1.1  Bakgrund

Statsminister Petteri Orpos regering beslutade i mars 2025 att punktskatten (i äldre lagstiftning kallad accis ) på vin ska höjas som en åtgärd för att kompensera det underskott i statens skatteinkomster som följer av att mervärdesskatten på konfektyrer och choklad inte höjdes. Enligt regeringens riktlinjer gäller höjningen vin och så kallade andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker. Den effekt på intäkterna från alkoholskatten som eftersträvas med skattehöjningen är 24 miljoner euro.  

Vid sin halvtidsöversyn i april 2025 beslutade regeringen dessutom att alkoholskatten ska bindas till index med beaktande av tidigare beslutade höjningar för starka alkoholdrycker (Finansministeriets publikationer 2025:17). 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet. 

Utkastet till proposition var ute på remiss mellan den 27 juni och den 20 augusti 2025. Utlåtande begärdes av de ministerier, myndigheter, företrädare för näringslivet och andra intressentgrupper som är centrala med tanke på propositionen, sammanlagt 25 remissinstanser. Dessutom hade också andra möjlighet att yttra sig om utkastet till proposition. Begäran om utlåtande publicerades i tjänsten Utlåtande.fi och på finansministeriets offentliga webbplats. 

Begäran om utlåtande, ett sammandrag av remissyttrandena och de yttranden som kom in finns tillgängliga i den offentliga tjänsten på adressen https://valtioneuvosto.fi/sv/projekt med projektkoden VM056:00/2025 .  

2.1  Lagstiftning

EU:s lagstiftning om alkoholskatt

Alkoholskatten är en av de skatter som harmoniserats inom Europeiska unionen, vilket innebär att bestämmelser om skattens struktur och minimiskattesatser finns i EU-lagstiftningen. Bestämmelser om alkoholbeskattningens struktur, de produkter som ska beskattas och definitionerna av dem finns i rådets direktiv 92/83/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker, nedan strukturdirektivet . Bestämmelser om de minimiskattesatser för punktskatt som ska tillämpas på alkoholdrycker finns i rådets direktiv 92/84/EEG om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker, nedan skattesatsdirektivet .  

Alkoholdryckerna indelas i strukturdirektivet i fem grupper: öl, vin, andra jästa alkoholdrycker, mellanprodukter och etylalkohol. De olika grupperna av drycker definieras i strukturdirektivet med hjälp av nummer enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1602 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, nedan tulltaxan . Enligt strukturdirektivet ska skatten på vin, andra jästa drycker och mellanprodukter bestämmas utifrån mängden färdig produkt, medan skatten på öl och etylalkohol ska beräknas utifrån mängden hundraprocentig alkohol. Skatten på öl kan alternativt bestämmas per grad Plato. I strukturdirektivet föreskrivs det också enligt grupp av alkoholdrycker vilka slags skattegraderingar som är möjliga och vilka skattesänkningar eller skattebefrielser som medlemsstaterna ska eller som de, om de så önskar, får bevilja. Sådana nationella grunder för fastställande av skatt, skattegraderingar och skattebefrielser som avviker från direktivet tillåts inte.  

Enligt strukturdirektivet får de medlemsstater som så önskar, på vissa villkor, bevilja oberoende, små bryggerier nedsatta skattesatser som inte får sättas mer än 50 procent under standardsatsen för punktskatt. På öl som innehåller högst 3,5 volymprocent alkohol får medlemsstaterna dessutom tillämpa en lägre skattesats än på starkare öl. Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta skattesatser på vin och andra jästa drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 8,5 volymprocent. 

Medlemsstaterna får fastställa skattesatserna nationellt, men de ska vara minst lika stora som de minimiskattesatser som fastställs enligt grupp av drycker i skattesatsdirektivet. I direktivet används som enhet för minimiskattesatserna euro per hektoliter, vilket motsvarar cent per liter. Minimipunktskattesatsen på öl är antingen 0,748 euro per hektoliter/grad Plato i den färdiga produkten eller 1,87 euro per hektoliter/grad av alkohol i den färdiga produkten. Minimipunktskattesatsen för icke mousserande vin och för mousserande vin är noll euro per hektoliter av produkten. Minimiskattesatsen för andra drycker som tillverkats genom jäsning är på motsvarande sätt som för vin noll euro. För mellanprodukter föreskrivs en motsvarande minimiskattesats på 45 euro. Minimipunktskattesatsen för etylalkohol är 550 euro per hektoliter hundraprocentig alkohol. 

Skattesatsdirektivet kräver i och för sig inte att medlemsstaterna ska fastställa skattesatserna för olika produktgrupper så att varje procent etylalkohol beskattas enligt samma grunder. När nationella skattesatser införs, ska dock bestämmelserna i artikel 110 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt beaktas. Ingen medlemsstat ska, direkt eller indirekt, på varor från andra medlemsstater lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande inhemska varor. Vidare ska ingen medlemsstat på varor från andra medlemsstater lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor. I praktiken har kravet på icke-diskriminering aktualiserats mellan öl och vin i sådana fall där endast någotdera varit av huvudsakligen inhemskt ursprung. 

Även om alkoholbeskattningen har harmoniserats i unionen, varierar nivån på alkoholbeskattningen betydligt mellan EU:s medlemsstater. De ovannämnda minimiskattesatserna är låga och de har inte ens höjts nominellt sedan skattesatsdirektivet antogs 1992. 

