1.1  Bakgrund

Enligt skrivningen om stärkande av den nationella säkerheten och samhällets kristålighet i fokusområdet En trygg och kristålig rättsstat i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering, Ett starkt och engagerat Finland , ska tillräckliga resurser, materiel och teknologi säkerställas för Gränsbevakningsväsendet. Dessutom uppdateras lagstiftningen, inklusive befogenheterna, så att den motsvarar behoven för gränssäkerheten. Avsikten är att regeringen säkerställer att myndigheterna har tillräckliga befogenheter och resurser för att avvärja hot och leda kriser enligt den nationella riskbedömningen. Ytterligare är avsikten att inom alla förvaltningsområden genomföra en helhetsöversyn av den lagstiftning som gäller störningar och krissituationer. Arbetet med att uppdatera sektorslagstiftningen genomförs samtidigt som beredskapslagstiftningen revideras, det vill säga senast hösten 2025. Ytterligare säkerställer regeringen att myndigheterna har tillräckliga resurser för att bekämpa hybridpåverkan. Regeringen har beredskap att vid behov utöva alla lagstiftningsbefogenheter i situationer som allvarligt äventyrar gränssäkerheten.  

Inrikesministeriet gjorde den 31 januari 2024 en framställning till försvarsministeriet där inrikesministeriets gränsbevakningsavdelning föreslår en ändring av 48 § i värnpliktslagen (1438/2007) så att reservens repetitionsövningar kan möjliggöra en flexibel höjning av beredskapen även på basis av upprätthållandet av gränssäkerheten. 

I inrikesministeriets framställning konstateras att det för att gränssäkerheten enligt 2 § 6 punkten i gränsbevakningslagen (578/2005) ska kunna upprätthållas har uppkommit ett behov av att få de reservister som placerats i gränstrupperna flexiblare till tjänstgöring också i situationer där gränssäkerheten allvarligt äventyras. Enligt inrikesministeriets gränsbevakningsavdelning är det för tryggande av gränssäkerheten viktigt att genom ett påskyndat förfarande enligt 32 § 3 mom. i värnpliktslagen även med gränssäkerheten som grund kunna förordna värnpliktiga till repetitionsövningar. 

1.2  Beredning

Beredningen av propositionen har inletts som tjänsteuppdrag. Beredningen har fortsatt i en arbetsgrupp som försvarsministeriet tillsatte den 2 maj 2024 med uppgiften att utreda behoven av ändringar i värnpliktslagen rörande anordnande av repetitionsövningar för upprätthållande av gränssäkerheten och att bereda ett förslag till de lagstiftningsändringar som behövs. Arbetsgruppen bestod av representanter för försvarsministeriet, inrikesministeriet och Huvudstaben. Utkastet till regeringsproposition var ute på remiss den 15–26 maj 2024. Det svenskspråkiga propositionsutkastet lades ut på remiss den 20 maj 2024, efter att översättningen färdigställts, och en lika lång remisstid reserverades för det. 

På grund av det ändrade säkerhetsläget vid den östra gränsen och hur brådskande frågan är var remissbehandlingen kortare än normalt. Även om det är fråga om ett principiellt viktigt ärende är det med tanke på skyddandet av den nationella säkerheten nödvändigt att propositionen lämnas som brådskande så att riksdagen hinner behandla den under vårsessionen 2024. Propositionen är också begränsad till sin omfattning. En motsvarande reglering av flexibel höjning av beredskapen har varit i kraft rörande Försvarsmakten sedan 2016. 

Remissbehandlingen genomfördes via tjänsten utlåtande.fi. Yttrandena om utkastet till regeringens proposition finns offentligt tillgängliga i utlåtandetjänsten på adressen https://www.lausuntopalvelu.fi/FI/Proposal/Participation?proposalId=36815a04-0754-4dfd-be88-e8b2a5e6632a&proposalLanguage=da4408c3-39e4-4f5a-84db-84481bafc744. Dessutom finns yttrandena om utkastet och det övriga beredningsunderlaget för projektet tillgängliga på statsrådets webbplats med identifieringskoden PLM005:00/2024. 

2.1  Förändringar i säkerhetsläget och diversifierade hot

Finlands säkerhetspolitiska omgivning har förändrats snabbt under de senaste åren. Dess förutsägbarhet har försämrats bland annat på grund av de globala spänningarna. Finlands och hela Europas säkerhets- och verksamhetsmiljö har förändrats radikalt och långvarigt sedan Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022. Enligt den nationella riskbedömningen 2023 (Inrikesministeriets publikationer 2023:4) är säkerhetsläget i Europa och Finland allvarligare och svårare att förutse än någonsin förut efter kalla kriget. 

Vid sidan av de vanliga militära hoten har det uppstått ett hot om hybridpåverkan och bredspektrig påverkan. Med hybridpåverkan hänvisas till planmässig verksamhet där en stat eller en icke-statlig aktör kan dra nytta av icke-militära metoder på ett omfattande sätt i syfte att försöka påverka en stats svagheter och nå sina egna mål. Målet är att utsätta den som är föremål för åtgärderna för tryck, skada, osäkerhet och instabilitet samt att lamslå myndigheternas funktionsförmåga. Olika metoder kan användas samtidigt eller så att de följer på varandra. Bredspektrig påverkan påminner i hög grad om hybridpåverkan, men i den ingår dessutom öppen militär användning av maktmedel mellan parterna. 

Hybridpåverkan kan omfatta till exempel informationspåverkan, instrumentalisering av invandring för politiska ändamål, riktade trakasserier mot myndigheter eller cyberoperationer. Instrumentalisering av inresa innebär att en främmande stat börjar åstadkomma och styra strömmar av invandrare som påtryckningsmedel mot andra stater och därigenom kränker deras suveränitet. Enligt den nationella riskbedömningen är det i synnerhet säkerhetsfrågorna som märks vid Finlands gränser, och instrumentaliserad invandring kan bli ett faktum vid Finlands östgräns i form av påtryckning där migranter utnyttjas för att driva Rysslands politiska syften. Det centrala är förberedelse och omedelbar reaktionsberedskap. I Statsrådets redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön (Statsrådets publikationer 2022:19) konstateras det att omvärlden för gränssäkerheten håller på att förändras avsevärt och att Finland upprätthåller en hög beredskap för hantering av massinvandring, med tyngdpunkten på östgränsen. Finlands östra gräns är en av Schengenområdets och Europeiska unionens yttre gränser och i och med anslutningen till Nordatlantiska fördragsorganisationen, alltså Nato, också en av Natoområdets gränser. 

2.2  Repetitionsövning

Värnpliktslagen innehåller grundläggande bestämmelser om bland annat beväringstjänst, repetitionsövningar, extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering. Bestämmelser om fullgörande av värnplikt vid gränsbevakningsväsendet finns i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005) och i gränsbevakningslagen. 

Enligt 2 § i värnpliktslagen är varje manlig finsk medborgare värnpliktig från ingången av det år när han fyller 18 år till utgången av det år när han fyller 60 år, om inte något annat bestäms. Fullgörandet av värnplikten omfattar beväringstjänst, repetitionsövning, extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering samt deltagande i uppbåd och besiktning av tjänstedugligheten. De värnpliktiga tjänstgör eller hör till reserven eller den ersättande reserven. 

Bestämmelser om syftet med repetitionsövningar finns i 48 § i värnpliktslagen. Genom reservens repetitionsövningar upprätthålls den militära kunskap och förmåga som inhämtats under beväringstjänsten samt ges utbildning för mera krävande uppgifter, görs de värnpliktiga förtrogna med de förändringar som utvecklingen inom det militära försvaret för med sig, övas trupphelheterna i den sammansättning som är planerad för dem och möjliggörs en flexibel höjning av den militära beredskapen. 

I 32 § i värnpliktslagen föreskrivs det om förordnande till repetitionsövning. Till repetitionsövning kan förordnas en värnpliktig som hör till reserven. Förordnandet att delta i en repetitionsövning sänds till den värnpliktige minst tre månader innan övningen börjar. Med den värnpliktiges medgivande kan avvikelse från den föreskrivna tiden göras. När ett tvingande behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning förutsätter det, kan värnpliktiga som hör till reserven förordnas till en repetitionsövning som avses i 48 § 4 punkten med avvikelse från den tidsfrist som föreskrivs i 2 mom.  

Med stöd av 32 § 3 mom. i värnpliktslagen kan myndiga och friska personer, det vill säga personer under 60 år som fullgjort beväringstjänst eller frivillig militärtjänst för kvinnor, om tvingande behov i Finlands säkerhetspolitiska omgivning förutsätter det, vid behov även omedelbart och oberoende av maximigränsen för övningsdagar i värnpliktslagen, förordnas till en repetitionsövning som avses i 48 § 4 punkten i värnpliktslagen och som möjliggör en flexibel höjning av den militära beredskapen. Med hänsyn till hur brådskande övningen är reserveras i praktiken för den värnpliktige också vid en repetitionsövning som ordnas omedelbart en skälig tid för ordnande av personliga angelägenheter, för ansökan om eventuell befrielse och för ankomst till den plats där truppen enligt förordnandet ska grundas. Även i brådskande situationer tar det således några dygn från det att ordern getts att samla ihop trupperna rätt utrustade på den förordnade platsen.  

