1
Innehållet i dumpningsprotokollet och ändringarna i det samt deras förhållande till Finlands lagstiftning
Artikel 1. Definitioner. I artikel 1.1‒1.10 definieras de begrepp som används i dumpningsprotokollet.
Det centrala begreppet i artikeln är dumpning, som i artikel 1.4 definieras som varje avsiktlig kvittblivning i havet av avfall eller annat material från fartyg, luftfartyg, plattformar eller andra artificiella konstruktioner till havs, varje avsiktlig sänkning i havet av fartyg, luftfartyg, plattformar eller andra artificiella konstruktioner till havs, förvaring av avfall i havsbottnen och dess underlag från fartyg, luftfartyg, plattformar eller andra artificiella konstruktioner till havs och övergivande eller dumpning på platsen av plattformar eller andra artificiella konstruktioner till havs, enbart i avsiktligt kvittblivningssyfte.
Med dumpning avses enligt artikel 1.4 inte kvittblivning av avfall eller annat material som uppkommer i samband med eller till följd av normal drift av fartyg, luftfartyg, plattformar eller artificiella konstruktioner än avfall eller annat material som transporteras ombord på eller till fartyg, luftfartyg, plattformar eller artificiella konstruktioner för kvittblivning av sådant avfall eller annat material, som uppkommer till följd av behandling av sådant avfall eller sådant annat material ombord på sådana fartyg eller luftfartyg, plattformar eller artificiella konstruktioner.
Med dumpning avses enligt artikeln inte heller placering av material för andra ändamål än enbart kvittblivning eller övergivande i havet av materiel som utplacerats där i annat syfte än ren kvittblivning. Sådan materiel är exempelvis kablar, oljeledningar och utrustning för havsforskning.
Vidare omfattas enligt artikel 1.4 kvittblivning eller lagring av avfall eller annat material som omedelbart härrör från, eller har samband med, utforskning och utvinning och tillhörande behandling till havs av havsbottnens mineraltillgångar inte av bestämmelserna i protokollet.
Förorening definieras i protokollet på ett uttömmande sätt. Med förorening avses enligt artikel 1.10 direkt eller indirekt införande av avfall eller annat material i havet genom mänsklig verksamhet som leder till eller sannolikt leder till skadliga effekter såsom skada på levande resurser och marina ekosystem, fara för människors hälsa, hinder för verksamhet till havs, däribland fiske och annat välgrundat nyttjande av havet, försämring av havsvattnets nyttjandekvalitet och minskning av användningsmöjligheterna.
Definitionerna är förenliga med de definitioner som används i finsk lagstiftning.
Artikel 2.Mål. Enligt artikeln är syftet med protokollet att skydda och bevara den marina miljön. Avtalsparterna förbinder sig att var för sig och gemensamt skydda och bevara haven från alla källor till föroreningar och att på grundval av sina vetenskapliga, tekniska och ekonomiska förutsättningar vidta effektiva åtgärder för att förhindra, minska och där så är möjligt eliminera föroreningar som förorsakas av dumpning eller förbränning till havs av avfall eller annat material.
Artikel 3.Allmänna åligganden. I artikeln anges de allmänna principer som är förpliktigande för avtalsparterna. Enligt artikeln ska avtalsparterna vid genomförandet av protokollet tillämpa både försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar. Avtalsparterna ska dessutom tillse att de inte, vare sig direkt eller indirekt, överför skada eller skaderisk från en del av miljön till en annan eller omvandlar ett slags föroreningar till ett annat slags föroreningar. I artikeln konstateras vidare att ingen bestämmelse i protokollet ska tolkas så att den hindrar avtalsparterna från att var för sig eller gemensamt vidta striktare åtgärder i fråga om förebyggande, minskning och där så är möjligt eliminering av föroreningar.
Artikel 4.Dumpning av avfall eller annat material. Bestämmelserna i protokollet förutsätter att avtalsparterna i regel förbjuder all dumpning av avfall eller annat material. Ett undantag från denna huvudregel utgör avfall eller annat material som räknas upp i bilaga 1 till protokollet. Dumpning av avfall eller annat material som uppräknas i bilaga 1 kräver särskilt tillstånd, och utfärdandet av tillstånd och villkoren för tillstånd ska uppfylla föreskrifterna i bilaga 2. Avtalsparterna kan dock enligt artikeln även förbjuda dumpning av avfall eller annat material som avses i bilaga 1 inom sitt eget territorium.
