1  Bakgrund

Enligt bestämmelserna i artikel 47 och 52 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF (förordningen om Eurojust) får Eurojust upprätta och upprätthålla samarbetsförbindelser med tredjeländers myndigheter i enlighet med en samarbetsstrategi. För detta ändamål ska Eurojust utarbeta en samarbetsstrategi vart fjärde år i samråd med kommissionen, i vilken det fastställs med vilka tredjeländer och internationella organisationer det finns ett operativt behov av samarbete. I november 2019 godkände Eurojusts kollegium den första samarbetsstrategin, för åren 2020–2023. Algeriet är ett av de länder som omfattas av samarbetsstrategin. 

Den 19 november 2020 antog kommissionen en rekommendation till rådets beslut (COM(2020) 743 final) om bemyndigande att inleda förhandlingar om avtal mellan Europeiska unionen och Algeriet, Armenien, Bosnien och Hercegovina, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien och Turkiet om samarbete mellan Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och de behöriga myndigheterna för straffrättsligt samarbete i dessa tredjeländer. Vid förhandlingarna om förhandlingsmandatet utökades förteckningen med Argentina, Brasilien och Colombia. Den 1 mars 2021 gav rådet kommissionen bemyndigande att förhandla om samarbetsavtal med de ovannämnda staterna (CM1990/21). Om förhandlingsmandatet har en E-skrivelse (E 165/2020 rd) överlämnats till riksdagen. 

Kommissionen lämnade den 3 september 2025 ett utkast till avtal mellan Europeiska unionen och Algeriet om samarbete mellan Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och de behöriga myndigheter som ansvarar för det straffrättsliga samarbetet i Algeriet. Avtalet är ett unionsavtal som ingås mellan Europeiska unionen och Algeriet. Kommissionen och de behöriga myndigheterna i Algeriet har nått en preliminär enighet om avtalstexten på det tekniska planet. Avtalstexten har inte ännu paraferats och godkänts av något nationellt organ i Algeriet. 

Kommissionen har inte lagt fram något förslag till beslut om ingående och undertecknande av avtalet. Tidsplanen för den fortsatta behandlingen av ärendet är inte känd. 

2  Förslagets syfte

Syftet med samarbetsavtalet är att utveckla relationerna mellan Eurojust och Algeriet så att avtalsparterna kan samarbeta effektivt och utbyta information med varandra för att bekämpa organiserad brottslighet och terrorism. 

3  Förslagets huvudsakliga innehåll

Utkastet till avtal mellan Eurojust och Algeriet motsvarar till stor del de samarbetsavtal som Eurojust ingått med tredjeländer tidigare. Eurojust har samarbetsavtal med Ukraina, Montenegro, Island, Schweiz, Norge, Förenta staterna, Förenade kungariket, Makedonien, Liechtenstein, Moldavien, Albanien, Georgien, Serbien, Bosnien och Hercegovina och Armenien. 

Kapitel 1 i det föreslagna avtalet innehåller bestämmelser om mål, tillämpningsområde, definitioner som tillämpas i avtalet, kontaktpunkter, sambandsåklagare, sambandsdomare, operativa och strategiska möten samt inrättande av gemensamma utredningsgrupper. 

Utstationering av sambandsåklagare från tredjeländer till Eurojust är en central bestämmelse för uppnåendet av avtalets syften. Förordningen om Eurojust har ändrats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2131 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 och rådets beslut 2005/671/RIF vad gäller digitalt informationsutbyte i terrorismärenden, genom att föra in en ny artikel 54 a som anger en tydlig rättslig grund för utstationering av sambandsåklagare. 

Kapitel 2 i utkastet gäller informationsutbyte och dataskydd, frågor som utgör en central del av avtalet. Utkastet säkerställer för sin del en hög nivå på dataskyddet. I artiklarna 9–23 i utkastet fastställs grundläggande principer för dataskydd, inbegripet ändamålsbegränsning, uppgiftskvalitet och regler för behandling av särskilda kategorier av uppgifter, skyldigheter för personuppgiftsansvariga, inbegripet lagringstider, logguppgifter och dokumentation, datasäkerhet och individuella rättigheter i fråga om överförda personuppgifter, som gäller bland annat åtkomst till uppgifter, rättelse av dem och automatiserad behandling av personuppgifter, oberoende och effektiv tillsyn samt administrativ och rättslig prövning. 

Enligt artikel 9 i utkastet får personuppgifter behandlas endast för de syften som anges i artikeln, det vill säga för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder inom de ramar som anges i artikel 10 och inom ramen för de behöriga myndigheternas respektive mandat. Dessutom ska den behöriga myndigheten senast vid tidpunkten för överföringen av personuppgifter ange minst ett särskilt ändamål för överföringen av uppgifterna. 