Som ett tvingande behov har i regeringens proposition om 32 § 3 mom. (RP 44/2016 rd) ansetts till exempel en hotande situation av militär natur inom Finlands närområde, i vilken man måste kunna reagera tillräckligt snabbt. 

En repetitionsövning som gäller höjning av den militära beredskapen kan förordnas för högst 30 dagar åt gången, varefter behovet av förordnandet i fråga om den värnpliktige bör omprövas. En repetitionsövning kan vid behov förlängas alltid 30 dagar åt gången, men beslutet ska återkallas så snart situationen tillåter att övningen avslutas. Förordnandet om repetitionsövning utfärdas särskilt för varje värnpliktig. En reservist har rätt att ansöka om befrielse från repetitionsövningen på förhand eller under övningen av de nödvändiga skäl som anges i 34 § värnpliktslagen. Vid prövningen av förordnandenas längd och eventuella förlängningar ska särskild hänsyn tas till den värnpliktiges betydelse med tanke på syftet med övningen samt övningens inverkan på hens familjeförhållanden och ekonomiska förhållanden.  

Beslutet om en repetitionsövning för höjning av den militära beredskapen fattas av republikens president på föredragning av kommendören för Försvarsmakten i ett sådant beslutsförfarande som avses i 32 § 2 mom. i lagen om försvarsmakten på så sätt att försvarsministern ska vara närvarande och uttala sin uppfattning om saken. Dessutom kan statsministern vara närvarande och uttala sin uppfattning om saken. Republikens presidents beslut och de förordnanden som meddelats med stöd av det ska återkallas när den situation som ledde till repetitionsövningen tillåter det. Bestämmelser om överföring av ett militärt kommandomål för att avgöras av presidenten i statsrådet finns i 32 § 3 mom. i lagen om försvarsmakten. 

En repetitionsövning som gäller flexibel höjning av den militära beredskapen förutsätter enligt regeringens proposition (RP 44/2016 rd) att det finns ett militärt hot. Vid höjning av beredskapen är det frågan om åtgärder för att reglera Försvarsmaktens beredskap, vilka sammanhänger med hotet om ett militärt angrepp och vilka inleds i enlighet med beslut av statsledningen och order av kommendören för Försvarsmakten (RP 44/2016 rd, s. 7). Enligt regeringens proposition är syftet med flexibiliteten i förfarandet för att höja beredskapen att på ett effektivare sätt förbereda förebyggande åtgärder innan nivån på det militära hotet stiger till en nivå som kräver extra tjänstgöring.  

Försvarsutskottet ansåg i sitt betänkande (FsUB 2/2016 rd) om regeringens proposition (RP 44/2016 rd) att upprätthållandet av en förebyggande kapacitet måste kvarstå som en prioritering inom försvaret också i framtiden. Det kräver enligt utskottet att försvaret har reell kapacitet för sitt uppdrag. Försvarsmakten måste ha resurser att svara på både konventionella militära hot och mer utvidgade hot. Utskottet underströk att Försvarsmaktens prestationsförmåga och dess trovärdighet grundar sig på förmågan att i kris- och hotsituationer reglera försvarsberedskapen på ett flexibelt sätt enligt vad situationen kräver. Utskottet ansåg det vara välkommet att möjligheten att höja beredskapen genom snabbt ordnade repetitionsövningar inte begränsas till traditionella militära hot.  

Samtidigt konstaterade utskottet i sitt yttrande att en höjning av beredskapen handlar om åtgärder för att reglera Försvarsmaktens beredskap i samband med ett militärt hot och att en höjning av beredskapen är en betydligt allvarligare åtgärd än en effektivisering av Försvarsmaktens interna beredskap och förutsätter därför enligt lagstiftningen att ett militärt hot identifierats (FsUB 2/2016 rd, s. 3–4). 

I 79 i § värnpliktslagen föreskrivs om reservisters tjänstgöring vid storolyckor och i andra allvarliga situationer. I paragrafen föreskrivs det om möjligheten att förordna värnpliktiga som hör till reserven för en kort tid, dock högst 14 dagar, till sådana sjukvårds-, pionjär-, signal-, transport- och skyddsuppgifter samt andra motsvarande uppgifter i enlighet med den specialutbildning de har fått vid försvarsmakten som inte inbegriper användning av militära maktmedel. Det är för närvarande möjligt att tillämpa paragrafen bland annat i undantagsförhållanden som grundar sig på en storolycka som avses i 3 § 4 punkten i beredskapslagen (1152/2011) och på en pandemi som avses i 5 punkten. Dessutom kan reservister med stöd av paragrafen förordnas till tjänstgöring också under undantagsförhållanden som avses i 3 § 6 punkten i beredskapslagen. Enligt 3 § 6 punkten i beredskapslagen betraktas som undantagsförhållanden andra hot, annan verksamhet eller andra händelser mot det allmännas beslutsförmåga, mot samhällets kritiska infrastrukturs funktion, mot gränssäkerheten eller mot den allmänna ordningen och säkerheten, eller de sammantagna konsekvenserna av sådana, som synnerligen allvarligt och väsentligt äventyrar den nationella säkerheten, samhällets funktionsförmåga eller befolkningens livsbetingelser. I de situationer med hybridhot som avses i denna punkt kan enligt regeringens proposition om paragrafen sådana situationer med hybridhot som avses i 3 § 6 punkten i beredskapslagen vara förenade med exempelvis omfattande störningar i informations- och kommunikationssystemen, omfattande informationspåverkan, andra hot mot kritisk infrastruktur eller mycket omfattande massinvandring. (RP 63/2022 rd, s. 57). I fråga om tjänstgöring som avses i 79 § i värnpliktslagen förutsätter förfarandet för förordnande till tjänstgöring att undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen konstateras. 

2.3  Gränsbevakningsväsendets uppgifter och Försvarsmaktens handräckning till Gränsbevakningsväsendet

I enlighet med 3 § i gränsbevakningslagen ska Gränsbevakningsväsendet upprätthålla gränssäkerheten. Gränsbevakningsväsendet samarbetar med andra myndigheter samt med organisationer och invånare för att upprätthålla gränssäkerheten. Gränsbevakningsväsendet ansvarar för samarbetet med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och sköter det internationella samarbete som Gränsbevakningsväsendets uppgifter omfattar. I samarbete med andra myndigheter utför Gränsbevakningsväsendet tillsynsuppgifter som föreskrivits särskilt samt vidtar åtgärder för förebyggande, avslöjande och utredning av brott samt förande av brott till åtalsprövning. Gränsbevakningsväsendet utför polis- och tulluppgifter, efterspanings- och räddningsuppgifter och prehospital akutsjukvård samt deltar i det militära försvaret. Bestämmelser om gränsbevakningsväsendets uppgifter inom området för sjöräddningstjänsten finns i sjöräddningslagen (1145/2001). 

Gränsbevakningsväsendet är en viktig del av det finska försvarssystemet. Det militära försvarets uppgifter har sedan självständighetens början varit en väsentlig del av Gränsbevakningsväsendets uppgifter. Under krigen förenades gränstrupperna med Försvarsmakten och efter krigen återinfördes gränsbevakningen till inrikesministeriet. När försvarsberedskapen kräver det kan gränstrupperna eller delar av dem genom förordning av republikens president anslutas till Försvarsmakten. Gränsbevakningsväsendets interna organisation är militärisk.  

Enligt 2 § 1 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning avses med gränstrupper tjänstemän vid Gränsbevakningsväsendet och personer som med stöd av värnpliktslagen har förordnats att tjänstgöra vid Gränsbevakningsväsendet eller som fullgör frivillig militärtjänst vid Gränsbevakningsväsendet, och som vid effektiviserande av rikets försvar kan anslutas till Försvarsmakten. 

Gränsbevakningsväsendet övervakar och tryggar Finlands territoriella integritet (territorialövervakning) i samband med sina kärnuppgifter vid riksgränsen och där dess verksamhet annars inriktas. Gränsbevakningsväsendet har omedelbar och god beredskap att trygga den territoriella integriteten och försvara riket. 

Enligt 25 § i gränsbevakningslagen deltar Gränsbevakningsväsendet i rikets försvar och ger i detta syfte sin personal och de värnpliktiga som förordnats till Gränsbevakningsväsendet samt de kvinnor som antagits för att fullgöra frivillig militärtjänst militärutbildning samt upprätthåller och utvecklar försvarsberedskapen i samarbete med Försvarsmakten.  

Gränsbevakningsväsendet deltar i den operativa planeringen samt i beredningen av inrättandet av gränstrupper och verkställigheten av uppgifter. Gränsbevakningsväsendet reglerar på ett flexibelt sätt beredskapen för upprätthållandet av försvars- och gränssäkerheten utgående från en fortlöpande och aktuell lägesbild utifrån hot- och riskbedömningar. Gränstruppernas styrka är något över 10 000 personer, av vilka Gränsbevakningsväsendets personal utgör omkring en fjärdedel. Gränsbevakningsväsendets beväringsenheter används vid behov i Gränsbevakningsväsendets olika uppgifter med beaktande av beväringarnas utbildningsnivå och beredskap. 

