7.1
Föräldraskapslagen
6 §.Syftet med föräldraskapsutredning och när sådan görs. Det föreslås att 1 mom. ändras så att tillämpningsområdet för momentet utvidgas till att även omfatta utredning av den mor som har fött barnet. Det föreslås att detta genomförs så att den begränsning som endast rör utredning av den andra modern, som avses i 5 § 1 mom., avlägsnas från hänvisningen i momentet. På det sättet utvidgas tillämpningsområdet för föräldraskapsutredningen till att även omfatta de mödrar som har fött barn.
En ändring föreslås även i 2 mom. så att bestämmelsen förtydligas och i den beaktas även situationer som gäller utredning av den mor som har fött barnet.
I 4 mom. föreslås en precisering så att det moderskap som avses i momentet gäller endast moderskap som avses i lagens 5 § 1 mom. och inte den mor som har fött barnet.
7 §.Inledande och avskrivning av föräldraskapsutredning. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till en rättsgenetisk faderskapsundersökning ändras till en hänvisning till en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
8 §.Utredare av föräldraskap. Det föreslås att 1 mom. ändras så att bestämmelsen beaktar även de situationer då den mor som har fött barnet inte har utretts eller har försvunnit. Även i dessa situationer ska den som verkställer utredningen av föräldraskapet bestämmas enligt barnets hemkommun eller vistelseort.
Det föreslås att 4 mom. ändras så att det till bestämmelsen även fogas hänvisningar till lagens 11 och 67 §, till vilka också har fogats hänvisningar till välfärdsområdet.
9 §.Överläggning inför föräldraskapsutredning. Det föreslås att 1 mom. preciseras så att det tillämpas på överläggningar om barnets andra förälder. Barnets andra förälder kan vara antingen fadern eller den andra modern som fastställs på basis av samtycke till assisterad befruktning. I dessa situationer har den mor som fött barnet redan konstaterats.
För situationer där båda föräldrarna till barnet eller den mor som har fött barnet utreds föreslås att ett nytt 2 mom. läggs till paragrafen. Momentet ska innehålla en bestämmelse om vilka personer som ska inbjudas att delta i överläggningen. Vid utredning av den mor som har fött ett barn kan man gå vidare genom överläggning endast med barnet och den förmodade modern. Detta kan till och med vara nödvändigt när en förälder till ett barn länge är utomlands eller är försvunnen. Liksom det redan konstaterats i specialmotiveringen till 1 mom. (RP 132/2021 rd, s. 51) är det, i en situation då barnet ännu inte har fyllt 15 år, men närmar sig 15 års ålder, ofta nödvändigt att utreda också vad en minderårig under 15 år anser, eftersom föräldraskapet inte kan fastställas utan barnets samtycke efter det att barnet har fyllt 15 år.
Utredningen av den mor som fött barnet kan också ha rättslig verkan på andra personer, till exempel moderns make. Maken till den mor som fött barnet, som har varit gift med modern vid barnets födelse, blir till följd av konstaterandet eller fastställandet av moderskapet direkt barnets far med stöd av 3 § i lagen. Härvid är det motiverat att också försöka kalla maken till den förmodade mor som fött barnet till överläggningen. Maken till den mor som förmodas ha fött barnet kan också för egen del berätta om sådant som har med barnets födelse att göra och som är av betydelse för utredningen av saken. Dessutom är det nödvändigt att barnets förmodade andra förälder är närvarande i en situation där barnets båda föräldrar ska utredas. Utöver barnet och de förmodade föräldrarna till barnet kan det vara nödvändigt att även kalla barnets vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare till överläggningen. Med andra lagliga företrädare avses till exempel en företrädare som avses i 56 § i lagen om främjande av integration (1386/2010) och i 39 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (746/2011). Dessa företrädare har, till skillnad från en intressebevakare som förordnats med stöd av lagen om förmyndarverksamhet (442/1999), befogenhet att föra talan även i ärenden som gäller barnets person utan särskilt förordnande av domstol i ärendet. Detta kan vara nödvändigt på grund av att barnets vårdnadshavare eller lagliga företrädare på barnets vägnar kan ge sitt samtycke till rättsgenetiska föräldraskapsundersökningar, varvid nödvändiga prov kan tas under samma besök.
10 §.Genomförande av överläggning och skyldighet att hålla sig till sanningen. Det föreslås att 2 mom. ändras så, att tillämpningsområdet för bestämmelsen omfattar skyldigheten för den mor som har fött barnet att hålla sig till sanningen även då moderskapet för den mor som har fött barnet ännu inte har utretts.
11 §.Barnatillsyningsmannens rätt att få uppgifter. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till kommunens socialvårdsorgan ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. Ändringen är nödvändig för att ordalydelsen ska motsvara den som används i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000). Dessutom föreslås att momentet ändras av konsekvensskäl så att barnatillsyningsmannen har rätt att få de uppgifter som avses i paragrafen för utredande av den förmodade förälderns identitet och boningsort även för utredning av den mor som förmodas ha fött barnet. Sådana situationer är sannolikt mycket sällsynta, men de är möjliga, till exempel i situationer där ett barn har blivit övergivet kort efter födelsen.
12 §.Anskaffande av genetisk och medicinsk utredning. Det föreslås att 1 mom. ändras så att även sådana situationer beaktas i bestämmelsen då det är skäl att rättsgenetisk undersökning görs av den mor som har fött barnet.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att en bestämmelse tillfogas, enligt vilken det prov som behövs för en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning ska kunna tas hos barnatillsyningsmannen också när barnet inte är så gammalt eller så utvecklat att det själv kan ge sitt samtycke till att provet tas och inte heller har någon vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare som kan ge samtycket för barnets räkning. Den lagliga företrädarens personkrets har behandlats i samband med specialmotiveringen till 9 §. Även om åldersgränsen på 15 år är av betydelse för barnets talan och processrättsliga ställning vid utredning av föräldraskap (t.ex. 8 och 14 §), kan denna åldersgräns inte anses vara avgörande då barnets ålder och utvecklingsnivå fastställs när det gäller barnets rätt att ge sitt samtycke till en undersökningsåtgärd som riktar sig mot barnet. I motiveringen till lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) anges till exempel att en person över 12 år i praktiken nästan alltid kan anses vara så mogen att hens motstånd måste tas på allvar (RP 185/1991 rd, s. 17). Eftersom det i princip är fråga om en åtgärd som ligger i barnets intresse, kan det anses att en minderårig som är 12 år gammal kan ge sitt samtycke till åtgärden självständigt, såvida hen inte har en vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare som kan ge sitt samtycke för barnets räkning och de, vilkas föräldraskap ska utredas, inte motsätter sig detta. I fråga om barn under 12 år bör barnatillsyningsmannen utan särskild reglering i en sådan situation, med stöd av 5 c § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt, ansöka hos domstolen om att en ställföreträdare för vårdnadshavaren förordnas för åtgärden. Eftersom syftet med provtagningen är att så snart som möjligt fastställa en juridisk förälder för barnet, som kan fungera som barnets vårdnadshavare och juridiska företrädare vid alla beslut som rör barnet, är det inte motiverat att i en situation där alla berörda parter förhåller sig positivt till provtagningen och till att saken reds ut snabbt, ansöka om ett särskilt förordnande av ställföreträdare för vårdnadshavaren. Ett domstolsförfarande innebär också ofta en avsevärd förlängning av förfarandet. På grundval av detta föreslås att om ett minderårigt barn inte själv kan ge sitt samtycke till provtagningen och inte har någon laglig företrädare som kan ge sitt samtycke för barnets räkning, kan provet tas under övervakning av barnatillsyningsmannen utan samtycke, såvida inte den vars föräldraskap ska utredas motsätter sig detta. Om man till exempel samtidigt utreder föräldraskapet för den mor som fött barnet och för fadern, krävs att ingen av dem motsätter sig provtagningen. Om någon vars föräldraskap utreds motsätter sig provtagningen, bör barnatillsyningsmannen för barnet ansöka om förordnande av en ställföreträdare för vårdnadshavaren för provtagningen. Barnatillsyningsmannen föreslås därför inte heller i fortsättningen ha behörighet att ta ofrivilliga prov, utan denna behörighet ska också i framtiden endast domstolen ha.
Det föreslås att 1, 2 och 3 mom. dessutom ändras så att hänvisningarna till rättsgenetiska faderskapsundersökningar ändras till en hänvisningar till rättsgenetiska föräldraskapsundersökningar.
Ytterligare föreslås det att 3 mom. ändras så att till momentet fogas en hänvisning till 8 § lagen om rättsgenetisk föräldraskapsundersökning. Det ska noteras att barnatillsyningsmannen utöver de laghänvisningar som gjorts i 3 mom. kan ha orsak att tillämpa även andra bestämmelser, såsom till exempel 10 a § 1 och 2 mom., 10 b §, 13 a §, 13 b § 2 mom. och 23 b § i lagen om rättsgenetisk föräldraskapsundersökning. Dessutom hänvisas det i 3 mom. till en nära släkting i stället för till en släkting, för att terminologin ska vara förenlig med den terminologi som används i lagen om rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
Det föreslås att paragrafens rubrik ändras och att 4 mom. upphävs, eftersom den huvudsakliga bevisningen av föräldraskap är en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning, och medicinska expertutlåtanden om den tidpunkt då barnet kan ha avlats inte har begärts på flera år. Därmed är en bestämmelse om detta överflödig. Om det krävs ytterligare information om när barnet kan ha avlats, kan barnatillsyningsmannen försöka utreda saken på grundval av tidigare ultraljudsundersökningar under graviditet och anteckningar om detta i journalhandlingarna.