Artikel 10 i kapitel 2 i utkastet föreskriver om de allmänna principer för dataskydd som ska iakttas vid överföring av personuppgifter. Enligt artikel 10.6 ska båda parterna (Eurojust och Algeriets myndigheter) säkerställa att personuppgifter som överförs enligt avtalet inte har erhållits i strid med de mänskliga rättigheter som erkänns i internationell rätt som är bindande för parterna. Parterna ska dessutom säkerställa att de mottagna personuppgifterna inte används för att begära dödsstraff, eller att ett eventuellt utdömt straff inte verkställs. 

Artikel 11 i utkastet gäller kategorier av registrerade och särskilda kategorier av personuppgifter samt ytterligare skyddsåtgärder för dem. Punkt 1 i artikeln begränsar överföring av personuppgifter för brottsoffer, vittnen och andra personer som kan lämna information om ett brott. Överföring är tillåten endast om det i ett enskilt fall är absolut nödvändigt och proportionellt för att utreda och lagföra ett grovt brott. Punkt 2 i artikeln innehåller en motsvarande begränsning när det gäller överföring av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter, biometriska uppgifter som behandlas för att unikt identifiera en fysisk person och uppgifter om en persons hälsa eller en persons sexualliv eller sexuella läggning. Enligt punkt 3 i artikeln ska parterna (Eurojust och myndigheterna i Algeriet) säkerställa att man vid överföring av personuppgifter enligt punkterna 1 och 2 vidtar ytterligare säkerhetsåtgärder. 

Artikel 12 i utkastet förbjuder beslut som enbart grundar sig på automatisk behandling av personuppgifter, men man får avvika från detta förbud om besluten enligt lag är tillåtna för att utreda och lagföra allvarliga brott och om de tillämpas med lämpliga skyddsåtgärder för den registrerades fri- och rättigheter. Den registrerade ska åtminstone har rätt att kräva att uppgifterna behandlas av en fysisk person. 

Artikel 13 i utkastet begränsar vidareöverföring av mottagna personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsbestämmelser. Utgångspunkten för vidareöverföring i alla situationer som artikeln gäller är att den part som gett uppgiften ger sitt uttryckliga samtycke till vidareöverföringen på förhand, att uppgiften används för samma ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen överfördes och att dataskyddet är tillräckligt. 

Den registrerades rättigheter regleras i artikel 14, 15, 17 och 22. Dessa innehåller bestämmelser om den registrerades rätt att få information, rätt att rätta eller radera uppgifter eller begränsa tillgången till dem, rätt att få information om en personuppgiftsincident och rätt till effektiva rättsmedel. 

Kapitel 3 i utkastet gäller uppgifternas konfidentialitet. Enligt artikel 24 i utkastet ska båda parterna då de verkställer bestämmelserna i avtalet säkerställa konfidentialiteten av den information som utbytts mellan Eurojust och Algeriets behöriga myndigheter, utom om informationen redan lagligen har offentliggjorts eller är tillgänglig för allmänheten. Artikel 25 i utkastet föreskriver att det praktiska samarbetsarrangemang som det avtalats om mellan Eurojust och Algeriets behöriga myndigheter ska tillämpas på utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter. 

I artikel 26 i kapitel 4 i utkastet finns bestämmelser om ansvars- och ersättningsfrågor som gäller de behöriga myndigheterna. 

Kapitel 5 i utkastet innehåller avtalets slutbestämmelser, inklusive bestämmelser om fördelning av kostnader, praktiska samarbetsarrangemang, underrättelse om genomförande av avtalet, avtalets ikraftträdande, tillämpning, ändring och komplettering samt översyn och utvärdering av avtalet. Kapitel 5 innehåller också bestämmelser om tvistlösning och upphävande av tillämpningen av avtalet samt om avtalets förhållande till andra internationella instrument. Dessutom föreskrivs i artikel 33 i kapitel 5 om uppsägning av avtalet. 

4  Förslagets rättsliga grund och förhållande till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

Utifrån den avtalstext som bygger på en preliminär överenskommelse mellan avtalsparterna kan man sluta sig till att förslagets materiella rättsliga grund är artikel 16.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan EUF-fördraget), som gäller skydd av personuppgifter, samt artikel 85 i EUF-fördraget, som gäller Eurojusts verksamhet och uppgifter. Den rättsliga grunden kan fastställas först när de slutliga formuleringarna av avtalstexten är klara. 

Förhandlingarna om avtalet har på unionens vägnar förts enligt ett förfarande som avses i artikel 218 i EUF-fördraget. Enligt artikel 218.5 i EUF-fördraget ska rådet anta ett beslut om bemyndigande att underteckna avtal, och enligt artikel 218.6 ska rådet anta ett beslut om ingående av avtalet. Rådets beslut om att underteckna fördraget kräver varken godkännande från eller samråd med Europaparlamentet. Rådets beslut om att ingå ett fördrag kräver ändå i enlighet med artikel 218.6 a v i EUF-fördraget parlamentets godkännande av avtal som gäller områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.  

