1.1  Tillämpningsområdet för lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem

Lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010, informationssystemlagen) trädde i kraft den 1 december 2010. Justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem är i första hand avsett för verkställighet av rättskipningsärenden och för planerings-, forsknings- och statistikuppgifter inom justitieförvaltningen (RP 102/2009 rd). Systemet innehåller känsliga uppgifter såsom uppgifter om straff, och därför är uppgifterna i informationssystemet sekretessbelagda med stöd av 24 § 1 mom. 28 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, offentlighetslagen). Rättsregistercentralen är personuppgiftsansvarig för justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem.  

Bestämmelser om uppbyggnaden och syftet i fråga om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem finns i 4 och 8 § i informationssystemlagen. Informationssystemet består av ett system för avgöranden och meddelanden om avgöranden, ett rikssystem för behandling av diarie- och ärendehanteringsuppgifter samt av ett rapporterings-, statistik- och arkivsystem. Syftet med systemet för avgöranden och meddelanden om avgöranden är att förmedla information om justitieförvaltningsmyndigheternas avgöranden för verkställighet av avgöranden och för införande i myndighetsregister, utbetalning av arvoden och ersättningar i samband med rättshjälp samt för användning av uppgifter inom åklagarmyndigheternas verksamhet. Syftet med rikssystemet för behandling av diarie- och ärendehanteringsuppgifter är att förmedla den information till justitieförvaltningsmyndigheterna som behövs för handläggning, utredning och avgörande av ärenden och för tillsyns- och utvecklingsuppgifter samt att informera allmänheten om ärenden som domstolarna behandlar. Syftet med rapporterings-, statistik- och arkivsystemet är att för justitieministeriet, justitieförvaltningsmyndigheterna och för de inom förvaltningsområdet verksamma undersöknings- och utredningsenheterna producera statistik och annat sådant material om rättsförhållandena som behövs för planering och uppföljning av verksamheten. 

Enligt 1 § i informationssystemlagen föreskrivs det i lagen om ett riksomfattande informationssystem som betjänar behandlingen och verkställigheten av rättskipningsärenden samt forsknings- och planeringsverksamheten inom justitieministeriets förvaltningsområde, om registrering av uppgifter i systemet, om utlämnande och annan behandling av registrerade uppgifter samt om domstolarnas, åklagarmyndigheternas och rättshjälpsbyråernas skyldighet att ansluta sig och överföra uppgifter till systemet. I detaljmotiveringen till paragrafen (RP 102/2009 rd) har det konstaterats att rubriken för lagen kan anses vara för bred med tanke på hela justitieförvaltningens informationshantering, eftersom lagen endast gäller tre delsystem. I den föreslagna lagen nämns dock de andra register som det föreskrivs om i speciallagar (2 § 2 mom.), och därför kan lagens tillämpningsområde anses vara tydligt definierat. Det konstateras också att syftet med bestämmelsens ordalydelse har varit att tydligt göra klart att den föreslagna lagen inte gäller alla justitieförvaltningens informationssystem. Utanför tillämpningsområdet finns de myndighetsspecifika informationssystemen och de register vid justitieministeriet som består av uppgifterna i justitieförvaltningsmyndigheternas register över personal och ekonomiförvaltning samt de register som förs för att uppgifter om behörigheter och andra uppgifter som verifierar rättslig ställning ska finnas tillgängliga för allmänheten. 

I lagens 2 § föreskrivs det om lagens förhållande till övrig lagstiftning. Enligt den paragrafen gäller, om inte något annat föreskrivs i denna lag, i fråga om utlämnande av uppgifter ur justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem och i fråga om de i systemet införda uppgifternas offentlighet vad som föreskrivs i offentlighetslagen samt i fråga om annan behandling av personuppgifter som förts in i systemet vad som föreskrivs i personuppgiftslagen (523/1999). Lagen gäller inte sådana riksomfattande informationssystem inom justitieförvaltningen som det föreskrivs om särskilt, dvs. bland annat straffregistret och skuldsaneringsregistret. Enligt 3 mom. i paragrafen påverkar lagen inte behandlingen och avgörandet av en begäran om uppgifter som riktats eller överförts till en justitieförvaltningsmyndighet och gäller handlingar som har samband med ett ärende som är eller har varit anhängigt hos myndigheten i fråga och inte heller rätten att få ta del av myndighetens diarium eller av något annat register över sådana ärenden hos myndigheten. I fråga om detta konstateras det i detaljmotiveringen bland annat att det i 3 mom. ska tas in en bestämmelse enligt vilken lagen inte ska påverka verkställigheten av handlingsoffentligheten då när det begärs enstaka handlingar av en justitieförvaltningsmyndighet. En begäran om uppgifter som riktats eller överförts till en domstol och som gäller rättegångshandlingar i ett rättskipningsärende som är eller har varit anhängigt hos domstolen ska således fortfarande behandlas och avgöras i enlighet med bestämmelserna om offentligheten i fråga om rättegångshandlingar (370/2007 och 381/2007). På motsvarande sätt ska en begäran om uppgifter till en åklagarmyndighet eller en rättshjälpsbyrå även i fortsättningen avgöras i enlighet med lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. 

