräldraskap har dragits av. Ändringen beror på den ändring av finansieringsansvaren som konkurrenskraftsavtalet innebar.  

Det föreslås att 2 mom. som gäller företagares tilläggsfinansieringsandel vid lagens ikraftträdande upphävs som onödigt. Paragrafen gäller endast ikraftträdandeåret, dvs. 2006.  

22 §.Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. I paragrafen föreskrivs det om betalningsprocenten i fråga om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift vid lagens ikraftträdande. Det föreslås att 1 mom. ändras så att vid ikraftträdandet av lagen, dvs. för 2020, fastställs arbetsgivares sjukförsäkringsavgift så att med intäkterna från den finansieras ersättningarna för kostnaderna för föräldraledighet på grund av föräldraskap samt 52 procent av de utgifter för arbetsinkomstförsäkringen som avses i 12 § och från vilka ersättningarna för kostnaderna för föräldraledighet på grund av föräldraskap har dragits av. Ändringen beror på den ändring av finansieringsansvaren som konkurrenskraftsavtalet innebar.  

Enligt det nya 2 mom. ska arbetsgivares sjukförsäkringsavgift tas ut på den lön som avses i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (771/2016), vilket motsvarar de gällande bestämmelserna.  

23 §.Justering av sjukförsäkringens sjukvårdspremie. Enligt paragrafen justeras premieprocentsatsen för sjukvårdspremien årligen så att intäkterna från sjukvårdspremierna och statens finansieringsandel täcker utgifterna för sjukvårdsförsäkringen. Bestämmelser om premieprocentsatsen utfärdas enligt 2 mom. årligen före den 23 november genom förordning av statsrådet. Om premien emellertid understiger 1,18 procent eller överstiger 1,48 procent av den förvärvsinkomst som beskattas vid kommunalbeskattningen och av de andra grunderna för betalning av sjukvårdspremien ska bestämmelser om premieprocentsatsen utfärdas genom lag. Det föreslås att variationsintervallen som anges i paragrafen ändras så att det ska föreskrivas om premien i lag, om premien understiger 0,45 procent eller överstiger 0,75 procent av den förvärvsinkomst som beskattas vid kommunalbeskattningen och av de andra grunderna för betalning av sjukvårdspremien. 

24 §.Justering av sjukförsäkringens dagpenningspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Enligt paragrafen justeras premieprocentsatsen för sjukförsäkringens dagpenningspremie och avgiftsprocentsatsen för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift årligen så att intäkterna av premierna och avgifterna samt statens finansieringsandel täcker utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras så att i momentet slopas som onödig hänvisningen till finansieringen av ändringarna i utgifterna efter det första år som följer på lagens ikraftträdande. I sak ändras momentet inte.  

24 a §.Justering av sjukförsäkringens dagpenningspremie och sjukvårdspremie samt justering av dagpenningspremien, arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och sjukförsäkringens sjukvårdspremie 2017—2019 och från och med år 2020. Det föreslås att paragrafen ska upphävas. Bestämmelser om finansieringsansvaren och justeringarna av premier och avgifter i enlighet med konkurrenskraftsavtalet finns i 9, 10, 12, 13,15, 20, 21, 22, 23 och 24 §, och därför ska 24 a § upphävas som onödig. 

19 kap. Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter

3 §.Uppgifter av Skatteförvaltningen. Paragrafens 1 mom. gäller Folkpensionsanstaltens rätt att årligen och senast före utgången av varje kalenderår få uppgifter av Skatteförvaltningen om varje skattskyldigs arbetsinkomst som har fastställts vid beskattningen för det föregående kalenderåret samt övriga sådana uppgifter som är nödvändiga för fastställande av arbetsinkomsten samt om de utgifter för inkomstens förvärvande som påverkar dagpenningsförmånens belopp. Det föreslås att 1 mom. upphävs eftersom dagpenningsförmån inte längre ska fastställas på basis av den arbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen. Inte heller avdrag för inkomstens förvärvande ska längre göras när dagpenningsförmånen fastställs. Paragrafens gällande 2 mom. som gäller Folkpensionsanstaltens och social- och hälsovårdsministeriets rätt att för justering av premieprocentsatsen för sjukförsäkringens sjukvårdspremie få behövliga uppgifter av Skatteförvaltningen ska bli 1 mom.  