Bestämmelser om fullgörande av värnplikt vid gränsbevakningsväsendet enligt 3 § i värnpliktslagen finns i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning och i gränsbevakningslagen. Med stöd av 30 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning kan värnpliktiga och personer som antagits till sådan militärtjänst som avses i lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995) förordnas att få utbildning vid gränsbevakningsväsendet. I fråga om tjänstgöringen vid Gränsbevakningsväsendet följs i tillämpliga delar vad som föreskrivs om tjänstgöring vid Försvarsmakten. Värnpliktiga samt kvinnor som antagits till frivillig militärtjänst kan vid behov användas som stöd för Gränsbevakningsväsendets verksamhet. Bestämmelser om Gränsbevakningsväsendets deltagande i den frivilliga försvarsutbildningen och i annan frivilligverksamhet finns i lagen om frivilligt försvar (556/2007).  

Försvarsmakten kan ge Gränsbevakningsväsendet handräckning på det sätt som föreskrivs i 79 § i gränsbevakningslagen. Enligt 1 mom. har Gränsbevakningsväsendet rätt att få handräckning av Försvarsmakten i form av sådan utrustning, personal och särskild sakkunskap som behövs för uppdrag som har samband med upprätthållande av gränssäkerheten i hemlandet samt uppdrag som Gränsbevakningsväsendet ska sköta enligt lagen om sjöfartsskydd, om handräckningen kan ske utan att den äventyrar utförandet av andra uppgifter som enligt lag ska skötas av försvarsmakten. 

Bestämmelserna om Försvarsmaktens handräckning till Gränsbevakningsväsendet kompletterades genom lagen om ändring av gränsbevakningslagen (9/2019). Då frångick man en detaljerad förteckning över handräckningsuppdrag. Dessa handräckningssituationer beskrivs för närvarande mera allmänt så att regleringen omfattar alla centrala störningssituationer som hör till Gränsbevakningsväsendets verksamhetsområde. Genom samma ändring ändrades bestämmelserna om användningen av maktmedel så att den som ger handräckning i ett synnerligen viktigt och brådskande uppdrag har rätt att under en gränsbevakningsmans uppsikt använda sådana för uppdraget behövliga maktmedel som gränsbevakningsmannen med stöd av sina befogenheter ger fullmakt till och som med hänsyn till situationen kan anses vara försvarliga. Syftet med ändringen var att effektivisera användningen av material som anskaffats till Försvarsmakten och användningen av de resurser som den förfogar över i olika hotsituationer till stöd för andra myndigheter när deras resurser är otillräckliga med hänsyn till situationens allvar. 

På grund av den nuvarande situationen vid gränsen har Försvarsmaktens handräckning till Gränsbevakningsväsendet under den senaste tiden bland annat omfattat materiel, personal och expertstöd. Handräckningsavdelningar bestående av beväringar har bland annat använts för att bygga gränshinder. Som materialstöd har Försvarsmakten gett särskilt fordon och hindermaterial. Dessutom har Försvarsmakten efter behov tillsatt förbindelseofficerare vid Gränsbevakningsväsendet och i liten utsträckning gett annat expertstöd. Under de senaste åren har alla försvarsgrenar gett handräckning i enskilda fall inom sitt verksamhetsområde, till exempel transportstöd, material, förstärkt övervakning och stöd i anslutning till flygverksamhet. Tyngdpunkten i handräckningen har legat på materialstöd. Samarbetsavtalet mellan Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet möjliggör också långvarigare och planmässigt materialstöd, varvid det inte är fråga om handräckning utan om annat myndighetssamarbete. Handräckningen är avsedd att vara tillfällig till sin natur. 

I 78 § i värnpliktslagen föreskrivs det om förordnande av en värnpliktig som tjänstgör till en annan uppgift än det militära försvaret av Finland. Enligt 1 mom. kan en värnpliktig som tjänstgör förordnas till en handräckningsuppgift enligt 2 § i lagen om försvarsmakten, med uppgiften att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, förhindra och avbryta terroristbrott och andra brott som orsakar allvarlig fara för människors liv eller hälsa samt för att skydda samhället i övrigt, till en räddningsuppgift och till deltagande i stöd och bistånd som grundar sig på Europeiska unionens solidaritetsklausul och gemensamma försvarsklausul samt till uppgifter i annat internationellt bistånd, samverkan och annan internationell verksamhet. I 1 mom. anges dessutom de uppgifter i vilka de värnpliktiga inte får delta i ovannämnda tjänsteuppdrag. Dessa är gripande av farliga personer, röjning av sprängladdningar, uppgifter som förutsätter användning av vapenmakt, eller andra motsvarande farliga uppgifter. Enligt 2 mom. kan en värnpliktig som tjänstgör dessutom vid behov förordnas till sådana uppgifter utanför Försvarsmakten som främjar försvaret eller den militära utbildningen, vilka är bland annat säkerhetsarrangemang vid stora publikevenemang och andra evenemang, samt andra motsvarande uppgifter som främjar försvaret eller den militära utbildningen. 

2.4  Utbildning av värnpliktiga vid Gränsbevakningsväsendet

Den beväringsutbildning som Gränsbevakningsväsendet ger vilar på en hundraårig historia. Gränsbevakningsväsendet ger militär utbildning och gränssäkerhetsutbildning för alla sina värnpliktiga, det vill säga Gränsbevakningsväsendets avlönade personal, beväringar, kvinnor som fullgör frivillig militärtjänst och reservister. Gränsbevakningsväsendets utbildning för värnpliktiga styrs förutom av Försvarsmaktens föreskrifter av Gränsbevakningsväsendets egna, regelbundet inspekterade och uppdaterade föreskrifter som styr och kompletterar den utbildning som ges. 

Militärtjänstgöringen inleds årligen vid Gränsbevakningsväsendets tre beväringsenheter (Immola i Imatra, Onttola i Kontiolax och Ivalo i Enare) av sammanlagt 580 beväringar och 10 kvinnor i frivillig militärtjänst som utbildas för gränstruppernas uppgifter. Dessa tre enheter producerar de viktigaste delarna av den reserv som behövs för gränstrupperna. 

I gränsjägarkompanierna i Onttola och Ivalo får beväringarna utbildning i krävande underrättelseuppgifter. Till de områden där alla beväringar utbildas hör bland annat vapen- och skytteutbildning, jägar- och pionjärutbildning samt signal- och sjukvårdsutbildning. Alla beväringar får också gränsbevakningsutbildning som gör att de kan utföra Gränsbevakningsväsendets huvuduppgifter under kriser och även under fredstid om det uppstår behov. Under utbildningen lär sig beväringarna att handla under utmanande förhållanden och att klara sig i naturen. Varje år rycker två kontingenter in på båda platserna. Manskapets beväringstid är 165 eller 255 dygn och ledarnas 347 dygn. 

Gräns- och sjöbevakningsskolans specialgränsjägarkompani ger specialgränsjägarutbildning i Immola i Imatra. I den mångsidiga och krävande utbildningen ges beväringarna färdigheter att tjänstgöra som specialtruppsoldater vid Gränsbevakningsväsendet i de mest krävande underrättelse-, strids- och stöduppgifter under kristid samt i gränssäkerhetsuppgifter. Utbildningen omfattar ett stort antal övningar för utvecklande av individuella färdigheter och smågruppsfärdigheter, tillämpade övningar och stridsskytteövningar med skarp ammunition under alla väder- och ljusförhållanden. Verksamhetsmiljön kännetecknas av närhet till riksgränsen och särdragen i området. Varje år rycker en kontingent in som valts ut på grundval av urvalsprov i juli. Tjänstgöringstiden för alla till tjänstgöring godkända beväringar är 347 dygn och omfattar utbildning för ledare på minst underofficersnivå. 

Utbildningsämnena vid alla tre beväringsenheterna inriktas på den grupp som ska utbildas i enlighet med de planerade uppgifterna, men innehåller i samtliga fall grunderna för hantering av situationer rörande gränssäkerheten, såsom Gränsbevakningsväsendets operativa uppgifter, principerna för gränsbevakning och gränskontroll, principerna för användning av gräns- eller sjöbevakningsenheter, behörighetsutbildning, användning av maktmedel inklusive vapen- och skytteutbildning, användning av lindrigare maktmedelsredskap och fysiska maktmedel, samtal och gripande. Den utbildning som nämns ovan omfattar även utbildning om grundläggande och mänskliga rättigheter i samband med utbildning i användningen av maktmedel.  

De som fullgjort sin beväringstjänst vid Gränsbevakningsväsendet har fått utbildning av Gränsbevakningsväsendets personal. Alla beväringsutbildare i fast tjänst är också gränsbevakningsmän, det vill säga de har kompetens för att ge utbildning både i myndighetsfunktioner och i militära försvarsfärdigheter. Detta gör det också möjligt att ge utbildning för de mest krävande uppgifter som de värnpliktiga kan ställas inför i fråga om både gränssäkerhet och militärt försvar. 

De värnpliktiga vid sjöbevakningssektionerna får grundutbildning under beväringstjänsten vid Försvarsmaktens truppförband vid Kustbrigaden och Nylands brigad. Beväringsutbildning genomförs inom en särskild sjöbevakningsutbildningsgren vars krav, innehåll och struktur har planerats med beaktande av Gränsbevakningsväsendets sjöbevakningssektions operativa behov. Manskapets tid för beväringstjänst är 165 eller 255 dygn och för dem som förordnats till ledaruppgifter är tiden 347 dygn.  