Figur 1 nedan visar skattenivåerna i EU:s medlemsstater för vissa alkoholdrycker vid ingången av 2025 per liter hundraprocentig alkohol. Som det framgår av figuren varierar beskattningen av alkoholdrycker i alla medlemsstater avsevärt beroende på framställningssättet. Drycker i gruppen etylalkoholdrycker beskattas vanligen hårdare än vin och öl. Drygt hälften av EU:s medlemsstater beskattar inte vin alls, och i många medlemsstater är skatten på öl låg. Av figuren framgår också att beskattningen av alkohol är klart hårdast i Finland. 

Figur 1. Skattenivåerna för vissa alkoholdrycker i EU:s medlemsstater vid ingången av 2025, euro per liter hundraprocentig alkohol 

Källa: Europeiska kommissionens databas "Taxes in Europe" 

Europeiska kommissionen inledde 2022 en utvärdering av hur väl skattesatsdirektivet fungerar. I utvärderingen granskas det om punktskattesatserna för alkoholdrycker har främjat en välfungerande inre marknad. Utvärderingen inleddes med ett offentligt samråd våren 2022, varefter det inte har kommit någon information om hur saken framskrider. Alkoholbeskattningen hänger också samman med två andra pågående utredningar vid kommissionen, vilka gäller bestämmelserna i rådets direktiv (EU) 2020/262 om allmänna regler för punktskatt (omarbetning), nedan punktskattedirektivet . Den första gäller distansförsäljningsförfarandet för punktskattepliktiga varor och den andra gäller alkohol som resenärer för med sig, nedan resandeinförsel . Kommissionen hade för avsikt att anta ett förslag till ändring av direktivet i fråga om det sistnämnda i slutet av 2021. Inget förslag till direktiv har antagits.  

Nationella bestämmelser om beskattning av alkoholdrycker

Nationella bestämmelser om punktskatt på alkohol och alkoholdrycker finns i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994), nedan alkoholskattelagen . Alkoholdryck definieras i den lagen som drycker som är avsedda att förtäras och som innehåller mer än 1,2 volymprocent etylalkohol. Öl betraktas dock som alkoholdryck när det innehåller mer än 0,5 volymprocent etylalkohol. De olika grupperna av drycker definieras i lagen med hjälp av positioner i tulltaxan (i lagen tulltariff ) och verbala preciseringar. I lagen delas de olika grupperna av drycker vidare in i produktgrupper på basis av alkoholhalten. För alkohol och alkoholdrycker ska skatt betalas enligt skattetabellen i bilagan till lagen.  

Med öl avses i alkoholskattelagen både sådan maltdryck som hör till position 2203 i tulltaxan och sådan blandning av öl och alkoholfri dryck som hör till position 2206 i tulltaxan, om de innehåller mer än 0,5 volymprocent alkohol. Öl beskattas på basis av dryckens etylalkoholhalt. Skattesatserna är två: en lägre för öl som innehåller över 0,5 men högst 3,5 volymprocent alkohol och en högre för öl med en alkoholhalt på över 3,5 volymprocent. I fråga om små, oberoende bryggerier har punktskatten på alkoholdrycker sänkts med 10–50 procent beroende på den årliga produktionsmängden öl. 

I alkoholskattelagen görs skillnad mellan vin och annan genom jäsning tillverkad dryck. Som vin beskattas sådant vin som tillverkats av druvor och utan någon tillsats och som inte innehåller tillsatt etylalkohol. Som annan genom jäsning tillverkad dryck betraktas sådana genom jäsning tillverkade drycker som inte är vin eller öl och som inte innehåller tillsatt etylalkohol och vars alkoholhalt är högst 15 volymprocent. Sådana drycker är exempelvis cider, long drink-drycker som innehåller jäsningsbaserad alkohol samt bärvin. Som annan genom jäsning tillverkad dryck betraktas dessutom sådana genom jäsning tillverkade drycker som inte är vin eller öl och vars alkoholhalt är över 1,2 men högst 8,5 volymprocent och som innehåller tillsatt etylalkohol. Punktskatten på vin och andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker bestäms per liter färdig produkt. I alkoholskattelagen finns det för vin och andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker fem skattesatser, som baserar sig på alkoholhalten. 

Genom jäsning tillverkade produkter som inte uppfyller definitionen av öl, vin eller annan genom jäsning tillverkad dryck och vars alkoholhalt är högst 22 volymprocent beskattas som mellanprodukter. Mellanprodukter är till exempel viner som tillsatts alkohol och vissa blanddrycker. För mellanprodukter som innehåller över 1,2 men högst 15 volymprocent alkohol tas det ut en lägre skatt än för drycker som innehåller över 15 men högst 22 volymprocent alkohol. Skatten på mellanprodukter bestäms per liter färdig alkoholdryck. 

Skatt tas ut på produkter i gruppen etylalkoholdrycker på basis av dryckens etylalkoholhalt. Som etylalkohol beskattas starka alkoholdrycker som hör till position 2208 i tulltaxan, såsom vodka, konjak, whisky och likörer, samt svagare blanddrycker, såsom long drink-drycker som inte har tillverkats genom jäsning. För drycker enligt position 2208 finns det tre skattesatser, så att lägst skatt tas ut på drycker som innehåller över 1,2 men högst 2,8 volymprocent alkohol, högre skatt på drycker som innehåller över 2,8 men högst 10 volymprocent alkohol och högst skatt på drycker som är starkare än så. 