Rådet har tillsvidare inte fattat beslut om ingående och undertecknande av avtalet och därför är de nämnda rättsliga grunderna endast preliminära antaganden. Enligt statsrådets uppfattning är de preliminära rättsliga grunderna lämpliga. 

På grundval av artikel 3.2 i EUF-fördraget har unionen exklusiv befogenhet att ingå det föreslagna avtalet. Enligt denna bestämmelse ska unionen ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal, om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt. 

Artikel 56.2 i förordningen om Eurojust definierar situationer där Eurojust kan överföra operativa personuppgifter till rättsliga myndigheter i ett tredjeland. Överföring av personuppgifter kräver att Eurojust och samarbetslandet, i detta fall Algeriet, ingår ett bindande internationellt avtal som på ett adekvat sätt säkerställer integritetsskydd och enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Därför är subsidiaritetsprincipen inte tillämplig.  

Man kan uppnå målen med det föreslagna avtalet endast genom att ingå ett bindande internationellt avtal om nödvändiga samarbetsåtgärder och i detta avtal säkerställa skyddet av de grundläggande rättigheterna. Enligt statsrådets bedömning är förslaget förenligt med proportionalitetsprincipen. 

5  Förslagets konsekvenser

Avtalet främjar parternas möjligheter att bekämpa organiserad brottslighet. 

Avtalet har inga konsekvenser för Finlands nationella lagstiftning. Lagstiftning som kompletterar Eurojustförordningen har i Finland införts genom lagen om Finlands deltagande i verksamheten för Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (1232/2019). Lagen reglerar bland annat utlämnande, överföring och behandling av uppgifter.  

6  Förslagets förhållande till grundlagen samt till de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna

Det föreslagna avtalet har betydelse för skyddet för personuppgifter som tryggas enligt 10 § 1 mom. i grundlagen. Enligt detta moment utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Skyddet av personuppgifter behandlas också i artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som värnar vars och ens rätt till skydd av personuppgifter. Denna artikel kräver att personuppgifter behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Även artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter innehåller bestämmelser om rätten för var och en till respekt för sitt privatliv. På sådan behandling av personuppgifter som utförs av EU:s institutioner, organ och byråer tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (nedan dataskyddsförordningen för institutioner) såvida det inte finns särskilda bestämmelser om denna behandling. Eurojustförordningens dataskyddsregler om behandling av operativa personuppgifter, såsom reglerna om överföring av operativa personuppgifter i artiklarna 56–59, betraktas som särskilda dataskyddsregler i förhållande till dataskyddsförordningen för institutioner (artikel 26.3 i Eurojustförordningen). 

Det föreslagna avtalet gäller överföring av operativa personuppgifter till tredjeländer. Enligt unionsrätten får personuppgifter överföras från unionen till ett tredjeland endast om detta land säkerställer en skyddsnivå för personuppgifter som i huvudsak motsvarar den skyddsnivå som säkerställs för dessa personuppgifter i unionen. Enligt Eurojustförordningen kan överföring av operativa personuppgifter till ett tredjeland bland annat grunda sig på ett beslut om adekvat skyddsnivå (artikel 57 i Eurojustförordningen) eller på ett rättsligt bindande instrument (artikel 58.1 a). I det föreslagna avtalet är det frågan om ett sådant rättsligt bindande instrument som krävs i Eurojustförordningen. I sådana instrument ska det fastställas lämpliga skyddsåtgärder för operativa personuppgifter. Det föreslagna avtalsutkastet innehåller bestämmelser om lämpliga skyddsåtgärder för operativa personuppgifter. De skyddsåtgärder som nämns är bland annat begränsning av användningsändamålet och villkor för behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Dessutom innehåller utkastet särskilda bestämmelser om bland annat förvaringstider, logguppgifter, datasäkerhet och säkerställande av individuella rättigheter.  

