1
Förslagets bakgrund och syfte
Den 25 april 2018 gav kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala hjälpmedel och processer inom bolagsrätten (COM (2018) 239 final).
Det övergripande målet för lagstiftningsförslaget är att se till att EU:s inre marknad fungerar smidigt under bolagens hela livscykel, då man uträttar ärenden med myndigheterna för att registrera filialer och anmäla uppgifter till register.
Målet med förslaget är dels att förenhetliga medlemsstaternas förfaranden, men också att möjliggöra gränsöverskridande elektroniska förfaranden i de fall då anmälaren befinner sig i en annan medlemsstat än den där det ifrågavarande registret finns. Med andra ord ska det som regel vara möjligt att göra etableringsanmälan av bolag och filialer som är registrerade i en viss medlemsstat eller övrig registeranmälan digitalt från en annan medlemsstat utan att anmälaren eller dess företrädare behöver infinna sig fysiskt hos myndigheten.
Förslaget verkställer även principen om ”bara en gång”. Då ett bolag som är registrerat i en medlemsstat gör en registeranmälan, till exempel angående ändring av firmanamn, tillfaller det ifrågavarande register att skicka informationen vidare till ett annat register i den medlemsstat där bolaget har en filial; bolaget behöver därmed inte skicka samma information på nytt. Likaså förmedlar registret informationen elektroniskt till den nationella officiella tidningen, vilket innebär att bolagets företrädare inte behöver förmedla samma dokument till den officiella tidningen.
Förslaget innehåller också ett krav på att utöka den registerinformation som är avgiftsfri och allmänt tillgänglig, i syfte att stöda den inre marknadens öppenhet och skapa mer förtroende för den. Detta gäller till exempel den behöriga företrädarens identitet.
Förslaget tillhör en serie initiativ av kommissionen med målet att förbättra den gemensamma marknadens funktion och främja digitaliseringen i EU (KOM(2015) 550 final: Att förbättra den inre marknaden: bättre möjligheter för individer och företag) och kommissionens mål att skapa en kapitalmarknadsunion (KOM(2015) 468 final).
Direktivförslaget kompletterar EU:s bolagsrättsliga regelverk, som är kodifierat med direktiv (EU) 2017/1132. Förslaget är förenligt med och bygger på de nuvarande digitala elementen i EU:s bolagsrätt, i synnerhet systemet för sammankoppling av företagsregister (BRIS) som baserar sig på de rättsliga förpliktelserna enligt direktiv 2012/17/EU och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/884.
2
Förslagets huvudsakliga innehåll
Genom förslaget ändras Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 beträffande vissa delområden inom bolagsrätten. I det följande beskrivs det centrala innehållet i de föreslagna bestämmelserna.
I direktivets artikel 1 beskrivs ändringar i direktiv (EU) 2017/1132.
Förslagets artikel 13 fastställer direktivets tillämpningsområde, som begränsar sig till de bolagsformer som står förtecknade i bilagorna.
Artikel 13 a innehåller definitioner för ’metod för elektronisk identifiering’, ’system för elektronisk identifiering’, ’modell’ för stiftelseurkund för bolag och ’unik europeisk identifieringskod för bolag och filialer (EUID-kod)’.
Artikel 13 b innehåller bestämmelser om identifieringsmetoder som är nödvändiga för bolagens elektroniska registrering och elektroniska anmälningar. Identifieringen av de personer som ansvarar för utförandet av dessa förfaranden är mycket viktig för bolagsregistrens tillförlitlighet och för att kunna förebygga identitetsstöld. Med artikeln säkrar man å ena sidan medborgarnas rätt till elektronisk identifiering genom metoder som tagits i bruk i en annan medlemsstat och som är obligatorisk enligt e-IDAS-förordningen och å andra sidan möjliggör man samtidigt för medlemsstater att tillåta även andra identifieringsmetoder. Som en skyddsåtgärd mot bedrägeri ger bestämmelserna medlemsstaterna möjlighet att förutsätta ifrågavarande personers fysiska närvaro hos den behöriga myndigheten, men endast då det finns grundad anledning till misstanke.
Artikel 13 c innehåller ett krav på medlemsstaterna att se till att avgifterna för elektronisk registrering och anmälning är öppna och att de tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. De avgifter som registren uppbär får inte vara högre än de administrativa kostnaderna för produktionen av tjänsten.