Som etylalkohol beskattas också andra produkter än drycker enligt position 2208. Sådana är bland annat etylalkohol med en alkoholhalt på över 80 volymprocent samt sådana druv- och fruktvinsbaserade drycker som har en alkoholhalt på över 22 volymprocent. Skattesatsen för dessa produkter motsvarar den för de starkaste dryckerna enligt position 2208. 

Av tabellen nedan framgår, enligt produktgrupp, de skattesatser för alkoholdrycker som gällde vid ingången av 2025. För mellanprodukter och de starkaste dryckerna i gruppen etylalkoholdrycker har det i lagen dessutom fastställts höjda skattesatser som träder i kraft vid ingången av 2026 och 2027.  

Tabell 1. Gällande alkoholskattesatser 1.1.2025 enligt produktgrupp 

Drycker som innehåller högst 1,2 volymprocent alkohol omfattas inte av alkoholskatten, utan på dem tas det ut punktskatt på läskedrycker i enlighet med lagen om punktskatt på läskedrycker (1127/2010). När det gäller öl tas punktskatt på läskedrycker ut på drycker som innehåller högst 0,5 volymprocent alkohol.  

Enligt mervärdesskattelagen (1501/1993) tillämpas den sänkta skattesatsen på 14 procent för livsmedel inte på alkoholdrycker som avses i alkoholskattelagen, utan på alkoholdrycker tas det ut mervärdesskatt enligt den allmänna skattesatsen. Den sänkta skattesatsen för livsmedel tillämpas således enbart på sådana drycker med endast lite alkohol som omfattas av punktskatten på läskedrycker. 

I enlighet med bestämmelserna i lagen om accis på vissa dryckesförpackningar (1037/2004) tas det ut punktskatt på dryckesförpackningar för alla detaljhandelsförpackningar som innehåller alkoholdrycker. Punktskatten på dryckesförpackningar är 51 cent per liter färdig produkt. Dryckesförpackningen är dock skattefri, om den kan fyllas på nytt eller användas för råvaruåtervinning och hör till det pantbaserade retursystemet. 

I punktskattelagen (182/2010) föreskrivs det i enlighet med punktskattedirektivet att en resenär som anländer till Finland från en annan medlemsstat skattefritt får föra med sig en valfri mängd punktskattepliktiga produkter, förutsatt att de produkter som köpts i den andra medlemsstaten till ett pris som inkluderar skatt är för resenärens eget bruk och transporteras av resenären själv. Punktskattelagen innehåller därtill bestämmelser om de kvantitativa referensnivåer för skattefri resandeinförsel av alkoholdrycker som baserar sig på direktivet och är avsedda att skapa större klarhet i skattekontrollen och stävja illegal resandeinförsel. De kvantitativa referensnivåerna är inte införselrestriktioner utan hänför sig till bevisskyldighet, vilket innebär att resenärer blir skyldiga att lägga fram utredning och bevisning som gäller användningssyftet för de produkter som de för med sig, om det rör sig om mer än 20 liter mellanprodukter, 90 liter vin varav högst 60 liter är mousserande viner, 110 liter öl och 10 liter andra alkoholdrycker. 

När de kvantitativa restriktionerna för resandeinförsel, vilka grundade sig på EU-lagstiftning, slopades 2004 sänktes alkoholskatten med i genomsnitt 33 procent. Genom skattesänkningen ville man styra alkoholkonsumtionen från resandeinförsel till produkter som beskattas i Finland. Efter 2004 års skattesänkning har alkoholskatterna höjts tio gånger, och dessutom har skattestödet till små bryggerier utökats. Skattehöjningarnas inriktning och tyngdpunkt på olika grupper av drycker har varierat. Den senaste ändringen av alkoholskattelagen trädde i kraft vid ingången av 2025, då punktskatten på starka alkoholdrycker för åren 2025–2027 höjdes i enlighet med den prognostiserade utvecklingen av konsumentprisindex. Höjningen gällde mellanprodukter med en alkoholhalt på över 15 men högst 22 volymprocent, drycker med en alkoholhalt på över 10 volymprocent som hör till position 2208 i gruppen etylalkoholdrycker samt andra produkter i gruppen etylalkoholdrycker än produkter som hör till position 2208, oberoende av alkoholhalt. Hur tidigare skatteändringar har genomförts framgår mer detaljerat av regeringens proposition RP 37/2023 rd. 

Syftet med skattehöjningarna har varit att öka statens inkomster och att därtill minska den totala alkoholkonsumtionen och därigenom de negativa effekterna av alkoholbruk. Syftet har varit att dimensionera skattehöjningarna så att prisstegringen för alkoholdrycker inte leder till att den inhemska försäljningen ersätts med resandeinförsel i någon betydande utsträckning. 

Figur 2 nedan visar hur nivåerna på alkoholskatten har förändrats nominellt och reellt enligt 2025 års nivå. Av figuren framgår nivåerna på alkoholskatten för vissa grupper av drycker i förhållande till dryckens alkoholinnehåll. Figuren visar att alkoholbeskattningen, trots de många skattehöjningar som gjorts sedan 2008, inte har skärpts i någon betydande grad om man beaktar den allmänna prisstegringen. Alkoholskatt är en enhetsskatt, som måste höjas regelbundet om man vill undvika att den reella nivån på beskattningen och därigenom skattestyrningen och skatteintäkterna minskar. 

