3.1  Tillämpningsområde

Kraven på djurens välbefinnande ska tillämpas på uppfödare av hundar och katter, på djuraffärer och på sådana djurhem som överlåter hundar och katter till nya hem. Bestämmelserna om djurs spårbarhet ska tillämpas på alla hundar och katter som bjuds ut till försäljning eller till överlåtelse på annat sätt på den inre marknaden.  

I förslaget avses med uppfödare en aktör som håller minst fyra tikar för avel och som producerar minst tre kullar under ett kalenderår. I definitionen av djuraffär och djurhem utesluts på motsvarande sätt de allra minsta aktörerna.  

Förordningen ska inte tillämpas på hundar och katter som hålls som försöksdjur.  

3.2  Krav på hållande och avel av hundar och katter

I förslaget till förordning ingår omfattande minimikrav på hållande och skötsel av hundar och katter. Förslaget syftar till att säkerställa att djuren har tillgång till lämplig näring, en trygg och bekväm inhysning, god hälsa, arttypiskt beteende och ett positivt känslotillstånd utan onödig smärta, rädsla och ångest. Förslaget innehåller detaljerade krav på bland annat utfodring och vattning, miljöförhållanden, anläggningens yta, omsorg om djurens hälsa, möjliggörande av arttypiskt beteende samt socialisering av djuren. Att kontinuerligt hålla djur i små burar ska vara förbjudet, liksom att hålla hundar inomhus. Endast veterinärer ska få avliva hundar och katter. Kraven på inhysningsförhållandena ska börja tillämpas fem år efter att förordningen trätt i kraft. Att kontinuerligt hålla hundar kopplade förbjuds om förordningen träder i kraft. Att utföra smärtsamma åtgärder, såsom att utföra öron- och svanskupering, ta bort naglar och tår och skära av stämbanden, ska vara tillåtet endast av veterinärmedicinska skäl.  

Dessutom ingår i förslaget krav särskilt på aveln av hundar och begränsningar av verksamheten i så kallade valpfabriker. Det föreslås en lägsta ålder för användning av tikar för avel, och genom bestämmelserna vill man också förhindra att tikar får valpar för ofta. Tikar som inte längre används för avel får inte överges eller avlivas. Dessa bestämmelser ska börja tillämpas fem år efter det att förordningen trätt i kraft. Det föreslås minimiåldersgränser för överlåtelse av valpar. I förslaget ingår också begränsningar av inavel. Målen för aveln av hundar och katter bör förebygga men för välbefinnandet. Kommissionen ska få anta närmare bestämmelser om avelsmålen genom en delegerad förordning.  

3.3  Andra krav som gäller uppfödare, djuraffärer och djurhem

Uppfödare, djuraffärer och djurhem ska anmäla sin verksamhet till den behöriga myndigheten. Detta krävs redan nu med stöd av EU:s gällande djurhälsolag. Ett nytt krav som föreslås är att avel ska förutsätta inspektion av inhysningsplatserna och godkännande av myndigheten innan verksamheten inleds. Den behöriga myndigheten ska offentliggöra en förteckning över godkända uppfödare.  

Uppfödare, djuraffärer och djurhem ska se till att en veterinär besöker anläggningarna årligen för rådgivning. Avsikten är att veterinären ska ge aktören råd för att säkerställa djurens välbefinnande. Aktörerna ska också se till att djuren sköts av ett tillräckligt antal kompetenta personer. Medlemsstaterna ska säkerställa att lämplig utbildning finns tillgänglig för djurhållare. Kommissionen kan genom en genomförandeakt utfärda närmare bestämmelser om djurhållarnas kompetens.  

Leverantören av ett sällskapsdjur ska ge den som anskaffar djuret tillräckliga uppgifter för att denne ska kunna sörja för djurets välbefinnande på ett ansvarsfullt sätt.  

