1.1  Bakgrund

Passagerarfartyget Estonia, som förde estnisk flagg och som var på väg från Tallinn till Stockholm, kantrade och sjönk natten mot den 28 september 1994 sydväst om Utö. Vid storolyckan omkom 852 människor. Bland dem fanns också finska medborgare. Vraket efter M/S Estonia ligger inom Finlands ekonomiska zon. Den ekonomiska zonen hör inte till kuststatens territorium, utan betraktas som internationellt havsområde. 

Finland, Estland och Sverige undertecknade den 23 februari 1995 i Tallinn en överenskommelse om M/S Estonia (FördrS 49/1995). Enligt överenskommelsen ska vraket efter M/S Estonia och det kringliggande området betraktas som ett sista vilorum för olycksoffren. De avtalsslutande parterna åtog sig i överenskommelsen att kriminalisera all verksamhet som stör offrens sista vilorum. Med stöd av överenskommelsen stiftades en lag om fredning av vraket efter passagerarfartyget Estonia (903/1995, nedan även Estonialagen). Lagen innehåller de straffbestämmelser som förutsätts i överenskommelsen. 

Ett tilläggsprotokoll från 1996 möjliggör anslutning till överenskommelsen (FördrS 46/1996). Danmark (1999), Storbritannien (1999), Lettland (1999), Ryssland (2000), Polen (2000) och Litauen (2002) har anslutit sig till överenskommelsen. 

Den 29 september 1994 bildades en för Finland, Estland och Sverige gemensam haverikommission (JAIC) för att undersöka orsakerna till att M/S Estonia sjönk. Kommissionen överlämnade sin slutrapport i december 1997. 

Den 23–24 september 2019 gjorde från ett tyskt fartyg ett kamerateam bestående av privatpersoner bildupptagningar med en dykrobot i det fredade området. Av bildupptagningarna gjordes en filmdokumentär, som publicerades i september 2020. Enligt de bilder som dykroboten har tagit finns det två revor som inte har upptäckts tidigare i sidan på M/S Estonia. 

Estlands myndighet för olycksutredning (Ohutusjuudluse keskus, OJK) i M/S Estonias flaggstat har beslutat att på basis av det nya bildmaterialet inleda en preliminär bedömning av uppkomsten av de skador som syns på bilderna och deras eventuella konsekvenser för fartygets förlisning. I den preliminära bedömningen deltar också den svenska myndigheten för olycksutredning (Statens haverikommission, SHK). Olycksutredningscentralen i Finland har utsett en kontaktperson för den preliminära bedömningen och en stödgrupp för kontaktpersonen. 

De estniska och svenska myndigheterna för olycksutredning planerar i anslutning till bedömningsuppdraget undersökningsåtgärder av vraket efter M/S Estonia och den kringliggande havsbottnen där avsikten är att använda system för undervattensmätning. Undersökningsåtgärderna utförs genom fotografering och mätning. Ett eventuellt behov av att ta materialprover på havsbottnen eller vraket kan inte uteslutas. Undersökningsåtgärderna kan också kräva användning av dykare, om det inte är möjligt att genomföra dem med fjärrstyrda system. De estniska och svenska myndigheterna för olycksutredning har för avsikt att genomföra undervattensundersökningarna av vraket och dess omgivning med hjälp av underleverantörer i två faser 2021–2022. Olycksutredningscentralen kommer inte att delta i de utredningsåtgärder som nu planeras. 

Undersökningsåtgärderna i fråga om vraket efter M/S Estonia och i dess omgivning kräver tillträde till området och möjlighet att arbeta där utan osäkerhet med tanke på eventuella straffrättsliga påföljder för de fartyg som används eller för de personer som deltar i verksamheten. De fartyg som används för undersökningsåtgärderna och deras personal kan behöva komma in på Finlands territorium på grund av väderleksförhållanden eller servicebehov medan undersökningsåtgärderna pågår. 

Avsikten är att man för de undersökningsåtgärder som nu planeras också ska använda fartyg med status som statsfartyg, vars inträde på Finlands territorium förutsätter ett anmälnings- och tillståndsförfarande enligt territorialövervakningslagen (755/2000). Tillståndsärendet behandlas och avgörs av huvudstaben. Anmälnings- och tillståndsförfarandet gäller dock inte sådana fartygs rätt till så kallad oskadlig genomfart. 

