7.1
Lag om servicesedlar inom småbarnspedagogiken
1 §.Lagens syfte.
Syftet med denna lag är att med hjälp av servicesedlar inom småbarnspedagogiken öka familjernas valmöjligheter i fråga om hur småbarnspedagogiken ordnas för barnen, förbättra tillgången till tjänster inom småbarnspedagogiken och främja samarbetet mellan kommunen och de privata serviceproducenterna.
2 §.Tillämpningsområde.
Enligt den föreslagna paragrafen ska lagen tillämpas på användningen av servicesedlar inom småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik. Enligt 1 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik är verksamhetsformerna inom småbarnspedagogiken daghemsverksamhet, familjedagvård och öppen småbarnspedagogisk verksamhet. Servicesedlar kan således inte med stöd av den föreslagna lagen beviljas för sådan barnvårdsservice som inte omfattas av lagen om småbarnspedagogik, såsom barnvård som ordnas i köpcentrum eller vid sidan om idrottstjänster. Lagen ska inte heller tillämpas på privata serviceproducenters eventuella andra serviceutbud utöver småbarnspedagogik, som till exempel hobbyklubbar eller motsvarande verksamhet som ordnas efter småbarnspedagogiken. Eftersom småbarnspedagogiken ska vara förenlig med lagen om småbarnspedagogik, tillämpas de krav som följer av lagen om småbarnspedagogik, såsom beaktande av barnets bästa, de språkliga rättigheterna, bestämmelserna om stöd inom småbarnspedagogiken, grunderna för planen för småbarnspedagogik, behörighetsvillkoren för och dimensioneringen av personalen samt en trygg miljö för småbarnspedagogik, även för verksamhet som ordnas med servicesedlar. Vad som enligt förslaget föreskrivs om kommuner i denna lag gäller också samkommuner, eftersom kommunen enligt 8 § i kommunallagen, som med stöd av 5 § i lagen om småbarnspedagogik ska tillämpas, kan avtala om att organiseringsansvaret överförs på en samkommun.
3 §.Definitioner.
Paragrafen föreslås innehålla definitioner av de begrepp som används i lagen. 1)
Med serviceanvändare
avses enligt förslaget ett barn inom småbarnspedagogiken samt utöver barnet dess föräldrar eller andra vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare för barnet. Definitionen motsvarar i huvudsak den i klientavgiftslagen för småbarnspedagogik. Med någon annan laglig företrädare avses till exempel en intressebevakare som förordnats för barnet eller den myndighet som ansvarar för att placera barnet i vård utom hemmet (placerarvälfärdsområdet). Även om en serviceanvändare, i egenskap av aktör, också inbegriper barn, har man i lagberedningen medgett att de vuxna som omfattas av formuleringen i praktiken innehar en större roll i olika administrativa situationer än barnet.
2) Med
servicesedel
en av den kommun som ansvarar för ordnandet av småbarnspedagogiken till barnets förälder eller någon annan vårdnadshavare eller laglig företrädare för barnet given utfästelse om att ersätta kostnaderna för den småbarnspedagogik som barnet tillhandahålls av en serviceproducent upp till det värde som kommunen på förhand, fastställts, antingen till ett jämnstort eller till ett inkomstrelaterat belopp. Med servicesedel avses som konkret betalningsmedel inte enbart en tryckt servicesedel, utan till exempel ett elektroniskt kort eller myndighetsbeslut, såsom ett beslut enligt 18 § i lagen om småbarnspedagogik, kan användas som servicesedel. Servicesedlar är dock inte enbart betalningsförbindelser, utan kommunen ska i egenskap av serviceanordnare i enlighet med 5 § i den föreslagna lagen också försäkra sig om kvaliteten på tjänsterna. Servicesedeln ska fastställa vem som är serviceanvändare och användningsändamålet för att säkerställa att servicesedeln inte kan bytas ut till någon annan användare eller tjänst, utan endast får användas av den som den har beviljats sedeln. Praxis för erhållande av en servicesedel ska enligt beslutas lokalt, eftersom den föreslagna lagen inte kräver att serviceanvändaren gör någon separat ansökan om den. För att få en servicesedel kan man börja med att ansöka om en plats för barnet inom den kommunala småbarnspedagogiken. Bestämmelsen i 17 § i lagen om småbarnspedagogik gäller dock uttryckligen ansökan om en plats inom småbarnspedagogik som ordnas av kommunen, vilket innebär att ansökningstiden på fyra månader i princip inte tillämpas på beviljandet av själva servicesedeln. Kommunen ska beakta att den ska behandla serviceanvändarna på lika grunder och jämlikt vid beviljande av servicesedel.
