1.1  Bakgrund

Punkt 6.6. i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering lyder: ”Regeringen ställer sig bakom slutrapporten från den parlamentariska gruppen för bedömning av jordbrukets resultat- och utvecklingsutsikter och inleder omedelbara åtgärder för att genomföra gruppens förslag, så att primärproducentens ställning och balansen inom hela livsmedelskedjan utvecklas i en rättvisare riktning. De mest centrala åtgärderna är att se över och ändra livsmedelsmarknadslagen, konkurrenslagen och upphandlingslagen och att förbättra livsmedelsmarknadsombudsmannens rätt att få information. Primärproducenternas förhandlingsposition ska förbättras genom att statistik som beskriver kostnaderna i de olika delarna av livsmedelskedjan görs allmänt tillgänglig och genom att införandet av kostnadsindex mellan parterna i enlighet med livsmedelsmarknadsombudsmannens förslag främjas utan att avtalsfriheten kränks.”  

Enligt punkt 4.1 i slutrapporten från den parlamentariska gruppen för bedömning av jordbrukets resultat- och utvecklingsutsikter (nedan kallad Maka-rapporten ) som det hänvisas till i regeringsprogrammet inrättas i början av regeringens programperiod lagberedningsprojekt för en omfattande granskning av livsmedelsmarknadslagen, konkurrenslagen och upphandlingslagen för att förbättra livsmedelskedjans funktion och stärka primärproduktionens ställning inom delområdet för varje lag. I Maka-rapporten fästs särskild uppmärksamhet vid att säkerställa den informationsgång som förutsätts för den bevakning av marknaden som ingår i livsmedelsmarknadsombudsmannens uppgifter och vid att skapa ett tätare samarbete med Konkurrens- och konsumentverkets konsekvensbedömningsenhet för att möjliggöra kontinuerlig bevakning. I Maka-rapporten föreslås bland annat att ombudsmannens rätt att få information utvidgas så att denne i större utsträckning än för närvarande har rätt att få information som hänför sig till utredning av marknadens funktion eller marknadsförhållandena på ett mer allmänt plan och på ett sådant sätt att samarbetet kring analysen av information hos ombudsmannen och Konkurrens- och konsumentverket intensifieras.  

Riksdagen har gett sitt svar (RSv 267/2022 rd – RP 283/2022 rd) där riksdagen förutsätter att statsrådet bereder en proposition om ändring av konkurrens- och livsmedelsmarknadslagstiftningen så att förändringar på marknaden bättre kunde förmedlas vidare i livsmedelskedjan till exempel genom ett kostnadsindex och kortare prissättningsperioder. Därtill förutsätter riksdagen att statsrådet utreder metoder för att förbättra tillgången till uppgifter om livsmedelsmarknaden och bereder behövliga lagändringar om insamling och behandling av uppgifter. Propositionerna om detta ska lämnas till riksdagen före utgången av 2024.  

Europeiska kommissionen har i samband med notifieringen av det nationella genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan, nedan direktivet om otillbörliga handelsmetoder fäst uppmärksamhet vid bestämmelserna i livsmedelsmarknadslagen om annullering av order och vissa förbjudna betalningar. Enligt kommissionen fyller dessa bestämmelser inte till alla delar kraven i direktivet om otillbörliga handelsmetoder och de ska därför preciseras.  

Därtill har det i tillämpningen av livsmedelsmarknadslagen konstaterats ett behov av att precisera ikraftträdandebestämmelsen för bestämmelserna som omfattas av föregående lagändring. 

1.2  Beredning

Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte den 20 oktober 2023 ett projekt, vars uppdrag är att bedöma lagstiftningsbehovet i synnerhet för att säkerställa livsmedelsmarknadsombudsmannens tillgång till information och bereda en regeringsproposition i anslutning till detta så att den presenteras för riksdagen hösten 2024 (beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga tjänsten på adressen https://vm.fi/sv/projekt-och-lagberedning med identifieringskoden MMM040:00/2023 ). Projektet genomförs vid jord- och skogsbruksministeriet som tjänsteuppdrag. I projektet kan andra eventuella behov av reglering som hör samman med ärendet beaktas inom ramarna för tillgängliga resurser och tidtabellen. Denna proposition är baserad på den första fasen i det aktuella lagstiftningsprojektet.  

Andra ändringsbehov som hör samman med regeringsprogrammet, Maka-rapporten och riksdagens uttalanden om livsmedelsmarknadslagen granskas i projektets andra fas. Under den andra fasen bereds nödvändiga åtgärder och eventuella ändringar i livsmedelsmarknadslagen som är relaterade till dem med beaktande av riktlinjerna för ärendet. Riktlinjerna dras upp i den styrgrupp som tillsattes den 30 oktober 2023 (Styrgrupp för att främja genomförandet av åtgärderna i strategin för den inhemska livsmedelsproduktionen och tillväxtprogrammet för livsmedelsproduktion, MMM042:00/2023 ). Arbets- och näringsministeriet granskar utvecklingsbehoven inom den offentliga upphandlingen .  

2.1  Uppgiftsskyldighet

I 13 § i livsmedelsmarknadslagen finns bestämmelser om livsmedelsmarknadsombudsmannens rätt att få uppgifter från näringsidkarna och i 13 b § om livsmedelsmarknadsombudsmannens rätt att få uppgifter från andra myndigheter. 