1.2  Lagen om ändring av lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner

4 kap. Rehabiliteringspenningens belopp och förhållande till andra förmåner

32 §.Rehabiliteringspenningens belopp. I paragrafen föreskrivs det om rehabiliteringspenningens belopp. Rehabiliteringspenningen uppgår till minst beloppet av sjukdagpenningen enligt sjukförsäkringslagen. När rehabiliteringspenning fastställs tillämpas med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 1 mom. de bestämmelser om arbetsinkomst som finns i sjukförsäkringslagen. Till exempel de ersättningsgrader på 70 och 20 procent som gäller sjukdagpenning och som avses i 11 kap. 1 § 1 mom. i den gällande sjukförsäkringslagen tillämpas också på rehabiliteringspenning. Paragrafens 1 mom. ändras inte och i fortsättningen ska de i sjukförsäkringslagen föreslagna bestämmelserna om att årsinkomsten utgör grund för sjukdagpenningen tillämpas på rehabiliteringspenning.  

Enligt 2 mom. är rehabiliteringspenning för tiden med yrkesinriktad rehabilitering större än för tiden med annan rehabilitering. Rehabiliteringspenningen för yrkesinriktad rehabilitering utgör 75 procent av en trehundradel av arbetsinkomsten enligt sjukförsäkringslagen. I fortsättningen ska en dagpenningsförmån enligt sjukförsäkringslagen fastställas på basis av årsinkomsten och det föreslås att begreppet arbetsinkomst slopas. Av denna orsak föreslås det att 2 mom. ändras så att den rehabiliteringspenning som betalas för yrkesinriktad rehabilitering ska basera sig på den årsinkomst som avses i 11 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen. Ersättningsgraden för rehabiliteringspenning för yrkesinriktad rehabilitering är fortfarande 75 procent och den sporrande effekt ansökan om rehabilitering har kvarstår således oförändrad. 

Rehabiliteringspenningen uppgår enligt 3 mom. alltid till minst minimibeloppet av dagpenningsförmånen enligt sjukförsäkringslagen. Det föreslås att paragrafhänvisningen korrigeras så att den gäller den rätta paragrafen, dvs. 11 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen. Ändringen är teknisk.  

33 §.Rehabiliteringspenningens belopp på basis av tidigare förmåner. I paragrafen föreskrivs det om fastställande av rehabiliteringspenning på basis av tidigare förmåner. Rehabiliteringspenning ska på samma sätt som sjuk- och föräldradagpenning beräknas på basis av 11 kap. 6 § i sjukförsäkringslagen. Det erhållna beloppet ökas dock med 10 procent för att uppmuntra till rehabilitering. Eftersom en tidigare förmån i fortsättningen enligt sjukförsäkringslagen inte kan ligga till grund när en dagpenningsförmån fastställs föreslås det att bestämmelsen upphävs också i fråga om rehabiliteringspenning. Rehabiliteringspenning ska på motsvarande sätt som sjukdagpenning fastställas på basis av rehabiliteringsklientens årsinkomst. Om rehabiliteringsklienten under de 12 kalendermånader som föregår kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för rehabiliteringen har fått en förmånsinkomst ska denna beaktas i årsinkomsten. Det föreslås att ökningen med 10 procent enligt den gällande bestämmelsen ska slopas eftersom rehabiliteringspenning inte längre fastställs enbart på basis av en tidigare förmån, utan i årsinkomsten beaktas all löne- och företagarinkomst samt förmånsinkomst som rehabiliteringsklienten fått under granskningsperioden på 12 kalendermånader.  

37 §.Partiell samordning av inkomster. Bestämmelsen gäller samordning av rehabiliteringspenningen med den regelbundna arbetsinkomst som en rehabiliteringsklient har under utbildning som ordnats som yrkesinriktad rehabilitering eller under därmed ansluten praktik.  

Eftersom det föreslås att det nuvarande begreppet arbetsinkomst enligt sjukförsäkringslagen slopas ska termen arbetsinkomst i 1 mom. ersättas med löne- eller företagarinkomst. Samordning gäller således situationer där rehabiliteringsklienten har löne- eller företagarinkomst enligt 11 kap. 3 och 4 § i sjukförsäkringslagen. I fråga om inkomsten föreslås det att omnämnandet av att inkomsten är regelbunden ska slopas som onödigt eftersom uppnående av den terminsvisa inkomstgränsen för samordning redan i sig kräver att arbetet och inkomsten är regelbundna. Arbete av engångskaraktär räcker i princip inte för att uppnå den terminsvisa inkomstgränsen. Dessutom föreslås en precisering av att vid samordningen ska löneinkomst beaktas i enlighet med betalningstidpunkten. 

