2.1 
					  Budgetramförordningen
Förordningen om den fleråriga budgetramen (
nedan kallad budgetramförordningen
) utgör den rättsliga grunden för kommissionens budgetramförslag vad gäller utgifter. Budgetramförordningen fastställer ett tak för budgetramen, ett tak för varje rubrik per utgiftskategori, särskilda instrument som inte ingår i ramen och andra allmänna bestämmelser, bland annat bestämmelser om justering och revidering av budgetramen samt bestämmelser om iakttagande av budgetramens tak.
 
2.1.1 
					  Budgetramens struktur och prioriteringar
Kommissionen föreslår att budgetramen ska ha ett tak för åtaganden på 1 763,1 miljarder euro, vilket motsvarar 1,26 procent av EU:s BNI. Taket för budgetramen ska innefatta 149,3 miljarder euro för återbetalning av återhämtningsinstrumentet. Från taket för budgetramen har Finland av hävd använt de nyckeltal som innefattar alla åtaganden som ska ingås, inbegripet externa instrument. När finansieringen av de särskilda instrument som enligt förslaget inte ska omfattas av  budgetramen (flexibilitetsmekanismen, Ukrainareserven och den europeiska fredsfaciliteten) läggs till taket, är taket i kommissionens förslag totalt 1 893 miljarder euro för åtaganden motsvarande cirka 1,35 procent av EU:s BNI.  
I taket för budgetramen är de jämförbara beloppen under innevarande budgetramperiod 1 265 miljarder euro (1,00 % av EU:s BNI) och ungefär 1 312 miljarder euro (1,04 % av EU:s BNI) inklusive den europeiska fredsfaciliteten och de särskilda instrument som inte ingår i budgetramen. Kommissionens förslag till ett framtida budgetrampaket är ungefär 580 miljarder euro större än det gällande budgetpaketet.  
I tabellen nedan anges de poster som utgör kommissionens budgetramförslag. De tak i eurobelopp som har föreslagits för lånemekanismer beskriver taket för stöd i form av lån som eventuellt beviljas genom mekanismen. 
Tabell 1. MFF 2028–2034 – Kommissionens förslag 
Kommissionens förslag till den fleråriga budgetramen 2028–2034 är strukturerat kring fyra huvudrubriker (sju i dag), av vilka tre motsvarar unionens viktigaste verksamhetsområden som finansieras genom unionens budget och är inriktade på att genomföra gemensamma politiska prioriteringar. Under en fjärde rubrik behandlas utgifter för europeisk offentlig förvaltning. Till denna del är den föreslagna strukturen enklare än den nuvarande strukturen.  
Den första rubriken i budgetramen, 
Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, jordbruk, välstånd i landsbygdsområden och marina områden och säkerhet
, omfattar direkt finansiering till medlemsländerna, bland annat finansiering av jordbrukspolitik, regional- och strukturpolitik och inrikesfrågor. Rubriken ska även omfatta ett nytt EU-instrument för oförutsedda utgifter, finansiering för återbetalning av lånen för återhämtningsinstrumentet och finansiering av vissa centrala byråer som Frontex och Europol. Rubriken ska även omfatta inrättande av en social klimatfond genom finansiering som inte ingår budgetramen. Beloppet för rubriken uppgår till totalt cirka 946 miljarder euro.
 
Den andra rubriken, 
Konkurrenskraft, välstånd och säkerhet
, är enligt förslaget avsedd för att stödja EU:s konkurrenskraft, bland annat genom att fördela finansiering till forskning, innovation och utveckling och genom att öka volymen av försvars-, säkerhets- och rymdinvesteringar. Beloppet för rubriken uppgår till cirka 522 miljarder euro. En ny omfattande konkurrenskraftsfond är det mest betydande programmet under rubriken. Fonden ska slå samman flera åtgärder i de program som ingår i den nuvarande budgetramen (t.ex. Horisont Europa, InvestEU, Ett digitalt Europa, Europeiska försvarsfonden och EU:s rymdprogram). Fondens allmänna mål är att stärka Europas konkurrenskraft under finansieringens hela livscykel i synnerhet inom strategiska branscher och när det gäller teknik som är kritisk för EU. Även innovationsfonden, som finansieras med intäkter från EU:s utsläppshandel, ska integreras i genomförandet av den nya konkurrenskraftsfonden.  
 
Dessutom ska rubriken omfatta bland annat instrumentet Fonden för ett sammanlänkat Europa som ska stödja färdigställandet av europeiska transport- och energinät, inbegripet dubbla transportprojekt som tillgodoser både civila behov och militära behov i syfte att möjliggöra militär mobilitet samt det stärkta Erasmus+-programmet som kombinerar nuvarande Erasmus+ och Europeiska solidaritetskåren. 
Den tredje rubriken, 
Europa i världen
, ska omfatta finansiering av EU:s externa verksamhet i den nya budgetramen och uppgå till 190 miljarder euro. Det handlar om ett paket som innefattar EU:s finansiering av yttre åtgärder och slår samman instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, instrumentet för stöd inför anslutningen till EU och den särskilda faciliteten för västra Balkan. Dessutom ska det ekonomiska stöd för Ukrainareserven som inte omfattas av budgetramen, fördelas till Ukraina genom instrumentet Europa i världen. Kommissionen föreslår att Ukraina kan stödjas med både bidrag och lån och att förhållandet mellan dessa kan fastställas senare.
