2.1  Folkpensionsanstaltens förvaltning

Enligt 1 § i lagen om Folkpensionsanstalten är Folkpensionsanstalten en självständig offentligrättslig inrättning, vars förvaltning och verksamhet övervakas av fullmäktige som väljs av riksdagen. Folkpensionsanstaltens grundlagsenliga särställning baserar sig på 36 § i grundlagen, enligt vilken riksdagen väljer fullmäktige att övervaka Folkpensionsanstaltens förvaltning och verksamhet enligt vad som närmare bestäms genom lag. Det har ansetts vara behövligt att utveckla Folkpensionsanstaltens organisation, tillsyn och styrsystem inom inrättningen samt inom ramen för uppdraget för den sakkunnigarbetsgrupp som tillsatts av Folkpensionsanstaltens fullmäktige och dess samråd. Arbetsgruppen föreslog enhälligt utvecklingsåtgärder av Folkpensionsanstaltens förvaltning, vilka enligt arbetsgruppen kan vidtas omedelbart. Målet var att förtydliga de olika organens ställning. Förslagen ansågs stärka ställningen för Folkpensionsanstaltens styrelse. Den parlamentariska arbetsgruppen, som utredde behoven av att revidera lagstiftningen om Folkpensionsanstalten, kom dessutom med enhälliga ställningstaganden i fråga om ändring av bestämmelserna om uppgifterna för Folkpensionsanstaltens styrelse, generaldirektörer och direktörer, revision av Folkpensionsanstalten och delegationen för Folkpensionsanstalten. De här ändringarna genomfördes i och med de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2024. En del av de ändringar som den parlamentariska arbetsgruppen föreslog skulle genomföras i samband med följande lagändringsprojekt som gäller Folkpensionsanstalten. 

2.2  Folkpensionsanstaltens rätt att få och behandla uppgifter

2.3  Överföring av uppgifter av biträdande art till privata aktörer

Enligt 2 § i lagen om Folkpensionsanstalten finns bestämmelser om Folkpensionsanstaltens uppgifter som gäller social trygghet i separata lagar. Folkpensionsanstalten sköter själv de kärnuppgifter som anknyter till de här uppgifterna. Sådana uppgifter är till exempel uppgifter som innefattar avgöranden som gäller kunders förmåner eller skyldigheter. Folkpensionsanstaltens kärnuppgifter i anknytning till social trygghet utgör utövning av offentlig makt.  

Utöver sina kärnuppgifter ska Folkpensionsanstalten ha möjlighet att låta privata aktörer utföra biträdande uppgifter som hänför sig till kärnuppgifterna och som är av rutinmässig eller teknisk art. Sådana biträdande uppgifter är bland annat att öppna, sortera och lagra ansökningar som Folkpensionsanstaltens kunder sänder in och att skriva ut beslut och handlingar. 

Folkpensionsanstalten sköter själv öppnandet, sorterandet och lagrandet av de brev som den fått samt utskrivandet och postandet av beslut. Med lagring avses att en handling som Folkpensionsanstalten har fått i pappersformat överförs till elektroniskt format genom att det läses optiskt, skannas eller att uppgifterna lagras i Folkpensionsanstaltens informationssystem. Antalet brev som inkommit och sänts har hela tiden minskat i och med att kunderna övergår till att uträtta ärenden elektroniskt, men de utgör fortfarande en avsevärd mängd. 

Sändande av brev 

Antal brev som öppnats maskinellt 

Skannade och indexerade handlingar 

Framöver ska Folkpensionsanstalten kunna låta privata aktörer utföra uppgifter som hänför sig till att öppna, sortera och tekniskt lagra ansökningar och handlingar som privat- och företagskunder sänder in. Det ska även vid behov vara möjligt låta privata aktörer skriva ut och kuvertera handlingar som ska sändas. 

De nuvarande avtalen för kuverterings- och utskriftsutrustning håller på att gå ut och att förnya utrustningen kräver enorma nyinvesteringar. Behovet av pappersutskrifter och skanningar har minskat och samtidigt har Folkpensionsanstaltens verksamhet varit föremål för press när det gäller produktivitet och effektivisering, vilket också kräver att olika produktionssätt jämförs för att säkerställa kostnadseffektivitet. Dessutom har Folkpensionsanstalten i vissa exceptionella nödsituationer behövt köpa tjänster från utomstående aktörer för att säkerställa servicen.  

Ovannämnda uppgifter är offentliga förvaltningsuppgifter i enlighet med 124 § i grundlagen. Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock anförtros endast myndigheter. Lagen om Folkpensionsanstalten innehåller inga bestämmelser om rätten att överföra uppgifter till privata aktörer. Beslut som skannas och sänds till kunder innehåller sekretessbelagda uppgifter i enlighet med lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, härefter offentlighetslagen). De innehåller även särskilda kategorier av personuppgifter och uppgifter som konstitutionellt sett är känsliga uppgifter i enlighet med artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU 2016/679) om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (härefter dataskyddsförordningen).  

2.4  Folkpensionsanstaltens delgivning av beslut

Bestämmelser om delgivning av förvaltningsbeslut och övriga handlingar finns i kapitel 9 i förvaltningslagen (434/2003). Enligt 59 § i förvaltningslagen sker vanlig delgivning per post genom brev till mottagaren. Enligt 19 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) får vanlig delgivning med samtycke av den som saken gäller även ske som ett elektroniskt meddelande. Dokument som får delges genom vanligt brev kan delges genom vanlig elektronisk delgivning (RP 111/2010). 

Enligt 60 § i förvaltningslagen ska bevislig delgivning huvudsakligen verkställas per post mot mottagningsbevis. En delgivning ska verkställas per post mot mottagningsbevis, om den gäller ett förpliktande beslut och tiden för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från det att beslutet delgavs. Till exempel ett beslut om beviljande av stöd eller understöd anses inte vara ett förpliktande beslut (RP 72/2002). Enligt förvaltningslagen kan beslut om beviljande av förmåner delges genom ett vanligt brev eller vanlig elektronisk delgivning. 

Baserat på 20 a § i lagen om Folkpensionsanstalten sänds beslut om en förmån som Folkpensionsanstalten ska verkställa per post genom brev genom vanlig delgivning. Dessutom kan Folkpensionsanstaltens beslut också delges mottagaren genom vanlig elektronisk delgivning, om mottagaren uttryckligen har gett samtycke till det. Enbart det att parten själv har gjort ärendet anhängigt elektroniskt är inte tillräckligt för att ses som samtycke. Ovannämnda krav på uttryckligt samtycke avviker från allmän etablerad praxis, enligt vilken till exempel bara det att en person lämnar sina elektroniska kontaktuppgifter när den gör ärendet anhängigt kan vara samtycke till elektronisk delgivning av beslut enligt allmän lag. Enligt lagen om Folkpensionsanstalten anses ett beslut ha blivit delgivet den sjunde dagen efter det att meddelandet avsändes, om inte något annat visas. 

Att frångå formkravet för samtycke gör det möjligt att utvidga den elektroniska delgivningen till att omfatta de kunder som redan i övrigt uträttar sina ärenden i Folkpensionsanstaltens e-tjänst (MittFPA). År 2024 sände Folkpensionsanstalten fler än 14 miljoner brev till sina kunder, varav fler än fyra miljoner sändes elektroniskt. I slutet av 2024 hade fler än en miljon medborgare valt elektronisk leverans. Om antalet som väljer elektronisk leverans ökar ytterligare, ökar även antalet handlingar som sänds elektroniskt avsevärt, vilket betyder ansenliga ytterliga besparingar för Folkpensionsanstaltens driftskostnader. 

2.5  Lämnande av kontaktuppgifter i Folkpensionsanstaltens beslut

Enligt 44 § 1 mom. 4 punkten i förvaltningslagen ska det av beslutet tydligt framgå namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet. I specialmotiveringen i regeringens proposition (RP 72/2002 rd) konstateras att det är naturligast att som den person som avses i bestämmelsen ange den som har fattat beslutet eller någon annan som har deltagit i det. Enligt regeringens proposition kan en sådan person också vara föredraganden, på vars förslag beslutet har fattats. Om flera personer har deltagit i beslutet, kan en av dem nämnas. 

Enligt rådande långvarig praxis undertecknas Folkpensionsanstaltens beslut maskinellt med namnet på den förmånshandläggare som har fattat beslutet. I beslutet anges dessutom kontaktuppgifter till Folkpensionsanstaltens rådgivningstjänst, där parten vid behov kan be om mer information om beslutet. Frågor som ställs till rådgivningstjänsten besvaras av en anställd på rådgivningstjänsten. Partens frågor vidarebefordras alltså inte direkt till den förmånshandläggare som har fattat beslutet, men rådgivningstjänsten har möjlighet att be förmånshandläggaren att ringa parten. När ett beslut fattas finns det inte information om vem av de anställda på rådgivningstjänsten som kommer att svara på frågor, varför beslutet inte innehåller namnet på den person som kan ge ytterligare information om beslutet. Strängt taget uppfyller Folkpensionsanstaltens praxis alltså inte de krav som ställs i 44 § 1 mom. 4 punkten i förvaltningslagen.  

Även biträdande justitiekanslern har tagit ställning till motsvarande förfarande. I utvecklings- och förvaltningscentrets beslut hade den myndighet som ger ytterligare information angetts som den som ger ytterligare information, men beslutet saknade kontaktuppgifter till den person som kan ge ytterligare information. I sitt beslut konstaterade justitiekanslern att ett sådant förfarande inte var lagenligt (OKV/273/10/2020). 

Förvaltningslagens krav tar inte hänsyn till verksamhetsförutsättningarna, den organisatoriska arbetsfördelningen och de etablerade förfaringssätten som en offentlig sammanslutning i storlek med Folkpensionsanstalten har. Det finns skäl att utfärda bestämmelser om den som ger ytterligare information och om att ange kontaktuppgifter på ett sätt som tar hänsyn till särdragen för Folkpensionsanstaltens verksamhet, dock utan att försvaga partens ställning. 

2.6  Övervakning av Folkpensionsanstaltens verksamhet

Folkpensionsanstalten (FPA) grundades 1937 för att verkställa folkpensionen, som baserade sig på en sparförsäkring. Under 1950-talet slopades sparförsäkringen och Folkpensionsanstalten började ta ut pensionsförsäkringsavgifter i form av skatter. Efter folkpensionerna var nästa system som Folkpensionsanstalten skulle verkställa sjukförsäkringen 1964. Folkpensionsanstaltens uppgifter utvidgades avsevärt under åren 1993–1997, då nästan alla förmåner i form av socialt understöd överfördes till den från kommunerna och statsförvaltningen. 

Under årtiondenas gång har Folkpensionsanstalten gått från att vara en aktör som verkställer pensionsförsäkring till att vara en aktör som garanterar grundtryggheten för alla som bor i Finland. I och med Kanta-tjänsterna har Folkpensionsanstalten även lagt till tjänster för internationella informationssystem till sina uppgifter. Finansieringen av Folkpensionsanstaltens förmånsutgifter grundar sig inte heller längre i huvudsak på avgifter som samlas in av de försäkrade. Statens andel av finansieringen av Folkpensionsanstaltens verksamhet 2024 var 75 procent.  

Ändringarna när det gäller Folkpensionsanstaltens uppgifter och finansiering har till exempel lyft fram frågan om behovet av att förnya övervakningen av Folkpensionsanstalten. 

Enligt grundlagen är Folkpensionsanstalten en självständig offentligrättslig anstalt som övervakas av fullmäktige som valts av riksdagen. Genom bestämmelsen i grundlagen och den bildade konstitutionella praxisen är Folkpensionsanstalten kopplad till riksdagens inflytandesfär.  

Enligt 36 § i grundlagen väljer riksdagen fullmäktige att övervaka Folkpensionsanstaltens förvaltning och verksamhet enligt vad som närmare bestäms genom lag. Fullmäktige har till uppgift att övervaka Folkpensionsanstaltens förvaltning och verksamhet med beaktande av kvaliteten på anstaltens tjänster och tillgången till dem. Fullmäktige har till uppgift att övervaka all verksamhet vid Folkpensionsanstalten. Fullmäktige ger årligen en berättelse om sin verksamhet till riksdagen. Övervakningen av fullmäktige anses utesluta eller begränsa andra statliga organs möjligheter att ingripa i Folkpensionsanstaltens verksamhet. 

Grundlagsutskottets har på vedertaget sätt ansett att på grund av sin grundlagsenliga särställning är Folkpensionsanstalten fristående med avseende på de styrnings- och tillsynsförhållanden som gäller det myndighetsmaskineri som lyder under statsrådet och ministerierna. Till exempel utsträckning av finansministeriets bindande styrning till Folkpensionsanstalten hade enligt grundlagsutskottets ställningstagande krävt behandling i grundlagsordning (GrUU 46/2010 rd, s. 4). 

I nuläget hör det inte till statens revisionsverks uppgifter att granska Folkpensionsanstalten. När lagen om statens revisionsverk förnyades ansågs det inte möjligt att göra ändringar i fråga om tillsynsförhållandena, eftersom Folkpensionsanstalten är en anstalt som står under riksdagens garanti och en ändring hade krävt ingripande i anstaltens övervakningssystem. I regeringens proposition RP 39/2000 rd om att ändra lagen om statens revisionsverk konstaterades att den här situationen inte kan anses tillfredsställande för skötseln och styrningen av statsfinanserna, och regeringen fann det viktigt att en separat utredning initieras för att undersöka om folkpensionsanstaltens verksamhet ska inbegripas i den externa revisionen av statsfinanserna och i så fall i vilken omfattning det ska ske.  

I riksdagens revisionsutskotts publikation 1/2016 ansågs det vara viktigt att bibehålla riksdagens särskilda tillsynsförhållande till FPA på grund av den senaste tidens utveckling. Folkpensionsanstaltens uppgifter har ständigt ökat och samtidigt har dess betydelse som en indirekt enhet inom den offentliga förvaltningen ökat. Samtidigt har staten blivit tvungen att i allt högre grad delta i Folkpensionsanstaltens utgifter genom budgetfinansiering. För att riksdagens budgetmakt ska kunna utövas mer fullskaligt i förhållande till Folkpensionsanstalten föreslogs det i publikationen att det ska utredas huruvida statens revisionsverks tillsynsrätt även borde omfatta Folkpensionsanstaltens verksamhet. 

I ett expertutlåtande som lämnats till den parlamentariska arbetsgruppen som utrett behoven av att ändra lagstiftningen om Folkpensionsanstalten (slutrapport 2022) konstateras det att det finns en väsentlig brist i granskningen av Folkpensionsanstalten, nämligen den oberoende utomstående granskningen av Folkpensionsanstaltens resultat. Folkpensionsanstalten har fått nya uppgifter som utöver förmåner hänför sig till bland annat tjänster och elektronisk registerföring och informationshantering av förmånsinformation och patientinformation. För verkställandet av och utvecklingsåtgärderna för ovannämnda uppgifter behövs ny slags och mer omfattande information. Enligt expertutlåtandet står reformen av den sociala tryggheten inför ett aktuellt behov av information som är stort och även brådskande, och det gör därmed även förmånssystemens funktion och sporrande effekt. 

Den parlamentariska arbetsgruppen föreslog att statens revisionsverk ska ges rätt att utföra extern och oberoende granskning av Folkpensionsanstalten. Statens revisionsverks uppgift är då främst att granska att Folkpensionsanstaltens funktioner ger resultat, är ändamålsenliga och får genomslag.  

I sitt utlåtande om utkastet till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om Folkpensionsanstalten och vissa andra lagar (ärendet VN/9256/2023) ansåg riksdagens fullmäktige att det är viktigt och ändamålsenligt att Folkpensionsanstaltens verksamhet resultatgranskas av statens revisionsverk. Fullmäktige konstaterade att statens revisionsverk bör ges rätt att granska Folkpensionsanstaltens resultat, eftersom utsträckning av resultatgranskningen till Folkpensionsanstalten stöder riksdagens budgetmakt och informationsbehov, vilket å sin sida förstärker riksdagens tillsynsfunktion. 

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås att nödvändiga ändringar ska göras i lagen om Folkpensionsanstalten för att uppdatera och precisera bestämmelserna om behandlingen av uppgifter och tillgången till uppgifter som gäller Folkpensionsanstaltens nuvarande uppgifter som föreskrivs i lag. Enligt förslaget ska nya 2 a § som innehåller bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att behandla och få uppgifter för att utföra de uppgifter som föreskrivs i lagen om Folkpensionsanstalten, fogas till lagen.  

Det föreslås att nya 2 b § som innehåller bestämmelser om Folkpensionsanstaltens möjlighet att överföra sådana offentliga förvaltningsuppgifter som hänför sig till verkställande av social trygghet till privata aktörer, fogas till lagen om Folkpensionsanstalten. Uppgifterna är av biträdande art och uppdragsavtal ska ingås för dem. Ett avtal kan ingås med en aktör som har tillräckliga datatekniska förutsättningar och tillräcklig kompetens för att sköta uppgifterna. Uppgifter som kan överföras till privata aktörer är rutinmässiga biträdande stöduppgifter där ingen offentlig makt utövas. Sådana uppgifter är att ta emot och sortera ansökningar och övriga handlingar som sänds till Folkpensionsanstalten samt att lagra handlingar och information i dem och skriva ut och kuvertera handlingar som Folkpensionsanstalten sänder. Den här regleringen motsvarar det som tidigare har föreskrivits om Skatteförvaltningens rätt att överföra biträdande uppgifter till privata aktörer. 

I enlighet med det som föreslagits av den parlamentariska arbetsgruppen som utredde behoven av att ändra lagstiftningen som gäller Folkpensionsanstalten ska lagen om Folkpensionsanstalten ändras på så sätt att en kvot för social- och hälsovårdsministeriet bevaras i sammansättningen av Folkpensionsanstaltens förvaltning, men att inga andra kvoter längre uttryckligen nämns i bestämmelserna. Dessutom ska kraven när det gäller sakkunskap i Folkpensionsanstaltens styrelse ändras. 

Lagen om Folkpensionsanstalten ska ändras så att endast en finsk medborgare kan utses till tjänsten som Folkpensionsanstaltens generaldirektör eller direktör. Enligt 125 § i grundlagen kan genom lag bestämmas att endast finska medborgare får utnämnas till bestämda offentliga tjänster eller uppdrag. En motsvarande förutsättning gäller för närvarande för tjänsterna inom statsrådets och dess förvaltnings högsta ledning och likaså för tjänster som innebär betydande utövning av offentlig makt. 