Tillämpningsområdet för justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem har varit otydligt. Det har inte varit klart vilka informationssystem lagen gäller och hur uppgifterna fördelas mellan domstolarna och Rättsregistercentralen. Detta har lett till motstridiga tolkningar bland annat av vem det är som svarar på begäranden om uppgifter i de ärenden som domstolarna behandlar. Därför finns det skäl att förtydliga paragrafen om lagens tillämpningsområde. Av paragrafen ska framgå att lagen endast gäller det riksomfattande informationssystem som förvaltas av Rättsregistercentralen. Lagen gäller inte enskilda domstolars egna ärendehanteringssystem, och lagen påverkar inte bestämmelserna om offentligheten i fråga om de uppgifter eller handlingar som finns i domstolarnas och övriga justitieförvaltningsmyndigheters ärendehanteringssystem. 

1.2  Domstolens skyldighet att tillkännage utsökningsgrunden

Domstolarnas skyldighet att underrätta och lämna information om sina avgöranden föreskrivs i lagen om domstolars skyldighet att informera om vissa avgöranden (373/2010), anmälningsskyldighetslagen). Anmälningsskyldighetslagen är en allmän lag med bestämmelser om de anmälningsskyldigheter för domstolar som det inte föreskrivs om i speciallagar. Närmare bestämmelser om antecknandet av myndigheters avgöranden och anmälningar har utfärdats genom justitieministeriets förordning om antecknande av uppgifter i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (1024/2010). I regel fullgörs anmälningsskyldigheten genom att uppgifterna förs in i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem. I 3 § i förordningen finns en förteckning över de speciallagar där det föreskrivs att anmälningsskyldigheten ska fullgöras genom att föra in uppgifterna i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem. Hur uppgifterna ska antecknas föreskrivs i informationssystemlagen. Rättsregistercentralen har dessutom gett anvisningar om antecknandet.  

I 4 § i anmälningsskyldighetslagen föreskrivs det om domstolarnas skyldighet att underrätta och lämna information om avgöranden som utgör utsökningsgrund. Enligt den lagen ska domstolar underrätta utsökningsmyndigheterna om domar, om beslut om säkringsåtgärder och om andra utsökningsgrunder genom att registrera uppgifter om dem i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem för att med hjälp av teknisk anslutning förmedlas till utsökningsmyndigheterna. På basis av paragrafrubrikens ordalydelse och förarbetena är syftet med bestämmelsen att säkerställa att utsökningsgrunden förmedlas till verkställighetsmyndigheten elektroniskt. 

Bestämmelser om utsökningsgrunderna finns i 2 kap. 2 § i utsökningsbalken (705/2007). Enligt den paragrafen är utsökningsgrunder bland annat en domstols dom i tvistemål eller brottmålen domstols beslut om säkringsåtgärder samt en anhållningsberättigad tjänstemans beslut om tillfällig kvarstad. Bestämmelser om säkringsåtgärder finns i tvångsmedelslagen (806/2010). I lagens 6 kap. finns bestämmelser om kvarstad, som en domstol ska fatta beslut om (2 §). Beslut om tillfällig kvarstad kan även fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman (3 §). Kapitlet innehåller bestämmelser till exempel om upphävande av kvarstad (4 §) och om ny behandling av kvarstad (5 §). Enligt 10 § i det kapitlet ska utsökningsmyndigheterna sköta verkställigheten av kvarstad och tillfällig kvarstad, med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i 8 kap. i utsökningsbalken föreskrivs om verkställighet av beslut om säkringsåtgärder. Tvångsmedelslagen innehåller inga bestämmelser om domstolars anmälningsskyldighet vad gäller beslut om säkringsåtgärder, utan underrättandet av dessa beslut baserar sig på den ovannämnda bestämmelse om utsökningsgrunden som finns i anmälningsskyldighetslagen.  

Riksdagens biträdande justitieombudsman har i ett beslut av den 30 juni 2016 (Dnr 1021/4/15) föreslagit att bestämmelserna om informerandet om domstolarnas beslut ska preciseras. Beslutet baserar sig på en klagan som gällde hur ett domstolsbeslut om säkringsåtgärd för upphävande av kvarstad hade getts för kännedom till utsökningsmyndigheten. I detta fall hade utsökningsmyndigheten fått kännedom om tingsrättens avgörande om upphävande av kvarstad först när klaganden själv hade lämnat in domen till utsökningen. På grund av problemen i informationsgången hade klagandens egendom varit beslagtagen i cirka två år trots beslutet om upphävande av kvarstad.  