13 §.Information och meddelanden till den som undersökningen gäller. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till rättsgenetisk faderskapsundersökning ändras till hänvisningar till rättsgenetisk föräldraskapsundersökning och hänvisningen till faderskapsutredning ändras till hänvisning till föräldraskapsutredning.
14 §.Nedläggning av föräldraskapsutredning. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till rättsgenetisk faderskapsundersökning ändras till en hänvisning till rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
16 §.Tillfälle att erkänna föräldraskap samt väckande av talan. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till rättsgenetisk faderskapsundersökning ändras till en hänvisning till rättsgenetisk föräldraskapsundersökning. I 2 mom. föreslås språkliga ändringar av teknisk natur. Innehållet i 2 mom. motsvarar den gällande lagstiftningen, men dess språkdräkt har förtydligats jämfört med nuläget.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. läggs till, som innehåller en tillämpningsanvisning som kompletterar 1 och 2 mom. i fråga om situationer som gäller moderskapet för den mor som fött barnet. I situationer som gäller moderskapet för den mor som fött ett barn förutsätts inte att modern erkänner barnet, utan moderskapet fastställs på grundval av rättsgenetiska föräldraskapsundersökningar och ett protokoll som upprättats på grundval av undersökningarna. Om det inte har varit möjligt att göra rättsgenetiska föräldraskapsundersökningar till exempel på grund av att den som förmodas ha fött barnet har vägrat delta i undersökningarna, är barnatillsyningsmannen skyldig att på barnets vägnar föra talan för att fastställa moderskapet för den mor som förmodas ha fött barnet. I situationer där utredningen av föräldraskap bör avbrytas finns det ingen skyldighet att föra talan.
17 §.Sökande av ändring. Det föreslås att 1 mom. ändras så att den begränsning som endast avser den andra moderns rätt att väcka talan avlägsnas från hänvisningen i momentet. Syftet med ändringen är att utvidga tillämpningsområdet för bestämmelsen till att även gälla en person som anser sig vara den mor som fött barnet, även om detta inte har utretts eller fastställts.
En ändring föreslås i 2 mom. så att också situationer som gäller utredning och fastställande av den mor som har fött barnet beaktas, utöver utredningar om faderskap. Den som anser sig ha fött barnet har behov av att söka ändring i ett beslut om avbrytande som fattats av barnatillsyningsmannen, om rättsgenetiska föräldraskapsundersökningar inte har kunnat göras till exempel på grund av att någon annan person som är barnets vårdnadshavare har vägrat att delta i en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning och barnatillsyningsmannen inte väcker talan om fastställande av moderskap, så att saken kan utredas med hjälp av en undersökning som domstolen förordnar.
23 §.Hörande. Det föreslås att paragrafen ändras så att till den fogas ett nytt 2 mom., där det föreskrivs att barnets vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare ska höras innan ett protokoll om utredande av föräldraskapet upprättas. Barnets vårdnadshavare kan till exempel vara barnets far, som även annars företräder barnet i ett ärende som gäller utredande av föräldraskap. Det nuvarande 2 mom. blir med den nya formuleringen det nya 3 mom. Innehållet i det nya 3 mom. föreslås i övrigt vara oförändrat, men det föreslås att där utöver hänvisningen till det nuvarande 1 mom. också ska hänvisas till 2 mom.
26 §.Inlämnande av handlingar till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Det föreslås att paragrafen ändras så att ett nytt 2 mom. läggs till, som innehåller en särskild anvisning för situationer där utredningen av föräldraskap gäller utredande av den mor som fött barnet. Eftersom moderskapet inte erkänns i dessa situationer, ska barnatillsyningsmannen till MDB lämna ett protokoll över utredningen av föräldraskap, med bilagor, utan handlingar som gäller erkännande. Beroende på omständigheterna kan bilagorna utöver överläggningshandlingarna innehålla även andra handlingar. En central bilaga till utredningen av den mor som har fött barnet är undersökningsresultatet av rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
27 §.Samtycke till fastställande av föräldraskap utan rättegång. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till rättsgenetisk faderskapsundersökning ändras till en hänvisning till rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
En ändring föreslås i 2 mom. så att bestämmelsen beaktar även situationer som gäller utredning av den mor som har fött barnet. Det föreslås att detta genomförs så att den begränsning som endast avser den utredning av den mor som avses i 5 § 1 mom., det vill säga den andra modern, avlägsnas från hänvisningen i momentet. Utöver det skriftliga intyget om assisterad befruktning har, med rättsägarnas samtycke, en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning lagts till förutsättningarna för fastställande av föräldraskap. Denna undersökning är en central del i utredningen av moderskapet för den mor som fött barnet. Dessutom görs en ändring av teknisk natur i momentets språkdräkt.
29 §.Behörighet för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Det föreslås att 1 mom. ändras så att till det fogas en ny punkt 3 på basis av vilken Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i fortsättningen ska ha behörighet att fastställa även moderskapet för den mor som har fött barnet, om moderskapet har utretts på det sätt som avses i lagens 2 kap. och det inte finns anledning att misstänka att personen i fråga inte är barnets mor. Med denna bestämmelse utvidgas behörigheten för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i ärenden som gäller fastställande av föräldraskap till ärenden som gäller fastställande av den mor som föder ett barn.
En ändring föreslås i 2 mom. så att bestämmelsen, utöver fastställande av faderskap, även beaktar situationer där moderskapet för den mor som fött barnet utreds. Behovet av att utreda den mor som har fött barnet uppkommer oftast just därför att de handlingar som visar identiteten och familjebanden för de förmodade föräldrar som flyttat från utlandet till Finland är bristfälliga och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata av denna anledning inte har kunnat registrera uppgifter om moderskapet för den mor som fött barnet i befolkningsdatasystemet. Utgångspunkten är att familjen strävar efter att skaffa nödvändiga handlingar och legaliseringar eller ursprungsintyg för dem på det sätt som anges i 19 § befolkningsdatalagen, så att det inte finns något behov av en särskild utredning av den mor som har fött barnet. Detta kan emellertid visa sig vara oskäligt svårt till exempel för att en person härstammar från en sådan stat där det inte finns något heltäckande befolkningsdatasystem eller där den samhälleliga situationen är sådan att uppgifter inte rimligen kan fås från befolkningsdatasystemet. Det ligger i barnets intresse att två föräldrar kan fastställas för barnet så snart som möjligt efter födelsen och att anteckningar om föräldrarna till utomlands födda barn kan registreras i befolkningsdatasystemet så snart som möjligt efter det att de allmänna förutsättningar för registrering av utländska medborgare som avses i 9 § i befolkningsdatalagen har uppfyllts. Villkoren för tillförlitlighet i befolkningsdatasystemet är avsevärt höga och i regleringen har man inte tagit hänsyn till de utmaningar som familjen ställs inför när uppgifter inte registreras. Därför, och för att en motsvarande möjlighet har ansetts motiverad också i situationer där faderskap ska fastställas, är det motiverat att utvidga tillämpningsområdet för 2 mom. så att även moderskapet för den mor som föder barnet kan fastställas på grundval av en utredning av föräldraskap och en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har prövningsrätt i fråga om huruvida det trots resultatet av en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning finns anledning att misstänka att personen inte är den mor som har fött barnet. En rättsgenetisk föräldraskapsundersökning visar inte vilken mor som fött barnet till exempel i en situation där familjen har fått barnet genom surrogatarrangemang så att befruktningen har skett genom användning av den tilltänkta moderns egen äggcell. Prövningsrätt tillämpas även i fråga om när det från familjens synpunkt kan anses oskäligt att förutsätta tilläggsutredningar som familjen eller personen själv anskaffat. Det kan exempelvis inte betraktas som oskäligt att en familj som har anlänt till Finland från en annan EU-stat eller från en stat som anslutit sig till den så kallade apostillekonventionen förutsätts skaffa nödvändiga handlingar, även om familjen inte vill göra det, eftersom den anser att det är arbetskrävande eller dyrt. Oskälighetsvillkoret tillämpas vid utredande av moderskapet för den mor som fött barnet på motsvarande sätt som vid faderskapsutredning enligt paragrafen. Osäklighetsvillkoret ska bedömas i förhållande till lagstiftningens mål, av vilka ett är att göra det möjligt att registrera uppgifter om familjeförhållanden i befolkningsdatasystemet bland annat i sådana situationer där det finns bristfälliga skriftliga bevis på barnets födelse av orsaker som inte är beroende av personen själv eller hens familj.
Inhämtande av handlingar är i princip det primära tillvägagångssättet även när de måste inhämtas från tredjeländer eller legaliseras genom ett förfarande i två steg. I princip kan det anses vara skäligt att familjen förutsätts skaffa skriftliga utredningar, även om det kostar familjen exempelvis några hundra euro eller det tar flera månader att få dem. Vid bedömningen av oskäligheten kan man också beakta till exempel familjens utredning om vilka åtgärder myndigheterna i landet i fråga har krävt av familjen för att skaffa handlingarna och vilka åtgärder familjen redan har vidtagit för att skaffa handlingarna.