Figur 2. Utvecklingen av nivåerna på alkoholskatten nominellt och reellt enligt nivån 2025, euro per liter hundraprocentig alkohol 

I enlighet med vad som sagts ovan beror nivån på alkoholskatten för en dryck på till vilken grupp drycken räknas i alkoholbeskattningen. I de olika grupperna av drycker beräknas skattebeloppen på olika sätt och skattesatserna varierar i proportion till dryckernas alkoholinnehåll, vilket framgår ovan av figur 2. Skatten på gruppen etylalkoholdrycker är högst. Skatten, i proportion till alkoholinnehållet, på vin, andra genom jäsning tillverkade drycker och mellanprodukter beror på dryckens alkoholhalt eftersom skatten bestäms i proportion till liter färdig dryck, men med de alkoholhalter som anges i figur 2 är skattesatsen för dessa grupper av drycker cirka en tredjedel lägre än skattesatsen för gruppen etylalkoholdrycker. I praktiken kan detta leda till att produkter som ur konsumentens synvinkel och till alkoholinnehållet är förhållandevis likadana omfattas av olika hög alkoholskatt. 

Alkohollagen 

Den totalreviderade alkohollagen (1102/2017) trädde i kraft 2018. Enligt alkohollagen är syftet med den att få konsumtionen av alkoholhaltiga ämnen att minska genom att begränsa och övervaka den anknytande näringsverksamheten i syfte att förebygga alkoholens negativa effekter för dem som konsumerar alkohol, för andra människor och för hela samhället.  

Det statsägda alkoholbolaget Alko Ab, nedan Alko , har med några undantag föreskrivits ensamrätt att bedriva detaljhandel med alkoholdrycker. I och med totalreformen togs dock starkare alkoholdrycker än tidigare in från Alkos försäljning till detaljförsäljning i butiker och kiosker och på servicestationer. I den tillståndspliktiga detaljhandeln fick man efter reformen sälja alla alkoholdrycker som innehåller högst 5,5 volymprocent etylalkohol, oberoende av framställningssätt, medan endast genom jäsning tillverkade alkoholdrycker som innehåller högst 4,7 volymprocent etylalkohol tidigare fick säljas i dagligvarubutiker.  

Statsminister Petteri Orpos regering har i enlighet med sitt regeringsprogram fortsatt totalreformen av alkohollagen (Statsrådets publikationer 2023:59, avsnitt 6.2 Rättvisare konkurrens i Finland). I och med den lagändring som trädde i kraft i juni 2024 utvidgades detaljhandelsrätten till att också gälla genom jäsning tillverkade alkoholdrycker med en alkoholhalt på över 5,5 men högst 8,0 volymprocent.  

Regeringsprogrammet innehåller också flera andra skrivningar som gäller alkohollagen. Så sent som i juni 2025 sände social- och hälsovårdsministeriet ett utkast till proposition på remiss, med förslag till en sådan ändring av alkohollagen att det bland annat blir möjligt att leverera alkoholdrycker från den inhemska detaljförsäljningen och Alko till beställaren eller någon annan mottagare. I det sammanhanget föreslogs det också att rättsläget när det gäller distansförsäljning ska göras tydligare. 

2.2  Praxis

Den totala konsumtionen av alkoholdrycker har länge varit på nedgång i Finland. Totalkonsumtionen har sjunkit från att 2005 ha varit 12,1 liter hundraprocentig alkohol per person som fyllt 15 år till att 2019 vara 9,8 liter och 2024 vara 8,3 liter. 

Som det framgår nedan av figur 3, som visar förändringar i skattebasen, har den skattepliktiga alkoholkonsumtionen i det stora hela likaså under en längre tid minskat med undantag för åren 2020–2022, då det minskade resandet till följd av coronapandemin och den därigenom minskade resandeinförseln av alkohol ledde till en ökning av den inhemska alkoholförsäljningen. Den tillfälligt ökade skattebasen för gruppen etylalkoholdrycker beror på att konsumtionen av svaga blanddrycker har ökat särskilt efter det att dessa fick börja säljas med högre alkoholhalt i dagligvarubutikerna 2018. Konsumtionen av starka alkoholdrycker har däremot redan länge minskat. 

Figur 3. Utvecklingen av skattebasen för alkoholskatten enligt grupp av drycker 2007–2024 

Källa: Skatteförvaltningen och finansministeriet 

Som hundraprocentig alkohol betraktad består något under hälften av den skattepliktiga alkoholkonsumtionen av ölkonsumtion. Andelen vin och svaga genom jäsning tillverkade drycker utgör något mer än en fjärdedel. Gruppen etylalkoholdrycker står likaså för något mer än en fjärdedel av den skattepliktiga konsumtionen, och mellanprodukternas andel är cirka en procent. 

Den icke-statistikförda konsumtionen av alkohol består av resandeinförsel och köp på nätet. Resandeinförseln av alkoholdrycker och köp på nätet av alkoholdrycker från utlandet följs genom enkätundersökningar som baserar sig på intervjuer ( Institutet för hälsa och välfärd, statistikrapport 17/2025 , på finska).  

Liksom den skattepliktiga konsumtionen har även resandeinförseln av alkohol minskat under en längre tid. Under coronapandemin minskade resandeinförseln kraftigt, men steg därefter 2022 och 2023 från de mycket låga nivåerna. År 2024 minskade resandeinförseln mätt i hundraprocentig alkohol med nästan 12 procent jämfört med 2023. Mätt i hundraprocentig alkohol förs det in mest starka drycker, som står för cirka 40 procent av resandeinförseln.  