Avsikten är att de undersökningsåtgärder som nu planeras ska inledas vid vraket efter M/S Estonia och i det fredade området i början av juli 2021. De första undersökningarna kommer att göra det möjligt att fastställa vilka ytterligare åtgärder som behövs och deras omfattning, karaktär och förväntade varaktighet. Under alla omständigheter kommer dessa åtgärder i anslutning till den preliminära bedömningen att pågå till hösten 2022. 

1.2  Beredning

Tjänstemän från Finland, Sverige och Estland förde hösten 2020 och våren 2021 samordningsdiskussioner där innehållet i överenskommelsen och dess förhållande till de planerade undervattensundersökningarna och tidtabellen för dem bedömdes. Regeringspropositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid justitieministeriet. I arbetet har Olycksutredningscentralen, arbets- och näringsministeriet och utrikesministeriet konsulterats. 

Utkastet till regeringsproposition var på remiss mellan den 16 och 29 april 2021. Utlåtandena finns på justitieministeriets projektsida (OM005:00/2021). Responsen i utlåtandena behandlas i avsnitt 6. 

2.1  Överenskommelsen om M/S Estonia

Finland, Estland och Sverige undertecknade den 23 februari 1995 i Tallinn en överenskommelse om M/S Estonia (FördrS 49/1995). I avtalets ingress konstateras att parterna i överenskommelsen önskar skydda M/S Estonia såsom ett sista vilorum för olycksoffren från all störande verksamhet och uppmanar allmänheten och alla andra stater att för all framtid visa tillbörlig respekt för den plats där M/S Estonia förliste. Enligt överenskommelsen betraktas vraket efter M/S Estonia och dess kringliggande område som ett sista vilorum för olycksoffren och ska som sådant visas tillbörlig respekt (artikel 1). Gränserna för det område som utgör det sista vilorummet fastställs i artikel 2 i överenskommelsen. I överenskommelsen bestäms att M/S Estonia inte ska lyftas (artikel 3). 

De avtalsslutande parterna åtar sig att i enlighet med sina nationella förfaranden införa lagstiftning som syftar till att kriminalisera all verksamhet som stör offrens sista vilorum, särskilt dykning eller annan verksamhet i syfte att ta upp offren eller egendom från vraket eller havsbottnen (artikel 4.1) och att göra det möjligt att brott som gjorts straffbara utifrån överenskommelsen kan bestraffas med fängelse (artikel 4.2). En avtalsslutande part får dock vidta åtgärder för att täcka över vraket eller för att förhindra förorening av den marina miljön från vraket (artikel 4.3). Varje avtalsslutande part åtar sig att informera en annan avtalsslutande part om förestående eller pågående verksamhet som har kriminaliserats i enlighet med artikel 4 i överenskommelsen och i vilken ett fartyg som för denna avtalsslutande parts flagg är inblandat (artikel 5). Artikel 6 innehåller en bestämmelse om ikraftträdandet av överenskommelsen. 

Överenskommelsen innehåller inga bestämmelser om tillämpningsområdet för de avtalsslutande parternas straffrätt (jurisdiktion) i fråga om det förfarande som avses med kriminaliseringsskyldigheten i artikel 4.1. Överenskommelsen innehåller inga bestämmelser om ändring av den. 

Ingripande i verksamhet som stör M/S Estonias gravfrid grundar sig på den mellanstatliga överenskommelsen, som inte rättsligt förpliktar andra stater än parterna i överenskommelsen. Med beaktande av detta vädjade de ursprungliga parterna i överenskommelsen Finland, Estland och Sverige i tiden via Internationella sjöfartsorganisationen till organisationens medlemsstater samt separat till Östersjöstaterna och EU:s medlemsstater att de skulle respektera Estoniaöverenskommelsen och överväga att straffbelägga verksamhet som stör friden vid vraket. Ett tilläggsprotokoll från 1996 möjliggör anslutning till överenskommelsen (FördrS 46/1996). Efter detta har Danmark (1999), Storbritannien (1999), Lettland (1999), Ryssland (2000), Polen (2000) och Litauen (2002) anslutit sig till överenskommelsen. 