Artikel 13 d förtydligar att då slutförandet av elektroniska förfaranden förutsätter avgifter, kan dessa betalas över gränser med hjälp av gemensamma system.
Målet med artikel 13 e är att säkerställa att personer som vill grunda bolag och filialer och utöva gränsöverskridande affärsverksamhet lätt har åtkomst till all väsentlig information om registrering av bolag och filialer och hur anmälningar till register bör genomföras. Artikeln förpliktar medlemsstater att på webben tillgängliggöra heltäckande och relevant information om bolagsrättsliga förfaranden, förpliktelser och formaliteter. Medlemsstaterna ska se till att sådan information finns tillgänglig på åtminstone ett av unionens officiella språk, som så många gränsöverskridande användare som möjligt förstår.
Enligt artikel 13 f ska medlemsstaterna erbjuda elektronisk registrering av bolag. Det viktigaste är att registreringen i sin helhet kan slutföras utan att det finns behov för den sökande eller dennes företrädare att personligen infinna sig hos den behöriga myndigheten eller annan instans. Då det gäller offentliga aktiebolag kan medlemsstater göra ett undantag, eftersom dessa är komplicerade att grunda och registrera. Enligt bestämmelserna ska medlemsstaterna fastställa detaljerade regler för elektronisk registrering. Man framför flera obligatoriska och valfria egenskaper som dessa regler ska omfatta. Den allmängiltiga maximala tiden för att slutföra en elektronisk registrering av bolag fastslås till fem arbetsdagar.
Artikel 13 g förpliktar medlemsstaterna att på webben tillgängliggöra modeller för stiftelseurkunder, som kan användas vid elektronisk registrering av bolag som faller inom tillämpningsområdet för bilaga II A. Man får även tillgängliggöra modeller för bolag som åsyftas i bilaga II A men som inte faller inom dess tillämpningsområde. Den nationella lagstiftningen föreskriver modellernas innehåll och autentisering. Artikeln förpliktar även medlemsstaterna att se till att modellerna finns tillgängliga på åtminstone ett av unionens officiella språk, som så många gränsöverskridande användare som möjligt förstår.
Artikel 13 h upprättar en rättslig grund med stöd av vilken en medlemsstat kan begära information om företagsledare som ålagts med näringsförbud i andra medlemsstater. Varje medlemsstat kan med stöd av bestämmelserna inhämta upplysningar från andra medlemsstater om huruvida personen som ska registreras har ålagts med näringsförbud i en annan medlemsstat på grundval av den där gällande lagstiftningen. Bestämmelserna förpliktar andra medlemsstater att lämna sådana uppgifter på begäran. En medlemsstat får förbjuda att en person som i en annan medlemsstat ålagts med näringsförbud utnämns till ledare för ett bolag eller en filial.
Artikel 13 i förpliktar medlemsstaterna att säkerställa elektroniska lösningar för registeranmälningar under hela bolagets livscykel på samma sätt som vid bolagets elektroniska registrering.
Förslagets artiklar 16 och 16 a ersätter nuvarande artikel 16 i direktiv (EU) 2017/1132. Artikel 16 i det ursprungliga förslaget har delats för att förenkla texten. Dessutom stryks definitionen för ’i elektronisk form’, eftersom de nya reglerna för elektroniska förfaringssätt gör den onödig.
Uppgifter och dokument offentliggörs genom att införa dem i handelsregistret och göra dem allmänt tillgängliga där. Detta innebär att tredje parter kan nyttja informationen i registret och att det inte finns behov för ytterligare åtgärder, i synnerhet för att publicera samma information i en nationell officiell tidning. Medlemsstaterna kan dock fortfarande publicera företagsinformation i en nationell officiell tidning, men då bör registret (och inte bolaget) förmedla uppgifterna till den nationella officiella tidningen. Målet med den nya bestämmelsen är att stöda principen om ”bara en gång”, enligt vilken bolag inte bör nödgas skicka samma information två gånger till olika myndigheter.
Denna artikel förpliktar även medlemsstaterna att säkerställa att alla uppgifter och dokument som lämnats in till den behöriga myndigheten i samband med registrering av bolag eller filial eller vid övrig registeranmälan, lagras i registret i en form som är maskinläsbar och möjliggör sökningar, eller som strukturerade data. Medlemsstaterna ska säkerställa att detta krav uppfylls fullständigt inom fem år. Lagring av företagsuppgifter som strukturerade data underlättar sökningar och utbyte av uppgifter med andra system.