I lagen om Folkpensionsanstalten ska 11 § 1 mom. ändras så att det preciseras till vilka delar som statstjänstemannalagen (750/ 1994) tillämpas på Folkpensionsanstaltens generaldirektör och direktörer när det gäller anmälan om bindningar, givande av varning, avstängning från tjänsteutövning, uppsägning, upplösning och övriga motsvarande ärenden som påverkar tjänsteställningen. Dessutom ska befogenheterna som Folkpensionsanstaltens fullmäktige och regeringen har att besluta om de här ärendena preciseras. 

Det föreslås att lagen om Folkpensionsanstalten ändras på ett sätt som ger större möjlighet till elektronisk delgivning av beslut. Enligt 19 § i den aktuella lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet krävs partens samtycke för elektronisk delgivning av beslut. Lagen innehåller inga bestämmelser om formkrav för samtycket. På motsvarande sätt ska elektronisk delgivning av beslut i och med den föreslagna ändringen av lagen om Folkpensionsanstalten inte längre kräva något uttryckligt samtycke av parten. Målet med ändringen är att öka mängden elektroniska delgivningar genom att kunder som uträttar ärenden i Folkpensionsanstaltens e-tjänst (MittFPA) i huvudsak delges beslut om förmåner som de har ansökt om elektroniskt i samma kanal som de har ansökt om förmånen i (MittFPA). Ändringen innebär ansenliga besparingar för Folkpensionsanstaltens driftskostnader. 

Enligt förslaget ska ett undantag från kraven i förvaltningslagen på att i beslutet ange namn på den person som lämnar ytterligare uppgifter fogas till lagen om Folkpensionsanstalten. Enligt förvaltningslagen (44 § 1 mom. 4 punkten) ska det av beslutet tydligt framgå namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet. Enligt förslaget ska lagen om Folkpensionsanstalten innehålla bestämmelser om att beslutet måste innehålla kontaktuppgifter till Folkpensionsanstaltens rådgivning, genom vilka en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter.  

Det föreslås att lagen om statens revisionsverk (676/2000) ska ändras så att statens revisionsverk får till uppgift att granska lagligheten, ändamålsenligheten och effektiviteten i Folkpensionsanstaltens verksamhet och ekonomi. Granskning och rapportering av Folkpensionsanstaltens verksamhet som utförts av statens revisionsverk kompletterar och förbättrar tillgången till information för olika aktörer (Folkpensionsanstaltens fullmäktige och riksdagen, SHM, Folkpensionsanstaltens ledning), stöder riksdagens budgetmakt och främjar utvecklingen av förfaringssätt och lagstiftning. För att tilldela statens revisionsverk den här granskningsuppgiften krävs det att 1 § 2 mom., 2 § 1 mom. och 5 § 1 mom. i lagen om statens revisionsverk (676/2000) ändras. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

I propositionen föreslås att Folkpensionsanstaltens rätt att få och behandla uppgifter ska utvidgas och preciseras. Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter är bland annat att bedriva forskning som tjänar utvecklandet av förmånssystemen och den egna verksamheten samt att utarbeta statistik, beräkningar och prognoser. De föreslagna bestämmelserna förbättrar Folkpensionsanstaltens möjligheter att utföra de här lagstadgade uppgifterna. 

Enligt förslaget ska lagen om Folkpensionsanstalten i fortsättningen ge Folkpensionsanstalten rätt att överföra sådana uppgifter av biträdande art som anknyter till verkställighet av social trygghet till en privat aktör. Därigenom är det lättare för Folkpensionsanstalten att organisera sin verksamhet effektivt, vilket kan bedömas förbättra förutsättningarna för effektiv skötsel och utveckling av de lagstadgade grundläggande uppgifter som hänför sig till verkställande av social trygghet. Det bedöms gagna Folkpensionsanstaltens kunder i form av snabbare och mer flexibel service. Folkpensionsanstalten bedöms då också kunna bättre koncentrera sina resurser på expertarbete som hänför sig till att sköta uppgifter för att säkerställa oundgänglig försörjning och omsorg i enlighet med 19 § i grundlagen. 

I propositionen föreslås att antalet kvoter i Folkpensionsanstaltens styrelse ska minskas, med en avsikt att ge Folkpensionsanstaltens fullmäktige större handlingsutrymme vid utnämnandet av styrelseledamöter. Dessutom föreslås att den reglering som gäller styrelsens sammansättning ska kompletteras med kännedom inom olika samhälleliga områden, så att tillräcklig sakkunskap som anknyter till verkställighet av social trygghet kan garanteras. 

Enligt propositionen ska Folkpensionsanstaltens styrelse ha till uppgift att avtala om villkoren för anställningsförhållandet för Folkpensionsanstaltens högsta ledning. Den här ändringen gör rättsläget klarare sett till att statsrådet inte har till uppgift att avtala om villkoren för anställningsförhållandet. 

I propositionen föreslås att det ska preciseras till vilka delar statstjänstemannalagen tillämpas på Folkpensionsanstaltens högsta direktörer. Detta eliminerar de nuvarande oklarheterna när det gäller tolkningen av hur statstjänstemannalagen ska tillämpas. 

I propositionen föreslås att Folkpensionsanstalten inte längre ska behöva något uttryckligt samtycke för att delge beslut elektroniskt. Genom propositionen eftersträvas en betydande ökning av den elektroniska kommunikationen och därigenom effektivare myndighetsverksamhet. Det här minskar långsamheten och osäkerheten då ärenden uträttas per post. Att uträtta ärenden elektroniskt har blivit allt vanligare, varför de föreslagna bestämmelserna kan anses uppdatera bestämmelserna om delgivning så att de motsvarar samhällsutvecklingen. Konsekvenserna av den föreslagna ändringen för personer har presenterats i avsnitt 4.2.5. Minskad delgivning per post innebär även besparingar när det gäller Folkpensionsanstaltens driftskostnader. 

I propositionen föreslås att bestämmelser ska utfärdas om ett undantag från kravet i förvaltningslagen på att det av beslut tydligt ska framgå namn på och kontaktuppgifter för den person som en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet av. De föreslagna bestämmelserna innebär ingen ändring för hur Folkpensionsanstalten på sina beslut i nuläget anger kontaktuppgifter som kan användas för att vid behov begära ytterligare uppgifter om beslutet. Ändringen innebär att Folkpensionsanstaltens nuvarande praxis att på sina beslut ange namnet på personen som har fattat beslutet och Folkpensionsanstaltens kontaktuppgifter blir lagenligt. 

Enligt förslaget ska bestämmelser utfärdas för att ge statens revisionsverk rätt att granska lagligheten, ändamålsenligheten och effektiviteten i Folkpensionsanstaltens verksamhet och ekonomi. Att låta granskningen omfatta Folkpensionsanstaltens verksamhet stöder riksdagens budgetmakt och informationsbehov, vilket å sin sida ger Folkpensionsanstaltens fullmäktige som tillsatts av riksdagen bättre möjligheter att övervaka Folkpensionsanstalten. 

5.1  Rätt att få och att behandla uppgifter

Om lagen om Folkpensionsanstalten inte innehöll bestämmelser om användande av uppgifter och rätten att få uppgifter, skulle man fortfarande tillämpa bestämmelserna i lagen om sekundär användning, offentlighetslagen och speciallagarna om de som lämnar ut uppgifter på behandlingen och överlåtelsen av personuppgifter. Folkpensionsanstalten får tillgång till de uppgifter den behöver även på basis av de lagarna. Folkpensionsanstalten kan dock inte utföra sina uppgifter med en snabb tidsplan, effektivt eller långsiktigt på det sätt som uppgifterna kräver. Överlåtelseprocesser för att få tillgång till uppgifter är långsamma och orsakar arbete och kostnader för både den som begär uppgifterna och den som överlåter dem. Dataanvändningstillstånd med stöd av lagen om sekundär användning och 28 § i offentlighetslagen är tidsbundna, varför man blir tvungen att upprepat begära dataanvändningstillstånd som till innehållet och ändamålet är liknande. Processerna för att kombinera uppgifter i enlighet med de aktuella bestämmelserna är klart långsammare och dyrare jämfört med att Folkpensionsanstalten själv kombinerar uppgifter och kan använda uppgifter direkt i sin egen verksamhet. Genom sin egen tjänst för informationsmaterial har Folkpensionsanstalten bedömt att hanteringen av en enskild begäran om informationsmaterial kan kosta cirka 2 000–3 000 euro. Att överlåta uppgifter på basis av föreslagna 2 a § i lagen om Folkpensionsanstalten kräver avsevärt mindre resurser än tillståndsprocesserna och leveransen av en enskild begäran om informationsmaterial i nuläget. Även sätten för hur uppgifter överlåts kan därmed planeras så kostnadseffektivt som möjligt.  

Utredningsuppgifter som Folkpensionsanstalten utför på uppdrag av bland annat statsrådet är ofta åtgärder som ska utföras snabbt. Av Folkpensionsanstalten begärs kontinuerligt uppgifter till stöd för snabbt beslutsfattande. Folkpensionsanstalten ska utföra snabba engångsanalyser till exempel för att bedöma vilka konsekvenser ändringar i lagstiftningen har för en viss befolkningsgrupp. En utdragen tillståndsprocess lämpar sig inte för en snabb tidsplan av det slaget. Samhälleligt beslutsfattande baserat på information och utvecklande av lagstiftningen kräver framtagning av uppgifter som gör det möjligt att reagera snabbt och informationsmaterial som är snabbt tillgängligt. För att säkerställa snabb framtagning av uppgifter för att kunna förutse, följa upp och övervaka hur väl samhällsreformerna och systemet för social trygghet fungerar krävs det att Folkpensionsanstalten har direkt tillgång till tillräckligt omfattande uppgifter. Rätten till social trygghet som garanteras i 19 § i grundlagen förutsätter att konsekvenser av lagstiftningsändringar kan bedömas och förutses omfattande och korrekt.  

5.2  Delgivning av beslut

Enligt den aktuella lagen om Folkpensionsanstalten anses ett beslut ha blivit delgivet den sjunde dagen efter det att meddelandet avsändes, om inte något annat visas. Det föreslås inte att delfåendepresumtionen ändras. Den motsvarande delfåendepresumtionen i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet är tre dagar. I och med främjandet av tillämpandet av den nya totalreformen av system (Eepos) håller även Folkpensionsanstalten på att övergå till en delfåendepresumtion på tre dagar i enlighet med den allmänna lagen. Om övergången till en delfåendepresumtion på tre dagar sker innan de nya systemen tas i bruk krävs det dyra och arbetsdryga ändringar i Folkpensionsanstaltens nuvarande förmånssystem. Systemändringar behöver göras i åtminstone 45 förmånssystem och 40 batchkörningar som producerar beslut, brev och meddelanden. I praktiken behövs ändringar för så gott som alla förmåner. Detta kan inte anses ändamålsenligt, i synnerhet inte med hänsyn till att en delfåendepresumtion på sju dagar är ett fördelaktigare alternativ när det gäller tillgodoseendet av rättsskyddet för Folkpensionsanstaltens kunder, eftersom besvärstiden tack vare den här specialbestämmelsen är längre än normalt. 

5.3  Lämnande av kontaktuppgifter i beslut

Enligt förslaget fogas till lagen om Folkpensionsanstalten ett undantag från förvaltningslagen, enligt vilket det av Folkpensionsanstaltens beslut ska framgå kontaktuppgifter till Folkpensionsanstaltens rådgivning, genom vilka en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet. 

En alternativ lösningsmodell är att namnet på den person som fattat beslutet och personens kontaktuppgifter nämns på Folkpensionsanstaltens beslut som den som ger ytterligare information. Då kan parten vid behov begära mer information om beslutet direkt av den som fattat det. Det här alternativet är problematiskt av två anledningar. 

Det här alternativet är framför allt problematiskt när det gäller effektiv organisering av Folkpensionsanstaltens verksamhet, vilket beskrivs mer detaljerat i specialmotiveringen till 20 b §. Kravet på effektiv verksamhet möjliggör inte att förmånshandläggare som fattar beslut samtidigt utgör den som i första hand ska ge ytterligare information om beslut, eftersom arbetstiden inte räcker till för det.  

Dessutom har de förmånshandläggare som fattar beslut på Folkpensionsanstalten i allt högre grad börjat utsättas för hot, svartmålning och förföljelse. Till viss grad drabbas inte enbart Folkpensionsanstaltens tjänstemän utan även deras familjemedlemmar av sådana allvarliga trakasserier.  

Fenomenet har blivit vanligare till följd av den ökade användningen av sociala medier. På sociala medier delas uppgifter om tjänstemäns och deras familjemedlemmars personliga förhållanden och familjerelationer samt deras kontaktuppgifter eller bilder. Antalet hotfulla situationer och kontaktförsök har ökat i synnerhet efter att verkställandet av det grundläggande utkomststödet överfördes till Folkpensionsanstalten i början av 2017. Folkpensionsanstalten får dagligen respons från sin personal om bekymmer på grund av problemet. 

På grund av allvaret i problemet utreder social- och hälsovårdsministeriet möjligheten till en ändring som innebär att namnet på den person som fattat beslutet inte alls anges på beslutet. Det innebär ett undantag från rådande underskriftspraxis för förvaltningsbeslut och kräver även en ändring av lagen om Folkpensionsanstalten. 

Ett annat alternativt sätt att lösa problemet är att namnet på och kontaktuppgifterna till en specifik person som arbetar på rådgivningen, av vilken parten vid behov kan begära mer information om beslutet, anges på beslut som fattats av Folkpensionsanstalten. Så som beskrivs mer detaljerat i motiveringen till 20 b § är inte heller det ett fungerande alternativ för en effektiv organisering av Folkpensionsanstaltens verksamhet och inte heller för en part som behöver mer information. 

5.4  Möjlighet att överföra biträdande uppgifter till en utomstående aktör

Den föreslagna bestämmelsen möjliggör framöver kostnadsjämförelse mellan Folkpensionsanstalten och privata aktörer. Så som beskrivs i motiveringen till propositionen står Folkpensionsanstalten om några år inför investeringar som gäller stödtjänstverksamheten. Därmed är det viktigt att säkerställa att Folkpensionsanstalten i fortsättningen kan använda sig av privata aktörer om det förbättrar möjligheterna att agera kostnadseffektivare. 

6.1  Allmänt

Utkastet till regeringsproposition var på remiss mellan den 8 april 2025 och den 18 maj 2025. Utlåtanden begärdes av sammanlagt 133 parter, och dessutom kunde alla intresserade ge ett utlåtande via tjänsten Utlåtande.fi. Inom den utsatta tiden kom det in sammanlagt 49 utlåtanden.  

Utlåtanden gavs av Akava ry, Ammattiliitto Kelan toimihenkilöt ry, Amnesty International Finländska sektionen, Arbetshälsoinstitutet, arbets- och näringsministeriet, Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry, BusinessOulu, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter, Dataombudsmannens byrå, De grönas riksdagsgrupp, Fackförbundet Pro rf, Fimea, Fackorganisationen för högutbildade inom det sociala området Talentia, Finanssiala ry, Finansministeriet, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finlands näringsliv, Finlands Sjukskötare rf, Folkpensionsanstalten, Folkpensionsanstaltens fullmäktige, Folkpensionsanstaltens styrelse, Funktionsrättsforum rf, Institutet för hälsa och välfärd, Justitiekanslerämbetet, Keva, Klient- och patientsäkerhetscentret, Kyrktjänst rf, Migrationsverket, Pensionsskyddscentralen, Pensionärsförbundens intresseorganisation rf, Riksdagens justitieombudsmans kansli, Skatteförvaltningen, SOSTE Finlands social och hälsa rf, Statens revisionsverk, Statistikcentralen, STK ry, Suomen köyhyyden vastainen verkosto EAPN-Fin, Södra Österbottens välfärdsområde, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira, Tehy rf, Undervisnings- och kulturministeriet, Vailla vakinaista asuntoa ry, Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab och Ålands landskapsregering.  

Totalt fem remissinstanser i form av privata medborgare gav utlåtanden. Förutom via tjänsten Utlåtande.fi gavs utlåtanden per e-post och via ärendehanteringssystemet Vahva. 

6.2  Rätt att få och att behandla uppgifter

I propositionen föreslogs att behövliga ändringar ska göras i lagen om Folkpensionsanstalten för att uppdatera och precisera de nuvarande bestämmelserna om Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter i anknytning till informationsbehandling och tillgång till uppgifter. Enligt förslaget ska nya 2 a § som innehåller bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att behandla och få uppgifter för att utföra de uppgifter som föreskrivs i lagen om Folkpensionsanstalten fogas till lagen.  

I utlåtandena understöddes preciseringen av Folkpensionsanstaltens nuvarande rättigheter på det sätt som föreslås i 2 a § 1 mom. Den utvidgade rätten att få uppgifter på det sätt som föreslås i 2 a § 2 mom. fick understöd men mötte också motstånd. Vissa av remissinstanserna ansåg att de nya rättigheterna att få uppgifter enligt 2 a § 2 mom. såväl till formen som till motiveringen var relativt vaga och breda. 

Av de aktörer som företräder de personuppgiftsansvariga och som föreslagits som uppgiftslämnare ansåg Pensionsskyddscentralen, Skatteförvaltningen, Migrationsverket, Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea) och Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab att den föreslagna rätten att få uppgifter är en nödvändig ändring som är värd att understöda. Även Institutet för hälsa och välfärd bedömde det som delvis motiverat att utvidga rätten att få uppgifter, men det ansåg att den föreslagna rätten att få uppgifter verkar vara onödigt omfattande i förhållande till Folkpensionsanstaltens lagstadgade huvuduppgifter. Enligt Institutet för hälsa och välfärd utvidgas Folkpensionsanstaltens forskning- och bedömningsverksamhet till att delvis överlappa Institutet för hälsa och välfärds lagstadgade uppgifter, vilket inte kan ses som ändamålsenligt. Enligt utlåtandet beskrevs inte Folkpensionsanstaltens uppgifter och nödvändigheten för uppgifter när det gäller de här uppgifterna tillräckligt väl i utkastet till propositionen. Dessutom innehöll utlåtandena åsikter om att beskrivningarna om konsekvenserna för myndigheterna och bestämmelsernas konsekvenser för skyddet för privatlivet och personuppgifter bör kompletteras. Dessutom bör handlingsutrymmet för den nationella regleringen och grunden för behandling i enlighet med dataskyddsförordningen beskrivas och motiveras noggrannare. 