Det görs inga ändringar i paragrafens 2 mom. enligt vilket rehabiliteringspenning för unga eller rehabiliteringspenning som betalas till arbetsgivaren inte ska samordnas.  

Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Enligt det nya momentet kan Folkpensionsanstalten utan parts samtycke eller undanröjande av beslutet avgöra ärendet på nytt efter att ha hört parten, om de inkomster som avses i 1 mom. och som ska samordnas med rehabiliteringspenningen ändras efter det att beslutet har meddelats. Rehabiliteringsklienten ska när han eller hon ansöker om rehabiliteringspenning meddela beloppet av de inkomster som tjänats in under utbildning som ordnats som yrkesinriktad rehabilitering eller under därmed ansluten praktik. Om inkomsternas exakta belopp inte är känt i början av terminen fastställs rehabiliteringspenningens belopp på basis av de kalkylerade inkomsterna. Om de inkomster som faktiskt tjänats in inte motsvarar de kalkylerade inkomsterna ska rehabiliteringsklienten med stöd av sin anmälningsskyldighet anmäla ändringen till Folkpensionsanstalten. I framtiden ska Folkpensionsanstalten få aktuella uppgifter om rehabiliteringsklientens inkomster ur inkomstregistret. 

Om uppgifter om inkomsterna fås först efter det att beslutet om rehabiliteringspenning meddelats påverkar samordningen rehabiliteringspenningens belopp hela terminen från första början. I detta fall ska beslutet rättas till klientens nackdel och i enlighet med 57 § om rättelse av sakfel förutsätter rättelse till en parts nackdel att parten samtycker till att beslutet rättas. Om klienten inte samtycker till att beslutet rättas ska Folkpensionsanstalten hos besvärsnämnden för social trygghet ansöka om att beslutet undanröjs. Förfarandet är tungrott och långsamt i förhållande till den förmån som tryggas med beaktande av att klienten är skyldig att meddela Folkpensionsanstalten om sina arbeten och inkomster och att klienten i vilket fall som helst har rätt att anföra besvär över ett beslut om rehabiliteringspenning liksom om ett eventuellt beslut om återkrav. Dessutom har Folkpensionsanstalten i fortsättningen möjlighet att följa inkomsterna i realtid, vilket möjliggör att inkomsterna och rehabiliteringspenningen samordnas snabbare och att överbetalning undviks. I och med inkomstregistret får Folkpensionsanstalten också kännedom om sådana arbetssituationer som Folkpensionsanstalten i nuläget inte får kännedom om på grund av att rehabiliteringsklienten försummar sin anmälningsskyldighet. Om rättelseförfarandet i samband med samordning inte förenklas kommer sannolikt antalet framställningar om undanröjande av beslut som görs till besvärsnämnden för social trygghet att öka. 

38 §.Betalning utan samordning. I princip dras från rehabiliteringspenningen av de andra ersättningar för inkomstbortfall som rehabiliteringsklienten får under samma tid. I bestämmelsen finns en förteckning över sådana andra förmåner som rehabiliteringsklienten får och som inte dras av från rehabiliteringspenningen.  

Det föreslås att i 1 mom. 1 punkten slopas undantaget om att delinvalidpension inte ska dras av från rehabiliteringspenning. Bestämmelser om hur delinvalidpension och andra lagstadgade ersättningar för inkomstbortfall som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga förhåller sig till rehabiliteringspenning föreslås i 3 mom. 

I 1 mom. 1 punkten ska den inverkan som begynnelsetidpunkten för deltidspension har på avdraget från rehabiliteringspenningen slopas. Nya deltidspensioner har inte längre beviljats efter den 1 januari 2017, vilket innebär att deltidspension inte kan börja mitt under granskningsperioden på 12 kalendermånader för den årsinkomst som ligger till grund för rehabiliteringspenning. Deltidspension i motsats till delinvalidpension ska inte beaktas som en förmånsbaserad inkomst i den årsinkomst som ligger till grund för rehabiliteringspenningen. I årsinkomsten ska i princip beaktas endast lön för deltidsarbete eftersom det är ändamålsenligt att rehabiliteringspenning kompenserar för det bortfall av lön för deltidsarbete som rehabiliteringen orsakar. Deltidspension ska inte heller i fortsättningen dras av från rehabiliteringspenning som fastställts på detta sätt. 