Personalen vid Gränsbevakningsväsendets marina förvaltningsenheter (Finska vikens sjöbevakningssektion och Västra Finlands sjöbevakningssektion) deltar aktivt i utbildningen som utbildare för beväringar redan under beväringstiden. Utbildningsämnena för personalen vid Gränsbevakningsväsendets sjöbevakningssektioner viktas i enlighet med den grupp som utbildas, men innehåller i samtliga fall grunderna för hanteringen av gränssäkerhetssituationer: sjöbevakningssektionens operativa uppgifter, principerna för gränsbevakning och gränskontroll, principerna för användningen av sjöbevakningssektionernas enheter, behörighetsutbildning, användning av maktmedel inklusive vapen- och skytteutbildning, användning av lindrigare maktmedelsredskap och fysiska maktmedel, samtal och gripande. Den utbildning som under beväringstiden ges av Gränsbevakningsväsendets personal varar i allmänhet cirka 4 veckor. Efter beväringstjänsten, innan reservisterna placeras i sjöbevakningssektionens reserv, har reservisterna deltagit i en repetitionsövning på ungefär en vecka som sjöbevakningssektionen leder och ordnar. Huvudvikten i denna övning ligger på utbildning som hänför sig till upprätthållandet av gränssäkerheten, i uppgifter enligt undantagsförhållanden vid den enhet där reservisten kommer att vara placerad.  

Reservister som placerats i bevakningsflygdivisionens reserv har under repetitionsövningar utbildats av Gränsbevakningsväsendets personal för att fungera som en del av gränstrupperna i sina uppgifter enligt undantagsförhållanden. 

I de repetitionsövningar och frivilliga övningar som Gränsbevakningsväsendet ordnar deltar årligen cirka 1 000 reservister. Vid repetitionsövningar tränas reservister för uppgifter under krigstid och för upprätthållande av gränssäkerheten och upprätthållande av truppernas prestationsförmåga. 

2.5  Värnpliktigas deltagande i Gränsbevakningsväsendets uppgifter

Värnpliktiga som tjänstgör och personer som fullgör frivillig militärtjänst kan förordnas till sådana uppgifter för vilka de har tillräcklig utbildning. Gränstruppernas utbildning är en del av de godkända utbildningsplanerna och motsvarar de uppgifter inom det militära försvaret som Försvarsmakten anförtror Gränsbevakningsväsendet. Utbildningen av beväringar har förnyats under 2020-talet på ett sätt som har gjort grundutbildningen för gränstrupper mer mångsidig. Systematiseringen av underrättelse- och stridsuppdragen och grundutbildningen för stöduppgifter ger möjlighet att skräddarsy trupperna för en uppgift som ökar deras användbarhet och därmed även stridståligheten. 

Med stöd av 34 d § i gränsbevakningslagen har den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst, när denne anlitas som förstärkning inom Gränsbevakningsväsendets verksamhet så som avses i 30 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning, om det är nödvändigt av grundad anledning som anknyter till upprätthållandet av gränssäkerheten eller på grund av ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning, under en gränsbevakningsmans omedelbara uppsikt och tillsyn tillfälligt rätt att 1) utreda personers identitet och uppta signalement med iakttagande av 36 § 1 och 2 mom. i denna lag och 131 § 1 och 2 mom. i utlänningslagen (301/2004), 2) stoppa fordon och reglera trafiken med iakttagande av 38 §, 3) utföra i 65 § avsedd säkerhetsvisitation som anknyter till en gränsbevakningsmans åtgärd med iakttagande av 65 a §, 4) genom uppmaningar och befallningar förhindra att någon som en gränsbevakningsman gripit, tagit i förvar eller som är föremål för andra åtgärder som riktar sig mot den personliga friheten avlägsnar sig, samt att utföra transporter som anknyter till dessa uppgifter, 5) utföra registreringsuppgifter som gäller ett brott som undersöks av Gränsbevakningsväsendet eller administrativa uppgifter som föreskrivs för Gränsbevakningsväsendet. 

Deltagande i förstärkning av Gränsbevakningsväsendets verksamhet i enlighet med 34 d § grundar sig inte på samtycke, utan den som tjänstgör kan förordnas till dessa uppgifter. De värnpliktiga som förordnats till uppgifterna blir inte anställda hos Försvarsmakten eller Gränsbevakningsväsendet, utan de är tjänstgöringsskyldiga enligt 57 § i värnpliktslagen. Värnpliktiga har också särskilt straffrättsligt ansvar enligt 45 kap. i strafflagen. (GrUU 6/2018 rd, s. 4). 

Värnpliktiga som tjänstgör och de som fullgör frivillig militärtjänst har i sina uppgifter enligt 34 d § direkt uppsyn och tillsyn av gränsbevakningsmän. Vid utövandet av dessa uppgifter har de inte befogenhet att självständigt använda maktmedel eller tillträde till myndighetsregister (34 d § 2 och 3 mom.). Uppgifterna förutsätter dock i princip inte användning av maktmedel och de är inte farliga uppgifter i enlighet med 78 § 1 mom. i värnpliktslagen som värnpliktiga inte får delta i (RP 201/2017 rd). Det är även med tanke på rättsskyddet för de värnpliktiga och dem som fullgör frivillig militärtjänst viktigt att de värnpliktiga som tjänstgör och de som fullgör frivillig militärtjänst endast kan förordnas till sådana uppgifter för vilka de har tillräcklig utbildning. 

Enligt förarbetena för 34 d § i gränsbevakningslagen ska i enlighet med regeringens proposition värnpliktiga som förordnats till repetitionsövning för upprätthållande av gränssäkerheten inte åläggas att delta i sådana farliga uppgifter som i princip motsvarar de uppgifter som avses i 78 § 1 mom. 1–4 punkten i värnpliktslagen. På grund av gränsbevakningsväsendets uppgifter och var de utförs kan en farlig situation som kräver användning av maktmedel eller nödvärn trots riskbedömning uppstå plötsligt, och risken kan inte helt elimineras utan att syftet med repetitionsövningen äventyras. Med maktmedel kan man till exempel förhindra att situationen eskalerar till nödvärn eller göra det möjligt att avlägsna sig från situationen för att skydda den värnpliktiges eller utomståendes liv och hälsa mot en större fara. Samtidigt är inte alla situationer där maktmedel används nödvändigtvis farliga i utgångsläget. Maktmedel kan användas till exempel för att förhindra en farlig gärning eller händelse, för att avlägsna ett hinder eller för att ingripa i ett obemannat luftfartygs färd.  De värnpliktiga får behövlig skydds- och signalutrustning och behövliga maktmedelsredskap som motsvarar deras utbildning då de utför biträdande uppgifter. Utöver detta agerar de i uppdragen under direkt tillsyn av en tjänsteman vid Gränsbevakningsväsendet och i dennes närhet. Värnpliktiga som deltar i biträdande uppgifter har därmed till utbildningen och redskapen beredskap att vid behov minimera fysiska rättskränkningar som riktas mot dem själva och andra genom att till exempel vända sig till tjänstemannen för hjälp, kalla ytterligare hjälp till platsen, skydda sig eller vid behov använda lämpliga och proportionerliga maktmedel såsom föreskrivs i 34 § 3 mom. och 35 § 2 mom. i gränsbevakningslagen.  

En värnpliktig kan till exempel vara tvungen att använda maktmedel då hen under en gränsbevakningsmans omedelbara uppsikt och tillsyn utför uppgifter i enlighet med 34 d § 1 mom. i gränsbevakningslagen i samband med normal patrullering vid riksgränsen, vid ett gränsövergångsställe eller inom ett område som förvaltas av Gränsbevakningsväsendet.  

En gränsbevakningsman kan bemyndiga en värnpliktig som har fått utbildning att använda ett lindrigare maktmedel än ett skjutvapen, till exempel i situationer där den person som är föremål för åtgärden med våld hotar en situation som leds av en gränsbevakningsman och hanteringen av situationen förutsätter beredskap för användning av flera olika maktmedelsredskap eller samtidig användning av sådana. En gränsbevakningsman kan bemyndiga en värnpliktig att använda fysisk styrka tillsammans med en gränsbevakningsman i situationer där en person som är gripen av den värnpliktige försöker fly trots den värnpliktiges befallningar och uppmaningar. En värnpliktig kan inte medan hen utför uppgifter enligt 34 d § i gränsbevakningslagen bära med sig ett skjutvapen, eftersom uppgifterna inte i princip får vara sådana där skjutvapen överlag behövs.  

Enligt 35 § 2 mom. i gränsbevakningslagen har den som på begäran eller med samtycke av en gränsbevakningsman tillfälligt bistår en gränsbevakningsman i en situation där bistånd från en utomståendes sida ska anlitas vid användning av maktmedel på grund av ett synnerligen viktigt och brådskande gränsbevakningsuppdrag rätt att under gränsbevakningsmannens uppsikt använda sådana nödvändiga maktmedel som gränsbevakningsmannen med stöd av sina befogenheter ger fullmakt till. Gränsbevakningsmannen kan ge den värnpliktige fullmakt att använda skjutvapen i en exceptionell situation som kan jämställas med nödvärn. Motsvarande bestämmelse om att anlita utomståendes hjälp vid användning av maktmedel finns i 2 kap. 17 § 3 mom. i polislagen (872/2011). 

