2.1  Kommissionens förslag

Förslaget till budgetförordning är mycket omfattande och innehåller mer än 260 artiklar. Nedan redogörs områdesvis och mer i detalj för innehållet i kommissionens mest centrala ändringsförslag.  

Förenkling för mottagare av EU-medel; förenklade regler för användning av bidrag, enhetsbelopp och kostnadsberäkningar (artiklarna 128, 150, 175, 180, 184, 185, 188, 189 och 277) 

Kommissionen föreslår att man underlättar tillämpningen av förenklade bidragsformer inom alla EU-finansierade program, så länge det passar för den aktuella typen av åtgärd och de underliggande utgifterna. Detta skulle bland annat minska den administrativa bördan. Kommissionen föreslår också att expertbedömningar används för att påskynda tillämpningen av förenklade bidragsformer. För att göra det lättare att godkänna användningen av enhetsbelopp, enhetskostnader och schablonsatser föreslås ett förfarande genom vilket befogenheten att fatta beslut om godkännande av förenklade bidragsformer delegeras till den behöriga utanordnaren (artikel 175). 

Innehållet i bidragsansökningar förenklas enligt kommissionens förslag så att den sökande inte behöver lägga fram uppgifter om sin ekonomiska och operativa förmåga i de fall där dessa uppgifter inte kontrolleras. Vidare anpassas skyldigheten att lägga fram en revisionsrapport till gällande redovisningslagstiftning på EU-nivå och nationell nivå (artikel 189). 

Regeln att bidrag inte får kumuleras ska enligt kommissionens förslag inte längre tillämpas på bidrag till fysiska personer i form av bland annat stipendier eller på direktstöd till de fysiska personer som är mest behövande, exempelvis arbetslösa och flyktingar, eftersom dessa stöd normalt är relativt små (artikel 185).  

Kommissionen föreslår att principen om icke-vinst avskaffas eftersom dess betydelse har minskat. Vidare stöds i princip inkomstgenererande projekt inom ramen för finansieringsinstrumenten.  

Erkännande av frivilligarbete som en stödberättigande kostnad underlättar för små organisationer att delta i genomförandet av EU:s politik i en situation där resurserna är knappa (artiklarna 175, 180 och 184). 

Vidare föreslår kommissionen att fastställandet av värdet på bidrag in natura förenklas (artikel 184), att villkoren för att bevilja bidrag utan föregående ansökningsomgång förenklas och harmoniseras (artikel 188), att förvaringen av styrkande handlingar förenklas (artikel 128), att bidragsberättigande bedöms enligt kvalitativa kriterier (artiklarna 150 och 180) samt att användningen av bidragsbeslut fasas ut (artikel 277).  

En övergång från ett system med många kontrollsteg till ökad ömsesidig tillit till revision, bedömningar och godkännanden samt harmonisering av rapporteringskraven (artiklarna 122, 123, 126 och 149)  

Syftet med dessa ändringar är enligt kommissionens förslag att man så långt det är möjligt ska kunna förlita sig på en enda revision eller bedömning eller ett enda godkännande, förutsatt att de uppfyller villkoren i EU:s system. För att undvika många kontrollsteg ska kommissionen arbeta för erkännande av internationellt vedertagna standarder eller internationell bästa praxis på detta område. Kommissionen ska också uppmuntra givare att enas kring gemensamma rapporteringskrav genom ömsesidig tillit till varandras förhandsutvärderingar och kontroller av mottagare på vissa villkor (artikel 122). Vidare stöds ömsesidig tillit till revisioner som genomförts i enlighet med internationellt vedertagna standarder, också detta för att undvika att samma personer eller enheter granskas flera gånger för samma verksamhet (artikel 123). Dessutom ska kommissionens och andra givares rapporteringskrav harmoniseras och ramöverenskommelserna om ekonomiskt partnerskap effektiviseras (artikel 126). Kommissionen föreslår också att den på vissa villkor ges rätt att förlita sig på de system och förfaranden som används av EU:s partner vid indirekt genomförande samt att införa korrigerande åtgärder i fall där regler eller förfaranden bedöms vara otillräckliga för att skydda EU:s ekonomiska intressen (artikel 149).  

En enda uppsättning regler för kombinerade åtgärder och för kombinationer av åtgärder eller instrument (artiklarna 128 och 208) 

Kommissionen föreslår att kommissionens partner i budgetgenomförandet i vissa fall bör kunna lyda under endast en uppsättning regler i stället för under två. Avsikten är att förenkla processen för EU:s partner vid indirekt genomförande (artikel 208). Dokumentation i anslutning till bidrag och finansieringsinstrument måste bevaras i fem år (tre år för belopp upp till 60 000 euro) (artikel 128).  