 
Den fjärde rubriken, 
Administration
, ska omfatta utgifter för Europeisk offentlig förvaltning, pensioner och bland annat EU:s institutioners finansiering av utgifter för Europaskolor, och uppgår till cirka 104 miljarder euro. Kommissionen förslår en betydande ökning av EU:s administrationsutgifter jämfört med cirka 86 miljarder euro i den nuvarande budgetramen.
 
I tabellen nedan anges ett budgetramförslag enligt kommissionens förslag efter rubrik 2028–2034. Siffrorna anges med fasta priser för 2025 i miljoner euro. 
Tabell 2. MFF 2028–2034 – Budgetramförslaget efter rubrik 
Enligt kommissionens förslag ska volymen av de särskilda instrument i form av bidrag som inte omfattas av budgetramen reduceras och att de särskilda instrumenten framöver ska utgöras av flexibilitetsmekanismen samt Ukrainareserven som ska finansiera stöd för Ukraina. Flexibilitetsmekanismen ska stödja oförutsedda utgifter som inte kan finansieras inom budgetramens tak och i avsaknad av andra möjligheter till flexibilitet. Nästa underpunkt som granskar budgetramförordningen behandlar närmare även de artiklar som fastställer de särskilda instrument som inte omfattas av budgetramen. 
2.1.2 
					  Artiklar i budgetramförordningen jämte bilagor
Förslaget till rådets förordning om den fleråriga budgetramen 2028–2034 är indelat i sammanlagt fem följande kapitel: 
Kapitel 1 – Allmänna bestämmelser, artiklarna 1–3 
Kapitel 2 – Justeringar av budgetramen och särskilda bestämmelser, artiklarna 4–5 
Kapitel 3 – Särskilda instrument, artiklarna 6–8 
Kapitel 4 – Revidering av budgetramen, artiklarna 9–12 
Kapitel 5 – Slutbestämmelser, artiklarna 13–14 
I de artiklar som innefattar allmänna bestämmelser anges den fleråriga budgetramens löptid på sju år från och med den 1 januari 2028 till och med den 31 december 2034. Dessutom fastställer artikel 2 institutionernas skyldighet att iaktta dessa utgiftstak under budgetförfarandet i enlighet med bestämmelserna i fördraget. Dessutom fastställer artikeln de situationer där finansieringen av särskilda instrument får överstiga taken i budgetramen. Artikeln är i stora drag oförändrad jämfört med den gällande förordningen. Enligt kommissionens förslag är dock budgettäckningen för ekonomiskt stöd i form av lån till Ukraina inte ska omfattas av budgetramen harmoniserats med punkten om medlemsstaterna, och dessutom har artikeln anpassats så att den ligger i linje med det som anges om särskilda instrument i det nya förordningsförslaget. I motsvarande artikel i den gällande förordningen fastställs ett tak för garantierna för ekonomiskt stöd till Ukraina, och taket har även i denna artikel varit tidsbegränsat.  
Enligt kommissionens förslag ska artikel 3 i budgetramförordningen innehålla bestämmelser om iakttagande av taket för egna medel, vilket i praktiken ligger i linje med texten i den gällande förordningen. Taket för egna medel måste iakttas varje år. Om taken för betalningsbemyndiganden skulle leda till att uttagssatsen för egna medel överskrider taket för egna medel måste taken i budgetramen justeras.  
Bestämmelser om justeringar av budgetramen finns i artikel 4 i förordningen. Kommissionen föreslår att budgetramen 2028–2034 ska vara angiven i 2025 års fasta priser. I de årliga tekniska justeringarna ingår bland annat beräkning av de belopp som rör den samlade marginalen för betalningar, den samlade marginalen för åtaganden, den samlade marginalen för oförutsedda utgifter samt de belopp som avsätts för flexibilitetsmekanismen. Dessutom ska kommissionen göra en beräkning av tillgänglig marginal under det tak för egna medel som fastställs i beslutet om egna medel. Förfarandena för de tekniska justeringarna ovan har anpassats till bestämmelserna om särskilda instrument i det nya förordningsförslaget. 
Kommissionen ska göra en beräkning av samlade åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden till priserna år n+1 med beaktande av utvecklingen av bruttonationalprodukten (BNP) och priserna och på grundval av senast tillgängliga ekonomiska uppgifter och prognoser. Den senaste tiden har kommissionen utfört de tekniska justeringarna på grundval av en fast årlig deflator på 2 procent. I det nya förslaget föreslår kommissionen att om inflationen år n+1 beräknas vara lika med eller över 1 procent och lika med eller under 3 procent ska de tekniska justeringarna göras på grundval av en fast deflator på 2 procent, och om inflationen år n+1 beräknas understiga 1 procent eller överstiga 3 procent ska de tekniska justeringarna göras på grundval av den prognostiserade inflationen. 