En jämnstor servicesedel
definieras inte separat i lagen, eftersom innebörden anses framgå klart: en servicesedel, vars värde är detsamma för alla familjer inom en och samma kommun, oberoende av till exempel familjens inkomster.
Med en
inkomstrelaterad servicesedel
avses enligt förslaget en servicesedel vars värde bestäms antingen på av kommunen fastställda grunder eller enligt inkomsterna för barnet, barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare, samt för en person som lever med föräldern eller vårdnadshavaren i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden, med iakttagande av 11 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (1503/2016), Vid beaktandet av inkomsterna iakttas alltså motsvarande princip om samma kylskåp som i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Definitionen föreslås inte omfatta någon laglig företrädare för barnet, såsom placeringsvälfärdsområdet, eftersom andra lagliga företrädare i praktiken oftast inte heller bor i samma hushåll som barnet och det inte finns skäl att beakta dessa aktörers inkomster i servicesedelns värde. Även barnets eventuella egna inkomster ska enligt förslaget beaktas när värdet på sedeln bestäms. Om kommunen vid bestämmandet av servicesedelns värde använder sig av de grunder som den själv har fastställt, bör man beakta att alla kommuninvånare, oberoende av inkomster, föreslås ha möjlighet att använda småbarnspedagogiska tjänster som stöds med servicesedlar. Utgångspunkten i kommunerna ska vara ett rättvist och jämlikt bemötande av samtliga invånare på lika grunder. Det är motiverat att koppla servicesedelns värde inom småbarnspedagogiken till serviceanvändarens betalningsförmåga, eftersom servicen i princip är fortlöpande. Syftet med inkomstbindningen är att möjliggöra småbarnspedagogik som ordnas med servicesedlar som ett alternativ på lika villkor för alla familjer, oberoende av inkomstnivå.
I fråga om både jämnstora och inkomstrelaterade servicesedlar ska det som föreskrivs om servicesedelns värde i 7 och 8 § beaktas.
5) Med
självriskandel
avses den andel av det pris för en tjänst inom småbarnspedagogiken som ordnas av en privat serviceproducent som inte täcks av värdet av den servicesedel kommunen beviljat och som ska betalas av serviceanvändaren samt utöver vilken det inte får tas ut några andra avgifter för småbarnspedagogik av serviceanvändaren. Utöver självriskandelen ska det inte tas ut andra avgifter för småbarnspedagogik av familjen, vilket är en ny precisering jämfört med den lag som för närvarande tillämpas, men motsvarar i stor utsträckning praxis vid tillämpningen av den och dess syfte. Självriskandelen ska således enligt förslaget vara tillräckligt stor för att täcka de kostnader för basverksamheten inom småbarnspedagogiken som servicesedeln inte täcker. Med basverksamheten inom småbarnspedagogiken avses verksamhet i enlighet med lagen om småbarnspedagogik och grunderna för planen för småbarnspedagogik. Definitionen hindrar därmed inte att det utöver självrisken till exempel tas ut separata, skäliga faktureringstillägg som baserar sig på faktiska kostnader eller motsvarande kostnader. Genom att bestämma ett tillräckligt högt värde på servicesedeln kan man således påverka självriskandelen så att den inte blir för stor för familjerna. Den föreslagna preciseringen förtydligar att serviceproducenten inte får ta ut andra avgifter för basverksamheten inom småbarnspedagogiken, men alltjämt får ta ut vissa andra avgifter av serviceanvändaren än sådana som gäller basverksamheten inom småbarnspedagogiken, som till exempel en tilläggsavgift för hobbyverksamhet. Dessa avgifter bör inte blandas ihop. Den föreslagna definitionen begränsar inte på lagnivå beloppet av självriskandelen eller de avgifter som tas ut för andra tjänster än småbarnspedagogiska tjänster. Kommunen kan dock fortfarande i regelboken fastställa villkoren för självriskandelen, som till exempel ett s.k. pristak.