Kriminaliseringsskyldigheten enligt överenskommelsen ska tolkas mot bakgrund av överenskommelsens ändamål och syfte. Wienkonventionen om traktaträtten (FördrS 32 och 33/1980) innehåller allmänna bestämmelser om tolkningen av traktater. Enligt artikel 31.1 i Wienkonventionen ska en traktat tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens ändamål och syfte. I ljuset av överenskommelsens ändamål och syfte ska kriminaliseringsskyldigheten anses innebära att all undervattensverksamhet inom skyddsområdet inte är avsedd att vara straffbar, förutsatt att man i verksamheten beaktar att vraket och det omgivande området utgör det sista vilorummet för olycksoffren och att detta iakttas på tillbörligt sätt. Detta framgår också av det faktum att överenskommelsen innehåller bestämmelser som tillåter myndighetsåtgärder som ansågs nödvändiga vid tidpunkten för ingåendet av överenskommelsen (möjlighet att täcka över vraket och förhindra förorening av den marina miljön från vraket). I dessa tillåtna åtgärder, liksom i de nu avsedda kompletterande undersökningar om orsaken till olyckan som baserar sig på konkreta och betydande tidigare oupptäckta fynd, är det fråga om myndighetsåtgärder som vidtas av allmänt intresse. Å andra sidan bör det noteras att det i överenskommelsen som tillåtna åtgärder inte nämns undersökningar av fartygets förlisning. Däremot nämns som en tillåten åtgärd åtgärder för att täcka över vraket. Det bör dessutom noteras att de åtgärder som förklarats tillåtna enligt överenskommelsen är tillåtna när de utförs också av en enda avtalsslutande part. Sammantaget kan det anses att de ytterligare undersökningsåtgärder som föreslås av myndigheterna för utredning av olyckor och som grundar sig på de konkreta och tidigare oupptäckta och väsentliga skadorna i fråga inte ska betraktas som åtgärder som är straffbara enligt överenskommelsen, utan de kan genomföras inom ramen för den gällande överenskommelsen, förutsatt att offrens sista vilorum respekteras vid undersökningen på ett tillbörligt sätt.  

2.2  Estonialagen

Estoniaöverenskommelsen har på det sätt som konstateras ovan genomförts i Finland genom stiftandet av Estonialagen. I 1 § i Estonialagen konstateras att vraket efter passagerarfartyget Estonia är ett sista vilorum för olycksoffren och att vraket och det kringliggande havsområdet fredas så som det föreskrivs i den lagen. Det fridlysta området är på det sätt som framgår av 2 § rektangulärt, det är cirka 2 x 2 kilometer stort och koordinaterna för dess hörn har fastställts i enlighet med koordinatsystemet WGS 84. 

Enligt 3 § är dykning på det fredade området förbjudet. På det fredade området får inte åtgärder heller vidtas för att ta upp omkomna eller föremål från vraket eller havsbottnen eller friden vid vraket på annat sätt störas. Lagens 4 § innehåller ett undantag från förbudet. Enligt den får myndigheterna utan hinder av 3 § täcka över vraket eller förhindra förorening av miljön från vraket. Innehållet i bestämmelserna beskrivs i förarbetena (RP 10/1995 rd, s. 2–3 och LaUB 3/1995 rd, s. 1). 

Ett uppsåtligt brott mot förbudet i 3 § är enligt 5 § straffbart som brott mot lagen om fredning av vraket efter passagerarfartyget Estonia. Hotet om straff är böter eller fängelse i högst ett år. 

I lagen ingår också 6 § som gäller förverkandepåföljd. Denna bestämmelse ändrades när bestämmelserna om förverkandepåföljd i strafflagen (39/1889) reviderades 2001. Lagen innehåller inga bestämmelser om den regionala behörigheten för den straffrättsliga regleringen, utan de allmänna bestämmelserna om den finns i 1 kap. i strafflagen. 

I Finlands domstolspraxis har veterligen inte handlagts några fall där det har varit fråga om tillämpning av straffbestämmelserna i Estonialagen. 

