7.1
Lagen om behandling av vissa miljöärenden vid Tillstånds- och tillsynsverket
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens syfte.
I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens syfte. Enligt paragrafen ska lagen främja och förenhetliga tillstånds- och ansökningsförfarandena i fråga om vissa projekt och verksamheter som påverkar miljön och som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet, stärka sakkunskapen och växelverkan vid behandlingen av miljöärenden samt främja användningen av elektroniska ärendehanteringssystem. Avsikten är att utveckla regleringen av de miljörelaterade tillståndsförfarandena i syfte att i enlighet med regeringsprogrammet främja genomförandet av en samservicemodell, dvs. en modell med tjänster från ett enda serviceställe, i förfarandena. Propositionen syftar också till att göra förfarandena smidigare och öka förutsägbarheten i tillstånds- och ansökningsärendena.
Den föreslagna lagen motsvarar till innehållet delvis den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken (898/2009) men innehållet och tillämpningsområdet utvidgas. Bestämmelser om det nya Tillstånds- och tillsynsverkets ansvarsområde och om dess uppgifter föreslås i lagen om Tillstånds- och tillsynsverket. Eftersom det i samband med regionförvaltningsreformen föreslås att regionförvaltningsverken läggs ned, föreslås det att lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken upphävs. Den lagen föreslås bli ersatt med den nu föreslagna lagen om behandling av vissa miljöärenden vid Tillstånds- och tillsynsverket. I och med att regionförvaltningsverken och närings-, trafik- och miljöcentralerna slås samman i det nya Tillstånds- och tillsynsverket behöver det föreskrivas mer heltäckande än hittills om behandlingen av miljöärenden vid det nya verket.
Att regionförvaltningsverken och närings-, trafik- och miljöcentralerna läggs ned och personalen flyttas till det nya riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket kommer utöver en ny verksamhetskultur också att förutsätta att det utfärdas bestämmelser som i fråga om behandlingen av miljötillståndsärenden som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet tar hänsyn till den nya ämbetsverksstrukturen.
Syftet med modellen med en tillstånds-, styr- och tillsynsmyndighet med riksomfattande behörighet är att utveckla tillståndsförfarandena i synnerhet i fråga om projekt som påverkar miljön. För att främja detta behöver bestämmelserna om tillståndsförfarandena kompletteras och utvecklas så att de möjliggör gemensam behandling av exempelvis sådana tillståndsansökningar enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, naturvårdslagen och delvis också marktäktslagen som gäller samma projekt och som hör till tillstånds-, styr- och tillsynsmyndighetens, dvs. Tillstånds- och tillsynsverkets, behörighet. I den föreslagna lagen ska det dessutom föreskrivas om exempelvis allmän proaktiv styrning och samverkan vid behandlingen av miljöärenden, den sakkunskap som ska krävas, ordnande av elektroniska förfaranden, samordning av vissa förfaranden som gäller tillstånd som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets och Säkerhets- och kemikalieverkets behörighet, kontaktpunktsmyndighetens uppgift, företräde för vissa tillståndsansökningar samt avgörande av tillståndsärenden.
Bestämmelser om lagens tillämpningsområde föreslås i 2 §.
2 §.Tillämpningsområde och förhållande till annan lagstiftning.
I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens tillämpningsområde och dess förhållande till annan lagstiftning. Paragrafen är ny men baserar sig delvis på den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken.
Enligt paragrafen ska lagen tillämpas på behandlingen av miljöärenden som enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, naturvårdslagen eller någon annan lag hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet, om inte något annat föreskrivs på annat ställe i lagen. Centrala ärenden med tanke på tillämpningsområdet kommer att vara i synnerhet tillstånds- och ansökningsärenden enligt miljöskyddslagen (527/2014), vattenlagen (587/2011) och naturvårdslagen (9/2023). Utöver dessa ska lagen även tillämpas på behandlingen av miljöärenden som enligt någon annan lag hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet. En sådan lag är exempelvis marktäktslagen, i fråga om vilken det skulle röra sig om tillståndsärenden som faller under statens behörighet. Andelen sådana ärenden av samtliga tillståndsärenden enligt marktäktslagen är rätt liten, eftersom marktäktstillstånd i huvudsak hör till kommunens behörighet. Utöver detta ska lagen i fråga om exempelvis den samordning av vissa tillståndsförfaranden som avses i den föreslagna lagens 5 kap. även tillämpas på behandlingen av tillståndsärenden enligt gruvlagen och kemikaliesäkerhetslagen. Dessutom behöver det i fråga om tillämpningsområdet tas hänsyn till den koppling till sådana administrativa förfaranden som hör till andra myndigheters behörighet som uppstår till följd av de omfattande arbetsuppgifter som föreslås för Tillstånds- och tillsynsverket, som kommer att vara kontaktpunktsmyndighet enligt lagens 4 kap. Omnämnandet av lagen om fiske i 1 § i den gällande lagen stryks som onödigt. I övrigt kommer tillämpningen av de hänvisade lagarna att basera sig på den behörighet som eventuellt föreskrivs särskilt i dem.
I fråga om tillämpningsområdet bör det även noteras att preciseringar av det föreslås i andra bestämmelser i den föreslagna lagen. Exempelvis bestämmelserna om sammansättning vid avgörande i 3 kap. ska endast tillämpas på sådana tillståndsärenden som avgörs vid gemensam behandling enligt miljöskyddslagen och vattenlagen samt 9 § i den föreslagna lagen.
3 §.Proaktiv styrning och samverkan.
I paragrafen föreslås bestämmelser om Tillstånds- och tillsynsverkets allmänna uppgifter att proaktivt styra tillståndsförfarandena och ge stöd för den kundvägledning som behövs. Denna proaktiva verksamhet främjas av att det nya Tillstånds- och tillsynsverket kommer att ha sektorsövergripande sakkunskap. Bestämmelser om denna sakkunskap till den del som gäller behandlingen av miljöärenden föreslås i 4 §. Bestämmelsen kommer för egen del att komplettera den rådgivningsuppgift som ingår i bland annat förvaltningslagen samt bestämmelserna om myndigheters rådgivning i vissa materiella författningar, exempelvis 39 a § i miljöskyddslagen. Också den uppgift som kontaktpunktsmyndighet som föreslås i 14 § kompletterar genomförandet av den proaktiva styrningen och samverkan. Avsikten är få till stånd en enhetlig praxis på riksnivå. Propositionen genomför också god förvaltning och ger uttryck för serviceprincipen.
Med stöd av den föreslagna bestämmelsen ska Tillstånds- och tillsynsverket styra, och så långt det är möjligt samordna, helheten av bedömnings- och tillståndsförfaranden och anknytande utredningar som krävs för ett projekt eller en verksamhet. För genomförande av denna proaktiva styrning ska Tillstånds- och tillsynsverket sörja för behövliga kontakter med den projektansvarige och myndigheterna i syfte att säkerställa ett tillräckligt informationsutbyte och göra tillståndsförfarandena smidigare. Tillstånds- och tillsynsverket ska också vid behov kunna ordna ett samråd mellan sökanden och övriga parter och behöriga myndigheter. Syftet med bestämmelsen är att styra behandlingen av miljöfrågor och i synnerhet det förfarande som gäller dem i ett så tidigt skede som möjligt. I fråga om tillståndsärenden kommer det i princip att handla om styrning och samverkan som sker proaktivt innan ansökan blir anhängig.
Bakgrunden till bestämmelsen om proaktiv styrning och samverkan är den statliga regionförvaltningsreformen, inom ramen för vilken regionförvaltningsverkens och närings-, trafik- och miljöcentralernas nuvarande uppgifter överförs till ett enda ämbetsverk. I fråga om miljöärendena innebär detta att Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet i fortsättningen kommer att omfatta miljörelaterade tillståndsärenden av mycket varierande slag samt även andra förfaranden. Behörigheten kommer att omfatta exempelvis tillstånds- och beslutsärenden enligt miljöskyddslagen, vattenlagen och naturvårdslagen, myndighetsuppgifter i anslutning till MKB-förfarandet, myndighetsuppgifter i anslutning till Naturabedömning, vissa myndighetsuppgifter i anslutning till vattenförvaltningslagen samt uppgifter som kontaktpunktsmyndighet vilka huvudsakligen anknyter till fullgörandet av EU-förpliktelser. Till denna del är det relevant att även lyfta fram uppdateringen av lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi, där avsikten är (projekt YM036:00/2024) att till lagen ska fogas nya bestämmelser om utseende av accelerationsområden för förnybar energi, om beredning av beslut om utseende av sådana områden samt om det förfarande som ska tillämpas i områdena. Avsikten är att statens nya Tillstånds- och tillsynsverk ska utse områdena, och i samband med beslutet om utseende ska det proaktivt utredas vilka potentiella miljökonsekvenser de projekt som ska genomföras i områdena kan ha och vilka mildrande åtgärder som kan vidtas. Detta bör vid behov beaktas också i den proaktiva styrningen. Det bör noteras att kontaktpunktsmyndighetens uppgifter direkt följer av skyldigheter enligt vissa EU-bestämmelser och att de delvis också utsträcker sig till förfaranden som hör till andra myndigheters behörighet.
Syftet med bestämmelsen om proaktiv styrning och samverkan är att belysa behovet av att i ett inledande skede identifiera och styra de centrala frågor som anknyter till beredningen och behandlingen av miljöärenden så att de bedömningar, utredningar och andra behövliga uppgifter som krävs för olika projekt, åtgärder och planer ska kunna behandlas på ett enhetligt, flexibelt och smidigt sätt. Det rör sig om en allmän uppgift för Tillstånds- och tillsynsverket som hör till verkets behörighet och som omfattar mer än behandling av egentliga tillståndsärenden. Innehållet i uppgiften kommer att kompletteras exempelvis genom bestämmelserna om kontaktpunktsmyndighetens uppgifter i den föreslagna 14 § och om den sakkunskap som krävs vid behandlingen av ärenden i den föreslagna 4 § samt genom de bestämmelser om rådgivning i miljöskyddslagen som kompletterar förvaltningslagen. Syftet med bestämmelsen om proaktiv styrning och samverkan är att accentuera Tillstånds- och tillsynsverkets vägledande och delvis också samordnande roll i den ofta mycket mångfasetterade verksamhetsmiljön för miljöfrågor, i synnerhet med perspektiv på en helhetsbetonad och smidig behandling av tillståndsärenden.
Tillstånds- och tillsynsverkets proaktiva styrande uppgift ska innehålla förmedling av sådan information som betjänar tillståndssökanden, andra myndigheter och i möjligaste mån också andra berörda grupper och som gäller exempelvis projekt eller verksamheter som kräver flera tillstånd, den uppskattade handläggningstiden eller premisserna för organiseringen av samverkan. Detta kommer att behövas i synnerhet i fråga om projekthelheter som kräver flera tillstånd eller i fråga om ärenden som gäller gemensam behandling av tillståndsansökningar enligt 9 § i den föreslagna lagen. Även om också den materiella lagstiftningen innehåller bestämmelser om exempelvis rådgivning och principer för deltagande behöver möjligheterna för det riksomfattande ämbetsverket – som nu kommer att ha både ett större ansvarsområde och bredare sakkunskap – att proaktivt styra och samordna verksamheten att främjas också i den föreslagna lagen.
I nuläget kan det att förfarandena genomförs separat och vid olika tidpunkter och delvis överlappar varandra leda till onödig fördröjning och oklarhet i synnerhet i tillståndsprocesserna men också mer allmänt vid behandlingen av sådana miljöärenden som i fortsättningen kommer att höra till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet. Inrättandet av Tillstånds- och tillsynsverket och den uppgift att tillhandahålla proaktiva styrning som åläggs verket kommer att betjäna planeringen av projekt eller verksamheter och hur de framskrider. Därmed kan man bättre hantera helheten av olika tillståndsförfaranden och samtidigt sörja för behövlig kommunikation med sökandena, andra myndigheter och, i den utsträckning det är möjligt, också med andra eventuella berörda grupper. För den som ska genomföra ett projekt är det viktigt att få en överblick över myndigheternas beslutsfattande i fråga om hela projektet. Därför bör också andra aktörer som fattar myndighetsbeslut som gäller samma projekt beaktas. Till denna del kommer det också att vara nödvändigt att ta hänsyn till exempelvis regionala särdrag, till exempel när projekt eller verksamheter placeras inom samernas hembygdsområde eller på något annat område som kräver särskilda kunskaper eller särskilda utredningar. Genom Tillstånds- och tillsynsverkets proaktiva styrning kan man också främja att samernas rättigheter som urfolk beaktas och tryggas i tillståndsförfarandena på det sätt som den materiella lagstiftningen förutsätter. I fråga om konsekvenserna för vattendrag kunde den proaktiva styrningen på motsvarande sätt innehålla information om vattnen, exempelvis om statusen för en vattenförekomst och om miljömålen. Utgångsuppgifter om en planerad lokalisering av ett projekt kan också vara bland annat uppgifter om grundvattnen.
Den mer allmänna uppgift avseende proaktiv styrning som föreslås för Tillstånds- och tillsynsverkets kan exempelvis innefatta bedömning av förutsättningarna för myndighetssamarbete och för samordning av olika myndighetsprocesser samt bedömning av en eventuell tidsplan, kartläggning av de tillstånd som verksamhetsutövaren behöver och av behandlingen av tillstånden, bedömning av tidpunkten för, behovet av och möjligheterna till samordning av olika utlåtanden och naturinventeringar, bedömning av behovet av ett MKB-förfarande i samband med tillståndsförfarandena samt utnyttjande av elektroniska förfaranden. Genom den proaktiva styrningen eftersträvas en effektivisering a myndigheternas arbete och den samverkan som behövs samt av vad man kunde kalla processledningen i fråga om tillståndsförfarandena. Detta kunde också innefatta ett bättre utnyttjande av Tillstånds- och tillsynsverkets inledande kundservice som en del av tillståndsprocessen.
Det är dock skäl att betona att det finns gränser för myndigheternas proaktiva styrning och exempelvis rådgivningen till enskilda sökande. Avsikten är inte att genom den proaktiva styrningen överföra projektaktörens ansvar för exempelvis planeringen av innehållet i de behövliga utredningarna eller för fastställandet av tidsplanen för processen till myndigheten. I fråga om myndigheten är det nödvändigt att se till att inte myndighetens oberoende och opartiskhet i beslutsfattandet äventyras. Sökanden ska fortfarande ha ansvaret för att ta fram behövliga utredningar, bedömningar och andra ansökningsdokument och ansvara för samordningen av det egna projektet. Myndighetens proaktiva styrning kommer således till inga delar att ersätta sökandens eget ansvar eller det arbete som den konsult som sökanden anlitar utför inom tillståndsprocessen. Myndighetens styrning kommer att vara inriktad på att identifiera de lagstadgade kraven och de krav som gäller inlämnande av tillståndsansökan samt de olika faserna i processen.
I
1 mom.
föreslås en bestämmelse om styrning av den helhet av bedömnings- och tillståndsförfaranden och anknytande utredningar som krävs för ett projekt eller en verksamhet vid behandlingen av miljöärenden. Avsikten är att Tillstånds- och tillsynsverket ska utnyttja en mångsidig sakkunskap i synnerhet i den inledande fasen för behandlingen av miljöärenden, Detta är särskilt relevant i fråga om verksamheter eller projekt som kräver miljörelaterade tillstånd, exempelvis miljötillstånd och vattenhushållningstillstånd. Konsekvenserna av projekten exempelvis för vattendragen, särskilda frågor som gäller naturskyddet, eventuella motstridiga intressen som påverkar ärendet, säkerhetsaspekter, särskilda behov som gäller områdesanvändningen samt andra frågor som är relevanta med tanke på hur tillståndsärendet framskrider kommer att kunna beaktas i ett tillräckligt tidigt skede. Detta kommer att styra projekthelheten i rätt riktning genom att främja en smidig behandling av det egentliga tillståndsärendet och höja kvaliteten på besluten och göra dem mer förutsägbara och eventuellt också minska behovet av ändringssökande. Det bör emellertid noteras att bestämmelsens tillämpningsområde inte har begränsats till enbart behandling av tillståndsärenden. Tillstånds- och tillsynsverket ska i den mån det är möjligt och enligt behov också sträva efter att styra behandlingen av andra miljöfrågor som hör till verkets behörighet.