I Finland är all dumpning från fartyg sedan länge förbjudet, med undantag av deponering av muddringsavfall. Bestämmelserna om tillstånd för deponering av muddringsavfall är förenliga med bestämmelserna i protokollet. Finlands gällande lagstiftning beskrivs närmare i avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen.
Protokollet förutsätter att avtalsparterna underrättar IMO om avfall och annat material enligt bilaga 1 som de förbjudit inom sitt territorium. Finland har för avsikt att underrätta organisationen om den lagstiftning som tillämpas i Finland i samband med översändandet av godkännandeinstrumentet.
Artikel 5.Förbränning till havs. Med stöd av artikeln ska avtalsparterna förbjuda förbränning av avfall eller annat material till havs. I Finland har man sedan länge i omfattande utsträckning förbjudit förbränning av avfall till havs på det sätt som beskrivs i avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen.
Artikel 6.Export av avfall eller annat material. I artikeln förbjuds export av avfall eller annat material till andra länder för dumpning eller förbränning till havs. I bestämmelsen gjordes ett undantag genom en ändring som 2009 gjordes i artikel 6 i protokollet genom vilken export av koldioxidströmmar tilläts i enlighet med bilaga 1 till protokollet, om de berörda staterna har ingått en överenskommelse om saken eller förbundit sig vid något annat arrangemang. Den ändring som gjordes 2009 har tills vidare inte trätt i kraft internationellt.
Dumpning av avfall från Finland i havet liksom även förbränning av avfall som kommer från, transiterats genom eller lastats i Finland är förbjudet i havsskyddslagen. Dessutom omfattas avfallsexport av de allmänna bestämmelserna i avfallslagen och förordningen om avfallstransport enligt vilka avfallstransport är tillåtet endast på vissa villkor. Export av avfall i dumpningssyfte uppfyller under inga omständigheter dessa villkor. Export av koldioxidströmmar är i Finland tillåtet genom lagen om avskiljning och lagring av koldioxid på det sätt som anges i avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen.
Artikel 7.Inre vatten. Enligt artikeln ska protokollet tillämpas på avtalsparternas inre vatten enbart i den utsträckning som särskilt föreskrivs i artikeln. Enligt artikeln ska varje avtalspart enligt eget gottfinnande antingen tillämpa bestämmelserna i protokollet eller vidta andra effektiva tillståndsregler för att kontrollera avsiktlig kvittblivning av avfall eller annat material i inre vatten, där sådan hantering, om den skedde till havs, skulle vara dumpning eller förbränning till havs.
Artikel 8.Undantag. Enligt artikeln ska bestämmelserna om dumpning och förbränning till havs av avfall eller annat material inte gälla när det är nödvändigt att rädda människoliv eller fartyg, luftfartyg, plattformar eller andra konstruktioner till havs i nödsituationer till följd av hårt väder, om dumpning förefaller vara det enda sättet att avvärja hotet och om all sannolikhet talar för att den skada förorsakad av sådan dumpning skulle bli mindre än den som annars skulle ske. Vidare får avtalsparterna enligt artikeln vid behov utfärda tillstånd för sådana exceptionella förfaranden.
I Finland ingår bestämmelser om undantagsfall i miljöskyddslagen för sjöfarten på det sätt som beskrivs i avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen.
Artikel 9.Utfärdande av tillstånd samt rapportering. I artikeln förpliktigas avtalsparterna att utse en myndighet med uppgift att utfärda tillstånd i enlighet med protokollet, registrera det avfall eller annat material för vilket dumpningstillstånd getts, dess egenskap och kvantitet, och individuellt eller i samarbete med andra parter och behöriga internationella organisationer övervaka havens tillstånd för de ändamål som avses i protokollet. I artikeln preciseras vidare när utfärdandet av tillstånd hör till de olika avtalsparterna och vilka förfaranden som ska iakttas vid utfärdandet av tillstånd.
I Finland ingår bestämmelser om uppgifter för tillståndsmyndigheterna i vattenlagen och havsskyddslagen på det sätt som anges i avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen. Tillståndsuppgifterna är uppdelade mellan Finlands miljöcentral och regionalförvaltningsmyndigheterna. Finlands miljöcentral är redan sedan tidigare Finlands kontaktmyndighet till IMO enligt konventionen och svarar för sammanställningen och rapporteringen av uppföljningsuppgifter om deponering av muddermassor. I myndighetsuppgifterna behöver inte göras några ändringar med anledning av godkännandet av dumpningsprotokollet. Avsikten är dock att i förordningen om sättande i kraft av protokollet ta in en informativ bestämmelse där de behöriga myndigheterna enligt artikel 9 konstateras.