I detta fall som behandlades av biträdande justitieombudsmannen var det fråga om ett beslut som upphävde säkringsåtgärden, och enligt en strikt tolkning av bestämmelsens ordalydelse omfattar bestämmelsen inte detta. Av de uppgifter där avgörandet av biträdande justitieombudsmannen förklaras framgick det att även uppgiften om upphävande av kvarstad hade registrerats i systemet. Uppgiften hade dock inte förmedlats till utsökningsmyndigheten eftersom den i enlighet med anvisningarna för systemet hade antecknats i ett sådant fält där uppgifterna inte förmedlas vidare till de andra myndigheterna. Med tanke på medborgarnas rättsskydd är det uppenbart att både beslut som utgör utsökningsgrund och beslut som upphäver en utsökningsgrund bör förmedlas i systemet på samma sätt. Det kan inte vara partens skyldighet att underrätta utsökningsmyndigheten om dessa avgöranden. På basis av vad som konstateras ovan finns det skäl att ändra de gällande bestämmelserna.  

2.1  Lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem

Det finns skäl att förtydliga 1 § om lagens tillämpningsområde så att det framgår av lagen att den är avsedd att gälla endast det riksomfattande informationssystem som förvaltas av Rättsregistercentralen och att lagen inte påverkar användningen av justitieförvaltningsmyndigheternas, till exempel domstolarnas, egna ärendehanteringssystem eller utlämnandet av de uppgifter som registrerats i dessa. Detta gäller också AIPA och HAIPA-informationssystemen, vilka är under beredning. Införandet av de nya informationssystemen inverkar inte på hur uppgifterna mellan Rättsregistercentralen och justitieförvaltningsmyndigheterna fördelas. För att förtydliga lagens tillämpningsområde föreslås det att 1 och 2 § i lagen ändras så att den bestämmelse i 2 § 3 mom. som avgränsar tillämpningsområdet flyttas till 1 § 2 mom.  

Justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem är uttryckligen ett system som förmedlar information, och lagstiftningen om detta system påverkar således inte offentligheten i fråga om domstolarnas eller verkställighetsmyndigheternas handlingar, utan om detta föreskrivs det annanstans i lagstiftningen. De uppgifter som har antecknats i informationssystemet är med stöd av sekretessbestämmelserna i offentlighetslagen sekretessbelagda eftersom de är en del av systemet. Således ska en begäran om uppgifter som riktats till en domstol och som gäller rättegångshandlingar i ett rättskipningsärende som är eller har varit anhängigt hos domstolen fortfarande behandlas och avgöras i enlighet med bestämmelserna om offentligheten i fråga om rättegångshandlingar (370/2007 och 381/2007). På motsvarande sätt ska en begäran om uppgifter till en åklagarmyndighet eller en rättshjälpsbyrå även i fortsättningen avgöras i enlighet med lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.  

2.2  Lagen om domstolars skyldighet att informera om vissa avgöranden

Enligt vad som ovan anförts har den gällande lagen varit oklar vad gäller hur avgöranden om upphävande av beslut om säkringsåtgärd ska tillkännages för utsökningsmyndigheten. Det föreslås att ordalydelsen i 4 § i anmälningsskyldighetslagen ändras så att det uttryckligen föreskrivs att domstolen är anmälningsskyldig även när beslut om säkringsåtgärd och andra utsökningsgrunder upphävs. Anmälningsskyldigheten ska fullgöras genom att föra in uppgifterna om upphävandet i det system för avgöranden och meddelanden om avgöranden som finns i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem, och därifrån ska de förmedlas till utsökningsmyndigheten med hjälp av en teknisk anslutning. Även rubriken för paragrafen ändras i enlighet med detta.  

Det är också motiverat att Rättsregistercentralen ska se över anvisningarna om anmälningsskyldigheten för att sörja för att behörighetsfördelningen mellan de olika myndigheterna är tydlig. Anvisningarna ska säkerställa att domstolarna antecknar avgörandena om eventuella utsökningsgrunder i rätt fält så att uppgifterna förmedlas till utsökningsmyndigheten på det sätt som avses i lagen.  

3.1  Ekonomiska konsekvenser

Syftet med de föreslagna ändringarna är endast att förtydliga den gällande lagen, och därför har ändringarna inga ekonomiska konsekvenser.  

3.2  Konsekvenser för myndigheterna

Genom att tillämpningsområdet för informationssystemlagen preciseras undanröjs oklarheterna i fråga om uppgiftsfördelningen mellan domstolarna och Rättsregistercentralen.  

Preciseringen av anmälningsskyldighetslagen säkerställer å andra sidan att även beslut om upphävande av säkringsåtgärd eller av någon annan utsökningsgrund förmedlas från domstolarna till utsökningsmyndigheten med hjälp av systemet.