3.4  Hundars och katters spårbarhet

Hundar och katter som bjuds ut till överlåtelse på den inre marknaden ska identifieringsmärkas med ett mikrochipp och registreras i ett nationellt register inom tre år efter den dag då förordningen träder i kraft. Kravet tillämpas dock inte om en privatperson tillfälligt bjuder ut djur till överlåtelse på annat sätt än via onlinetjänster. Kravet på identifieringsmärkning och registrering gäller också vuxna djur som hålls hos uppfödare, i djuraffärer och i djurhem. Identifieringsmärkningen och registreringen får göras endast av en veterinär eller en person som står under en veterinärs tillsyn.  

Enligt förslaget ska medlemsstaterna upprätta ett nationellt register över hundar och katter inom tre år efter den dag då förordningen träder i kraft. Fem år efter den dag då förordningen träder i kraft ska medlemsstaternas register vara driftskompatibla med varandra så att identifieringsmärkta hundar och katter kan spåras i hela unionen. Kommissionen ska anta en genomförandeakt om innehållet i det nationella registret över katter och hundar och om de funktioner som förordningen kräver, till exempel om registrens driftskompatibilitet med de nationella registren i de övriga medlemsstaterna. 

Tre år efter den dag då förordningen träder i kraft är den som överlåter ett djur skyldig att bevisa att djuret har identifieringsmärkts och registrerats innan det överlåts. Den som anskaffar ett djur ska också kunna kontrollera att det djur som bjuds ut till överlåtelse är registrerat. För att möjliggöra detta åtar sig kommissionen att upprätta ett elektroniskt system som gör det möjligt att kontrollera att ett djur är infört i ett register i en medlemsstat. Fem år efter den dag då förordningen träder i kraft ska också onlineplattformarna för annonsering ge möjlighet att på sin webbplats kontrollera att det djur som bjuds ut till överlåtelse är registrerat.  

3.5  Djur som importeras från tredjeland

Från tredjeländer ska endast katter och hundar som hållits under förhållanden som motsvarar kraven i förordningen få införas på unionens inre marknad. Denna bestämmelse ska börja tillämpas fem år efter den dag då förordningen träder i kraft. Efterlevnaden av bestämmelsen ska säkerställas genom upprättande av en förteckning över godkända tredjeländers uppfödare, djuraffärer och djurhem som uppfyller förordningens krav på hållande av djur. För att bekräfta djurens ursprung ska ett separat intyg krävas i samband med införseln.  

3.6  Medlemsstaternas rapporteringsskyldighet och striktare nationella krav

Enligt förslaget ska medlemsstaterna samla in, analysera och offentliggöra uppgifter om antalet hundar och katter som identifieringsmärkts och antalet uppfödare som godkänts per år inom deras territorier. Uppgifterna ska rapporteras till kommissionen vart tredje år i det format som anges i genomförandeakten. Dessutom ska medlemsstaterna förse kommissionen med nödvändig information om välbefinnadet hos djur som släpps ut på marknaden för en rapport som kommissionen ska offentliggöra vart femte år.  

Om medlemsstaterna har striktare krav på djurens välbefinnande när förordningen träder i kraft, får de behålla dessa. Efter att förordningen trätt i kraft kan medlemsstaterna utfärda bestämmelser för främjande av djurens välbefinnande som är striktare än förordningen när det gäller inhysningsförhållanden, berikande åtgärder, stympning och avel. Medlemsstaterna får dock inte inom sina territorier begränsa utsläppandet på marknaden av djur som hållits i andra medlemsstater i enlighet med förordningen.  

3.7  Befogenhet som delegeras till kommissionen

Förslaget innehåller flera befogenheter med stöd av vilka kommissionen kan anta delegerade förordningar och genomförandeakter. Kommissionen kan genom en delegerad förordning utfärda närmare bestämmelser om avelsmålen för hundar och katter samt om de frågor som ska behandlas i samband med ett rådgivande veterinärbesök. Dessutom kan kommissionen genom en delegerad förordning uppdatera de i förordningens bilagor nämnda kraven på hållande och skötsel av djur, medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter och kraven på mikrochippen.  

Kommissionen kan anta genomförandeakter om djurskötarnas utbildning och kompetens, om innehållet i det nationella registret över katter och hundar och om registrets funktioner, om kommissionens elektroniska system för att förbättra spårbarheten, om hur medlemsstaternas rapporteringsskyldighet ska vara utformad och om förfarandet för att fastställa att djur som importeras från tredjeländer hålls på ett sätt som motsvarar kraven i förordningen.  