Effektivare användning av finansieringsinstrument (artiklarna 36, 149, 201—206 och 208, avdelning X kapitel 2 avsnitt 2 och 3)  

I denna del föreslår kommissionen följande: 

- Alla återflöden som genereras av ett finansieringsinstrument bör användas på nytt för samma instrument. Alternativt kan de överföras till ett annat finansieringsinstrument (artikel 202.2).  

- Kommissionen bör ha möjlighet att föra direkta förhandlingar, förutom med sina viktigaste partner i genomförandet, även med ett större antal enheter som utgör potentiella samarbetspartner (artikel 149).  

- EU-reglerna ska tillämpas i enlighet med proportionalitetesprincipen när EU deltar i ett finansieringsinstrument som minoritetsägare (artikel 208.4).  

- Offentliggörandet av uppgifter om enskilda slutmottagare (slutmottagare av EU-stöd på mindre än 500 000 euro) ska ersättas av statistiska uppgifter aggregerade i enlighet med de relevanta kriterier som föreslås i punkten (artikel 36.5).  

Förslaget innehåller även två nya avsnitt om andra instrument som medför finansiell risk. Dessa är budgetgarantier och ekonomiskt stöd till medlemsstater eller tredjeländer (avdelning X kapitel 2 avsnitt 2 och 3). Förslaget innehåller bestämmelser om budgetgarantier och deras genomförande samt bestämmelser om förvaltningen av ekonomiskt stöd. 

Det har även införts bestämmelser för att godkänna, förvalta och kontrollera ansvarsförbindelser som inte är täckta av avsättningar (artiklarna 203—206). 

Enligt de gemensamma bestämmelserna om finansieringsinstrument, budgetgarantier och ekonomiskt stöd (artikel 201) får unionen inrätta finansieringsinstrument eller tillhandahålla budgetgarantier eller ekonomiskt stöd med grund i den allmänna budgeten genom en grundläggande akt. Medlemsstaterna får bidra till unionens finansieringsinstrument, budgetgarantier och ekonomiska stöd. Även andra tredje parter kan bidra, om detta är tillåtet enligt den grundläggande akten. 

En mer flexibel förvaltning av EU:s budget (artiklarna 12, 20, 24, 28, 30, 48, 49, 109, 125, 186, 203, 205 och 227) 

Enligt kommissionen gör förslagen i denna del budgetförvaltningen mer flexibel, så att EU bättre kan anpassa sig till oförutsedda utmaningar och nya uppgifter. 

Kommissionen föreslår följande:  

- EU:s förvaltningsfonder ska i fortsättningen kunna inrättas för katastrofinsatser, insatser efter katastrofsituationer och tematiska insatser även inom unionen och inte bara i tredjeländer (artikel 227). 

- Den negativa reserven ökas från 200 miljoner euro till 400 miljoner euro (artikel 48). 

- Flexibiliteten ökas i fråga om unionens yttre åtgärder genom att outnyttjade medel från instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II), det europeiska grannskapsinstrumentet (ENI) och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) får överföras till år n+1, dock högst 10 % av de ursprungliga anslagen för varje instrument (artikel 12). 

- Flexibiliteten ökas vid nöd- och krissituationer och vid humanitärt bistånd i form av bidrag och vissa administrativa bestämmelser förenklas, bland annat genom att den behöriga utanordnaren får rätt att besluta om retroaktivt stödberättigande innan ansökan lämnats in (artikel 186). 

- Unionens delegationer ska kunna använda förskottskonton för betalning av begränsade belopp enligt gällande budgetrutiner (artikel 109). 

- Flexibiliteten ökas i fråga om överföringar som kommissionen får besluta om på egen hand genom att deras tillämpningsområde utvidgas. Detta innebär att det även blir möjligt att överföra driftsutgifter mellan olika avdelningar som täcks av samma grundläggande akt, inklusive kapitlen för administrativt stöd, samt att göra överföringar från budgetrubrikerna för administrativt stöd till motsvarande driftsposter (artikel 28). 

- Det blir lättare att utnyttja Europeiska unionens solidaritetsfond och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (artiklarna 28 och 30). 

- Det klargörs att belopp som motsvarar åtagandebemyndiganden för reserven för katastrofbistånd och för Europeiska unionens solidaritetsfond automatiskt ska överföras till påföljande budgetår (artikel 12). 

- Samtidigt avskaffas skyldigheten att först utnyttja alla anslag som beviljats för det innevarande budgetåret innan överförda anslag får användas. 

- I fall där det inte identifieras några behov inom det område som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål ursprungligen är reserverade för ska beloppen i fråga också kunna användas för andra ändamål (artikel 30.3). 