Genom artikel 5 fastställs särskilda bestämmelser vid tillämpning av rådets förordning om en villkorlighetsordning för skydd av unionens budget (
nedan kallad förordningen om villkorlighetsordning Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten
). Enligt förordningen om villkorlighetsordning ska innehållna åtagandebemyndiganden överföras till budgeten för de följande åren, men med den begränsningen att anslag för budgetår n inte får överföras till budgeten efter år n+2.
 
Kapitlet om särskilda instrument (artiklarna 6–8) har gjorts mer koncist, och antalet särskilda instrument har minskats jämfört med nuvarande antal. Det innebär att kommissionens förslag om särskilda instrument omfattar ett tematiskt instrument, 
Ukrainareserven
, och två icke-tematiska särskilda instrument, 
flexibilitetsmekanismen
och 
det samlade marginalinstrumentet
, som bygger på de mekanismer som redan finns i budgetramen för 2021–2027. Bland de särskilda instrumenten under nuvarande period har kommissionen i sitt förslag avvecklat fonden för justering av globaliseringseffekter och brexitjusteringsreserven samt EURI-instrumentet, som har överenskommits för återhämtningsinstrumentets ränteutgifter i halvtidsöversynen av budgetramen. Dessutom har Europeiska unionens solidaritetsfond och reserven för katastrofbistånd lagts till i de program som omfattas av budgetramen.
 
Ukrainareserven (artikel 6) får tas i anspråk i syfte att finansiera utgifter för Ukraina enligt Europa i världen. Ukrainareserven får inte överstiga 88,9 miljarder euro i 2025 års priser för perioden 2028–2034 och det årliga beloppet får inte överstiga 13,5 miljarder euro. Ukrainareserven får tas i anspråk till följd av ett beslut från Europaparlamentet och rådet inom ramen för det budgetförfarande som föreskrivs i artikel 314 i EUF-fördraget (budgeten och/eller ändringsbudgeten). Bemyndigandena och motsvarande betalningsbemyndiganden kommer att mobiliseras utöver budgetramens tak. 
Det samlade marginalinstrumentet (artikel 7) gör det möjligt att omfördela marginaler som är tillgängliga under taken för åtagande- respektive betalningsbemyndiganden mellan budgetår under budgetramens löptid. I artikeln byter den mekanism som rör omfördelning av åtagandebemyndiganden för tidigare år namn till den samlade marginalen för åtaganden och den mekanism som rör omfördelning av betalningsbemyndiganden för tidigare år till den samlade marginalen för betalningar.  I sista hand får dessutom marginaler göras tillgängliga under en eller flera rubriker i budgetramen under innevarande eller kommande budgetår. Kommissionen föreslår att denna mekanism ska byta namn till marginalen för oförutsedda utgifter.  
Från och med 2029 ska kommissionen justera den samlade marginalen för betalningar inom ramen för den tekniska justering som avses i artikel 4, medan den samlade marginalen för åtaganden och marginalen för oförutsedda utgifter tas i anspråk inom ramen för det budgetförfarande som föreskrivs i artikel 314 i EUF-fördraget. I praktiken ska dessa allmänna principerna för instrumentet förbli oförändrade jämfört med de nuvarande. 
Kommissionen föreslår dock att vissa nuvarande begränsande element ska avskaffas vid genomförandet av instrumentet. Enligt kommissionens förslag har till exempel de årliga taken för betalningar avskaffats för budgetramens tre sista tre år, det vill säga 2025–2027 i den nuvarande förordningen. Dessutom får taket under ett givet år enbart vara tillgängligt för marginalen för oförutsedda utgifter och får inte överstiga 0,04 procent av unionens bruttonationalinkomst, medan begränsningen tidigare även gällde den samlade marginalen för åtaganden respektive betalningar under ett givet år. 
Flexibilitetsmekanismen får användas för att under ett givet budgetår finansiera särskilda oförutsedda utgifter som inte kan finansieras inom de tak som är tillgängliga för en eller flera andra rubriker i budgetramen. På samma sätt som tidigare får flexibilitetsmekanismen tas i anspråk inom ramen för det budgetförfarande som föreskrivs i artikel 314 i EUF-fördraget.  
Enligt förslaget ska det årliga fasta beloppet för flexibilitetsmekanismen ökas till 2 miljarder euro jämfört med något över 1,5 miljarder euro i nuläget. Dessutom föreslår kommissionen att flexibilitetsmekanismen även ska omfatta belopp som motsvarar inkomster från böter som åläggs av unionen och belopp som inte utnyttjats under tidigare år och som på så sätt har dragits tillbaka och som på nytt har gjorts disponibla i enlighet med de särskilda reglerna i EU:s budgetförordning
 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU, Euratom) 2024/2509 av den 23 september 2024 om finansiella regler för unionens allmänna budget (omarbetning)
eller förordning om nationella och regionala partnerskapsfonden. Dessutom föreslår kommissionen att tidsbegränsningen för den outnyttjade delen av flexibilitetsmekanismen (n+2) avskaffas och att utnyttjade delar av det tillgängliga beloppet under ett givet år får mobiliseras under de följande åren fram till och med utgången av budgetramperioden 2034.