3.8  Ikraftträdande och övergångsperioder

Förordningen innehåller flera övergångsperioder som anges ovan under varje rubrik. I övrigt ska förordningens bestämmelser börja tillämpas två år efter att förordningen trätt i kraft.  

4.1  Rättslig grund

Förslagets rättsliga grund är artiklarna 43.2 (den gemensamma jordbrukspolitiken) och 114 (den inre marknaden) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom förslaget rör avel, hållande och handel med levande djur som omfattas av bilaga I till fördraget och eftersom dess mål är att säkerställa en väl fungerande inre marknad för vilken det saknas gemensamma krav för djurs välbefinnande. Förslaget syftar till att undvika snedvridningar och hinder för handeln med hundar och katter på grund av olika nationella regler om djurs välbefinnande, samtidigt som en hög nivå för djurs välbefinnande och en hög konsumentskyddsnivå säkerställs. 

Förslaget behandlas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillsammans med Europaparlamentet. Rådet fattar beslutet i frågan med kvalificerad majoritet. 

Statsrådet anser att förslagets rättsliga grund är ändamålsenlig. 

4.2  Subsidiaritetsprincipen

Syftet med förslaget är att reglera handeln med hundar och katter på den inre marknaden, inklusive importen från tredjeländer, för att säkerställa en rationell utveckling av sektorn samt undvika handelshinder och bekämpa olaglig handel med katter och hundar samtidigt som en hög nivå för djurs välbefinnande säkerställs. Enligt kommissionen kan dessa mål inte uppnås genom åtgärder från medlemsstaternas sida, utan måste hanteras av unionen. Åtgärder endast från medlemsstaternas sida skulle riskera att orsaka ytterligare fragmentering av den inre marknaden. Sådana skillnader i nivån för djurs välbefinnande kommer sannolikt att kvarstå och öka som svar på medborgarnas krav, vilket leder till en uppdelning av den inre marknaden för katter och hundar. Till exempel är förbudet mot smärtsamma metoder, såsom öron- och svanskupering, i vissa medlemsstater men inte i andra till nackdel för handeln över gränserna och kan leda till att det lönar sig för uppfödaren att flytta sin verksamhet till en medlemsstat där inget sådant förbud gäller.  

Spårbarhet för hundar och katter är avgörande för att bekämpa olaglig handel med dessa djur. Det är för närvarande svårt att säkerställa spårbarhet för hundar och katter som levereras på unionsmarknaden. Eftersom handel med hundar och katter kan ske över gränserna inom unionen och befintliga nationella databaser inte är driftskompatibla, kan initiativ som tas på nationell nivå av enskilda medlemsstater inte åtgärda de befintliga bristerna och åtgärder på unionsnivå är nödvändiga. För att spårbarhetsbestämmelserna ska vara effektiva bör de tillämpas på alla katter och hundar som levereras i unionen. 

Statsrådet anser att förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.  

4.3  Proportionalitetsprincipen

Enligt kommissionen är de föreslagna bestämmelserna nödvändiga för att skydda den inre marknadens funktion och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål. 

För att säkerställa proportionaliteten föreslås att bestämmelserna om hållande och avel av djur inte gäller mycket små aktörer. Uppfödare med färre än ett visst antal kullar per år omfattas inte av reglerna om hur hundar och katter ska avlas och hållas och behöver endast identifieringsmärka och registrera hundarna eller katterna innan de släpps ut på marknaden i unionen. Samma tillvägagångssätt tillämpas för djurhem och djuraffärer som håller ett litet antal hundar eller katter. För att säkerställa proportionaliteten i bestämmelserna behöver djurhem inte uppfylla de detaljerade kraven för hållande av djur, eftersom djurhem i allmänhet inte drivs i vinstsyfte. 