Artikel 10.Tillämpning och ikraftträdande. I artikeln anges de aktörer på vilka protokollet ska tillämpas. Enligt artikeln ska protokollet tillämpas på alla fartyg och luftfartyg som är registrerade i en stats territorium eller för dess flagga, på fartyg och luftfartyg som på en stats territorium eller territorialvatten tar ombord avfall eller annat material som ska dumpas eller förbrännas till havs samt på fartyg, luftfartyg, plattformar eller andra artificiella konstruktioner till havs vilka kan antas utföra dumpning eller förbränning till havs på områden inom vilka det är tillåtet att utöva jurisdiktion i enlighet med internationell lag.
Protokollet äger inte tillämpning på de fartyg och luftfartyg som är berättigade till statsimmunitet enligt internationell lag, om inte staten särskilt meddelar att den tillämpar protokollet även på dessa fartyg.
Artikel 11.Efterlevnad. Artikeln innehåller bestämmelser om sådana förfaranden och åtgärder som krävs för att bedöma och främja efterlevnaden av protokollet.
Artikel 12.Regionalt samarbete. Enligt artikeln ska avtalsparterna eftersträva att med hänsyn tagen till särskilda regionala förhållanden förbättra regional samverkan i frågor som faller inom ramen för protokollets tillämpningsområde.
Artikel 13.Teknisk samverkan och assistans. I artikeln ingår bestämmelser om teknisk samverkan och assistans som avtalsparterna och IMO erbjuder sådana stater som behöver det i samband med sådant förebyggande och minskande av förorening som avses i protokollet.
Artikel 14.Vetenskaplig och teknisk forskning. Artikeln innehåller bestämmelser om hur avtalsparterna ska främja och underlätta vetenskaplig och teknisk forskning inom ramen för protokollet.
Artikel 15.Ansvar och skyldigheter. Enligt artikeln ska avtalsparterna utveckla tillvägagångssätt för att fastställa staternas folkrättsliga ansvar i fråga om dumpning eller förbränning till havs av avfall eller annat material.
Artikel 16.Tvistlösning. Enligt artikeln ska tvister om protokollets tolkning eller tillämpning i första hand lösas genom förhandling, medling eller förlikning eller andra metoder, men om ingen lösning har kunnat uppnås på detta sätt ska tvisten slitas med hjälp av skiljeförfarandet enligt bilaga 3.
Artikel 17.Internationell samverkan. Artikeln förpliktigar avtalsparterna att inom behöriga internationella organ främja syftet med detta protokoll.
Artikel 18.Partsmöten. I artikeln ingår bestämmelser om avtalsparternas möten.
Artikel 19.Organisationens åligganden. I artikeln ingår bestämmelser om IMO:s åligganden inom ramen för protokollet.
Artiklarna 20‒21. Artiklarna innehåller sedvanliga bestämmelser om bilagorna till protokollet, ändring av protokollet samt ändring av bilagorna till protokollet.
Artikel 23.Förhållande mellan protokollet och konventionen. Protokollet ersätter konventionen för de avtalsparter som är anslutna till protokollet och som också är anslutna till konventionen. Således upphör konventionen att gälla även för Finlands del efter att Finland har godkänt protokollet. I samband med denna regeringsproposition säger Finland upp den tidigare konventionen.
Artiklarna 24‒29. Artiklarna innehåller sedvanliga bestämmelser om undertecknande, ratificering, godtagande, godkännande och anslutning, ikraftträdande, övergångsperiod, frånträdande, depositarie och giltiga texter.
Bilaga 1. Avfall och annat material som kan komma ifråga för dumpning. I bilagan anges de typer av avfall eller annat material som med stöd av protokollet kan komma ifråga för dumpning. Som sådant material räknas uppmuddrat material, avloppsslam, fiskavfall eller material som härrör från industriell fiskberedning, fartyg och plattformar eller andra artificiella konstruktioner till havs, inert, oorganiskt geologiskt material, organiskt material av naturligt ursprung, skrymmande föremål, varmed främst avses järn, stål, betong och liknande oskadliga material, med vilka problemet är deras fysiska omfång samt koldioxidströmmar som uppstår vid avskiljning av koldioxid för lagringsändamål.