 
Bestämmelserna i kapitlet om revidering av budgetramen (artiklarna 9–12) hänvisar till situationer där revidering av den fleråriga budgetramen anses vara nödvändig, varför det krävs separata bestämmelser i budgetramförordningen. Sådana situationer är i) revidering av budgetramen för att säkerställa iakttagande av taket för egna medel, ii) revidering av budgetramen i händelse av fördragsändringar, iii) revidering av budgetramen i händelse av anslutning av nya medlemsstater till unionen och iv) revidering av budgetramen i händelse av Cyperns återförening. Jämfört med den nuvarande budgetramförordningen innefattar kommissionens förslag inte längre en hänvisning till att det i varje förslag om revidering av budgetramen ska undersökas vilket utrymme det finns för att omfördela utgifterna mellan program och att varje revidering av budgetramen ska ta hänsyn till utrymmet för att kompensera en höjning av taket för en rubrik genom sänkning av taket för en annan rubrik. Enligt kommissionen är skrivningarna ovan inte längre nödvändiga i förordningen.  
I slutbestämmelserna är övergången till nästa budgetram (artikel 13) relevant. Enligt artikeln ska kommissionen senast den 1 juli 2033 lägga fram ett förslag till en ny flerårig budgetram. Tiden löper ut ett och ett halvt år före utgången av budgetramperioden. Enligt den gällande budgetramperioden skulle kommissionen före den 1 juli 2025 lägga fram ett förslag till en ny flerårig budgetram, det vill säga två och ett halvt år före utgången av budgetramperioden. 
Budgetramförordningen innehåller även en bilaga om de årliga taken för anslag för åtaganden för varje utgiftskategori och det årliga taket för anslag för betalningar i 2025 års fasta priser i den fleråriga budgetramen 2028–2034 samt åskådliggör även motsvarande belopp i löpande priser vid användning av en deflator på två procent per år.  
2.2 
					  Beslutet om egna medel
2.2.1 
					  Systemet för egna medel
Europeiska unionens egna medel är inkomster med vilka EU:s budget finansieras. De egna medlen utgörs av så kallade traditionella egna medel, som numera i praktiken innebär tullar, och övriga egna medel, som består av medel baserade på medlemsstaternas mervärdesskattebas, egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns och ytterligare medel baserade på bruttonationalprodukten.  
Beslutet om egna medel fastställer de årliga tak inom vilka medlemsstaterna är skyldiga att göra medel tillgängliga för unionen. Enligt det gällande beslutet om egna medel utgör det totala beloppet för att täcka anslag för betalningar 1,40 procent och det totala beloppet för att täcka åtaganden 1,46 procent av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. 
Det gällande beslutet om egna medel innefattar bestämmelser om extraordinära och tillfälliga ytterligare medel för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen. Dessa bestämmelser innefattar även befogenhet att låna upp medel upp till 750 000 miljoner euro för finansiering av unionens återhämtningsinstrument. Taket för egna medel höjs tillfälligt med 0,6 procentenheter i syfte att täcka skulderna till följd av upplåningen för finansiering av återhämtningsinstrumentet. Höjningen av taken för egna medel får inte användas för att täcka unionens övriga skulder. 
2.2.2 
					  Kommissionens förslag till ändring av beslutet om egna medel
Kommissionen motiverar sitt förslag till reform av systemet för egna medel med att EU därmed ska kunna uppfylla de ökande kraven inom flera prioriterade områden och att unionen även ska kunna sörja för återbetalningen av återhämtningsinstrumentet utan onödiga nedskärningar i budgetramens program eller utan en större ökning av BNI-betalningsandelarna. Dessutom bör EU:s budget vara mer flexibel för att hantera olika kriser. 
Kommissionen föreslår att alla nuvarande justeringar avskaffas för att systemet för egna medel ska kunna förenklas och göras mer transparent. Det innebär att det momsbaserade beräkningsunderlaget för egna medel framöver inte avgränsas och att de justeringar som tillämpas på egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns och på BNI-baserade egna medel avskaffas.  
Det gällande beslutet om egna medel fastställer att det momsbaserade beräkningsunderlaget för egna medel utgör 50 procent av medlemsstatens bruttonationalprodukt. I budgeten 2025 gynnar avgränsningen av beräkningsunderlaget Bulgarien, Cypern, Estland, Kroatien, Luxemburg, Malta och Portugal.  
I nuläget har följande stater beviljats schablonbeloppsminskningar för egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns: Bulgarien, Tjeckien, Estland, Grekland, Spanien, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien och Slovakien.  
För perioden 2021–2027 beviljas Österrike, Danmark, Tyskland, Nederländerna och Sverige en bruttominskning av sitt BNI-baserade bidrag, en så kallad korrigeringsmekanism (“
rebate
”).