4 §. Serviceproducenter
Enligt det föreslagna 1 mom. beslutar kommunen om för vilka småbarnspedagogiska tjänster enligt 1 § i lagen om småbarnspedagogik den använder servicesedlar i enlighet med 5 § 3 mom. i den lagen. Enligt 1 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik är verksamhetsformerna inom småbarnspedagogiken daghemsverksamhet, familjedagvård och öppen småbarnspedagogisk verksamhet. Kommunen har med stöd av den föreslagna lagstiftningen rätt att besluta vilka verksamhetsformer inom småbarnspedagogiken den ordnar med hjälp av servicesedlar. Kommunen kan besluta att bevilja servicesedlar för alla verksamhetsformer inom småbarnspedagogiken eller till exempel endast för daghemsverksamhet. På motsvarande sätt som en begränsning av tillämpningsområdet, föreslås det att kommunen som serviceproducent endast ska kunna godkänna producenter som producerar småbarnspedagogik i enlighet med 1 § i lagen om småbarnspedagogik, och inte till exempel någon annan form av barnavårdsserviec.
Enligt det föreslagna
2 mom.
ska kommunen godkänna de privata serviceproducenter och deras verksamhetsställen vars tjänster serviceanvändaren får betala för med en servicesedel som kommunen beviljat. Kommunen kan också godkänna en privat serviceproducent inom en annan kommuns område, till exempel på grund av att de ingår i samma pendlingsregion. Kommunen ska dock beakta att den ska behandla alla serviceproducenter och familjer jämlikt. Som serviceproducent kan enligt förslaget inte godkännas sådana tjänster som en annan kommun eller samkommun producerar som egen produktion. Att kommunen godkänner en serviceproducent som är belägen på en annan kommuns område som en producent som får ta emot servicesedlar förutsätter samarbete mellan de kommunala myndigheterna. Det egentliga tillsynsansvaret för småbarnspedagogiken kvarstår dock inom den kommun där serviceproducenten finns, eftersom kommunen i enlighet med 52 § i lagen om småbarnspedagogik övervakar småbarnspedagogik som ordnas och tillhandahålls av privata serviceproducenter på kommunens område. En uttrycklig bestämmelse om godkännande av serviceproducenter skulle styra kommunerna att aktivt följa serviceproducenternas verksamhet. Eftersom anordnandet av service med servicesedel ingår i kommunens skötsel av de lagstadgade uppgifterna som ankommer på kommunen, kan det inte anses tillräckligt att serviceproducenten fått tillstånd att ordna småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik. Det föreslås att kommunen ska kunna godkänna alla serviceproducenter som uppfyller villkoren inom ramen för det nuvarande förfarandet för godkännande, eller genom konkurrensutsättning kunna välja ut endast en del av dessa. Kommunen föreslås också kunna också välja ut endast en del av en serviceproducents verksamhetsställen. Enligt förslaget behöver de underleverantörer som serviceproducenterna eventuellt anlitar behöver inte godkännas. Också i fråga om företag som ingår i en större kedja ska serviceproducenterna godkännas av varje enskild kommun själv. I 5 mom. föreslås bestämmelser om villkoren för godkännande. Uppgifter om godkända serviceproducenter, verksamhetsställen och deras priser ska enligt förslaget finnas offentligt tillgängliga på en webbplats i ett allmänt datanät och vid behov på annat lämpligt sätt. Formuleringen motsvarar den i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. I praktiken kan respektive kommuns förteckning över serviceproducenter till exempel innehålla länkar till dessa serviceproducenters webbplatser, där kommuninvånarna har tillgång till närmare uppgifter om dem. Ansvaret för upprätthållandet av aktuella service-, betalnings- och kontaktuppgifter ankommer med stöd av konsumentskyddsbestämmelserna på den serviceproducent som bedriver näringsverksamheten. Uppgifterna ska enligt förslaget vid behov ges på något annat lämpligt sätt, som till exempel på kommunens anslagstavla, eller i pappersform direkt till familjen i samband med att de får information om vilka småbarnspedagogiska tjänster kommunen erbjuder. Kommunen ska vid prövningen beakta kommuninvånarnas behov av handledning, rådgivning och service, med beaktande av bland annat familjernas varierande språkliga och kulturella bakgrund.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska kommunen ska återkalla godkännandet av en serviceproducent eller dennes verksamhetsställen, om villkoren för godkännandet inte längre uppfylls eller om serviceproducenten begär att kommunen återkallar godkännandet. Det är motiverat att återkalla godkännandet till exempel i situationer där den småbarnspedagogik som serviceproducenten tillhandahåller inte längre motsvarar den nivå som förutsätts i lagen eller i kommunens godkännandepraxis eller när serviceproducenten underlåtit att se till att den ansvarsförsäkring som krävs enligt 5 § är i kraft. I enlighet med 52 § i lagen om småbarnspedagogik är kommunen ansvarig för tillsynen av privata serviceproducenter inom småbarnspedagogiken inom kommunens område under hela den tid dessa bedriver verksamheten. Detta innefattar även sådan verksamhet som tillhandahålls med servicesedlar.