Under coronapandemin ökade köpen av alkoholdrycker på nätet klart men mängden minskade sedan 2022 och 2023, åtminstone i viss mån för att resandet ökade och för att Tullen och Skatteförvaltningen började övervaka köp på nätet i större omfattning i november 2022, vilket de fortsatte med till utgången av 2023. Under 2024 ökade köpen av alkoholdrycker på nätet något, med cirka fyra procent jämfört med året innan. Det är mest öl som beställs från utländska nätbutiker. 

Det finns emellertid skäl till en viss skepsis mot siffrorna i enkäten om resandeinförsel, eftersom enkäten är förenad med betydande osäkerhet. Det är exempelvis möjligt att resultaten innehåller en viss undervärdering. 

4.1  De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås det att punktskatten (i alkoholskattelagen kallad accis ) på vin och andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker höjs med i genomsnitt cirka nio procent. Skattehöjningen ska gälla vin och andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker som innehåller mer än 2,8 volymprocent alkohol.  

Skattehöjningen ska inte gälla de mildaste genom jäsning tillverkade alkoholdryckerna, det vill säga de som innehåller över 1,2 men högst 2,8 volymprocent alkohol. En höjning av alkoholskatten på dessa drycker föreslås i en proposition av regeringen med förslag till ändring av lagen om punktskatt på läskedrycker, för utan höjningen blir skattesatsen för dem klart lägre än punktskatten på läskedrycker, i synnerhet för drycker som innehåller mycket socker ( VM037:00/2024 ).  

I den nu aktuella propositionen föreslås det dessutom att alkoholskatten från och med 2026 permanent ska bindas till den faktiska utvecklingen av det harmoniserade konsumentprisindexet. Det harmoniserade konsumentprisindexet är ett statistiskt mått som används för att följa inflationen, det vill säga konsumentprisernas allmänna utveckling. Indexet används särskilt inom EU, och de konsumtionsposter och regler för utarbetande som ingår i indexet har bestämts genom EU-förordningar. Statistikcentralen publicerar varje månad poängtalen för det harmoniserade konsumentprisindexet. 

En indexjustering som grundar sig på förändringen i det harmoniserade konsumentindexet ska enligt förslaget göras en gång om året. Skattesatserna ska höjas, sänkas eller förbli oförändrade beroende på hur det harmoniserade konsumentprisindexet har förändrats. Genom årliga indexjusteringar förblir alkoholbeskattningens reella nivå oförändrad.  

Enligt propositionen ska Skatteförvaltningen årligen beräkna och fastställa skattesatserna för det följande kalenderåret på ett sätt som noggrant anges i lagen och meddela en föreskrift om skattesatserna senast den 15 augusti. Den behörighet att meddela föreskrifter som föreslås för Skatteförvaltningen bedöms i avsnitt 11 i denna proposition med avseende på 80 § 2 mom. och 81 § 1 mom. i grundlagen. 

Enligt förslaget ska Skatteförvaltningen första gången fastställa skattesatserna enligt förändringen i index för år 2027. Indexändringarna i skattesatserna för 2026 genomförs genom denna proposition. De ändrade skattesatserna ska föras in i den skattetabell som finns som bilaga till alkoholskattelagen och som ska tillämpas 2026. Från och med 2027 ska det enligt förslaget i stället för skattetabellen tillämpas skattesatser som Skatteförvaltningen fastställer genom en föreskrift.  

De i lag 707/2024 föreskrivna skattehöjningarna 2026 och 2027 för starka alkoholdrycker i enlighet med den prognostiserade utvecklingen av konsumentprisindex föreslås bli återkallade. Skatten på starka alkoholdrycker ska bindas till index på motsvarande sätt som skatten på andra alkoholdrycker.  

Utifrån indexjusteringen av skattesatserna för 2026 föreslås skattesatserna för alkoholdrycker bli höjda med 1,4 procent. Som grund för ändringen har man tagit medeltalet av poängtalen för det harmoniserade konsumentprisindexet för en period på 12 månader från juni 2024 till maj 2025, vilket har jämförts med medeltalet av poängtalen för de föregående 12 månaderna. 

Sammantaget innebär de ändringar som föreslås 2026 att punktskatten på viner och andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker som innehåller över 2,8 volymprocent alkohol höjs med i genomsnitt cirka 10,7 procent och punktskatten på övriga alkoholdrycker med 1,4 procent. 

Punktskatten på mellanprodukter och på de starkaste dryckerna i produktgruppen etylalkoholdrycker föreslås bli höjd jämfört med skattenivån 2025. Det är ändå inte fråga om några betydande ändringar jämfört med de skattesatser som i lagen redan tidigare har fastställts för 2026. 

Tabell 2 nedan visar alkoholskattesatserna 2025 och de skattesatser som föreslås för 2026. För vin och andra genom jästning tillverkade drycker har man först beräknat skattesatserna enligt den skattehöjning som regeringen beslutat om, och i dessa skattesatser har det därefter gjorts en motsvarande indexjustering som i skattesatserna för de övriga dryckerna.  

Tabell 2. Gällande alkoholskattesatser och de skattesatser som föreslås för 2026, enligt produktgrupp 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Ekonomiska konsekvenser

De föreslagna skatteändringarna beräknas öka statens intäkter från alkoholskatten med cirka 38 miljoner euro sammanlagt på årsnivå 2026 jämfört med en situation där skattesatserna inte ändras. Höjningen av punktskatten på vin och andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker ökar statens skatteintäkter med cirka 24 miljoner euro 2026. Att alkoholskatten binds till index gör att skatteintäkterna ökar med cirka 14 miljoner euro 2026 och därtill med 20 miljoner euro 2027 jämfört med en situation där det inte görs några ändringar i skattesatserna och där de i lag redan fastställda skattesatserna för 2026 och 2027 i fråga om mellanprodukter och de starkaste dryckerna i gruppen etylalkoholdrycker således inte heller återkallas. De skattehöjningar som fastställdes för 2026 och 2027 uppskattades öka skatteintäkterna med tre miljoner euro vartdera året.  