I bilagan ingår vidare bestämmelser om ämnen som ska avlägsnas ur avfall och annat material, om radioaktiva ämnen och om beräkning av koldioxidströmmar.
Bestämmelserna i dumpningsprotokollet är minimibestämmelser, och de nationella restriktionerna kan vara striktare än vad som föreskrivs i protokollet. I Finland är endast deponering av muddringsavfall tillåtet på det sätt som beskrivs i avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen. Protokollet förutsätter att avtalsparterna underrättar IMO om avfall eller annat material enligt bilaga 1 som de förbjudit inom sitt territorium. Finland har för avsikt att underrätta organisationen om den lagstiftning som tillämpas i Finland i samband med översändandet av godkännandeinstrumentet för protokollet.
Bilaga 2. Bedömning av avfall eller annat material som kan komma ifråga för dumpning. I bilagan ingår bestämmelser om hur avtalsparterna ständigt ska sträva efter att minska behovet av dumpning och hur de ska förebygga avfall. I bilagan ingår vidare bestämmelser om alternativa former för avfallshantering, detaljerade beskrivningar av avfall och avfallets egenskaper, nationella åtgärdslistor för kartläggning av avfall, val av dumpningsplats, bedömning av möjliga effekter, övervakning och villkor för tillstånd.
Bilaga 3. Skiljedomförfarande. I bilagan finns bestämmelser om det skiljeförfarande som ska tillämpas på tvister mellan avtalsparterna om tvisterna inte kan lösas i enlighet med det förfarande som beskrivs i artikel 16 i protokollet.
2009 års ändringar: ändring av artikel 6. År 2009 gjordes en ändring i protokollet genom vilken export av koldioxidströmmar för placering utomlands tilläts i enlighet med bilaga 1 till protokollet förutsatt att staterna ingått en överenskommelse om saken eller förbundit sig vid något annat arrangemang. Ändringen är tills vidare inte i kraft internationellt. I Finland är export av koldioxidströmmar till andra länder i Europeiska unionen tillåten i enlighet med vad som beskrivs i avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen.
2013 års ändringar: ändring av artikel 1, ny artikel 6bis samt nya bilagor 4 och 5. I 2013 års protokoll gjordes ändringar vars syfte är att reglera så kallad klimatmanipulering i havet (Marine Geoengineering). Enligt ett tillägg till definitionerna i protokollet avses med klimatmanipulering i havet avsiktliga ingrepp i den marina miljön i syfte att manipulera naturliga processer, bland annat för att motverka klimatförändringen som är orsakad av människan och/eller dess effekter, och där det finns risk för skadevållande effekter, särskilt när dessa effekter kan vara utbredda, långvariga eller svåra.
Till protokollet fogades dessutom en ny artikel 6bis, enligt vilken parterna i princip inte får tillåta klimatmanipulering i havet. Klimatmanipulering i havet kan dock enligt parternas övervägande tillåtas, om tillstånd för verksamheten eller en del av verksamheten kan fås med stöd av förteckningen i den nya bilaga 4 som fogats till protokollet. I detta fall ska parterna försäkra sig om att beviljandet av tillstånd och tillståndsvillkoren följer bedömningsramen i den nya bilaga 5 som fogats till protokollet. Tills vidare är havsgödning enligt bilaga 4 den enda typ av klimatmanipulering för vilken tillstånd kan övervägas.
I Finland förbjuder havsskyddslagen och miljöskyddslagen i princip all verksamhet som kan orsaka havsföroreningar. Havsgödning är således i princip för närvarande förbjuden i Finland. Den ändrade artikel 6bis i dumpningsprotokollet förutsätter inte att parterna i fortsättningen tillåter manipuleringsaktiviteterna i bilaga 4, den gör endast det möjligt för parterna att tillåta sådana aktiviteter enligt egen prövning. I Finland är det under inga villkor ändamålsenligt att tillåta åtgärder som orsakar havsgödning.
