Allmänt
(1) Regeringen föreslår att lagen om utkomststöd (1412/1997), lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023) och lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) ändras. Propositionen grundar sig på det som i regeringsprogrammet för regeringen Orpo sägs om en totalreform av utkomststödet.
(2) Syftet med propositionen är att stärka individens förmåga att klara sig på egen hand, minska det långvariga beroendet av utkomststöd och förtydliga utkomststödets roll som ett stöd som beviljas i sista hand och kräver prövning. Den som söker utkomststöd ska i första hand sträva efter att trygga sin utkomst med andra medel, såsom förvärvsarbete eller förmåner som är primära i förhållande till utkomststödet. Målet är att arbetslösa personer som är arbetsföra och i arbetsför ålder alltid ska anmäla sig som arbetslösa sökande av heltidsarbete hos arbetskraftsmyndigheten och att deras rätt till utkomstskydd för arbetslösa ska utredas av Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa. Då en arbetslös person anmäler sig som sökande av heltidsarbete hos arbetskraftsmyndigheten säkerställs det att personen samtidigt omfattas av tjänster som främjar sysselsättningen.
(3) Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ställer sig bakom propositionens mål och betonar särskilt målet att hänvisa människor till tjänster och primära förmåner som motsvarar deras servicebehov. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet går in på ärendet i fråga om sitt eget ansvarsområde.
Ökningen av antalet arbetssökande
(4) I propositionen bedöms det att de föreslagna ändringarna ökar antalet arbetslösa arbetssökande med i genomsnitt cirka 16 000 personer per månad, och på årsnivå beräknas antalet nya arbetssökande uppgå till cirka 44 000 personer. I propositionen har detta beräknats öka arbetskraftsmyndigheternas arbetsbörda i motsvarande grad som den arbetsinsats som krävs för att genomföra kundserviceprocessen för nya arbetssökande, vilket beräknas medföra en kostnad på sammanlagt cirka sju miljoner euro för arbetskraftsmyndigheterna.
(5) Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det framkommit, i enlighet med vad som också framgår av regeringens proposition, att de som genom reformen övergår till att bli kunder hos arbetskraftsmyndigheterna till stor del saknar inkomster eller arbetar deltid. De ska också enligt gällande lagstiftning hänvisas till arbetskraftsmyndigheten som kunder och Folkpensionsanstalten har redan i nuläget i uppgift att hänvisa dem till rätt förmån. En liten del av denna persongrupp är föräldrar som sköter barn under skolåldern hemma utan att få en primär förmån och heltidsstuderande som inte får studieförmån. I och med propositionen tidigareläggs övergången till att bli kund hos arbetskraftsmyndigheten för dem som sköter sitt barn hemma utan förmån.
(6) Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att propositionen inte medför någon egentlig ny kundgrupp för arbetskraftsmyndigheterna, utan ökningen av antalet arbetssökande förklaras till stor del av att personer mer effektivt än tidigare hänvisas till primära tjänster och till att ansöka om primära förmåner. Utskottet anser dock att det är motiverat att följa vilka konsekvenser den föreslagna ändringen har för antalet kunder hos arbetskraftsmyndigheterna.
Arbetskraftsservice, påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa och sänkning av grunddelen
(7) Ett centralt förslag i propositionen är att den som ansöker om utkomststöd åläggs en starkare skyldighet att ansöka om primära förmåner. För en arbetslös och arbetsför person är dessa förmåner typiskt arbetslöshetsförmån och allmänt bostadsbidrag.
(8) En förutsättning för att få arbetslöshetsförmån är enligt propositionen att den som ansöker om utkomststöd anmäler sig som arbetslös arbetssökande hos arbetskraftsmyndigheten. Skyldigheten att anmäla sig som arbetslös arbetssökande gäller sökande av heltidsarbete. Det innebär att den arbetslöse är skyldig att söka heltidsarbete för att inte riskera att grunddelen sänks, också i situationer där en arbetsför person inte arbetar heltid, där företagsverksamheten inte är lönsam eller där det inte är möjligt att få studiestöd för studier.