2.3  Vraket efter M/S Estonia ligger inom Finlands ekonomiska zon

Vraket efter M/S Estonia och det fredade området kring vraket ligger i ett område som numera hör till Finlands ekonomiska zon. Den ekonomiska zonen inrättades genom lagen och förordningen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004 och 1073/2004), som trädde i kraft den 1 februari 2005. Innan den ekonomiska zonen inrättades befann sig det fredade området på den finska kontinentalsockeln och inom Finlands fiskezon. Den ekonomiska zonen är inte Finlands territorium, utan kuststaternas ekonomiska zoner betraktas som internationellt havsområde. Finland har i sin ekonomiska zon i enlighet med artikel 56 i Förenta nationernas havsrättskonvention (FördrS 49 och 50/1996, nedan havsrättskonventionen) ensamrätt till utforskning och utnyttjande, bevarande och förvaltande av naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke-levande, på havsbottnen och i dess underlag samt på överliggande vattenområden och vad avser annan ekonomisk exploatering och utforskning av zonen. Finland har också jurisdiktion i fråga om den marinvetenskapliga forskning som bedrivs inom den ekonomiska zonen samt byggandet och användningen av konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner liksom också i fråga om skyddet och bevarandet av den marina miljön. I övrigt gäller inom den ekonomiska zonen de friheter som tillämpas på öppet hav, såsom fri sjöfart och överflygning. Finland har således inte till exempel rätt att ingripa i en främmande stats framförande av fartyg i Finlands ekonomiska zon annat än i situationer som avses i artikel 56.  

Med stöd av 6 § i lagen om Finlands ekonomiska zon krävs statsrådets samtycke för utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag i den ekonomiska zonen liksom också till forskning som åsyftar detta och till att i den ekonomiska zonen idkas annan verksamhet som avser ekonomiskt utnyttjande av zonen. Med stöd av 6 § har samtycke getts till vissa projekt inom den ekonomiska zonen, men verksamheten i anslutning till dem bedrivs inte i omedelbar närhet av vraket efter M/S Estonia eller det fredade området som omger vraket. Marinvetenskaplig forskning i Finlands ekonomiska zon är anmälningspliktig enligt 8 § i lagen om Finlands ekonomiska zon. I regeringens proposition 53/2004 rd redogörs för hur den marinvetenskapliga forskningen förstås i detta sammanhang. Med forskning avses i korthet sådan forskning av havet som strävar efter att öka kunskapen om den marina miljön, dess förändringar och samspelet mellan hav, isar och atmosfär. De ytterligare undersökningsåtgärder som myndigheterna för olycksutredning vidtar i anslutning till utredningen av M/S Estonias förlisningsorsak, och som avses göras möjliga genom denna proposition, kan inte anses vara sådan forskning som syftar till ekonomiskt utnyttjande som avses i havsrättskonventionen och i lagen om Finlands ekonomiska zon som grundar sig på konventionen, och bestämmelserna i 6 § i lagen om Finlands ekonomiska zon ska således inte tillämpas på dem. På eventuella undersökningsåtgärder som betraktas som havsvetenskaplig forskning tillämpas dock 8 § i lagen om Finlands ekonomiska zon. I fråga om de ytterligare undersökningsåtgärderna ska dessutom beaktas den lagstiftning som med stöd av 3 § i lagen om Finlands ekonomiska zon tillämpas på miljöskydd, vattenbyggnad och havsplanering. 

2.4  Den finska straffrättens regionala behörighet

I samband med stiftandet av Estonialagen föreskrevs det inte om tillämpningsområdet för finsk straffrätt. Tillämpningsområdet för finsk straffrätt i fråga om tillämpningen av kriminalisering enligt 5 § i Estonialagen bestäms således i princip i enlighet med de allmänna bestämmelserna om tillämpningsområdet för finsk straffrätt i 1 kap. i strafflagen. 

I den regeringsproposition som ledde till stiftandet av Estonialagen (RP 10/1995 rd, s. 1) konstateras att principen om det fria havet inte förhindrar att den föreslagna lagen stiftas. Enligt propositionen kan Finland i sin egen lagstiftning förbjuda störande av gravfriden också när det gäller ett vrak som ligger på internationellt vatten.  