Enlig
2 mom.
ska Tillstånds- och tillsynsverket sörja för de behövliga kontakterna med såväl den projektansvarige som med andra myndigheter. Genom bestämmelsen främjas att sådant arbetssätt hos Tillstånds- och tillsynsverket vid behandlingen av tillståndsärenden där verket strävar efter att proaktivt vara i kontakt med de myndigheter som behandlar andra tillståndsärenden och planer som hänför sig till samma projekt eller verksamhet. Syftet med detta arbetssätt ska vara att i synnerhet klarlägga helheten av tillståndsärenden för ett projekt eller en verksamhet och utreda möjligheterna att beakta gränssnitten mellan olika myndigheter och mellan tillämpningen av olika lagar. Ur Tillstånds- och tillsynsverkets synvinkel kan exempelvis tillståndsärenden som hör till Säkerhets- och kemikalieverkets eller kommunens behörighet bilda en sådan sammanhängande helhet där olika tillstånd kan behöva samordnas. Avsikten är att kontakterna delvis även ska skötas inom ramen för uppgiften som kontaktpunktsmyndighet enligt 14 § i den föreslagna lagen så att Tillstånds- och tillsynsverket i samarbete med de behöriga myndigheterna ska sköta den förfarandemässiga rådgivningen till sökanden om tillståndsförfaranden och andra administrativa förfaranden. Genom att säkerställa ett tillräckligt informationsutbyte vill man bidra till att göra tillståndsförfarandena smidigare. Omfattningen av kontakten kan variera från fall till fall beroende på bedömnings- och tillståndsförfarandena.
I enlighet med
3 mom.
ska det även vara möjligt att ordna exempelvis ett samråd mellan sökanden, övriga aktörer och olika myndigheter samt vid behov även mellan exempelvis kommunala myndigheter. Syftet med samråden ska vara att i synnerhet i fråga om verksamheter eller projekt som har miljökonsekvenser erbjuda en möjlighet till ett samråd om exempelvis behovet av en eventuell tillståndsansökan, ramvillkoren för verksamheten eller regionala särdrag, i en situation där ett projekt kan ha vittomfattande konsekvenser. Det föreslås uttryckliga bestämmelser om möjligheten att ordna samråd. Syftet med det föreslagna 3 mom. är att förenhetliga förfarandena också till denna del. Förslaget är motiverat även med tanke på de förväntningar på rättssäkerheten som sökanden och eventuella andra aktörer, exempelvis de som orsakas olägenhet av projektet, kan ha, och med hänsyn till kravet på likabehandling av sökandena. Samrådet bör dock särskiljas från sådana förfaranden för att höra parter, civilsamhällesorganisationer, kommuner och andra motsvarande aktörer och möjliggöra deras deltagande som baserar sig på den materiella lagstiftningen och som särskilt föreskrivs i den.
Det är redan i nuläget möjligt att ordna ett samråd utan stöd i lag. Dessutom föreskrivs det till exempel i 39 a § 2 mom. i miljöskyddslagen om rådgivning till sökanden och arrangerande av samråd. Nuläget är dock inte tillfredsställande med hänsyn till den föreslagna lagens tillämpningsområde och till helheten av bedömnings- och tillståndsförfaranden och anknytande utredningar som ingår i behandlingen av miljöärenden. Till skillnad från miljöskyddslagen innehåller varken vattenlagen och naturvårdslagen några bestämmelser om ordnande av samråd eller om rådgivning.
Även om myndigheten kommer att ha prövningsrätt i fråga om ordnandet av ett samråd, ska till samrådet i regel kallas de myndigheter vars tillstånd eller godkännande krävs för genomförandet av projektet. Till samrådet ska enligt behov även kallas andra myndigheter än sådana som är behöriga i tillståndsärenden, när dessa är behöriga i frågor som anknyter till genomförandet av projektet. Sådana myndigheter med ansvar för godkännanden kan vara exempelvis Säkerhets- och kemikalieverket, livskraftscentralerna eller de myndigheter som ansvarar för planläggningen inom projektområdet. I praktiken ska det även vara möjligt att genomföra samråden digitalt. Att ordna samråd blir aktuellt när planeringen av projektet är på en tillräckligt konkret nivå. Detta kan innebära fasen innan ärendet blir anhängigt, och beroende på situationen kan det vara nödvändigt att ordna flera samråd redan innan tillståndsansökningarna lämnas in. Samråd kan ordnas även efter det att ansökan lämnats in, och då utgör de ett led i behandlingen av ansökan. I praktiken kan ett samråd enligt paragrafen även ordnas i samband med en förhandsöverläggning som ordnas inför ett förfarande för miljökonsekvensbedömning.
Syftet med samrådet är att ge sökanden information om exempelvis de tillstånd eller andra förfaranden som eventuellt krävs för att genomföra projektet. Vid samrådet ska det vara möjligt att diskutera exempelvis sådana utrednings- och informationsbehov i anslutning till olika tillstånd och förfaranden som identifierats i samband med den proaktiva styrning som avses i 1 mom., planläggningsläget på den ort där projektet ska lokaliseras samt behovet av att tillämpa ett MKB-förfarande. Här är det skäl att även lyfta fram den bestämmelse som föreslås i 22 a § i MKB-lagen och som ingår i denna proposition, och som gäller möjligheten att genomföra ett hörande om en miljökonsekvensbeskrivning i samband med hörandet om en ansökan om miljötillstånd. Enligt förslaget ska det innan hörandena samordnas anordnas en förhandsöverläggning enligt 8 § i MKB-lagen, vilken överläggning således för egen del kommer att innebära en vidareutveckling av den proaktiva styrning och det ordnande av samråd som avses här. Också behovet av undantag enligt 66 eller 83 § i naturvårdslagen och eventuella utredningar kring sådana vore bra att granska i ett så tidigt skede som möjligt. Vid samrådet kommer det inte att fattas beslut om projektet eller om förfarandena, och enbart det att ett samråd ordnas betyder inte att en tillståndsansökan eller något annat förfarande är anhängigt vid myndigheten. En promemoria om samrådet kan upprättas och fogas till det material som uppkommit vid behandlingen av ärendet, förutsatt att ärendet blir anhängigt.
4 §.Sakkunskap som krävs för behandlingen av ärenden.
Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 2 § 1 mom. i den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken, men bestämmelsens ordalydelse uppdateras.
När Tillstånds- och tillsynsverket bereder och avgör de miljöärenden som avses i den föreslagna lagen ska verket ha tillgång till sådan tillräckligt omfattande juridisk, teknisk och naturvetenskaplig sakkunskap som ärendets art förutsätter, och denna sakkunskap ska beaktas både vid beredningen av ärenden och när man beslutar om sammansättningen vid avgörande. Bestämmelser om det senare kravet föreslås för tydlighetens skull även i 12 § i den föreslagna lagen, för att man vid avgörandet av ett enskilt tillståndsärende ska säkerställa att den sakkunskap som krävs för avgörandet utnyttjas.
En bestämmelse om sakkunskap behövs i fråga om det nya Tillstånds- och tillsynsverket för att betona ämbetsverkets sektorsövergripande karaktär och dess omfattande ansvarsområde. I fråga om sakkunskapen bör hänsyn tas till helheten av Tillstånds- och tillsynsverkets uppgifter, vilket accentuerar den breda och mångsidiga kompetens som kommer att stå till förfogande genom det nya ämbetsverket. Uppgifterna inom Tillstånds- och tillsynsverkets ansvarsområde för miljö inbegriper [i enlighet med 3 § i lagen om Tillstånds- och tillsynsverket] tillstånds-, styrnings-, planerings- och tillsynsuppgifter inom miljöskydd, naturvård, områdesanvändning, byggande, vattenvård och havsvård, tillstånds-, och tillsynsuppgifter i vattenhushållningsärenden samt uppgifter i anslutning till miljökonsekvensbedömning och andra uppgifter som gäller användning och skydd av miljön.
Bestämmelsen är med beaktande av Tillstånds- och tillsynsverkets verksamhetsområde särskilt inriktad på juridisk, naturvetenskaplig och teknisk sakkunskap. Kravet på tillräcklig sakkunskap kommer att framhävas i synnerhet med hänsyn till kravet på hög kvalitet vid beredningen och avgörandet av tillståndsärendena. Exempelvis i situationer enligt den föreslagna 9 § där tillstånd behandlas gemensamt bör i synnerhet en tillräcklig kompetens inom naturvård säkerställas, eftersom ansökningar om undantag enligt naturvårdslagen nu kommer att kunna ingå i gemensam behandling. Likaså kommer exempelvis projektspecifika undantag från miljömålen för vattenvården enligt vattenförvaltningslagen i fortsättningen att utgöra en del av tillståndsförfarandet enligt miljöskyddslagen och vattenlagen, vilket vid behov behöver beaktas vid behandlingen av ärendet. Vid bedömningen av vad som utgör sådan sakkunskap som ärendets art förutsätter bör vid behov också beaktas till exempel projektets eller verksamhetens lokalisering (exempelvis i områden med särskilda naturvärden, vid känsliga vattendrag eller i samernas hembygdsområde) eller andra särdrag såsom exempelvis de uppskattade konsekvenserna.
2 kap. Behandling av tillstånds- och ansökningsärenden vid Tillstånds- och tillsynsverket
5 §. Elektronisk kommunikation.
I paragrafen föreslås bestämmelser om elektroniskt inlämnande av tillståndsansökningar.
Enligt
1 mom.
ska ansökningar som gäller ett projekt eller en verksamhet lämnas in till Tillstånds- och tillsynsverket elektroniskt. Denna skyldighet utgör huvudregeln och gäller den som ansöker om tillstånd. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i 39 § 1 mom. i miljöskyddslagen och 11 kap. 2 § 1 mom. i vattenlagen. I fortsättningen kommer ambitionen att vara att den elektroniska kommunikationen ordnas centraliserat med hjälp av tjänsten Tillstånd och tillsyn. Då kommer också tillståndsansökningar att lämnas in via samma serviceplattform.
I
2 mom.
föreslås ett undantag från bestämmelsen i 1 mom. På motsvarande sätt som i de ovannämnda bestämmelserna i miljöskyddslagen och vattenlagen föreslås i bestämmelsen ett konstaterande om att en fysisk person som ansöker om tillstånd dock har möjlighet att lämna in sin ansökan jämte bilagor på papper. En fysisk person ska således inte vara skyldig att lämna in sin ansökan elektroniskt.
Vidare föreslås en bestämmelse om att Tillstånds- och tillsynsverket kan be den som ansöker om tillstånd att även lämna in sin ansökan på papper, om det behövs för behandlingen av ärendet. Då ska sökanden vara skyldig att lämna in ansökningshandlingarna i pappersform.
I fortsättningen kommer bestämmelserna om inlämnande av ansökningar att vara enhetliga i miljöskyddslagen och vattenlagen, eftersom det i denna proposition också föreslås att det ytterligare villkor om särskilda skäl i vattenlagens 11 kap. 2 § 1 mom., som avviker från bestämmelserna i miljöskyddslagen, stryks. Bestämmelserna i 2 mom. ska i synnerhet gälla ansökningar om undantag enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen eftersom motsvarande bestämmelser inte ingår i naturvårdslagen. Avsikten är således att förfarandet vid inlämnande av ansökningar ska förenhetligas i fråga om alla miljörelaterade ansökningar som behandlas vid Tillstånds- och tillsynsverket.
Till denna del är det skäl att notera att begreppet ”den som ansöker om tillstånd” som avses i den föreslagna paragrafen i sak motsvarar en verksamhetsutövare enligt miljöskyddslagen och en projektansvarig enligt vattenlagen. I 2 mom. hänvisas det till den som ansöker om tillstånd, eftersom huvudregeln i 1 mom. om att ansökningar ska lämnas in elektroniskt också tillämpas på exempelvis ansökningar enligt naturvårdslagen, varvid det är motiverat att på ett enhetligt sätt använda begreppet den som ansöker om tillstånd.
Den elektroniska behandling som avses i paragrafen innebär samtidigt också att tillståndsmyndigheten kommer att ha en skyldighet att behandla ansökan. Ansökan kan även innehålla personuppgifter, såsom sökandens namn och adressuppgifter samt uppgift om var verksamheten är lokaliserad. Behandlingen av personuppgifter kommer inte att omfatta behandling av känsliga uppgifter. Det kommer att röra sig om uppgifter om näringsverksamheten. På den behandling av personuppgifter som sker i samband med skötseln av tillståndsmyndighetens uppgifter kan artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen tillämpas som rättslig grund. Enligt artikeln är behandlingen av personuppgifter tillåten om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Detta är fallet i det aktuella förslaget.
6 §.Uppskattning av handläggningstiden.
I paragrafen föreslås bestämmelser om den uppgift som åläggs Tillstånds- och tillsynsverket och enligt vilken verket i samband med delgivningen av tillståndsansökan ska ge en uppskattning av tidpunkten för meddelande av tillståndsbeslutet och publicera uppskattningen i datanätet. Uppskattningen ska också vid behov uppdateras i det fall att uppskattningen av handläggningstiden avsevärt ändras. Också den uppdaterade uppskattningen ska publiceras i datanätet.
I paragrafen föreslås en i förhållande till förvaltningslagen mer detaljerad bestämmelse om uppskattningen av handläggningstiden för ett tillståndsärende. Enligt 23 § 2 mom. i förvaltningslagen ska en myndighet på en parts begäran ge en uppskattning om när ett beslut kommer att ges. Dessutom ska enligt 23 a § i förvaltningslagen en myndighet för de centrala ärendegrupperna inom sitt verksamhetsområde ange förväntad handläggningstid för sådana ärenden som kan inledas endast på initiativ av en part. Avsikten är att den förväntade handläggningstiden ska anges så, att den så exakt som möjligt beskriver den sedvanliga handläggningstiden för ärenden som hör till respektive ärendegrupp. Det rör sig således inte om den tid som används till ett enskilt tillståndsärende utan snarare om den genomsnittliga handläggningstiden för ärenden som hör till en viss ärendegrupp.
I 39 a § 1 mom. i miljöskyddslagen föreskrivs det om tillståndsmyndighetens skyldighet att ge sökanden information i elektronisk form om den uppskattade tidpunkten för meddelande av tillståndsbeslutet. De andra lagar som gäller behandling av tillståndsärenden och som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet (i synnerhet vattenlagen och naturvårdslagen) innehåller dock inte några bestämmelser om uppskattning av handläggningstiden. Av denna orsak är det nödvändigt att i större utsträckning än enligt det nuvarande rättsläget föreskriva om uppskattningen av handläggningstiden.
Enligt
1 mom.
ska Tillstånds- och tillsynsverket i samband med delgivningen av tillståndsansökan ge en uppskattning av tidpunkten för meddelande av tillståndsbeslutet och publicera uppskattningen i datanätet. Uppskattningen ska också vid behov uppdateras om uppskattningen av handläggningstiden avsevärt ändras. Uppskattningen av handläggningstiden ska enligt förslaget kopplas till delgivningen av ansökan, eftersom tillståndsmyndigheten i detta skede i princip redan har tillgång till tillräckliga uppgifter om projektet för att kunna göra en uppskattning av tidsplanen. När uppskattningen görs och offentliggörs ska myndigheten i den mån det är möjligt utnyttja det elektroniska ärendehanteringssystem som avses i 5 § (tjänsten Tillstånd och tillsyn).
Enligt förslaget ska uppskattningen av handläggningstiden ges regelmässigt och sökanden ska inte särskilt behöva begära det av myndigheten. Uppskattningen av handläggningstiden ska också publiceras i datanätet, i praktiken på Tillstånds- och tillsynsverkets webbplats. Uppskattningen ska även uppdateras om den avsevärt ändras. Det kan exempelvis vara fråga om att omständigheterna väsentligt förändrats eller att det krävs fler utredningar i ärendet eller att utredningarna varit bristfälliga. En förutsättning för att det ska kunna ges en realistisk uppskattning av handläggningstiden är exempelvis att de uppgifter eller utredningar som lämnats om projektet är tillräckliga och korrekta. Syftet med de skyldigheter som gäller handläggningstiden är att effektivisera tillståndsförfarandena och göra dem mer förutsägbara. Att den uppskattade handläggningstiden publiceras i datanätet tillgodoser dessutom informationsbehovet hos andra aktörer, exempelvis invånarna eller föreningarna i området. När det gäller uppskattningen av handläggningstiden är också den i 3 § föreslagna proaktiva styrningen och samverkan av relevans, eftersom den kommer att göra det möjligt att diskutera den preliminära tidsplanen för projektet redan innan en egentlig ansökan blir anhängig. Genom den proaktiva styrningen kan myndigheterna få en klarare uppfattning om projektet och dess art.
Uppskattningen av handläggningstiden kommer att ha betydelse i synnerhet vid gemensam behandling enligt 9 § i den föreslagna lagen, där de är fråga om att beslut enligt flera lagar meddelas genom ett och samma beslut. I en sådan situation kan uppskattningen av handläggningstiden och en eventuell uppdatering av den göra tillståndsförfarandet mer förutsägbart. Detta har betydelse exempelvis i situationer där de naturinventeringar som olika lagar förutsätter behöver göras under en viss årstid eller där det annars rör sig om komplexa eller juridiskt krävande tillståndsärenden.