 
Enligt förslaget ska vissa ändringar göras i de nuvarande egna medel i syfte att stärka inkomstbasen i budgeten. Beräkningspriset för egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns ska höjas från nuvarande 0,8 euro per kilogram till 1,0 euro per kilogram, och beräkningspriset ska vara bundet till inflationen från och med 2028. Dessutom ska uppbördskostnaderna för traditionella egna medel sänkas från nuvarande 25 procent till 10 procent. 
Kommissionen föreslår en höjning av taket för egna medel för att marginalen mellan budgetramen och taken för egna medel ska vara tillräcklig så att alla unionens finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser som förfaller till betalning kan fullgöras. Enligt kommissionens förslag utgör det totala beloppet för att täcka anslag för betalningar 1,75 procent och det totala beloppet för att täcka åtaganden 1,81 procent av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. 
Kommissionen föreslår fem nya egna medel baserat på tidigare förslag och diskussioner. Enligt kommissionen ska de nya egna medlen generera betydande inkomster och det är möjligt att införa dem med rimlig administrativ börda. Kommissionens förslag till nya egna medel omfattar två nya medel som redan ingick i kommissionens tidigare förslag 2021 och 2023. De två nya egna medlen ska baseras på det nuvarande utsläppshandelssystemet (ETS 1) och mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen (CBAM). Dessutom föreslår kommissionen tre nya egna medel, nämligen egna medel baserade på mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning (e-waste), egna medel från punktskatt på tobaksvaror (TEDOR) och företagsresurs för Europa (CORE). 
Egna medel som baseras på utsläppshandelssystemet 
Kommissionen föreslår att 30 procent av inkomsterna från auktioneringen i det nuvarande offentliga utsläppshandelssystemet (ETS 1) utgör egna medel som redovisas i unionens budget. Tillämpningsområdet ska inte omfatta ursprungliga utsläppsrätter som är avsedda för moderniseringsfonden och utsläppsrätter som är avsedda för innovationsfonden. Förslaget gäller inte utsläppshandelssystemet för nya vägtransporter och byggnader (ETS 2). 
Enligt kommissionens beräkning kan utsläppshandelssystemet generera inkomster på 67,2 miljarder euro under budgetramperioden. 
Egna medel som baseras på mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen 
Mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen kompletterar utsläppshandelssystemet och 75 procent av inkomsterna från mekanismen utgör egna medel som redovisas i unionens budget. Enligt kommissionens beräkning kan mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen generera inkomster på 9,8 miljarder euro i unionens budget under budgetramperioden. 
Egna medel som baseras på mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning  
Enligt kommissionens beräkning skulle en ny resurs baserad på mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning leda till positiva miljöresultat och samtidigt stödja unionens strategiska oberoende när det gäller kritiska råvaror. Enligt kommissionen skulle införandet av den nya resursen ge medlemsstaterna incitament att minska avfallet och uppmuntra till framsteg när det gäller insamlingssystemen.  
Mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning ska fastställas utifrån den statistik som medlemsstaterna redan nu lämnar till EU:s statistikmyndighet, Eurostat. Beräkningspriset för egna medel är 2 euro per kilogram icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning. Priset ska vara bundet till inflationen. 
Enligt kommissionens beräkning kan egna medel baserade på mängden icke-insamlad elektrisk och elektronisk utrustning generera inkomster på 105,0 miljarder euro i unionens budget under budgetramperioden.  
Egna medel från punktskatt på tobaksvaror  
Egna medel från punktskatt på tobaksvaror kompletterar förslaget till omarbetning av rådets direktiv om punktskatter på tobaksvaror, som syftar till att justera EU:s minimipunktskatter och utvidga direktivets tillämpningsområde till nya varor. Femton procent av de beräknade skatteinkomsterna enligt minimipunktskattesatsen på tobaksprodukter utgör egna medel som redovisas i unionens budget. Enligt kommissionen kan man med de nya egna medlen stödja målen för EU:s hälsopolitik och ingripa i gränsöverskridande inköp av vissa produkter. 
Enligt kommissionens beräkning kan egna medel från punktskatt på tobaksvaror generera inkomster på 78,42 miljarder euro i unionens budget under budgetramperioden.  
Företagsresurs för Europa 
Syftet med företagsresursen är att säkerställa att företag som gynnas av den inre marknaden ska delta i finansieringen av EU:s budget. Dessa nya egna medel är en avgift avsedd för företag som omsätter mer än 100 miljoner euro. Avgiften gäller företag i EU och sådana företag i tredjeländer som har fasta driftställen i EU. Ju större företagets omsättning är, desto större är avgiften. Avgiftens storlek i olika omsättningskategorier anges i tabellen nedan. 
Tabell 3. CORE-avgiftens storlek efter omsättningskategori 
| Nettoomsättning, euro  | CORE-avgift, euro  | 
| 100 000 000,01–249 999 999,99  | 100 000  | 
| 250 000 000–499 999 999,99  | 250 000  | 
| 500 000 000–749 999 999,99  | 500 000  | 
| minst 750 000 000  | 750 000  | 
När avgiften bygger på omsättningen, är det möjligt att säkerställa att de nya egna medlen bygger på standardiserad företagsinformation. Genom en nedre gräns för omsättningen utelämnas små och medelstora företag utanför tillämpningsområdet för avgiften. Tillämpningsområdet omfattar inte heller vissa organisationer som i regel inte är vinstdrivande.  