Lagförslaget preciserades och begränsades till följd av utlåtandena. Föreslagna 2 a § preciserades genom att begränsa Folkpensionsanstaltens sekundära användning av egna register i enlighet med 1 mom. till förmånsregistret. Uppgifternas område som ligger till grund för rätten att få uppgifter begränsades. I och med ändringen omfattar föreslagna 2 a § uppgifter i enlighet med 2 § 3 mom. 2–3 punkten i lagen om Folkpensionsanstalten, det vill säga utarbetande av statistik, beräkningar och prognoser. Av de nya rättigheterna att få uppgifter i föreslagna 2 a § 2 mom. ströks de rättigheter att få uppgifter som antingen ansågs överlappa med 1 mom. eller som till antingen formen eller motiveringen var för vaga och breda. För att stärka ändamålsbegränsningen fogades till den föreslagna 2 a § ett 3 mom. som innehåller ett förbud mot att använda uppgifterna för ärenden som gäller individer. 

Baserat på utlåtandena kompletterades beskrivningen i avsnitt 2.2.1 i propositionen av Folkpensionsanstaltens uppgifter och de uppgifter som behövs för uppgifterna. Dessutom kompletterades beskrivningen av propositionen när det gäller konsekvenserna för myndigheterna och medborgarna samt konsekvenserna för dataskyddet. Specialmotiveringarna till propositionen samt motiveringarna i förhållande till grundlagen och lagstiftningsordningen som beskrivs i avsnitt 10 kompletterades baserat på utlåtandena i många avseenden. I avsnitt 10 beskrivs och bedöms användningen av handlingsutrymmet i lagförslaget, förslagens konsekvenser för skyddet för personuppgifter och privatlivet samt ändamålsbegränsningen, nödvändigheten och proportionaliteten för behandlingen. 

6.3  Överföring av uppgifter av biträdande art till privata aktörer

Enligt förslaget fogas nya 2 b § till lagen om Folkpensionsanstalten. Den innehåller bestämmelser om Folkpensionsanstaltens möjlighet att överföra sådana offentliga förvaltningsuppgifter som hänför sig till verkställande av social trygghet till privata aktörer. Uppgifterna är av biträdande art och Folkpensionsanstalten ska ingå uppdragsavtal för dem. 

Möjligheten att överföra biträdande uppgifter till privata aktörer möttes av både kritik och medhåll. Enligt utlåtandena var utkastet till propositionen problematiskt i fråga om att de föreslagna bestämmelserna och motiveringarna till dem liknade de motsvarande bestämmelserna som gäller Skatteförvaltningen för mycket. I förslaget bör det tydligare föras fram hur särdragen för Folkpensionsanstaltens uppgifter påverkar de föreslagna bestämmelserna. Det förutsattes också att det tydligt kommer fram att privata aktörer kommer att behandla sekretessbelagd och känsliga uppgifter. Dessutom förutsattes det att det fastställs på vilket sätt ändamålsenlig övervakning av de överförda uppgifterna ska utföras. Det förutsattes också att uppfyllandet av kraven på ändamålsenlighet enligt 124 § i grundlagen beskrivs mer detaljerat. I utlåtandena konstaterades också att en beskrivning behövs om propositionens förhållande till lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016). Det konstaterades också att den fortsatta beredningen bör innehålla en bedömning av de föreslagna bestämmelsernas förhållande till det aktuella projektet för att prioritera elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet. I justitieministeriets utlåtande uppmanades det ansvariga ministeriet att kontakta justitieministeriet för att säkerställa att propositionerna är kompatibla. 

Baserat på utlåtandet lades en skyldighet för Folkpensionsanstalten att övervaka utförandet av uppdragen som avtalet gäller till i de föreslagna bestämmelserna. Ett konstaterande lades även till om att de privata serviceproducenterna utgör personuppgiftsbiträden för Folkpensionsanstaltens räkning. Dessutom preciserades avsnitten och motiveringarna som handlar om uppfyllandet av kraven på ändamålsenlighet enligt 124 § i grundlagen när det gäller hur de föreslagna bestämmelserna inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Dessutom preciserades bestämmelsernas förhållande till lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster. Samstämmigheten för ordalydelsen i bestämmelserna och propositionen om att prioritera elektronisk delgivning samordnades tillsammans med justitieministeriet. Även motiveringarna kompletterades när det gäller metoder för behandling av känsliga uppgifter och en bedömning av konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna lades till. 

6.4  Sammansättningen av Folkpensionsanstaltens styrelse

Det föreslogs att lagen om Folkpensionsanstalten ska ändras i enlighet med det som föreslagits av den parlamentariska arbetsgruppen som utredde behoven av att ändra lagstiftningen som gäller Folkpensionsanstalten så att en kvot för social- och hälsovårdsministeriet bevaras i sammansättningen av Folkpensionsanstaltens förvaltning, men att inga andra kvoter längre uttryckligen nämns i bestämmelserna. Dessutom ska kraven när det gäller sakkunskap i Folkpensionsanstaltens styrelse ändras. 

I sitt utlåtande konstaterade justitieministeriet att den aktuella lagen innehåller avsevärt tydligare bestämmelser i frågan, och propositionen verkar utfärda bestämmelser på motiveringsnivå i stället för på författningstextnivå om att arbetsgivarparter och arbetstagarparter vardera ska ha en representant i styrelsen. Justitieministeriet understödde ett regleringssätt som är tydligare än i den nuvarande lagen. 

Till den delen konstaterar social- och hälsovårdsministeriet att tjänsteförslaget till formulering av paragrafen i lagberedningen har gjorts på det sätt som förutsätts av majoriteten av den parlamentariska arbetsgruppen som utredde behoven av att ändra lagstiftningen som gäller Folkpensionsanstalten (Slutrapport 23.2.2022, s. 13), varför förslaget till paragraf inte ändras i tjänstemannaberedningen innan riksdagsbehandlingen och prövningen av den slutliga formuleringen av paragrafen överlämnas till riksdagen. 

6.5  Folkpensionsanstaltens styrelses uppgifter

Enligt utlåtandena bör motiveringarna till de föreslagna bestämmelserna preciseras i förhållande till 36 § 1 mom. i grundlagen, enligt vilken riksdagen väljer fullmäktige för att övervaka Folkpensionsanstaltens förvaltning och verksamhet i enlighet med det som föreskrivs mer detaljerat i lag. Baserat på det preciserades i motiveringarna till bestämmelserna den rådande tolkningen om att Folkpensionsanstalten på grund av sin författningsrättsliga särställning är fristående med avseende på de styrnings- och tillsynsförhållanden som gäller det myndighetsmaskineri som lyder under statsrådet och ministerierna. 

6.6  Medborgarskapskravet för Folkpensionsanstaltens högsta ledning

Lagen om Folkpensionsanstalten föreslås ändras så att endast en finsk medborgare kan utses till tjänsten som Folkpensionsanstaltens generaldirektör eller direktör. 

I sitt utlåtande konstaterade justitieministeriet att statstjänstemannalagen innehåller bestämmelser om de tjänster som bara en finsk medborgare kan utses till, och att statstjänstemannalagen inte tillämpas på Folkpensionsanstaltens tjänstemän om inte annat föreskrivs i lag. Enligt justitieministeriets uppfattning krävs en stark motivering till bestämmelser som gäller medborgarskapskrav, eftersom Folkpensionsanstalten är en offentligrättslig anstalt som sköter lagstadgade uppgifter och den är fristående med avseende på de styrnings- och tillsynsförhållanden som gäller det myndighetsmaskineri som lyder under statsrådet och ministerierna. Dessutom konstaterade justitieministeriet att Folkpensionsanstaltens verksamhet är tämligen annorlunda till sin natur än till exempel verksamheten vid de säkerhetsmyndigheter som man i utkastet till propositionen vill jämställa Folkpensionsanstalten med. Eftersom Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter i synnerhet gäller verkställande av social trygghet blir trygghetssynpunkten i propositionen för stor. Justitieministeriet ansåg det vara önskvärt att överlämna frågan för bedömning av grundlagsutskottet. 

Även i utlåtandet från Riksdagens justitieombudsmans kansli uppmärksammades det faktum att Folkpensionsanstalten är en självständig offentligrättslig anstalt och bestämmelser om det föreslagna medborgarskapskravet har uppenbart inte utfärdats tidigare på motsvarande sätt när det gäller en direktör vid en offentligrättslig anstalt. Enligt utlåtandet bör den betydande utövningen av offentlig makt som ingår i Folkpensionsanstaltens och dess direktörers tjänster och hur tjänsterna jämställs med de direktörstjänster som nämns i 7 § i statstjänstemannalagen öppnas upp ytterligare i den fortsatta beredningen. Utlåtandet innehöll även en uppmaning att precisera motiveringarna till lagstiftningsordningen. Utifrån utlåtandena ändrades och preciserades motiveringarna till propositionen. 

6.7  Tillämpning av statstjänstemannalagen på generaldirektören och direktörerna

Enligt förslaget ska ändringar göras i 11 § 1 mom. i lagen om Folkpensionsanstalten så att det preciseras i vilken utsträckning statstjänstemannalagen (750/1994) tillämpas på Folkpensionsanstaltens generaldirektör och direktörer. 

Justitieministeriet ansåg att det är bra att tillämpningen av statstjänstemannalagen på tjänstemännen i Folkpensionsanstaltens högsta ledning görs tydligare. Dock ansågs specialmotiveringen vara för snäv och en uppmaning att komplettera dem gavs. Enligt utlåtandet verkade det nya momentet om ändringssökande som enligt föreslaget fogas till paragrafen i fråga vara onödigt, eftersom det finns bestämmelser om den aktuella rätten till ändringssökande som avses i momentet. Baserat på det här utlåtandet kompletterades motiveringarna till de bestämmelserna och momentet om ändringssökande ströks från paragraftexten. Samtidigt fogades till specialmotiveringarna ett omnämnande om att momentet om ändringssökande inte behövdes. 

6.8  Folkpensionsanstaltens delgivning av beslut

Enligt förslaget ska lagen om Folkpensionsanstalten ändras så att möjligheten att delge beslut elektroniskt blir större. Dessutom föreslogs att vanlig delgivning ska utvidgas så att den även omfattar andra beslut som Folkpensionsanstalten ger än sådana som till sin art är förpliktande förmånsbeslut. 

I sitt utlåtande konstaterade justitieministeriet att en utvidgning som gör att vanlig delgivning omfattar alla Folkpensionsanstaltens beslut bör motiveras mer heltäckande och baserat på mer än enbart en effektivare förvaltning. Baserat på utlåtandet slopades detta förslag vid den fortsatta behandlingen. 

I olika utlåtanden understöddes förslaget om att använda elektroniska kanaler för att delge beslut. När det gäller det här förslaget till bestämmelse konstaterade justitieministeriet att de föreslagna bestämmelsernas förhållande till det pågående projektet för att prioritera elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet bör bedömas vid den fortsatta behandlingen. I justitieministeriets utlåtande uppmanades det ansvariga ministeriet att kontakta justitieministeriet för att säkerställa att propositionerna är kompatibla. Dessutom konstaterade justitieministeriet att momentets formulering bör ändras från en materiell hänvisning till en informativ hänvisning och att en avvikelse från den allmänna lagstiftningen bör motiveras noggrant. I den fortsatta behandlingen ändrades propositionen i enlighet med justitieministeriets utlåtande. 

6.9  Lämnande av kontaktuppgifter i beslut

Enligt förslaget ska lagen om Folkpensionsanstalten ändras så att bestämmelser utfärdas om en avvikelse från kravet i förvaltningslagen på att namnet på den person som ger ytterligare information anges i ett beslut. 

Enligt de kritiska utlåtandena ökar anonym behandling av ärenden misstron mot förvaltningen. I utlåtandena uttrycktes också oro över att transparensen för utövandet av offentlig makt och myndighetsverksamheten äventyras. Dessutom konstaterades att kraven på god förvaltning och partens rättssäkerhet inte får äventyras ens i fråga om verksamhet som hänför sig till masshantering. 

I de positiva utlåtandena ansåg till exempel arbets- och näringsministeriet att utvecklingen av motsvarande bestämmelser var motiverad och till och med nödvändig utifrån motiveringarna i propositionen. Ministeriet konstaterade att det är behövligt att på viss sikt bedöma utvecklingsbehoven för förvaltningslagen med beaktande av sektorerna för alla ministerier. Även i utlåtandet från riksdagens justitieombudsmans kansli ansågs de föreslagna bestämmelserna vara motiverade i det här regleringssambandet.  

I sitt utlåtande konstaterade finansministeriet att det inte automatiskt framgår av propositionen vilket förhållande de föreslagna bestämmelserna har till automatiskt avgörande av ärenden, för vilket kraven regleras i kapitel 8 b i förvaltningslagen och kapitel 6 a i informationshanteringslagen. Justitieministeriet konstaterade å andra sidan i sitt utlåtande att propositionen till den delen saknar motiveringar till lagstiftningsordningen. Baserat på de utlåtanden som kommit in reviderades regeringspropositionen i den fortsatta behandlingen. 

6.10  Statens revisionsverks rätt att granska Folkpensionsanstaltens verksamhet

Enligt förslaget ska lagen om statens revisionsverk (676/2000) ändras så att statens revisionsverk får i uppgift att granska lagligheten, ändamålsenligheten och effektiviteten i Folkpensionsanstaltens verksamhet och ekonomi. 

Det understöddes i alla utlåtanden. I utlåtandet från riksdagens justitieombudsmans kansli konstaterades att det i någon mån förblir oklart vilket förhållande det föreslagna övervakningssystemet för statens revisionsverk har till det aktuella övervakningssystemet. I den fortsatta behandlingen var avsikten att göra motiveringarna tydligare i det avseendet. 

6.11  Konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna

I utlåtandet från justitiekanslerämbetet uppmärksammades det faktum att propositionen inte innehåller något separat avsnitt om konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna och att propositionens konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna knappt behandlas i propositionens konsekvensbedömningar. Inte heller de föreslagna bestämmelserna om delgivning av beslut och anmälande av kontaktuppgifter behandlas i avsnittet om förhållandet till grundlagen samt lagstiftningsordningen. Vid den fortsatta beredningen korrigerades dessa brister. 

6.12  Ikraftträdande- och tillämpningsbestämmelse

I sitt utlåtande uppmärksammade Folkpensionsanstalten det faktum att det trots den föreslagna tillämpningsbestämmelsen om 6 § 2 mom. i lagen om Folkpensionsanstalten är möjligt att sammansättningen av Folkpensionsanstaltens styrelse baserar sig på bestämmelsen i den gamla lagen under de kommande tre åren. 

En tillämpningsbestämmelse är nödvändig eftersom mandatperioden för Folkpensionsanstaltens styrelse löper ut vid utgången av 2025, varför den nya styrelse som tillträder den 1 januari 2026 måste utses redan under 2025, alltså innan lagen är avsedd att träda i kraft. Vid den fortsatta beredningen har justitieministeriets avdelning för laggranskning kontaktats i fråga om utformingen av tillämpningsbestämmelsen, och den föreslagna tillämpningsbestämmelsen har reviderats. 

6.13  Utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen

I propositionen föreslås att en bestämmelse ska läggas till i lagen om Folkpensionsanstalten om ett undantag från förvaltningslagen vilket innebär att namnet på och kontaktuppgifter till den person som vid behov kan ge ytterligare information inte behöver framgå av Folkpensionsanstaltens beslut. I sitt utlåtande konstaterade bedömningsrådet att det inte beskrivs i regeringspropositionen vilka utmaningar eller problem som den nuvarande situationen har gett upphov till exempelvis när det gäller säkerheten för Folkpensionsanstaltens anställda. Bedömningsrådet konstaterade också att utkastet till propositionen inte innehåller någon bedömning av hur den föreslagna ändringen påverkar Folkpensionsanstaltens anställda som utsätts för trakasserier när de sköter sina arbetsuppgifter. Till den delen har inga ändringar gjorts i regeringspropositionen, eftersom den föreslagna ändringen endast gäller en ändring av lagen som innebär att Folkpensionsanstaltens etablerade praxis att ange kontaktuppgifter som kan användas för att begära ytterligare information till fullo uppfyller kraven i lagen. 

Bedömningsrådet såg det som en brist att konsekvensbedömningar inte presenteras för alla de föreslagna lagändringarna i utkastet till propositionen. Baserat på responsen fogades till regeringspropositionen en kortfattad beskrivning av de huvudsakliga konsekvenserna av lagförslagen vilka tidigare fattades. 

I propositionen föreslås att lagen om Folkpensionsanstalten ska innehålla en möjlighet för Folkpensionsanstalten att överföra rutinmässiga biträdande stöduppgifter till privata aktörer. Bedömningsrådet konstaterade i sitt utlåtande att det inte framgår av utkastet till propositionen hur en uppgift som utförs av en privat aktör i praktiken ska övervakas och om det kan innebära risker att biträdande uppgifter överförs till privata aktörer. Baserat på responsen preciserades övervakningen i propositionen. 

I propositionen föreslås att bestämmelsen om sammansättningen av Folkpensionsanstaltens styrelse ska ändras. I sitt utlåtande konstaterade bedömningsrådet att konsekvenserna av ändringen av styrelsens sammansättning bör bedömas i propositionen. Det förblev oklart i utkastet till propositionen hur kandidaterna i fortsättningen ska väljas ut i och med att kvoterna slopas. Baserat på responsen preciserades utnämningsförfarandet för styrelsen i propositionen. 

Enligt bedömningsrådet bör det i propositionen konstateras huruvida förslaget på något sätt ändrar genomförandet av dataskyddet. Så som det beskrivs i propositionen har propositionen inga konsekvenser för nivån på medborgarnas skydd för personuppgifter. Enligt förslaget ska dataskyddsförordningen tillämpas på behandlingen i sin helhet och inga undantag från eller begränsningar av den registrerades rättigheter enligt dataskyddsförordningen föreslås. Som personuppgiftsansvarig ansvarar Folkpensionsanstalten för att utföra de lämpliga och specifika åtgärder som nämns i dataskyddsförordningen. De här skyddsåtgärderna och skyldigheterna som gäller dem beskrivs i avsnitt 2.2.2. 

Enligt bedömningsrådet bör Folkpensionsanstaltens rätt att få och behandla uppgifter preciseras. Propositionen ska innehålla exempel som beskriver vilka nya slags uppgifter som Folkpensionsanstalten kan utnyttja vid forskning som tjänar utvecklandet av förmånssystemen och den egna verksamheten samt utarbetande av statistik, beräkningar och prognoser. Exempel på sådana uppgifter finns i specialmotiveringarna i avsnitt 5.1. Inga fler exempel har lagts till som följd av bedömninsrådets utlåtande.  

Enligt bedömningsrådet framgår det inte tillräckligt tydligt i utkastet till propositionen ifall det är fråga om utnyttjande av helt nytt uppgiftsinnehåll eller om det är fråga om utvidgande av användningsbehovet för uppgifterna för att sköta Folkpensionsanstaltens uppgifter. Baserat på remissvaret beskrivs konsekvenserna för den nuvarande överföringen av uppgifter samt eventuella nya användningsbehov för de olika personuppgiftsansvariga i avsnitt 4.2.3. 