Enligt 13 § i livsmedelsmarknadslagen är en näringsidkare trots sekretessbestämmelserna skyldig att på begäran avgiftsfritt lämna livsmedelsmarknadsombudsmannen eller en tjänsteman som är anställd vid ombudsmannens byrå de uppgifter och handlingar som är nödvändiga för att säkerställa iakttagandet av de krav och förbud som avses i denna lag och som enligt 7 § omfattas av livsmedelsmarknadsombudsmannens tillsyn.  

Enligt 13 b § i livsmedelsmarknadslagen har livsmedelsmarknadsombudsmannen och en tjänsteman som är anställd vid ombudsmannens byrå trots sekretessbestämmelserna rätt att av de myndigheter som avses i 2 mom. och av andra som sköter offentliga uppdrag avgiftsfritt få uppgifter som är nödvändiga för att det ska kunna utredas om en överträdelse som avses i 2 a–2 h, 3 eller 4 § har ägt rum eller äger rum.  

Regleringen av livsmedelsmarknadsombudsmannens rätt att få information har uppmärksammats i hänvisningen till Maka-rapportens punkt 4.1 i punkt 6.6 i regeringsprogrammet och i uttalanden av riksdagen. Enligt Maka-rapporten har problemet i synnerhet ansetts vara att livsmedelsmarknadsombudsmannen har en sämre rätt att få information om livsmedelskedjan än Konkurrens- och konsumentverket (KKV). Utifrån livsmedelsmarknadslagen har ombudsmannen för tillfället endast rätt att få de uppgifter och handlingar som är nödvändiga för att säkerställa att de krav och förbud som omfattas av ombudsmannens tillsyn iakttas. Aktörerna är inte förpliktade att ge ombudsmannen uppgifter som på ett allmänt plan gäller marknadens funktion eller för utredning av marknadsförhållandena. För att möjliggöra en kontinuerlig och förebyggande tillsyn borde en omfattande utvidgning av rätten att få uppgifter göras, så att den till exempel når samma nivå som Konkurrens- och konsumentverkets rätt, och också så att den är oberoende av den rättsliga ställningen för upphandlande aktörer. Ombudsmannen ska således till exempel få uppgifter om aktörernas inköps- och försäljningspriser, inköps- och försäljningsvolymer och om kostnadsstrukturen. Med dessa uppgifter är det möjligt för ombudsmannen att på eget initiativ utreda till exempel hur private label-, inhemska varumärkes- eller importprodukter prissätts för en motsvarande produktgrupp och hur vinsterna från dem fördelas mellan olika aktörer.  

I samma punkt i Maka-rapporten konstateras om resurserna och samarbetet med Konkurrens- och konsumentverket att resurserna för ombudsmannens byrå ska motsvara kraven på verksamheten. Ombudsmannens byrå ska också ha möjlighet att skaffa de tjänster som byrån behöver för analys av material, i fall byråns egna resurser inte är tillräckliga för analysen. En väsentlig del av resursfrågan är ett tätare samarbete med Konkurrens- och konsumentverkets konsekvensbedömningsenhet för att möjliggöra en kontinuerlig tillsyn. Detta ökar möjligheterna att realisera synergierna mellan ombudsmannens och Konkurrens- och konsumentverkets verksamhet och nyttan av dem. Ombudsmannens rätt att få uppgifter ska ökas genom en ändring av livsmedelsmarknadslagen. Resurserna för ombudsmannens byrå dimensioneras så att de motsvarar kraven på verksamheten. Ombudsmannens byrå ökar samarbetet med Konkurrens- och konsumentverkets konsekvensbedömningsenhet i fråga om kontinuerlig analys av uppgifter och övrig verksamhet. 

Således ska nämnda 13 § i livsmedelsmarknadslagen ändras så att rätten till uppgifter också gäller uppgifter som anknyter till livsmedelsmarknadsombudsmannens uppgifter enligt 5 §, att förbättra livsmedelsmarknadens funktion, bevaka marknaden och förhindra praxis som strider mot god affärssed. På detta sätt säkerställs att ombudsmannen har möjlighet att få uppgifter om livsmedelshandeln och om avtal inom den samt om avtal i anslutning till förfaranden också i sådana situationer som inte omfattas av ombudsmannens tillsynsuppgifter eller vid misstanke om överträdelse av de krav och förbud som avses i lagen.  

Därtill ska 13 § ändras så att den också omfattar rätt att få uppgifter från upphandlande enheter. Detta gör det möjligt för livsmedelsmarknadsombudsmannen att också övervaka livsmedelshandel som sker genom offentlig upphandling.  

På motsvarande sätt ska livsmedelsmarknadslagens tidigare nämnda 13 b § som reglerar informationsutbytet mellan myndigheter ändras så att livsmedelsmarknadsombudsmannen har möjlighet att få uppgifter från Konkurrens- och konsumentverket också i ärenden som inte direkt omfattas av ombudsmannens tillsyn utan som ovan konstaterats anknyter till bevakning av marknaden.  

I 39 § i konkurrenslagen (948/2011) finns bestämmelser om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter till de myndigheter som räknas upp i bestämmelsen. Livsmedelsmarknadsombudsmannen nämns inte i den. För att säkerställa det ovan konstaterade informationsutbytet är det motiverat att till 39 § foga livsmedelsmarknadsombudsmannen och dennes behov av rätt att få information.  

Lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (nedan informationshanteringslagen ), som bland annat reglerar överlämnade av myndighetsuppgifter via tekniskt gränssnitt och elektronisk förbindelse är lämplig som allmän lag för informationsutbytet mellan myndigheterna. Bestämmelserna i lagen förutsätter att den mottagande myndigheten har en i lagen stadgad rätt att få informationen. I ovan konstaterade föreslagna ändringar regleras denna rätt för livsmedelsmarknadsombudsmannen.  

2.2  Övriga ändringsbehov

Det är därtill motiverat att ändra livsmedelsmarknadslagen enligt de behov som framkommit i samband med notifieringen av de bestämmelser i den som gäller direktivet om otillbörliga handelsmetoder. Europeiska kommissionen har fäst uppmärksamhet vid 2 b § i livsmedelsmarknadslagen som innehåller förutsättningar för annullering av produkter, och vid 2 d § som innehåller bestämmelser om vissa förbjudna betalningar.  

Enligt nämnda 2 b § får köparen inte tillämpa ett villkor eller ett förfarande enligt vilket köparen kan annullera en order av produkter senare än 30 dagar före den överenskomna leveranstidpunkten. Europeiska kommissionen har fäst uppmärksamhet vid att enligt direktivet om otillbörliga handelsmetoder är det förbjudet att annullera en order också med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning på marknaden eller användning av dessa varor. Enligt artikel 3.1 b i direktivet om otillbörliga handelsmetoder ska medlemsstaterna förbjuda otillbörliga handelsmetoder om en köpare annullerar sina order av jordbruks- och livsmedelsprodukter som är färskvaror med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning på marknaden eller användning av dessa varor; ett varsel på mindre än 30 dagar ska alltid anses vara ett sådant kort varsel. I Finland har denna bestämmelse implementerats i den gällande 2 b § delvis så att annullering är förbjudet 30 dagar innan och delvis så att bestämmelsen inte är begränsad till färskvaror. Bestämmelsen ska dock även gälla situationer där annulleringen sker tidigare än med 30 dagars varsel, om leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning på marknaden eller användning av dessa varor. 

I 2 d § finns bestämmelser om noggrannare specificerade betalningar som är förbjudna att betala köparen. Europeiska kommissionen har konstaterat att bestämmelsen inte omfattar betalning till en annan part än köparen. Frågan är kopplad till artikel 3.2 b i direktivet om otillbörliga handelsmetoder. Enligt artikeln ska medlemsstaterna förbjuda otillbörliga handelsmetoder om leverantören krävs på betalning som ett villkor för att dennes jordbruks- och livsmedelsprodukter lagras, skyltas med eller listas, eller för att tillhandahålla sådana produkter på marknaden. Frågan anknyter också till skäl 26 i ingressen till direktivet om otillbörliga handelsmetoder, enligt vilken: ”Kostnaderna för att lagra, skylta med eller lista jordbruks- och livsmedelsprodukter, eller för att tillhandahålla sådana produkter på marknaden, bärs normalt av köparen. Därför bör det enligt detta direktiv vara förbjudet att av leverantören kräva betalning, antingen till köparen eller till en tredje part, för sådana tjänster, såvida inte betalningen har överenskommits klart och otvetydigt vid ingåendet av leveransavtalet eller i ett efterföljande avtal mellan köparen och leverantören. När sådan betalning har överenskommits bör den vara grundad på objektiva och rimliga uppskattningar.” 

Således är det motiverat att precisera bestämmelserna i ifrågavarande 2 b och 2 d § på det sätt som Europeiska kommissionen föreslår. 

Dessutom föreslås en precisering av övergångsbestämmelsen i en tidigare lag om ändring av livsmedelsmarknadslagen, eftersom bestämmelsen i nuläget lämnar öppet när gällande varuleveransavtal ska vara ändrade så att de motsvarar de nya bestämmelserna.  

4.1  De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås att det stiftas en lag om ändring av livsmedelsmarknadslagen, en lag om ändring av ikraftträdandebestämmelsen i en lag om ändring av lagen om livsmedelsmarknadslagen och en lag om ändring av 39 § i konkurrenslagen. 

Livsmedelsmarknadsombudsmannens uppgift är att övervaka att de krav och förbud som föreskrivs i livsmedelsmarknadslagen iakttas i handeln med jordbruks- och livsmedelsprodukter. Till uppgifterna hör också att bevaka marknaden och att förbättra livsmedelsmarknadens funktion. Ombudsmannens rätt att få information begränsas dock i nuläget endast till tillsyn över överträdelser av kraven och förbuden. För att ombudsmannen effektivare än för närvarande också ska kunna genomföra uppgifterna som hör samman med att bevaka marknaden och förbättra funktionen föreslås att denna rätt att få information utvidgas att också omfatta information som gäller dessa ärenden. Samtidigt utvidgas rätten att få information till att omfatta upphandlande enheter som omfattas av lagens tillämpningsområde. Därtill förbättras möjligheterna till informationsutbyte om livsmedelsmarknaden mellan livsmedelsmarknadsombudsmannen och Konkurrens- och konsumentverket.  

Av ovan nämnda skäl ändras livsmedelsmarknadslagens 13 § om uppgiftsskyldighet så att den också omfattar uppgifter med koppling till att förbättra livsmedelsmarknadens funktion, bevaka marknaden eller förhindra praxis som strider mot god affärssed. Denna 13 § ändras dessutom så att den också omfattar rätt att få uppgifter från upphandlande enheter. Detta är baserat på behovet av att övervaka livsmedelshandel som sker genom offentlig upphandling.  