32 §.Rätt att väcka talan i ett ärende som gäller fastställande av faderskap samt parter. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till rättsgenetisk faderskapsundersökning ändras till en hänvisning till rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
33 §.Rätt att väcka talan i ett ärende som gäller fastställande av moderskap samt parter. Det föreslås att paragrafen ändras så att till den fogas två nya moment som gäller fastställande av den mor som fött barnet. Enligt det föreslagna 3 mom. kan ett barn, för vars del det inte har konstaterats eller fastställts en mor som har fött barnet, yrka på fastställande av den mor som har fött barnet genom att väcka talan mot den förmodade modern. Om personen har avlidit, ska talan väckas mot personens rättsinnehavare. Rättsinnehavarna bestäms enligt 18 kap. 1 § i ärvdabalken, enligt vilken delägare i dödsbo i princip är arvingarna och de universella testamentstagarna samt den efterlevande maken. Om det inte finns sådana dödsbodelägare som avses ovan, kan i sista hand Statskontoret med stöd av 5 kap. 1 § i ärvdabalken stämmas in såsom svarande när det gäller en talan om fastställande av moderskap.
Enligt det föreslagna nya 4 mom. kan den som anser sig ha fött barnet själv väcka talan mot barnet om fastställande av moderskap. Talan kan väckas om MDB inte har fastställt moderskapet. Detta kan då bero på att moderskapet för den mor som fött barnet inte har kunnat anses tillräckligt utrett för att moderskapet ska kunna fastställas, till exempel på grund av att behövliga rättsgenetiska utredningar inte har fåtts eller på grund av misstanke om att den som anser sig vara modern trots resultatet av rättsgenetiska utredningar inte har fött barnet.
Det nuvarande 3 mom., som innehåller bestämmelser om rättsinnehavare som träder i moderns ställe, föreslås bli ett nytt 5 mom., eftersom dess tillämpningsområde omfattar alla de situationer som avses i artiklarna 1–4. Om den vars moderskap det är fråga om avlider medan talan är anhängig, träder personens rättsinnehavare i dennes ställe. Bestämmelsen tillämpas oberoende av om den förmodade modern är kärande eller svarande. Om personen vid sin död har varit kärande i målet, kan personens rättsinnehavare antingen fortsätta talan eller avskriva ärendet.
34 §.Begränsningar i talerätten. Det föreslås att 3 mom. ändras så att det omfattar också ärenden gällande fastställande av moderskapet för den mor som fött barnet. Det föreslås därför att den begränsning stryks där momentet endast avser utredning av den andra modern, som avses i 5 § 1 mom. Av samma skäl är det nödvändigt att hänvisningen i momentet även omfattar de beslut om avslag som MDB har fattat i ärenden som gäller fastställande av moderskap för den mor som har fött barnet.
36 §.Instämmande som svarande. Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande lag. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i bestämmelsen specificeras om det är fråga om en mor som avses i 5 § 1 mom. eller om fastställande av moderskap för den mor som fött barnet.
Det föreslås att 3 mom. ändras så att till det fogas en anvisning för hur man ska gå till väga i situationer där talan för ett och samma barns del är anhängig för fastställande av både faderskapet och moderskapet för den mor som fött barnet. Talan om fastställande av moderskap ska då avgöras innan det ärende som gäller fastställande av faderskap avgörs. Detta beror bland annat på att om den mor som har fött barnet har varit gift vid barnets födelse, bestäms barnets faderskap i princip genom den mors äktenskap som har fött barnet och den presumtion om faderskap som finns i lagen, varvid en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning endast kan påvisa genetiskt faderskap, men inte juridiskt faderskap.
En ändring föreslås i 4 mom. så att bestämmelsen beaktar situationer som gäller moderskapet för den mor som har fött barnet.
Det föreslås att 5 mom. ändras så att hänvisningen till rättsgenetisk faderskapsundersökning ändras till en hänvisning till rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
40 §.Återkallande av talan och uteslutande av föräldraskap. Det föreslås att paragrafens rubrik och dess 2 mom. ändras så, att rubriken och bestämmelserna utöver faderskapstalan även omfattar talan om fastställande av moderskap för den mor som har fött barnet, eftersom rättsgenetiska föräldraskapsundersökningar även i dessa situationer kan ha ett så starkt bevisvärde att domstolen anser att det är styrkt att den person som uteslutits inte kan vara förälder till barnet. En sådan situation kan föreligga om det måste anses styrkt att graviditeten inte har börjat med ett donerad äggcell.
42 §.Behandling av ärendet vid sökande av ändring. Det föreslås att paragrafen ändras så att den även beaktar situationer där yrkandet har avslagits på grund av att en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning visar att moderskapet inte är möjligt. Dessutom görs en ändring av teknisk natur i paragrafens språkdräkt.
43 §.Grunderna för upphävande av faderskap. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till rättsgenetisk faderskapsundersökning ändras till en hänvisning till rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
44 §.Grunderna för upphävande av moderskap. Det föreslås att paragrafen ändras så att den även beaktar de situationer där Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har fastställt moderskapet som moderskap för den mor som har fött barnet enligt 2 §.
45 §.Upphävande av föräldraskap genom beslut av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till rättsgenetisk faderskapsundersökning ändras till en hänvisning till rättsgenetisk föräldraskapsundersökning. Dessutom föreslås att den begränsning som gäller behörigheten för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata att avgöra ärenden som gäller assisterad befruktning av modern överförs till 3 mom. och att begränsningen av konsekvensskäl utvidgas till att även gälla situationer som avses i 1 mom.
47 §.Parter i talan om upphävande av moderskap. Det föreslås att 2 mom. ändras så att rätten att väcka talan om upphävande även tillkommer den som i fall som avses i 48 § 4 mom. anser sig vara förälder till barnet.
48 §.Begränsningar i talerätten. Det föreslås att paragrafen ändras genom tillägg av ett nytt 4 mom. om moderskap för den mor som fött barnet. Enligt momentet har en person som anser sig vara mor till ett barn i stället för den person som har fastställts som den mor som har fött barnet rätt att på vissa grunder väcka talan om upphävande av moderskapet för den mor som har fött barnet. Eftersom fastställandet av moderskapet för en person som fastställts som den mor som fött barnet förutsätter rättsgenetiska föräldraskapsundersökningar och att undersökningarna stöder moderskapet för den mor som fött barnet, kan det i princip endast vara fråga om en situation där en person har fått ett barn genom surrogatförlossning med hjälp av assisterad befruktning där den avsedda förälderns eget ägg har använts och den avsedda modern har vilselett myndigheterna genom att underlåta att informera om att hon inte själv har fött barnet. Därigenom har beslutet om moderskap grundat sig på felaktiga uppgifter som lämnats till myndigheten. Enligt den föreslagna bestämmelsen är de felaktiga uppgifter som lämnats till myndigheten en förutsättning för att moderskapet för den mor som fött barnet ska kunna upphävas. Den andra förutsättningen är att domstolen bedömer att det är förenligt med barnets bästa att talan väcks. Om till exempel ett barn har hunnit bo i en familj under en lång tid och har bildat ett meningsfullt socialt förhållande till den tilltänkta modern innan misstanken om moderskap för den fastställda modern som fött barnet förs till domstol, kan det strida mot barnets bästa att bryta det förhållande som redan uppstått.
50 §.Frist för väckande av talan. En ändring föreslås i 1 mom. så att bestämmelsen om tidsfrist för väckande av talan för att upphäva föräldraskapet beaktar även situationer som gäller fastställande av moderskapet för den mor som fött barnet. Tidsfristen på två år räknat från fastställandet av föräldraskapet motsvarar tiden för väckande av talan i en situation där faderskapet eller det andra moderskapet grundar sig på ett erkännande. Tidsfristen på två år kan vara otillräcklig, om i ett fall med vilseledande som avses i 48 § 4 mom. den riktiga mor som har fött barnet bor utomlands och hon för att finna barnet först måste utreda barnets vistelseort och först därefter ta reda på hur hon kan bestrida det moderskap som genom vilseledande av myndigheten har fastställts för en annan person. I en sådan situation kan det bli fråga om en bedömning av om situationen uppfyller villkoren för vägande skäl enligt 2 mom., varvid talan kan prövas även om den har väckts efter utgången av den utsatta tiden.
63 §.Utredande av barns åsikt. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det tillfogas en hänvisning till de situationer som avses i 48 § 4 mom. 2 punkten, eftersom det även i dessa situationer är nödvändigt att bedöma barnets bästa.
67 §.Register över förhandserkännanden. Det föreslås att 4 mom. ändras så att hänvisningen till socialvårdsmyndigheterna ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. Behovet av ändring beror på social- och hälsovårdsreformen, som leder till att hänvisningarna till socialvårdsmyndigheten uppdateras så att de motsvarar den nya terminologin.
69 §.Närmare bestämmelser. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att 2 punkten stryks som obehövlig. Som en följd av ändringen blir den gällande 3 punkten den nya 2 punkten. Dessutom görs en ändring av teknisk natur i paragrafens språkdräkt.
Ikraftträdandebestämmelse. I fråga om lagens ikraftträdande är det nödvändigt att beakta att tiden mellan att lagen antas och träder i kraft är tillräcklig för de åtgärder som behövs för verkställigheten av lagen. De föreslagna ändringarna förutsätter förnyande av de blanketter som används vid utredande, fastställande och upphävande av föräldraskap samt ändringar i befolkningsdatasystemet.