2.6  Bedömning av nuläget

Finland har över 1 300 kilometer gräns mot Ryssland att övervaka. Mot slutet av 2023 visade den olagliga gränspassagen vid den östra gränsen hur mycket personal som även i ett litet område binds av massiv olaglig gränspassage. När gränsövergångsställena var öppna exempelvis i december 2023 samlades hundratals personer på kort tid med hjälp av de ryska myndigheterna, och med en betydligt större bakgrundspotential. Det rådde svår trafikstockning, den normala gränspassagetrafiken måste stoppas och de inresande som trängdes i riksgränsens omedelbara närhet äventyrade såväl trafiksäkerheten som den allmänna ordningen och säkerheten. I Vaalimaa fanns det tidvis ett överhängande hot om att en större grupp inresande skulle tränga in i landet med hjälp av sitt stora antal eller våld. På basis av Gränsbevakningsväsendets iakttagelser hade inte heller de ryska myndigheterna hela tiden kontroll över situationen. 

Tidigare har liknande instrumentaliserad inresa från Ryssland till Finland genomförts 2015–2016 då fenomenet upphörde efter bilaterala förhandlingar. Före 2015 och 2016 och fram till 2023 har Finland vid den östra gränsen, med undantag av de personer som ansöker om tillfälligt skydd i samband med kriget i Ukraina, årligen haft några tiotals personer som anlänt till Finland utan förutsättningar för inresa. Åren 2015–2016 och från och med 2023 har fenomenet också varit helt exceptionellt i förhållande till mängden under tidigare år och det har varit uppenbart att en främmande stat har medverkat. För att hantera situationer som dessa, men som är betydligt storskaligare än dessa, är de resurser som gränsmyndigheterna för närvarande förfogar över inte tillräckliga, utan det behövs nya metoder och betydligt fler utbildade personer, till exempel gränsstyrkornas reservister.  

Finlands över 1 300 kilometer långa gräns mot Ryssland är till stor del skogsmark med undervegetation inklusive svårframkomlig torvmark och fjällmark. Över gränsen leder få körbara vägleder, av vilka endast en del är internationella gränsövergångsställen. I en sådan situation med instrumentaliserad inresa är inresan inte bara inriktad på gränsövergångsställen, utan det förekommer många händelser längs hela den östra gränsen, särskilt även i svårtillgängliga terrängområden.  

Med tanke på att händelserna är koncentrerade till terrängen binder sådana situationer i betydande utsträckning myndigheternas resurser och det är nödvändigt att få hjälp av reservister. Om situationen äger rum på ett skogsområde med terrängvegetation utan fordonsspår, måste de som passerar gränsen ledsagas i terrängen till fots till närmaste väg och därifrån ordnas vidaretransporten till förläggningarna eller flyktingslussarna. Gångsträckan i terräng med undervegetation från gränsen till vägen kan vara flera kilometer. Till exempel när tiotals personer som passerar gränsen följs i terrängen för att ingen av dem ska gå vilse eller avsiktligt rymma från gruppen binder detta lätt också tiotals följeslagare, det vill säga tjänstemän och reservister, till en enda uppgift. Att det finns tillräckligt med personal för att hantera situationen garanterar också säkerheten för den som passerar gränsen. En person som passerar gränsen kan vara i mycket dåligt skick och behöva första hjälpen eller annan hjälp. En person som passerar gränsen i dåligt skick kan behöva evakueras från gränsen på bår i terrängen flera kilometer till närmaste väg. Detta binder flera tjänstemän och reservister vid att bistå en enda person.  

De uppgifter som gäller till upprätthållandet av gränssäkerheten utförs i långa skift dygnet runt, oberoende av väderlek och årstid. På grund av att operationen är fysiskt och psykiskt belastande är högst omkring hälften av de tjänstemän och värnpliktiga som förordnats till Gränsbevakningsväsendets ovannämnda uppgifter samtidigt tillgängliga för uppgifterna. Den andra hälften av dem vilar för att återhämta sig och tar hand om underhåll av sig själv och sin utrustning samt planerar nästa skift. Den personal som ska avsättas för att utföra en uppgift i anslutning till det förordnade upprätthållandet av gränssäkerheten och för tryggandet av säkerheten i arbetet ska vara tillräckligt stor och den ska även inbegripa en personalreserv för plötsliga behov. Antalet anställda vid Gränsbevakningsväsendet och antalet personer som fullgör militärtjänst kan snabbt bli otillräckligt för att hantera situationen, med tanke på de stora personalresurser som måste avsättas för en enskild uppgift. 

De finska myndigheterna bör ha förutsättningar att hantera situationen särskilt vid terränggränser, där båda ländernas gränsmyndigheter är skyldiga att förhindra, avslöja och utreda olaglig gränspassage. I gränsbevakningslagen föreskrivs om behörigheterna för de värnpliktiga och dem som fullgör frivillig militärtjänst samt om maktmedel som bedöms vara tillräckliga för uppgifter som hänför sig till upprätthållandet av gränssäkerheten. 

För att säkerställa gränssäkerheten, särskilt i situationer med hybridhot, är det viktigt att det genom ett påskyndat förfarande enligt 32 § 3 mom. i värnpliktslagen kan förordnas värnpliktiga som är stationerade hos Gränsbevakningsväsendet till repetitionsövningar också för att upprätthålla gränssäkerheten. För närvarande är det möjligt att genom ett påskyndat förfarande förordna värnpliktiga i reserven endast till en sådan repetitionsövning som syftar till en flexibel höjning av den militära beredskapen. Till följd av det ändrade gränssäkerhetsläget och de nya hoten behövs jämsides med de nuvarande metoderna även metoder för att flexibelt höja beredskapen. Det vore viktigt att få reservister som är stationerade i gränstrupperna mobiliserade så flexibelt som möjligt när situationen kräver det. Beslut om en sådan repetitionsövning ska fattas på motsvarande sätt som i fråga om en repetitionsövning som förordnas för att höja den militära beredskapen, det vill säga enligt beslutsförfarandet i militära kommandomål.  

En sådan situation med snabb invandring i stor skala som beskrivits ovan med flera, till och med tiotals olagliga gränspassager vid terränggränsen, binder snabbt myndigheternas resurser. För att upprätthålla gränssäkerheten behövs då gränstrupper som bildats av Gränsbevakningsväsendets personal och värnpliktiga reservister för att stödja Gränsbevakningsväsendets verksamhet. Om situationen uppstår plötsligt är det inte möjligt att vänta i tre månader på att en repetitionsövning ska ordnas, utan för att den nationella säkerheten ska kunna garanteras och gränssäkerheten upprätthållas måste förordnandet till repetitionsövning vid behov utfärdas inom en tidsfrist på mindre än tre månader. En flexibel ökning och minskning av gränsstyrkornas kapacitet kan bidra till att garantera nationell säkerhet och gränssäkerhet.  

Att kalla reservister till tjänstgöring i en storolycka eller i någon annan allvarlig situation enligt 79 § i värnpliktslagen gör det möjligt att anlita Försvarsmaktens reservister i biträdande uppgifter för högst 14 dagar och endast när det konstaterats att undantagsförhållanden enligt beredskapslagen råder. Förfarandet gör det inte möjligt att anlita värnpliktiga som fått nödvändig utbildning inom Gränsbevakningsväsendet i uppgifter som biträder upprätthållandet av gränssäkerheten. Den 14-dagarsperiod som anges i paragrafen kan också visa sig vara för kort. Kravet på att undantagsförhållanden konstaterats kan vara alltför stelt i situationer som utvecklas snabbt. Med stöd av 79 § i gränsbevakningslagen kan den handräckning som Försvarsmakten ger Gränsbevakningsväsendet vara oändamålsenlig när den på ett betungande sätt inverkar på skötseln av Försvarsmaktens egna uppgifter i en samhällelig situation som också kan förutsätta att Försvarsmaktens interna beredskap höjs och äventyra fullgörandet av andra uppgifter enligt lagen om försvarsmakten. Värnpliktiga som tjänstgör inom Försvarsmakten och kvinnor i frivillig militärtjänst har inte heller den utbildning och de befogenheter som behövs för att sköta gränsbevakningsuppgifter, så handräckning från Försvarsmakten kan inte ens tillfälligt stödja Gränsbevakningsväsendet i det nödvändiga upprätthållandet av gränssäkerheten annat än i fråga om indirekta stöduppgifter. 

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås att värnpliktslagen ändras så att ett nytt syfte med repetitionsövningar för reservister som är placerade hos Gränsbevakningsväsendet läggs till i lagens 48 §. Den föreslagna nya repetitionsövning som krävs för att upprätthålla gränssäkerheten möjliggör en flexibel höjning av beredskapen i fråga om gränssäkerheten, om en störning som hänför sig till upprätthållandet av gränssäkerheten inte är en följd av ett militärt hot. Förordnande till repetitionsövning förutsätter en situation som till sin omfattning eller utveckling annars är exceptionell, där det inte är möjligt att upprätthålla gränssäkerheten med den personal som tjänstgör vid Gränsbevakningsväsendet utan att gränssäkerheten äventyras eller det blir oskäligt svårt med hänsyn till omständigheterna i situationen.  

I propositionen föreslås dessutom att lagens 32 § ändras så att när ett tvingande behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning förutsätter det kan reservister som är placerade hos Gränsbevakningsväsendet förordnas till en repetitionsövning med avvikelse från den tidsfrist som föreskrivs i lagen. Det föreslås att beslutet om förordnande till repetitionsövning med avvikande tidsfrist fattas enligt ett beslutsförfarande, där man tillämpar det beslutsförfarande för militära kommandomål som avses i 7 § 2 och 3 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning, när det är fråga om en repetitionsövning som förordnas enbart för nödvändigt upprätthållande av gränssäkerheten. 