I sitt utlåtande konstaterade bedömningsrådet att utkastet till propositionen ger en uppfattning av de viktigaste förslagen och målen. Propositionen skulle dock bli tydligare om nuläget, målen, de viktigaste förslagen, konsekvenser och alternativ beskrivs i separata avsnitt. Innehållet i avsnitten i propositionen har gjorts tydligare till följd av utlåtandet och varje avsnitt beskriver endast sådant som hänför sig till avsnittet i fråga.  

6.14  Biträdande justitiekanslerns förhandsgranskningspromemoria

Avsnittet om konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna kompletterades till följd av utlåtandet. Vissa av kompletteringarna hade redan konstaterats i avsnittet om lagstiftningsordningen. 

Enligt utlåtandet bör avsnittet om lagstiftningsordningen innehålla en motivering till varför bestämmelser om ett undantag från 44 § i förvaltningslagen som är en allmän lag kan utfärdas genom en speciallag. Till följd av utlåtandet beskrivs de här grunderna som anges i avsnittet för specialmotiveringar nu även kortfattat i avsnittet om lagstiftningsordningen. 

Baserat på utlåtandet fogades till propositionen ett omnämnande om att ett utlåtande om regeringspropositionen begärs av grundlagsutskottet. 

7.1  Lag om Folkpensionsanstalten

2 a §.Rätt att få och att behandla uppgifter. Paragrafen är ny och i den föreskrivs enligt förslaget om Folkpensionsanstaltens rätt att få och att behandla uppgifter i sina uppgifter enligt 2 § 3 mom. 2–3 punkten i lagen om Folkpensionsanstalten. De uppgifter som ska behandlas ska vara nödvändiga med tanke på Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter. De lagstadgade uppgifterna i fråga gäller forskning som tjänar utvecklandet av förmånssystem och Folkpensionsanstaltens verksamhet samt upprättandet av statistik, beräkningar och prognoser. Dessa uppgifter beskrivs mer ingående i avsnitt 2.2.1 i förslaget.  

Uppgifternas nödvändighet ska alltid bedömas i relation till det ändamål de är avsedda att användas för. Den personuppgiftsansvarige som lämnar ut uppgifter kan enligt motiverad begäran om uppgifter från Folkpensionsanstalten bedöma om utlämnandet är lagenligt och nödvändigt.  

Den nya 2 a § ska inte gälla uppgifter som gäller verkställigheten av förmåner, för det föreskrivs om dem i förmånslagarna i fråga i enlighet med 2 § 1 mom. Den nya 2 a § ska inte heller gälla Folkpensionsanstaltens uppgifter som gäller informationshanteringstjänster inom social- och hälsovården, för det föreskrivs även om dem i olika lagar.  

I 1 mom. föreskrivs enligt förslaget om Folkpensionsanstaltens rätt att behandla uppgifter i sitt förmånsregister. Förmånsregistrets ändamål och huvudsakliga innehåll beskrivs i avsnitt 2.2.1. Uppgifter i förmånsregistret fås av kunder personligen samt av myndigheter och andra aktörer. De är till exempel Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Migrationsverket, Skatteförvaltningen, Skatteförvaltningens Inkomstregisterenhet, arbetspensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsplatskassor, myndigheter inom social- och hälsovården och arbetskraftsmyndigheter. Uppgifter fås även av apoteken och avtalsparter för direktersättning (tjänsteproducenter inom hälsovården och tjänsteproducenter som tillhandahåller transporttjänster enligt sjukförsäkringslagen). Dessutom fås uppgifter från Utbildningsstyrelsens Studieinfo (opintopolku.fi/konfo/sv) och informationsresursen KOSKI. Studieuppgifter om högskolestuderande fås från informationsresursen VIRTA som administreras av undervisnings- och kulturministeriet. Med stöd av 1 mom. som föreslås ska Folkpensionsanstalten således ha rätt att behandla till exempel uppgifter om arbetskraftspolitiska utlåtanden som fås från arbetskraftsmyndigheterna samt närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter, uppgifter från inkomstregistret samt personuppgifter från befolkningsdatasystemet.  

Enligt 1 mom. ska Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om användningen av uppgifter ha rätt att behandla uppgifter i sitt förmånsregister för att sköta uppgifterna och tjänsterna enligt 2 § 3 mom. 2–3 punkten i lagen om Folkpensionsanstalten. Det föreslagna 1 mom. är en ändring av teknisk art som ska skapa klarhet i den nuvarande behandlingen av uppgifter i Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter. Folkpensionsanstaltens rätt till information ska inte utvidgas genom 1 mom., utan genom det ska den nuvarande verksamheten möjliggöras i de uppgifter som föreskrivs i 2 § 3 mom. 2–3 punkten i lagen om Folkpensionsanstalten. 

I 2 mom. föreskrivs enligt förslaget om nya rättigheter att få uppgifter för Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter. De uppgifter som ska samlas in med stöd av 2 mom. hör enligt förslaget i förhållande till Folkpensionsanstaltens förmånsregister till ett på grund av sitt ändamål juridiskt sett eget, särskilt register vars uppgifter inte får utnyttjas vid verkställigheten av förmåner. Vid behandling av personuppgifter med stöd av 2 mom. bör Folkpensionsanstalten fullgöra de lagstadgade skyddsåtgärder som beskrivs i avsnitt 2.2.2. En konsekvensbedömning avseende dataskydd enligt artikel 35 i dataskyddsförordningen bör genomföras om behandling med stöd av 2 mom. Dessutom ska förvaringstider fastställas för de uppgifter som samlas in med stöd av 2 mom.  

Enligt 2 mom. ska Folkpensionsanstalten ha rätt att avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om användningen av uppgifter få nödvändiga uppgifter enligt följande: 

Enligt 2 mom. 1 punkten ska Folkpensionsanstalten ha rätt att av Pensionsskyddscentralen få uppgifter om lagstadgade arbetspensioner och avträdelseförmåner som motsvarar pension, förhandsbeslut om rehabilitering, beslut om rehabiliteringspenningar och rehabiliteringstillägg samt uppgifter ur intjäningsregistret. Med rehabiliteringspenning hänvisas det också till det behovsprövade rehabiliteringsunderstöd som avses i 31 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006). De uppgifter som gäller arbetspensioner är nödvändiga för Folkpensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens gemensamma statistikföring. Uppgifterna om arbetspensioner är nödvändiga också vid konsekvensbedömning av lagändringar samt i bedömning och forskning som gäller pensionssystemets funktionsduglighet och effektivitet. Med hjälp av uppgifterna bedöms till exempel pensionssystemets funktionsduglighet, pensionärernas försörjning samt pensioneringsprocesserna som helhet. Också för att på ett heltäckande sätt undersöka till exempel praxis för beviljande av invalidpensioner och pensioner är det nödvändigt att kombinera uppgifter om pensionsbeslut i såväl folkpensions- som arbetspensionssystemet. Likaså kan helheten för yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringssystemets ändamålsenlighet inte bedömas enbart utifrån de uppgifter som Folkpensionsanstalten har om yrkesinriktad rehabilitering utan uppgifter om arbetspensionsrehabiliteringens rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg. Utöver uppgifter om arbetspension och arbetspensionsrehabilitering är uppgifter i intjäningsregistret också nödvändiga för identifiering av olika befolkningsgrupper, specificering av intjäningsperioder och oavlönade perioder, forskning som gäller samordnande av arbetsinkomster och förmåner samt för identifiering av förmånsstigar. 

Enligt 2 mom. 2 punkten har Folkpensionsanstalten rätt att av pensionsanstalten Keva få uppgifter om personer som varit närståendevårdare och familjevårdare och om utbetalda arvoden. Uppgifterna är nödvändiga för forskning om faktorer som gäller arbetsmarknad och försörjning samt om familjepolitik. Närståendevård och familjevård kompletterar offentliga tjänster och är en allt viktigare del av omsorgssystemet speciellt då resurserna för institutions- och långtidsvård för äldre minskar. Uppgifterna om närstående- och familjevårdare och om de arvoden som betalas till dem är nödvändiga när det bedöms hur det sociala trygghetssystemet fungerar när det gäller dem. Dessutom är uppgifterna nödvändiga för att bedöma systemets kostnadseffektivitet. Arvodena för närståendevård påverkar även beloppet för annan social trygghet, såsom utkomstskydd för arbetslösa, pensioner och utkomststöd. Bristfällig information förhindrar bedömningen av om det uppstår problem i systemet när det gäller att sporra eller att samordna. Med hjälp av forskning kan man också identifiera riskgrupper, till exempel personer som länge är närstående- eller familjevårdare. Det kräver information om vårdperiodernas längd, arvodesnivå och stödformer. Ur perspektivet för drivkrafterna för såväl närstående- som familjevård och för att förstå hur helheten fungerar är det också viktigt att veta hur arbete i omsorgsrollen påverkar en senare ställning på arbetsmarknaden, den sociala tryggheten och försörjningen, såsom pensionstillväxten. De uppgifter som behövs fås för tillfället inte med tillräcklig noggrannhet ur inkomstregistret, för de specificeras inte där som ett eget inkomstslag.  

Enligt 2 mom. 3 punkten har Folkpensionsanstalten enligt förslaget rätt att få beskattningsuppgifter av Skatteförvaltningen. Uppgifterna är nödvändiga jämförelseuppgifter för statistikföring, forskning och konsekvensbedömning av lagändringar. Folkpensionsanstalten får redan i nuläget beskattningsuppgifter som massutlämnande för behov vid behandlingen av förmåner. Med stöd av den föreslagna 2 mom. 3 punkten kan Folkpensionsanstalten på särskild, motiverad begäran få uppgifter också om andra personer än de som vid tidpunkten för begäran får en förmån som Folkpensionsanstalten betalar ut. Uppgifterna i inkomstbeskattningen är den enda heltäckande källan för individernas beskattningsbara årsinkomster. Uppgifterna om beskattningsbara inkomster är nödvändiga för bedömningen av riktande av social trygghet, likabehandling och skillnader mellan befolkningsgrupper. Endast genom att utnyttja uppgifter om beskattningen kan man göra heltäckande förhandsbedömningar bland annat av hur ändringar som planerats i det sociala trygghetssystemet kommer att riktas till olika inkomstgrupper, samt bedömning av konsekvenserna i efterhand. Inte heller de skattefria stödens, såsom utkomststödets och bostadsstödets, kompletterande roll kan förstås ordentligt utan uppgifter om en persons totala inkomster. Uppgifterna i inkomstbeskattningen är nödvändiga även vid forskning om fattigdom hos personer som har arbete amt förmånssystemets roll i den helhet som utgörs av förmånsinkomster, arbetsinkomster och skattefria stöd.  

Enligt 2 mom. 4 punkten har Folkpensionsanstalten rätt att av Migrationsverket få uppgifter om arten av uppehållstillstånd för utländska medborgare och uppgifter om tillståndens varaktighet. Folkpensionsanstalten får redan nu uppgifter om uppehållstillstånd för förmånsbehandlingens behov. Med stöd av den föreslagna 2 mom. 4 punkten kan Folkpensionsanstalten på särskild, motiverad begäran få uppgifter också om andra personer än de som vid tidpunkten för begäran får en förmån som Folkpensionsanstalten betalar ut. Uppgifterna är nödvändiga jämförelseuppgifter för statistikföring, forskning och konsekvensbedömning av lagändringar. Personer som flyttat till Finland får mer allmänt än den övriga befolkningen förmåner som Folkpensionsanstalten betalar, så de som flyttat till landet utgör en betydande del av Folkpensionsanstaltens kunder. Uppgifterna om uppehållstillstånd möjliggör bedömningen av hur snabbt och i vilken omfattning de som fått uppehållstillstånd övergår till att omfattas av Finlands sociala trygghet och uträttar ärenden hos Folkpensionsanstalten. Uppgifterna hjälper till vid bedömningen av hurdana offentliga kostnader, behov av tjänster och social trygghet som riktas till olika grupper av personer med uppehållstillstånd. Uppgifterna är nödvändiga för undersökning av integrationen, för till exempel de personer som fått internationellt skydd är ofta i en sårbar situation. Ändringar i lagstiftningen riktas mot den sociala tryggheten för invandrare, så uppgifterna om uppehållstillstånd är nödvändiga för konsekvensbedömningen av ändringar i lagstiftningen i för- och efterhand.  

Enligt 2 mom. 5 punkten har Folkpensionsanstalten rätt att av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet få uppgifter om läkemedelsförbrukning och uppgifter om läkemedel som används vid vårdinrättningar samt uppgifter om störningar i tillgången på läkemedel. Folkpensionsanstalten behöver uppgifter om läkemedelsförbrukningen för statistikföring och forskning om läkemedel. Uppgifter om läkemedelsförbrukningen behövs så att statistikföringen om läkemedel ska kunna göras utifrån de bästa materialen som finns att tillgå. Uppgifter om läkemedelsförbrukning är nödvändiga uppgifter för bedömning av effektiviteten i det system för läkemedelsersättning som Folkpensionsanstalten verkställer. Ur perspektivet för upprättandet av läkemedelsstatistik är Folkpensionsanstalten en betydande producent av riksomfattande information om läkemedelsstatistik samt av respons på läkarordinationer från läkare och tandläkare. De nuvarande uppgifterna om läkemedelsstatistik och respons grundar sig på läkemedelsköp som ersätts, och som representerar endast 80 procent av alla läkemedel som ordinerats inom öppen vård. Uppföljningen av nationell läkemedelsbehandling och kostnadsutveckling samt styrning av ordinationen av läkemedel kräver riksomfattande information som uppdateras om receptbelagda läkemedel inom den öppna vården. Brister i informationen som beror på bristfälligt material gäller till exempel sömnmedel och lugnande läkemedel, vissa läkemedel som enligt rekommendationer ska undvikas hos äldre personer, samt nya läkemedel för vilka det typiska är att de är dyra och som inte ersätts. Heltäckande information är viktig för att säkerställa rationell användning och att läkemedelskostnaderna riktas rätt. 

Enligt 2 mom. 6 punkten har Folkpensionsanstalten rätt att få uppgifter om recept och anknytande receptexpedieringar ur det receptcenter som avses i lagen om elektroniska recept (61/2007). Receptcentret är en informationsresurs som består av de elektroniska recept som de som ordinerat läkemedel lagrat i receptcentret, de läkemedelsordinationer som apoteken lagrat, uppgifter om läkemedel som tillhandahållare av social- och hälsovårdstjänster lämnat ut till patienter, expedieringsuppgifterna för läkemedel och anteckningar om genomförande och utvärdering av läkemedelsbehandling.  

De uppgifter som lagrats i receptcentret är nödvändiga för behov som gäller statistikföring, forskning och konsekvensbedömning av lagstiftning. Uppgifterna är nödvändiga för den bedömning av sjukförsäkringens kostnadseffektivitet och läkemedelsersättningssystemet som Folkpensionsanstalten verkställer samt för utveckling av systemet för sjukförsäkringsersättning. Uppföljningen av nationell läkemedelsbehandling och kostnadsutveckling samt styrningen av ordinationen av läkemedel kräver riksomfattande information som uppdateras om receptbelagda läkemedel inom den öppna vården. Uppföljning och påverkan ska grunda sig på den mest heltäckande informationen i receptcentret, det vill säga utöver uppgifter om inköp av läkemedel som ersätts också på information i receptcentret. Uppgifterna om ordination och expedition av läkemedel är nödvändiga vid bedömning av läkemedelsbehandlingen som en del av helheten i behandlingen av patienten, hur patienten förbinder sig till behandlingen, eller till exempel ekonomiska hinder för patienter att få tillgång till behandling. Allt som nämns ovan är viktigt vid bedömningen av den sociala trygghetens effektivitet. Många sociala förmåner beviljas utgående från funktionsförmåga som har samband med hälsan (t.ex. sjukdagpenning, invalidpension, handikappbidrag). Uppgifter om läkemedelsordinationer och läkemedelsexpedieringar är nödvändiga vid utvärderingen av hur sjukdomar behandlas och hur de påverkar arbets- och funktionsförmågan. Uppgifterna är nödvändiga vid bedömningen av hur den sociala tryggheten räcker till, till exempel när och till vilka patienter läkemedel inte expedieras trots recept, eventuellt för att personen inte har råd att köpa läkemedlet. Det kan leda till att behandlingen avbryts, att funktionsförmågan försämras och till behov av dyrare tjänster, såsom jourbesök eller institutionsvård. Utan information om de övergripande läkemedelskostnaderna och om recept som inte tagits ut kan man inte bedöma om sjukdomar orsakar oskälig ekonomisk belastning och om dessa fall eventuellt leder till exempel till behov av utkomststöd. Uppgifter som gäller helheten för läkemedelsbehandling av patienter i öppenvård och som finns tillgängliga endast i Kanta-tjänsternas receptcenter är tillsammans med uppgifter om förmåner nödvändiga vid bedömningen av hela läkemedelsersättningssystemets funktionalitet och eventuella utvecklings- och reformbehov. 

Det föreskrivs om receptcentret personuppgiftsansvar i 18 § i lagen om elektroniska recept (61/2007). Receptcentret är ett gemensamt register för Folkpensionsanstalten, apoteken samt tjänstetillhandahållare och oberoende personer som gör upp elektroniska recept. Folkpensionsanstalten svarar för de övriga skyldigheter som föreskrivs för den personuppgiftsansvarige än de som föreskrivs för apoteken samt tjänstetillhandahållare och oberoende personer som gör upp elektroniska recept. Folkpensionsanstalten är dessutom gemensam kontaktpunkt enligt artikel 26.1 i dataskyddsförordningen. Folkpensionsanstalten kan som personuppgiftsansvarig för uppgifterna ge tillstånd till uppgifter i receptcentret för de ovan beskrivna ändamålen och i detta sammanhang vid behov även höra andra personuppgiftsansvariga vid receptcentret. 

Enligt 2 mom. 7 punkten har Folkpensionsanstalten rätt att av i 13 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023) avsedda personuppgiftsansvariga för kunduppgifter få uppgifter om besök inom hälso- och sjukvården samt uppgifter om undersökningar och behandlingar som ordinerats av läkare. Kunduppgifter inom hälso- och sjukvården är nödvändiga uppgifter vid konsekvensbedömningen av lagstiftningen samt i uppföljningen av effekten av Folkpensionsanstaltens förmåner. Det är Folkpensionsanstaltens uppgift att följa upp effektiviteten och lagligheten i ersättningarna enligt sjukförsäkringslagen. Nödvändiga för uppföljningen är uppgifter om besök inom hälso- och sjukvården samt om undersökningar och behandlingar som ordinerats av läkare, inklusive diagnoser och behandlingsåtgärder, inom hälso- och sjukvården som registrerats i registret (Kanta) över kunduppgifter inom social- och hälsovården.  