Bestämmelsen om handläggningstiden är också i linje med skyldigheterna enligt de EU-rättsakter som avses i 14 § 2 mom. Enligt rättsakterna ska kontaktpunktsmyndigheten (i EU-förordningarna den gemensamma kontaktpunkten) i nära samarbete med andra berörda myndigheter inom en angiven tidsfrist utarbeta en utförlig tidsplan för tillståndsprocessen och offentliggöra den på en webbplats (artikel 11.7 i förordningen om kritiska råmaterial och artikel 9.11 i förordningen om nettonollindustrin). Enligt förordningen om kritiska råmaterial ska den gemensamma kontaktpunkten också uppdatera tidsplanen vid behov.
I
2 mom.
föreslås ett förtydligande konstaterande om att bestämmelser om uppskattning av handläggningstiden i ett samordningsförfarande enligt 5 kap. i den föreslagna lagen utfärdas i den föreslagna 18 §. Bestämmelsen kompletterar det som anges i 6 §. Förslaget föranleds av att samordningsförfarandet innebär att två olika myndigheter samarbetar för att uppskatta handläggningstiden för olika ansökningar.
7 §.Tidsbundet företräde för vissa projekt för grön omställning
. I paragrafen föreslås bestämmelser om ett tidsbundet företräde som ska tillämpas fram till utgången av 2030 vid behandlingen av tillståndsansökningar som gäller projekt för grön omställning. Regleringen motsvarar i huvudsak bestämmelsen i 2 a § i den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken som gäller behandlingsordningen för vissa ansökningar och som gäller till den 31 december 2026. Företrädet hänför sig till de tidsbundna ytterligare medel som anvisats för sådana investeringar som stöder grön omställning. I enlighet med de gällande bestämmelserna innebär företrädet i praktiken att sådana tillståndsansökningar ska behandlas skyndsamt i alla skeden av tillståndsförfarandet. För tydlighetens skull kan det konstateras att projektförteckningen i paragrafen inte till någon del innebär ändringar i bestämmelserna om tillståndsplikt och tillståndsförfarande i vattenlagen eller miljöskyddslagen. Detsamma gäller förutsättningarna för undantag enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen i en situation där sådan gemensam behandling av tillståndsansökningar som avses i 9 § i den föreslagna lagen tillämpas. I paragrafen föreslås en bestämmelse som är ny jämfört med 2 a § i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken som nu föreslås bli upphävd. Enligt den nya bestämmelsen ska en tillståndsansökan som är berättigad till företräde behandlas inom 12 månader från offentliggörandet av kungörelsen om tillståndsansökan.
Enligt det föreslagna
1 mom.
ska företrädet vid behandlingsordningen gälla tillståndsansökningar som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet och som behandlas med stöd av miljöskyddslagen eller vattenlagen. Det kan röra sig om ett tillståndsärende som gäller ett nytt projekt eller en ändring av ett befintligt tillstånd. Dessutom ska företräde kunna beviljas för ansökningar om undantag enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen, om de ingår i gemensam behandling enligt 9 §. Vidare ska det förutsättas att tillståndsansökningarna uppfyller de krav som föreskrivs för tillståndsbehandlingen i miljöskyddslagen, vattenlagen och naturvårdslagen. I fråga om dessa krav föreslås det inga ändringar. Vid tillståndsprövningen ska i övrigt som materiella bestämmelser tillämpas miljöskyddslagen, vattenlagen och naturvårdslagen liksom vid motsvarande tillståndsförfaranden enligt dessa lagar.
I momentet föreslås en bestämmelse om beaktande av principen
orsaka inte betydande skada
(Do No Significant Harm, DNSH). Det föreslås att en hänvisning till principen orsaka inte betydande skada som avses i artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 tas in i momentet.
Vidare föreslås det att sökanden i samband med ansökan ska lägga fram tillräcklig utredning över att projektet är berättigat till företräde i förhållande till projekt som inte uppfyller kriteriet orsaka inte betydande skada. Detta förutsätter således att sökanden tar eget initiativ i frågan. Företräde ska inte beviljas på tjänstens vägnar, eftersom iakttagandet av principen orsaka inte betydande skada och frågan om huruvida projektet omfattas av projektförteckningen i paragrafen förutsätter att Tillstånds- och tillsynsverket får sökandens utredning. För det planerade projektet ska sökanden få använda en utredning som gjorts för något annat förfarande men som anknyter till DNSH-bedömning. I annat fall ska sökanden göra en ny utredning. Tillstånds- och tillsynsverket ska vid behov kunna begära ytterligare utredning med stöd av 32 § i förvaltningslagen. Sökanden kan välja att som utredning enligt den föreslagna paragrafen använda en DNSH-utredning som sökanden gjort i samband med förfarandet för ansökan om finansiering, om utredningen motsvarar bestämmelserna i 1 mom. Således kan Tillstånds- och tillsynsverket i olika skeden av processen utnyttja bedömningar som en annan myndighet redan har gjort och som sökanden lämnar in till verket.
Utifrån sökandens DNSH-utredning kan Tillstånds- och tillsynsverket snabbt bedöma huruvida projektet och ansökan är förenliga med den ovannämnda principen och med projektförteckningen. Om kriterierna uppfylls kan företräde tillämpas och beaktas i alla faser av tillståndsförfarandet. Om ett företrädesförfarande inte ska tillämpas på en ansökan ska den behandlas i vanlig ordning, dvs. vid det ordinarie förfarandet vid Tillstånds- och tillsynsverket.
Beviljande av företräde innebär i praktiken att tillståndsansökningar tas upp till behandling och behandlas i skyndsam ordning, om ansökan och anknytande utredningar är tillräckliga. I praktiken handlar det om att ansökan tidsmässigt ska behandlas före andra anhängiga tillståndsansökningar. Vid Tillstånds- och tillsynsverket kommer både den preliminära granskningen av tillståndsansökan och prövningen av ett eventuellt företräde att göras i skyndsam ordning. Prövningen innehåller en bedömning av huruvida principen orsaka inte betydande skada ska beaktas och av om projektet är ett sådant projekt som avses i förteckningen i 1 mom. En motsvarande skyndsam behandling ska också i senare behandlingsfaser tillämpas i fråga om sådana ansökningar som beviljas företräde. Även om skyndsam behandling skulle tillämpas i varje behandlingsfas ska behandlingen genomföras i det ordinarie förfarandet. Skyndsam behandling innebär således inte att ärendet ska behandlas skyndsamt på ett sätt som avviker från det normala förfarandet exempelvis när beslutet bereds och avgörs, eller att man kan hoppa över någon behandlingsfas.
I 1 mom. föreslås också bestämmelser om projekt vars tillståndsansökningarna ska ges företräde. I den uttömmande förteckningen föreslås en precisering av de tillståndsansökningar för investeringsprojekt som stöder grön omställning som ska omfattas av tillämpningsområdet för företrädet. Projektförteckningen i momentet ska tillämpas endast vid prövningen av företrädesrätten. Projektförteckningen kommer inte att ha någon inverkan på bestämmelserna om tillståndsplikt och tillståndsförfarande i vattenlagen, miljöskyddslagen eller naturvårdslagen.
Bland de verksamheter som ingår i projektförteckningen kommer särskilt projekt som gäller ackumulatorfabriker och tillverkning, tillvaratagande och återanvändning av ackumulatormaterial samt anläggningar för avskiljning av koldioxid att även kunna beaktas som i 8 § avsedda strategiska projekt som avses i EU-rättsakter, om antingen kommissionen eller en medlemsstat beviljar projekten sådan status. Närmare bestämmelser om förhållandet mellan dessa bestämmelser föreslås i 8 § 2 mom. För att undvika överlappande reglering föreslås det att när ansökningar om i 8 § avsedda projekt enligt EU-rättsakter gäller sådana verksamheter som förtecknas i 7 § 1 mom. ska förfarandet enligt 7 § iakttas. Således kommer de verksamheter som omfattas av det nuvarande företrädesförfarandet som förutsätter DNSH-utredning att fortfarande omfattas av det förfarandet. Detta garanterar kontinuiteten för förfarandet i fråga om dessa verksamheter. Det rör sig dock endast om ett förtydligande av den bestämmelse som ska tillämpas vid fastställandet av företrädet. Det bör noteras att såväl verksamheter enligt 7 § som verksamheter enligt 8 § kommer att ges lika företräde i förhållande till alla andra tillståndsansökningar som är anhängiga vid Tillstånds- och tillsynsverket.
Typer av projekt enligt föreslagna 1 mom.
1 punkten
är energiproduktionsanläggningar som producerar energi med förnybar energi samt havsbaserade vindkraftverk och därtill hörande vattenhushållningsprojekt. Med förnybar energi avses i enlighet med RED III-direktivet vindenergi, solenergi, geotermisk energi, osmotisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi och annan havsenergi, vattenkraft och biomassa samt deponigas och gas från avloppsreningsverk och biogas, vilka inte härstammar från fossila källor. Med produktionsanläggning för förnybar energi ska avses det som anges i 3 § 5 punkten i lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi. Pumpkraftverk ska betraktas som vattenkraftverk, vilka omfattas av definitionen av förnybar energi.
Havsbaserade vindkraftverk nämns uttryckligen i den föreslagna paragrafen. Det kan även röra sig om andra typer av vattenhushållningsprojekt som bidrar till grön omställning och som hör till havsbaserade vindkraftverk, exempelvis överföringskablar eller andra anläggningar som hör till projektet, såsom konstgjorda öar som behövs för havsbaserade vindkraftverk.
Förnybar energi definieras i lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi. I 3 § i den lagen finns flera definitioner som kan användas som hjälp vid tolkningen.
I 1 mom.
2 punkten
i projektförteckningen anges sådana projekt inom industrin som grundar sig på förnybar energi eller förnybara råvaror eller elektrifiering och som ersätter användningen av fossila bränslen eller råvaror. Genom att elektrifiera industriella processer eller utnyttja förnybar energi eller förnybara råvaror kan man minska växthusgasutsläppen och andra utsläpp från processerna, främja införandet av nya innovationer och öka energieffektiviteten i processerna. I praktiken kommer projekten att användas exempelvis för att ersätta den värme som industrin använder med förnybar energi eller el. I synnerhet projekt som gäller förnybar energi kan förutsätta att en anläggnings miljötillstånd ändras.
En typ av projekt är enligt föreslagna 1 mom.
3 punkten
framställning och utnyttjande av väte. I praktiken rör det sig om framställning av koldioxidsnålt väte, som vanligtvis framställs genom elektrolys. På detta sätt framställt väte kan vidareutnyttjas i olika industriella processer för att ersätta väte som framställts från fossila bränslen eller för att framställa nya produkter, och sådan verksamhet omfattas enligt förslaget av tillämpningsområdet för punkten. Också omvandling av verksamheten så att den utnyttjar väte omfattas av tillämpningsområdet för den föreslagna punkten.
Enligt föreslagna 1 mom.
4 punkten
omfattar tillämpningsområdet projekt som avser avskiljning, utnyttjande och lagring av koldioxid. Syftet med sådan verksamhet är att bekämpa klimatförändringarna genom att minska mängden koldioxid som släpps ut i atmosfären. Verksamheten anknyter dessutom till Europeiska unionens utsläppshandel. Verksamhet enligt denna typ av projekt definieras närmare i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid (416/2012). Enligt 2 § i den lagen avses med geologisk lagring av koldioxid injektion åtföljd av lagring av koldioxidströmmar i underjordiska geologiska formationer. Koldioxid lagras inte permanent i Finland, eftersom det i landet inte finns områden som lämpar sig för bestående lagring. Koldioxid kan också mellanlagras innan den transporteras för permanent geologisk lagring. Till utnyttjande av koldioxid hör också transport av gas i flytande form till lagring med hjälp av rörledningar, tankfartyg eller andra transportmedel. Koldioxid kan utnyttjas exempelvis genom att koldioxid avskiljs från industrins eller energiproduktionens utsläppsgaser och används tillsammans med väte från anläggningsområdet för att framställa metan. Avskiljning av koldioxid för geologisk lagring förutsätter miljötillstånd enligt tabell 1 punkt 3 b i bilaga 1 till miljöskyddslagen.
I 1 mom.
5 punkten
föreslås ett omnämnande av ackumulatorfabriker och av tillverkning, tillvaratagande och återanvändning av ackumulatormaterial. Företräde enligt den föreslagna paragrafen beviljas sådan ackumulatorindustri där man arbetar för en cirkulär ekonomi för ackumulatormaterial, inklusive tillverkning av ackumulatormaterial från återvunna råvaror. Behovet av att främja ackumulatorindustrin hänger samman med ökad efterfrågan. Ackumulatorindustrin har dessutom en positiv inverkan på bekämpningen av klimatförändringar, eftersom den bidrar till övergången till elektrisk trafik. Således kan gruvdrift, som handlar om brytning och anrikning av markmineraler, inte inkluderas bland dessa projekt. Produkter från gruvdrift kan utgöra råvara även vid tillverkning av ackumulatormaterial, men ackumulatormaterial tillverkas inte inom ramen för själva gruvdriften.
En ackumulatorfabrik förutsätter miljötillstånd enligt tabell 2 punkt 2 i i bilaga 1 till miljöskyddslagen. Tillverkningen och återanvändningen av ackumulatormaterial förutsätter beroende på materialet miljötillstånd med stöd av olika underpunkter i tabell 1 eller 2 i den bilagan.
Till projektförteckningen föreslås jämfört med 2 a § i den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken bli fogad en ny 6 punkt avseende datacentraler och en ny 7 punkt avseende kärnkraftverk, vilka definieras närmare i motiveringen till de nämnda punkterna i förteckningen. I den nya 2 mom.
6 punkten
anges datacentraler, dvs. serverhallar, där merparten av den spillvärme som produceras tas till vara. Den betydande mängd värme som alstras i datacentraler kan tas till vara och användas exempelvis som fjärrvärme och därmed ersätta fjärrvärmeproduktion baserad på fossila bränslen eller annan förbränning. Avsikten är att utsläppen från produktionen av den el som datacentralerna använder ska bedömas i den utredning över rätten till företräde som avses i samma moment. Datacentralerna kan kräva ett av Tillstånds- och tillsynsverket beviljat miljötillstånd närmast på grund av den sammanlagda tillförda bränsleeffekten (minst 50 megawatt) hos de reservkraftsaggregat som producerar el vid störningar. Även reservkraftsaggregatens bränsletankar kan utgöra en tillståndsgrund.
I den nya 1 mom.
7 punkten
anges kärnkraftverk. Med kärnkraftverk ska avses en för produktion av el eller värme eller för kraftvärmeproduktion avsedd kärnanläggning som är försedd med en kärnreaktor eller en anläggningshelhet som består av flera kärnkraftverksenheter och i anslutning till dem andra kärnanläggningar vilka är förlagda till samma anläggningsplats. Ett kärnkraftverk kan bestå av en eller flera kärnanläggningar som är försedda med en stor reaktor eller liten modulär reaktor. Ett kärnkraftverk kan drivas med fissionsenergi eller fusionsenergi. Avsikten är att företrädesförfarandet ska omfatta miljötillstånds- och vattentillståndsförfaranden som gäller uppförande, utvidgning, ombyggnad och drift av kärnkraftverk, inklusive eventuella situationer där gemensam behandling enligt den föreslagna 9 § tillämpas. Uppförande, utvidgning, ombyggnad och drift av ett kärnkraftverk omfattar de olika faser i ett kärnkraftverksprojekt som kan vara förenade med ett tillståndsförfarande, antingen så att det behövs ett helt nytt tillstånd eller så att ett tidigare tillstånd behöver ändras. Ett kärnkraftverk kan anknyta till fissionsteknik eller fusionsteknik. På kärnkraftverk tillämpas också principen orsaka inte betydande skada enligt 1 mom. Kärnenergirelaterade verksamheter betraktas som ekonomiska verksamheter enligt artikel 10.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088.
Alla typer av projekt som nämns i det föreslagna 1 mom. kan förutsätta tillstånd enligt miljöskyddslagen. Projekt för vilka det krävs ett tillståndsförfarande enligt vattenlagen eller delar av projekt som förutsätter vattentillstånd kan bedömas ingå i alla sju typer av projekt. Det förefaller som om projekt för förnybar energi kommer att kräva tillstånd i synnerhet enligt vattenlagen, exempelvis de havsbaserade vindkraftverk som uttryckligen nämns i paragrafen. På motsvarande sätt kommer exempelvis projekt som stöder grön omställning, där konstruktioner som kräver tillstånd enligt vattenlagen placeras på ett vattenområde, att kräva tillstånd enligt vattenlagen. Tillstånd enligt vattenlagen kan även behövas om projekten inbegriper uttag av vatten exempelvis för att användas i processen eller för kylning. Behovet av tillstånd enligt vattenlagen kan grunda sig på 3 kap. 3 § i vattenlagen, som innehåller bestämmelser om projekt som alltid är tillståndspliktiga. Därutöver finns allmänna bestämmelser om tillståndsplikt i 3 kap. 2 § i vattenlagen.