Enligt den då gällande 2 § i 1 kap. i strafflagen tillämpades finsk straffrätt på brott som en finsk medborgare begått utanför Finland. Enligt kapitlets 3 § 1 mom. tillämpades finsk straffrätt på brott som utlänningar begått ombord på finska fartyg. Enligt samma moment var finsk straffrätt tillämplig också på andra brott som en utlänning begått utanför Finland, om brottet hade begåtts inom ett område där inte någon stats lag gällde. I regeringspropositionen konstaterades det att vraket efter M/S Estonia befinner sig just på ett sådant område, varför brott mot den föreslagna lagen i samtliga fall faller inom tillämpningsområdet för finsk lag (RP 10/1995 rd, s. 3). 

Bestämmelserna i 1 kap. i strafflagen reformerades i sin helhet 1996 (626/1996). I den regeringsproposition som ledde till reformen ansågs att det dåvarande tillämpningsområdet för den finska straffrätten kunde anses vara alltför omfattande, åtminstone beträffande vissa fall som nämns i 1 kap. 3 § 1 mom. i strafflagen (RP 1/1996 rd, s. 11). Ett så omfattande tillämpningsområde kunde i princip leda till en konflikt med en främmande stat. I fråga om brott som begåtts på områden som inte hör till någon stat och som avses i bestämmelsen konstaterades att det i bestämmelsen inte ställs några krav på brottets grovhetsgrad, varför straff också för lindriga förseelser i princip kunde dömas ut i Finland. 

Enligt 1 mom. 1 punkten i den gällande strafflagens 1 kap. 2 §, som gäller brott som har anknytning till finska fartyg, tillämpas på brott som begåtts ombord på ett finskt fartyg eller luftfartyg finsk lag, om brottet har begåtts när fartyget befann sig på öppna havet eller inom ett område som inte tillhör någon stat eller när luftfartyget befinner sig inom eller ovanför ett sådant område. 

Enligt 1 mom. i strafflagens 1 kap. 6 §, som gäller brott som har begåtts av en finsk medborgare, tillämpas finsk lag på brott som en finsk medborgare har begått utanför Finland. Har brottet förövats inom ett område som inte tillhör någon stat, är en förutsättning för straffbarheten att på brottet enligt finsk lag kan följa fängelse i över sex månader. 

Enligt paragrafens andra moment anses som finsk medborgare den som vid gärningstidpunkten eller när rättegången inleds är finsk medborgare. Enligt paragrafens 3 mom. anses som en finsk medborgare 1) den som vid gärningstidpunkten eller när rättegången inleds är varaktigt bosatt i Finland, samt 2) den som påträffas i Finland och som när rättegången inleds är medborgare eller varaktigt bosatt i Danmark, Island, Norge eller Sverige. 

Enligt 1 mom. första meningen i 1 kap. 10 §, som gäller gärningsorten, anses ett brott vara begånget såväl där den brottsliga handlingen företogs som där den rekvisitsenliga följden av brottet framträdde. Enligt paragrafens 3 mom. anses en anstiftares och en medhjälpares brott vara begånget både på den ort där delaktighetsgärningen utfördes och på den ort där gärningsmannens brott anses vara begånget. 

Finsk straffrätt kan tillämpas på straffbart störande av gravfriden för M/S Estonia i de fall som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 1 punkten och 10 § samt 1 kap. 6 § 1 mom. i strafflagen. 

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås att det stiftas en ny 4 a § om tillåtna undersökningsåtgärder på vraket efter M/S Estonia, som kompletterar de nuvarande bestämmelserna i Estonialagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen får myndigheterna, trots vad som föreskrivs i 3 § om förbjudna åtgärder på det fredade området, vidta behövliga undersöknings- och utredningsåtgärder som gäller passagerarfartyget Estonias förlisning. Den kompletterande bestämmelsen gäller till och med till den 31 december 2024, då undersökningarna av de revor som upptäckts och deras betydelse med största sannolikhet har slutförts. 

Bestämmelsen omfattar alla behövliga åtgärder i anslutning till den preliminära bedömningen av fartygets förlisning och eventuella fortsatta åtgärder som behövs på grund av dem. Vid åtgärderna ska med iakttagande av proportionalitetsprincipen vraket efter M/S Estonia respekteras som sista vilorum för olycksoffren. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

De ekonomiska konsekvenserna av propositionen beror i huvudsak på den preliminära bedömningen och de kostnader som föranleds av undersökningsåtgärderna under vatten och analysen av den information som fås genom dem samt på kostnaderna för en eventuell ytterligare utredning av M/S Estonias förlisning. Estland och Sverige svarar för kostnaderna för de inledande undersökningsåtgärderna, så de föranleder inga kostnader för Finland. 