7.2
Lagen om rättsgenetisk faderskapsundersökning
Lagens rubrik. Det föreslås att lagens rubrik ändras så att det i stället för rättsgenetisk faderskapsundersökning hänvisas till rättsgenetisk föräldraskapsundersökning. Orsaken till ändringen är att möjligheten till en rättsgenetisk undersökning ska utvidgas till att även omfatta utredning av den mor som fött barnet.
1 §.Lagens tillämpningsområde. Det föreslås att bestämmelserna i 1 mom. ändras så att lagens tillämpningsområde utvidgas till att även omfatta rättsgenetiska undersökningar som görs för att avgöra frågan om moderskap för den som har fött ett barn. Detta föreslås ske genom att man i stället för rättsgenetiska faderskapsundersökningar föreskriver rättsgenetiska föräldraskapsundersökningar.
Det föreslås att definitionen av rättsgenetisk faderskapsundersökning i 2 mom. ersätts med en definition av rättsgenetisk föräldraskapsundersökning. Det materiella innehållet i denna bestämmelse förblir oförändrat, men det föreslås att namnet på undersökningen ändras. Med rättsgenetisk föräldraskapsundersökning (undersökning) avses sådan undersökning av människans gener, annat ärftligt DNA eller genprodukter som görs för fastställande eller upphävande av föräldraskap. Dessutom görs en ändring av teknisk natur i momentets språkdräkt.
2 §.Initiativ till undersökning. I paragrafen anges vem som kan ta initiativ till en undersökning. Det föreslås att paragrafens ordalydelse ändras så att även sådana situationer beaktas där det är nödvändigt att låta göra en rättsgenetisk undersökning i ett ärende som gäller fastställande eller upphävande av moderskapet för den mor som har fött barnet. Dessutom görs en ändring av teknisk natur i paragrafens språkdräkt.
4 §.Undersökning som gäller parter. Det föreslås att paragrafens ordalydelse ändras så att bestämmelsen även omfattar situationer där undersökningen görs i ett ärende som gäller moderskapet för den mor som fött barnet. Dessutom föreslås terminologiska ändringar som motsvarar de mer könsneutrala formuleringar som används i föräldraskapslagen. Samtidigt föreslås att paragrafens rubrik ändras för att motsvara den föreslagna ändringen av innehållet. Det föreslås att bestämmelsen i stället för undersökning av ett barn, en mor och en man ska gälla undersökning av ett barn, den mor som har fött barnet och någon annan person som är part i rättegången.
5 §.Undersökning som gäller försvunna eller avlidna personer. I paragrafen föreskrivs om bestämmande av undersökning i en situation där den som ska undersökas har försvunnit eller avlidit.
Av tydlighetsskäl föreslås det att hänvisningar till 10 a och 10 b § i lagen ska läggas till i momentet. I paragraferna föreslås närmare bestämmelser om användning av tidigare undersökningsresultat och om vävnadsprov som tagits tidigare.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att den avgränsning stryks, enligt vilken vävnadsprov från en avliden som har begravts eller kremerats inte kan undersökas. I de situationer som avses i 2 mom. kan den som har avlidit redan ha begravts eller kremerats, men behövliga vävnadsprov kan ha tagits tidigare. Av samma skäl föreslås ett terminologiskt tillägg i momentet, enligt vilket domstolen kan bestämma att undersökningen ska göras inte bara med hjälp av ett vävnadsprov som ska tas av den avlidne, utan också med hjälp av ett vävnadsprov som tagits redan tidigare. Tillägget behövs eftersom domstolen enligt uppgifter från Institutet för hälsa och välfärd i praktiken endast sällan har hunnit förordna att en undersökning ska göras innan den avlidne har begravts eller kremerats. Ett vävnadsprov av en avliden person har ofta tagits för framtida undersökning med stöd av 16 § i den gällande lagen.
Det är nödvändigt att slopa uteslutandet av en begravd avliden också av den anledningen att syftet är att möjliggöra undersökning av en begravd avliden även i situationer där det inte finns något vävnadsprov som tagits tidigare. I 2 mom. föreslås en informativ hänvisning till 8 a §, där det finns närmare bestämmelser om undersökning av en begravd avliden.
Det föreslås att formuleringen i 3 mom. ändras så att bestämmelsens tillämpningsområde även omfattar situationer där moderskapet för den mor som fött barnet undersöks. Syftet med bestämmelsen är att det inte utan särskilda skäl ska bestämmas om undersökning av en sådan avliden eller försvunnen förälder vars föräldraskapsförhållande det inte är fråga om, om tillräcklig säkerhet om den förmodade förälderns föräldraskap erhålls genom undersökning av barnet och den förmodade föräldern. En sådan situation kan till exempel uppstå när den mor som har fött barnet har försvunnit eller avlidit, men barnet och den förmodade fadern lever. I en sådan situation är det motiverat att undersöka endast två parter i stället för tre, men med så många DNA-tecken att undersökning av två parter har tillräcklig beviskraft. Denna bestämmelse är motiverad, eftersom i synnerhet undersökning av en begravd avliden bör vara en sista utväg och något man inte bör gå in för om det finns tillräcklig utredning för avgörande av frågan om föräldraskap med andra medel. Av samma skäl är det inte heller lämpligt att använda hälso- och sjukvårdsresurser för att undersöka vävnadsprov som tagits tidigare, om det inte finns ett reellt behov av provet i fråga. Ett särskilt skäl kan till exempel vara en situation där man har begravt både en förmodad förälder och en förälder vars föräldraskap ärendet inte handlar om i en familjegrav. Då kan det av praktiska skäl vara nödvändigt att göra en undersökning av båda de begravda avlidna så att proven tas samtidigt.
Ordalydelsen i bestämmelsen har också ändrats för att det ska klargöras att begränsningen endast gäller en försvunnen eller avliden person. Paragrafens ordalydelse har också ändrats och förtydligats språkligt.
6 §.Undersökning som gäller barnets förmodade mor- och farföräldrar. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den i stället för till mannens föräldrar hänvisar till barnets förmodade mor- och farföräldrar. Motsvarande ändring ska enligt förslaget också göras i 1 mom., där det hänvisas till den förmodade förälderns förälder och till den förmodade föräldern. De föreslagna språkliga ändringarna är nödvändiga för att bestämmelsen även ska ta hänsyn till situationer där moderskapet för den mor som fött barnet undersöks.
Det föreslås att 2 mom. upphävs. Det huvudsakliga innehållet i bestämmelsen flyttas enligt förslaget till en ny 7 a §.
7 §.Undersökning som gäller andra nära släktingar till den förmodade föräldern. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det ändrade innehållet i paragrafen. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafen ändras så att den även omfattar situationer där moderskapet för den mor som fött barnet undersöks. Detta görs genom att man i stället för att hänvisa till mannen hänvisar till den förmodade föräldern.
Det föreslås också att bestämmelsen ändras så att undersökningen av andra släktingar till den förmodade föräldern begränsas till undersökning av den förmodade förälderns nära släktingar. Ändringen behövs eftersom det i allmänhet inte finns någon vetenskaplig grund för att undersöka avlägsna släktingar. Bestämmelsens betydelse understryks ytterligare av att den kommersiella släktforskningen blir allt vanligare. Det kan inte anses lämpligt att man undersöker mycket avlägsna släktingar på grundval av träffar som sådana kommersiella undersökningar ger. En mor som fött ett barn, en far, en mor- eller farförälder, ett helsyskon, ett halvsyskon och ett helsyskons barn samt en förälders helsyskon (moster, faster, morbror eller farbror) kan betraktas som nära släktingar när det gäller att visa föräldraskap genom DNA-undersökning. Dessa släktskapsförhållanden har i genomsnitt 25–50 procent gemensam arvsmassa. Om den delade gemensamma arvsmassan är mindre än vad som beskrivs ovan, är det osannolikt att släktskap på ett tillförlitligt sätt kan konstateras med de DNA-profiler som används i rättsgenetiska undersökningar. Det är värt att lägga märke till att det i släktskapsundersökningar alltid är till nytta om det finns fler än en jämförelseperson.
7 a §.Undersökning som gäller försvunna eller döda mor- eller farföräldrar eller nära släktingar. Paragrafen är ny, men dess innehåll motsvarar delvis det gällande 6 § 2 mom. Den föreslagna paragrafen innehåller en rättsnorm för det fall att det inte går att få information om vistelseorten för den som enligt 6 eller 7 § ska undersökas eller om personen har avlidit. Då tillämpas på motsvarande sätt 5 § 1 och 2 mom., om inte den som ska undersökas före försvinnandet eller dödsfallet har förbjudit föräldraskapsundersökning. Domstolen kan till exempel bestämma att undersökningen ska göras med hjälp av ett vävnadsprov som tagits tidigare och som finns tillgängligt.
Bestämmelsen motsvarar delvis 6 § 2 mom. i den gällande lagen, men det föreslås att tillämpningsområdet utvidgas till att utöver undersökning av barnets förmodade mor- och farföräldrar även omfatta undersökning av andra nära släktingar till den förmodade föräldern. Av detta följer att även en annan nära släkting till den förmodade föräldern kan åläggas att undersökas även om denne har försvunnit eller avlidit. Den föreslagna bestämmelsen avviker dessutom från 6 § 2 mom. i den gällande lagen så att den försvunnas eller avlidnes förmodade vilja inte längre bedöms i en situation där den som ska undersökas inte tidigare själv klart har uttryckt sin vilja. Till följd av ändringen kan undersökning förordnas av en far- eller morförälder eller annan nära släkting, om hen inte före försvinnandet eller dödsfallet uttryckligen har förbjudit en rättsgenetisk undersökning. Som ett uttryckligt förbud kan också betraktas en stipulering i ett testamente eller i ett vårddirektiv (livstestamente).