Utöver miljötillstånd och tillstånd enligt vattenlagen kan det för alla typer av projekt som nämns i momentet också behövas undantag från förbudet att förstöra och försämra naturtyper enligt 66 § i naturvårdslagen eller undantag från bestämmelserna om skydd av arter enligt 83 § i den lagen. I vissa projekt kan det behövas både miljötillstånd enligt miljöskyddslagen, tillstånd enligt vattenlagen och tillstånd till undantag enligt naturvårdslagen. Då ska bestämmelserna om gemensam behandling av tillstånd i den föreslagna 9 § i denna lag tillämpas. Till den del det rör sig om tillstånd till undantag enligt naturvårdslagen, vilka ska behandlas separat i stället för i gemensam behandling, ska bestämmelserna om företräde inte tillämpas.
Enligt det föreslagna
2 mom.
ska företräde också ges tillståndsansökningar som gäller verksamhetshelheter, om behovet av tillstånd till väsentliga delar grundar sig på i 1 mom. avsedd verksamhet. I sådana fall ska företrädesförfarandet kunna tillämpas på en sådan verksamhetshelhet som i fråga om den primära tillståndsgrunden för ansökan uppfyller kraven enligt det föreslagna 1 mom. Behovet av tillstånd ska således till väsentliga delar föranledas av en verksamhet som avses i 1 mom. 1–7 punkten. En sådan situation kan föreligga exempelvis i fråga om verksamhetshelheter som omfattas av tillämpningsområdet för miljöskyddslagens 41 §. När det gäller vattenlagen kan det röra sig om tillämpning av bestämmelserna om gemensam handläggning i lagens 11 kap. 13 §.
I
3 mom.
föreslås bestämmelser om situationer där ett projekt inte längre uppfyller förutsättningarna för företräde. I ett sådant fall ska behandlingen av tillståndsansökan fortsätta vid Tillstånds- och tillsynsverket i det ordinarie förfarandet Avsikten är att Tillstånds- och tillsynsverket ska ha i 8 § i förvaltningslagen avsedd rådgivningsskyldighet även i frågor som gäller företräde. Det vore ändamålsenligt att man redan i initialskedet i samband med den proaktiva styrning som avses i 3 § i denna lag försöker utreda om projektet eventuellt uppfyller förutsättningarna för tillämpning av företrädesförfarandet. I 1 mom. i den föreslagna paragrafen åläggs sökanden att lämna utredning över förutsättningarna för företräde. Det är dock möjligt att ett projekt under den tid som behandlingen av ansökan pågår har ändrats till den grad att det inte längre är motiverat att ge projektet företräde i förhållande till andra ansökningar. I ett sådant fall ska behandlingen av tillståndsansökan fortsätta i det ordinarie förfarandet utan företräde enligt den föreslagna lagen.
I
4 mom.
föreslås en bestämmelse om att tillståndsansökningar som avses i 1 mom. 1–7 punkten i den mån det är möjligt ska behandlas inom 12 månader räknat från offentliggörandet av kungörelsen om tillståndsansökan. Handläggningstiden ska alltså räknas från och med den tidpunkt då ansökan kan anses vara fullständig, dvs. när också eventuella kompletteringar som har begärts har lämnats. Även om handläggningstiden på 12 månader inte avses vara direkt bindande för myndigheten, ska myndigheten sörja för att tidsfristen hålls. Enligt regeringens proposition 128/2022 rd som gällde 2 a § i lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken hade man som mål att investeringar i grön omställning ska inledas snabbt och att varaktigheten för de i den paragrafen avsedda tillståndsbehandlingarna vid tillståndsmyndigheten med hjälp av de temporära budgetanslagen inte ska bli längre än 12 månader. Enligt den regeringspropositionen har man i regionförvaltningsverkens resultatavtal kommit överens om indikatorer för påskyndande av den gröna omställningen. Dessutom preciserades det då i regeringspropositionen att den tid som sökanden använder till att komplettera en ansökan som varit bristfällig inte ska räknas in i den målsatta tidsfristen.
På dessa grunder föreslås det att regleringen om företrädesfarandet preciseras genom en bestämmelse om handläggningstiden för tillståndsansökningar och om att handläggningstiden börjar räknas från tidpunkten för bekräftelse av tillståndsansökans fullständighet. Den målsatta handläggningstiden ska gälla situationer där ett projekt förutsätter tillstånd enligt antingen miljöskyddslagen eller vattenlagen och behandling av sådana ansökningar i gemensam behandling enligt 9 §; denna gemensamma behandling kan också omfatta beslut om undantag enligt naturvårdslagen.
Regionförvaltningsverkens praxis har hittills visat att en handläggningstid på 12 månader är realistisk, och till vissa delar kan tillståndsbehandlingen vara ännu snabbare, såsom det konstateras i avsnittet om nuläget.
När det gäller den tidsfrist som föreslås i paragrafen är det skäl att notera att produktionsanläggningar för förnybar energi dessutom omfattas av de bindande tidsfrister för tillståndsförfarandet som anges i lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi. Tidsfristerna enligt lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi tillämpas automatiskt, och de avser den totala varaktigheten för de tillståndsförfaranden som särskilt nämns i lagen. Den tidsfrist som föreslås i denna lag kan i vissa fall delvis komma att överlappa tidsfristerna enligt lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi, men tidsfristen enligt denna lag ska dock endast gälla Tillstånds- och tillsynsverket medan tidsfristerna enligt lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi även gäller andra tillståndsmyndigheter. Lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi kommer att vara en speciallag i förhållande till denna lag. Således ska tidsfristerna enligt den lagen tillämpas om bestämmelserna i den lagen och denna lag skulle vara motstridiga.
I lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi bereds för tillfället de ändringar som RED III-direktivet förutsätter och som innebär att den sammanlagda varaktigheten av de förfaranden som särskilt anges i lagen inte får överstiga två år (YM036:00/2024). I fråga om havsbaserad förnybar energi ska den totala tidsfristen i enlighet med RED III-direktivet dock vara tre år, medan den i fråga om anläggningar med en elproduktionskapacitet på mindre än 150 kilowatt och i fråga om uppgradering av kraftverk för förnybar energi ska vara ett år.
Avsikten är dessutom att i lagen föreskriva om de separata tidsfrister som anges i RED III-direktivet och som gäller accelerationsområden för förnybar energi samt solenergiutrustning och värmepumpar. Dessa tidsfrister kommer ställvis att vara kortare än den tidsfrist på 12 månader som föreslås i denna lag. I sådana fall ska tillståndsmyndigheten vara bunden vid den tidsfrist som föreskrivs i lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi.
I
5 mom.
föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. Enligt förslaget får närmare bestämmelser om innehållet i den utredning som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.
8 §. Företräde för projekt enligt vissa EU-rättsakter.
I paragrafen föreslås bestämmelser om ett förfarande med företräde för verksamheter som omfattas av tillämpningsområdet för vissa EU-rättsakter. Till dessa verksamheter ska höra strategiska råmaterialprojekt enligt artikel 6 i förordningen om kritiska råmaterial samt strategiska nettonollprojekt enligt artikel 3.19 i förordningen om nettonollindustrin. Till lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken har fogats bestämmelser om företräde för projekt enligt förordningen om kritiska råmaterial och förordningen om nettonollindustrin, där dessa uppgifter har tilldelats regionförvaltningsverken i Norra Finland och Östra Finland.
Tillstånds- och tillsynsverket ska bevilja företräde för sådana projekt på tjänstens vägnar och direkt på basis av beviljad status som strategiskt projekt enligt ovannämnda EU-förordningar. I de nämnda EU-förordningarna finns närmare bestämmelser om ansökan om erkännande av ett projekt som strategiskt projekt och om tilldelande av sådan status: enligt förordningen om kritiska råmaterial ska erkännande i fråga om projekt enligt den förordningen sökas hos kommissionen medan erkännande i fråga om projekt enligt förordningen om nettonollindustrin ska sökas hos medlemsstaterna. Bestämmelser om rätten till företräde finns i 2 a § 4 mom. i den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken.
Bakom den föreslagna 8 § ligger till den del som gäller förordningen om kritiska råmaterial bestämmelserna om prioritetsstatus för strategiska projekt i artikel 10 i den förordningen. Enligt artikel 10.3 i förordningen förutsätter ett effektivt genomförande av tillståndsprocesserna för strategiska projekt att projektägare och alla berörda myndigheter säkerställer att dessa processer genomförs så snabbt som möjligt i enlighet med unionsrätten och nationell rätt. Dessutom ska enligt artikel 10.4 strategiska projekt i unionen, utan att det påverkar de skyldigheter som föreskrivs i unionsrätten, tilldelas statusen högsta möjliga nationella betydelse, om det finns en sådan status i nationell rätt, och dessa projekt ska behandlas i enlighet därmed i tillståndsprocesserna. På motsvarande sätt föreskrivs det om prioriteringen av strategiska nettonollprojekt i artikel 15.1 och 15.2 i förordningen om nettonollindustrin.
I fråga om projekt som omfattas av tillämpningsområdet för de EU-rättsakter som nämns i den föreslagna paragrafen föreslås det i förhållande till förfarandet enligt 7 § särskilda bestämmelser om företräde, eftersom principen orsaka inte betydande skada, som ingår i prioriteringsförfarandet för projekt inom grön omställning, inte till alla delar anses kunna tillämpas på de förstnämnda projekten. Detta gäller i synnerhet gruvdrift, som omfattas av tillämpningsområdet för förordningen om kritiska råmaterial.
Enligt föreslagna
1 mom.
ska sådana tillståndsansökningar som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet och som behandlas med stöd av miljöskyddslagen och vattenlagen ges företräde. Dessutom ska företräde kunna beviljas för ansökningar om undantag enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen, om de ingår i gemensam behandling enligt 9 §. Det kan vara fråga om tillståndsärenden som gäller ett nytt projekt eller om ändring av ett befintligt tillstånd; villkoret är att det nya projektet eller en betydande ändring av ett befintligt projekt har tilldelats status som strategiskt projekt. Ett ytterligare villkor är att tillståndsansökningarna uppfyller de krav som i miljöskyddslagen, vattenlagen och naturvårdslagen föreskrivs för tillståndsbehandling. I dessa krav föreslås det inga ändringar. Vid tillståndsprövningen ska i övrigt som materiella bestämmelser tillämpas miljöskyddslagen, vattenlagen och naturvårdslagen såsom vid motsvarande tillståndsförfaranden enligt dessa lagar.
Företrädesförfarandet ska innebära att ett ärende tas upp till behandling i skyndsam ordning när ansökan och anknytande utredningar är tillräckliga. Avsikten är att ansökan ska behandlas i skyndsam ordning i alla behandlingsfaser. Vid Tillstånds- och tillsynsverket ska skyndsam behandling tillämpas i alla skeden av de ovannämnda tillståndsförfaranden som hör till verkets behörighet. Tillstånds- och tillsynsverket ska till denna del också ha i 8 § i förvaltningslagen avsedd rådgivningsskyldighet i ärenden som gäller företräde, på motsvarande sätt som det konstateras ovan i fråga om den föreslagna 7 §.
I
2 mom.
föreslås bestämmelser om situationer där en tillståndsansökan omfattas av den föreslagna paragrafen men där projektet därutöver också ingår i projektförteckningen i det föreslagna 7 § 1 mom. Såsom konstateras ovan i motiveringen till 7 § 1 mom. kommer bland de verksamheter som ingår i projektförteckningen särskilt projekt som gäller ackumulatorfabriker och tillverkning, tillvaratagande och återanvändning av ackumulatormaterial samt anläggningar för avskiljning av koldioxid att även kunna beaktas som i denna paragraf avsedda strategiska projekt enligt EU-rättsakterna, om antingen kommissionen eller en medlemsstat beviljar projekten sådan status. För att undvika överlappande reglering föreslås i fråga om förhållandet mellan förfarandena en bestämmelse om att när ansökningarna gäller verksamheter som förtecknas i 7 § 1 mom. ska förfarandet enligt 7 § iakttas. Därmed kommer de verksamheter som omfattas av det nuvarande företrädesförfarandet som baserar sig på en DNSH-utredning att fortfarande omfattas av det förfarandet, vilket garanterar kontinuiteten för förfarandet i fråga om dessa verksamheter.
Så snart Tillstånds- och tillsynsverket får kännedom om att status som strategiskt projekt har tilldelats ska verket på tjänstens vägnar bevilja de berörda projekten företräde enligt den föreslagna 8 §. Därför föreslås i
3 mom.
en bestämmelse om sökandens skyldighet att underrätta kontaktpunktsmyndigheten om en ansökan och ett beslut om erkännande av ett projekt som strategiskt projekt. Därmed kommer kontaktpunktsmyndigheten att utan extra fördröjningar få kännedom även om att ett projekt beviljats status som strategiskt projekt, vilket innebär att projektet också kan ges företräde på det sätt som föreslås i paragrafen. Det kommer att ligga i sökandens intresse att ansökan och beslutet lämnas till Tillstånds- och tillsynsverket. På så sätt säkerställs det att verket får information.
I
4 mom.
föreslås en bestämmelse om att företräde också ska ges sådana tillståndsansökningar som gäller verksamhetshelheter, om behovet av tillstånd till väsentliga delar grundar sig på i 1 mom. avsedd verksamhet. I sådana fall ska företrädesförfarandet kunna tillämpas på en sådan verksamhetshelhet som i fråga om den primära tillståndsgrunden för ansökan uppfyller kraven enligt det föreslagna 1 mom. Behovet av tillstånd ska således till väsentliga delar föranledas av en verksamhet som avses i 1 mom. En sådan situation kan föreligga exempelvis i fråga om verksamhetshelheter som omfattas av tillämpningsområdet för miljöskyddslagens 41 §. När det gäller vattenlagen kan det röra sig om tillämpning av bestämmelserna om gemensam handläggning i 11 kap. 13 § i den lagen.
9 §
.
Gemensam behandling av tillståndsansökningar.
I paragrafen föreslås bestämmelser om gemensam behandling av sådana tillståndsansökningar enligt miljöskyddslagen och vattenlagen och ansökningar om undantag enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet när ansökningarna gäller samma verksamhet eller projekt. Dessutom ska också tillstånd enligt marktäktslagen i vissa situationer kunna omfattas av gemensam behandling, om Tillstånds- och tillsynsverket är behörig myndighet. I regel hör marktäktstillstånd dock till kommunens behörighet och ingår således inte i sådan gemensam behandling som avses här.
Syftet med regleringen är att göra tillståndsbehandlingen smidigare i situationer där det för ett projekt krävs två eller flera tillstånd som hör till tillämpningsområdet för den föreslagna lagen och till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet. Den föreslagna bestämmelsen grundar sig delvis på den gemensamma behandling som redan nu regleras i 47 § i miljöskyddslagen och i 11 kap. 12 § i vattenlagen, dock kompletterad med vissa undantag enligt naturvårdslagen samt i begränsad utsträckning också med ansökningar som gäller marktäktslagen. Det kan liksom för närvarande röra sig om projekt som kräver tillstånd enligt miljöskyddslagen och vattenlagen, men också om exempelvis projekt som endast kräver tillstånd enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen och tillstånd till undantag enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen. Det föreslås nu att samtliga bestämmelser om gemensam behandling slås samman och samlas i den föreslagna paragrafen. Samtidigt ändras de ovannämnda bestämmelserna om gemensam behandling i miljöskyddslagen och vattenlagen till hänvisningar till det som föreskrivs i den föreslagna paragrafen.
Bestämmelserna om gemensam behandling i miljöskyddslagen och vattenlagen har varit i kraft sedan 2000. Tillämpningsområdet för gemensam behandling föreslås delvis bli utvidgat i syfte att främja en smidigare behandling, eftersom gemensam behandling enligt 47 § i den gällande miljöskyddslagen har begränsats till att gälla en miljötillståndsansökan som gäller verksamhet som medför risk för förorening av vatten och en för samma verksamhet gjord tillståndsansökan enligt vattenlagen. Den gemensamma behandling som nu föreslås ska även kunna gälla andra ansökningar enligt miljöskyddslagen och vattenlagen, om det rör sig om samma verksamhet eller projekt. Samtidigt förtydligas också förfarandet vid gemensam behandling och bestämmandet av besvärsrätten i fråga om beslut som meddelats i samband med den, vilket för närvarande regleras något bristfälligt. Bestämmelser om förfarandet och om besvärsrätt föreslås i 10 och 11 § i denna lag.