I beslut om godkännande eller om återkallande av godkännande av en serviceproducent får enligt förslaget begäras omprövning i enlighet med föreslagna 10 §. Enligt kommunallagen ska omprövning av ett beslut av ett kommunalt organ eller en tjänsteinnehavare som lyder under det begäras hos detta organ. Ändring i ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning ska enligt förslaget fortfarande sökas genom kommunalbesvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med kommunallagen.
5 §.Förutsättningar för godkännande av serviceproducenter och verksamhetsställen.
Enligt det föreslagna
1 mom.
får kommunen godkänna endast sådana serviceproducenter som uppfyller de villkor som föreskrivs i 9 kap. i lagen om småbarnspedagogik. Enligt paragrafen kan endast sådana serviceproducenter godkännas, vars småbarnspedagogik motsvarar den nivå som krävs av motsvarande kommunala verksamhet. Motsvarande krav finns för närvarande i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården och i 5 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik, som gäller anskaffning av småbarnspedagogiska tjänster (köpta tjänster). Dessutom är kommunerna skyldiga att endast välja sådana serviceproducenter som i sin helhet uppfyller målen i lagen om småbarnspedagogik. Också diskrimineringsförbudet enligt diskrimineringslagen och skyldigheten att göra rimliga anpassningar enligt den lagen gäller privata serviceleverantörer. Dessa bestämmelser kan inte kringgås genom ett avtalsvillkor enligt vilket t.ex. behovet av särskilt stöd vore en grund för att säga upp ett serviceavtal. Enligt den föreslagna paragrafen är en förutsättning för godkännande också att serviceproducenten har en ansvarsförsäkring. Kommunen ska bedöma försäkringen i förhållande till bland annat hur omfattande serviceproducentens verksamhet är. Genom kravet på en ansvarsförsäkring tryggas producentens ställning i eventuella skadelägen, men ansvarsförsäkringen är också till skydd för kommunen, eftersom den har en lagstadgad uppgift att ordna småbarnspedagogik. Enligt den föreslagna 4 punkten kan kommunen också ställa andra kompletterande krav på serviceproducenter genom vilka den kan främja sina lokala behov. I praktiken har kommunen ställt dessa villkor i sin s.k. regelbok för servicesedlar.
Enligt
2 mom.
ska villkoren i 1 mom. 1, 2 och 4 punkten uppfyllas också vid alla serviceproducentens verksamhetsställen som godkänts. Enligt 2 mom. får de krav som avses i 1 mom. 4 punkten inte vara vare sig diskriminerande eller partiska. Kraven får t.ex. inte vara sådana att de direkt eller indirekt diskriminerar serviceproducenter från en annan kommun.
6 §.Serviceanvändarens ställning
Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunen informera serviceanvändaren om dennes ställning när tjänster betalas med servicesedel, servicesedelns värde, serviceproducenternas priser, grunderna för hur självriskandelen fastställs och hur stor den uppskattas vara samt om den klientavgift som bestäms för klientavgifter enligt lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Med utredning av serviceanvändarens ställning avses i praktiken en specificering av dennes rättigheter och skyldigheter. Kommunen ska för det första informera serviceanvändaren om de rättigheter och skyldigheter som denne har med stöd av de konsumenträttsliga och avtalsrättsliga bestämmelser och allmänna principer som avses i 3 mom. Dessutom föreslås att serviceanvändaren ska informeras om att han eller hon, efter att ha valt servicesedeln, också ska ansvara för söka upp service som tillhandahålls av en privat serviceproducent och välja en lämplig serviceproducent som är godkänd av kommunen. Kommunen ska också styra och ge serviceanvändaren råd om de småbarnspedagogiska tjänster som tillhandahålls i kommunen och om tillgången till dem samt råda serviceanvändaren att närmare bekanta sig med den småbarnspedagogik som tillhandahålls av en serviceproducent som har servicesedlar i bruk innan användaren gör sitt val. Den föreslagna bestämmelsen kompletterar kommunens skyldighet enligt 16 § i lagen om småbarnspedagogik att ordna handledning och rådgivning.