(9) Om den sökande inte följer uppmaningen inom utsatt tid, beaktar Folkpensionsanstalten i beräkningen av rätten till utkomststöd för de följande månaderna en grunddel som är sänkt med 50 procent, tills den sökande har ansökt om de primära förmånerna. Dessutom leder avbrott i utbetalningen av arbetslöshetsförmån på grund av sanktioner enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring i regel till att grunddelen i utkomststödet sänks med 20 eller 40 procent för högst sex månader. I alla situationer där grunddelen sänks får sänkningen dock endast göras om den inte äventyrar den utkomst som är nödvändig för ett människovärdigt liv och om sänkningen inte heller annars kan anses oskälig.
(10) Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att arbetslöshetsförmån är en förmån som kräver motprestationer och som är avsedd för arbetslösa och arbetsföra personer. Den som får förmånen måste stå till arbetsmarknadens förfogande. Syftet med påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa är att genomföra denna utgångspunkt, och syftet med de föreslagna bestämmelserna om sänkning av utkomststödets grunddel är att påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa inte ska ersättas fullt ut genom utkomststödet. Det föreslås i regeringens proposition RP 108/2025 rd, som är under behandling i riksdagen, att påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa ändras.
(11) Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betonar att sänkning av grunddelen förutsätter en individuell prövning, där den utkomst som är nödvändig för ett människovärdigt liv måste tryggas. Utskottet understryker också vikten av rådgivning och vägledning till kunderna, så att oavsiktliga försummelser av skyldigheter kan undvikas.
Välfärdsområdenas roll i sysselsättningsarbetet
(12) Enligt propositionen finns det ingen information om hur många av mottagarna av utkomststöd som har hälsoproblem som påverkar arbetsförmågan, men enligt forskningsdata är hälsoproblem vanliga bland dem som får utkomststöd. I propositionen konstateras att det framför allt är personer med redan existerande hälsoproblem som har tytt sig till utkomststödet.
(13) Propositionen utgår från att Folkpensionsanstalten vid handläggningen av det grundläggande utkomststödet inte avgör vilken betydelse den behandlande läkarens utlåtande har med tanke på personens faktiska arbetsförmåga, utan att den frågan bedöms i beslutsprocesserna för de förmåner vid arbetsoförmåga som hör till de primära förmånerna. Om en person inte har rätt till förmåner vid arbetsoförmåga, är hans eller hennes primära förmån i det finländska systemet för social trygghet en arbetslöshetsförmån som förutsätter att han eller hon anmäler sig som arbetssökande som söker heltidsarbete. Till arbetskraftsmyndighetens skyldigheter hör att beakta personens arbetsförmåga i serviceprocessen och utreda arbets- och funktionsförmåga, eftersom denna påverkar förutsättningarna för jobbsökning och sysselsättning, och vid behov hänvisa den arbetssökande till undersökningar och bedömningar av arbetsförmågan samt till andra sakkunnigbedömningar.
(14) Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det framkommit att de föreslagna lagändringarna kommer att leda till att fler med betydande brister i arbets- och funktionsförmågan anmäler sig som arbetssökande. Dessa personer har i första hand behov av social- och hälsovårdstjänster, som tillhandahålls av välfärdsområdena och Helsingfors stad.
(15) Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning det återkommande uttryckts oro över att arbetslösa personer inte får tillgång till de social- och hälsovårdstjänster de behöver. Utskottet har i sitt utlåtande om statens budgetproposition fäst uppmärksamhet vid att de faktiska hindren för sysselsättning för många långtidsarbetslösa är sådana som bör skötas inom social- och hälsovårdstjänsterna. Det kan till exempel röra sig om problem som gäller livshantering, användning av berusningsmedel eller psykisk ohälsa. Dessa kan i allmänhet inte lösas inom sysselsättningstjänsterna utan hör till social- och hälsovårdstjänsterna, som välfärdsområdena ansvarar för. Utskottet betonar betydelsen av samarbete mellan olika aktörer. För att främja sysselsättningen behövs starka sektorsövergripande tjänster. Utskottet anser det vara viktigt att man för att trygga kundernas tillgång till tjänster utreder möjligheten att införa incitament till välfärdsområdena för att främja sysselsättningen (AjUU 8/2025 rd, s. 5).
(16) Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att de ändringar i lagstiftningen som föreslås i propositionen understryker behovet av att granska incitamenten för välfärdsområdena. En situation där kommunerna ansvarar för finansieringen av förmånerna och främjandet av sysselsättningen, men kunderna inte får social- och hälsovårdstjänster av välfärdsområdena enligt sitt primära servicebehov, är inte hållbar.