4
Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning
4.1
Behovet av riksdagens samtycke
I 95 § i grundlagen förutsätts att bestämmelser i internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft nationellt genom en särskild ikraftträdandelag. Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen krävs riksdagens godkännande för fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ska en bestämmelse anses höra till området för lagstiftningen om den gäller utövande eller begränsning av någon grundläggande fri- eller rättighet som är skyddad i grundlagen, om den i övrigt gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, om den sak som bestämmelsen gäller är sådan att om den ska enligt grundlagen föreskrivas i lag eller om det finns lagbestämmelser om den sak som bestämmelsen gäller eller om det enligt rådande uppfattning i Finland ska lagstiftas om saken. Enligt grundlagsutskottet hör en bestämmelse i en internationell förpliktelse på dessa grunder till området för lagstiftningen oberoende av om den står i strid eller harmonierar med en bestämmelse som utfärdats genom lag i Finland (se t.ex. GrUU 11/2000 rd, GrUU 12/2000 rd och GrUU 45/2000 rd).
Godkännandet av dumpningsprotokollet förutsätter inga materiella ändringar i de gällande lagarna. Protokollet innehåller dock bestämmelser som hör till området för lagstiftningen och vars godkännande därmed kräver riksdagens samtycke.
I artikel 1 i dumpningsprotokollet ges definitioner för protokollet. Grundlagsutskottet har i sin tolkningspraxis ansett att om de begrepp som anges i en internationell skyldighet gäller saker som hör till området för lagstiftningen påverkar definitionerna indirekt innehållet i och tillämpningen av de materiella bestämmelser som hör till området för lagstiftningen och hör därför också till området för lagstiftningen (GrUU 6/2001 rd och GrUU 24/2001 rd). Bland definitionerna i dumpningsprotokollet har begreppen dumpning av avfall, förbränning till havs, fartyg och luftfartyg, avfall eller annat material, tillstånd och förorening beröringspunkter med den gällande lagstiftningen i Finland och hör därmed också till området för lagstiftningen.
I artikel 4 och bilaga 1 till protokollet föreskrivs om dumpning av avfall och annat material. I Finland föreskrivs om dumpning av avfall och annat material i havet i 18 § i miljöskyddslagen och i 7 § i havsskyddslagen. Följaktligen hör bestämmelserna i fråga till området för lagstiftningen.
Enligt artikel 4.1 ska avtalsparterna förbjuda dumpning av avfall eller annat material med undantag av de som är angivna i bilaga I. Enligt artikel 4.2 kan en avtalspart dock förbjuda dumpning av ett material som avses i bilaga I. Denna part ska underrätta IMO om sådana åtgärder. I Finland är endast deponering av muddringsavfall tillåtet med stöd av nationella bestämmelser. Finland måste således i samband med deponeringen av godkännandeinstrumentet underrätta IMO om avfall eller annat material som med stöd av protokollet kan komma ifråga för dumpning och som är förbjudet i Finland. En sådan anmälan förutsätter riksdagens godkännande.
I artikel 5 i protokollet föreskrivs om förbränning till havs, vilket nationellt regleras i 8 § i havsskyddslagen och i 18 § i avfallslagen. Följaktligen hör bestämmelserna i fråga till området för lagstiftningen.
I artikel 6 finns bestämmelser om export av avfall eller annat material, vilket nationellt regleras i avfallslagen, havsskyddslagen och lagen om avskiljning och lagring av koldioxid. Bestämmelserna i avfallslagen bygger på EU:s avfallstransportförordning och behörigheten i bestämmelserna om avfallstransport har således delvis övergått på Europeiska unionen. När det gäller bestämmelserna om export av koldioxid är det fortfarande delvis medlemsländerna som har behörighet, liksom anges i samband med avsnittet om 2009 års ändring. Bestämmelserna hör således till området för lagstiftningen och omfattas delvis av den nationella behörigheten.
I artikel 8 i protokollet finns det bestämmelser om undantag från förbudet mot dumpning och förbränning av avfall. Bestämmelser om undantagsfall för sjöfarten finns i Finland i 2 kap. 2 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 2 § i miljöskyddslagen för sjöfarten. I artikel 9 i protokollet finns åter bestämmelser om tillståndsmyndighet. I Finland har tillämpliga bestämmelser om tillståndsmyndigheter utfärdats i vattenlagen och havsskyddslagen. Följaktligen hör bestämmelserna i fråga till området för lagstiftningen.
I artikel 10 i protokollet föreskrivs om protokollets materiella tillämpningsområde, som indirekt bestämmer innehållet i de avtalsskyldigheter som hör till området för lagstiftningen. Enligt grundlagsutskottets ståndpunkt (GrUU 48/2004 rd) hör förpliktelser med sådant innehåll till området för lagstiftningen.