För att företagsresursen för Europa ska kunna införas är det nödvändigt att fastställa företag som är skyldiga att betala till unionen samt omfattningen av sådana företags skyldigheter. Medlemsstaterna ska ta ut avgiften av företagen. 
Enligt kommissionens beräkning kan företagsresursen för EU generera inkomster på 47,6 miljarder euro i unionens budget under budgetramperioden. 
Krismekanismen 
Kommissionen föreslår en ny undantagsmekanism för att på ett mer flexibelt sätt hantera allvarliga kriser, svårigheter och hot om sådana. Rådet fattar beslut om införande av denna extraordinära och riktade krismekanism från fall till fall i eventuella krissituationer. Rådet ska agera genom att anta en förordning som godkänns genom det förfarande som föreskrivs i artikel 311 fjärde stycket i FEUF-fördraget efter Europaparlamentets godkännande. Rådets förordning kommer att ge kommissionen befogenhet att låna upp medel på kapitalmarknaderna och låna ut medlen till medlemsstater. Rådets förordning fastställer även principerna för återbetalningen. 
Medel som kommissionen lånar ut till medlemsstater ska återbetalas med belopp som har erhållits från medlemsstater som är låntagare. Medel som kommissionen lånar upp på kapitalmarknaderna ska i sista hand garanteras genom marginalen mellan budgetramen och taket för egna medel. Därför bör taken för egna medel ökas extraordinärt och tillfälligt i det uteslutande syftet att täcka de ansvarsförbindelser som upplåningen av detta instrument har gett upphov till. Enligt kommissionen bör taket för betalningar och taket för åtaganden höjas med 0,25 procentenheter.  
Medel som kommissionen lånar upp på kapitalmarknaderna utgör ansvarsförbindelser för medlemsstaterna. En ansvarsförbindelse realiseras endast i en situation där den medlemsstat som har tagit lån försummar sin skyldighet att återbetala lånet. Varje medlemsstats ansvarsförbindelse är begränsad och är lika med statens BNI-bidrag av taket för egna medel. Finlands BNI-bidrag beräknas utgöra cirka 1,52 procent under nästa budgetramperiod. Detta bidrag kan tillfälligt överstigas, men bidragen ska jämnas ut senare. Ansvaret för att finansiera EU-budgeten enligt systemet för egna medel beskrivs närmare i avsnitt 5.2. 
2.2.3 
					  Artiklar i beslutet om egna medel
I beslutet om egna medel fastställs regler om 
- syfte (art. 1), 
- definitioner (art. 2), 
- kategorier av egna medel och specifika metoder för att beräkna dessa (art. 3), 
- tak för egna medel (art. 4), 
- användning av medel som lånats upp på kapitalmarknaderna (art. 5), 
- extraordinär upplåning för att hantera konsekvenserna av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana under perioden 2028–2034 (art. 6), 
- högsta belopp för extraordinär upplåning för att hantera konsekvenserna av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana under perioden 2028–2034 (art. 7), 
- extraordinär och tillfällig höjning av taken för egna medel (art. 8), 
- universalitetsprincipen (art. 9), 
- överföring av överskott (art. 10), 
- uppbörd av egna medel samt tillgängliggörande av dem för kommissionen (art. 11), 
- genomförandeåtgärder (art. 12), 
- slutbestämmelser och övergångsbestämmelser (art. 13), 
- ikraftträdande (art. 14), 
- adressater (art. 15) 
Artikel 1 i beslutet om egna medel föreskriver att reglerna i beslutet gäller fördelningen av egna medel till unionen i syfte att säkerställa finansieringen av unionens årliga budget. Artikel 2 innefattar definitioner om vissa relevanta termer i beslutet. Definitionerna avser termer som hänvisas till i artikel 3 om beräkningsmetoder och av vilka en del bygger på andra EU-rättsakter. 
Bestämmelser om metoder för att beräkna kategorier av egna medel finns i artikel 3. Jämfört med det gällande beslutet fastställer artikeln även metoder för att beräkna föreslagna nya kategorier av egna medel. Beräkningsmetoderna tar även hänsyn till minskningen av uppbördskostnaderna för traditionella egna medel och till justeringen av beräkningspriset för egna medel baserade på plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns. Artikeln ska inte längre föreskriva några avgiftskorrigeringar.  
Bestämmelser om tak för egna medel finns i artikel 4. Det totala beloppen i egna medel för att täcka anslag för betalningar får inte överstiga 1,75 procent av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. De totala anslagen för åtaganden är 1,81 procent. Båda beloppen har höjts med 0,35 procentenheter jämfört med det gällande beslutet. Artikeln innefattar likadana regler som i det nuvarande beslutet om på vilket sätt de totala beloppen ska justeras, om det görs ändringar av beräkningen av BNI i Europeiska nationalräkenskapssystemet. 