Livsmedelsmarknadslagens 13 b § om informationsutbytet mellan myndigheter preciseras så att livsmedelsmarknadsombudsmannen har möjligt att av Konkurrens- och konsumentverket också få sådana uppgifter som inte direkt hänför sig till ombudsmannens tillsynsuppgifter utan till att förbättra livsmedelsmarknadens funktion, bevaka marknaden eller förhindra praxis som strider mot god affärssed. I samband med detta säkerställs att Konkurrens- och konsumentverket har tillräckliga befogenheter att på eget initiativ lämna ut dessa uppgifter. Detta förutsätter att 39 § i konkurrenslagen ändras så att i den föreskrivs om utlämnande av uppgifter också till livsmedelsmarknadsombudsmannen.  

I propositionen beaktas också det behov av att precisera livsmedelsmarknadslagen som framkommit då lagen tillämpats. Behovet gäller precisering av bestämmelserna i livsmedelsmarknadslagen om annullering av order och förbjudna betalningar så att bestämmelserna uppfyller de krav som de är baserade på, det vill säga direktivet om otillbörliga handelsmetoder. Dessutom föreslås en precisering av övergångsbestämmelsen i en tidigare lag om ändring av livsmedelsmarknadslagen. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

I fortsättningen har livsmedelsmarknadsombudsmannen möjlighet att få information om livsmedelshandeln och avtal inom den samt om avtal i anslutning till förfaranden också i sådana situationer som inte direkt omfattas av ombudsmannens tillsynsuppgifter eller hänför till misstanke om överträdelse av de krav och förbud som avses i lagen. Mera omfattande rätt att få information än i nuläget ger bättre förutsättningar att bevaka marknadens utveckling och gör det enklare att upptäcka otillbörliga handelsmetoder. Detta främjar livsmedelsmarknadens funktion och förbättrar ställningen för de aktörer som har den svagaste ställningen i handeln med jordbruks- och livsmedelsprodukter.  

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Myndighetens rätt att få information ska grunda sig på lag och kan därför inte genomföras på andra sätt. Även bestämmelserna om annullering av order och förbjudna betalningar förutsätter uttryckligen att de aktuella bestämmelserna i livsmedelsmarknadslagen preciseras, eftersom Europeiska kommissionen har ansett att den allmänna lagstiftningen i anslutning till detta inte är tillräcklig.  

Livsmedelsmarknadens funktion förbättras förutom genom denna proposition genom följande åtgärder. För det första ska primärproducenternas förhandlingsposition i enlighet med regeringsprogrammet förbättras genom att statistik som beskriver kostnaderna i de olika delarna av livsmedelskedjan görs allmänt tillgänglig och genom att främja att kostnadsindex införs mellan parterna. Samma omständigheter har också hänvisats till i den tidigare nämnda riksdagens kläm.  

I anslutning till detta har jord- och skogsbruksministeriet tillsammans med Naturresursinstitutet och Statistikcentralen utrett utvecklingen av statistikföringen av livsmedelskedjan för att skapa en bättre, mer aktuell och öppen lägesbild. Statistikcentralen och Naturresursinstitutet samlar in och publicerar statistik med stöd av statistiklagen (280/2004) och lagen om mat- och naturresursstatistik (562/2014). Under ledning av jord- och skogsbruksministeriet har man fört diskussioner med intressentgrupperna om utvecklingsbehoven inom statistikföringen och tillgången till information inom livsmedelssektorn. Man har också försökt hitta de bästa sätten att utveckla en öppen statistikföring som beskriver kostnaderna för olika delar av livsmedelskedjan. Detta har gjorts i syfte att göra marknaden mera öppen och förbättra primärproducenternas förhandlingsposition. I första hand utreds om statistikmyndigheterna redan nu inom ramen för den nuvarande lagstiftningen, med de yttre villkor som konkurrenslagstiftningen ställer, har möjlighet att samla in och offentliggöra mer detaljerade uppgifter än i nuläget. Detta förutsätter mycket exakta riktlinjer för vilka uppgifter som behöver samlas in och publiceras och av vem. I detta skede är det oklart om en mer omfattande datainsamling och publicering förutsätter författningsändringar.  

Reinu Econ har på uppdrag av aktörerna i kedjan utarbetat ett förslag om utveckling av ett datarum för livsmedelskedjan till Naturresursinstitutet. I datarummet skulle på ett och samma ställe samlas information om livsmedelskedjan som olika aktörer i dagsläget samlar in och skaffar, så att den är tillgänglig för alla aktörer.  

Naturresursinstitutet har på uppdrag av jord- och skogsbruksministeriet rett ut utarbetandet av kostnadsindex för olika produktionsgrenar. Indexen kan användas som utlösare av prisförhandlingar inom leveransavtalen för livsmedel. Enligt utredningen om indexen (nedan indexutredningen ) anses att index som används automatiskt eller lagstadgade index inte är ändamålsenliga. Därför har en lagstiftning om index inte ansetts vara motiverad. I indexutredningen rekommenderas att index som beskriver ändringar på marknaden i fortsättningen granskas som en del av förhandlingarna mellan aktörerna i livsmedelskedjan eller som en del av avtalsvillkoren. Detta bidrar till att förbättra producentens ställning i avtalsförhandlingarna och till att varierande produktionskostnader i livsmedelskedjan undviks.  