Artikel 16 a innehåller ändringar som berör tredje parters åtkomst till företagsinformation. Genom ändringen verkställer man medlemsstaternas skyldighet att garantera den sökandes tillgång till elektroniska registerutdrag som är verifierade med betrodda tjänster.
Direktivets artikel 18 (EU) 2017/1132 ändras så att medlemsstaterna får möjlighet att genom systemet för sammankoppling av register tillgängliggöra elektroniska kopior på annat än uppgifter och dokument som berör de bolagsformer som finns uppräknade i det kodifierade direktivets bilaga II.
Artikel 19 i det sist nämnda direktivet ersätts. De nya bestämmelserna utökar informationen som medlemsstaterna ska göra tillgänglig utan avgift. Den utökade katalogen innehåller nu bland annat företagets tidigare namn (om sådana finns), företagets webbplats (om en sådan finns), rättsliga ställning och syfte (om det finns tillgängligt i registret enligt den nationella lagstiftningen). Målet med artikeln är att öka mängden tillgänglig avgiftsfri företagsinformation. Detta ökar den inre marknadens öppenhet och förtroendet för den.
Artikel 22 i det nämnda direktivet ändras för att möjliggöra utvecklingen av en sammankoppling av register och ett tillhörande europeiskt centralsystem. För detta ändamål stadgas i artikel 22.4 att förutom medlemsstaterna kan även kommissionen eller unionens andra institutioner, organ, byråer och verk inrätta valfria kontaktpunkter för att kunna sköta sina uppgifter eller uppfylla kraven i EU:s lagstiftning.
Direktivets artikel 24 ändras genom att anpassa den rättsliga grunden för genomförandebestämmelserna som berör sammankopplingen av handelsregister till de ändringar som nu föreslås. Under direktivet godkänner kommissionen även genomförandebestämmelser för tekniska specifikationer gällande vissa former av informationsutbyte.
Med artikel 28 a i förslaget tas elektronisk registrering av filialer i bruk på samma sätt som för bolag.
Artikel 28 b möjliggör elektroniska anmälningar för filialer på samma sätt som för bolag.
Artikel 28 c förpliktar varje medlemsstat att underrätta andra medlemsstater – genom systemet för sammankoppling av handelsregister – om avslutandet av en filial, som är registrerad i en annan medlemsstat än bolaget.
Artikel 30 a innehåller ett krav på att den medlemsstat där bolaget är registrerat, meddelar den medlemsstat där filialen är registrerad om ändringar i viss företagsinformation som gjorts genom systemet för sammankoppling av register, till exempel ändringar i företagets namn eller registrerade adress. Målet med denna bestämmelse är att verkställa principen för ”bara en gång” i gränsöverskridande situationer.
I förslaget ingår dessutom vissa nödvändiga tekniska anpassningar till direktiv (EU) 2017/1132.
Artikel 43 i direktivet stryks. Denna artikel i det kodifierade direktivet (som bygger på artikel 17 i direktiv 89/666/EG) gäller kontaktkommittén som upprättades genom artikel 52 i rådets direktiv 78/660/EG (det s.k. fjärde bolagsdirektivet; bokslutsdirektivet). Bokslutsdirektivet har ersatts med ett nytt direktiv 2013/34/EU27, det finns ingen rättslig grund för denna kommitté och därför existerar den inte längre.
Artikel 161 är ändrad och innehåller en uppdaterad hänvisning till de dataskyddsbestämmelser som tillämpas, d.v.s. förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän dataskyddsförordning), med vilken direktiv 95/46/EG upphävs.
Artikel 162 a är ändrad och gäller befogenheter att anta delegerade akter om uppdaterandet av medlemsstaternas bolagsformskataloger (bilagor I, II och II A). Kommissionen godkänner ändringar i dessa bilagor genom delegerade akter, då den mottar sådan information från medlemsstaterna.
Artikel 2 innehåller bestämmelser för införlivandet av direktivet i medlemsstaternas nationella lagstiftning.
I artikel 3 beskrivs rapporteringen efter att direktivets tillämpning påbörjats och översynen av direktivet.