Enligt 2 mom. ska en kund dock rätt att vägra ta emot en servicesedel som erbjuds honom eller henne. Serviceanvändaren kan vägra ta emot en servicesedel till exempel i en situation där han eller hon upplever att självriskdelen för småbarnspedagogik som tillhandahålls med hjälp av servicesedlar blir för hög eller som annars är ovillig att agera i egenskap av konsument. I så fall ska kommunen ordna en plats för barnet inom småbarnspedagogik för serviceanvändaren inom den kommunala verksamheten. Enligt 5 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik kan kommunen ordna småbarnspedagogik i enlighet med 8 och 9 § i kommunallagen. Ifall det i kommunen tillhandahålls annan privat småbarnspedagogik och serviceanvändaren önskar en plats inom den privata småbarnspedagogiken, hänvisas serviceanvändaren, om han eller hon så önskar, att ansöka om stöd för privat vård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn. På grund av den föreslagna rätten att vägra ta emot en servicesedel, har kommunen inte möjlighet att ordna småbarnspedagogik enbart med servicesedlar. Å andra sidan har serviceanvändaren enligt förslaget inte heller rätt att kräva att få en servicesedel, utan rätten att få en servicesedel är bunden till kommunens val att använda servicesedlar för anordnandet av småbarnspedagogiska tjänster. Att vägra ta emot en servicesedel leder inte till något krav på att göra en ansökan om en plats senast fyra månader innan barnet behöver den i enlighet med 17 § i lagen om småbarnspedagogik.
Enligt det föreslagna
3 mom.
ska en serviceanvändare som har fått en servicesedel och godkänt den ingå ett avtal med en serviceproducent om tillhandahållande av småbarnspedagogik. I den föreslagna paragrafen föreskrivs att avtalsförhållandet ska omfattas av bestämmelser och rättsprinciper i konsumenträtten och avtalsrätten som bestäms enligt avtalets innehåll. Paragrafen innehåller också en informativ hänvisning om att bestämmelser om hänskjutande av meningsskiljaktigheter som gäller avtal mellan en serviceanvändare och en serviceproducent till konsumenttvistenämnden finns i lagen om konsumenttvistenämnden. Också inom småbarnspedagogik som ordnas med stöd för privat vård av barn ingås ett avtal mellan serviceanvändaren och serviceproducenten. Småbarnspedagogik som ordnas som köpta tjänster är däremot kommunal verksamhet, och då behövs inget separat avtal mellan producenten och familjen.
7 §.Hur servicesedelns värde bestäms samt kommunens rätt till uppgifter.
Enligt det föreslagna
1 mom.