I utarbetandet av kostnadsindexen är det möjligt att använda sig av de marknadsmarginaler som Naturresursinstitutet har tagit fram och som visar hur variationer i priserna på jordbruksprodukter och insatsvaror inverkar på producenternas marginaler. Marginaler har tagits fram för griskötts-, smågris-, broiler-, ägg-, mjölk- och nötköttsproduktionen. Också trädgårdsnäringen, åkerväxtproduktionen och frilandsodlingen är sektorer som har nytta av att marginaler tas fram. Naturresursinstitutet har ombetts ge en preliminär genomförandeplan och en kostnadskalkyl för fortsatt utveckling av marknadsmarginaler för livsmedelsbranschen. Utvecklingsarbetet kan genomföras under 2024. Efter att de nya marknadsmarginalbaserade indexen har utvecklats ska deras funktion testas i praktiken. Utifrån erfarenheter från användarna kan sedan dras slutsatser om användningen av indexen i prisjusteringsförhandlingarna och som prishöjningsvillkor i avtalen.  

Konkurrens- och konsumentverketutreder förändringar i marginalerna mellan aktörerna i kedjan under kraftiga prisförändringar och om det förekommer något exceptionellt när priserna överförs från en nivå till nästa i kedjan. Samtidigt granskas faktorer som försvårar anpassningen när förhållandena förändras . Dessutom finansierar jord- och skogsbruksministeriet (Makera) en undersökning om matkedjans funktion och värdebildning, Ruokaketjun toimivuus ja arvonmuodostus, som genomförs av Pellervon taloustutkimus PTT, Naturresursinstitutet och Reinu Econ . Undersökningen ser bland annat på hur chockartade situationer inverkar på livsmedelsmarknaden och penningflödets fördelning i livsmedelskedjan.  

Bland åtgärderna på en mer allmän nivå kan man ännu notera projektet MMM042:00/2023 som utgår från regeringsprogrammet. Syftet är att utarbeta en långsiktig strategi för den finländska livsmedelsproduktionen . I projektet fastställs målbilden för livsmedelsproduktionen och tillväxtprogrammet för livsmedelsbranschen, med avsikt att öka livsmedelsexporten. Strategin och tillväxtprogrammet samt de åtgärder som förutsätts i Maka-rapporten bereds vid jord- och skogsbruksministeriet i samarbete med arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, miljöministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt utrikesministeriet.  

Utarbetandet av dessa utredningar och genomförandet av åtgärderna i anslutning till dem pågår fortfarande. Eventuella behov av lagstiftning som följer av utredningarna och åtgärderna kan beaktas i senare regeringspropositioner.  

Upphandlingslagen som nämns i regeringsprogrammet hör i statsrådet till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Arbets- och näringsministeriet har tillsatt ett projekt för att bedöma behovet av att ändra upphandlingslagstiftningen. Även konkurrenslagen som nämns i regeringsprogrammet och riksdagens kläm hör till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Det föreslås att upphandlingslagen ändras i samband med den proposition som nu är under behandling.  

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmetoder i utlandet

I de föreslagna bestämmelserna är det i stor utsträckning fråga om att precisera och utvidga gällande bestämmelser om god affärssed i livsmedelskedjan. Praxis och lagstiftning i andra länder har beskrivits i tidigare förarbeten till livsmedelsmarknadslagen, särskilt i propositionen om genomförande av direktivet om otillbörliga handelsmetoder (RP 199/2020 rd). Vad gäller det nu föreslagna informationsutbytet mellan myndigheterna kan konstateras att tillsynen enligt direktivet om otillbörliga handelsmetoder i en stor del av medlemsländerna ankommer på konkurrensmyndigheterna och att det därför inte finns något motsvarande behov av att överföra information mellan myndigheterna.  

7.1  Livmedelsmarknadslag

2 b § . Annullering av en order . Till paragrafen fogas en bestämmelse om förbud mot annullering av en order. Bestämmelsen kompletterar det redan gällande förbudet mot annullering av en order av produkter senare än 30 dagar före den överenskomna leveranstidpunkten. Enligt den föreslagna bestämmelsen är annullering förbjuden också i situationer där annulleringen sker tidigare än med 30 dagars varsel om leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning på marknaden eller användning av dessa varor.  

Den föreslagna bestämmelsen är baserad på artikel 3.1 b i direktivet om otillbörliga handelsmetoder, enligt vilken ”medlemsstaterna ska förbjuda otillbörliga handelsmetoder om en köpare annullerar sina order av jordbruks- och livsmedelsprodukter som är färskvaror med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning på marknaden eller användning av dessa varor; ett varsel på mindre än 30 dagar ska alltid anses vara ett sådant kort varsel.” Tillämpningen av bestämmelsen är baserad på prövning från fall till fall. Bestämmelsen kan tillämpas till exempel på returnering av lättfördärvliga färskvaror, såsom sallader, frilandsgrönsaker eller trädgårdsprodukter, i en situation där leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning på marknaden eller användning av dessa varor. Bestämmelsen kan också tillämpas i situationer där produkterna till exempel till sin karaktär eller mängd är sådana att det inte rimligen går att hitta en alternativ köpare eller användning av produkterna. Detta kan bli aktuellt till exempel för produkter som har en relativt lång produktionstid och en kort försäljningssäsong. En sådan produkt kan till exempel vara färskpotatis eller vissa högtidsrelaterade säsongsprodukter som har en kort försäljningsperiod.  