- Institutioner och organ ska ha rätt att godkänna sponsring från företag, om syftet är specifika evenemang eller aktiviteter. Detta gäller inte mottagningar och andra enbart sociala evenemang (artikel 24). 

- När det gäller förfarandet för att godkänna försäljning av byggnader och mark ska budgetmyndigheten, från fall till fall, få medge att behållningen av sådan försäljning ska betraktas som en inkomst avsatt för särskilda ändamål (artikel 20.3 g). 

- En särskild krisreserv på EU-nivå ska inrättas genom att anslag för vilka åtagandena dragits tillbaka återanvänds (artikel 49).  

- Medel ska kunna överföras till instrument som inrättats enligt budgetförordningen eller sektorsspecifika förordningar (artikel 125). 

- Från och med nästa fleråriga budgetram ska även andra finansiella transaktioner än finansieringsinstrument tillåtas ge upphov till ansvarsförbindelser för unionen som bärs av unionens budget och som överstiger de finansiella tillgångar som avsatts för att täcka unionens ekonomiska ansvar (artikel 203). Det införs också en gemensam avsättningsfond för medel som avsatts för finansiella transaktioner (artikel 205). 

Fokus på resultat och bättre samordnad rapportering (artiklarna 121, 175, 176 och 177, avdelning IX) 

I denna del föreslår kommissionen ett antal bestämmelser som syftar till att öka fokus på resultat vid genomförandet av budgeten, inrätta en tydlig resultatram, öka transparensen och rationalisera rapporteringen. 

Kommissionen föreslår följande:  

Betalningar ska nu kunna grundas på villkor som uppfyllts, på resultat eller prestationer oavsett budgetgenomförandemetod (medel kan t.ex. betalas ut för varje vidarebosatt flykting när det gäller medel från asyl-, migrations- och integrationsfonden, eller för etableringsstöd till unga jordbrukare, artikel 121). Enligt kommissionen ska finansieringen av projekt i sådana fall inte längre utgöra en ersättning för de kostnader som mottagaren av EU-medel har ådragit sig, utan finansieringen är direkt avhängig av resultaten på fältet. Det som gäller är alltså att vissa villkor – som fastställts i förväg i den grundläggande rättsakten eller genom kommissionens beslut – ska vara uppfyllda, och/eller att resultat uppnåtts enligt mätning i efterhand med resultatindikatorer. Detta skulle enligt kommissionen innebära en betydande minskning av den administrativa bördan och kostnaderna för kontroller i och med att kontrollerna begränsas till en bedömning av huruvida villkoren uppfyllts eller den överenskomna resultatnivån uppnåtts samt vilken administrativ börda åtgärden har medfört.  

- I framtiden kan ett enda enhetsbelopp täcka samtliga stödberättigade kostnader för en åtgärd. Kontrollerna och tillsynen kommer då att kunna inriktas enbart på resultat (artikel 176).  

- Förenklade bidragsformer prioriteras där produktion och resultat är en förutsättning för utbetalning. Stöd på grundval av resursanvändning bör bara övervägas om en resultatbaserad metod inte är möjlig eller lämplig (artikel 175).  

- Mottagaren behöver inte rapportera om sina faktiska kostnader. Om villkoren för utbetalning inte uppfyllts eller om de prestationer som man enats om utförts bristfälligt, ofullständigt eller för sent, får kommissionen reducera bidragsbeloppet i proportion till bristerna och kräva tillbaka medel som använts fel (artikel 177). 

Dessutom har den avdelning som reglerar priser förkortats och förenklats i kommissionens förslag (avdelning IX). 

Som ett stöd för ökat fokus på resultat föreslår kommissionen en tydlig resultatram (artiklarna 31, 32 39, 150 och 259)  

Enligt kommissionens förslag innebär detta följande:  

- Prestationer, målformulering, indikatorer och resultat bör sättas i relation till principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet vid utnyttjandet av anslag (artikel 31). 

- Det bör fastställas prestationsbaserade avgiftsbelopp för att ersätta organisationer för förvaltningen av EU-medel (artikel 150). 

- Programförklaringar bör fungera som huvudsaklig referens för prestationer som är kopplade till ett visst program (artikel 39). 

- Den sammanfattande rapporten och den rapport som följer av artikel 318 i EUF-fördraget slås samman till en enda årlig rapport om resultatet av budgeten – den årliga förvaltnings- och resultatrapporten för EU:s budget (med verkan från budgetåret 2015, artikel 239). 

- Budgetförordningens termer inom området utvärderingar anpassas till bestämmelserna i 2016 års interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning, och det skapas en närmare koppling mellan förhandsutvärderingar enligt budgetförordningen och förfarandet med konsekvensbedömningar (artikel 32). 