För att förordningens mål ska uppnås, och särskilt för att olaglig handel ska kunna bekämpas, är det nödvändigt att fysiska och juridiska personer som erbjuder hundar och katter i unionen säkerställer att djuren är märkta med mikrochipp och registrerade. Enligt kommissionen är kravet proportionerligt med tanke på att det har liten inverkan på fysiska personer som levererar hundar eller katter på unionsmarknaden. Förslaget innebär inte någon motsvarande skyldighet för fysiska personer som levererar hundar eller katter på unionsmarknaden på annat sätt än via onlinetjänster. 

Förslaget gör det möjligt för medlemsstaterna att upprätthålla eller anta striktare nationella regler om inhysningsförhållanden, stympning, berikning, urval av avelsdjur och avelsprogram så länge de inte förbjuder eller hindrar utsläppande på marknaden inom deras territorium av hundar och katter som hålls i en annan medlemsstat på grund av att de berörda hundarna och katterna inte har hållits i enlighet med dessa striktare nationella regler. 

Statsrådet anser att kommissionens förslag är förenligt med proportionalitetsprincipen.  

5.1  Konsekvenser för förvaltningen

Enligt kommissionens bedömning av förslagets konsekvenser kommer myndigheterna att få en del nya administrativa uppgifter på grund av det föreslagna godkännandet av uppfödare. Denna administrativa börda består också i att se till att djurhållarna har tillgång till lämplig och av myndigheten godkänd utbildning (artikel 18). Även de föreslagna rapporteringsskyldigheterna ökar den administrativa bördan en aning. I artikel 20 föreslås skyldighet att rapportera antalet uppfödare som godkänts per år och antalet hundar och katter som identifieringsmärkts per år. Enligt artikel 26 ska medlemsstaterna också tillhandahålla kommissionen den information som krävs för att utarbeta den övervakningsrapport som ska offentliggöras vart femte år.  

I Finland är identifieringsmärkning och registrering av hundar redan obligatorisk, och det finns ett nationellt hundregister. Ett beslut har fattats om att upprätta ett kattregister, men upprättandet har blivit fördröjt. Förslaget kräver att ett kattregister upprättas och att hund- och kattregistren ändras så att det blir möjligt att utbyta information med registren i de övriga medlemsstaterna. Detta medför en administrativ börda och kostnader. Å andra sidan förbättras djurens spårbarhet då det krävs identifieringsmärkning och registrering av hundar och katter i ett nationellt register samt möjlighet till utbyte av uppgifter mellan de nationella registren. Detta underlättar myndigheternas arbete med att spåra ursprunget för djur som bjuds ut till försäljning eller till överlåtelse på annat sätt samt med att övervaka aveln och anläggningarna. Bättre spårbarhet förhindrar olaglig verksamhet både i handeln med djur och i avelsverksamheten. Ur förvaltningens perspektiv är inte bara aspekter som gäller djurens välbefinnande betydelsefulla utan även det att riskerna för djursjukdomar minskar, om den olagliga verksamheten kan minskas.  

5.2  Ekonomiska konsekvenser

Det har inte ännu gjorts någon detaljerad bedömning av vilka resursbehov förslaget medför för den nationella budgeten. Kostnader kommer att uppstå bland annat för upprättandet av kattregistret. Kostnaderna för de ändringar som förslaget kräver täcks inom ramen för anslagen och antalet årsverken i planerna för de offentliga finanserna och statsbudgetarna. Vid behov fastställs nationellt riktlinjer för eventuella tilläggsresurser på normalt sätt i de beslutsprocesser som gäller planerna för de offentliga finanserna och statsbudgeten. 

5.3  Konsekvenser för aktörerna

Enligt kommissionens bedömning kommer kraven på hållande av hundar och katter knappast att medföra några merkostnader för uppfödare som agerar ansvarsfullt, eftersom dessa redan nu håller sina djur under förhållanden som motsvarar eller är bättre än förslaget. Genom tillräckliga övergångsperioder säkerställs att uppfödarna har tid att anpassa sig till de nya kraven. Att identifieringsmärka och registrera hundar är redan nu obligatoriska i de flesta medlemsstaterna, vilket innebär att kravet i dessa stater inte medför några merkostnader. För katter är identifieringsmärkning och registrering obligatoriskt i sju medlemsstater.  