I nuläget möjliggör 48 § i värnpliktslagen en repetitionsövning som förordnas på basis av en flexibel höjning av den militära beredskapen och som syftar till att i förväg möjliggöra en höjning av försvarsberedskapen, när hotande utvecklingsriktningar av militärt ursprung har konstaterats vara nära förestående. Dessutom möjliggör lagens 32 §, för att det ska vara möjligt att flexibelt höja den militära beredskapen, att värnpliktiga som hör till reserven förordnas till repetitionsövningar på grund av tvingande behov som uppkommer i Finlands säkerhetspolitiska omgivning i snabbare takt än med den tidsfrist på 3 månader som anges i paragrafen. Värnpliktslagen möjliggör dock för närvarande inte ens vid exceptionella störningar i gränssäkerheten att reservister förordnas till repetitionsövningar, när det inte är fråga om ett militärt hot, eller när hotets militära karaktär inte kan påvisas i situationen.  

De ändringar som föreslås i propositionen gör det möjligt att på ett flexibelt sätt höja beredskapen för gränssäkerhet i situationer där en störning i gränssäkerheten inte är en följd av ett militärt hot eller när hotets militära karaktär inte kan bevisas, till exempel på grund av att verksamheten är förtäckt. Sådana situationer kan till exempel vara en mycket snabbt utvecklad störning av gränssäkerheten till följd av hybridhot i form av storskalig instrumentaliserad invandring eller en storolycka eller en pandemi som kräver en omfattande stängning av gränserna eller en förstärkt övervakning av riksgränsen. Reservister som är placerade i gränstrupperna kan användas under direkt uppsikt och tillsyn av gränsbevakningsmän, till exempel vid gränsövervakning genom sinnesförnimmelser och i patrulleringsuppgifter, bevaknings-, handlednings- och trafikledningsuppgifter samt i olika stöduppgifter, såsom transportuppgifter eller underhåll av ledningssystemnät.  

En repetitionsövning som förordnas på grund av ett tvingande behov av att upprätthålla gränssäkerheten jämställs med tanke på allvaret med en repetitionsövning som förordnas för höjning av den militära beredskapen, eftersom en exceptionell störningssituation i gränssäkerheten kan utvecklas oförutsägbart och snabbt så att den kräver att värnpliktiga reservister snabbare än inom den tidsfrist som i regel föreskrivs förordnas till repetitionsövningar till stöd för myndigheterna och för höjning av beredskapen. Förfarandet för beslutsfattande är förenligt med beslutsförfarandet i samband med en flexibel höjning av den militära beredskapen. Vid beslutsfattandet ska tillämpas förfarandet enligt 7 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning om republikens presidents beslutsfattande i Gränsbevakningsväsendets militära kommandomål.  

De föreslagna ändringarna ökar möjligheterna att använda normala förebyggande åtgärder för att snabbt reagera på och hantera förändringar i gränssäkerheten, oberoende av orsak, när myndigheterna själva inte kan upprätthålla gränssäkerheten på grund av störningens allvar, omfattning, hastighet eller andra jämförbara undantag. 

Till en repetitionsövning enligt förslaget som ordnas för att göra det möjligt att upprätthålla gränssäkerheten kan endast reservister med behövlig utbildning som placerats under Gränsbevakningsväsendet förordnas. Förslaget möjliggör därmed inte förordnande av reservister som placerats vid Försvarsmakten till repetitionsövningar på basis av upprätthållandet av gränssäkerheten. Propositionen innehåller inte bestämmelser om ytterligare befogenheter för värnpliktiga. Med värnpliktiga jämställs också kvinnor som fullgjort frivillig militärtjänst för kvinnor och som i reserven är stationerade hos Gränsbevakningsväsendet. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Alternativet till de nu föreslagna ändringarna är att bevara nuläget oförändrat. Vid ett alternativ där nuläget bevaras ändras lagstiftningen inte alls, varvid repetitionsövningar som grundar sig gränssäkerheten inte alls är möjliga. I nuläget kan reservister som fått behövlig utbildning inom Gränsbevakningsväsendet inte användas i uppgifter som biträder upprätthållandet av gränssäkerheten enligt 34 d § i gränsbevakningslagen, eftersom det för närvarande inte är möjligt att ordna repetitionsövningar på basis av upprätthållandet av gränssäkerheten. 

Ökning av antalet anställda vid Gränsbevakningsväsendet

Att öka antalet anställda vid Gränsbevakningsväsendet i hanteringen av en exceptionell störningssituation i gränssäkerheten är inte ett genomförbart alternativ av ekonomiska skäl och utbildningsskäl. Utbildningen av en gränsbevakningsman för en tjänst vid Gränsbevakningsväsendet tar ett år (grundkurs för gränsbevakare) och 3 år för en officer (kandidat i militärvetenskaper). Gräns- och sjöbevakningsskolan, som ansvarar för utbildningen inom Gränsbevakningsväsendet, kan med nuvarande arrangemang, lokaler och personal utbilda högst 120 gränsbevakare per år. Den årliga officersutbildningsvolymen är 25–30 officerare (inklusive mark-, sjö- och flygutbildade). Gränsbevakningsväsendets officerare utbildas vid Försvarshögskolan och cirka 13 månader av utbildningen ges av Gräns- och sjöbevakningsskolan. Utbildningsvolymerna har överenskommits med Försvarsmakten. En betydande ökning på kort sikt av den årliga utbildningsvolymen för Gränsbevakningsväsendets officerare är inte möjlig bland annat på grund av Försvarsmaktens egna ökade behov av officersutbildning, i synnerhet i och med anslutningen till Nato. Med en utbildningstakt på 120 personer per år skulle det därmed exempelvis ta omkring 21 år att utbilda 2 500 gränsbevakningsmän, vilket är mindre än en tredjedel av antalet reservister inom Gränsbevakningsväsendet. Eftersom den årliga pensionsavgången numera hela tiden måste ersättas genom utbildning skulle en ökning med 2 500 personer under nuvarande förutsättningar de facto ta avsevärt längre, till och med betydligt mer än 30 år.  

Kostnaden för ett genomsnittligt årsverke för en tjänsteman vid Gränsbevakningsväsendet (cirka 75 000 euro/år inklusive lön, utrustning och personalinvesteringar, såsom utbildningskostnader och kostnader för företagshälsovård) uppgår till cirka 2,25 miljoner euro under en 30-årig tjänstekarriär. Som kostnader tillkommer därtill den pension som betalas efter yrkeskarriären. Av detta kan man räkna med att den kostnad som utan nämnda pension uppkommer för Finland av ett sådant alternativ skulle uppgå till omkring 5 625 miljoner euro (över 5,6 miljarder euro) under de följande 30 åren (i 2024 års prisnivå). På motsvarande sätt skulle kostnaderna för att öka antalet gränsbevakningsmän med omkring 1 000 under 30 år uppgå till 2,25 miljarder euro och dessutom till pensionskostnaderna. Utbildningstiden för att utbilda 1 000 nya gränsbevakningsmän med en takt på 120 personer per år, med beaktande av att den kontinuerliga pensionsavgången måste täckas, skulle vara nästan 15 år. Utöver de ovannämnda kostnaderna skulle ett ökande antal anställda medföra stora behov av att öka till exempel fastighetsbeståndet i Gränsbevakningsväsendets besittning, ökande behov av datakommunikation och stöd samt annan utrustning än personlig utrustning (bilar, fartyg, gränshundar, truppmaterial för terrängförhållanden eller till och med flygmateriel). Alla dessa följdverkningsbehov skulle avsevärt öka de totala kostnader som nämns ovan. 

Dessutom bör det noteras att det på grund av nuvarande tjänstekollektivavtalsarrangemang såsom tjänstekollektivavtal, semester, frånvaro på grund av utbildning och tjänstledighet krävs sex till sju årsverken för att sköta en 24/7-uppgift eller 24/7-arbetsplats. Även med 2 500 nya tjänstemän inom Gränsbevakningsväsendet, skulle det därför, enligt en jämn fördelning och med de nuvarande arbetstids- och tjänstekollektivavtalsarrangemangen, samtidigt inom hela rikets område arbeta endast 357–417 personer. Denna extra mängd är inte nog för att det ska gå att hantera en långvarig och mycket omfattande störning av gränssäkerheten. 

Gränsbevakningsväsendets reserv i avsked

Av de frivilliga personer som avgått från Gränsbevakningsväsendets tjänst har bildats en reserv i avsked (i a). De flesta som hör till den gruppen har uppnått den avgångsålder som krävs för militärpension och har avgått från sin tjänst vid Gränsbevakningsväsendet. Medelåldern för Gränsbevakningsväsendets reserv i avsked är för närvarande cirka 60 år. En person kan ingå i reserven i avsked till dess att hen fyller 62 år. Vid särskild prövning kan personer över 62 år utnämnas till lednings-, planerings- och sakkunniguppgifter. 