Syftet med att flytta den föreslagna bestämmelsen och utvidga dess tillämpningsområde är framför allt att göra det möjligt att på ett mer flexibelt sätt undersöka andra nära släktingar i en situation där en förmodad förälder inte kan undersökas på grund av att hen har försvunnit eller avlidit och där det inte finns några tidigare tagna vävnadsprov eller undersökningsresultat att tillgå. Enligt det nuvarande rättsläget måste man i sådana situationer alltid först undersöka mannens föräldrar. Den ändring som nu föreslås gör det möjligt att göra en bedömning från fall till fall, så att domstolen kan bestämma att en undersökning ska göras antingen av föräldrarna till den förmodade föräldern, av en av föräldrarna till den förmodade föräldern eller av andra nära släktingar till den förmodade föräldern. Till exempel i en situation där föräldrarna till den förmodade föräldern eller en av dem har avlidit kan det vara lämpligast att undersöka en annan nära släkting som är villig att delta i undersökningen, till exempel ett halvsyskon, innan man i större utsträckning kartlägger mor- och farföräldrarnas situation.
8 §.Undersökning som gäller nära släktingar till en annan förälder än den förmodade föräldern. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det ändrade innehållet i paragrafen. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafen ändras så att den även omfattar situationer där moderskapet för den mor som fött barnet undersöks. I stället för till moderns släktingar hänvisas det till nära släktingar till en annan förälder än den förmodade föräldern, och i stället för till mannen hänvisar man till den förmodade föräldern. Dessutom hänvisas det i bestämmelsen till nära släktingar i stället för till släktingar. Till denna del hänvisas till det som har framförts i samband med specialmotiveringen till 7 §. I praktiken har bara släktingar till den förmodade fadern undersökts. Även om den gällande paragrafen inte veterligen har tillämpats i tillämpningspraxis, är det skäl att bevara möjligheten att undersöka nära släktingar även till den förälder vars föräldraskapsförhållande inte är föremål för undersökning.
8 a §.Undersökning som gäller begravda avlidna. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om på vilka villkor domstolen kan förordna att en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning ska göras av en begravd avliden. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att barnets rätt att få veta sitt ursprung tillgodoses även när den som ska undersökas är begravd och föräldraskapsfrågan inte kan avgöras på något annat sätt. Det bör noteras att det inte för föräldraskapsundersökning är möjligt att ta prov av en avliden som kremerats.
I det föreslagna 1 mom. fastställs de villkor som ska uppfyllas för att domstolen ska kunna förordna en undersökning av en avliden som begravts. Domstolen kan förordna att en grav ska öppnas och vävnadsprov tas från en avliden som begravts, om det inte finns tillgång till tidigare undersökningsresultat enligt 10 a § i lagen eller vävnadsprov som tagits tidigare enligt 10 b §. Ett ytterligare villkor är att undersökningen inte kan genomföras med hjälp av en levande person eller att det genom dessa undersökningar inte kan fås tillräcklig utredning för att frågan om föräldraskapet ska kunna avgöras. Syftet med bestämmelsen är att understryka att öppnande av graven är en lösning som tillgrips i sista hand i förhållande till vävnadsprov som tagits redan tidigare av den avlidne, tidigare undersökningsresultat samt undersökning av levande personer. Graven ska inte öppnas om föräldraskapsfrågan kan utredas på annat sätt. Detta är motiverat bland annat med tanke på respekten för gravfriden.
I 2 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs till vem de förordnanden som avses i 1 mom. ska riktas. Enligt bestämmelsen riktas ett förordnande om gravöppning till den som är huvudman för den begravningsplats där den avlidne som ska undersökas har begravts. Ett förordnande om att ta vävnadsprov riktas till den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården inom vars område begravningsplatsen finns. Med verksamhetsenheter för hälso- och sjukvård avses i detta sammanhang aktörer på regional nivå, såsom till exempel välfärdsområdet. Det ankommer på käranden att utreda vilken begravningsplats det är fråga om. Om den avlidne vid sin död var medlem i den evangelisk-lutherska eller ortodoxa kyrkan, bör uppgift om gravplatsen kunna få från församlingen. I övriga fall kan man höra sig för hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland. Bestämmelser om huvudmannen för en begravningsplats finns i 2 och 3 kap. i begravningslagen. Bestämmelser om vilket slags vävnadsprov som tas av den avlidne finns i 13 §.
9 §.Att ge och återta samtycke. Det föreslås att 2 mom. kompletteras så att det uttryckligen beaktar även situationer där en barnatillsyningsman har beställt undersökningen. Det bör noteras att prov som tas hos barnatillsyningsmannen alltid kräver samtycke av den som undersöks. I 2 mom. föreslås dessutom bestämmelser om att ett återkallande av samtycke utan dröjsmål ska meddelas undersökningsmyndigheten, det vill säga Institutet för hälsa och välfärd. Bestämmelsen behövs för att undersökningsmyndigheten omedelbart ska bli medveten om att samtycket har återkallats och inte slutför undersökningarna eller sänder dem vidare. I momentet föreslås dessutom att resultaten av undersökningarna ska sändas till domstolen i stället för att de ska tillställas domstolen. Ändringen har en förtydligande verkan på rättsläget.
10 §.Hörande. Det föreslås att 1 mom. ändras så att där i stället för till ett mål om upphävande och fastställande av faderskap hänvisas till ett mål om upphävande och fastställande av föräldraskap. Den föreslagna ändringen behövs för att paragrafen ska kunna tillämpas även i fråga om moderskapet för den mor som har fött barnet.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att den skyldighet att höra som ingår i momentet tillämpas också när en undersökning utförs med användning av tidigare undersökningsresultat från en avliden begravd person eller från en försvunnen eller avliden person. Det föreslås därför att paragrafen kompletteras med uttryckliga laginterna hänvisningar till 8 a § och 10 a § 2 mom. Enligt den gällande lagen tillämpas bestämmelsen endast när en undersökning med stöd av 5 § utförs på vävnadsprov. Dessutom föreslås en liten språklig precisering, som har en förtydligande inverkan på rättsläget.
Det föreslås ett nytt 3 mom., som innehåller en särskild bestämmelse för de situationer då en undersökning med stöd av 8 a § görs av en begravd avliden. Domstolen ska med stöd av den bestämmelse som föreslås ge innehavaren av gravrätten till den grav som det är fråga om tillfälle att bli hörd innan ett undersökningsförordnande utfärdas. Enligt samma bestämmelse ska även huvudmannen för den begravningsplats inom vars område gravplatsen är belägen beredas tillfälle att bli hörd. Bestämmelser om innehavaren av gravrätten finns i 17 kap. 3 § i kyrkolagen (1054/1993) och bestämmelser om huvudmannen för en begravningsplats finns i 2 och 3 kap. i begravningslagen.
10 a §.Tidigare undersökningsresultat. Den föreslagna paragrafen är ny. I den föreslagna paragrafen föreskrivs om förfrågningar om och användning av tidigare undersökningsresultat.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska domstolen innan undersökningen förordnas höra sig för hos undersökningsmyndigheten om den i 4–7, 7 a och 8 § avsedda avlidne eller försvunna personen tidigare har genomgått en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning eller om en sådan pågår för närvarande. Den föreslagna bestämmelsen är bindande för domstolen. Bestämmelsen har anknytning till den föreslagna 8 a §, enligt vilken domstolen inte kan bestämma att en grav ska öppnas och att den avlidne ska undersökas, om uppgifter om den avlidne finns att tillgå från en tidigare undersökning. Bestämmelsen har också samband med den föreslagna 10 b § i vilken det föreskrivs om användning av vävnadsprov som tagits tidigare. För tydlighetens skull föreslås i momentet en bestämmelse enligt vilken domstolen har rätt att få nämnda uppgifter trots sekretessbestämmelserna. Även om domstolen också enligt gällande lagstiftning har kunnat dra nytta av tidigare undersökningsresultat när den som undersöks har försvunnit eller avlidit, är en uttrycklig bestämmelse om rätten till information en förändring jämfört med det nuvarande rättsläget. Nytt är också att rätten att få information om ett tidigare undersökningsresultat trots sekretessbestämmelserna enligt förslaget gäller också den som med stöd av föräldraskapslagen kan föra talan om fastställande eller upphävande av föräldraskap. Det bör noteras att barnatillsyningsmannen också kan ha rätt att föra talan för att fastställa föräldraskapet och därmed ha rätt att få information om tidigare undersökningsresultat.
Den föreslagna bestämmelsen om rätt till information behövs eftersom domstolen eller en eventuell kärande inte nödvändigtvis har kännedom om tidigare undersökningsresultat. Barnets rätt att få veta sitt ursprung kan anses vara primär i förhållande till dataskyddet för den försvunna eller avlidna personen. Den föreslagna rätten till information är begränsad till situationer där den som ska undersökas har försvunnit eller avlidit.