Propositionens konsekvenser för myndigheterna grundar sig på att myndigheterna med stöd av den nya förtydligande regleringen kan vidta de i regleringen avsedda undersöknings- och utredningsåtgärderna inom det fredade området vid vraket efter M/S Estonia. 

Den föreslagna regleringen påverkar inte Finlands skyldigheter i fråga om internationella olycksutredningar eller Finlands skyldigheter som medlem i Europeiska unionen. 

Propositionens samhälleliga konsekvenser grundar sig på att det är fråga om den största sjöfartsolyckan i våra närområden, som också krävde finländska dödsoffer. Utredningen av orsakerna till en sådan olycka är av samhällelig betydelse. Uttryckligen på basis av de nya, konkreta och betydande fynd som nu är aktuella finns det motiverade grunder för att fortsätta utredningen. För de anhöriga till de omkomna är utredningen förknippad med ett stort känslomässigt värde. Det kan antas att en del anhöriga förhåller sig positivt, andra negativt till nya utredningsåtgärder. Utredningsåtgärderna ska därför begränsas till vad som är nödvändigt både med tanke på karaktären av de åtgärder som ska vidtas och tiden, och vid åtgärderna ska proportionalitetsprincipen med beaktande av olika intressen och synpunkter samt en tillbörlig respekt för de avlidna och gravfriden iakttas. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Sverige

I Sverige stiftades en speciallag med stöd av Estoniaöverenskommelsen, lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia. 

Enligt 2 § i den lagen får dykning och annan undervattensverksamhet inte bedrivas i vraket efter passagerarfartyget Estonia eller inom det område som anges i lagens 1 §. Förbudet gäller dock inte verksamhet som avser att täcka över eller skydda vraket eller att förhindra förorening av den marina miljön från vraket, om verksamheten bedrivs av en myndighet i Estland, Finland eller Sverige eller på uppdrag av en sådan myndighet. 

I förarbetena till bestämmelsen konstateras att utgångspunkten för regleringen bör vara att i princip all undervattensverksamhet i det skyddade området stör gravfriden där. Därför förutsätts det inte i bestämmelsen att det i enskilda fall utreds om gravfriden har störts. Förutom åtgärderna som gäller att täcka över vraket och skydda den marina miljön var det motiverat att också tillåta åtgärder för att skydda vraket, exempelvis kunde installation av någon form av övervakningsutrustning komma att behövas.  

I 5 § föreskrivs att för brott mot lagen döms i svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § i brottsbalken, som gäller straffrättens tillämpningsområde, inte är tillämpliga. I förarbetena konstateras att vem som helst som stör gravfriden ska kunna dömas i en svensk domstol. Enligt internationell rätt är det förbjudet för en stat att rikta åtgärder mot främmande staters fartyg på det fria havet. Med beaktande av bestämmelserna i internationell rätt kan ett rättsligt förfarande vara svårt, om inte det utländska fartyget anlöper en svensk hamn eller kommer in på Sveriges inre vatten. 

För att möjliggöra en utredning av de nya iakttagelserna inleddes i Sverige ett lagstiftningsprojekt för ändring av Estonialagen. Enligt regeringspropositionen Utvidgade möjligheter att utreda förlisningen av passagerarfartyget Estonia, proposition 2020/21:165, kompletteras 2 § i Estonialagen så att där utöver de nuvarande åtgärderna för tillåtna ändamål nämns verksamhet som avser att utreda förlisningen. Den föreslagna lagstiftningsändringen avses träda i kraft den 1 juli 2021. 

Den svenska åklagarmyndigheten väckte mot de två svenska medborgare som ingick i det kamerateam som nämns i avsnitt 1.1 åtal för brott mot Estonialagen vid tingsrätten i Göteborg. Den enligt Estonialagen förbjudna undervattensverksamheten hade enligt åtalet utgjorts av att filmteamet från en för ändamålet chartrad båt hade lagt ut en kabelförsedd dykrobot och filmat vraket under vattnet. De åtalade hade haft viktiga roller vid genomförandet av undervattensverksamheten i fråga. Tingsrätten ansåg i sin dom av den 8 februari 2021 att de objektiva förutsättningarna för straffrättsligt ansvar var uppfyllda. Tingsrätten ansåg dock att gärningen hade begåtts från ett tyskt fartyg och således från Tysklands territorium. Tyskland har inte anslutit sig till överenskommelsen. Bestämmelsen om territoriell behörighet för svensk straffrätt i 5 § i Estonialagen strider mot de internationella rättsprinciperna och kunde inte tillämpas. Åtalet förkastades. Åklagaren har överklagat domen. 