Artikel 5 i beslutet föreskriver att unionen inte får använda medel som lånats upp på kapitalmarknaderna för att finansiera driftsutgifter. Det innebär att unionen inte får låna upp medel på kapitalmarknaderna för att finansiera åtgärder i form av bidrag.  
Artiklarna 6–8 i beslutet innehåller bestämmelser om krismekanism:  
Extraordinär upplåning för att hantera konsekvenserna av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana under perioden 2028–2034 (artikel 6) 
I händelse av en allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana som påverkar unionen eller dess medlemsstater får rådet, genom en förordning som antas i enlighet med förfarandet i artikel 311.4 i FEUF, aktivera extraordinär upplåning i det enda syftet att hantera konsekvenserna av en sådan situation. 
Inom den övre gräns för de belopp som avses i artikel 7 får rådsförordningen tillåta upplåning för utlåning till medlemsstaterna, förutsatt att respektive låneavtal träder i kraft mellan den 1 januari 2028 och den 31 december 2034. 
Det förfarande som fastställs i punkt 1 ska inte aktiveras om unionsprogrammen redan hanterar konsekvenserna av situationen på ett adekvat sätt. 
Högsta belopp för extraordinär upplåning för att hantera konsekvenserna av allvarliga kriser, svårigheter eller hot om sådana under perioden 2028–2034 (artikel 7) 
Kommissionen ska ges befogenhet att på unionens vägnar låna upp medel på kapitalmarknaderna, förutsatt att de villkor som avses i artikel 6 är uppfyllda och inom de gränser som anges i punkt 2 i denna artikel. Upplåningstransaktionerna ska genomföras i enlighet med artikel 224 i förordning (EU, Euratom) 2024/2509 och i euro. 
Summan av utestående kapitalbelopp som kommissionen bemyndigas att låna upp på kapitalmarknaderna för sådan finansiering ska begränsas till det belopp som, med tanke på den prognostiserade fleråriga utvecklingen när det gäller ansvarsförbindelser till följd av kommissionens upplåning på unionens vägnar, är förenligt med det tak som anges i artikel 8. 
Extraordinär och tillfällig höjning av taken för egna medel (artikel 8) 
De tak som anges i artikel 4.1 och 4.2 ska tillfälligt höjas med 0,25 procentenheter vardera i det enda syftet att täcka unionens samtliga skulder till följd av upplåningen enligt artikel 7 till dess att inga av dessa skulder kvarstår. 
Höjningen av taken för egna medel får inte användas för att täcka unionens övriga skulder. 
Artiklarna 9 och 10 motsvarar artiklarna 7 och 8 i det nuvarande beslutet. Inkomsterna från egna medel är universella och ett eventuellt överskott under ett budgetår ska överföras till närmast följande budgetår.  
Artikel 11 i beslutet innefattar bestämmelser om uppbörd av egna medel samt tillgängliggörande av dem för kommissionen. Jämfört med det gällande beslutet är ändringen att artikeln inte enbart innefattar bestämmelser om uppbörd av traditionella egna medel utan även bestämmelser om uppbörd av egna medel baserade på bidrag från företagen samt tillgängliggörande av dem.  
Med tanke på genomförandeåtgärder har artikel 12 försetts med regler om egna medel som baseras på bidrag från företagen. När det gäller CORE får rådet anta genomförandeåtgärder i enlighet med förfarandet i artikel 311 fjärde stycket i FEUF angående regler om företagens skyldigheter, regler för medlemsstaternas insamling av bidrag och regler för valutaomräkning av tröskelvärden. 
Slutbestämmelserna och övergångsbestämmelserna (artikel 13) föreskriver bland annat att punkterna om återhämtningsinstrumentet i det gällande beslutet ska fortsätta att tillämpas. 
Beslutet träder i kraft den 1 januari 2028 och, när det gäller CORE, från ingången av kalenderåret efter det år då beslutet har trätt i kraft. 
2.3 
					  Interinstitutionellt avtal om samarbete i budgetfrågor
Syftet är att ersätta det tidigare interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 genom kommissionens förslag till ett nytt interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning. Syftet med avtalet är att stärka det interinstitutionella avtalet i budgetfrågor och att göra det årliga budgetförfarandet bättre fungerande.   
Enligt kommissionens förslag integrerades de principer om övergripande klimatmål, om bromsning av förlusten av biologisk mångfald och om jämställdhet mellan könen som ursprungligen hade fastställts i det interinstitutionella avtalet i EU:s budgetförordning, som hade omarbetats 2024. Därför ska de inte längre införas i det nya förslaget till ett interinstitutionellt avtal.  
Bestämmelserna om budgetramen 2021–2027, återhämtningsinstrumentet och nya egna medel ska strykas i det interinstitutionella avtalet. Vissa frågor i det gällande interinstitutionella avtalet ska införas i förordningen om fastställande av en utgiftsspårnings- och prestationsram för budgeten samt andra övergripande regler för unionens program och verksamheter (COM (2025) 545 final).  
Förslaget till ett nytt interinstitutionellt avtal utgörs av tre delar, som i sin tur är indelade i stycken, och av en bilaga.  