Enligt 2 mom. 8 punkten har Folkpensionsanstalten rätt att av Institutet för hälsa och välfärd få uppgifter om primärvårdens, den specialiserade sjukvårdens, företagshälsovårdens och socialvårdens verksamhet och kostnader. Uppgifterna om hälso- och sjukvården är nödvändiga för den bedömning av sjukförsäkringens och läkemedelsersättningssystemets effektivitet som Folkpensionsanstalten verkställer. Effektiviteten i reformer av ersättningarna för sjukvård ska undersökas till exempel ur perspektivet för social- och hälsovårdens kostnader och för användningen av offentliga tjänster. Det finns skäl för att basera bedömningen av effektiviteten på ett så heltäckande kunskapsunderlag som möjligt. Uppgifter om användningen av tjänster inom social- och hälsovård som ordnas av olika sektorer är nödvändiga vid bedömningen av hur tjänster och förmåner binds ihop hos personer i olika livssituationer samt helheten av tjänster och förmåner områdesvis och i olika socioekonomiska grupper. Till exempel de som får förmåner som baseras på hälsotillståndet såsom sjukdagpenning, invalidpension eller rehabiliteringsstöd använder ofta tjänster i avsevärd utsträckning. Utan information om användningen av och kostnaderna för tjänsterna kan man inte bedöma hela belastningen av systemet och inte heller förmånernas och tjänsternas inbördes funktionalitet. Uppgifterna om kostnaderna inom primärvård, specialiserad sjukvård och företagshälsovård tillsammans med kostnaderna för penningförmåner är nödvändiga vid bedömningen av systemets kostnadseffektivitet. 

Enligt 2 mom. 9 punkten har Folkpensionsanstalten rätt att av Statistikcentralen få uppgifter om befolkningens utbildning, yrken och socioekonomiska ställning. Uppgifterna är nödvändiga jämförelseuppgifter för statistikföring, forskning och konsekvensbedömning av lagändringar. Utbildning, yrken och socioekonomisk ställning påverkar kraftigt till exempel risken att bli arbetslös, insjukna, gå i invalidpension eller bli låginkomsttagare. De är således centrala faktorer i samband med behov och användning av social trygghet. Dessa uppgifter som gäller hela befolkningen är nödvändiga vid bedömningen av användningen av sociala förmåner och vid riktandet av dem enligt befolkningsgrupper samt olika gruppers likabehandling i det sociala trygghetssystemet. Dessutom är de nödvändiga vid för- och efterhandsbedömning av effekterna av ändringar i det sociala trygghetssystemet i olika befolkningsgrupper.  

Enligt 7 § i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården svarar Statistikcentralen i egenskap av statistikmyndighet för dataanvändningstillstånd för uppgifter som de för statistiska ändamål samlat in för vetenskaplig forskning och för att uppgifter som hänför sig till en och samma forskningsplan samkörs med deras egna uppgifter samt för pseudonymisering eller anonymisering av uppgifterna i enlighet med statistiklagen (280/2004). Enligt 19 § i statistiklagen får utöver det som föreskrivs i 13 § 1–4 mom. Statistikcentralen för vetenskaplig forskning och för statistiska utredningar av samhällsförhållandena, trots sekretessbestämmelserna, lämna ut uppgifter jämte identifikationsuppgifter om personers ålder, kön, utbildning, yrke och socioekonomiska ställning, om den som får uppgifterna har rätt enligt dataskyddslagstiftningen att behandla dessa uppgifter. 

Enligt 2 mom. 10 punkten har Folkpensionsanstalten rätt att av Utbildningsstyrelsen få uppgifter om barn som deltar i småbarnspedagogik och om deras vårdnadshavare. Folkpensionsanstalten får dem redan i nuläget för behoven av behandling av förmåner. Med stöd av den föreslagna 2 mom. 11 punkten kan Folkpensionsanstalten på särskild, motiverad begäran få uppgifter också om andra än de personer som vid tidpunkten för begäran får en förmån som Folkpensionsanstalten betalar ut. Uppgifterna är nödvändiga för statistikföring, forskning och vid bedömning av ändringar i lagstiftningen som gäller de familjeförmåner, såsom stöd för privat vård och arbetsgivarnas ersättningar för familjeledigheter, som Folkpensionsanstalten betalar ut. Uppgifter behövs även för att man ska förstå behoven av tjänster för befolkningen och familjerna och för att få en helhetsbild. Folkpensionsanstalten betalar stöd för barn som vårdas hemma och inom privat småbarnspedagogik. Uppgifterna om barn inom småbarnspedagogiken är nödvändiga för forskning och uppföljning av helheten vård av barn och småbarnspedagogik. Användningen av småbarnspedagogik är viktig information vid bedömning av de stöd för vård av barn som Folkpensionsanstalten sköter. Familjernas förmåner och småbarnspedagogiken utgör en helhet som påverkar föräldrarnas drivkrafter och möjligheter att återgå till arbetslivet. Uppgifterna om småbarnspedagogiken kompletterar uppgifterna om användningen av stöd för vård av barn, till exempel när man gör upp kalkyler över hur nedskärningar av hemvårdsstödet kommer att synas i efterfrågan på tjänster inom småbarnspedagogik, eller i vilken utsträckning familjer som får flexibel vårdpenning samtidigt utnyttjar tjänster inom småbarnspedagogiken. Om lösningar som gäller småbarnspedagogik behandlas lösryckt från övrig social trygghet förstår man inte till exempel det samband som finns mellan hemvårdsstödet och sysselsättningen. Genom forskning kan man identifiera situationer där barn blir utanför tjänster och i rätt tid rikta stöd där det har den största effekten. Förståelse av sambandet mellan användning av småbarnspedagogik och förmåner är väsentlig när man utvecklar lagstiftning som främjar jämlikhet i arbetslivet. 

Utbildningsstyrelsen driver en tjänst för utlämnande av uppgifter om småbarnspedagogik där uppgifter i informationsresursen utlämnas till den som har rätt att få uppgifterna. Enligt 73 § i lagen om småbarnspedagogik får uppgifter om småbarnspedagogik utlämnas till en myndighet med stöd av myndighetens rätt att få uppgifter enligt lag eller på grundval av en lagstadgad uppgift. Sekretessbelagda uppgifter får dock lämnas ut endast om det i lag särskilt och uttryckligen föreskrivs om utlämnandet av eller rätten att få sådan information. Uppgifterna om småbarnspedagogik får lämnas ut genom tjänsten för utlämnande av uppgifter inom småbarnspedagogiken via ett tekniskt gränssnitt, en elektronisk förbindelse eller på annat sätt i elektronisk form.  

Enligt 2 § 11 punkten har Folkpensionsanstalten rätt att av Studenternas hälsovårdsstiftelse få person- och patientuppgifter som gäller studerandehälsovårdstjänster samt uppgifter om kostnader och verksamhet i fråga om produktionen av studerandehälsovårdstjänster. Rätten att få uppgifter ska också gälla personuppgiftsbiträden vid Studenternas hälsovårdsstiftelse (SVHS). Personuppgiftsbiträdet är en aktör som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. De uppgifter som fås av Studenternas hälsovårdsstiftelse är nödvändiga för Folkpensionsanstalten för forskning och statistik som gäller studerandehälsovården samt för att göra beräkningar av och prognoser för finansieringen av studerandehälsovården för högskolestuderande. Forskning som gäller studerandehälsovården producerar den information om tjänsternas jämlikhet, effektivitet, behov, tillgång till och resurshushållning som Folkpensionsanstalten behöver för organiserande och produktion av tjänster inom studerandehälsovården. Denna information har en central roll även vid utvecklingen av studerandehälsovårdens verksamhet och lagstiftningen om den. I lagen om studerandehälsovård för högskolestuderande (695/2019), nedan lagen om studerandehälsovård, finns bestämmelser om den studerandehälsovård för högskolestuderande som Folkpensionsanstalten ordnar. Vid produktionen av studerandehälsovårdens tjänster, utvecklingen av verksamheten och vid uppgörandet av de årliga beräkningar som gäller finansieringen av den ska information som baserar sig på forskning utnyttjas. Enligt 2 kap. 20 § i lagen om studerandehälsovård ska Folkpensionsanstalten årligen före utgången av april till social- och hälsovårdsministeriet lämna en kalkyl över totalkostnaderna för studerandehälsovården för det följande året och över den nationella finansieringsandelen och hälsovårdsavgiftens storlek. Enligt 15 § i lagen om studerandehälsovård gör social- och hälsovårdsministeriet årligen upp en kalkyl över godtagbara totalkostnader för studerandehälsovården och finansieringen av dem. Den kalkyl som social- och hälsovårdsministeriet gör upp grundar sig på 19 § i lagen som föreskriver om Folkpensionsanstaltens utredning om finansieringen av och verksamheten inom studerandehälsovården. Uppgifterna om tjänsterna inom studerandehälsovården är nödvändiga också för den bedömning av sjukförsäkringens effektivitet och läkemedelsersättningssystemet som Folkpensionsanstalten verkställer. 

Enligt 3 mom. får uppgifter som samlats in med stöd av 2 mom. inte lämnas ut för behandling av förmånsärenden som gäller en enskild person eller för något annat motsvarande administrativt beslutsfattande. Uppgifter ska alltså inte lämnas ut till förmånsregistret vars uppgifter används för ändamål i samband med behandling av förmåner. Behandlingen av uppgifter har således inte konsekvenser för enskilda personer och de granskas inte på individnivå. I uppgifter som gäller forskning samt upprättande av statistik, beräkningar och prognoser granskas uppgifter inte heller någonsin för enskilda personers del, utan alltid som en del av en mer omfattande datamängd. 

2 b §.Överföring av uppgifter av biträdande art till privata aktörer. Paragrafen är ny. Enligt propositionen kan Folkpensionsanstalten överföra uppgifter som hör till Folkpensionsanstalten och som är av biträdande art till privata aktörer. Uppgifterna ska vara rutinartade biträdande stöduppgifter.  

Enligt 1 mom. får Folkpensionsanstalten överföra sådana uppgifter av biträdande art som anknyter till verkställighet av social trygghet till en sådan privat aktör som har tillräckliga tekniska förutsättningar och tillräcklig kompetens för att sköta en sådan uppgift.  

Enligt 1 mom. får Folkpensionsanstalten genom avtal överföra sådana uppgifter av biträdande art enligt 2 § 1 mom. som anknyter till verkställighet av social trygghet till en privat aktör som har tillräckliga tekniska förutsättningar och tillräcklig kompetens för att sköta en sådan uppgift. Förutsättningarnas närmare innehåll ska enligt förslaget avgöras genom upphandlingsförfarande och i det uppdragsavtal som ska upprättas enligt upphandlingen. I uppdragsavtalet ska Folkpensionsanstalten av den privata aktör som fått uppdraget kräva att denna förbinder sig till att uppfylla skyldigheten att iaktta sekretess enligt 6 kap. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet i alla uppdrag som Folkpensionsanstalten överför till aktören och kräva att också den personal som deltar i verkställigheten av uppgifterna förbinder sig på samma sätt.  

Folkpensionsanstalten ansvarar alltid i sista hand för att uppgifterna sköts. Folkpensionsanstalten ska övervaka att aktören klarar av uppgiften och vid behov ingripa och avsluta avtalet om uppdragstagaren inte klarar av uppgiften korrekt.  

Eftersom det i fråga om biträdande stödtjänster är fråga om offentliga förvaltningsuppgifter tillämpas på den privata tjänsteproducenten allmänna lagar om förvaltning, såsom förvaltningslagen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. I lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016) föreskrivs bland annat om sändande av beslut och övriga handlingar till mottagarna antingen per post eller som elektronisk delgivning samt om åtgärder i samband med dem. Enligt 5 § 2 mom. i den lagen får Folkpensionsanstalten använda alla stödtjänster för skötseln av en lagstadgad offentlig förvaltningsuppgift, men har inte skyldighet att göra det. 

Enligt 1 mom. 1 punkten är uppgifter av biträdande art mottagning och sortering av ansökningar och andra handlingar som ges in till Folkpensionsanstalten samt lagring av handlingar och registrering av uppgifter som ingår i dem. Med registreringsuppgift avses optisk läsning och skanning av handlingar samt manuell registrering av uppgifter i handlingarna i Folkpensionsanstaltens datasystem. 

Enligt 1 mom. 2 punkten är uppgifter av biträdande art utskrift och kuvertering av handlingar som Folkpensionsanstalten sänder ut. Folkpensionsanstalten kan leverera handlingar och uppgifter om hur de ska skickas som fil till en privat aktör som skriver ut och kuverterar dem och levererar dem vidare för postning.  

Enligt 1 mom. 3 punkten är uppgifter av biträdande art elektronisk delgivning enligt lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. En privat aktör kan förmedla handlingar till en sådan tjänst för elektronisk delgivning som kunden använder. Handlingarna levereras till en sådan säker tjänst för elektronisk delgivning vars säkerhet har godkänts av Folkpensionsanstalten. Förfarandet uppfyller kraven för elektronisk delgivning enligt lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet.  

Enligt 2 mom. handlar den som sköter uppgifter av biträdande art under straffrättsligt tjänsteansvar vid utförandet av uppgifter enligt 1 mom. Bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen (412/1974). Uppgiften får ges endast åt aktörer som har tillräckliga tekniska förutsättningar samt tillräcklig kunskap för att sköta en sådan uppgift. Förutsättningarnas närmare innehåll ska enligt förslaget avgöras genom upphandlingsförfarande och i det uppdragsavtal som ska upprättas enligt upphandlingen. 

Den som sköter biträdande stödtjänster kan också behandla till exempel sekretessbelagda uppgifter om hälsotillstånd vilka samtidigt är personuppgifter som hör till särskilda grupper av personuppgifter enligt den reglering som skyddar personuppgifter. De som sköter biträdande uppgifter arbetar som personuppgiftsbiträden för Folkpensionsanstalten som är personuppgiftsansvarig. Enligt regleringen om skydd för personuppgifter är Folkpensionsanstalten personuppgiftsansvarig till vars skyldigheter det hör att upprätta dokumenterade anvisningar för behandlingen av personuppgifter som personuppgiftsbiträdet ska följa. I sista hand svarar Folkpensionsanstalten som personuppgiftsansvarig för lagenligheten och för övriga skyldigheter i fråga om behandlingen av de personuppgifter som hör till Folkpensionsanstalten.  

Vad gäller behandlingen av personuppgifter fastställer Folkpensionsanstalten som personuppgiftsansvarig för vilket ändamål och på vilket sätt personuppgifter ska behandlas. Den aktör som sköter biträdande uppgifter är för sin del personuppgiftsbiträde enligt artikel 28 i dataskyddsförordningen. Personuppgiftsbiträdet behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. Personuppgiftsbiträdet arbetar enligt den personuppgiftsansvariges anvisningar och underställd denna. Personuppgiftsbiträdet får behandla personuppgifter endast för de ändamål som den personuppgiftsansvarige fastställt. Personuppgiftsbiträdet får inte för egna ändamål börja behandla uppgifter som ska behandlas för den personuppgiftsansvariges räkning 

Den behandling som personuppgiftsbiträdet utför ska fastställas genom ett personuppgiftsbiträdesavtal eller någon annan rättslig handling. Om avtal fattas strider detta mot bestämmelserna i dataskyddsförordningen. 

6 §.Styrelsen. Det föreslås att 6 § 2 mom. ändras så, att social- och hälsovårdsministeriet har kvar sin kvotplats i Folkpensionsanstaltens styrelse, men övriga kvotplatser ska inte längre uttryckligen nämnas i bestämmelsen. Kraven på sakkunskap i Folkpensionsanstaltens styrelse ökas med beaktande av sakkännedomen om offentlig informationsförvaltning. Också sakkännedom om arbets- och näringslivet samt om de försäkrade ska beaktas. Denna sakkännedom ska representeras av arbetsgivarnas centralorganisationer och löntagarnas centralorganisationer. I nuläget är Finlands näringsliv rf, Kunta- ja hyvinvointialuetyönantajat KT, Statens arbetsmarknadsverk SAMV och Kyrkans arbetsmarknadsverk centralorganisationer för arbetsgivare. Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, STTK rf och Akava ry centralorganisationer för arbetstagare.  

Lagändringen syftar inte till att utöka antalet representanter för arbetsgivar- eller löntagarparterna i styrelsen från det nuvarande antalet. Det ska alltså finnas en gemensam representant för vardera parten i styrelsen. Styrelsens sammansättning ska fullgöra kraven på jämställdhet enligt lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986). Därför ska intresseorganisationerna utse både en man och en kvinna som kandidat i styrelsen. Intresseorganisationerna bör sinsemellan komma överens om kandidatuppställningen. 

7 §.Styrelsens uppgifter. Det föreslås ett tillägg i paragrafen enligt vilket det hör till styrelsens uppgifter att avtala om anställningsvillkoren för den högsta ledningen. Enligt både den gällande och den föreslagna ändrade 11 § i lagen om Folkpensionsanstalten tillämpas på den högsta ledningen för Folkpensionsanstalten vad som föreskrivs om tjänstemännens anställningsvillkor i statstjänstemannalagen. Enligt 44 § i stastjänstemannalagen ingås avtal om anställningsförhållanden med tjänstemän som avses i 26 § i den lagen av statsrådet. Enlig 36 § i grundlagen väljer riksdagen fullmäktige att övervaka folkpensionsanstaltens förvaltning och verksamhet enligt vad som närmare bestäms genom lag. Folkpensionsanstalten är således en självständig offentligrättslig inrättning vars tillsyn hör till fullmäktige som väljs av riksdagen. Folkpensionsanstalten omfattas genom bestämmelsen i grundlagen och den konstitutionella praxis som utformats av riksdagens inflytande. På grund av sin konstitutionella särställning har Folkpensionsanstalten ansetts står utanför den styrning och övervakning som statsrådet utövar över sina underlydande ämbetsverk (se t.ex. GrUU 46/2010 rd, s. 4). Det är således motiverat att i lagen om Folkpensionsanstalten reglera ett undantag från tjänstemannalagen till denna del och fastställa att det hör till Folkpensionsanstaltens styrelses befogenhet att avtala om den högsta ledningens anställningsvillkor.  