Danmark

Danmark anslöt sig till Estoniaöverenskommelsen 1999 och då stiftades i Danmark en speciallag om detta, lov om beskyttelse af gravfreden ved vraget efter passagerskibet ”M/S Estonia”, lov nr 823 af 25/11/1998. 

Enligt 2 § 1 mom. i den lagen är dykning och annan undervattensverksamhet förbjuden inom det område som nämns i 1 § 2 mom. Enligt 2 § 2 mom. gäller förbudet i 1 mom. dock inte verksamhet som en myndighet i Estland, Finland eller Sverige leder i avsikt att täcka vraket eller för att förhindra förorening av den marina miljön från vraket. 

Beskrivningen av den förbjudna verksamheten motsvarar i hög grad den beskrivna regleringen i Sveriges lag. I de danska bestämmelserna tillåts dock inte undervattensverksamhet som syftar till att skydda vraket. För att vara tillåtna ska åtgärderna ledas av myndigheter i Estland, Finland eller Sverige. Danmark är alltså inte själv en av dessa stater. Bestämmelsen motsvarar till denna del den svenska regleringen. I 3 § föreskrivs om hot om böter eller fängelse i högst sex månader för uppsåtlig överträdelse av förbudet i 2 § 1 mom. 

I förarbetena konstateras att gravfridsöverenskommelsen inte innehåller några bestämmelser om makt att utkräva straff (straffemyndighed) och att avtalet således inte kan anses medföra särskilda skyldigheter för de avtalsslutande parterna att utöva dömande makt på det fria havet. Skyldigheten att informera de andra avtalsslutande parterna innebär att flaggstaten har möjlighet att väcka åtal i fråga om fartyg som för dess flagg. Det var därför inte motiverat att föreskriva om Danmarks domsrätt för verkställigheten av överenskommelsen. 

Estland

I Estland stiftades ingen speciallag om gravfriden för M/S Estonia med stöd av Estoniaöverenskommelsen. I samband med att överenskommelsen ingicks 1995 kompletterades dock 199 § om gravskändning i Estlands strafflag. 

Enligt 149 § i Estlands strafflag från 2002 är det straffbart att kränka en avlidens minne. Enligt 1 mom. ska för störande av begravning eller någon annan minnesstund, för vanvård av grav, någon annan plats som är avsedd som sista viloplats eller för kränkning av en avliden persons minnesmärke och för stöld av föremål från en sådan plats dömas till böter eller fängelse i högst ett år. 

Estland anser inte att de planerade undersökningsåtgärderna kräver några lagstiftningsåtgärder. 

Förenade kungariket

När Förenade kungariket anslöt sig till Estoniaöverenskommelsen 1999 utfärdade landet en bestämmelse om skydd av vrak (The Protection of Wrecks (M/S Estonia) Order 1999). 

Enligt 3 § 1 stycket i föreskriften är följande åtgärder förbjudna liksom att få någon annan att utföra dem samt att tillåta dem inom det skyddade området: 

a) manipulera, skada eller avlägsna någon del av ett fartygsvrak på eller i havsbottnen eller något föremål eller någon kropp som befinner sig i ett sådant vrak eller tidigare har befunnit sig ombord på fartyget, 

b) genomföra dyk- eller räddningsinsatser som syftar till att undersöka ett vrak eller lösgöra något föremål eller en kropp från vraket eller havsbottnen, eller 

c) använda utrustning konstruerad eller anpassad för någon som helst dyk- eller räddningsinsats. 

Den som bryter mot bestämmelserna i första stycket föreläggs eller döms till böter. När Förenade kungariket anslöt sig till överenskommelsen gjorde landet en reservation mot artikel 4.2 i överenskommelsen, där det förutsätts att fängelsestraff kan dömas ut för brott mot gravfriden.