Ökningen av intäkterna från alkoholskatten enligt statsbudgeten för 2026 stannar på cirka 30 miljoner euro på grund av inverkan av redovisningsperioderna för punktskatten. 

Skattehöjningen stärker den offentliga ekonomin med cirka 80 procent av de ökade skatteintäkterna, när effekterna på intäkterna från andra skatter och på de indexbundna förmånsutgifterna beaktas. 

Till följd av skatteändringarna vid ingången av 2026 kommer priserna på alkoholdrycker att stiga med cirka en procent i genomsnitt. Priserna på vin och andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker som innehåller över 2,8 volymprocent alkohol stiger i genomsnitt med cirka tre procent och på övriga alkoholdrycker med cirka en halv procent. I prisuppskattningarna har man utgått från att skattehöjningarna till fullt belopp överförs till konsumentpriserna.  

Den procentuella prisändringen påverkas av produktens utgångspris, och i uppskattningen av skatteändringarnas konsekvenser för priserna kan prisändringarna åskådliggöras bättre i euro. Tabell 3 innehåller exempel på prisändringar.  

Tabell 3. De föreslagna skatteändringarnas inverkan på vissa exempeldrycker 2026, per liter dryck 

De höjda priserna på alkoholdrycker till följd av ändringarna vid ingången av 2026 uppskattas minska konsumtionen av alkoholdrycker med cirka en halv procent jämfört med en situation där det inte görs några ändringar i skattesatserna. 

Bedömningen av effekterna av skatteändringarna är förknippad med en viss osäkerhet eftersom såväl den inhemska alkoholkonsumtionen som resandeinförseln och köpen på nätet från utlandet påverkas av många olika faktorer samtidigt. Eftersom de föreslagna skatteändringarna leder till större prisskillnader jämfört med andra länder, är det möjligt att resandeinförseln och köpen på nätet från utlandet kommer att öka. Resandeinförseln påverkas dels av förändringar i priserna och tillgången till alkohol i Finland, dels av prisutvecklingen för alkohol i Estland och andra närområden, och överlag av hur resandet utvecklas med avseende på omfattning och kostnader. Skatteändringarnas inverkan på resandeinförseln av alkohol kan ändå inte förutsägas exakt och tillförlitligt. Detta beror på att ändringarna av alkoholskatten inte nödvändigtvis på ett konsekvent sätt har haft en betydande och direkt inverkan på resandeinförselns omfattning. 

Ändringen i konsumentprisindex uppskattas till följd av de skatteändringar som träder i kraft 2026 vara cirka 0,04 procentenheter större än utan dem. 

De uppdateringar i informationssystemen som hänför sig till genomförandet av skatteändringarna medför ringa kostnader av engångsnatur för Skatteförvaltningen och Tullen. Dessutom ökar Skatteförvaltningens arbete i liten grad av att skattesatserna för alkoholskatten ska fastställas utifrån utfallet av konsumentprisindex.  

Sociala konsekvenser och konsekvenser för hälsan

Det finns ett samband mellan den totala alkoholkonsumtionen och utvecklingen när det gäller negativa sociala och hälsomässiga effekter, trots att också många andra faktorer än mängden alkohol som konsumeras bidrar till dessa negativa effekter. Sett till hela befolkningen kan man grovt uppskatta att till exempel höjningarna av alkoholskatten minskar alkoholens negativa sociala och hälsomässiga effekter. De föreslagna ändringarna är ändå så pass små att de förväntas ha ringa inverkan. 

Konsekvenser för den allmänna ordningen och säkerheten

Höjningar av alkoholskatten har enligt tidigare bedömningar konstaterats ha en positiv inverkan på problem som gäller den allmänna ordningen och säkerheten. Det har i Finland funnits ett tydligt samband mellan total alkoholkonsumtion och negativa konsekvenser såsom onykterhet i trafiken och brott mot liv och hälsa. Det är också möjligt att skattehöjningarna ökar smugglingsbrottsligheten. 

De föreslagna ändringarna i skattesatserna är så pass små att de förväntas ha ringa konsekvenser. 

Konsekvenser för företagen

Den inhemska alkoholdrycksindustrin sysselsätter både direkt och indirekt i Finland. Konsekvenserna för den inhemska näringsverksamheten blir emellertid sannolikt små med tanke på dimensioneringen av de föreslagna höjningarna. Skatteändringarna belastar inte exporten av alkoholdrycker till länder utanför EU eller handeln med andra EU-medlemsstater, eftersom den finländska skatten på alkoholdrycker inte ska betalas i dessa situationer. 

Ändringarna av alkoholskatten har också konsekvenser för verksamheten i turism- och restaurangbranschen och handelsbranschen. Eftersom skatteändringarnas procentuella inverkan på priserna blir mycket liten för serveringens del, blir de direkta konsekvenserna av förslaget mindre för serveringsförsäljningen än för detaljförsäljningen. 

Att alkoholskatten binds till index kan leda till fler prisändringar än tidigare, och genomförandet av dem medför små kostnader för företagen.  