Enligt
1 mom.
ska tillståndsansökningar enligt miljöskyddslagen och vattenlagen i stor utsträckning på motsvarande sätt som enligt den gällande regleringen behandlas gemensamt och avgöras genom samma beslut, om inte gemensam behandling av särskilda skäl ska anses onödig. I momentets andra mening föreslås dessutom en bestämmelse om att en ansökan om undantag enligt 66 eller 83 § i naturvårdslagen som väsentligt anknyter till en ovannämnd anhängig tillståndsansökan eller ett projekt eller en verksamhet som är under beredning och som kräver tillstånd enbart enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen ska kunna behandlas och avgöras i samma förfarande, om inte en separat behandling av tillståndet till undantag är motiverad. Kriteriet för gemensam behandling av undantag från bestämmelserna i naturvårdslagen skiljer sig något från motsvarande kriterium i fråga om undantag enligt miljöskyddslagen och vattenlagen, eftersom undantag enligt naturvårdslagen är av en annan karaktär än miljötillstånd och vattentillstånd.
Den gemensamma behandling av tillstånd enligt miljöskyddslagen och vattenlagen som avses i första meningen motsvarar till sin ordalydelse i huvudsak de gällande bestämmelserna. Huvudregeln är att ansökningar som gäller samma verksamhet eller projekt ska behandlas och avgöras gemensamt. Såsom konstateras ovan ska gemensam behandling i fråga om ansökningar enligt miljöskyddslagen dock inte uttryckligen begränsas till verksamhet som medför risk för förorening av vatten. En förutsättning för gemensam behandling ska dock liksom för närvarande vara att ansökningarna gäller samma projekt. Om det projekt eller den verksamhet som ansökan gäller kräver tillstånd enligt både miljöskyddslagen och vattenlagen, kan projektet eller verksamheten inte genomföras utan vartdera tillståndet. Därför kan behandling av endast den ena tillståndsansökan medföra onödig administrativ börda. Den gemensamma behandlingen av ansökningarna gör det således möjligt att behandla båda ansökningarna och bedöma förutsättningarna i fråga om vardera ansökan samtidigt.
Det ska dock fortfarande vara möjligt att behandla ansökningarna separat, om gemensam behandling av särskilda skäl ska anses onödig. De särskilda skälen kan exempelvis hänföra sig till en sådan förändring i en verksamhet som kräver miljötillstånd som dock inte till någon del påverkar innehållet i tillståndet enligt vattenlagen. Ett särskilt skäl kan också vara att de ärenden som ansökan gäller inte har ett tillräckligt samband, antingen tidsmässigt eller i fråga om verksamheten, trots att de gäller ett projekt som genomförs inom samma verksamhetsområde. Tillståndsmyndigheten ska således liksom för närvarande ha prövningsrätt beträffande huruvida gemensam behandling är motiverad i ärendet i fråga eller om det finns något särskilt skäl att behandla dem separat. En gemensam behandling ska vara ändamålsenlig exempelvis för att minska tillståndsmyndighetens administrativa börda och bedöma konsekvenserna av den övergripande verksamheten.
Enligt den andra meningen i det föreslagna momentet ska en ansökan om undantag enligt 66 eller 83 § i naturvårdslagen som väsentligt anknyter till samma verksamhet eller projekt behandlas och avgöras i samma förfarande, om inte en separat behandling av ansökan är motiverad. Det rör sig således om en bestämmelse som utvidgar omfattningen av förfarandet för gemensam behandling och genom vilken även ansökningar om undantag enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen inkluderas i det förfarandet. En första förutsättning för gemensam behandling är att det undantag som ansökan gäller väsentligt anknyter till ett projekt eller en verksamhet enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen. Detta ska alltid bedömas från fall till fall. Det kan till exempel röra sig om ett projekt som kräver miljötillstånd eller tillstånd enligt vattenlagen (eller vardera) och som samtidigt också gäller en skyddad naturtyp enligt 64 eller 65 § i naturvårdslagen eller en skyddad förekomstplats, förökningsplats eller rastplats enligt 77 och 78 § i den lagen som innebär att projektet inte kan genomföras utan ett undantag som beviljats av en myndighet. I det fallet vore det motiverat att behandla de ansökningar som gäller projektet eller verksamheten gemensamt och också avgöra dem genom samma beslut. Då skulle det vara möjligt att bedöma projektet som en helhet i ett och samma förfarande, vilket kan minska exempelvis överlappning av de utredningar som krävs för olika tillstånd, göra förfarandena smidigare och förbättra samordningen av bestämmelser som finns i olika lagar. Vid gemensam behandling meddelas dessutom endast ett beslut, vilket innebär att de centrala förutsättningarna för genomförande av ett projekt avgörs genom ett och samma beslut.
Även om avsikten är att tillståndsansökningar som gäller samma verksamhet eller projekt i princip ska behandlas och avgöras gemensamt är det nödvändigt att säkerställa en tillräcklig flexibilitet i förfarandet. Premisserna för gemensam behandling kan bedömas redan innan ansökningarna anhängiggörs, exempelvis i samband med den proaktiva styrning och samverkan som avses i 3 § i den föreslagna lagen. I vissa situationer är det eventuellt inte nödvändigt eller motiverat att behandla tillståndsansökningar enligt olika lagar samtidigt, men med tanke på förutsägbarheten och smidigheten i tillståndsförfarandet är det bra att identifiera detta i ett så tidigt skede som möjligt.
I vissa fall kan en separat behandling av undantag enligt naturvårdslagen vara motiverad. Till denna del skiljer sig förutsättningen för separat behandling något från förutsättningen för gemensam behandling enligt miljöskyddslagen och vattenlagen, eftersom undantag enligt naturvårdslagen kan rikta sig t.ex. till endast en liten del av ett område, eller också kan det vara tidsmässigt nödvändigt att avgöra ärendet separat. I sådana fall behöver tillståndsmyndigheten ha prövningsrätt. Det kan vara fråga om en situation där det är nödvändigt att bedöma förutsättningarna för lokaliseringen av ett projekt eller en verksamhet i ett visst område i synnerhet med hänsyn till naturvårdslagen och det är motiverat att avgörandet av ärendet tydligt separeras från det övriga tillståndsförfarandet. I samband med behandlingen vore det också ändamålsenligt att klarlägga huruvida man till exempel med hjälp av tillståndsvillkor kunde nå en sådan lösning att något separat tillstånd till undantag enligt naturvårdslagen inte alls behövs för projektet.
Avsikten är att Tillstånds- och tillsynsverket i egenskap av behörig tillståndsmyndighet i samband med behandlingen ska bedöma situationen – på basis av en eventuell tidigare proaktiv styrning och utifrån tillståndsansökningarna och vid behov efter att ha hört den som ansöker om tillstånd – och avgöra om gemensam behandling ska tillämpas. Det kommer emellertid att röra sig om ett myndighetsbeslut. I egenskap av behörig myndighet ska Tillstånds- och tillsynsverket bedöma om undantaget har en sådan i paragrafen avsedd väsentlig koppling till ett projekt som kräver miljötillstånd eller vattentillstånd att det är nödvändigt att behandla och avgöra ärendena gemensamt, eller om det finns en grundad anledning att behandla dem separat. Den gemensamma behandlingen av tillståndsärenden styrs preliminärt av 25 § i förvaltningslagen, där det föreskrivs om en skyldighet att bereda sådana ärenden som påverkar varandra samtidigt och avgöra dem på en gång. En förutsättning för gemensam behandling av ärenden enligt förvaltningslagen är förutom att ärendena hör samman i sak också att de samtidigt är anhängiga hos samma myndighet. Den föreslagna bestämmelsen om gemensam behandling av vissa tillståndsärenden som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet går dock längre än bestämmelserna i förvaltningslagen, eftersom det föreslås att dessa ärenden också ska avgöras genom samma beslut, vilket förvaltningslagen inte i sig förutsätter.
Vid gemensam behandling ska emellertid de materiella bestämmelserna i naturvårdslagen, miljöskyddslagen eller vattenlagen tillämpas separat på innehållet i tillståndsansökan, på tillståndsprövningen, på förutsättningarna för beviljande av tillstånd och på tillståndsvillkoren. För att tillstånd för projektet ska beviljas ska enligt förslaget förutsättningarna för detta enligt samtliga nämnda lagar vara uppfyllda. Om tillstånd kan beviljas endast delvis, ska tillståndsansökan avslås i sin helhet. Bestämmelser om förfarandet vid gemensam behandling föreslås i lagens 10 § och ändring ska sökas på det sätt som föreskrivs särskilt i föreslagna 11 §. I fråga om undantag enligt naturvårdslagen kommer sökandet av ändring beträffande gemensam behandling att avvika från förfarandet för sökande av ändring i andra beslut enligt den lagen.
När det gäller gemensam behandling av undantag enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen bör det tas hänsyn till att ett tillstånd till undantag enligt naturvårdslagen beviljas för viss tid och kan gälla högst tio år åt gången. Bestämmelser om detta finns i 66 § 2 mom. och 83 § 5 mom. i naturvårdslagen. Detta beror på att situationen i fråga om skyddet av en naturtyp eller en art med tiden kan förändras avsevärt så att ett beslut om undantag som beviljats vid en viss tid inte nödvändigtvis senare längre är aktuellt. Giltighetstiden är således en tidsfrist för genomförandet av en åtgärd som berättigar till undantag, och undantag bör inte sökas på nytt om den åtgärd som tillåts genom undantaget redan har genomförts inom ramen för den tidsfristen. Om åtgärden däremot inte har vidtagits inom den tidsfrist som anges i beslutet om undantag ska beslutet förfalla. I praktiken kommer vid gemensam behandling i regel att behandlas åtgärder som kan försämra eller förstöra förekomstplatsen för en naturtyp eller art. Tidsfristen för genomförandet ska kunna beaktas exempelvis i tillståndsvillkoren.
I
2 mom.
föreslås en bestämmelse om de situationer där det i samband med behandlingen av ett tillståndsärende vid Tillstånds- och tillsynsverket framgår att verksamheten kräver något annat i det föreslagna 1 mom. avsett tillstånd utöver det som redan har anhängiggjorts. Då ska sökanden inom en av tillståndsmyndigheten utsatt skälig tid lämna in de tillståndsansökningar som detta förutsätter, om inte något annat följer av 1 mom. I annat fall ska den tillståndsansökan som är anhängig kunna lämnas utan prövning. Exempelvis ska en ansökan om miljötillstånd eller tillstånd enligt vattenlagen kunna lämnas utan prövning, om det inte vid samma behandling går att avgöra om verksamheten är tillåten också med hänsyn till artskyddet eller skyddet av naturtyper enligt naturvårdslagen. Bestämmelsen behövs för att främja smidigheten i förfarandet, eftersom Tillstånds- och tillsynsverket kommer att vara behörigt att avgöra samtliga tillstånd som avses i 1 mom. På samma sätt som i 1 mom. ska det också i situationer som avses i 2 mom. vara möjligt att i samband med prövningen av om sökanden ska förpliktas att även inleda någon annan tillståndsansökan bedöma om det i fråga om vissa tillstånd kommer att behövas gemensam behandling. I förvaltningslagens 8 § som gäller rådgivningsskyldighet föreskrivs det om myndigheternas skyldighet att ge råd. I 3 § i den föreslagna lagen föreslås bestämmelser om proaktiv styrning och samverkan, vilket också kan anses inbegripa rådgivning till parterna om rätt tillstånd eller om att söka något ytterligare tillstånd. Trots detta är det motiverat att i detta sammanhang närmare föreskriva om lämnande av en ny tillståndsansökan, så att den gemensamma behandlingen av tillståndsärendet hos samma myndighet inte onödigt ska fördröjas. Detsamma gäller bestämmelsen om att tillståndsansökan kan lämnas utan prövning.
I
3 mom.
föreslås en bestämmelse om tillämpning av den gemensamma behandling som beskrivs i 1 och 2 mom. på en begränsad mängd projekt för marktäkt och behandling av marksubstanser, som hittills när regionförvaltningsverket har varit behörig tillståndsmyndighet har omfattats av bestämmelserna i 47 a § i miljöskyddslagen och 4 a § i marktäktslagen. I fortsättningen kommer Tillstånds- och tillsynsverket att vara behörig myndighet i fråga om sådana projekt. Kommunen är behörig i merparten av tillstånden enligt marktäktslagen och miljöskyddslagen, vilket denna proposition inte ingriper i. Syftet med den föreslagna lagen är uttryckligen att föreskriva om behandlingen av vissa miljörelaterade tillståndsärenden som hör till den statliga myndighetens behörighet.
På gemensam behandling av en ansökan om marktäktstillstånd och en miljötillståndsansökan enligt miljöskyddslagen som gäller samma projekt ska också framöver tillämpas vad som särskilt föreskrivs i 47 a § i miljöskyddslagen och i 4 a § i marktäktslagen. Bestämmelser om den behöriga myndigheten vid avgörandet av sådana tillståndsärenden finns i 7 § 1 mom. i marktäktslagen. Enligt den bestämmelsen ska tillståndsärenden avgöras av den behöriga tillståndsmyndigheten enligt 34–37 § i miljöskyddslagen. Såsom konstateras ovan kommer situationer där gemensam behandling enligt den föreslagna lagen tillämpas att höra till Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet, om det inom projektet behandlas minst 50 000 ton icke-förorenat jordavfall per år eller det i anslutning till projektet finns en för minst 50 000 ton avfall dimensionerad avstjälpningsplats för marksubstans.
I
4 mom.
föreslås bestämmelser om behövliga undantag från de skyddsområdesbestämmelser som avses i 4 kap. 12 § i vattenlagen, vilka undantag enligt förslaget ska avgöras genom samma beslut som det anhängiga miljötillståndsärendet.
10 §
.
Förfarandet vid gemensam behandling
. I paragrafen föreslås bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid gemensam behandling. I 9 § avsedda tillståndsansökningar enligt miljöskyddslagen och vattenlagen samt ansökningar om undantag enligt naturvårdslagen ska enligt förslaget behandlas gemensamt och avgöras genom samma beslut. Då behöver det också säkerställas att förfarandet är enhetligt. I denna proposition föreslås det att bestämmelser om gemensam behandling av samtliga ansökningar som omfattas av tillämpningsområdet för 9 § i fortsättningen ska utfärdas i en och samma lag. Eftersom de tillståndsansökningar som ingår i en gemensam behandling grundar sig på olika lagar och därmed också på olika förfaranden, är det nödvändigt att föreskriva särskilt om förfarandet vid gemensam behandling.
Enligt paragrafen ska utgångspunkten vara den att tillståndsansökningar som undergår gemensam behandling enligt 9 § ska behandlas i ett förfarande enligt miljöskyddslagen. Det kommer då i praktiken att röra sig om gemensam behandling av ansökningar enligt miljöskyddslagen och naturvårdslagen och i begränsad utsträckning enligt marktäktslagen. Om en tillståndsansökan enligt vattenlagen ingår i den gemensamma behandlingen av tillstånden, ska de ärenden som ska avgöras vid gemensam behandling i sin helhet behandlas i förfarandet enligt vattenlagen.
Det tillståndsförfarande som iakttas vid gemensam behandling av tillstånd enligt miljöskyddslagen och vattenlagen är väletablerat och behöver inte ändras. Däremot kommer ansökningar om undantag enligt naturvårdslagen att komma in som nya ansökningar inom den gemensamma behandlingen. Därför är nödvändigt att föreskriva särskilt om det förfarande som ska iakttas till denna del. Beslut enligt naturvårdslagen kommer att meddelas vid gemensam behandling samtidigt som besluten enligt de nämnda lagarna. I fråga om naturvårdslagen innebär detta att det förfarande som ska iakttas vid gemensam behandling kommer att kopplas till bestämmelserna i vattenlagen och miljöskyddslagen i syfte att säkerställa enhetligheten i förfarandena. Detta ska också omfatta exempelvis bestämmelserna om verkställighet av beslut.
Vidare föreslås i paragrafen en preciserande bestämmelse om att på gemensam behandling dessutom ska tillämpas vad som föreskrivs om innehållet i tillståndsansökan och tillståndsbeslut i de lagar som nämns i 9 § eller med stöd av dem. Detta bör beaktas också i de situationer där en ansökan om undantag enligt naturvårdslagen ingår i den gemensamma behandlingen.
11 §. Besvärsrätt i fråga om beslut som meddelats vid gemensam behandling.
I paragrafen föreslås bestämmelser om besvärsrätt i fråga om beslut som meddelats vid gemensam behandling. Bestämmelsen behövs för att grunden för bestämmande av besvärsrätten ska vara tydlig i fråga om ärenden som avgjorts vid gemensam behandling. Eftersom det inte i den gällande lagstiftningen finns några entydiga bestämmelser om besvärsrätten vid gemensam behandling, behöver det föreskrivas närmare om besvärsrätten när omfattningen av den gemensamma behandlingen utvidgas.