2 d § . Förbjudna betalningar . Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. I momentet görs en precisering om att förbjudna betalningar enligt 2 mom. 1 punkten i den aktuella paragrafen också gäller i lagen avsedda betalningar för leverans av produkter som betalats till andra parter än till produkternas säljare. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att förbudet mot vissa betalningar inte kan kringgås genom att avtala om att vissa betalningar, till exempel avgifter för skyltning med eller listning av produkter, betalas till en tredje part. Den gällande bestämmelsen beaktar inte uttryckligen dessa tredje parter och därför föreslås att bestämmelsen preciseras. Eftersom dessa vissa betalningar hänför sig till leveransavtalet mellan leverantören och köparen, ansvarar köparen också för att de betalningar som hänför sig till leveransavtalet och som erläggs en tredje part är förenliga med kraven.  

Frågan är kopplad till artikel 3.2 b i direktivet om otillbörliga handelsmetoder. Enligt artikeln ska medlemsstaterna förbjuda otillbörliga handelsmetoder om leverantören krävs på betalning som ett villkor för att dennes jordbruks- och livsmedelsprodukter lagras, skyltas med eller listas, eller för att tillhandahålla sådana produkter på marknaden. Innehållet i bestämmelsen preciseras i skäl 26 i ingressen till direktivet om otillbörliga handelsmetoder, enligt vilket ”Kostnaderna för att lagra, skylta med eller lista jordbruks- och livsmedelsprodukter, eller för att tillhandahålla sådana produkter på marknaden, bärs normalt av köparen. Därför bör det enligt detta direktiv vara förbjudet att av leverantören kräva betalning, antingen till köparen eller till en tredje part, för sådana tjänster, såvida inte betalningen har överenskommits klart och otvetydigt vid ingåendet av leveransavtalet eller i ett efterföljande avtal mellan köparen och leverantören. När sådan betalning har överenskommits bör den vara grundad på objektiva och rimliga uppskattningar.” Det är således fråga om en precisering av den nationella lagstiftningen enligt tolkningsanvisningen för det aktuella skälet i ingressen. 

13 § . Uppgiftsskyldighet. Det föreslås att bestämmelsen om uppgiftsskyldighet kompletteras så att den också omfattar upphandlande enheter, om vilka det föreskrivs i 5 § i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016). Upphandlande enheter är till exempel kommuner som skaffar livsmedel för skolbespisning i skolorna.  

Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras genom att till den fogas en ny uppgiftsskyldighet som hör samman med ombudsmannens uppgifter enligt 5 § 1 mom. För närvarande omfattar rätten att få information endast uppgifter som enligt 7 § i lagen hänför sig till livsmedelsmarknadsombudsmannens tillsynsuppgifter. Enligt den föreslagna nya bestämmelsen har livsmedelsmarknadsombudsmannen också rätt att få sådana uppgifter som är nödvändiga för de uppgifter som fastställs i 5 § 1 mom. i lagen för att utföra den handlingsskyldighet fastställs i 5 § 3 mom. Syftet är att säkerställa tillgången till information för att förbättra livsmedelsmarknadens funktion, bevaka marknaden eller förhindra praxis som strider mot god affärssed, särskilt i frågor som är av avsevärd betydelse för en fungerande livsmedelskedja eller där det mera allmänt kan antas förekomma avsevärda problem. 

Uppgiftsskyldigheten kan gälla mer allmänna uppgifter som är av betydelse för bevakning av marknaden. Uppgifter som gäller förbättring av livsmedelsmarknadens funktion eller bevakning av marknaden kan vara till exempel uppgifter om inköps- och försäljningspriser, inköps- och försäljningsmängder eller kostnadsstrukturen. Med dessa uppgifter är det möjligt för livsmedelsmarknadsombudsmannen att på eget initiativ utreda till exempel hur private label-, inhemska varumärkes- eller importprodukter prissätts för motsvarande produktgrupp och hur vinsterna från dem fördelas mellan olika aktörer. De föreslagna bestämmelserna förbättrar ombudsmannens rätt att få information om marknadens funktion, vilket gör det möjligt att effektivare ingripa i problempunkter och ge rekommendationer om dem. En mer omfattande rätt att få information än för närvarande, som inte är bunden till överträdelse av enskilda krav eller förbud, ger bättre möjligheter än i nuläget att på förhand konstatera och förhindra praxis som strider mot god affärssed. Ombudsmannens begäran om uppgifter ska inte gälla sådan information som man vet att innehas av en annan nationell myndighet och som ombudsmannen har tillgång till med hänsyn till bestämmelserna om informationsutbyte mellan myndigheterna. Begäran om uppgifter ska inte heller gälla information som finns tillgänglig i den offentliga statistiken. I 10 § 1 mom. i förvaltningslagen fastställs för samarbetet mellan myndigheterna att inom ramen för sin behörighet och i den omfattning ärendet kräver ska varje myndighet på andra myndigheters begäran bistå dessa i skötsel av en förvaltningsuppgift, och även i övrigt sträva efter att främja samarbetet mellan myndigheterna. Vidare föreskrivs i 31 § 1 mom. i förvaltningslagen om myndighetens utredningsskyldighet. Enligt paragrafen ska en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten ska i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. I ljuset av ovan beskrivna allmänna bestämmelser i förvaltningslagen begränsas myndighetens onödiga inhämtande av information och åläggs myndigheterna att samarbeta sinsemellan, vilket även omfattar samarbete vid utbyte av offentlig information. 