9 §.Högsta ledningen. Enligt 9 § 1 mom. leds Folkpensionsanstalten av generaldirektören. Folkpensionsanstalten kan också ha andra direktörer. I 1 mom. läggs enligt förslaget till ett krav på att endast finska medborgare kan utses till tjänsterna som generaldirektör och direktör. Kravet på finskt medborgarskap uppfylls också när en person dessutom är medborgare i en eller flera andra stater.  

Enligt 125 § 1 mom. i grundlagen kan det genom lag bestämmas att endast finska medborgare får utnämnas till bestämda offentliga tjänster eller uppdrag. Bestämmelsen i grundlagen gäller i enlighet med formuleringen alla offentliga tjänster, således också tjänster i självständiga offentligrättsliga inrättningar såsom Folkpensionsanstalten.  

I 7 § i den gällande statstjänstemannalagen finns bestämmelser om de tjänster till vilka endast finska medborgare får utnämnas. Flera olika motiveringar har använts som motiveringar till kravet på medborgarskap. Finskt medborgarskap har bland annat krävts för tjänsterna inom statsrådets och dess förvaltnings högsta ledning och likaså för tjänster som innebär betydande utövning av offentlig makt eller som innehåller till exempel ärenden som har samband med tryggandet av vitala samhällsfunktioner samt för tjänster som omfattar beredskaps- och förberedelseuppgifter (RP 70/2017 rd s. 16–19).  

Enligt 7 § i statstjänstemannalagen är tjänster som innebär betydande utövning av offentlig maktbland annat kanslichef, avdelningschef och enhetschefstjänster vid ett ministerium. Enligt regeringens proposition omfattar uppgifterna i dessa tjänster dessutom ärenden som har samband med tryggandet av vitala samhällsfunktioner. Ärenden som har samband med tryggandet av vitala samhällsfunktioner har varit en motivering till regleringen om finskt medborgarskap även i fråga om sådana tjänster som direktör eller överdirektör som är direkt underställd generaldirektören för trafikverket, samt motsvarande tjänster vid Kommunikationsverket och Meteorologiska institutet. Tjänster som omfattar beredskaps- och förberedelseuppgifter har använts som motivering för kravet på medborgarskap för sådana tjänster som tjänster vid ett ministerium som omfattar beredskaps- och förberedelseuppgifter, samt de högsta direktörerna vid Kommunikationsverket och Meteorologiska institutet (RP 70/2017 rd, s. 16–20).  

Som exempel på de många olika motiveringarna för kravet på medborgarskap i 7 § i statstjänstemannalagen kan ytterligare nämnas bland annat att uppgiftsområdet har samband med statens och samhällets allmänna intressen och säkerhet vilket nämns i motiveringarna för kravet på medborgarskap för tjänsten som överdirektör för Lantmäteriverkets produktionsenhet (RP 70/2017 rd, s. 19). 

För många av de ovannämnda tjänsternas del har kravet på medborgarskap motiverats genom att kombinera flera olika motiveringar. Också behovet av att lägga till krav på medborgarskap för tjänsterna som Folkpensionsanstaltens generaldirektör och övriga direktörer grundar sig på en helhet av flera olika motiveringar. Dessa tjänster är förenade med utövning av offentlig makt som ska klassificeras som betydande, uppgifter som har samband med tryggandet av vitala samhällsfunktioner samt omfattar beredskaps- och förberedelseuppgifter och som även har samband med statens och samhällets allmänna intressen.  

Tjänsterna som direktörer vid Folkpensionsanstalten är tjänster till vilka hör betydande utövning av offentlig makt för att det finländska samhället ska fungera och vid upprätthållandet, utvecklingen och organiserandet av det sociala trygghetssystemet som är centralt för välbefinnandet. Störningar i det sociala trygghetssystemets funktion äventyrar viktiga allmänna intressen och den rätt till social trygghet som garanteras var och en i 19 § i grundlagen. Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter är en del av de vitala funktionerna i samhället och de tryggar befolkningens försörjning, sociala likvärdighet, samhällsfreden och samhällets kristålighet. Till Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter hör också att ge förslag till utveckling av den lagstiftning som gäller dess ansvarsområde. Betydande penningflöden går genom Folkpensionsanstalten och dess verksamhet gäller nästan var och en som bor i Finland. Folkpensionsanstalten betalade 2024 ut över 17 miljarder euro i olika sociala förmåner och statens budgetfinansierade andel av utgifterna var över 13 miljarder euro.  

I säkerhetsstrategin för samhället (Statsrådets publikationer 2025:1) har Folkpensionsanstalten fastställts vara en central aktör inom den övergripande säkerheten som för sin del tryggar samhällets kristålighet. En stor del av Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter är inriktade på att upprätthålla befolkningens funktionsförmåga och att tillhandahålla tjänster. 

Enligt Säkerhetsstrategin för samhället bör funktionssäkerheten hos informationssystemen och de digitala tjänsterna inom social- och hälsovården under alla förhållanden tryggas genom reservarrangemang. Klient- och patientuppgifterna bör alltid finnas tillgängliga. De riksomfattande informationssystemtjänsterna (Kanta-tjänsterna) blir viktigare i krissituationer, om det inte går att komma åt de lokala informationssystemen. Folkpensionsanstalten har en betydande roll (Kanta-tjänsterna) för tryggandet av funktionerna. Dessutom ska Folkpensionsanstalten för tryggande av befolkningens nödvändiga betalningsförmåga och försörjning under undantagsförhållanden sörja för stödet till var och en som på grund av störningar i betalningsrörelsen inte kan använda sina tillgångar för att skaffa nödvändiga nyttigheter (Säkerhetsstrategin för samhället s. 118 och 139). På grund av dessa uppgifter hör till Folkpensionsanstaltens och den högsta ledningens tjänster uppgifter som har samband med tryggandet av vitala samhällsfunktioner samt beredskaps- och förberedelseuppgifter.  

Dessutom kan Folkpensionsanstalten enligt 22 b § i lagen om Folkpensionsanstalten på begäran ge handräckning till andra myndigheter eller organisationer för att förbättra tryggheten och försörjningsberedskapen vid störningar i samhället. Handräckningen ska anknyta till Folkpensionsanstaltens uppgifter enligt 2 §. Beslut om att ge handräckning fattas av generaldirektören.räckning fattas av generaldirektören. 

Enligt 9 § 1 mom. i lagen om Folkpensionsanstalten leds Folkpensionsanstalten av generaldirektören. Enligt 9 § 4 mom. svarar generaldirektören för Folkpensionsanstaltens strategiska planering samt dess operativa ledning och utveckling, för föredragningen av ärenden för styrelsen och verkställandet av styrelsens beslut, samt utarbetar en arbetsordning som styrelsen fastställer.  

Enligt Arbetsordning för Folkpensionsanstalten (1.6.2025) bereder generaldirektören årligen Folkpensionsanstaltens verksamhets- och ekonomiplan för beslut av styrelsen. Styrelsen kommer överens med generaldirektören om genomförandet av verksamhets- och ekonomiplanen samt gör upp ett resultatavtal tillsammans med honom eller henne. Under generaldirektörens ledning avtalas med direktörerna och resultatenheterna om hur de gemensamma målen ska uppnås. Generaldirektören föredrar ärendena för styrelsen. Generaldirektören ansvarar för FPA:s strategiska ledning och utveckling samt för de enheter som styrelsen tilldelat generaldirektören ansvaret för och för de ärenden som hänför sig till dessa. Generaldirektören beslutar om arbetsordningarna för de enheter som denna har ansvaret för samt, på föredragning av direktörerna, om arbetsordningarna för övriga resultatenheter. Generaldirektören beslutar om FPA:s processer som helhet. 

Folkpensionsanstaltens ledningsgrupp verkar också under ledning av generaldirektören. Ledningsgruppen består av generaldirektören, direktörerna, direktörerna för resultatenheterna, direktörerna för verksamhetsenheterna och andra av generaldirektören utsedda medlemmar. Ledningsgruppen bereder enligt styrelsens riktlinjer FPA:s vision, strategi och en enhetlig syn på de strategiska målen som stöd för generaldirektören. Ledningsgruppen säkerställer genomförandet av de strategiska målen och FPA:s lyckade helhetsresultat. Dessutom behandlar ledningsgruppen de centrala ärenden som föredras för styrelsen, de riktlinjer som gäller FPA och andra ärenden som kräver en mer omfattande granskning än det enskilda verksamhetsområdet samt fungerar som stöd för generaldirektören och direktörerna (Arbetsordning för Folkpensionsanstalten 1.6.2025). 

Under generaldirektörens ledning avtalar man också med direktörerna och resultatenheterna om hur de gemensamma målen ska uppnås. Direktörerna rapporterar till generaldirektören om hur man uppnått de avtalade målen på det egna ansvarsområdet.  

Folkpensionsanstaltens styrelse har för de andra direktörerna fastställt deras ansvarsområden där de har självständig beslutanderätt till den del beslutanderätten inte uttryckligen är fastställd för generaldirektören eller styrelsen. Direktörerna ansvarar på sina ansvarsområden bland annat för att gemensamt avtalade mål uppnås, för operativ ledning och utveckling samt för riskhantering och intern tillsyn. De bereder arbetsordningarna för de resultatenheter de ansvarar för och som generaldirektören beslutar om.  

I nuläget utgörs ansvarsområdet för den ena av Folkpensionsanstaltens direktörer planering och ledning av ärenden som gäller helheten affärsverksamhet. Där ingår resultatenheten för närservice till kunder, resultatenheten för riksomfattande kundrelationstjänster samt resultatenheten för informationstjänster. Den andra direktörens ansvarsområde utgörs av planering och ledning av ärenden som gäller helheten servicecentralen där resultatenheten för it- och säkerhetstjänster samt resultatenheten för gemensamma tjänster ingår. Direktörernas uppgift är också att vid behov vara ställföreträdare för generaldirektören.  

Eftersom Folkpensionsanstalten är en mycket betydande samhällelig aktör är det viktigt att dess verksamhet leds, utvecklas och övervakas så, att funktionerna löper effektivt och utan störningar och inte lamslås ens vid kristillstånd. Det ansvarar primärt Folkpensionsanstaltens generaldirektör för, och i den uppgiften får han eller hon stöd av de andra direktörerna på sina ansvarsområden, och de vikarierar också generaldirektören vid behov.  

Med motivering av vad som framförts ovan kan det konstateras att uppgifterna för Folkpensionsanstaltens högsta ledning har samband med tryggandet av vitala samhällsfunktioner, och de har också ett klart samband med statens och samhällets allmänna intresse. 

De tjänsteuppgifter som ovan konstaterats höra till befattningsbeskrivningen för Folkpensionsanstaltens högsta ledning utgör motiveringar till att finskt medborgarskap ska krävas av dem som utnämns till generaldirektör och direktörer.  

11 §.Generaldirektörens, direktörernas och tjänstemännens ställning. Paragrafen föreslås bli preciserad så, att det klarare än i nuläget uttrycks till vilka delar statstjänstemannalagen ska tillämpas på Folkpensionsanstaltens generaldirektör och direktörer. Den hänvisning till 11 § 1 mom. i den nuvarande lagen till att statstjänstemannalagen ska iakttas i tillämpliga delar vad gäller generaldirektören och direktörerna ger inte något tillräckligt svar på när statens tjänstemannalag bör tillämpas. Det finns inte heller något svar i förarbetena till lagen. För att skapa klarhet ska bestämmelsen i fråga ändras.  

Folkpensionsanstalten är en självständig offentligrättslig inrättning som är fristående från de styr- och tillsynsförhållanden som hör till myndighetsmaskineriet under ministerierna. Statstjänstemannalagen kan således inte i sin helhet tillämpas på Folkpensionsanstaltens generaldirektör och direktörer. Ändringar som klart uttrycker till vilka delar statstjänstemannalagen tillämpas på Folkpensionsanstaltens generaldirektör och direktörer måste göras i 11 § 1 mom. i lagen.  

Folkpensionsanstaltens generaldirektörs och direktörernas uppgifter är jämförbara med statens högsta tjänstemäns uppgifter. Enligt förslaget ska den som föreslås bli utsedd till uppdraget som generaldirektör och direktör innan utnämningen lägga fram en redogörelse för sin näringsverksamhet, sin egendom i företag och sina övriga tillgångar, belopp och grunder för sina skulder och andra ekonomiska ansvar, sina uppdrag utanför tjänsten i fråga, sina förtroende- och administrativa uppdrag samt bisysslor enligt 18 § i statstjänstemannalagen. Anmälan ska för de bisysslors del som kräver tillstånd för bisyssla innehålla uppgifter om de inkomster som erhålls för dem. De uppgifter som gäller ekonomisk ställning är sekretessbelagda.  

Syftet med förslaget är att den som föreslås bli utnämnd till uppdraget som generaldirektör eller direktör redan innan utnämningen avstår från sådana bindningar som kan äventyra förtroendet för en opartisk tjänsteutövning eller inverka skadligt på skötseln av uppgifterna. Genom anmälningsplikten kan man redan i förväg säkerställa vetskapen om omständigheter som kan inverka vid bedömningen av förutsättningarna för den som föreslås bli utnämnd till tjänsten att sköta sina uppgifter. På så sätt kan man förebygga situationer som äventyrar neutraliteten. Efter utnämningen ska även ändringar som sker i de ovannämnda uppgifterna anmälas. 

Folkpensionsanstaltens generaldirektör samt direktörernas ställning och befogenheter kräver att de ska åtnjuta särskilt förtroende. De arbetar i uppgifter där en förlust av det särskilda förtroende de åtnjuter eller att uppställda mål inte uppfylls på grund av skäl som beror på dem ska berättiga till att anställningsförhållandet avslutas trots att det inte skulle finns grund för det enligt 25 § i statstjänstemannalagen.  

I vissa fall kan det vara nödvändigt att tillfälligt avbryta tjänsteutövningen mot tjänstemannens vilja. De bestämmer som gäller saken finns i 40 § i statstjänstemannalagen. För tydlighetens skull är det motiverat att det finns en hänvisning till den paragrafen också i 11 § 1 mom.  

Enligt andra meningen i 1 mom. tillämpas på generaldirektören och direktörerna vad som i statstjänstemannalagen föreskrivs om tjänstemännens anställningsvillkor, skyldigheter, ansvar, bisysslor, upplösning och upphörande av tjänsteförhållande samt varning. Detta redogör tydligare än i nuläget för till vilka delar statstjänstemannalagen ska tillämpas på generaldirektören och direktörerna.  

Genom de föreslagna ändringarna föreskrivs det heltäckande i lagen om grunderna för generaldirektörens och direktörernas rättsliga ställning.  

Till paragrafen fogas enligt förslaget ett nytt 2 mom. där det föreskrivs att i fråga om generaldirektören fattas beslut om uppsägning, upplösning av tjänsteförhållande, avstängning från tjänsteutövning och varning av fullmäktige. För direktörernas del fattas beslutet av styrelsen. På så sätt fattas beslut om dessa ärenden av samma instans som beslutar om utnämningarna.  

Det finns inte behov av att särskilt föreskriva om de beslut om ändringssökande som avses i 2 mom. Ändring i de beslut av styrelsen som avses i momentet får sökas enligt 24 § i lagen om Folkpensionsanstalten och enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Rätten att söka ändring i beslut av fullmäktige eller styrelsen som avses i momentet grundar sig på den rätt som tryggas i 21 § 1 mom. i grundlagen att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan och denna rätt ska tillgodoses oberoende av innehållet i bestämmelser på lägre nivå. Bestämmelsen i 21 § 1 mom. i grundlagen är i detta avseende rätt som ska tillämpas direkt.  

Det nuvarande 2 mom. blir 3 mom.  

19 a §.Statens revisionsverks granskningsrätt. Paragrafen är ny. I denna proposition föreslås det att lagen om statens revisionsverk ändras så, att statens revisionsverk ges rätt att granska lagligheten, ändamålsenligheten och effektiviteten i Folkpensionsanstaltens verksamhet och ekonomi. För att rättsläget ska vara klart föreslås det att den nya tillsynsuppgiften vid statens revisionsverk även noteras i lagen om Folkpensionsanstalten. En motsvarande förtydligande bestämmelse finns även i 128 § i lagen om välfärdsområden (611/2021). En beskrivning av statens revisionsverks granskningsrätt och de uttryck där som gäller slaget av granskning överensstämmer med den bestämmelse om granskningsrätt av Folkpensionsanstalten som föreslås i lagen om statens revisionsverk och med de bestämmelser om granskningsrätt och granskningsuppgift som redan finns i den lagen.  

Samtidigt föreslås det att rubriken för 6 kap. i lagen ändras som följer: Bokföring, bokslut och revision samt granskning av förvaltning och ekonomi. Eftersom det i fortsättningen i kapitlet utöver enbart revision också finns bestämmelser om granskning av lagligheten, ändamålsenligheten och effektiviteten i Folkpensionsanstaltens verksamhet och ekonomi, finns det skäl för att ändra kapitlets rubrik så, att den beskriver detta innehåll.  

20 a §.Delgivning av beslut. Det föreslås att det gällande 20 a § 2 mom. i lagen ändras. Det föreslås att till momentet fogas en informativ hänvisning om att bestämmelser om elektronisk delgivning av beslut finns i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. Dessutom konstateras det att med avvikelse från 19 § 2 mom. i den lagen anses dock ett beslut ha blivit delgivet den sjunde dagen efter att meddelandet sändes, om inte något annat visas.  

Den informativa hänvisning till lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet som föreslås ingå i 2 mom. är motiverad eftersom ett beslut som har blivit delgivet elektroniskt med avvikelse från den lagen enligt den gällande 20 a § fortfarande ska anses ha blivit delgivet den sjunde dagen efter att meddelandet sändes, om inte något annat visas. Till den delen ska den gällande lagen alltså inte ändras. En informativ hänvisning är motiverad för att den undantagsregel som anges i 2 mom. ska vara tydligare. En informativ hänvisning tjänar också ett tydliggörande av lagstiftningen om social trygghet för medborgarna. En informativ hänvisning kan vara till nytta om föremålet för regleringen inte rimligtvis kan antas känna till den reglering som tillämpas i ett ärende i sin helhet. 

En ändring av den antagna tiden för delfåendet är ännu inte ändamålsenlig i nuläget. Besvärsanvisning sänds till parten som bilaga till beslutet. Av besvärsanvisningen framgår datum för när den besvärstid som Folkpensionsanstaltens datasystem räknat ut löper ut. Datasystemet räknar i nuläget ut en besvärstid för både beslut som sänts per post och för beslut som delgivits elektroniskt enligt en antagen tid på sju dagar för delfåendet. Om dagen för delfåendet ändras innebär det att uppgiften om den sista dagen för besvär inte kan förmedlas automatiskt i Folkpensionsanstaltens system. Om man vid uträkningen av besvärstidens sista datum ska beakta ett antagande om delfående för både tre dagar och sju dagar kräver det dyra och invecklade ändringar i systemet som det inte är ändamålsenligt att vidta förrän Folkpensionsanstaltens förmånssystem reformeras (utvecklingsprogrammet Eepos). 