Syftet med Gränsbevakningsväsendets reserv i avsked är att upprätthålla beredskapen att inom två veckor utnämna 300 gränsbevakningsmän i avsked till tjänsteförhållande för viss tid, varav 60 gränsbevakningsmän för uppgifter till havs. Reserven i avsked används i regel för skötseln av Gränsbevakningsväsendets lagstadgade uppgifter (upprätthållande av gränssäkerheten) i situationer där det är nödvändigt att öka antalet behöriga gränsbevakningsmän. Till reserven i avsked utses alla lämpliga och villiga gränsbevakningsmän som antingen har pensionerats eller avgått från Gränsbevakningsväsendets tjänst av någon annan orsak. Den totala reserven i avsked är dock så liten och geografiskt utspridd i olika delar av Finland, att den i sådana situationer som beskrivs i denna proposition kan ha endast liten inverkan lokalt. Det bör noteras att möjligheterna att använda reserven på grund av den höga medelåldern är begränsad i fråga om fysiskt krävande och långvariga uppgifter, särskilt i terrängen. 

Beväringar vid Gränsbevakningsväsendet och kvinnor i frivillig militärtjänst

Värnpliktiga som tjänstgör vid Gränsbevakningsväsendet och kvinnor i frivillig militärtjänst har ett detaljerat planerat utbildningsprogram genom vilket beväringstiden genomförs. Målet är att skapa trupper som kan utföra Gränsbevakningsväsendets krävande uppgifter under krigstid och som också har kompetens för gränssäkerhetsuppgifter. Vid gränsbevakningsväsendets två beväringsenheter (vid Lapplands och Norra Karelens gränsbevakningssektioner) är den huvudsakliga tjänstgöringstiden sex månader och vid en beväringsenhet (Gräns- och sjöbevakningsskolan) är tjänstgöringstiden 12 månader.  

Gränsbevakningsväsendets beväringars tillgänglighet i situationer som beskrivs i propositionen begränsas särskilt av att utbildningstiden liksom för Försvarsmaktens trupper är intensiv och av att målet är att uppnå en trupp som kan utföra krävande krigstida uppgifter. Beväringarnas tillgänglighet påverkas särskilt av deras utbildningsnivå. I början av beväringstjänsten kan de knappast användas i de situationer som beskrivs i propositionen, men i slutet av tjänstgöringen har utbildningen gett bättre beredskap för uppgifterna. Mot slutet av beväringstjänsten utförs emellertid de viktigaste övningarna för att mäta truppernas färdigheter för de planerade krigstida uppgifterna. Med hänsyn till de ovannämnda begränsningarna är möjligheten att använda Gränsbevakningsväsendets beväringsenheter i de situationer som beskrivs i propositionen mycket begränsad och tillfällig, och med denna trupp kan situationen inte hanteras eller stödjas på ett betydande sätt. 

Internationellt bistånd

I en exceptionell gränssäkerhetssituation kan Finland föreslå för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex att man använder den europeiska gräns- och kustbevakningens permanenta styrka. Om Frontex godkänner Finlands begäran om hjälp är Frontex skyldigt att ordna personal till stöd för Finland inom fem dygn och materiel inom tio dygn. Till exempel i slutet av 2023 ställde Frontex sammanlagt omkring 50 tjänstemän till Finlands förfogande. Under 2024 har Frontex stött Gränsbevakningsväsendet med inemot 20 tjänstemäns arbetsinsatser. 

Finland kan dessutom med stöd av 15 d § i gränsbevakningslagen också begära bilateralt gränssäkerhetsbistånd från andra stater. I praktiken är ett sådant stöd dock inte särskilt viktigt i de situationer som beskrivs i propositionen. 

Handräckning av Försvarsmakten

Enligt 10 § i lagen om försvarsmakten ger Försvarsmakten Gränsbevakningsväsendet handräckning i enlighet med vad som föreskrivs i gränsbevakningslagen. 

Det stöd som Gränsbevakningsväsendet behöver sköts i nuläget inom ramen för handräckning av Försvarsmakten enligt 79 § i gränsbevakningslagen. Handräckning som ges av Försvarsmakten är avsedd att vara ett interimistiskt förfarande. I synnerhet om behovet av handräckning blir utdraget belastar givandet av handräckning Försvarsmaktens skötsel av de egna uppgifterna i en samhällelig situation som också kan förutsätta att Försvarsmaktens interna beredskap höjs och kan till och med äventyra fullgörandet av Försvarsmaktens andra uppgifter enligt lagen om försvarsmakten. Handräckning av Försvarsmakten kan inte heller utnyttjas som ett direkt svar på Gränsbevakningsväsendets personalbehov, eftersom de värnpliktiga och de kvinnor i frivillig militärtjänst som tjänstgör vid Försvarsmakten inte har den utbildning eller de befogenheter som behövs för att sköta gränsbevakningsuppgifter. Tidsmässigt eller på grund av utförandet av uppdraget är det inte heller nödvändigtvis möjligt att ge utbildning i dessa färdigheter inom ramen för de begränsade befogenheterna under handräckningen. Man bör också ta hänsyn till att de värnpliktiga som utför sin tjänst har som huvuduppgift att utbilda sig för krävande krigstida uppgifter, så de kan inte lösgöras från utbildningen för någon längre tid utan att deras utbildning för de egentliga uppgifterna under krigstid äventyras. 

För att möjliggöra effektiv handräckning förutsätts att Försvarsmaktens beväringar utbildas i större utsträckning än i dag bland annat för att sköta gränssäkerhetsuppgifter, använda maktmedel och hantera frågor om grundläggande och mänskliga rättigheter, med beaktande av gränsuppgifter. Dessutom bör de värnpliktiga som är placerade hos Försvarsmakten ges ökade befogenheter att sköta gränssäkerhetsuppgifter. 

Förordnande av Försvarsmaktens reservister till repetitionsövningar i allvarliga situationer

Den rättsliga ramen för att bevara nuläget gör det också möjligt att förordna reservister till tjänstgöring vid storolyckor och andra allvarliga situationer. Republikens president kan med stöd av 79 § i värnpliktslagen på framställning av statsrådet besluta att huvudstaben kan förordna värnpliktiga i reserven för en kort tid, dock högst 14 dagar, för sjukvårds-, pionjär-, signal-, transport- och skyddsuppgifter samt andra motsvarande uppgifter enligt deras specialutbildning inom Försvarsmakten, vilka inte inbegriper användning av militära maktmedel, om det är nödvändigt i sådana situationer med en synnerligen allvarlig storolycka eller omedelbara efterverkningar av en sådan som avses i 3 § i beredskapslagen eller i sådana situationer med en pandemi som till sina verkningar kan jämföras med en synnerligen allvarlig storolycka, eller bland annat vid sådana hybridhot som är förknippade med upprätthållandet av gränssäkerheten och som regleras närmare i paragrafen. 

Värnpliktiga som förordnas till repetitionsövningar med stöd av 79 § i värnpliktslagen har dock inte lämplig utbildning och befogenheter i anslutning till upprätthållandet av gränssäkerheten för att kunna sköta biträdande uppgifter i anslutning till upprätthållandet av gränssäkerheten. Förordnande till repetitionsövning kräver också att undantagsförhållanden enligt beredskapslagen konstaterats och är mindre flexibelt jämfört med den föreslagna ändringen, både förfarandemässigt och tidsmässigt. 

Slutsatser om bevarandet av nuläget och konsekvenserna av detta

Om nuläget inte ändras är det inte möjligt att effektivt svara på behov som orsakas av de snabba förändringarna i Finlands säkerhetspolitiska omgivning på ett flexibelt sätt med metoder som lagstiftningen för normala förhållanden medger. Grunderna för repetitionsövningar enligt den gällande värnpliktslagen möjliggör inte att man bemöter andra allvarliga hot genom förordnande till repetitionsövningar på motsvarande sätt som vid militära hot. Därmed är det inte heller möjligt att ens i en allvarlig störningssituation som hotar gränssäkerheten höja Gränsbevakningsväsendets beredskap genom att utnyttja personalresurser inom reserven om inte det som orsakar störningssituationen kan identifieras som militärt till sin natur. I exceptionella och allvarliga störningssituationer som hotar gränssäkerheten är det nödvändigt att trygga Gränsbevakningsväsendets funktionsförmåga och resurser. Den föreslagna regleringen har ansetts vara det enda möjliga alternativet för att uppfylla detta behov. 

Händelser i Finlands säkerhetspolitiska omgivning har visat att det är viktigt med tanke på den nationella säkerheten att trygga att myndigheterna har funktionsförmåga i rätt tid med tillräckliga resurser. I den situation som beskrivs i regeringens proposition används de resurser som beskrivs ovan, men den totala effekten är sannolikt inte tillräcklig i en mycket krävande och omfattande situation där hundratals eller till och med tusentals personer kommer över gränsen på kort tid utan tillstånd. Om de föreslagna ändringarna inte genomförs minskar det den finländska myndighetsverksamhetens resiliens och uppsättning av metoder och innebär att Finlands gränssäkerhet är mer sårbar exempelvis för hybridpåverkansmetoder. Därmed minskar också den nationella säkerheten. 

I framtiden är det möjligt att göra en mer omfattande bedömning av lagstiftningen när det gäller de värnpliktigas befogenheter, även med beaktande av bestämmelserna om Gränsbevakningsväsendet. Eftersom denna proposition betraktas som brådskande ska eventuella andra behov av ändringar utredas senare. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Under 2000-talet har det inte längre varit särskilt vanligt med allmän värnplikt i Europa. Sedan mitten av 2010-talet har dock den försämrade säkerhetssituationen lett till att värnplikten i vissa europeiska länder har återställts eller till att det har övervägts. I mera omfattande skala är värnplikt i användning utöver i Finland också i Schweiz, Österrike, Grekland och Turkiet. I Sverige, Norge, Danmark, Lettland, Litauen och Estland är värnplikten mer begränsad. Värnplikt är vanligt även i Mellanöstern, Sydamerika, Centralasien och Sydostasien. 