Utlämnande av information trots sekretessbestämmelserna kan gälla till exempel uppgifter som i egenskap av privata affärshemligheter eller andra företagshemligheter annars är sekretessbelagda med stöd av 24 § 20 punkten i offentlighetslagen. Rätten att lämna ut information kan också gälla handlingar från offentliga samfund som innehåller sekretessbelagda uppgifter enligt 24 § 17 punkten i offentlighetslagen. Uppgifterna kan också innehålla personuppgifter relaterade till näringsverksamheten, men inte särskilda kategorier av uppgifter. Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter är artikel 6.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen .  

Till övriga delar motsvarar momentet bestämmelserna i det gällande 1 mom., med undantaget att bestämmelserna också gäller en upphandlande enhet.  

Paragrafens nuvarande 2 mom. motsvarar det nuvarande. 

13 b § . Informationsutbytet mellan myndigheter . Bestämmelsen i 1 mom. ändras så att rätten att få uppgifter av den myndighet som avses i 2 mom. utöver de uppgifter som hänför sig till den tillsyn som avses i 7 § omfattar uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av handlingsskyldigheten enligt 5 § 3 mom. i denna lag för skötseln av de uppgifter som avses i 5 § 1 mom. Sådana uppgifter kan till exempel vara uppgifter om priser, kvantiteter eller prismarginaler i anslutning till den mer allmänna utvecklingen av marknaden. Uppgifterna kan också gälla till exempel vilka typer av avtal som används inom livsmedelshandeln.  

En mer omfattande rätt att få information än för närvarande som inte är bunden till överträdelse av enskilda krav eller förbud, ger bättre möjligheter än i nuläget att på förhand konstatera och förhindra praxis som strider mot god affärssed. Det är i synnerhet motiverat att få information från Konkurrens- och konsumentverket, i och med att verket genomför marknadsanalyser inom olika sektorer och därför kan ha information som är nödvändig för livsmedelsmarknadsombudsmannen. 

Den bestämmelse om utlämnande av uppgifter som avses i paragrafens 2 mom. 1 punkten utvidgas så att livsmedelsmarknadsombudsmannen, trots sekretessbestämmelserna, på eget initiativ om det är nödvändigt för att utreda marknadsförhållandena kan lämna ut också en sådan uppgift eller handling till Konkurrens- och konsumentverket som ombudsmannen har fått eller upprättat i samband med skötseln av uppgifter enligt denna lag. Detta förbättrar informationsutbytet om marknadsförhållandena mellan myndigheterna och avlägsnar behovet av att samma information begärs av två myndigheter.  

Utredningen av marknadsförhållandena i Konkurrens- och konsumentverkets uppgifter hänför sig till 1 § i lagen om Konkurrens- och konsumentverket (661/2012) som gäller verkets ansvarsområde och 2 § som gäller verkets uppgifter. Enligt 1 § i lagen hör det bland annat till Konkurrens- och konsumentverkets uppgifter att säkerställa att marknaden fungerar. Enligt 2 § i lagen lägger verket fram förslag och tar initiativ till samt yttrar sig om främjande av konkurrensen, avveckling av konkurrensbegränsande bestämmelser och föreskrifter samt utför undersökningar, utredningar och jämförelser som hänför sig till verkets ansvarsområde. Enligt 33 § i konkurrenslagen har Konkurrens- och konsumentverket dessutom rätt att få information om de uppgifter och handlingar som behövs för utredning av konkurrensförhållandena.  

Till momentet fogas en utredning av marknadsförhållandena för att livsmedelsmarknadsombudsmannen på eget initiativ ska kunna lämna ut uppgifter eller handlingar till Konkurrens- och konsumentverket för att ämbetsverkets ska kunna utföra uppgifter enligt 2 § i lagen om Konkurrens- och konsumentverket. Utlämnande av uppgifter och handlingar på eget initiativ kan komma i fråga till exempel i anslutning till sådana forsknings- och utredningsprojekt vid Konkurrens- och konsumentverket som genomförs med syftet att identifiera problempunkter i livsmedelsmarknadens funktion och konkurrensförhållandena eller att producera bedömningar av konsekvenserna av eventuella alternativa politiska åtgärder som riktas mot sektorn. Den föreslagna ändringen gör det möjligt att på eget initiativ lämna ut uppgifter och handlingar till Konkurrens- och konsumentverket även i situationer där livsmedelsmarknadsombudsmannen och Konkurrens- och konsumentverket samarbetar för att analysera uppgifter om hur marknaden fungerar eller marknadsförhållandena. 

Utlämnande av uppgifter trots sekretessbestämmelserna kan gälla till exempel uppgifter som i egenskap av privata affärshemligheter eller andra företagshemligheter annars är sekretessbelagda med stöd av 24 § 20 punkten i offentlighetslagen. Rätten att lämna ut uppgifter kan också gälla offentliga samfunds handlingar som innehåller sekretessbelagda uppgifter enligt 24 § 17 punkten i offentlighetslagen. Livsmedelsmarknadsombudsmannen kan på eget initiativ med stöd av 29 § i offentlighetslagen lämna ut också sekretessbelagda uppgifter till Konkurrens- och konsumentverket, eftersom det särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut uppgifter i det föreslagna momentet. De uppgifter som lämnas ut kan också i liten omfattning innehålla personuppgifter relaterade till näringsverksamhet, till exempel personers namn, kontaktuppgifter och arbetsgivaruppgifter, men inte särskilda kategorier av uppgifter. Den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter är artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Informationsutbytet mellan myndigheterna påverkar inte handlingssekretessen. Uppgifter som med stöd av offentlighetslagen är sekretessbelagda hos en myndighet förblir sekretessbelagda även hos den myndighet dit de har överförts. 