Om en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning har gjorts den 1 januari 2013 eller senare, får barnatillsyningsmannen, enligt det föreslagna 2 mom., beställa uppgifter om den som ska undersökas från den tidigare undersökningen för att användas vid undersökningen. Alternativt kan domstolen förordna att sådana uppgifter ska användas. Den föreslagna tidsgränsen beror på att antalet DNA-tecken som används vid rättsgenetisk undersökning har fördubblats sedan 2012. Tillförlitligheten i de rättsgenetiska föräldraskapsundersökningar som gjorts efter det är därför ännu högre. I 2 mom. föreslås dessutom bestämmelser om samtycke av den som undersöks till att tidigare undersökningsresultat kan användas. Om den tidigare undersökningen har gjorts med samtycke av den som ska undersökas får uppgifter från den tidigare undersökningen enligt bestämmelsen användas endast, om den som ska undersökas ger ett nytt samtycke till det.
Det föreslagna momentet gäller även barnatillsyningsmän. I den nuvarande lagens tillämpningspraxis har barnatillsyningsmännen använt tidigare kända faderskapsundersökningar, om den som undersöks har gett sitt samtycke till detta. I detta avseende överensstämmer den föreslagna bestämmelsen med rådande praxis. Barnatillsyningsmännen får vanligtvis kännedom om tidigare undersökningar genom att de personer som undersöks själva uppger att de har tidigare undersökningsresultat som de önskar kan användas i den nya undersökningen. Det ska noteras att barnatillsyningsmannen inte har rätt att ta prov mot någons vilja och inte heller rätt att övervaka de provtagning som domstolen förordnat. Av detta följer att barnatillsyningsmannen inte heller kan begära att få tillgång till tidigare undersökningsresultat utan uttryckligt nytt samtycke från den som ska undersökas.
I den gällande lagen är domstolens rätt att använda tidigare undersökningsresultat begränsad till situationer där den som undersöks har försvunnit eller avlidit. Det nu föreslagna 2 mom. omfattar också situationer där den som undersöks är vid liv. Den föreslagna ändringen behövs för att onödiga överlappande undersökningar ska kunna undvikas.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska domstolen förordna att undersökningen görs på nytt, om den som ska undersökas och som avses i 4 § inte ger sitt samtycke enligt 2 mom. till att uppgifter som fåtts vid den tidigare undersökningen används eller om undersökningen har gjorts före den 1 januari 2013. Ytterligare föreslås för särskilda situationer att momentet ska innehålla en bestämmelse om att om den part som ska undersökas och som avses i 4 § har försvunnit eller avlidit, kan domstolen bestämma att uppgifter som fåtts vid en tidigare undersökning ska användas vid undersökningen trots att den tidigare undersökningen har gjorts med den undersöktes samtycke eller att den rättsgenetiska undersökningen har gjorts före den 1 januari 2013. Detta är motiverat, eftersom en part som avses i lagens 4 § under sin livstid också kan ha ålagts att genomgå undersökning mot sin vilja. Av den föreslagna 7 a § följer att om den försvunne eller den avlidne är barnets mor- eller farförälder eller någon annan nära släkting, kan tidigare undersökningsresultat om personen användas, om den som undersöks inte före försvinnandet eller dödsfallet har förbjudit undersökningen. Det bör noteras att det föreslagna 3 mom. endast gäller undersökningar som förordnats av domstol och att dess tillämpningsområde inte omfattar rättsgenetiska undersökningar som beställs av barnatillsyningsmannen.
I skäl 35 i ingressen till dataskyddsförordningen definieras information som härletts från biologiska prov som personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. De ska anses omfatta uppgifter från testning eller undersökning av en kroppsdel eller kroppssubstans, däribland genetiska uppgifter och biologiska prov. Behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter baseras på artikel 9.2 c (behandlingen är nödvändig för att skydda den registrerades eller någon annan fysisk persons grundläggande intressen, när den registrerade är fysiskt eller rättsligt förhindrad att ge sitt samtycke, om den som ska undersökas har försvunnit eller avlidit eller om den som ska undersökas är ett minderårigt barn). Behandlingen kan även grunda sig på led f (behandlingen är nödvändig för att fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk eller som en del av domstolarnas dömande verksamhet) och led g (behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen). Regleringen är förknippad med ett starkt intresse att skydda barnets bästa.
I paragrafen används det handlingsutrymme som avses i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen för att utfärda mer detaljerade bestämmelser om utlämnande av personuppgifter. Det nationella handlingsutrymmet enligt dataskyddsförordningen kan användas om behandlingen av personuppgifter på det sätt som nu föreslås grundar sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, det vill säga behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse. Bestämmelserna om utlämnande av personuppgifter begränsar sig till vad som är nödvändigt för att säkerställa lagens mål av allmänt intresse och uppfyller således kravet på proportionalitet i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen.
Det är fråga om situationer som avses i 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen (1050/ 2018). Bestämmelser om skyddsåtgärder finns i 6 § 2 mom. i dataskyddslagen.
10 b §.Tidigare tagna vävnadsprov. Den föreslagna paragrafen är ny. Paragrafen innehåller bestämmelser för sådana situationer då en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning görs på ett tillgängligt vävnadsprov som tagits tidigare på den som ska undersökas. Det är fråga om en sådan situation när den person som avses i 4–7, 7 a och 8 § och som ska undersökas har försvunnit eller avlidit.
I paragrafen föreslås en uttrycklig bestämmelse om rätten att få information för att utreda om det är möjligt att tillgå ett sådant vävnadsprov som tidigare tagits från en försvunnen eller avliden person som kan användas för en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning. Begäran ska framställas till en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller rättsmedicinen. Den som framställt begäran ska i samband med begäran visa en tillräcklig utredning om att undersökningen av provet kan behövas för fastställande eller upphävande av föräldraskap. Rätt att framställa begäran har domstolen och den som enligt föräldraskapslagen har rätt att föra talan om fastställande eller upphävande av föräldraskap. Det bör noteras att barnatillsyningsmannen också kan ha rätt att föra talan för att fastställa föräldraskapet och därmed ha rätt att få information om vävnadsprov som tagits tidigare.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att barnets rätt att känna till sitt ursprung förverkligas också i situationer där den som ska undersökas har försvunnit eller avlidit. Bestämmelsen behövs eftersom domstolen eller en eventuell kärande inte nödvändigtvis har kännedom om ett tidigare taget vävnadsprov. Undersökning av tidigare tagna vävnadsprov har också företräde till exempel i förhållande till att ta prov från en avliden person som redan har begravts. Barnets rätt att få veta sitt ursprung kan anses vara primär i förhållande till dataskyddet för den försvunna eller avlidna personen.
Den behandling av personuppgifter som avses i den föreslagna paragrafen omfattas av tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. Till denna del hänvisas till specialmotiveringen till 10 a §.
11 §.Förordnande om undersökning. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det till bestämmelsen fogas en hänvisning till de nya 7 a och 8 a §. Detta är nödvändigt eftersom den föreslagna bestämmelsen också är avsedd att täcka situationer där domstolen överväger att förordna undersökning av en avliden person som har begravts. Innan domstolen förordnar undersökning av en avliden och begravd person ska domstolen enligt bestämmelsen kontakta undersökningsmyndigheten och begära ett skriftligt utlåtande om huruvida en undersökning av den avlidne i fråga främjar utredningen av ärendet och om det i samband med undersökningen kan komma fram omständigheter som gäller den undersöktas egen eller hens barns härkomst. Öppning av graven ska inte förordnas, om det inte finns vetenskapliga grunder för det med tanke på avgörandet av föräldraskapsmålet i fråga. Det ska noteras att i enlighet med de grundläggande principerna inom genetiken leder en undersökning i så kallat rätt uppstigande led, det vill säga ett barn, en förälder och en mor- eller farförälder, i princip till det säkraste resultatet. När man undersöker andra ökar osäkerheten, men ju fler jämförelsepersoner det finns, desto mer sannolikt är det att man kan reda ut frågan om föräldraskap. Vilken person som helst bör därför inte undersökas om det inte finns någon vetenskaplig grund för detta. Denna princip får särskild tyngd i en situation där domstolen överväger att låta öppna en grav för en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning.
För tydlighetens skull föreslås det dessutom att i 1 mom. infogas att domstolen ska ta kontakt med undersökningsmyndigheten innan den begär ett skriftligt utlåtande enligt samma moment. Detta är nödvändigt eftersom informationen från Institutet för hälsa och välfärd visar att ytterligare uppgifter relativt ofta måste begäras av den som begärt utlåtande.
12 §.Underlåtenhet att iaktta ett förordnande om undersökning. Det föreslås att 2 mom. kompletteras så att domstolen, innan den utfärdar ett förordnande om handräckning, ska göra en i 10 a § 1 mom. avsedd förfrågan om huruvida det tidigare har gjorts en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning i fråga om den som ska undersökas. Den föreslagna bestämmelsen är bindande för domstolen. Om den som ska undersökas trots förordnandet inte infinner sig för att lämna prov, bör användningen av tidigare undersökningsresultat ha företräde framför begäran om handräckning. Syftet med ändringen är å ena sidan att stödja rätten till fysisk integritet för den som ska undersökas och undvika onödiga nya undersökningar och å andra sidan att spara polisens personalresurser och andra undersökningskostnader.
13 §.Provtagning. I paragrafen föreskrivs det om den provtagning som behövs för en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning och om de åtgärder som ska vidtas i samband med den.