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av värnpliktslagen (RP 44/2016 rd i lagen om s. 5‒7) innehåller en internationell jämförelse av användningen av värnpliktiga och deras rättigheter i olika uppgifter. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om Försvarsmaktens handräckning till polisen och till vissa andra lagar som gäller handräckning (RP 106/2021 rd, s. 31‒33) innehåller en utredning om lagstiftningen om handräckning i de övriga nordiska länderna, varvid man också undersökte förutsättningarna för användning av maktmedel. Som en del av betänkandet från den parlamentariska kommitté som utvärderade utvecklingen av den allmänna värnplikten och fullgörandet av den nationella försvarsskyldigheten (Statsrådets publikationer 2021:91) granskades på ett allmänt plan skillnaderna i de olika ländernas värnpliktssystem. 

En internationell jämförelse av användningen av värnpliktiga och deras rättigheter i olika uppgifter är en utmaning, inte minst eftersom begreppen militärtjänst, värnpliktig, beväring och beredskap i de olika länderna förstås på mycket olika sätt. Bestämmelserna om ökad beredskap, gränssäkerhet och undantagsförhållanden är också mycket olika i olika länder.  

Till jämförelsen har man här valt Sverige, Norge och Estland som till sina förhållanden och sin samhälleliga utveckling liknar Finland. Jämförelsen har särskilt inriktats på hur man i dessa länder har förberett sig för en flexibel höjning av beredskapen och i detta sammanhang särskilt för att upprätthålla gränssäkerheten. När det gäller Sverige och Norge har jämförelsen särskilt inriktats på hemvärnstrupper (svenska hemvärnet och norska heimevernet ) och i Estland på skyddskårsverksamhet ( kaitseliit ). Dessa truppers betydelse har betonats bland annat på grund av de ökade satsningarna på deras utrustning och utbildning. Till dessa trupper hör enheter som har den bästa beredskapen och kompetensen i sina länders väpnade styrkor. Trupperna i fråga utgör en riksomfattande kärntrupp med snabb insatsberedskap i dessa länders försvar.  

Sverige  

I Sverige är värnplikten en del av totalförsvarsplikten enligt lagen om totalförsvarsplikt (1994:1809) som gäller alla personer mellan 16 och 70 år som är bosatta i Sverige. Totalförsvarsplikten är uppdelad i värnplikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Sverige slutade tillämpa allmän värnplikt 2010 och övergick till ett system som grundar sig på frivillighet. Värnplikten återinfördes dock som selektiv och könsneutral 2017. 

Separata bestämmelser om hemvärn finns i hemvärnsförordningen (1997:146). Försvarsmakten i Sverige har hemvärnstrupper på cirka 22 000 soldater som är en del av det lokala försvaret och deras huvudsakliga uppgift är att skydda kritisk infrastruktur. Vidare ska hemvärnstrupperna klara av att stödja svenska försvarsmaktens operativa trupper i olika uppgifter, särskilt genom att skydda verksamheten när beredskapen höjs. Alla som har placerats i hemvärnet är frivilliga. Hemvärnssystemet erbjuder ett flexibelt verktyg för den gråa fasen av en kris.  

Enligt 7 § i hemvärnsförordningen ska hemvärnet vid höjd beredskap eller annars efter särskilt beslut av regeringen inta hemvärnsberedskap. Om Försvarsmakten i Sverige hos regeringen har gjort framställning om hemvärnsberedskap och landets försvar eller säkerhet kräver att hemvärnet tas i anspråk omedelbart, får Försvarsmakten besluta om hemvärnsberedskap för tiden intill dess att regeringen meddelat beslut i frågan.  

En soldat som anslutit sig till hemvärnet ingår ett avtal med den svenska Försvarsmakten. Enligt avtalet ska en soldat i hemvärnet tjänstgöra 4–15 dygn om året och vara tillgänglig under höjd beredskap. En hemvärnssoldat är skyldig att under hemvärnsberedskap tjänstgöra i enlighet med 5 § i hemvärnsförordningen och får inte säga upp avtalet under sådan beredskap. 

Under fredstid kan hemvärnet vid behov ge handräckning till andra myndigheter, såsom polisen och kustbevakningen. I Sverige ansvarar polismyndigheten som lyder under Justitiedepartementet, kustbevakningen som lyder under Försvarsdepartementet och tullverket som lyder under Finansdepartementet för gränsövervakning och gränskontroll. Polisen har huvudansvaret för gränskontrollerna. Kustbevakningen bistår polismyndigheten i gränskontrollverksamheten och utför gränskontroll i sjötrafiken.  

En person som tjänstgör under Försvarsmakten har med stöd av 29 § i polislagen (1984:387) under vissa förutsättningar rätt att utöva polisens rätt att använda maktmedel enligt lagens 10 § när hen utför uppgifter som gäller bevakning eller upprätthållande av ordningen till den del övriga medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är motiverat att använda maktmedel. 

Norge  

Norge har en selektiv könsneutral värnplikt. Bestämmelser om militärtjänst och hemvärn finns i den norska försvarslagen ( lov om verneplikt og tjeneste i Forsvaret , LOV-2016-08-12-77). Hemvärnet ( heimevernet ) lyder under befälhavaren för den norska försvarsmakten ( Forsvaret ) och är till sin karaktär en beredskapstrupp som kan inrättas snabbt. Hemvärnstruppernas huvuduppgifter är nationell krishantering, territoriellt försvar på lokal nivå, skyddande och övervakning av viktiga objekt samt stödjande av det civila samhället. Till hemvärnstruppernas krigstida verksamhet hör också att fortsätta motståndet i ockuperade delar av landet. Hemvärnet har en målstyrka på cirka 40 000 soldater.  

Hemvärnet spelar en viktig roll i Norges territoriella försvar och upprätthållandet av samhällets säkerhet. Till skillnad från de andra nordiska länderna grundar sig det norska hemvärnet i huvudsak på värnplikt. Endast en liten del av personalen inom hemvärnet består av frivilliga. Hemvärnet är indelat i enheter inom mark-, sjö- och luftstridskrafter. De har till uppgift att skydda människor och samhällsfunktioner, att övervaka lokala områden och att ge stöd till olika myndigheter och civila aktörer.  

Tack vare systemet finns det inom reserven i Norge ett stort antal soldater med mycket god beredskap tack vare regelbunden övning för de olika trupperna. Man har sett hemvärnstruppernas betydelse öka ytterligare, eftersom de på grund av sin lokala karaktär och höga beredskap är särskilt lämpade för att bekämpa även metoder inom så kallad hybridkrigföring.  

I Norge är det polisen ( Politiet ), som lyder under justitie- och beredskapsdepartementet, som ansvarar för gränsövervakning och gränskontroller av personer. Polisens uppgifter och befogenheter inom gränsövervakningen bestäms i den norska gränsbevakningslagen ( lov omgrensetilsyn og grensekontroll av personer , LOV-2018-04-20-8). Enligt 6 § i gränsbevakningslagen kan försvarsmakten i Norge ( Forsvaret ) på polisens vägnar utföra gränsövervakning vid gränsen mellan Norge och Ryssland enligt 19 § i gränsbevakningslagen. Vid gränsövervakning har de väpnade styrkorna behörighet enligt 6 § i polislagen ( lov om politiet , LOV-1995-08-04-53) att använda maktmedel under tjänstgöringen i den omfattning som är nödvändig och försvarlig. På havsområden sköts gränsövervakningen i enlighet med lagen om kustbevakningen ( lov om Kystvakten , LOV-1997-06-13-42) av kustbevakningen ( Kystvakten ) som hör till den norska försvarsmakten.  

Estland  

Estland har en obligatorisk selektiv värnplikt för manliga estniska medborgare. Enligt vapentjänstlagen ( kaitseväeteenistuse seadus) är beväringssystemets viktigaste uppgift den militära utbildningen, vars innehåll tar hänsyn till behov under både fredstid och krigstid.  

Estland har en skyddskår ( Kaitseliit ) som är en lagstadgad militär försvarsorganisation. Skyddskåren är en organisation som lyder under kommendören för landets försvarsmakt ( Kaitsevägi ). Verksamheten är frivillig och det sammanlagda antalet medlemmar i skyddskårens olika delar är cirka 18 000 personer.  

I Estland sköts gränsövervakningen och gränskontrollerna av polis- och gränsbevakningsväsendet ( Politsei- ja Piirivalveamet ), som lyder under inrikesministeriet och är en polismyndighet enligt polis- och gränsbevakningslagen ( politsei och piirivalve seadus ). Riksgränsen till havs övervakas av försvarsmakten. Enligt 4 § i lagen om skyddskårer (kaitseliidu seadus) kan skyddskåren vid behov också kallas till stöd för polisverksamhet som även omfattar gränsbevakningsuppgifter.  

Enligt 42 § i lagen om skyddskårer kan en aktiv medlem av skyddskåren, som har genomgått skyddskårsutbildning i hantering och användning av vapen, använda vapen i samband med utförandet av ett uppdrag, om det i samband med att uppdraget formaliseras har bestämts att det vapen som anvisats skyddskåren ska bäras.