Förslagets konsekvenser för finländska aktörer kan bedömas endast på en allmän nivå. Det finns till exempel inga uppgifter om hur många uppfödare det finns i Finland som har en sådan verksamhet som förordningen skulle börja tillämpas på. Det kan antas att största delen av de cirka 200 djurhemmen i Finland kommer att omfattas av förordningens tillämpningsområde. Det är förbjudet att sälja hundar och katter i djuraffärer i Finland.  

Det föreslagna godkännandet av uppfödare och den inspektion som krävs av myndigheten medför vissa kostnader och en administrativ börda för de uppfödare som omfattas av förordningens tillämpningsområde. Å andra sidan kan myndighetens godkännande skilja ansvarsfulla uppfödare från sådana uppfödare som inte iakttar lagstiftningen eller god praxis i sin verksamhet. Också de föreslagna rådgivande veterinärbesöken medför kostnader för aktörerna. Man skulle kunna minska kostnaderna genom att utföra de regelbundna besöken till exempel i samband med valpbesiktningen. Syftet med rådgivningsbesöken är att förhindra problem med djurens välbefinnande, vilket kan anses medföra tydliga fördelar även för aktörerna. I Finland får även en annan behörig person än en veterinär avliva en katt eller hund genom att skjuta djuret i huvudet. Att avliva små valpar med ett hårt slag mot huvudet är också tillåtet. Det föreslagna kravet på att en hund eller en katt får avlivas endast av en veterinär medför merkostnader för åtminstone en del av aktörerna. Kravet kan också leda till att djurens välbefinnande försämras, om avlivningen av ett sjukt djur fördröjs eller om det inte alls avlivas.  

I Finland är det obligatoriskt att identifieringsmärka och registrera endast hundar. Enligt förslaget ska det vara obligatoriskt även för katter. Endast en veterinär eller en person som står under dennes tillsyn ska få märka katter och hundar med mikrochipp och registrera dem. I Finland får mikrochipp implanteras av såväl veterinärer som andra behöriga personer som har behörig kompetens för åtgärden. Registreringen av hundar görs av innehavarna själva. Det föreslagna förfarandet ökar djurhållarnas kostnader för implanteringen av mikrochippen och för registreringen. Dessutom binder det en del av veterinärernas resurser, vilket leder till minskade resurser för vården av djur.  

Enligt förslaget ska de onlineplattformar som publicerar annonser om överlåtelse av djur göra det möjligt att i det nationella registret kontrollera registreringen av djur som bjud ut till överlåtelse på sin webbplats. Liknande arrangemang finns redan i vissa medlemsstater och kravet förväntas inte medföra orimliga kostnader.  

Förslaget om att harmonisera kraven på djurhållning, avel och spårbarhet förbättrar de ansvariga uppfödarnas verksamhetsmöjligheter på den inre marknaden i förhållande till uppfödare som i sin verksamhet inte iakttar förfaranden som främjar djurens välbefinnande. Att för djur som avlats i tredjeländer och som införs på den inre marknaden ställa krav som är likvärdiga med kraven i förordningen säkerställer att de striktare bestämmelserna om uppfödning av djur inte leder till att produktionen flyttas till tredjeländer.  

5.4  Konsekvenser för lagstiftningen

Eftersom det är fråga om en förordning är den som sådan tillämplig lagstiftning. Förslaget medför dock ändringar i den nationella lagstiftningen. Förslaget kräver ändringar i lagen om djurvälfärd (693/2023). Det blir antagligen nödvändigt att upphäva förbudet mot införsel enligt 39 § i lagen. Enligt denna paragraf får inte valpar och kattungar som är yngre än sex månader föras in i landet, om syftet är att sälja eller annars överlåta dem. Förslaget kräver också andra mer tekniska ändringar på lag- och förordningsnivå. Närmare bestämmelser om kraven på hållande, skötsel, uppfödning och avel av hundar och katter finns i de statsrådsförordningar som utfärdas med stöd av lagen om djurvälfärd och som är under revidering. Bestämmelser om identifieringsmärkning och registrering av katter, om upprättande av ett kattregister och om hund- och kattregistrets egenskaper kan utfärdas genom förordningar av jord- och skogsbruksministeriet med stöd av lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021).