I 1 mom. föreslås en precisering om att ett prov av en avliden som ännu inte har begravts ska tas från tillgänglig vävnad. Preciseringen behövs, eftersom den föreslagna lagändringen också gör det möjligt att undersöka avlidna som redan är begravda, och provtagningsmetoden beror på om den avlidne har begravts eller inte. Mot denna bakgrund föreslås det att i samma moment läggs till en bestämmelse för de fall då prov tas av en avliden som har begravts. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska ett benprov tas på en begravd avliden. Det bör noteras att det inte för föräldraskapsundersökning är möjligt att ta prov av en avliden som kremerats.
Det föreslås att bestämmelserna i 2 mom. kompletteras med bestämmelser om behörighetsvillkoren för den som tar benprov. Benprov ska tas av en sådan legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som har den kompetens som behövs.
Enligt förslaget innehåller 3 mom. en ny bestämmelse som förtydligar rättsläget, enligt vilken andra prov än benprov som domstolen har förordnat ska tas vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården. Bestämmelsen behövs, eftersom det på vissa ställen i tillämpningspraxis har förekommit oklarheter om huruvida ett vävnadsprov som domstolen har förordnat ska tas vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller hos barnatillsyningsmannen. Syftet med att införa en bestämmelse som klargör nuläget är att förenhetliga de olika aktörernas praxis så att ett vävnadsprov som domstolen förordnar alltid tas vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården, om det inte är fråga om ett cellprov från munnens slemhinna som tas under uppsikt av en person som tjänstgör vid en finsk beskickning. Under uppsikt av barnatillsyningsmannen kan dock prov tas endast för en undersökning som barnatillsyningsmannen har beställt, när förutsättningarna enligt 12 § i föräldraskapslagen uppfylls.
13 a §.Styrkande av identiteten. Den föreslagna paragrafen är ny. Paragrafen motsvarar delvis gällande 13 § 4 mom., men de formuleringar som används i paragrafen har preciserats så att de motsvarar bestämmelserna i 24 § föräldraskapslagen.
Innan provet tas ska den som ska undersökas för provtagaren eller den som övervakar provtagningen styrka sin identitet med identitetshandling eller på något annat jämförbart tillförlitligt sätt. Närmare bestämmelser om de handlingar som ska godkännas för styrkande av identiteten ska dessutom utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om bemyndigande att utfärda förordning om detta finns i 24 § 1 mom. 5 punkten. I gällande 13 § 4 mom. anges för närvarande inte hur identiteten ska styrkas. Syftet med ändringen är att harmonisera metoderna för att styrka identitet i föräldraskapsfrågor.
I den föreslagna paragrafen har också tagits in en särskild bestämmelse för de situationer som avses i 29 § 2 mom. I föräldraskapslagen. Det bör noteras att i en situation, där den dokumentation som visar identiteten och familjebanden är bristfällig, förutsätter bestämmelsen en möjlighet att ta ett prov för en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning också utan tillförlitlig skriftlig dokumentation om identiteten för den som ska undersökas. Det prov som behövs vid en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning behövs i dessa situationer för att föräldraskapet ska kunna fastställas, uttryckligen på grund av att de handlingar som gäller identiteten eller familjebanden för den som ska undersökas är bristfälliga. Därför preciseras det i paragrafen att ett prov i en sådan situation kan tas även om identiteten hos den som ska undersökas inte har kunnat fastställas på ett tillförlitligt sätt. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i 1 § 2 mom. i statsrådets förordning om rättsgenetisk faderskapsundersökning och medicinsk utredning (805/2022). Det föreslås dock språkliga preciseringar, så att bestämmelsen även omfattar de situationer där moderskapet till den mor som fött barnet ska utredas.
13 b §.Sändande av prov och provtagningshandlingar. Den föreslagna paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om hanteringen av prov och tillhörande provtagningshandlingar och om sändandet av dem till undersökningsmyndigheten. Bestämmelser om detta finns enligt gällande lagstiftning i 1 och 2 § i statsrådets förordning om rättsgenetisk faderskapsundersökning och medicinsk utredning. Bestämmelserna gäller behandling av personuppgifter och ska därför regleras i lag.
Det föreslagna 1 mom. motsvarar gällande 1 § 1 mom. i statsrådets förordning om rättsgenetisk faderskapsundersökning och medicinsk utredning. I det föreslagna momentet finns en bestämmelse om utfärdande av provtagningshandlingar när provet inte tas under övervakning av barnatillsyningsmannen. I praktiken har en barnatillsyningsman eller en domstol sänt provtagningshandlingen till utrikesministeriets enhet för konsulära ärenden, som har vidarebefordrat handlingarna till beskickningen. Även den som undersöks kan ge provtagningshandlingen till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Det bör noteras att bestämmelsen är sekundär i förhållande till de situationer då det prov som behövs för en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning redan har tagits under barnatillsyningsmannens övervakning och barnatillsyningsmannen själv sänder undersökningsbeställningen tillsammans med provet till undersökningsmyndigheten.
I 2 mom. i den föreslagna paragrafen finns bestämmelser om hanteringen av prov och ifyllande av anknytande provtagningshandling och om sändandet av dem till undersökningsmyndigheten. Bestämmelser om detta finns för närvarande i 1 § 3 mom. i den ovan nämnda förordningen.
Som 3 mom. i paragrafen föreslås att en bestämmelse införs för de situationer då undersökningen görs på ett vävnadsprov som tidigare tagits från en försvunnen eller avliden person som avses i 5 § eller 7 a §. Den föreslagna paragrafens 3 mom. motsvarar i huvudsak den gällande lagstiftningen, men det föreslås att momentet ska flyttas från förordningen till lagnivå.
16 §.Provtagning för en framtida undersökning. Det föreslås att 1 mom. ändras så att ett prov som tas av en avliden som avses i 5 och 7 a § kan tas av en legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården med behövlig utbildning. Enligt gällande lagstiftning ska provtagaren vara en legitimerad läkare eller en läkare med tillstånd eller en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som står under läkarens direkta uppsikt. Även i fortsättningen kan ett vävnadsprov tas av en läkare, men också av en annan legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som har den utbildning som behövs. Syftet med ändringen är att anpassa de krav som ställs på provtagaren så att de motsvarar provtagningssituationen då prov tas på levande personer. Det bör noteras att paragrafen inte gäller provtagning av en avliden som redan har begravts, utan detta regleras separat. Det föreslås därför att bestämmelsens tillämpningsområde endast ska omfatta provtagning på en avliden person som avses i 5 och 7 a §.
Det föreslås ytterligare att 1 och 2 mom. ändras språkligt så att de även omfattar situationer som gäller fastställande och upphävande av moderskap för den mor som fött barnet. Dessutom föreslås en liten terminologisk ändring i 2 mom. I stället för en universitetsinstitution ska bestämmelsen gälla en undersökningsanstalt, vilket täcker både universiteten och andra inrättningar, såsom Institutet för hälsa och välfärd.
17 §.Förbud mot att förstöra prov. Det föreslås att hänvisningarna i 1 och 3 mom. till ett mål som gäller fastställande eller upphävande av faderskap ändras till hänvisningar till ett mål som gäller fastställande eller upphävande av föräldraskap. Det föreslås också att laghänvisningen i 1 mom. ändras så att en hänvisning till lagens 7 a och 8 a § läggs till. Ändringen behövs eftersom denna lag också möjliggör provtagning av en avliden som begravts. I 1 mom. föreslås dessutom att bestämmelsen om en universitetsinstitution ska gälla en undersökningsanstalt, vilket täcker både universiteten och andra inrättningar, såsom Institutet för hälsa och välfärd. Dessutom görs ändringar av teknisk natur i paragrafens språkdräkt.
Det bör noteras att paragrafen reglerar de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen och behandlingen av dessa. Behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter grundar sig på artikel 9.2 c, f och g. Den allmänna rättsgrunden är artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, det vill säga den personuppgiftsansvariges rättsliga förpliktelser. Det nationella handlingsutrymme som artikel 6.1 c medger för att utfärda nationella bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen utnyttjas när det gäller lagring och radering av uppgifter. Bestämmelsen om lagring av personuppgifter begränsar sig till vad som är nödvändigt för att fastställande av föräldraskap ska kunna säkerställas och uppfyller därmed kravet på proportionalitet i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen. Ett prov bör inte förvaras längre än vad som är nödvändigt för att skydda barnets rättigheter, det vill säga uppgifterna bör lagras endast så länge som det är nödvändigt för att ändamålet med databehandlingen av uppgifterna ska kunna uppnås. Det är fråga om en begränsning enligt artikel 23 i dataskyddsförordningen av den registrerades rätt att kräva att hens uppgifter ska raderas. Grunden för begränsningen är artikel 23.1 i, det vill säga skyddet av den registrerades eller andras rättigheter och friheter. Barnets intresse och rätt att få sitt ursprung utrett talar för en begränsning.
18 §.Tillämpning av vissa bestämmelser i rättegångsbalken. Det föreslås att 1 mom. i den gällande paragrafen ska upphävas som onödigt, eftersom det finns bestämmelser om samma sak i viteslagen (1113/1990). Det föreslagna nya 1 mom. motsvarar det nuvarande 2 mom. På motsvarande sätt blir 3 mom. i den gällande paragrafen nytt 2 mom.
I det nya 2 mom. föreslås en bestämmelse om gravöppning, enligt vilken en grav får öppnas först när beslutet om gravöppning och provtagning som avser en begravd avliden har vunnit laga kraft. Bestämmelsen är nödvändig för att det ska kunna säkerställas att inte graven öppnas i förtid.