Konsekvenser för hushållen

Alkoholskatten är en regressiv skatt, vilket innebär att andelen skatt i proportion till de disponibla inkomsterna är högre i de lägre inkomstklasserna än i de högre. De föreslagna skatteändringarna påverkar således hushåll med lägre inkomster mer. I det stora hela är de föreslagna ändringarna ändå så små att också konsekvenserna för inkomstfördelningen är mycket ringa. Därtill ska det noteras att det utifrån det konsumtionsundersökningsmaterial som är tillgängligt i Finland är möjligt att specificera enbart konsumtionens värde enligt inkomstklass för olika grupper av alkoholdrycker, medan skatten i sin tur hänförs till mängden alkoholdryck i liter. Eftersom priserna på de konsumerade alkoholdryckerna förmodligen avviker mellan olika inkomstklasser, är det svårt att utifrån det tillgängliga materialet bedöma vilka konsekvenser den föreslagna ändringen har för inkomstfördelningen. 

Konsekvenser för jämställdheten mellan könen

Enligt statistikuppgifter om finländarnas dryckesvanor som Institutet för hälsa och välfärd publicerat är det vanligare bland män än bland kvinnor att dricka alkohol minst en gång i veckan och i berusningssyfte (Institutet för hälsa och välfärd, Statistikrapport 59/2023, på finska). De föreslagna ändringarna påverkar alltså männen mer än kvinnorna. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Syftet med höjningen av alkoholskatten på vin och andra genom jäsning tillverkade drycker är att öka intäkterna från alkoholskatten med 24 miljoner euro, och denna höjning kan göras på flera sätt. Höjningen kan inriktas på alla drycker oavsett styrka, alltså alla produktgrupper i en grupp av drycker, eller på endast en del av dem. Höjningen kan fördelas jämnt över alla valda produktgrupper eller inriktas på drycker med en viss styrka. Om skatten höjs för de två – i stället för tre – produktgrupper som har den högsta alkoholhalten blir höjningen i genomsnitt cirka 12 procent. Om skatten höjs enbart inom den produktgrupp som har den högsta alkoholhalten, alltså drycker som innehåller mer än 8 volymprocent alkohol, innebär det däremot en höjning på cirka 15 procent.  

En skattehöjning för alla drycker med en alkoholhalt på över 2,8 volymprocent kan inriktas på drycker med en viss alkoholhalt. Höjningen kan exempelvis inriktas på de drycker som genom en ändring av alkohollagen sommaren 2024 blev tillgängliga också i dagligvarubutikerna, vid sidan av Alko. Då höjs skatten på vin och andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker med en alkoholhalt på över 5,5 men högst 8 volymprocent mer än på andra alkoholdrycker. 

I propositionen har man i enlighet med de politiska riktlinjerna stannat för det föreslagna sättet att genomföra skattehöjningen på. Enligt det valda alternativet inriktas höjningen på fler produktgrupper, och därmed behöver skatten inte höjas med lika många procent per produktgrupp för att den eftersträvade ökningen av skatteintäkterna ska nås.  

Dessutom kan alkoholskatten bindas till index på olika sätt. För det första är det möjligt att använda antingen det prognostiserade eller det faktiska indexet. Prognoserna kan exempelvis grunda sig på finansministeriets prognos om utvecklingen av index. En sådan modell används till exempel vid indexjusteringar av inkomstskatteskalorna för personbeskattningen. För det andra kan indexjusteringarna göras utifrån den faktiska utvecklingen, som när punktskatter i andra EU-medlemsstater binds till index. Problemet med prognoser är att de är osäkra. Det faktiska indexet uppdaterar däremot skattesatserna utifrån exakta faktiska uppgifter. Uppdateringen sker något i efterhand, men det saknar betydelse om målet är att följa prisutvecklingen på medellång sikt.  

Det finns också alternativ när det gäller indexets tidsmässiga dimension. Man kan exempelvis använda en siffra för en enskild månad, en period i början av året – till exempel siffrorna för det första och andra kvartalet – eller en period på 12 månader och jämföra den valda perioden med motsvarande period året innan. Även om siffran för en enskild månad beskriver prisnivån vid tidpunkten i fråga, kan materialet vara förenat med slumpmässighet som beror på insamlingssättet eller hänför sig till situationen vid tidpunkten i fråga.  

Som inflationsmått går det dessutom att välja något annat index i stället för det harmoniserade konsumentprisindexet. Ett viktigt kriterium för det index som väljs kan anses vara att det beaktar den allmänna prisutvecklingen tillräckligt korrekt åtminstone på medellång sikt. Det finns flera prisindex att välja mellan som uppfyller detta kriterium och som på lång sikt leder till så gott som samma utveckling. På kort sikt utvecklas indexen ändå ofta på något olika sätt. Valet av index påverkas således av om syftet med indexeringen är att den indexbundna skattenivån ska följa prisutvecklingen också på kort sikt oberoende av hur kraftiga prisändringarna är eller om strävan är att se bortom prisändringar på kort sikt. Vid valet av index är det dessutom viktigt att se till att indexeringen är entydig och genomförbar, eftersom Skatteförvaltningen enligt förslaget ska fastställa de alkoholskattesatser som ska tillämpas följande år. Det vore också bra om aktörerna under årets lopp, redan innan indexjusteringarna för följande år fastställs, har tillgång till de uppgifter som påverkar index. På så sätt kan aktörerna, om de så önskar, förutse storleken på den kommande indexjusteringen. 