7.2  Lag om ändring av livsmedelsmarknadslagen

I den föregående ändringen av livsmedelsmarknadslagen (337/2023) ingick ingen skyldighet att ändra gällande avtal så att de motsvarar de nya kraven. I samband med tillämpningen av lagen har det framgått att kraven i den föregående lagändringen inte till alla delar blir tillämpliga, om de grundar sig på de avtal som gällde vid lagens ikraftträdande och dessa avtal är långvariga ramavtal. Det är därför nödvändigt att fastställa en tidsfrist inom vilken giltiga avtal ska anpassas till gällande bestämmelser.  

7.3  Konkurrenslag

39 § . Informationsutbytet mellan myndigheter. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. med bestämmelser om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att lämna ut uppgifter till livsmedelsmarknadsombudsmannen. Konkurrens- och konsumentverket kan på eget initiativ, trots sekretessbestämmelserna, till ombudsmannen lämna ut en uppgift eller handling som verket har fått eller upprättat i samband med skötseln av uppgifter enligt konkurrenslagen eller i samband med utredning av konkurrensförhållandena, om det är nödvändigt för livsmedelsmarknadsombudsmannen uppgifter enligt 5 § i livsmedelsmarknadslagen, att förbättra livsmedelsmarknadens funktion, bevaka marknaden och förhindra praxis som strider mot god affärssed eller livsmedelsmarknadsombudsmannens tillsynsuppgifter enligt 7 § i lagen.  

Bestämmelser om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter och handlingar till vissa nationella myndigheter för vissa ändamål tas in i 39 § 1 mom., som det föreslås att ändras. Det föreslagna nya 5 mom. skiljer sig från 1 mom. bland annat så att också de uppgifter som Konkurrens- och konsumentverket fått i samband med utredning av konkurrensförhållanden uttryckligen omnämns. Därtill ska utlämnande av ämbetsverkets uppgifter på eget initiativ till ombudsmannen bindas till nödvändighetskriteriet, eftersom det inte är möjligt att exakt specificera allt informationsinnehåll. 

I praktiken kan uppgifterna i synnerhet vara sådana uppgifter som avses i konkurrenslagens 33 § om skyldighet att lämna upplysningar och som erhållits för utredning av konkurrensförhållandena. Uppgifterna kan också vara av betydelse för livsmedelsmarknadsombudsmannen för förbättrandet av livsmedelsmarknadens funktion, bevakning av marknaden eller förhindrandet av praxis som strider mot god affärssed. Det är framför allt fråga om mer allmänna uppgifter om marknadsstrukturen som kan konstateras på en mer allmän nivå och som uppstår som ett resultat av den analys av uppgifter som genomförs vid Konkurrens- och konsumentverket. Det kan dock bland uppgifterna förekomma uppgifter om enskilda aktörer som ska betraktas som affärshemligheter, varför det är nödvändigt att föreskriva om utlämnande av uppgifter trots sekretessbestämmelserna. Utlämnande av uppgifter trots sekretessbestämmelserna kan gälla till exempel uppgifter som i egenskap av privata affärshemligheter eller andra företagshemligheter annars är sekretessbelagda med stöd av 24 § 20 punkten i offentlighetslagen. Rätten att lämna ut uppgifter kan också gälla offentliga samfunds handlingar som innehåller sekretessbelagda uppgifter enligt 24 § 17 punkten i offentlighetslagen. Konkurrens- och konsumentverket kan med stöd av 29 § i offentlighetslagen på eget initiativ lämna ut också sekretessbelagda uppgifter till livsmedelsmarknadsombudsmannen, eftersom det särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut uppgifter i 39 § i konkurrenslagen. De uppgifter som lämnas ut kan också i liten omfattning innehålla personuppgifter relaterade till näringsverksamhet, till exempel personers namn, kontaktuppgifter och arbetsgivaruppgifter, men inte särskilda kategorier av uppgifter. Den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter är artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Informationsutbytet mellan myndigheterna påverkar inte handlingssekretessen. Uppgifter som med stöd av offentlighetslagen är sekretessbelagda hos en myndighet förblir sekretessbelagda även hos den myndighet dit de har överförts. I momentet föreskrivs också att rätten att lämna ut uppgifter och handlingar inte gäller uppgifter som avses i 39 § 3 mom. i konkurrenslagen. I momentet i fråga föreskrivs om sådana handlingar och uppgifter som näringsidkaren lämnat in till Konkurrens- och konsumentverket för att från verket ansöka om befrielse från påföljdsavgift enligt konkurrenslagen eller nedsättning av påföljdsavgiften i kartellfall (s.k. leniency). De uppgifter och handlingar som lämnats till ämbetsverket för ansökan om leniency faller således utanför rätten att lämna ut uppgifter på motsvarande sätt som vid utlämnande av uppgifter och handlingar med stöd av 1 mom.