ska kommunen bestämma servicesedelns värde så att det är skäligt med tanke på serviceanvändaren. På motsvarande sätt som i fråga om servicesedlar inom social- och hälsovården ska skälighetsbedömningen uttryckligen göras ur serviceanvändarens synvinkel. I förhållande till den gällande lagen om servicesedlar är nya faktorer för bestämmande av servicesedelns värde som föreslås barnets ålder, tiden inom småbarnspedagogiken och barnets stödbehov. Kommunerna använder dessa redan för närvarande dessa faktorer för bestämmande av sedelns värde i enlighet med sin regelbok. Barnets ålder påverkar personaldimensioneringen inom småbarnspedagogiken, dvs. serviceproducentens kostnader. Barnets behov av stöd, till exempel funktionsnedsättning, innebär också ett krav på resurser, dvs. medför kostnader för serviceproducenten. Enligt förslaget ska man när skäligheten bedöms beakta de kostnader som kommunen orsakas om den producerar motsvarande verksamhet i egen regi eller anskaffar den i form av service som köps in samt den uppskattade självriskandel som serviceanvändaren själv ska stå för. Därmed kan kommunen själv bestämma värdet på servicesedeln utifrån sina egna kommunspecifika kostnadsfaktorer. Lagen föreskriver inte närmare hur de faktorer som nämns i lagen ska beaktas, utan beslutet fattas fortfarande lokalt. Det är ändamålsenligt att kommunen garanterar serviceproducenterna en så förutsägbar utveckling av värdet på servicesedlarna som möjligt, för att upprätthålla ett stabilt nätverk av serviceproducenter. Det är väsentligt att servicesedelns värde är skäligt också med tanke på lagens syfte enligt 1 §. Familjerna väljer inte servicesedel, om inte dess värde är skäligt, och serviceproducenterna kommer inte att börja tillhandahålla tjänster med servicesedlar, om inte värdet på dem är skäligt. På grund av det föreslagna kravet på skälighet ska värdet på servicesedlarna granskas regelbundet, till exempel i förhållande till förändringar i serviceanvändarens betalningsförmåga, ändringar i anordnandet av småbarnspedagogik, ändringar i kollektivavtalen eller förändringar i kostnaderna för kommunens egen produktion. Enligt förslaget ska kommunen själv fatta närmare beslut om hur ofta justeringar företas och på vilket sätt det sker. Även om det på paragrafnivå är nytt att kontrollera att värdet är skäligt, anses det redan ingå i det nuvarande kravet på skälighet i lagen om servicesedlar. Vidare föreskrivs det i den föreslagna paragrafen att om värdet på en servicesedel är inkomstrelaterat, ska serviceanvändaren ges ett beslut om servicesedelns värde. Därmed tryggas sökande av ändring i eventuella felsituationer. Om ändringssökande föreskrivs i 10 §.
Enligt det föreslagna
2 mom.
ska serviceanvändaren för bestämmande av servicesedelns värde lämna kommunen inkomstuppgifter enligt 11 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Dessutom föreslås att kommunen, trots sekretessbestämmelserna, ska ha rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter om serviceanvändarens ekonomiska ställning även av andra organisationer vilka är nödvändiga för att bestämma servicesedelns värde. De uppgifter och organisationer som skulle komma i fråga motsvarar dem om vilka det redan för närvarande föreskrivs om i 17 § i klientavgiftslagen. I praktiken behövs det liknande uppgifter för att bestämma värdet på servicesedlar, i synnerhet inkomstrelaterade servicesedlar, och för att bestämma klientavgiften inom småbarnspedagogiken. Det att de uppgifter som serviceanvändaren själv lämnar i första hand används följer den praxis som etablerats vid beviljandet av servicesedlar inom social- och hälsovården (RP 20/2009 rd, s. 31) och vid fastställandet av klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Att de uppgifter som familjen lämnar i första hand används grundar sig framför allt på att alla uppgifter som kommunen behöver inte finns tillgängliga i myndigheternas färdiga datalager. Till Skatteförvaltningens inkomstregister deklareras till exempel löneinkomster och liknande förvärvsinkomster, samt från och med ingången av 2021 också pensionsinkomster och andra förmånsinkomster, men inte andra inkomstslag, såsom hyres- och dividendinkomster eller inkomster från företagarverksamhet. Därför bör man först försäkra sig om att familjen inte har andra inkomster än de inkomster som ingår i inkomstregistret. Om familjens inkomstuppgifter inte fås fram på de sätt som anges ovan, kan servicesedeln fastställas enligt den högsta självriskandelen.
Enligt det föreslagna
3 mom.
har kommunen, trots sekretessbestämmelserna, rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter och utredningar om den småbarnspedagogik som ett barn deltar i av barnets vårdnadshavare, myndigheter inom undervisningsväsendet, myndigheter inom social- och hälsovården, andra som tillhandahåller tjänster inom småbarnspedagogik, socialvård, hälso- och sjukvård samt yrkesutbildade inom social- och hälsovården som är nödvändiga för beviljande av en servicesedel inom småbarnspedagogiken och för bestämmande av värdet på den. De uppgifter och organisationer som skulle komma i fråga motsvarar dem om vilka det redan för närvarande föreskrivs om i 17 § 1 mom. i klientavgiftslagen. Uppgifter som är nödvändiga för beviljande av servicesedel eller bestämmande av servicesedelns värde är enligt förslaget till exempel uppgifter om det stöd som barnet behöver inom småbarnspedagogiken eller förskoleundervisningen samt uppgifter om att ett syskon deltar i småbarnspedagogik med stöd för privat vård av barn. De uppgifter som används vid beviljande och bestämning av värdet på servicesedlar varierar något mellan kommunerna.