Förenkling av rapporteringen (artiklarna 39, 239—245 och 247) 

När det gäller en förenkling av rapporteringen föreslår kommissionen att rapporteringsskyldigheterna koncentreras till två skeden: all rapportering om finansieringsinstrument på EU-nivå ska samlas i ett enda dokument som läggs fram tillsammans med budgetförslaget (artikel 39). Inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet ska integrerad finansiell rapportering och redovisningsrapportering läggas fram. Rapporter om budgetförvaltningen och annan finansiell rapportering ska regleras i ett särskilt kapitel (artiklarna 239—245). Den årliga förvaltnings- och resultatrapporten för EU:s budget som tillämpas från och med budgetåret 2015 ska utgöra en central beståndsdel i paketet för integrerad rapportering (artikel 239). I kommissionens förslag klargörs dessutom att revisionsrätten vid sin externa granskning ska ta hänsyn till programmens fleråriga karaktär (artikel 247). 

Förenkling och rationalisering av EU-förvaltningen (artiklarna 64, 65, 68, 90 och 108) 

Förslaget innehåller en rad förenklingar som enligt kommissionen ska hjälpa EU-institutionerna att arbeta mer effektivt, genom att vissa administrativa anslag utnyttjas gemensamt för att uppnå skalfördelar. 

Kommissionen föreslår följande:  

- Förordningen innehåller en särskild rättslig grund för servicenivåavtal mellan avdelningar inom EU:s institutioner, organ och byråer. Vidare utvidgas möjligheten att ingå servicenivåavtal till att gälla samtliga institutioner, vilket gör det lättare att förvalta de administrativa anslagen. I framtiden kommer man också att kunna delegera förvaltningen av administrativa anslag till kontor som inrättas av kommissionen. 

- Skillnaden mellan de europeiska byråernas obligatoriska och icke-obligatoriska uppgifter klargörs (artiklarna 64 och 65). Obligatoriska uppgifter ska täckas av anslagen i budgetavsnittet för respektive byrå. Icke-obligatoriska uppgifter, det vill säga uppgifter som en byrå frivilligt åtar sig efter förfrågan av en institution eller ett organ, ska finansieras via den institutionens eller det organets budget.  

- Förordningen ger utrymme för fleråriga finansieringsbeslut, samtidigt som antalet obligatoriska element i finansieringsbesluten reduceras (artikel 108). Kommissionen föreslår också att ett finansieringsbeslut även ska vara giltigt som årligt eller flerårigt arbetsprogram. Detta skulle påskynda budgetgenomförandet från och med det andra året av programmet.  

- Bestämmelserna om genomförandeorgan förtydligas genom att det nu anges att dessa organ ska ta emot ett årligt bidrag, att deras direktörer ska fungera som delegerade utanordnare när det gäller förvaltningen av driftsanslag och att delegeringen av ett operativt program till ett genomförandeorgan får omfatta pilotprojekt och förberedande åtgärder samt förvaltning av administrativa utgifter, i syfte att uppnå synergieffekter och stordriftsfördelar (artikel 68). 

Vidare föreslår kommissionen en sammanslagning av den panel som avses i artikel 139 och instansen för finansiella oriktigheter (artikel 90). 

Övriga ändringar (artiklarna 20, 54, 94, 96, 106 och 107) 

Inkomsttransaktioner; kommissionen föreslår följande: 

- Bestämmelsen om negativa justeringar av egna medel för redovisningsändamål ändras. Kommissionen anser att detta bör ske för tydlighetens skull (artikel 94).  

- För att återspegla senaste rättspraxis från Europeiska unionens domstol införs en ny bestämmelse om en tidsfrist inom vilken en debetnota ska skickas till gäldenären (artikel 96.2).  

- Genom den nya artikel 107 regleras den räntesats som ska tillämpas för kompensationsränta när belopp måste återbetalas till följd av en dom från Europeiska unionens domstol eller en uppgörelse i godo.  

- Bestämmelsen om böter och andra påföljder eller sanktioner ändras, för att klargöra att preliminärt betalda belopp ska återbetalas till den berörda tredje parten, med hänsyn till avkastningen, och att böter som ålagts av andra institutioner än kommissionen (t.ex. i linje med förordning (EU) nr 1173/2011) också omfattas av budgetförordningen (för närvarande omfattas bara böter som ålagts av kommissionen; artikel 106).  

- Formuleringen om inkomster avsatta för särskilda ändamål ändras för att bidrag till sådana åtgärder som flyktingfaciliteten för Turkiet ska kunna beaktas (artikel 20.2).  

- Kommissionen, medlemsstaterna eller andra enheter som genomför unionens budget får konsultera allmänheten när det gäller genomförandet av unionens budget (artikel 54.3).