Enligt den föreslagna paragrafen ska besvärsrätten i fråga om beslut som meddelats vid gemensam behandling enligt 9 § i princip bestämmas enligt 191 § i miljöskyddslagen. I fråga om gemensam behandling är det nödvändigt att föreskriva om besvärsrätten på ett så enhetligt sätt som möjligt, eftersom det i enlighet med 9 § vid gemensam behandling endast kommer att meddelas ett enda beslut, som besvärsrätten grundar sig på. Bestämmelserna om besvärsrätt i 191 § i miljöskyddslagen och 15 kap. 2 § i vattenlagen motsvarar i huvudsak varandra, men 191 § 7 punkten i miljöskyddslagen innehåller mer omfattande bestämmelser om besvärsrätt för skoltarnas byastämma än vattenlagen. Därför är det motiverat att besvärsrätten i ärenden som gäller gemensam behandling ska bestämmas enligt miljöskyddslagen, med undantag för situationer där inget avgörande enligt miljöskyddslagen ingår i den gemensamma behandlingen. Om ett beslut som meddelats vid gemensam behandling innehåller ett avgörande enligt vattenlagen men inget avgörande enligt miljöskyddslagen, ska 15 kap. 2 § i vattenlagen iakttas.
Också besvärsrätten i fråga om sådana undantag enligt naturvårdslagen som avgjorts vid gemensam behandling enligt 9 § ska av enhetlighetsskäl grunda sig på 191 § i miljöskyddslagen i stället för på naturvårdslagen, utom i de situationer där inget avgörande enligt miljöskyddslagen ingår i den gemensamma behandlingen. I sådana fall ska 15 kap. 2 § i vattenlagen iakttas. I praktiken kommer besvärsvägen för ansökningar enligt naturvårdslagen till denna del att vara Vasa förvaltningsdomstol i stället för de regionala förvaltningsdomstolarna. Då kommer också sammansättningen vid behandlingen av besvärsärendet att vara en annan i fråga om ärenden enligt naturvårdslagen. Den regionala förvaltningsdomstolens sammansättning är i regel tre lagfarna domare, medan Vasa förvaltningsdomstols sammansättning är två lagfarna domare och en förvaltningsrättsdomare som har sakkunskap inom det naturvetenskapliga eller tekniska området.
Den föreslagna regleringen innebär också att besvärsrätten i fråga om de ärenden enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen i vilka ändring söks vid gemensam behandling kommer att bestämmas på annat sätt och delvis ha större räckvidd än i fråga om beslut som fattats enbart med stöd av naturvårdslagen. Eftersom avsikten är att endast ett enda beslut ska meddelas vid gemensam behandling, bör också sökandet av ändring i det beslutet bestämmas på ett enhetligt sätt. I praktiken kommer exempelvis miljöföreningar att ha delvis mer omfattande besvärsrätt i fråga om beslut som fattats vid gemensam behandling än i fråga om enskilda beslut om undantag inom naturvården. Enligt 134 § i naturvårdslagen har regionala och lokala sammanslutningar besvärsrätt, men någon motsvarande regional begränsning finns inte i miljöskyddslagen eller vattenlagen. Likaså täcker sammanslutningens syfte, som utgör grunden för besvärsrätten, enligt miljöskyddslagen och vattenlagen hälsoskydd och trivseln i boendemiljön, medan dessa syften inte ingår i naturvårdslagen. Propositionen kommer således att delvis utvidga besvärsrätten i fråga om tillståndsärenden enligt 66 och 83 § i naturvårdslagen när sådana ärenden ingår i en gemensam behandling. Det rör sig dock i praktiken om relativt små skillnader, och den föreslagna besvärsrätten i fråga om det enda beslut som meddelats vid gemensam behandling bör vara konsekvent.
Delvis motsvarande separata bestämmelser finns redan för närvarande exempelvis i 20 § 2 mom. i marktäktslagen, enligt vilket besvärsrätten vid gemensam behandling enligt marktäktslagen och miljöskyddslagen bestäms i enlighet med miljöskyddslagen. Däremot bestäms besvärsrätten i fråga om beslut som meddelas enbart med stöd av marktäktslagen med stöd av den lagen. Också i fråga om dessa beslut bestäms besvärsrätten delvis på olika grunder, eftersom exempelvis en kommunmedlem till skillnad från i fråga om beslut enligt marktäktslagen inte har besvärsrätt i fråga om beslut som gäller gemensam behandling.
3 kap. Avgörande av ärenden
12 §. Sammansättning vid avgörande.
I paragrafen föreslås på samma sätt som i den gällande regleringen bestämmelser om den sammansättning vid vilken miljöärenden ska avgöras vid Tillstånds- och tillsynsverket. I 3 § i den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken finns en motsvarande bestämmelse om sammansättningen vid avgörande av ärenden, men avsikten är att delvis precisera bestämmelserna. I enlighet med vad som föreslås i 4 § ska verket vid fastställandet av sammansättningen vid avgörande ha tillgång till tillräckligt omfattande juridisk, teknisk och naturvetenskaplig sakkunskap. Därmed vill man betona vikten av mångsidig kompetens vid det nya Tillstånds- och tillsynsverket också vid avgörandet av ärenden. Samtidigt säkerställer man tillgången till tillräcklig sakkunskap exempelvis vid den i förhållande till nuläget mer omfattande gemensamma behandling som avses i 9 §, i synnerhet med hänsyn till de undantag enligt naturvårdslagen som nu föreslås bli inkluderade i den gemensamma behandlingen.
I
1 mom.
föreslås närmare bestämmelser om sammansättningen vid avgörande. Bestämmelserna om sammansättningen vid avgörande ska tillämpas på Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet i sådana miljöskydds- och vattenärenden som enligt miljöskyddslagen och vattenlagen hör till verkets behörighet samt i tillståndsärenden som avses i 9 § i den föreslagna lagen. Ärendena ska på samma sätt som hittills avgöras på föredragning antingen i en sammansättning med en avgörare eller i en kollegial sammansättning. Utgångspunkten ska i enlighet med den gällande lagen vara att ärenden ska behandlas i en sammansättning med en enda avgörare.
Med stöd av miljöskyddslagen ska i huvudsak avgöras tillstånds- och ansökningsärenden, vilka bland annat omfattar tillståndsärenden som grundar sig på allmän tillståndsplikt (miljöskyddslagens 27 §), tillståndsplikt i grundvattenområden (miljöskyddslagens 28 §) och väsentlig ändring av tillståndspliktig verksamhet (miljöskyddslagens 29 §). Bland annat följande ärenden avgörs enligt miljöskyddslagen efter ansökan: förlängning av tidsfristen enligt lagens 91 §, frigörande av säkerhet enligt 61 a § 2 mom., översynsförfarandet enligt 81 §, ärenden som gäller ersättning enligt 126 §, ärenden som gäller ersättning för oförutsedd skada enligt 130 § samt inledande av tillståndspliktig verksamhet oberoende av överklagande enligt 199 § 2 mom. Den föreslagna bestämmelsen omfattar också ärenden som gäller förvaltningstvång samt till exempel behandling av anmälningsärenden enligt 115 a § och anmälningar enligt 119 § som gäller verksamhet av försöksnatur.
I vattenlagen omfattar begreppet ansökningsärende också tillståndsärenden enligt den lagen. De allmänna bestämmelser i vattenlagens 3 kap. som gäller alla vattenhushållningsprojekt kompletteras genom särskilda bestämmelser i 4–10 kap. som gäller olika typer av projekt. Bestämmelserna i 11 kap. som gäller ansökningsförfarandet tillämpas vid Tillstånds- och tillsynsverket på alla ansökningsärenden enligt vattenlagen. De bestämmelser i vattenlagen som gäller olika typer av projekt omfattar flera ärenden som baserar sig på ansökan. Till ansökningsärendena hör också ärenden som gäller ersättning enligt 13 kap., exempelvis yrkanden enligt 7 § 3 mom. och separata ersättningsärenden enligt 8 §. Också ärenden som gäller förvaltningstvång och som inleds efter ansökan hör till dessa ansökningsärenden, exempelvis de ärenden som gäller förvaltningstvång enligt vattenlagens 14 kap. 4 § som inleds på myndighetens initiativ.
Enligt förslaget ska sammansättningen vid avgörande även omfatta tillståndsärenden som ska avgöras vid gemensam behandling enligt 9 § i den föreslagna lagen.
Enligt
2 mom.
ska avdelningschefen för miljöavdelningen vid Tillstånds- och tillsynsverket eller någon annan tjänsteman vid avdelningen som avdelningschefen förordnat avgöra ärenden i en sammansättning med en enda avgörare.
Enligt
3 mom.
ska sammansättningen vid avgörande alltid bestämmas enligt den sakkunskap som ärendet kräver. Hänsyn ska då tas till det som i den föreslagna 4 § föreskrivs om den sakkunskap som krävs för behandlingen av ett ärende. Avsikten är att omfattande ärenden och ärenden med stora konsekvenser ska avgöras i en utvidgad sammansättning. Sådana ärenden kan vara exempelvis projekt som kan orsaka betydande utsläpp i vattnen eller till luften eller betydande skada för naturtyper eller arter som skyddas enligt naturvårdslagen. En utvidgad sammansättning kan också krävas för projekt som är förknippade med betydande avfallshantering eller betydande bullerolägenheter eller med ersättningsfrågor. En annan särskild orsak att använda en utvidgad sammansättning kan vara att ärendet är viktigt ur rättslig synpunkt eller med tanke på en parts rättssäkerhet. Även det att det finns ett stort antal parter eller skadelidande kan kräva en utvidgad sammansättning vid avgörande. I momentet ska det vidare på samma sätt som i nuläget finnas bestämmelser om situationer där det tidigare har bestämts att ett ärende ska avgöras i en sammansättning med en eller två ledamöter men där ärendet kräver en mer utvidgad sammansättning. Då ska ärendet enligt förslaget överföras för avgörande i en kollegial sammansättning.
Enligt
4 mom.
ska avdelningschefen för miljöavdelningen vid Tillstånds- och tillsynsverket eller någon annan tjänsteman vid avdelningen som avdelningschefen har förordnat bestämma sammansättningen vid avgörandet av ärendet och vid behov utse en ordförande för sammansättningen.
I
5 mom.
föreslås en bestämmelse om att avdelningschefen för miljöavdelningen vid Tillstånds- och tillsynsverket eller någon annan tjänsteman vid avdelningen som avdelningschefen har förordnat inte ska kunna överta avgörandet av ett ärende som han eller hon har bestämt att ska avgöras i en annan sammansättning. Till övriga delar ska bestämmelser om Tillstånds- och tillsynsverkets rätt att överta ärenden utfärdas i 6 § 4 mom. i den föreslagna lagen om Tillstånds- och tillsynsverket. Enligt den bestämmelsen kan avdelningschefen för miljöavdelningen inte överta avgörandet av ärenden som gäller förvaltningstvång, anmälningsärenden eller sådana tillstånd till undantag som avses i naturvårdslagen (9/2023) och inte heller sådana ärenden enligt lagen om avhjälpande av vissa miljöskador (383/2009) som gäller avhjälpande av miljöskador och naturskador.
13 §.Omröstning
. I paragrafen föreslås bestämmelser om omröstning, på vilken ska tillämpas bestämmelserna i 85 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Bestämmelsen motsvarar 4 § i den gällande lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken. Enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden ska omröstning, om sådan behövs, genomföras i ordningsföljd enligt tjänsteår, så att den yngsta ledamoten anger sin ståndpunkt först och ordföranden för sammanträdet sist. Vid omröstningen vinner den åsikt som majoriteten av ledamöterna i sammansättningen vid avgörandet har omfattat. Vid lika röstetal vinner den ståndpunkt som ordföranden har omfattat.
4 kap. Kontaktpunktsmyndighet
14 §.Kontaktpunktsmyndighet.
I paragrafen föreslås bestämmelser om Tillstånds- och tillsynsverkets uppgift som den kontaktpunktsmyndighet som avses i vissa EU-rättsakter. Regionförvaltningsverken i Norra Finland och Östra Finland har till följd av de lagändringar som antogs i början av 2025 varit kontaktpunktsmyndigheter enligt förordningen om kritiska råvaror och förordningen om nettonollindustrin. Det föreslås att enhetliga bestämmelser om dessa uppgifter ska utfärdas i denna paragraf från och med ingången av 2026.
Enligt
1 mom.
ska Tillstånds- och tillsynsverket vara den kontaktpunktsmyndighet som avses i den föreslagna lagen och som sköter uppgifter enligt de EU-rättsakter som nämns i 2 och 3 mom. i anslutning till tillståndsförfaranden och andra administrativa förfaranden. Såsom konstateras i denna proposition i avsnitt 4.1 De viktigaste förslagen anvisas för kontaktpunktsmyndigheten på ett allmänt plan uppgifter av mycket liknande art i alla tre EU-rättsakterna. Myndighetens närmare uppgifter i såväl förordningen om kritiska råmaterial som förordningen om nettonollindustrin gäller bland annat utarbetande av tidsplanen för tillståndsförfarandet och motivering av förlängningar av tidsfristerna vid tillståndsbehandlingen, tillhandahållande av informationen om tidsplanen för och innehållet i den miljökonsekvensbeskrivning som ingår i MKB-förfarandet samt motivering av förlängningar av tidsfristerna för vissa förfaranden. Enligt RED III-direktivet hör till kontaktpunktens (kontaktpunktsmyndighetens) centrala uppgifter att säkerställa att tidsfristerna för tillståndsförfarandena i direktivet respekteras. Kontaktpunktsmyndighetens uppgifter kommer att förutsätta kontakt också med andra myndigheter.
Enligt
2 mom.
ska Tillstånds- och tillsynsverket vara den gemensamma kontaktpunkt som avses i artikel 9.1 i förordningen om kritiska råmaterial och i artikel 6.1 i förordningen om nettonollindustrin. I enlighet med 1 mom. ska för dessa för tydlighetens skull användas den gemensamma benämningen ”kontaktpunktsmyndighet”. Kontaktpunktsmyndighetens uppgifter ska bestämmas direkt med stöd av dessa förordningar, och bestämmelser om dem behöver inte utfärdas nationellt utöver det som i den föreslagna 5 § föreslås om uppgiften att följa hur tidsfristerna för tillståndsförfarandet iakttas.
I
3 mom.
föreslås en informativ hänvisning till Tillstånds- och tillsynsverkets uppgift som kontaktpunktsmyndighet enligt RED III-direktivet. Egentliga bestämmelser om detta finns i lagen om tillståndsförfaranden för förnybar energi.
Bestämmelser om rätten för den kontaktpunktsmyndighet som avses i denna paragraf att få uppgifter finns i 22 § i förslaget.
15 §
.
Uppföljning av tidsfristerna.
I paragrafen föreslås bestämmelser om uppgifterna i anslutning till uppföljningen av de tidsfrister för tillståndsförfarandena som avses i förordningen om kritiska råmaterial och förordningen om nettonollindustrin. Huvudansvaret för uppföljningen ska åligga den kontaktpunktsmyndighet som nämns i 14 §, dvs. Tillstånds- och tillsynsverket.
I
1 mom.
föreslås bestämmelser om kontaktpunktsmyndighetens skyldighet att följa hur de tidsfrister för tillståndsförfarandet som anges i förordningen om kritiska råmaterial och förordningen om nettonollindustrin iakttas. Bestämmelser om tidsfrister för strategiska projekt enligt förordningen om kritiska råmaterial finns i artikel 11 i den förordningen och för projekt enligt förordningen om nettonollindustrin i artiklarna 9 och 16 i den förordningen. Det är nödvändigt att föreskriva om uppföljning av tidsfristerna för att säkerställa att de tidsfrister som fastställs i förordningarna iakttas.
I
2 mom.
föreslås bestämmelser om kontaktpunktsmyndighetens behörighet att på de villkor som anges i förordningarna förlänga de tidsfrister för tillståndsförfarandet som anges i förordningen om kritiska råmaterial och förordningen om nettonollindustrin. Det är skäl att utfärda nationella bestämmelser om att uppgiften anförtros kontaktpunktsmyndigheten, eftersom skyldigheten i förordningarna riktas generellt till ”medlemsstaterna”. Enligt artikel 11.4 i förordningen om kritiska råmaterial får medlemsstaterna i undantagsfall, innan tidsfristerna löper ut och efter en bedömning av varje enskilt fall, förlänga de tidsfrister för förfarandena för godkännande av projekt som strategiska råmaterial som avses i artiklarna 11.1 och 11.2, om projektets karaktär, komplexitet, plats eller storlek kräver det. När tidsfristen förlängs ska kontaktpunktsmyndigheten enligt artikel 11.4 andra stycket i förordningen skriftligen informera projektägaren om skälen till förlängningen och om tidsfristen för det övergripande beslutet. Motsvarande bestämmelser om förlängning av tidsfristerna finns också i förordningen om nettonollindustrin (artikel 9.6 och 9.7).