Hänvisningen i 1 mom. 3 punkten ska ändras så att den gäller föräldradagpenning enligt 11 kap. 11 och 12 § i sjukförsäkringslagen. Korrigeringen är teknisk i fråga om 11 § som gäller betalning av föräldradagpenningens minimibelopp för tiden i förvärvsarbete eller tiden då studier på heltid bedrivs. Det föreslås att det i punkten tas in ett omnämnande av föräldradagpenning enligt 12 § som gäller betalning av minimibeloppet av föräldradagpenning för den tid som en annan förmån betalas ut eftersom rehabiliteringspenningens förhållande till föräldradagpenning ska vara detsamma oberoende av på vilken grund föräldradagpenning betalas till minimibelopp.  

Inga ändringar görs i paragrafens 2 mom. enligt vilket ersättning för inkomstbortfall som betalas med stöd av patientskadelagen inte dras av från rehabiliteringspenning.  

I det gällande 3 mom. föreskrivs det om ett alternativt sätt att fastställa rehabiliteringspenningen för en rehabiliteringsklient som är deltidspensionerad. Till denna del är bestämmelsen onödig eftersom nya deltidspensioner inte har beviljats efter den 1 januari 2017. Det föreslås att det i 3 mom. i stället föreskrivs om rehabiliteringspenningens förhållande till delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna samt till andra lagstadgade ersättningar för inkomstbortfall som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga. En motsvarande bestämmelse finns i fråga om sjukdagpenning i det föreslagna 12 kap. 4 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen.  

I de föreslagna 11 kap. 5 § 2 mom. och 6 § 5 mom. i sjukförsäkringslagen anges det att om den försäkrade har fått ersättning för inkomstbortfall som betalas för annan än full arbetsoförmåga enligt 5 § eller delinvalidpension enligt 6 § under granskningsperioden för årsinkomst och betalningen av nämnda ersättning eller förmån fortsätter samtidigt med dagpenningsförmånen, ska ersättningen eller förmånen för denna tid inte beaktas i årsinkomsten när dagpenningsförmånens belopp beräknas. Bestämmelsen ska tillämpas i motsvarande situation när rehabiliteringspenning beviljas. Av denna orsak är det motiverat att om pension eller ersättning för inkomstbortfall inte har beaktats i årsinkomsten ska de inte heller dras av från rehabiliteringspenningens belopp. I det föreslagna 3 mom. anges det att om den försäkrade får delinvalidpension eller motsvarande annan än full sjukpension eller full invalidpension eller sådan ersättning för inkomstbortfall enligt de olika lagarna om olycksfall i arbetet som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga eller ersättning för inkomstbortfall som betalas på grund av annan än full arbetsoförmåga med stöd av trafikförsäkringslagen, patientskadelagen eller de olika lagarna om olycksfall i militärtjänst och förmånen eller ersättningen i fråga inte har beaktats i årsinkomsten med stöd av 11 kap. 5 § 2 mom. eller 6 § 5 mom. i sjukförsäkringslagen, ska förmånen eller ersättningen inte dras av från rehabiliteringspenningen. Om en annan förmån som avses i momentet börjar först efter granskningsperioden för årsinkomsten, ska bestämmelsen inte tillämpas. I detta fall ska huvudregeln enligt 36 § tillämpas, dvs. förmånen ska dras av från rehabiliteringspenningen. 

1.3  Lagen om ändring av 4 och 5 § i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift

4 §.Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. I paragrafen föreskrivs det om arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. I 2 mom. föreskrivs det om de situationer där arbetsgivaren inte är skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.  

Enligt den gällande lagstiftningen tas arbetsgivares sjukförsäkringsavgift ut på samma löneinkomst som löntagares och företagares dagpenningspremie. Denna inkomst ligger också till grund för dagpenningsförmån. Till följd av de föreslagna ändringarna av 11 kap. i sjukförsäkringslagen ska i fortsättningen som grund för företagares dagpenningsförmån beaktas arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. De inkomster som avses i 11 kap. 2 § 2 mom. i den gällande sjukförsäkringslagen, såsom löneinkomst av eget företag eller jordbruk eller arbetsersättning i anslutning till företagarverksamhet, ska inte längre ligga till grund för dagpenningsförmån. Av denna orsak föreslås det att 18 kap. 15 § i sjukförsäkringslagen ändras så att sjukförsäkringens dagpenningspremie inte heller ska fastställas på basis av dessa inkomster, utan på basis av arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare.  