Dessutom görs ändringar av teknisk natur i paragrafens språkdräkt.
19 §.Förskottsbetalning av kostnader för resor och uppehälle. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningar till ett ärende som gäller fastställande eller upphävande av faderskap ändras till hänvisningar till ett ärende som gäller fastställande eller upphävande av föräldraskap. Syftet med ändringen är att utvidga tillämpningsområdet för bestämmelsen så att det omfattar också situationer som gäller moderskap för den mor som har fött barnet. I 1 mom. föreslås dessutom en liten språklig precisering som inte ändrar innehållet i bestämmelsen.
20 §. Betalning av kostnader. Det föreslås att en ny 4 punkt ska läggas till paragrafen, enligt vilken ersättning för öppnande av en grav som avses i 8 a § för provtagning och återställning av graven betalas av statens medel. Tillägget behövs eftersom lagen gör det möjligt att öppna graven och undersöka den avlidne. Barnets rätt att känna sitt ursprung talar för att ersättningen betalas med statliga medel.
20 a §. Rätt till ersättning. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om till vem ersättningen ska betalas. Bestämmelser om detta finns för närvarande i 9 § i statsrådets förordning om rättsgenetisk faderskapsundersökning och medicinsk utredning. Paragrafen bör lyftas till lagnivå, eftersom den innehåller bestämmelser om en persons rättigheter. Den föreslagna paragrafen motsvarar i övrigt gällande rättsläge, men det föreslås att den övergripande termen yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården används i den. Termen omfattar också läkare, så det är inte längre nödvändigt att föreskriva särskilt om läkare.
22 §. Ersättning för ekonomisk förlust. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafen ändras så att den även omfattar situationer där moderskapet för den mor som fött barnet undersöks. Detta görs genom att man i faderns eller moderns ställe hänvisar till den förmodade föräldern. Dessutom hänvisar man till en nära släkting i stället för till en släkting. Till denna del hänvisas till det som framförs i samband med specialmotiveringen till 7 §. I paragrafen föreslås dessutom en liten språklig precisering som inte ändrar innehållet i bestämmelsen.
23 §. Innehållet i ett utlåtande om en undersökning. Den föreslagna paragrafen är ny. Den ersätter den gällande 23 § om undersökningsmyndighetens rätt att få sekretessbelagda uppgifter som inte längre är nödvändiga, eftersom det bara finns en enda som kan göra undersökningen. Den föreslagna nya paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i det utlåtande som ska ges på grundval av en rättsgenetisk föräldraskapsundersökning. Paragrafen motsvarar i huvudsak gällande lagstiftning, men det föreslås att den ska lyftas från förordningsnivå till lagnivå så att den även omfattar utlåtanden om rättsgenetisk undersökning av moderskapet för den mor som har fött barnet. Samtidigt föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet. Bestämmelser om innehållet i utlåtanden om rättsgenetiska faderskapsundersökningar finns för närvarande i 3 § i statsrådets förordning om rättsgenetisk faderskapsundersökning och medicinsk utredning. Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag.
Den behandling av personuppgifter som avses i den föreslagna paragrafen omfattas av tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. En persons hälsouppgifter och genetiska uppgifter kan anses vara uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter i dataskyddsförordningen. Behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter grundar sig på artikel 9.2 c, f och g. Uppgifter om familjeliv är enligt 24 § 1 mom. 32 punkten i offentlighetslagen sekretessbelagda och därmed till sin natur känsliga, varför det är motiverat att särskilt föreskriva om behandlingen av dem i lag. Den rättsliga grunden för behandlingen är artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, det vill säga att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen kan det i den rättsliga grunden för behandling som baserar sig på artikel 6.1 c föreskrivas till exempel om vilken typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, lagringstiderna samt behandlingsåtgärder och behandlingsförfaranden.
23 a §. Utlåtande om undersökning av andra nära släktingar. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om innehållet i det utlåtande som avses i 11 § 1 mom. Utöver de bedömningar som anges i det momentet ska av utlåtandet framgå vem som har lämnat utlåtandet, den barnatillsyningsman eller den domstol som har begärt utlåtandet, vilket föräldraskapsförhållande undersökningen gäller och vilka personer som föreslås bli undersökta. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak den gällande regleringen, men enligt förslaget ska den nu lyftas från förordningen till lagnivå. Till denna del hänvisas till det som framförs i motiveringen till 23 §. Bestämmelser om detta finns för närvarande i 4 § i statsrådets förordning om rättsgenetisk faderskapsundersökning och medicinsk utredning. Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras i förhållande till rubriken i 4 § i den gällande förordningen så att utlåtandet begränsas till att gälla andra nära släktingar i stället för andra släktingar. En avgränsning behövs av konsekvensskäl, eftersom undersökning av släktingar även i de tidigare paragraferna har preciserats för att avse nära släktingar.
23 b §. Sändande och delgivning av utlåtande. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om att ett sådant utlåtande om rättsgenetisk föräldraskapsundersökning som avses i 23 § och ett sådant utlåtande om undersökning av andra nära släktingar som avses i 23 a § ska sändas till den som har förordnat eller beställt undersökningen. Ytterligare föreslås bestämmelser om skyldigheten för den som har beställt utlåtandet enligt 23 a § att sända utlåtandet för kännedom till den som undersöks eller till hens lagliga företrädare. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak gällande lagstiftning, men det föreslås att den, liksom andra bestämmelser om förfarandet, lyfts från förordningen till lagen. Bestämmelser om detta finns enligt gällande lagstiftning i 7 § i statsrådets förordning om rättsgenetisk faderskapsundersökning och medicinsk utredning. Enligt 7 § i den gällande förordningen ska bestämmelsen även tillämpas på översändande av ett utlåtande och en medicinsk utredning om tidpunkten för avel. Bestämmelserna om dessa typer av utlåtanden och utredningar föreslås dock inte tas in i lagen, utan det föreslås att de upphävs såsom onödiga.
24 §. Närmare bestämmelser. Det föreslås att paragrafen ändras så att 1–5 punkten raderas såsom onödiga. Till följd av ändringen blir den gällande 6 punkten en ny 1 punkt och den gällande 7 punkten blir en ny 2 punkt. I förslaget har bemyndigandet att utfärda förordningar begränsats jämfört med den nuvarande, eftersom det föreslås att regleringen av metoderna för provtagning och inlämnande av utlåtande om rättsgenetisk föräldraskapsundersökning ska koncentreras till lagens nivå. Detta är motiverat eftersom behandlingen av personuppgifter måste regleras i lag. Det föreslås att 9 punkten om de blanketter som används i verksamheten upphävs, eftersom bestämmelser om blanketterna i fortsättningen ska utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Det föreslås också att 10 punkten ska upphävas, eftersom behörigheten för annat verkställande av lagen enligt punkten är alltför omfattande. I paragrafen föreslås dessutom en liten språklig precisering som inte ändrar innehållet i bestämmelsen.
I paragrafen föreslås en ny 3 punkten enligt vilken det genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om öppnande av en grav som avses i 8 a § för provtagning och om ersättning för öppning och återställning av graven. Den nuvarande 8 punkten blir ny 4 punkt.
Dessutom föreslås en ny punkt 5 enligt vilken det genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om de handlingar som ska godkännas för fastställande av identiteten. Det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning är nödvändig för att enhetlig praxis ska kunna säkerställas i frågor som rör föräldraskapsutredning. Motsvarande bemyndigande att utfärda förordning ingår i 69 § föräldraskapslagen. I statsrådets förordning om anmälan om barns födelse och om de handlingar som ska godkännas för fastställande av identitet i föräldraskapsärenden föreskrivs enligt förslaget närmare om de handlingar som kan betraktas som identitetshandlingar enligt 13 a § och enligt 24 § föräldraskapslagen eller som andra därmed jämförbara tillförlitliga skriftliga bevis, det vill säga sådana godtagbara handlingar för fastställande av identitet som avses i detta bemyndigande att utfärda förordning och i bemyndigandet att utfärda förordning i 69 § i föräldraskapslagen.
Det föreslås att ett nytt 2 mom. ska fogas till paragrafen, med bemyndigande för justitieministeriet att utfärda förordning om blanketter som ska användas vid rättsgenetisk föräldraskapsundersökning. Enligt gällande lagstiftning utfärdas bestämmelser om blanketterna genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om blanketter som utfärdas med stöd av föräldraskapslagen utfärdas genom förordning av justitieministeriet, och det är logiskt att bestämmelser om blanketter som används i föräldraskapsärenden utfärdas på samma nivå.
Enligt den föreslagna bestämmelsen fastställs formulären för de blanketter som anges i förordningen av Institutet för hälsa och välfärd. Detta är motiverat, eftersom det enligt 2 § 1 mom. 2 punkten i lagen om Institutet för hälsa och välfärd (668/2008) hör till institutets uppgifter att styra verksamheten inom social- och hälsovården och det är befogat att det till styrningsuppgiften också hör att ansvara för beredningen av de blanketter som nära anknyter till den praktiska verksamheten.
25 §. Ikraftträdande. I paragrafen finns en ikraftträdandebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft omkring ett år efter det att lagen har antagits och blivit stadfäst. En lång övergångsperiod behövs för planering av ny verksamhetspraxis, förnyande av behövliga blanketter samt tillräcklig information och utbildning.