För att kontaktpunktsmyndigheten ska få information om behovet av att förlänga tidsfristen ska de behöriga myndigheterna underrätta kontaktpunktsmyndigheten om de behov av förlängning som de observerat vid behandlingen av anhängiga tillståndsansökningar samt ange motiveringar till förlängningen. Kontaktpunktsmyndigheten ska på de villkor som anges i förordningarna överväga behovet av förlängning med hänsyn till hela tillståndsförfarandet och besluta om saken, samt i enlighet med förordningarna informera sökanden om detta.
I
3 mom.
föreslås en bestämmelse för att beakta kontaktpunktsmyndigheternas uppgift enligt ovannämnda förordningar att bekräfta ansökans fullständighet. Från och med denna tidpunkt inleds det tillståndsförfarande som avses i förordningarna och beräkningen av tidsfristen för förfarandet. Alternativt om tillståndsansökan till någon del behöver kompletteras, ska kontaktpunktsmyndigheten i enlighet med förordningarna begära komplettering av den projektansvarige. För att kontaktpunktsmyndigheten ska kunna sköta sina skyldigheter i praktiken ska den behöriga myndigheten underrätta kontaktpunktsmyndigheten när en ansökan som blivit anhängig hos den behöriga myndigheten är fullständig, eller meddela kontaktpunktsmyndigheten till vilka delar en ansökan som blivit anhängig hos den behöriga myndigheten bör kompletteras.
I
4 mom.
föreslås bestämmelser för att säkerställa att uppgifter överförs från de behöriga myndigheterna till kontaktpunktsmyndigheten så att den uppföljning av tidsfristerna som anges i paragrafen ska kunna genomföras i praktiken. Vid uppföljningen ska det vara möjligt att utnyttja funktionerna i den elektroniska kontaktpunkten, dvs. tjänsten Tillstånd och tillsyn. Uppföljningen ska dock omfatta samtliga tillståndsförfaranden som inkluderas i beräkningen av tidsfristerna enligt de berörda EU-förordningarna, oberoende av om sökanden sköter ärendet via den elektroniska kontaktpunkten eller på något annat sätt med den behöriga myndigheten. Därför bör i bestämmelsen också beaktas sätten att lämna basuppgifter i fråga om de förfaranden där det ännu inte är möjligt för sökanden att använda tjänsten Tillstånd och tillsyn (bland annat de bygglov som omfattas av den kommunala byggnadstillsynsmyndighetens behörighet). Med tanke på uppföljningen av tidsfristerna är det viktigt att kontaktpunktsmyndigheten får information om samtliga tillståndsförfaranden som har inletts. I förordningarna förutsätts det också att en utförlig tidsplan för tillståndsprocessen utarbetas i samarbete mellan myndigheterna. Dessutom ska kontaktpunktsmyndigheten enligt förordningarna informera om eller anmäla det övergripande beslutet i fråga om förfarandet. I och med detta avslutas tillståndsförfarandet och beräkningen av tidsfristen för förfarandet upphör. Av denna orsak finns det anledning att se till att kontaktmyndigheten även informeras om delgivningen av ett tillståndsbeslut i ett enskilt fall.
Med stöd av den föreslagna 22 § ska kontaktpunktsmyndigheten ha rätt att av de behöriga myndigheterna få sådana uppgifter om tillståndsförfaranden och andra administrativa förfaranden som möjliggör uppföljning av behandlingsfasen. Förslaget om uppföljning av tidsfristerna gäller således kontaktpunktsmyndighetens rätt att få uppgifter och den behöriga myndighetens skyldighet att lämna ut uppgifter samt sådan behandling av uppgifter som är nödvändig för att dessa myndigheter ska kunna sköta sina åligganden. Bestämmelserna i paragrafen kommer också att anknyta till skyddet för personuppgifter när den som ansöker om tillstånd är en fysisk person. Behandlingen av personuppgifter kommer dock inte att omfatta behandling av känsliga uppgifter. Det kommer att röra sig om nödvändiga uppgifter, såsom namn och kontaktuppgifter för en sökande som är en fysisk person. Erhållandet, utlämnandet och behandlingen av dessa uppgifter ska basera sig på artikel 6.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning
). Behandlingen av personuppgifterna kommer att vara nödvändig för att myndigheterna ska kunna fullgöra skyldigheterna enligt paragrafen, och bestämmelsen utgör en klar rättslig grund för den behandling av personuppgifter hos myndigheterna som krävs för fullgörandet.
5 kap. Samordning av vissa tillståndsförfaranden
16 §.Tillståndsförfaranden som kan samordnas.
I samband med denna proposition föreslås det att samordningslagen upphävs. Det föreslås att bestämmelserna om samordning av vissa tillståndsförfaranden som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets och Säkerhets- och kemikalieverkets behörighet överförs från den upphävda lagen till den föreslagna nya lagen. Till övriga delar, dvs. i fråga om ärenden som hör till den kommunala miljövårdsmyndighetens eller byggnadstillsynsmyndighetens behörighet, föreslås det att samordningsbestämmelserna slopas på de grunder som nämns i propositionen. Likaså kommer samordningsförfarandet att bli onödigt i fråga om beslut om undantag enligt naturvårdslagen, eftersom sådana ärenden i enlighet med huvudregeln kommer att inkluderas i den gemensamma behandling som föreslås i 2 kap.
I
1 mom.
föreslås en bestämmelse om tillämpningsområdet för 5 kap. Bestämmelserna i kapitlet ska tillämpas på det förfarande som ska iakttas vid behandlingen av vissa i den föreslagna paragrafens 2 mom. närmare angivna tillståndsansökningar som hör till Tillstånds- och tillsynsverkets och Säkerhets- och kemikalieverkets behörighet.
I
2 mom.
föreslås bestämmelser om de tillståndsförfaranden som ska kunna samordnas. Om genomförandet av ett projekt förutsätter miljötillstånd enligt miljöskyddslagen eller tillstånd enligt vattenlagen, ska behandlingen av tillståndsansökan på sökandens begäran eller med sökandens samtycke kunna samordnas med behandlingen av malmletningstillstånd enligt 9 §, gruvtillstånd enligt 16 § och guldvaskningstillstånd enligt 22 § i gruvlagen, tillstånd till omfattande industriell hantering och upplagring av en farlig kemikalie enligt 23 § i kemikaliesäkerhetslagen samt tillstånd för tillverkning och upplagring av explosiva varor enligt 58 § i den lagen.
I
3 mom.
föreslås en bestämmelse om sökandens skyldighet att lämna in tillståndsansökningarna till myndigheterna via den elektroniska kontaktpunkten. Att ansökningarna lämnas in elektroniskt är väsentligt med tanke på samordningen av tillståndsförfarandena. Som elektronisk kontaktpunkt används tjänsten Tillstånd och tillsyn.
Enligt
4 mom.
ska man på sökandens begäran kunna avstå från samordningen av ansökningarna innan tillståndsbesluten meddelas, på samma sätt som enligt 13 § i den gällande samordningslagen. Avsikten är att information om att man avstått från samordningen ska lämnas elektroniskt på webbplatserna för de myndigheter som nämns i 1 mom., och en anteckning om avstående från samordning ska göras i de handläggningsuppgifter som gäller beslutet i det berörda tillståndsärendet. I praktiken kan en situation där man överväger att avstå från samordning uppstå exempelvis om behandlingen av ett enskilt tillstånd och en fortsatt samordning skulle fördröja eller försvåra handläggningen av andra tillstånd som ska samordnas. Genom att avstå från förfarandet kan man då sikta på att säkerställa att tillståndsförfarandena framskrider enligt den planerade tidsramen.
Enligt
5 mom.
ska på samordningsförfarandet utöver det föreslagna kapitlet även tillämpas bestämmelserna i de lagar som nämns i 2 mom. I det föreslagna 5 kap. föreskrivs det endast om myndigheternas skyldigheter vid samordning samt om förfarandet till den del det avviker från annan allmän lagstiftning eller speciallagstiftning. I övrigt ska i fråga om tillståndsförfarandena enligt 2 mom. iakttas förfarandebestämmelserna i de berörda lagarna.
Eftersom det endast kommer att finnas två myndigheter inom det föreslagna samordningsförfarandet, dvs. Tillstånds- och tillsynsverket och Säkerhets- och kemikalieverket, namnges dessa myndigheter i de föreslagna bestämmelserna. I paragraferna föreslås bestämmelser om överföring av uppgifter (exempelvis uppgifter om behövliga kompletteringar av ansökningarna och om utlåtanden om dem) endast till den del det rör sig om samarbete mellan ämbetsverk när Tillstånds- och tillsynsverket är samordnande myndighet. När det däremot är fråga om arbete inom Tillstånds- och tillsynsverket i sådana fall där verket också är behörig tillståndsmyndighet, kan saken ordnas inom ramen för planeringen av verkets interna verksamhet utan att det behöver föreskrivas särskilt om detta.
17 §. Samordnande myndighet.
I paragrafen föreslås bestämmelser om den samordnande myndigheten. Paragrafen behövs på grund av 2 kap. 3 mom. i grundlagen, eftersom det i enlighet med 23 § i den föreslagna lagen kan tas ut en avgift för samordningen.
Utöver att Tillstånds- och tillsynsverket avgör tillstånd som hör till dess behörighet ska Tillstånds- och tillsynsverket vara samordnande myndighet i förfaranden enligt det föreslagna kapitlet. Genom bestämmelsen görs myndigheternas roller tydligare och det klarläggs varför Tillstånds- och tillsynsverket kommer att ha mer omfattande skyldigheter enligt det föreslagna kapitlet än Säkerhets- och kemikalieverket i egenskap av den andra behöriga myndigheten.
18 §. Uppskattning av handläggningstiden för ansökningar och överenskommelse om tidpunkten för meddelande av beslut.
I paragrafen föreslås bestämmelser om uppskattningen av behandlingstiden för ansökningar och om tidpunkten för meddelande av beslut.
I
1 mom.
föreslås i enlighet med 8 § i samordningslagen bestämmelser om den målsatta handläggningstiden och om den tidpunkt för meddelande av tillståndsbeslut som uppskattas utifrån den målsatta tiden. Avsikten är att Tillstånds- och tillsynsverket i egenskap av samordnande myndighet ska ta fram uppskattningen i samarbete med Säkerhets- och kemikalieverket och lägga fram en uppskattad tidpunkt för meddelande av besluten. Det rör sig om en preliminär bedömning som ska kunna ges kort efter att tillståndsansökningarna har blivit anhängiga.
I
2 mom.
föreslås på samma sätt som i 14 § 1 mom. i samordningslagen bestämmelser om en målsatt tidsfrist för meddelande av beslut, som de behöriga tillståndsmyndigheterna kommer överens om i det skede då tillräckliga utredningar i tillståndsärendena har inhämtats. I detta skede ska Tillstånds- och tillsynsverket och Säkerhets- och kemikalieverket komma överens om ett mer exakt målsatt datum för meddelande av beslutet. Myndigheternas överenskommelse ska i detta sammanhang uttryckligen innebära samarbete mellan den samordnande myndigheten och den andra behöriga tillståndsmyndigheten, dvs. Säkerhets- och kemikalieverket.
19 §. Komplettering av ansökan samt delgivning av och information om ansökan.
I paragrafen föreslås bestämmelser om komplettering av ansökan samt om delgivning av och information om ansökan.
Bestämmelserna i
1 mom.
motsvarar 9 § i samordningslagen. Efter att ha tagit emot en tillståndsansökan för vilken samordning har begärts ska Tillstånds- och tillsynsverket utan dröjsmål underrätta Säkerhets- och kemikalieverket om att kapitlet om samordning av vissa tillståndsförfaranden ska tillämpas. Säkerhets- och kemikalieverket ska för egen del i fråga om ett ärende som faller inom dess behörighet meddela Tillstånds- och tillsynsverket till vilka delar tillståndsansökan bör kompletteras.
Vardera behöriga myndigheten ska inom ramen för sin behörighet utreda om ansökningarna uppfyller de villkor som anges i lagstiftningen eller om de behöver kompletteras på något sätt. I ett elektroniskt tillståndsförfarande ska myndigheterna meddela kompletteringsbehoven genom att registrera dem i det elektroniska systemet. Så snart myndigheterna har kontrollerat eventuella kompletteringsbehov eller konstaterat att sådana inte finns, ska Tillstånds- och tillsynsverket sända begäran om komplettering till sökanden. På så sätt underrättas sökanden om alla kompletteringsbehov på en gång.
Enligt förslaget ska Tillstånds- och tillsynsverket ge sökanden tillfälle att komplettera ansökningarna och bestämma en tid inom vilken kompletteringarna ska sändas in i enlighet med 22 § 1 mom. i förvaltningslagen. Den tidsfrist som fastställs för sökanden ska vara skälig med tanke på tillståndens art och omfattning och hur omfattande ytterligare utredningar som behövs. I regel uppmanas sökanden att komplettera en enskild ansökan inom två veckor, men vid samordning kommer tiden att kunna vara längre än så, beroende på situationen. Eftersom syftet med samordning är att påskynda förfarandena är utgångspunkten den att långa tidsfrister ska undvikas.
En tillståndsansökan kan behöva kompletteras flera gånger. Behov av ytterligare komplettering kan också framkomma i ett senare skede av behandlingen, exempelvis som ett resultat av ett myndighetsutlåtande eller hörande.
Bestämmelserna i det föreslagna
2 mom.
grundar sig på 11 § i samordningslagen, till den del det rör sig om de samordnande respektive behöriga myndigheternas uppgifter i samband med att tillståndsansökan delges och det informeras om den. Dessutom föreslås bestämmelser om innehållet i kungörelsen om tillståndsansökan.
Avsikten är att Tillstånds- och tillsynsverket ska delge tillståndsansökningarna genom offentlig kungörelse. Det föreslagna 2 mom. etablerar en behörighetsbestämmelse om att 62 a § i förvaltningslagen ska tillämpas på bestämmelserna om offentlig kungörelse. Enligt det föreslagna 2 mom. ska de handlingar som kungörs utöver de handlingar som avses i 62 a § 3 mom. i förvaltningslagen innehålla en sammanfattning av projektets innehåll och av tillståndsansökningarna. Enligt förslaget ska delgivningen ske genom att kungörelsen och de handlingar som kungörs offentliggörs i det allmänna datanätet på både Tillstånds- och tillsynsverkets och Säkerhets- och kemikalieverkets webbplatser.
I
3 mom.
föreslås en hänvisning till 44 § i miljöskyddslagen till övriga delar. Paragrafen innehåller bestämmelser om delgivning av och information om tillståndsansökan. Det rör sig om en materiell hänvisning. Miljöskyddslagens 44 § utgör speciallagstiftning i förhållande till 62 a § i förvaltningslagen. I 44 § i miljöskyddslagen finns bland annat bestämmelser om tiden för tillgänglighållande och bestämmelser som tryggar skyddet för personuppgifter, såsom bestämmelser om radering av personuppgifter som publiceras i datanätet. I 44 § 1 mom. i miljöskyddslagen finns även bestämmelser om hur personuppgifter får synas i kungörelser som publiceras i datanätet. Bestämmelsen är en specialbestämmelse i förhållande till 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), nedan
offentlighetslagen
. I 16 § 3 mom. i offentlighetslagen finns bestämmelser om det sätt på vilket personuppgifter får lämnas ut ur en myndighets personregister och om förutsättningarna för utlämnande. Hänvisningen i 3 mom. till 44 § i miljöskyddslagen tillämpas även om det inte skulle finnas någon ansökan om miljötillstånd bland de ansökningar som samordnas. Vid stiftandet av denna lag har bestämmelserna i samordningslagen följts så långt möjligt, men i mer kortfattad form. Bestämmelserna i 11 § i samordningslagen om delgivning av och information om tillståndsansökningar grundar sig i huvudsak på bestämmelserna i miljöskyddslagen.
Enligt den föreslagna paragrafens
2 och 3 mom.
ska information om kungörelsen och de handlingar som kungörs finnas tillgängliga i det allmänna datanätet under den tid de hålls tillgängliga på myndigheternas webbplatser. Enligt 44 § i miljöskyddslagen är tiden för tillgänglighållande 30 dagar. De föreslagna bestämmelserna i 2 och 3 mom. har också samband med skyddet för personuppgifter när sökanden är en fysisk person och sökandens tillståndsansökningar delges genom offentlig kungörelse. Den offentliga kungörelsen och de handlingar som kungörs, exempelvis tillståndsansökningarna och sammanfattningen av projektet och tillståndsansökningarna, kommer dock inte att innehålla några känsliga personuppgifter.