Enligt 5 § i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift ska arbetsgivaren betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift på grundval av det sammanlagda beloppet av de löner som betalas till arbetstagarna. Med lön avses bland annat löner, arvoden och ersättningar enligt 13 § i lagen om förskottsuppbörd på vilka förskottsinnehållning ska verkställas. Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas också på lön eller arvode som företagare lyfter hos de företag som de äger (öppet bolag, kommanditbolag eller aktiebolag). 

En del av de så kallade självsysselsatta eller lättföretagarna har ingått avtal med företag som erbjuder faktureringstjänster. Då svarar företagaren själv för värvningen av kunder och utförandet av arbetet samt avtalar med kunderna om villkoren för uppdrag och ersättningen för arbete. Företagaren fakturerar kunden via företaget som erbjuder faktureringstjänster och kunden betalar räkningen till företaget som erbjuder faktureringstjänster. Företaget som erbjuder faktureringstjänster förmedlar sedan den ersättning som kunden betalat vidare till företagaren. Företag som erbjuder faktureringstjänster fungerar enligt olika verksamhetsmodeller. Vanligen avtalar företaget som erbjuder faktureringstjänster och företagaren om ett formellt anställningsförhållande, varvid företaget som erbjuder faktureringstjänster förmedlar den av kunden betalade ersättningen till företagaren som lön. Företagaren och företaget som erbjuder faktureringstjänster kan också ingå ett faktureringsavtal med stöd av vilket företaget som erbjuder faktureringstjänster förmedlar den av kunden betalade ersättningen till företagaren som arbetsersättning. Om företaget som erbjuder faktureringstjänster och företagaren har avtalat om ett formellt anställningsförhållande och företaget som erbjuder faktureringstjänster betalar ersättningen till företagaren som lön, anses prestationen med tanke på beskattningen vara lön och företaget som erbjuder faktureringstjänster ska iaktta de normala arbetsgivarskyldigheterna, såsom att verkställa förskottsinnehållning på lön och betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. I socialförsäkrings- och arbetspensionslagstiftningen anses dock personer som använder företag som erbjuder faktureringstjänster vara företagare, om de förvärvsarbetar utan att stå i ett anställningsförhållande enligt arbetsavtalslagen (55/2001). 

Som en företagares inkomst ska i fortsättningen när dagpenningsförmån beviljas inte beaktas annan inkomst än arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. Inte heller arbetsersättning eller prestationer som betalats som lön till företagare som ingått avtal med ett företag som erbjuder faktureringstjänster ska således beaktas som grund för dagpenningsförmån. Lön som lyfts hos det egna företaget kan inte heller ligga till grund för dagpenningsförmån. 

I enlighet med den försäkringsprincip som ingår i sjukförsäkringen är det inte motiverat att arbetsgivares sjukförsäkringsavgift tas ut i en situation där företagarens inkomst inte ligger till grund för dagpenningsförmånen. Det föreslås att det till 2 mom. fogas en ny 5 punkt enligt vilken arbetsgivares sjukförsäkringsavgift inte betalas för sådan lön enligt 13 § i lagen om förskottsuppbörd som betalas till företagare som avses i 3 § i lagen om pension för företagare eller lantbruksföretagare som avses i 3—5 § i lagen om pension för lantbruksföretagare för det arbete som dessa företagare utfört, om de inte är försäkringsskyldiga i enlighet med lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. Definitionen av företagare ska motsvara definitionen i lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare. Ändringen gäller endast de företagare som inte i enlighet med de nämnda lagarna är skyldiga att teckna en försäkring enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. Om företagaren däremot är försäkringsskyldig och hans eller hennes dagpenningsförmån fastställs på basis av arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare, ska arbetsgivares sjukförsäkringsavgift liksom i nuläget betalas på löner som eventuellt lyfts hos företaget eller de löner som betalats av företaget som erbjuder faktureringstjänster.  

5 §.Grunden för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Enligt paragrafen ska arbetsgivaren betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift på grundval av det sammanlagda beloppet av de löner som betalas till arbetstagarna. I 2 mom. räknas det upp vad som avses med lön. Enligt 3 mom. betraktas som lön inte de poster som nämns i 11 kap. 2 § 4 mom. i sjukförsäkringslagen. Det föreslås att paragrafhänvisningen korrigeras så att hänvisningen gäller det föreslagna 11 kap. 3 § 3 mom. Ändringen är teknisk.