I och med den föreslagna ändringen i 2 mom. kräver Folkpensionsanstaltens elektroniska delgivning inte längre uttryckligt samtycke av kunden. I stället ska allmänna lagar följas vid den elektroniska delgivningen, det vill säga lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. Enligt den gällande lagen kräver elektronisk delgivning av beslut samtycke av parten, men några formkrav för samtycket finns inte i lagen. Samtycket kan avse ett enskilt ärende eller vara mer allmänt. Samtycket kan i praktiken ges t.ex. så att det på en elektronisk blankett finns en särskild punkt där man kan kryssa för önskvärt delgivningssätt eller ändra det delgivningssätt man tidigare har valt. Likaså ska t.ex. det att man uppger enbart en elektronisk adress när ett ärende väcks kunna innebära samtycke (RP 111/2010 rd, s. 6). 

I och med ändringen får de kunder som uträttar ärenden i Folkpensionsanstaltens e-tjänst (MittFPA) för kännedom de beslut som gäller förmåner som de ansökt om elektroniskt i regel i den kanal för ärendehantering där de har ansökt om förmånen (MittFPA). Det är viktigt att en person som uträttar ärenden hos Folkpensionsanstalten förstår att delgivningen kan levereras elektroniskt. Kunden ska också ha möjlighet att när som helst genom en fritt formulerad anmälan förbjuda elektronisk delgivning av beslut. Då sänds besluten per post som vanlig delgivning. Man ska fortfarande, utöver via nätet, kunna ansöka om förmåner på pappersblanketter. Besluten sänds fortfarande per post till personer som inte tidigare eller som inte i nuläget uträttar ärenden i Folkpensionsanstaltens e-tjänst (MittFPA ) och som inte har gett en e-postadress för uträttande av elektroniska ärenden. 

Samtidigt med denna proposition behandlar riksdagen regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om prioritering av elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet. Enligt propositionen ska myndigheternas delgivning i fortsättningen i första hand sändas elektroniskt. Enligt förslaget ska elektronisk delgivning till en part inte längre kräva partens samtycke. 

20 b §.Lämnande av kontaktuppgifter i beslut. Paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs enligt förslaget att av ett beslut ska framgå kontaktuppgifter till Folkpensionsanstalten genom vilka en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet. Paragrafen är ett undantag från bestämmelsen (i 44 § 1 mom. 4 punkten) i förvaltningslagen enligt vilken det av ett beslut tydligt skall framgå namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet.  

I förvaltningslagen konstateras att speciallagar är primära i relation till förvaltningslagen, och i förarbeten till lagen har man konstaterat olika förvaltningsområdens möjlighet att avvika från förvaltningslagens reglering. Enligt 5 § 1 mom. i förvaltningslagen ska, om det i någon annan lag finns bestämmelser som avviker från denna lag, de i stället iakttas. Lagen skall också tillämpas som komplement till en speciallag som gäller förfarandet vid behandlingen av ett visst förvaltningsärende. Särdrag inom olika förvaltningssektorer kan dock också i fortsättningen kräva reglering som avviker från förvaltningslagen (RP 72/2002 rd, s. 53). 

Det har även tidigare föreskrivits om liknande undantag som det som nu föreslås i förvaltningslagens krav. Den föreslagna bestämmelsen innebär ett motsvarande undantag från kravet i 44 § 1 mom. 4 punkten än det som föreskrivs om meddelande om automatiserat avgörande i 53 g § i förvaltningslagen. Enligt 53 g § 3 mom. behöver namnet på den person som ger ytterligare uppgifter inte anges i ärenden som avgörs automatiserat. I motiveringarna till den bestämmelsen har det ansetts tillräckligt att kundens eventuella kontakt till myndigheten om ett beslut styrs till en person med tillräcklig sakkunskap att svara på kundens materiella frågor och frågor om förfarandet. Detta har ansetts motsvara kraven enligt serviceprincipen i 7 § och bestämmelsen om rådgivning i 8 § i förvaltningslagen (RP 145/2022 rd). 

Också i informationshanteringslagen finns ett undantag från kravet i 44 § i förvaltningslagen. I 28 d § i informationshanteringslagen finns en bestämmelse om beslut om införande av ett automatiserat beslutsförfarande. Enligt 28 d § 5 punkten ska beslutet innehålla åtminstone kontaktuppgifter till myndigheten för ytterligare uppgifter om hur det automatiserade beslutsförfarandet används. Enligt detaljmotiveringarna till paragrafen ska i beslutet anges kontaktuppgifter till myndigheten där var och en kan få ytterligare uppgifter om kraven för användningen av den automatiserade verksamhetsprocessen, tillämpningen av dem och övriga ärenden som gäller beslutet om införande samt vid behov begära uppgifter som gäller de handlingar som utgjort grunden för beslutet om införandet. Kontaktuppgiften ska vara sådan att man där kan svara uttryckligen på frågor om beslutet om införande, men personen som ger ytterligare uppgifter behöver inte specificeras där. Kontaktuppgiften behöver inte vara den samma som framgår av det egentliga förvaltningsbeslutet där ett enskilt ärende har avgjorts (RP 145/2022 rd). 

Det finns flera skäl för att det inte är realistiskt eller ändamålsenligt att i Folkpensionsanstaltens beslut ange namn och kontaktuppgifter till den person som ger tilläggsuppgifter så som förvaltningslagen kräver. 

Kravet i förvaltningslagen beaktar inte särdragen i Folkpensionsanstaltens verksamhet. Folkpensionsanstalten meddelar årligen över 10 miljoner förmånsbeslut. För att behandlingen av sådana mängder ska var möjlig måste Folkpensionsanstaltens verksamhet organiseras synnerligen effektivt. Den stora mängden årliga beslut av Folkpensionsanstalten och det effektivitetskrav det ställer på verksamheten leder till att arbetsmängden för dem som behandlar förmåner inte ytterligare kan utökas så, att också givande av ytterligare uppgifter om beslut skulle läggas till deras arbetsuppgifter.  

Dessutom är det ett allvarligt problem att trakasserier och hot i allt högre grad har börjat riktas mot förmånsbehandlare på grund av de beslut de fattar. Trakasserier och hot riktas i någon mån också mot deras familjemedlemmar. För att minska problemet med trakasserier genomförde Folkpensionsanstalten 2024 ett försök där man i beslut om utkomststöd inte angav namnet på den som fattat beslutet. Under försöket förekom trakasserier i mindre utsträckning. Om Folkpensionsanstaltens beslut ändras så att av beslutet på det sätt som förutsätts i förarbetena till förvaltningslagen (RP 72/2002) framgår kontaktuppgifter till den som fattat beslutet förvärrar det problemet ytterligare. Enligt 7 § 1 mom. i grundlagen har alla rätt till liv, personlig frihet, integritet och trygghet. Det föranleder skyldigheter att både i gällande lagar och i praktisk verksamhet sträva efter att säkerställa att hotelser och risksituationer inte riktas mot beslutsfattaren när denna sköter de uppgifter som ålagts honom eller henne. 

Att svara på förfrågningar om ytterligare uppgifter har vid Folkpensionsanstalten ordnats så, att kontaktuppgifter till kundserviceenheten anges i beslutet. De som fått ett beslut kan kontakta servicerådgivningen där någon av de anställda svarar på förfrågningar. Att i förväg utse en kundrådgivare som ger ytterligare uppgifter ligger inte i den parts intresse som behöver uppgifter. Till exempel en förfrågan om ytterligare uppgifter per telefon styrs genast till den första lediga kundrådgivaren så att kunden snabbt får svar på sina frågor. Kundrådgivarna är utbildade i att vara innehållsexperter inom sin egen förmånssektor, och de kan därför genast svara på frågorna under samtalet. Svårare frågor styrs till erfarnare experter.  

Om dessutom namn och kontaktuppgifter till en viss person som arbetar på servicerådgivningen, och som parten vid behov kan be om ytterligare uppgifter, anges i ett beslut av Folkpensionsanstalten innebär en sådan praxis stora svårigheter för organiserandet av arbetsuppgifter. När beslut fattas kan man ännu inte veta vilka alla beslut parter kommer att begära ytterligare uppgifter om, så om de personer som ger uppgifterna skulle utses i förväg vore det nästan omöjligt att förutse enskilda kundrådgivares arbetsmängd och att fördela arbetet jämnt mellan kundrådgivarna. 

Det är inte relevant för den som får ett beslut att i förväg veta vem av Folkpensionsanstaltens anställda man vid behov kan be om ytterligare uppgifter i ärendet. Det väsentliga är att personen vid behov av Folkpensionsanstalten utan dröjsmål får ytterligare uppgifter i ett ärende som han eller hon funderar på. Vid Folkpensionsanstalten upprättas för de anställda förtydligande anvisningar om förmåner som grundar sig på förmånslagarna. Både de förmånsbehandlare som fattar beslut och de kundrådgivare som ger ytterligare uppgifter utnyttjar, när de behandlar ett ärende, samma anvisningar om förmåner som upprättats vid Folkpensionsanstalten.  

För tydlighetens skull konstateras att den ändring som nu föreslås inte innebär att namnet på den person som meddelar beslut vid Folkpensionsanstalten inte skulle synas i beslutet, såsom även i nuläget. Det beror på kravet på att förvaltningsbeslut ska undertecknas och namnet på den som fattat beslutet anges som undertecknare. 

Den nya bestämmelse som föreslås fullgör det krav i 8 § i förvaltningslagen enligt vilket myndigheterna inom ramen för sin behörighet och enligt behov ska ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Dessutom fullgörs kravet i 7 § i förvaltningslagen på att möjligheterna att uträtta ärenden och behandlingen av ärenden hos en myndighet om möjligt skall ordnas så att den som vänder sig till förvaltningen får behörig service och att myndigheten kan sköta sin uppgift med gott resultat. 

På de grunder som anges ovan kan det konstateras att det finns vägande skäl för att avvika från den bestämmelsen i förvaltningslagen enligt vilken det av ett skriftligt beslut tydligt skall framgå namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet.  

7.2  Lagen om statens revisionsverk

1 §.Ställning och uppgifter. I 1 § 2 mom. stryks omnämnandet att till revisionsverkets uppgifter hör inte granskning av folkpensionsanstalten.  

2 §.Granskningsrätt. Till 2 § 1 mom. fogas enligt förslaget en ny 2 c punkt enligt vilken revisionsverket har rätt att granska lagligheten, ändamålsenligheten och effektiviteten i Folkpensionsanstaltens verksamhet och ekonomi. Statens revisionsverks granskningsrätt och revisionsslag definieras här med samma begrepp och på samma precisionsnivå som det föreskrivs om revisionsverks granskning på annat håll i gällande lag. Med granskning av lagligheten, ändamålsenligheten och effektiviteten i Folkpensionsanstaltens verksamhet och ekonomi avses i praktiken bland annat resultatgranskningar, effektivitetsgranskningar och granskningar som förenar dessa revisionsslag. Revision ska däremot inte höra till granskningsuppgiften. Det föreskrivs om revision i andra lagar och avsikten är inte att i detta sammanhang ändra författningar som gäller revision av Folkpensionsanstalten eller den praxis som utformats utgående från dem.  

5 §.Granskningsberättelse. Till paragrafens 1 mom. fogas enligt förslaget ett omnämnande om att rapporten om granskningen av Folkpensionsanstalten ska sändas för kännedom till fullmäktige som valts av riksdagen och som övervakar Folkpensionsanstalten. Att övervaka Folkpensionsanstaltens verksamhet är en uppgift som fastställts för fullmäktige som valts av riksdagen på det sätt som mer ingående föreskrivs i lag. Dessutom ska momentet ändras så, att det inte hör till social- och hälsovårdsministeriets uppgifter att meddela statens revisionsverk vilka åtgärder man vidtagit med anledning av de anmärkningar som framförts i granskningsberättelsen. Trots att Folkpensionsanstalten hör till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde är Folkpensionsanstalten enligt den rådande konstitutionella tolkningen på grund av sin författningsrättsliga särställning fristående från de styr- och tillsynsförhållanden som hör till myndighetsmaskineriet under statsrådet och ministerierna. Det hör således inte till social- och hälsovårdsministeriets befogenhet att vidta åtgärder med anledning av den rapport som upprättats över granskningen.  

7.3  Lagen om inkomstdatasystemet (53/2018)

13 §.Uppgiftsanvändares rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet. Paragrafens 1 mom. 17 punkt ändras enligt förslaget så, att där beaktas de uppgifter om föreskrivs i 2 § 3 mom. 2–3 punkten i lagen om Folkpensionsanstalten. Ändringen är till sin art avsedd att skapa klarhet och ger inte upphov till nya utlämnanden av information, för de uppgifter som behövs ingår redan i nuläget i Folkpensionsanstaltens förmånsregister. Utnyttjandet av uppgifter för forskning samt för utarbetandet av statistik, beräkningar och prognoser grundar sig på 2 a § 1 mom. som föreslås i lagen om Folkpensionsanstalten.  

Enligt 13 § 1 mom. 17 punkten som föreslås i lagen om inkomstdatasystemet lämnas till Folkpensionsanstalten ut de inkomstuppgifter och andra uppgifter om alla inkomsttagare i inkomstregistret som Folkpensionsanstalten har rätt att få för verkställigheten av alla pensioner och förmåner som det föreskrivs att den ska verkställa och för verkställigheten av uppdrag enligt de förordningar och de överenskommelser om social trygghet som avses i 2 punkten och för skötseln av uppgifter enligt 2 § 3 mom. 2 och 3 punkten i lagen om Folkpensionsanstalten.  

9.1  Samband med andra propositioner

Regeringen antas under höstsessionen 2025 lämna regeringens proposition om lagstiftning om prioritering av elektronisk delgivning i myndigheternas verksamhet. I den propositionen föreslås ändringar i bland annat lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. Propositionen gäller förfarande och förutsättningar för elektronisk delgivning. Därför har propositionen i fråga ett nära samband med förslaget här om ändring av bestämmelsen om Folkpensionsanstaltens elektroniska delgivning.  

9.2  Förhållande till budgetpropositionen

En ökad elektronisk delgivning har bedömts minska Folkpensionsanstaltens verksamhetsutgifter med 6 000 000 euro om året och statens utgifter med 4 500 000 euro om året. Besparingarna ingår i Folkpensionsanstaltens produktivitetsprogram och de sparkrav som riktats till Folkpensionsanstalten för 2025–2027. Besparingarna är en del av genomförandet av produktivitetsåtgärderna i budgeten för 2025 och därför har de inte specificerats i budgeten för 2026. 

10.1  Rätt att få och behandla uppgifter.

10.2  Överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter

Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning, och att ärendena behandlas i enlighet med de allmänna förvaltningslagarna och att de som behandlar ärendena handlar under tjänsteansvar (GrUU 65/2018 rd, GrUU 26/2017 rd, s. 49–50, GrUU 33/2004 rd, s. 7, GrUU 46/2002 rd, s. 9).  

Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. Biträdande uppgifter som hjälp för myndigheter, såsom att ge biträdande uppgifter i anknytning till viseringsansökningarna till honorärkonsuler eller externa tjänsteleverantörer, har ansetts vara offentliga förvaltningsuppgifter (GrUU 55/2010 rd) samt att ge vissa assisterande och tekniska uppgifter som gäller ärenden i samband med uppehållstillstånd till en annan Schengenstats beskickning (GrUU 62/2014 rd).  

De biträdande uppgifter som avses i denna proposition som Folkpensionsanstalten skulle ha möjlighet att överföra på privata aktörer innehåller inte utövande av beslutande makt som gäller verkställighet av social trygghet och som hör till Folkpensionsanstalten. Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett att myndigheters biträdande uppgifter genom avtal kan överföras så att de sköts av andra än myndigheter (GrUU 47/2005 rd, s.6). 

En förutsättning för att offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen ska få anförtros andra än myndigheter är dessutom att detta inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Kravet i grundlagen understryker betydelsen av att de som sköter offentliga förvaltningsuppgifter är utbildade för ändamålet och sakkunniga samt att de skall stå under tillräcklig offentlig tillsyn (RP 1/1998 rd, s. 179). För säkerställandet av att kraven på rättssäkerhet och god förvaltning tillgodoses har grundlagsutskottet i sin praxis granskat frågor som gäller tillämpning av de allmänna förvaltningslagarna, tjänsteansvar, att lagstiftningen generellt är exakt och korrekt, att de som utför uppgifterna är lämpliga och kompetenta samt att verksamheten övervakas (se GrUU 26/2017 rd, s. 50–51, GrUU 33/2004 rd, s.7, GrUU 46/2002 rd, s. 9, GrUU 27/2014 rd, s. 2–3, GrUU 5/2014 rd, s.4).  

Enligt den föreslagna 2 b § får Folkpensionsanstalten genom avtal överföra sådana uppgifter av biträdande art enligt 2 § 1 mom. som anknyter till verkställighet av social trygghet till en privat aktör som har tillräckliga tekniska förutsättningar och tillräcklig kompetens för att sköta en sådan uppgift. Uppgifter av biträdande art är enligt den föreslagna paragrafen mottagning, sortering samt lagring av ansökningar och andra handlingar som ges in till Folkpensionsanstalten samt lagring av handlingar och registrering av uppgifter som ingår i dem. Dessutom är sådana uppgifter utskrift och kuvertering av handlingar som Folkpensionsanstalten sänder ut. Folkpensionsanstalten kan leverera handlingar och uppgifter om hur de ska skickas som fil till en privat aktör som skriver ut och kuverterar dem och levererar dem vidare för postning. De biträdande uppgifter som avses i paragrafen uppfyller också kraven på elektronisk delgivning enligt lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. De uppgifter som ska överföras till privata tjänsteproducenter är rutinartade biträdande stödtjänster där offentlig makt inte utövas. 

De som utför biträdande tjänster för Folkpensionsanstaltens räkning ska arbeta under straffrättsligt tjänsteansvar. Regleringen är på sin plats bland annat för att de som arbetar i biträdande uppgifter hanterar sekretessbelagda handlingar. Trots att ansvar uppkommer redan till exempel på grund av brott mot sekretessbestämmelserna genom lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet kan innehav av sekretessbelagda uppgifter också leda till missbruk av annat slag. 

Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ifråga om överföring av ett offentligt förvaltningsuppdrag innebär tryggande av kraven på rättssäkerhet och god förvaltning att de allmänna förvaltningslagarna iakttas när ärenden behandlas och att de som handlägger ärenden handlar under tjänsteansvar (till exempel GrUU 20/2006 rd). Den föreslagna regleringen innehåller bestämmelser om att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på den som sköter biträdande uppgifter när personen sköter uppgifterna och dessutom tas också adekvata hänvisningar till skadeståndslagen in i förslaget. De allmänna lagarna tillämpas också på enskilda när de sköter en offentlig förvaltningsuppgift.  

Grundlagens 124 § kräver inte att det i lag alltid hänvisas till allmänna förvaltningslagar, eftersom de allmänna förvaltningslagarna tillämpas med stöd av de i dem ingående bestämmelserna om tillämpningsområde, definition på myndighet eller enskildas skyldighet att ge språklig service också på enskilda när de utför ett offentligt förvaltningsuppdrag (t.ex. GrUU 26/2017 rd, GrUU 42/2005 rd). 

Enligt 4 § i offentlighetslagen anses som myndighet också enskilda när de sköter offentliga uppdrag där utövning av offentlig makt ingår. De som sköter uppdrag enligt detta förslag utövar inte offentlig makt och begreppet myndighet enligt offentlighetslagen kan inte tillämpas på dem. Som myndighetshandling enligt 5 § i den lagen anses dock även en sådan handling som har inkommit till den som verkar på uppdrag av myndigheten för att denne skall kunna utföra sitt uppdrag. Den tystnadsplikt som föreskrivs i lagen ska därmed tillämpas på den som utför uppdrag i enlighet med 23 § i den lagen.  

Oberoende av överföringen av biträdande uppgifter ansvarar Folkpensionsanstalten fortfarande för sina uppgifter som gäller den sociala tryggheten. Folkpensionsanstalten är fortfarande skyldig att instruera och ge kunder råd i frågor som gäller social trygghet. De skador som en kund eventuellt lider av ansvarar Folkpensionsanstalten för på det sätt som föreskrivs om offentligrättsliga samfunds skadeståndsansvar. I propositionen föreslås inte heller att egentligt beslutsfattande överförs från Folkpensionsanstalten till andra aktörer. Såsom i nuläget gäller rättsskyddets garantier efter förmånsbeslut som Folkpensionsanstalten meddelat, såsom rättelse och omprövning av ett förvaltningsbeslut. Befogenhet att tillgodose dessa garantier på rättssäkerhet har Folkpensionsanstalten som behandlar ärendet genom det förfarande som fastställs i förvaltningslagen. Dessutom ska personen såsom i nuläget ha möjlighet att söka ändring hos besvärsnämnden för social trygghet och vidare hos försäkringsdomstolen. Till dessa delar äventyrar förslaget inte tillgodoseendet av rättssäkerheten. 

För att säkerställa kraven på de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och god förvaltning är det också viktigt att den uppgift inom den offentliga förvaltningen som anförtrotts en privat aktör övervakas (se t.ex. GrUU 62/2014 rd, s. 3). I lagen om Folkpensionsanstalten föreslås att en privat aktör arbetar under tillsyn av Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten ska övervaka att aktören klarar av uppgiften och vid behov ingripa och avsluta avtalet om uppdragstagaren inte klarar av uppgiften korrekt. Dessutom ska Folkpensionsanstalten i de avtal den upprättar fästa särskild uppmärksamhet vid att personuppgifter behandlas korrekt och att tystnadsplikten iakttas. 

10.3  Medborgarskapskrav för Folkpensionsanstaltens generaldirektör och direktörer

I propositionen föreslås det att lagen om Folkpensionsanstalten ändras så att endast finska medborgare kan utnämnas till tjänsterna som generaldirektör eller direktör vid Folkpensionsanstalten. En finsk medborgares eventuella andra medborgarskap utgör inget hinder för utnämning till tjänsten. Motsvarande bestämmelser om medborgarskapskrav för vissa tjänster finns i 7 § i statstjänstemannalagen. Förslaget är av betydelse relevant med tanke på bestämmelserna om likabehandling i 6 § i grundlagen samt bestämmelserna om behörighetskrav för tjänster i 125 § i grundlagen. 

Enligt 6 § 2 mom. i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Som det framgår av uttrycket "av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person", är listan över förbjudna grunder för åtskillnad inte uttömmande. Medborgarskap är enligt grundlagsutskottets vedertagna tolkning en sådan grund för åtskillnad som avses i punkten (GrUU 26/2010, s. 2, GrUU 13/2009 rd, s. 2 och GrUU 11/2009 rd, s. 7).  

Bestämmelsen om förbud mot diskriminering innebär inte att all åtskillnad mellan människor är förbjuden, även om åtskillnaden grundar sig på en orsak som uttryckligen anges i bestämmelsen. Det väsentliga är huruvida man kan särbehandla någon av en orsak som gäller hens person på ett sätt som är godtagbart med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna. Grundlagsutskottet har i sin praxis utöver att bedöma om grunden kan godtas också fäst avseende vid om den valda lösningen står i rätt proportion till det eftersträvade målet (GrUU 23/2012 rd, s. 2 och GrUU 60/2010 rd, s. 3).  

Enligt grundlagens 125 § 1 mom. kan genom lag bestämmas att endast finska medborgare får utnämnas till bestämda offentliga tjänster eller uppdrag. Tjänsterna vid Folkpensionsanstalten är sådana offentliga tjänster som avses i grundlagen. Attributet ”bestämda" framför offentliga tjänster eller uppdrag anger principen att medborgarskapskrav ska ställas endast i begränsad utsträckning och av grundad anledning (RP 1/1998 rd). I grundlagsutskottets praxis har det ansetts att kravet på medborgarskap kan föreskrivas som behörighetsvillkor för en sådan tjänst till vilken hör betydande utövning av offentlig makt (bl.a. GrUU 38/2013 rd, GrUU 19/2005 rd och GrUU 28/2004 rd). Kärnområdet när det gäller utövning av offentlig makt omfattar exempelvis polisväsendet, domstolsväsendets rättskipningsverksamhet, utsökningsväsendet och beskattningen samt myndighetens rätt att påföra utomstående officiella påföljder (t.ex. vite). Området för offentlig makt kan emellertid inte fastställas uttömmande (RP 1/1998 rd, s. 74).  

Som närmare beskrivs i specialmotiveringen gäller kravet på finskt medborgarskap för utnämning till en tjänst i 7 § i statstjänstemannalagen ett stort antal olika tjänster. De motiveringar som använts för att föreskriva medborgarskapskrav varierar också beroende på tjänst. För många tjänster har kravet motiverats med en kombination av olika skäl. Finskt medborgarskap har krävts bland annat i de högsta ledningstjänsterna inom statsrådet och den förvaltning som lyder under statsrådet samt i tjänster som innebär betydande utövning av offentlig makt eller som omfattar till exempel uppgifter som hänför sig till tryggandet av samhällets vitala funktioner samt i tjänster som innefattar beredskapsuppgifter. Som motivering har dessutom använts bland annat tjänsteuppgifternas samband med statens och samhällets allmänna intresse och säkerhet (RP 70/2017 rd s. 16–20). Grundlagsutskottet lämnade utlåtande om det lagförslag som gällde 7 § i statstjänstemannalagen (GrUU 33/2017 rd). 

Medborgarskapskravet för tjänsterna som generaldirektör och direktör vid Folkpensionsanstalten kan också motiveras med en helhet av olika skäl. Dessa tjänster är förenade med betydande utövning av offentlig makt, uppgifter som hänför sig till tryggandet av vitala funktioner samt beredskapsuppgifter och de har också samband med statens och samhällets allmänna intresse (se närmare specialmotiveringen till ändringen av 9 § i lagen om Folkpensionsanstalten). 

Enligt 125 § 2 mom. i grundlagen är de allmänna utnämningsgrunderna för offentliga tjänster skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd. Med beprövad medborgerlig dygd avses meriter från allmän samhällsaktivitet som är relevanta för skötseln av tjänsten samt oklanderligt uppförande. Uttrycket medborgerlig dygd har i detta sammanhang ingenting att göra med finskt medborgarskap. De allmänna utnämningsgrunderna ska tolkas i sammanhang med de allmänna och särskilda behörighetsvillkoren för respektive tjänst, och då ska också beaktas tjänstebenämningen och uppgiftsområdet samt de konkreta arbetsuppgifter som hör till tjänsten (RP 1/1998 rd).  

Personer, deras bindningar och situation i övrigt samt de krav som tjänsten ställer ska bedömas från fall till fall och på ett övergripande sätt. Dubbel medborgarskap skulle alltså inte utgöra ett generellt hinder för utnämning, och det är därmed inte fråga om ett allmänt tjänsteförbud baserat på dubbel medborgarskap. Som det närmare anges i specialmotiveringen har den föreslagna regleringen bland annat en godtagbar grund som på ett väsentligt sätt anknyter till betydande utövning av offentlig makt och statens vitala funktioner. Dessutom uppfyller det begränsade tillämpningsområdet för särbehandlingsgrunden kravet på proportionalitet. Tillämpningen av medborgarskapskravet har dessutom definierats tillräckligt exakt och avgränsat. 

10.4  Delgivning av beslut

Genom propositionen eftersträvas en betydande ökning av den elektroniska kommunikationen och därigenom effektivare myndighetsverksamhet. Propositionen är därför relevant med tanke på grundläggande rättigheter såsom likabehandling, rättsskydd samt de språkliga rättigheter som tryggas i 17 § i grundlagen. Propositionen har inga betydande konsekvenser för tillgodoseendet av barnets rättigheter enligt 6 § 3 mom. i grundlagen. Dessa konstitutionella ramar har beaktats vid beredningen av propositionen, och den uppfyller därmed de krav som grundlagen ställer, såsom beskrivs närmare i avsnitt 4.2.5 om konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. 

10.5  Lämnande av kontaktuppgifter i beslut

Grundlagsutskottet har med hänsyn till 21 § i grundlagen och kravet på att offentlig maktutövning ska grunda sig på lag fäst uppmärksamhet vid att man vid automatiserat beslutsfattande inte ens i masshantering får äventyra kraven på god förvaltning eller parternas rättssäkerhet (GrUU 81/2022 rd, s. 2–3, GrUU 7/2019 rd, s. 8, GrUU 49/2017 rd, s. 5, GrUU 35/2005 rd, s. 2). 

Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt få sin sak behandlad. Grundlagen föreskriver inte uttryckligen att namnet på den person som kan lämna ytterligare information om beslutet måste anges i ett förvaltningsbeslut. I grundlagens 21 § föreskrivs dock om en grundläggande rättighet som gäller god förvaltning, grunderna för förvaltningsförfarandet och rättsskyddet. Den enskildes rättigheter och myndighetens förfarandemässiga skyldigheter definieras av rätten till behörig behandling och rätten till god förvaltning. Garantierna för god förvaltning tryggas genom lag. 

Den föreslagna ändringen innebär inte att namnet på den person som fattat beslutet inte längre skulle framgå av beslutet från Folkpensionsanstalten, utan detta ska även fortsättningsvis anges. Den föreslagna ändringen innebär däremot ett undantag från kravet i 44 § 1 mom. 4 punkten i förvaltningslagen, enligt vilket det av beslutet tydligt ska framgå namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet. I specialmotiveringen sägs det också att det föreskrivs om ett motsvarande undantag i 53 g § i förvaltningslagen, som gäller anmälan om automatiserat avgörande, och i 28 d § i informationshanteringslagen, där det föreskrivs om beslut om införande av automatiserat beslutsförfarande. 

Enligt 8 § i förvaltningslagen ska en myndighet inom ramen för sin befogenhet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Enligt 7 § i förvaltningslagen ska dessutom möjligheterna att uträtta ärenden och behandlingen av ärenden hos en myndighet om möjligt ordnas så att den som vänder sig till förvaltningen får behörig service och att myndigheten kan sköta sin uppgift med gott resultat. 

Den föreslagna bestämmelsen tryggar tillräckligt den enskildes rätt till rådgivning i förvaltningsärenden och till behöriga förvaltningstjänster enligt förvaltningslagen, samtidigt som den möjliggör att myndigheten kan fullgöra sina uppgifter effektivt. Den föreslagna bestämmelsen innebär inte heller någon inskränkning av kravet på öppenhet i myndigheternas verksamhet och begränsar inte en parts rätt att få uppgifter om sitt beslut.  

För den som behöver tilläggsuppgifter saknar det betydelse om han eller hon före kontakten med Folkpensionsanstalten känner till vilken person som kommer att lämna information om beslutet. Det väsentliga är att han eller hon får sakkunnig rådgivning om beslutet från Folkpensionsanstalten. Han eller hon kan begära att av rådgivningstjänsten också få kontaktuppgifterna till den person som fattat beslutet för att ställa uppföljande frågor. Den föreslagna regleringen äventyrar alltså inte den enskildes rättsskydd, rätt till behörig behandling av begäran om ytterligare information eller rätt till god förvaltning. 

Såsom närmare anges i specialmotiveringen finns det vägande skäl att föreskriva om undantag från bestämmelsen i förvaltningslagen om att namnet på den person som lämnar ytterligare uppgifter ska anges i beslutet. Att ordna tillhandahållandet av ytterligare information på ett sätt som avviker från förvaltningslagen är motiverat framför allt för att säkerställa en effektiv verkställighet av social trygghet, underlätta den enskildes ärendehantering och möjliggöra en ändamålsenlig organisering av Folkpensionsanstaltens verksamhet. 

10.6  Statens revisionsverks rätt att granska Folkpensionsanstaltens verksamhet

Folkpensionsanstaltens konstitutionella särställning grundar sig på 36 § 1 mom. i grundlagen, enligt vilket riksdagen väljer fullmäktige att övervaka folkpensionsanstaltens förvaltning och verksamhet enligt vad som närmare bestäms genom lag. Genom denna grundlagsbestämmelse och den konstitutionella praxis som utvecklats på dess grund har Folkpensionsanstalten knutits till riksdagens inflytelsesfär.  

Grundlagsutskottet har ansett att 36 § 1 mom. i grundlagen kräver att fullmäktige genom lagen ges uppdrag och kompetens som gör det möjligt för dem att faktiskt bedriva en reell övervakning (GrUU 7/2001 rd, s. 2). Enligt grundlagsutskottet bör ”övervakning” i detta sammanhang ses i ett brett perspektiv. Grundlagen bör anses referera till en strävan att garantera riksdagen adekvata påverkansmöjligheter visavi Folkpensionsanstalten (GrUU 7/2001 rd, s. 3). 

Fullmäktiges tillsynsrätt har ansetts utesluta eller begränsa andra statliga organs möjligheter att ingripa i Folkpensionsanstaltens verksamhet. Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett att Folkpensionsanstalten på grund av sin författningsrättsliga särställning är fristående med avseende på de styrnings- och tillståndsförhållanden som gäller det myndighetsmaskineri som lyder under statsrådet och ministerierna (bl.a. GrUU 7/2001 rd, GrUU 46/2010 rd). Exempelvis har grundlagsutskottet ansett att det skulle kräva grundlagsordning att utsträcka finansministeriets bindande styrning till Folkpensionsanstalten (GrUU 46/2010 rd, s. 4). Utöver riksdagen övervakar dock också andra aktörer Folkpensionsanstaltens verksamhet, såsom de högsta laglighetsövervakarna och dataombudsmannen i fråga om tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen och den nationella dataskyddslagstiftningen. I den regeringsproposition med förslag till lag om tillsyn över vissa system för artificiell intelligens (RP 46/2025 rd) som för närvarande behandlas i riksdagen föreslås det dessutom att Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) ska ha rätt att övervaka de system för artificiell intelligens med hög risk som Folkpensionsanstalten tar i bruk. I fråga om förbjudna AI-system skulle tillsynen utövas av dataskyddsombudsmannen, och Transport- och kommunikationsverket skulle övervaka att transparensskyldigheterna enligt artikel 50 i AI-förordningen iakttas. 

Det föreslås att lagen om statens revisionsverk ändras så att statens revisionsverk får rätt att granska lagligheten, ändamålsenligheten och effektiviteten i Folkpensionsanstaltens verksamhet och ekonomi.  

Frågan om Statens revisionsverks möjlighet att granska Folkpensionsanstaltens verksamhet har tidigare behandlats, bland annat vid stiftandet av lagen om Statens revisionsverk (676/2000). Då ansågs det dock inte möjligt att låta statens revisionsverk granska Folkpensionsanstaltens verksamhet, även om detta betraktades som viktigt. I propositionen om lagen konstaterades följande: ”Det nuvarande systemet kan inte anses tillfredsställande för skötseln och styrningen av statsfinanserna. Förslag till ändringar har dock inte kunnat läggas fram i samband med denna reform av lagstiftningen om revisionsverket, eftersom  

det här är fråga om verksamheten vid en inrättning som riksdagen svarar för och ingrepp i det nuvarande systemet för tillsyn över inrättningen skulle krävas. Regeringen finner det viktigt att en separat utredning initieras för att undersöka om folkpensionsanstaltens verksamhet skall inbegripas i den externa revisionen av statsfinanserna och i så fall i vilken omfattning detta skall ske (RP 39/2000 rd, s. 15). 

I det nu föreslagna lagförslaget har man dock försökt undvika detta problem. Enligt förslaget ska rapporten om granskning av Folkpensionsanstalten enligt 5 § i lagen om statens revisionsverk delges riksdagens revisionsutskott och andra aktörer som anges i den gällande lagen. Dessutom ska rapporten sändas för kännedom till fullmäktige som valts av riksdagen och som övervakar Folkpensionsanstalten. Granskningsberättelsen till riksdagens fullmäktige kompletterar det informationsmaterial som fullmäktige behöver för sin tillsynsuppgift. I det avseendet stärker det fullmäktiges ställning som Folkpensionsanstaltens övervakare, inte försvagar den. Genom denna lösning skulle den föreslagna lagen stärka den uppgifts- och befogenhetshelhet som fullmäktige har, vilket tryggar möjligheten till faktisk och betydande tillsyn. Att utsträcka Statens revisionsverks granskningsrätt till Folkpensionsanstalten på detta sätt skulle stödja riksdagens budgetmakt och informationsbehov, vilket i sin tur ytterligare skulle stärka riksdagens tillsynsfunktion. Propositionen skulle inte förändra fullmäktiges nuvarande uppgiftskaraktär eller försvaga riksdagens tillsyns- eller inflytandemöjligheter. 

Regeringen anser mot bakgrund av det ovan anförda att lagförslaget uppfyller de krav som grundlagen ställer och att det kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Regeringen anser dock att det är önskvärt att grundlagsutskottet lämnar utlåtande i ärendet, eftersom den föreslagna regleringen är av betydelse med tanke på flera rättigheter som tryggas i grundlagen.