I artikel 16 och bilaga 3 till protokollet finns dessutom bestämmelser om ett bindande skiljeförfarande vars beslut är slutgiltigt för avtalsparterna. Eftersom dumpningsprotokollet innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, kan det vid tvistlösning på ett sätt som är bindande för Finland fastställas hur en viss avtalsbestämmelse som hör till området för lagstiftningen ska tolkas. Klausulen om tvistlösning anses då enligt grundlagsutskottets rådande tolkningspraxis också i sig höra till området för lagstiftningen (GrUU 31/2001 rd).
Genom den ändring i protokollet som gjordes 2009 tilläts export av koldioxidströmmar till andra länder för lagringsändamål. Genom ändringen utfärdades också bestämmelser om avtal och arrangemang som gäller export. I Finland tillåter 4 § i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid export av koldioxid till andra medlemsstater i Europeiska unionen. Genom lagen genomförs koldioxidlagringsdirektivet som innehåller bestämmelser om avskiljning och transport av koldioxid till lagringsplatsen i rörledningar som byggts för ändamålet. Behörigheten för export av koldioxid har med andra ord till denna del överförts på Europeiska unionen.
Direktivet innehåller dock inga bestämmelser om transport av koldioxid på fartyg eller med andra transportmedel och Europeiska unionen har inte heller utfärdat någon annan lämplig lagstiftning för ändamålet. När det gäller fartygstransporter av koldioxid ska iakttas IMO:s s.k. IGC-kod för gastankfartyg (”The International Code for the Construction and Equipment of Ships Carrying Liquefied Gases in Bulk”), som i Finland har satts i kraft genom statsrådets förordning om sättande i kraft av ändringar i kapitel II-1 och II-2 i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, ändringar i vissa koder som anknyter till konventionen samt ändringar i vissa koder som anknyter till 1978 års protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (1528/2015). Fartygstransporter av koldioxid omfattas således av nationell behörighet och hör till området för lagstiftningen.
Genom 2013 års ändringar i protokollet regleras klimatmanipulering i havet. Utgångspunkten för ändringarna är att det med undantag för vissa särskilt specificerade åtgärder som ska bedömas från fall till fall är förbjudet att klimatmanipulera havet. Ändringarna inbegrep också ett flertal tekniska bestämmelser om hur material som kan komma ifråga för deponering i havet i forskningssyfte och deras verkningar ska bedömas, hur risker i verksamheten ska kontrolleras och hurdan uppföljning verksamheten kräver. Klimatmanipulering i havet är i princip förbjudet i Finland med stöd av de allmänna förbuden mot havsförorening i miljöskyddslagen och havsskyddslagen. De delar av 2013 års ändringar som innehåller bestämmelser om deponering av material i havet hör således till området för lagstiftningen.
Eftersom ovan nämnda bestämmelser hör till området för lagstiftningen förutsätter godkännandet av dumpningsprotokollet och ändringarna i det riksdagens samtycke. Även en anmälan enligt artikel 4.2 i dumpningsprotokollet förutsätter riksdagens godkännande.
Riksdagen ska enligt 94 § 1 mom. i grundlagen också godkänna uppsägning av en internationell förpliktelse som avses i samma moment. Dumpningsprotokollet ersätter 1972 års konvention om förhindrande av havsföroreningar genom dumpning av avfall och andra ämnen. Eftersom nämnda konvention innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, ska den nya skyldighet som upphäver konventionen också till denna del anses höra till riksdagens behörighet. (GrUU 18/2002 rd och GrUU 11/2003 rd).
4.2
Behandlingsordning
Dumpningsprotokollet och ändringarna i det innehåller inga sådana bestämmelser som gäller grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. i grundlagen. Ikraftsättande av bestämmelserna förutsätter således inte en s.k. inskränkt grundlagsordning. Eftersom bestämmelserna inte heller annars står i strid med grundlagen, kan de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i dumpningsprotokollet och i ändringarna i det liksom även förslaget till lag om ändring av lagen om Finlands ekonomiska zon enligt regeringens uppfattning behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås att
riksdagen ska godkänna det i London den 7 november 1996 upprättade 1996 års protokoll till 1972 års konvention om förhindrandet av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall och annat material (FördrS 33 och 34/1979) samt de ändringar som i London den 30 oktober 2009 och den 18 oktober 2013 gjorts i protokollet till den del de hör till Finlands behörighet,
och att riksdagen godkänner en anmälan enligt artikel 4.2 i protokollet.