Ingressen i avtalet ska hänvisa till artikel 295 i FEUF och beskriva hur bindande avtalet är, hur förenligt det är i förhållande till andra rättsakter om den fleråriga budgetramen och budgetförfarandet samt avtalets uppbyggnad. Dessutom ska ingressen fastställa den dag då avtalet träder i kraft (som ska vara samma dag som den fleråriga budgetramen träder i kraft).  
DEL 1 Interinstitutionellt samarbete kring den fleråriga budgetramen  
Bestämmelserna under hela förfarandet för antagandet av den fleråriga budgetramen motsvarar bestämmelserna i det gällande avtalet (punkt 7).   
Styckena 8 och 9 i avtalet innefattar bestämmelser om förfaranden för att införa följande särskilda instrument som fastställs i budgetramförordningen: flexibilitetsmekanismen och marginalen för oförutsedda utgifter.  
DEL II Förbättring av det interinstitutionella samarbetet i budgetfrågor  
Styckena 10 och 11 i avtalet innefattar bestämmelser om införande av finansiella bestämmelser i unionens rättsakter och preliminära budgetplaner.  
Enligt det gällande avtalet förpliktar institutionerna sig att inte avvika från det finansieringsbelopp som har fastställts i den rättsakt som har angetts i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet med mer än 15 procent under det berörda programmets löptid. Enligt kommissionens förslag får avvikelsen från finansieringsbeloppet inte vara mer än 20 procent under det berörda programmets eller instrumentets löptid. Denna punkt är i förväg inte tillämplig på de anslag som fördelas till medlemsstaterna i enlighet med förordningen om nationella och regionala partnerskapsfonden (punkt 10).  
Punkt 11 i avtalet innehåller detaljerad information om de uppgifter som ska lämnas i finansieringsplanen. Uppgifterna ska innehålla en adekvat specifikation av fleråriga program, rättsakter genom vilka arbetsuppgifter inrättas eller överförs till decentraliserade byråer och årliga åtgärder. Den preliminära finansieringsplanen ska även innehålla transparenta uppgifter om icke-fördelade reserver och flexibilitet i fleråriga program. 
De långvariga arrangemangen för interinstitutionellt samarbete och det förfarande som rör finansiering av nya byråer eller en ny lagstiftning som ändrar befintliga byråers arbetsuppgifter förblir oförändrade (punkterna 12–14).  
Punkterna 15 och 16 i avtalet innehåller bestämmelser om budgetkontroll av nya förslag som grundar sig på artikel 122 i EUF-fördraget och som kan medföra betydande konsekvenser för unionens budget. Förfarandet har avtalats i form av en gemensam förklaring i samband med den nuvarande budgetramen.
 Gemensam förklaring från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetkontroll av nya förslag som grundar sig på artikel 122 i EUF-fördraget och som kan medföra betydande konsekvenser för unionens budget 2020/C 444 I/05 (EUT C 444I, 22.12.2020, s. 5). 
DEL III Interinstitutionellt samarbete under det årliga budgetförfarandet  
Avtalet ska innehålla allmänna bestämmelser om interinstitutionellt samarbete för att underlätta det årliga budgetförfarandet. Närmare bestämmelser om interinstitutionellt samarbete under budgetförfarandet ska ingå i bilagan till det interinstitutionella avtalet (punkt 17).  
I dag innehåller bilagan till det gällande interinstitutionella avtalet bestämmelser om genomförande av budgeten, betalningar och utestående åtaganden (reste à liquider). Enligt kommissionens förslag ska de införas i själva avtalet och samtidigt görs vissa justeringar av bestämmelserna (punkt 18).  
Bestämmelserna om utgifter med avseende på fiskeavtal ska i stora drag motsvara bestämmelserna i det gällande interinstitutionella avtalet.  Kommissionen föreslår ett förtydligande av de belopp som i budgeten ska föras upp antingen i momentet för driftsanslag eller i reserven (punkterna 20–21). 
Avtalsbestämmelserna om finansiering av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) motsvarar i stora drag bestämmelserna i det gällande avtalet (punkterna 22–24). Bestämmelserna ska dock ändras så att den höga representanten ska informera Europaparlamentet genom att anordna minst tre gemensamma samrådsmöten per år. Enligt det gällande interinstitutionella avtalet ska minst fem samrådsmöten anordnas per år.  
Bilaga – Interinstitutionellt samarbete under budgetförfarandet  
Bestämmelserna i bilagan motsvarar i stora drag det nuvarande interinstitutionella avtalet. Ändringar ska dock göras i punkterna 2 och 5, som preciserar att  
– institutionerna ska diskutera prioriteringar i budgetfinansieringen för det kommande budgetåret med beaktande av unionens politiska prioriteringar som institutionerna har specificerat. Syftet med diskussionerna är att lämna uppgifter för budgetförfarandet och utreda på vilket sätt prioriteringarna på bästa sätt kan beaktas i nästa budget.  
– unionens verkliga finansieringsbehov ska anges i kommissionens budgetförslag i enlighet med unionens politiska prioriteringar.