Enligt det föreslagna
4 mom.
får de uppgifter som avses i 2 och 3 mom. bevaras i ett år från det att servicesedeln beviljades. Bevarandet är motiverat på grund av eventuella ändringssökanden och rättelser av fel. På grund av uppgifternas natur föreslås bevaringstiden dock inte överstiga ett år. Efter ett år är det också i övrigt skäl att göra eventuella justeringar av servicesedelns värde utifrån en uppdatering av de uppgifter den grundar sig på.
8 §.Höjande av servicesedelns värde.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska värdet på en servicesedel ska höjas till ett högre värde än vad som följer av 7 § 1 mom., om serviceanvändarens försörjning eller lagstadgade underhållsskyldighet annars äventyras eller om serviceanvändarens försörjning eller lagstadgade underhållsskyldighet annars äventyras eller om det behövs med hänsyn till andra motsvarande kostnader som beror på serviceanvändarens faktiska familjeförhållanden samt med beaktande av sådan förmån som betalas i pengar (sytning) och som i samband med överlåtelse av en fastighet förbehålls för viss tid eller på livstid. Vid formuleringen av paragrafen har man utnyttjat 8 § i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården och 11 § 4 mom. i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken, där det föreskrivs om inkomster som ska beaktas som avdrag från inkomsterna. På motsvarande sätt som i den föregående paragrafen ska också en höjning av värdet i enskilda fall uttryckligen företas så att det görs ur serviceanvändarens synvinkel. I själva verket handlar det om att den självriskandel som serviceanvändaren ska stå för inte får bli oskäligt stor. De övriga kostnader som avses i paragrafen och som beror på faktiska familjeförhållanden kan till exempel handla om sådana kostnader som beror på att barnet behöver ha två hem.
Enligt
2 mom.
ska serviceanvändaren också få ett beslut om servicesedelns värde, om värdet på den har höjts. Därmed tryggas sökande av ändring i eventuella felsituationer. Om ändringssökande föreskrivs i 10 §.
9 §.Begränsning av kommunens ansvar.
Kommunen är enligt förslaget skyldig att betala ersättning till serviceproducenten till högst servicesedelns värde. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 5 § 3 mom. i lagen om småbarnspedagogik, därifrån det föreslås att bestämmelsen flyttas till ett mer logiskt motiverat ställe, dvs. till den nya lagen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken.
Enligt det föreslagna 2 mom. är kommunen, om det pris för en tjänst som serviceanvändaren och serviceproducenten kommit överens om är lägre än värdet på servicesedeln, skyldig att till serviceproducenten betala högst det pris som serviceanvändaren och serviceproducenten kommit överens om.
10 §.Ändringssökande.
Enligt det föreslagna 1 mom. får omprövning av ett i 4 § avsett beslut som gäller ett sådant godkännande eller återkallande av en serviceproducent eller ett verksamhetsställe begäras genom en omprövningsbegäran enligt 16 kap. i kommunallagen. Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får enligt förslaget överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen genom kommunalbesvär enligt 16 kap. i kommunallagen. Kommunalbesvär skiljer sig från förvaltningsbesvär genom att besvärsrätten utöver parten i målet även gäller varje kommuninvånare. Kommunalbesvär har i propositionen ansetts lämpa sig som besvärsslag i ärenden som gäller godkännande av en serviceproducent eller återkallande av ett godkännande, eftersom det kan vara förenat med kommunmedlemmarnas behov av att övervaka lagenligheten för verksamhet som bedrivs av kommunala organ eller tjänsteinnehavare.
Enligt det föreslagna
2 mom.
får ändring i ett beslut som gäller värdet på en inkomstrelaterad servicesedel enligt 7 § eller en höjning av värdet på en servicesedel enligt 8 § inte sökas genom besvär, utan den som är missnöjd ska först begära omprövning av beslutet. Bestämmelser om begäran om omprövning utfärdas enligt förslaget som allmän lag i förvaltningslagen. Omprövning ska begäras hos det kollegiala kommunala organ som avses i 50 § i lagen om småbarnspedagogik, liksom största delen av andra beslut i enlighet med lagen om småbarnspedagogik som gäller enskilda barn och familjer. Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får enligt förslaget överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).