Det kommer att röra sig om nödvändiga uppgifter i tillståndsansökningarna såsom namn och kontaktuppgifter för en sökande som är en fysisk person. De uppgifter som publiceras kan också gälla den ort där verksamheten genomförs, och en fastighetsbeteckning som specificerar platsen och fastighetens namn ska i fråga om fysiska personer betraktas som sådana personuppgifter som kan framgå av de uppgifter som publiceras. I fråga om dessa bör det noteras att det rör sig om uppgifter om näringsverksamheten. Behandlingen av personuppgifter ska grunda sig på artikel 6.1 c i EU:s allmänna dataskyddsförordning. Behandlingen av personuppgifter kommer att vara nödvändig för att myndigheterna ska kunna fullgöra skyldigheterna enligt det föreslagna momentet, och bestämmelsen utgör en klar rättslig grund för den behandling av personuppgifter hos myndigheterna som krävs för fullgörandet.
20 §. Utlåtanden, anmärkningar och åsikter samt sökandens förklaring
. Paragrafen baserar sig på 10 och 12 § i samordningslagen, som föreslås bli upphävd.
I
1 mom.
föreslås bestämmelser om myndigheternas uppgift att begära utlåtanden och att sända anmärkningar och åsikter till Tillstånds- och tillsynsverket, som är samordnande myndighet. Avsikten är att myndigheterna ska informera Tillstånds- och tillsynsverket om de utlåtanden som ska begäras om de ansökningar som hör till deras behörighet, varefter Tillstånds- och tillsynsverket begär utlåtandena i samlad form. På så sätt får remissmyndigheten begäran om att utlåtande om olika tillståndsansökningar samlat och på en gång. I begäran om utlåtande ska anges den lag som styr den ansökan om vilken utlåtande begärs. På detta sätt vill man säkerställa att utlåtandena inte blir onödigt omfattande. Utlåtandena ska lämnas in elektroniskt. Vidare föreslås bestämmelser om att de anmärkningar och åsikter som avses i de lagar som nämns i 16 § 2 mom. i den föreslagna lagen ska lämnas till Tillstånds- och tillsynsverket.
Utlåtandena, anmärkningarna och åsikterna innehåller också personuppgifter såsom namn och kontaktuppgifter. De innehåller dock vanligen inte känsliga uppgifter. På grund av myndighetens lagstadgade uppgift är det motiverat att utlåtandena, anmärkningarna och åsikterna lämnas till Tillstånds- och tillsynsverket. De som deltar genom utlåtanden, anmärkningar och åsikter utövar sin grundlagsenliga rätt att delta i det beslutsfattande som gäller miljön. Formerna för detta beslutsfattande regleras i tillämpliga materiella lagar. Att framföra utlåtanden, anmärkningar och åsikter är dessutom frivilligt. Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifterna i dessa handlingar är artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen. Behandlingen av personuppgifter ska vara nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (led c) eller nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse.
I
2 mom.
föreslås en bestämmelse om Tillstånds- och tillsynsverkets uppgift att ge sökanden tillfälle att elektroniskt ge en förklaring med anledning av de utlåtanden, anmärkningar och åsikter som framförts med anledning av ansökan. Bestämmelser om de aktörer som också ska ges tillfälle att avge bemötande finns i de lagar som nämns i den föreslagna 16 §, och bland annat i kemikaliesäkerhetslagen och i gruvlagen är kretsen av parter i detta avseende större (gruvlagens 42 § och kemikaliesäkerhetslagens 104 c §). Avsikten är inte att genom propositionen inskränka begreppet part. Sökanden och andra aktörer ska kunna ge förklaringar elektroniskt.
Med tanke på rättsskyddet är det väsentligt att sökanden och andra som har rätt att ge ett bemötande får avge sin förklaring om utlåtandet, anmärkningarna och åsikterna. Hörandet ska grunda sig på denna föreslagna specialbestämmelse. Dessutom ska exempelvis förvaltningslagens allmänna bestämmelse om meddelande om hörande (36 §) iakttas.
För att Tillstånds- och tillsynsverket ska kunna fullgöra sina skyldigheter ingår i de handlingar som lämnas ut till sökanden och till dem som har rätt att ge genmäle personuppgifter av ovannämnt slag. Uppgifterna kommer dock inte att innefatta känsliga personuppgifter. Den föreslagna bestämmelsen kommer att i fråga om behandling och utlämnande av personuppgifter utgöra den rättsliga grund som anges i artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen.
21 §. Meddelande och delgivning av ett tillståndsbeslut samt information om tillståndsbeslut.
I paragrafen föreslås på motsvarande sätt som i 14 och 15 § i samordningslagen bestämmelser om de behöriga myndigheternas och den samordnande myndighetens uppgift att meddela och delge beslut och informera om dem.
Enligt
1 mom.
ska de behöriga tillståndsmyndigheterna meddela sina beslut samtidigt. Myndigheterna ska i behövlig utsträckning samarbeta för att säkerställa att tillståndsvillkoren är förenliga med varandra. Tidsfristen för när besluten ska meddelas kan förlängas, om det finns en risk för att något av tillståndsbesluten kommer att fördröjas av oförutsedda skäl. Myndigheternas skyldighet att samarbeta för att säkerställa att tillståndsvillkoren är förenliga med varandra innebär inte ingrepp i någon annan myndighets behörighet. Bestämmelsen syftar till att säkerställa att tillståndsvillkoren inte innehåller sådana motsägelser i frågor av teknisk natur som kan förhindra verkställigheten. Olika tillståndsbeslut kan således även i fortsättningen ha olika slutresultat, exempelvis i fråga om huruvida genomförandet av ett projekt kan tillåtas.
I
2 mom.
föreslås bestämmelser om delgivning av tillståndsbeslut och information om dem. Avsikten är att den behöriga tillståndsmyndigheten ska delge beslutet medan den samordnande myndigheten ska se till att besluten sänds och att det informeras om dem samt se till att information om kungörelsen offentliggörs. Bestämmelserna om offentlig kungörelse i 62 a § i förvaltningslagen ska tillämpas på delgivningen av och informationen om beslut.
Enligt
3 mom.
ska på delgivning av och information om tillståndsbeslut utöver vad som föreskrivs i 2 mom. dessutom tillämpas 85 § i miljöskyddslagen. Hänvisningen i 3 mom. till 85 § i miljöskyddslagen tillämpas således även om det inte skulle finnas något beslut om miljötillstånd bland de samordnade ansökningarna. Vid stiftandet av denna lag har bestämmelserna i samordningslagen följts så långt möjligt, men i mer kortfattad form. Bestämmelserna om meddelande och delgivning av tillståndsbeslut i samordningslagens 14 § och om information om tillståndsbeslut i lagens 15 § grundar sig i huvudsak på bestämmelserna i miljöskyddslagen.
Tillämpningen av bestämmelserna i 62 a § i förvaltningslagen på delgivning av och information om tillståndsbeslut i enlighet med den materiella hänvisningen i
2 och 3 mom
. i den föreslagna paragrafen innebär att momenten kommer att innehålla sådana nödvändiga personuppgifter som ingår i tillståndsbeslut, såsom namn och kontaktuppgifter för en sökande som är en fysisk person. I 85 § i miljöskyddslagen finns en uttrycklig bestämmelse bland annat om att kungörelsen och tillståndsbeslutet trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i offentlighetslagen får innehålla verksamhetsutövarens namn och uppgifter om verksamhetens placeringsort. De uppgifter som publiceras kan också gälla verksamhetens placeringsort, och en fastighetsbeteckning som specificerar platsen och fastighetens namn ska i fråga om fysiska personer betraktas som sådana personuppgifter som kan framgå av de uppgifter som publiceras. I fråga om dessa bör det noteras att det rör sig om uppgifter om näringsverksamheten.
I 85 § i miljöskyddslagen föreskrivs det dessutom att de personuppgifter som ska publiceras på en myndighets webbplats ska raderas från datanätet när den tillståndspliktiga verksamheten har upphört och när de åtgärder enligt 94 § i den lagen som hänför sig till upphörandet av verksamheten har vidtagits. I 85 § i miljöskyddslagen finns bland annat bestämmelser om hur informationen om kungörelsen och tillståndsbeslutet ska lämnas och bestämmelser om meddelande om tillståndsbeslut.
Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter ska vara artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen. Behandlingen av personuppgifterna kommer att vara nödvändig för att myndigheterna ska kunna fullgöra skyldigheterna enligt det föreslagna momentet, och den allmänna dataskyddsförordningen utgör en klar rättslig grund för den behandling av personuppgifter hos myndigheterna som krävs för fullgörandet.
6 kap. Särskilda bestämmelser
22 §.Rätt att få uppgifter.
I paragrafen föreslås bestämmelser om Tillstånds- och tillsynsverkets rätt att få uppgifter i egenskap av den kontaktpunktsmyndighet som avses i den föreslagna 14 §. Detaljerade bestämmelser om kontaktpunktsmyndighetens uppgifter finns i förordningen om kritiska råmaterial och förordningen om nettonollteknik. Förordningarna är direkt tillämplig lagstiftning som ska iakttas nationellt. Dessutom har till lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken fogats bestämmelser om kontaktpunktsmyndighetens uppgifter enligt förordningen om kritiska råmaterial och förordningen om nettonollindustrin, och uppgifterna har tilldelats regionförvaltningsverken i Norra Finland och Östra Finland.
Enligt paragrafen ska kontaktpunktsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna i offentlighetslagen eller i någon annan lag rätt att av de myndigheter som är behöriga enligt de författningar som nämns i 14 § 2 mom. få sådana uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av myndighetens uppdrag enligt den föreslagna lagen, exempelvis för uppföljning av tidsfristerna. De nödvändiga uppgifterna kan gälla tillståndsförfaranden eller andra administrativa förfaranden som gäller ärenden som är under behandling eller redan har behandlats vid de behöriga myndigheterna och som omfattas av tillämpningsområdet för förordningen om kritiska råmaterial och förordningen om nettonollindustrin. Uppgifterna i fråga innehåller uppgifter om sökanden, verksamheten eller projektet samt ärendets behandlingsfas. Genom rätten att få uppgifter säkerställs det att kontaktpunktsmyndigheten har rätt att få sådan information som gör det möjligt för myndigheten att få en rättvisande bild om exempelvis iakttagandet av de tidsfrister som fastställs i den föreslagna lagen eller i de EU-förordningar som nämns i paragrafen.
Den föreslagna bestämmelsen om kontaktpunktsmyndighetens rätt att få uppgifter utesluter inte personuppgifter, eftersom exempelvis uppgifterna om sökanden kan innehålla uppgifter om en fysisk persons namn och adress. Detta gäller i synnerhet när sökanden är en fysisk person. Behandlingen av personuppgifter kommer dock inte att omfatta behandling av känsliga uppgifter. I det föreslagna 1 mom. utnyttjas således det nationella handlingsutrymme som den allmänna dataskyddsförordningen tillåter. På den behandling av personuppgifter som sker i samband med skötseln av de uppgifter som föreskrivs för kontaktpunktsmyndigheten i den allmänna dataskyddsförordningen kan artikel 6.1 c i förordningen tillämpas som rättslig grund. Enligt artikel 6.1 c är behandlingen av personuppgifter tillåten om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Eftersom den nationella lagstiftningen förutsätter att det föreskrivs särskilt i lag om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter, är bestämmelsen i fråga nödvändig.
23 §. Samordningsavgift och tillståndsavgifter.
Bestämmelsen motsvarar delvis 16 § i samordningslagen som föreslås bli upphävd. I paragrafen föreskrivs det om de avgifter som tas ut för i den lagen avsedd samordning av behandlingen av tillstånd. Eftersom det föreslås att bestämmelser om samordning tas in i den föreslagna lagen bör det i den lagen också föreskrivas om de avgifter som ska tas ut för förfarandet. I paragrafen föreslås också nya bestämmelser som ska tillämpas på sökande av ändring i den avgift som ska tas ut för samordning.
Enligt
1 mom.
ska storleken på den avgift som ska tas ut för samordning enligt 5 kap. bestämmas på det sätt som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Till övriga delar ska avgifterna för tillståndsbehandlingen bestämmas enligt vad som föreskrivs i de lagar som nämns i 16 § 2 mom.
Den rådgivning som myndigheten har skyldighet att ge innan ansökan har anhängiggjorts ska vara avgiftsfri. Efter det att ansökan har anhängiggjorts kan samordningen medföra sådant arbete för den samordnande myndigheten som inte hör till den avgiftsfria rådgivning som ges inom ramen för styrningen enligt 3 § 1 mom. i den föreslagna lagen, men som inte heller utgör behandling av ett enskilt tillståndsärende. För arbete av detta slag ska det kunna tas ut en avgift av sökanden. På det hela taget kommer myndigheternas arbete att minska genom att den samordnande myndigheten och de behöriga myndigheterna har en helhetsbild av förfarandena inom projektet och genom att behovet av ytterligare utredningar kommer att minska tack vare de möten som avses i 3 § 3 mom. Dessutom kommer användningen av e-tjänster att bidra till att minska och underlätta myndigheternas arbete. Propositionen syftar till att avgifterna för de tillstånd som behandlas i ett samordnat förfarande inte sammantagna får vara större än vad avgifterna skulle vara om tillstånden söktes separat.
I
2 mom.
föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. I en avgiftsförordning som gäller Tillstånds- och tillsynsverket kommer det också att föreskrivas om avgifterna för de tillstånd som samordnas. Därför ska det genom förordning av statsrådet få utfärdas närmare bestämmelser om de avgifter som avses i 1 mom.
I
3 mom.
föreslås en bestämmelse om att ändring i den avgift som med stöd av 16 § tas ut för behandlingen av ett ärende ska få sökas på samma sätt som ändring i huvudsaken. På sökande av ändring i den avgift som tas ut för samordning ska således tillämpas samma bestämmelser som på sökande av ändring i behandlingsavgifter enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. Detta kommer att bidra till att göra regleringen tydligare, också ur förvaltningskundernas synvinkel. Förvaltningskunder ska således i samma förfarande kunna begära omprövning av både behandlingsavgiften och den avgift som tas ut för samordningen. Ur myndigheternas synvinkel innebär förslaget också ett förenhetligande av förfarandet, eftersom myndigheten kommer att ge (innehållsmässigt) samma anvisningar för sökande av ändring i fråga om dessa avgifter.
24 §.Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.
Lagen föreslås träda i kraft samtidigt som bestämmelserna om det nya Tillstånds- och tillsynsverket, dvs. den 1 januari 2026. Den bestämmelse i 7 § som gäller företrädesförfarandet avses gälla till och med den 31 december 2030. Giltighetstiden för de bestämmelser som i huvudsak motsvarar det nuvarande företrädesförfarandet kommer således att vara fyra år längre än den giltighetstid som föreskrivs i övergångsbestämmelsen i den gällande lagen 1144/2022.
I
2 mom.
föreslås bestämmelser om de författningar som upphävs genom den föreslagna lagen. Dessa är lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken och lagen om samordning av vissa miljörelaterade tillståndsförfaranden. Bestämmelser som gäller detta tas in den föreslagna nya lagen, med de ändringar som behövs.
I 3 och 4 mom. föreslås övergångsbestämmelser. Enligt
3 mom.
ska ett tillståndsärende som blivit anhängigt före ikraftträdandet av den föreslagna lagen behandlas med iakttagande av de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Detta är särskilt relevant i synnerhet i fråga om den gemensamma behandling som avses i 2 kap., i och med att ansökningar om undantag enligt 66 eller 83 § i naturvårdslagen genom denna proposition kommer att omfattas av gemensam behandling. Med avvikelse från det som sägs ovan ska det särskilt föreskrivas att i föreslagna 7 och 8 § avsedda ansökningar som vid ikraftträdandet av den föreslagna lagen är anhängiga vid regionförvaltningsverket ska avgöras med iakttagande av den föreslagna lagen. Således ska de preciseringar som föreslås i förfarande med företräde i fråga om grön omställning (7 §) samt utvidgningen av tillämpningsområdet tillämpas genast efter lagens ikraftträdande. Likaså ska det nya förfarandet med företräde för projekt enligt vissa EU-rättsakter (8 §) tillämpas efter lagens ikraftträdande oberoende av den fas i vilken behandlingen av ärendet är och utifrån information som kontaktpunktsmyndigheten har fått om projektets status som strategiskt projekt.
Enligt det föreslagna
4 mom.
ska, om fullföljdsdomstolen upphäver ett tillståndsbeslut på vilket de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av den föreslagna lagen tillämpas, och återförvisar ärendet för att behandlas på nytt i sin helhet, ärendet behandlas och avgöras i enlighet med den föreslagna lagen.