Utöver det harmoniserade konsumentprisindexet ska bland annat det nationella konsumentprisindexet, det harmoniserade konsumentprisindexet med konstant skatt, separata indikatorer som beskriver den underliggande inflationen och förvärvsinkomstindexet vara tillgängliga. 

Konsumentprisindex används som ett allmänt mått på den nationella inflationen och används vid indexeringen av pensioner. Det harmoniserade konsumentprisindexet med konstant skatt innehåller skattesatserna för december förgående år, och syftet med indexet är att beskriva förändringar i de skattefria priserna. Indexet är kalkylmässigt, vilket innebär ett antagande att skatteändringarna direkt och fullt ut överförs till konsumentpriserna. Detta är ändå inte nödvändigtvis fallet. Med separata indikatorer som beskriver den underliggande inflationen avses ett konsumentprisindex eller harmoniserat konsumentprisindex från vilket vissa grupper av produkter har uteslutits, såsom energi och obearbetad mat, eftersom priserna på dem lätt varierar. Den underliggande inflationens utveckling är stabilare än den allmänna inflationens och anses ofta bättre återspegla inflationens utvecklingslinje. Även andra produktgrupper, såsom alkoholdrycker, kan uteslutas från index. Statistikcentralen publicerar normalt inte sådana indikatorer, så användningen av dem kräver extra arbete av Statistikcentralen och medför därför vissa merkostnader. Förvärvsinkomstindex mäter utvecklingen av heltidsanställda löntagares medelinkomster för ordinarie arbetstid. Om alkoholskatten binds till förvärvsinkomstindex, följer utvecklingen av punktskattesatserna för alkoholdrycker på lång sikt utvecklingen av hushållens nominella köpkraft i stället för konsumentprisutvecklingen.  

Vid beredningen har man i enlighet med de politiska riktlinjerna stannat för att föreslå att förändringen i det av Statistikcentralen publicerade faktiska harmoniserade konsumentprisindexet ska användas vid indexeringen genom att medeltalet för 12 månader används. Fördelen med det harmoniserade konsumentprisindexet jämfört med konsumentprisindex kan anses vara att det inte inkluderar exempelvis räntor och således kan anses följa den allmänna prisutvecklingen för konsumtionsvaror bättre. Enligt det valda indexet har boendet dessutom mindre vikt än enligt konsumentprisindex eftersom endast driftskostnader för ägarboende ingår och inte exempelvis kostnader för anskaffning av nya bostäder eller för grundlig renovering av bostäder. På lång sikt har skillnaden mellan det harmoniserade konsumentprisindexet och konsumentprisindex emellertid varit mycket liten. 

5.2  Indexeringen av punktskatter i Sverige och Danmark

I Sverige är bland annat energiskatterna, avfallsskatten och tobaksskatten bundna till index. Skattesatserna justeras årligen i enlighet med förändringarna i konsumentprisindex. Bestämmelser om indexändringen och sättet att genomföra den på finns i lagar som gäller de olika skatteslagen. Enligt indexeringsbestämmelserna fastställer regeringen skattesatserna för följande år genom en förordning som utfärdas före utgången av november.  

Om man vill ändra skattesatsen till en annan nivå än den som följer av indexeringen, genomförs ändringen genom att nya skattesatser anges i lagen. Samtidigt uppdateras lagens indexeringsbestämmelser till behövliga delar, bland annat genom en uppdatering av uppgiften om vilket år indexeringen görs. I samband med lagändringen upphävs förordningen om indexeringen. 

Alkoholskatten var tidigare bunden till index i Sverige, men 1998 frångicks de automatiska ändringar av skattesatserna som följde inflationen. Ändringar av alkoholskattesatserna grundar sig numera på politiska beslut som fattas separat.  

Från ingången av 2016 är en del av punktskatterna också i Danmark indexbundna för att den reella skattenivån ska upprätthållas. Inom exempelvis energibeskattningen av mineraloljor föreskrivs det i lag om skattesatserna 2015 och om en årlig justering av dem utifrån det nettoprisindex som den danska statistikcentralen publicerar. Indexjusteringen grundar sig på det genomsnittliga indextalet två år tillbaka i tiden. Skattesatserna höjs eller sänks med ett procenttal som motsvarar förändringen i indexets värde jämfört med nivån 2013. Den procentuella förändringen beräknas med en decimals noggrannhet. Efter justeringen avrundas skattesatserna. Om skattesatsen har angetts med decimaler 2015, anges också den justerade och avrundade skattesatsen med samma antal decimaler. Om skattesatsen enligt produktgrupp har angetts utan decimaler 2015, anges också den justerade skattesatsen utan decimaler. 

Precis som i Sverige är alkoholskatten inte heller i Danmark bunden till index. 

10.1  Samband med andra propositioner

Regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om punktskatt på läskedrycker och bilagan till lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker samt upphävande av en lag om ändring av lagen om punktskatt på läskedrycker har lämnats till riksdagen samtidigt. I lagförslag 3 i den propositionen föreslås det också att bilagan till alkoholskattelagen ändras. Det betyder att två propositioner som gäller denna bilaga behandlas samtidigt i riksdagen. Vid riksdagsbehandlingen av propositionerna behöver behovet att samordna de föreslagna ändringarna beaktas. 

10.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2026 och avses bli behandlad i samband med den. Propositionen ökar statens intäkter från alkoholskatten från ingången av 2026, vilket innebär att den påverkar inkomstposten under moment 11.08.04.