När det gäller de finska myndigheterna regleras överföringen av personuppgifter till tredjeländer i 9 § i lagen om Finlands deltagande i verksamheten för Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (1232/2019). Enligt denna paragraf kan förhandstillstånd för överföring av uppgifter till Eurojust beviljas av den behöriga myndighet som gjorde den ursprungliga överföringen med vederbörligt beaktande av brottets allvar, det ändamål för vilket personuppgifterna ursprungligen överfördes och andra relevanta omständigheter i ärendet. I regeringens proposition om lagen (RP 45/2019 rd, s. 21) definieras de andra relevanta omständigheterna närmare. Sådana omständigheter kan bland annat vara människorättssituationen i det land som tar emot uppgifterna eller en situation där en person på grund av att uppgifterna lämnas ut riskerar dödsstraff, tortyr eller någon annan behandling som kränker människovärdet, förföljelse, godtyckligt frihetsberövande eller orättvis rättegång. En finsk myndighet kan alltså låta bli att ge förhandstillstånd för överföring av uppgifter till exempel om människorättssituationen i tredjelandet eller säkerställandet av en rättvis rättegång väcker misstankar. I den ovannämnda propositionen konstateras även att man vid prövningen av om ett förhandstillstånd ska ges kan beakta motsvarande omständigheter som de som förutsätts i 41 § 3 mom. i den så kallade dataskyddslagen avseende brottmål (1054/2018). I regeringens proposition om denna lag (RP 31/2018 rd, s. 60) konstateras att den personuppgiftsansvarige dessutom ska ta hänsyn till för vilket syfte personuppgifterna kommer att användas och i synnerhet att uppgifterna inte används t.ex. för att meddela dödsstraff eller för någon form av omänsklig behandling. 

Enligt artikel 10.6 i utkastet ska parterna säkerställa att de personuppgifter som överförts inte används för att begära eller verkställa dödsstraff. Det föreslagna avtalet koppling till 7 § 2 mom. i grundlagen, enligt vilken ingen får dömas till döden eller torteras eller utsättas för någon annan behandling som kränker människovärdet. Förbudet mot dödsstraff ingår också i flera internationella människorättskonventioner som binder Finland, såsom sjätte tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, där artikel 1 lyder som följer: ”Dödsstraffet ska vara avskaffat. Ingen får dömas till ett sådant straff eller avrättas.” 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 36/2018 rd) ansett att information inte får lämnas ut till eller tas emot i samarbete med en stat som kan anses göra sig skyldig till systematiska människorättskränkningar eller där metoderna för underrättelseinhämtning inte följer de standarder som fastställts i de internationella människorättskonventionerna. Utkastet till avtal innehåller bestämmelser om att båda parterna (Eurojust och Algeriets myndigheter) ska säkerställa att personuppgifter som överförs enligt avtalet inte har erhållits i strid med de mänskliga rättigheter som erkänns i internationell rätt som är bindande för parterna samt att uppgifterna inte används för att begära dödsstraff och att ett eventuellt utdömt straff inte verkställs. 

Statsrådet bedömer att det föreslagna avtalsutkastet innehåller lämpliga skyddsåtgärder för säkerställandet av nivån på skyddet av operativa personuppgifter. 

7  Ålands ställning

Bestämmelser om behörighetsfördelningen mellan landskapet Åland och riket finns i självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Avtalet gäller straffrättsligt samarbete, vilket enligt 27 § 22 punkten i självstyrelselagen hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Bestämmelserna i 18 § 25 punkten om undantag till 27 § 22 punkten är inte tillämpliga. 

8  Behandling av förslaget i Europeiska unionens organ och de övriga medlemsstaternas ståndpunkter

Arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete (COPEN) behandlade utkastet till avtal vid sitt möte den 15 september 2025. Vid mötet hade medlemsstaterna möjlighet att ge kommentarer och förslag till ändringar av avtalet – förslag som kan beaktas innan texten får sin slutliga form.  

Kommissionen förväntas lägga fram ett förslag till rådets beslut om undertecknande av avtalet. Den exakta tidsplanen för den fortsatta behandlingen av ärendet är inte känd.  

9  Nationell behandling av förslaget

Om kommissionens förhandlingsmandat har följande E-skrivelse (E 165/2020 rd) överlämnats till riksdagen: Kommissionens rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om avtal mellan Europeiska unionen och Algeriet, Armenien, Bosnien och Hercegovina, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien och Turkiet om samarbete mellan Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och de behöriga myndigheterna för straffrättsligt samarbete i dessa tredjeländer. Stora utskottet har omfattat statsrådets ståndpunkt i enlighet med lagutskottets utlåtande. 

Denna U-skrivelse utarbetades vid justitieministeriet och behandlades i ett skriftligt förfarande i sektionen för rättsliga och inrikes frågor (EU7) 20–22 oktober 2025.  

10  Statsrådets ståndpunkt

Statsrådet stöder ingåendet av avtalet med Algeriet. Statsrådet anser att avtalet är till fördel för Finland, eftersom det bedöms kunna främja utredningen av sådana krävande brott vars rättsliga behandling ligger i Finlands intresse. Avtalet bidrar till att förverkliga det straffrättsliga ansvaret i allvarliga gränsöverskridande brott. Avtalet bidrar också till att främja regeringsprogrammets skrivelse om kraftig bekämpning av organiserad brottslighet och säkerställer en hög nivå på dataskyddet.