Bakgrund och avgränsning

I statsrådets redogörelse för den inre säkerheten (SRR 6/2025 rd) beskrivs omvärlden för den inre säkerheten och förändringarna i den samt fastställs de viktigaste prioriteringarna och målen för politiken för den inre säkerheten. Redogörelsen bildar tillsammans med den utrikes- och säkerhetspolitiska och den försvarspolitiska redogörelsen en helhet av tre säkerhetsredogörelser. 

Myndigheterna för den inre säkerheten står för den första insatsen vid många hot, från vardagsolyckor till allvarliga säkerhetshot och undantagsförhållanden, och deras roll, ansvar och befogenheter är centrala även när det gäller att avvärja hot som inte är militära. Till följd av den ökade hybridpåverkan är det allt viktigare att myndigheterna har förmåga och förutsättningar att agera i alla typer av situationer, även sådana som är svåra att förutse. Hela samhället måste även förbereda sig på hot om krig och möjligheten till en väpnad konflikt. Beredskapen måste också beakta lärdomarna av Rysslands anfallskrig. 

Finansutskottet behandlar i sitt utlåtande vilka ekonomiska konsekvenser redogörelsens riktlinjer har för staten. Utskottet fokuserar därför på resurserna för polisen, Gränsbevakningsväsendet, räddningsväsendet, Nödcentralsverket, Migrationsverket och rättsvården under innevarande regeringsperiod och över valperioderna. Redogörelsen lyfter dessutom på goda grunder fram att också många andra delområden av samhället (såsom utbildning, näringsliv och organisationerna) har en viktig roll när det gäller att främja välfärden och därigenom stärka den inre säkerheten. 

Redogörelsens riktlinjer för anslag och de offentliga finanserna

Enligt redogörelsen ska verksamhetsförutsättningarna för de myndigheter som är centrala för den inre säkerheten, de myndigheter inom justitieförvaltningen som hör till kedjan för straffrättsvården och domstolsväsendet säkerställas, och finansieringsgrunden för dem tryggas med beaktande av läget för den offentliga ekonomin. Förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön, de identifierade riskerna och kapacitetskraven förutsätter en betydande förstärkning av resurserna. Redogörelsen tar inte närmare ställning till de kommande anslagsbehoven, utan målen ska genomföras inom ramen för de befintliga anslagen. Dessutom konstateras det att beslut om resurserna för den inre säkerheten fattas i planerna för de offentliga finanserna och i budgetprocesserna. 

Utskottet anser det vara viktigt att redogörelsen beaktar det svaga läget i de offentliga finanserna. Budgetpropositionen för 2026 uppvisar ett underskott på 11 miljarder euro (utan intäktsföringen på cirka 2,3 miljarder euro från Statens bostadsfond). Vid utgången av år 2026 beräknas statsskulden uppgå till 194 miljarder euro. 

Som ett led i förbättringen av hållbarheten i de offentliga finanserna har regeringen inlett ett produktivitetsprogram för statsförvaltningen. Till följd av programmet riktas besparingar också till inrikesministeriets och justitieministeriets förvaltningsområden. På grund av kravet att trygga den operativa verksamheten är besparingarna dock måttliga jämfört med andra sektorer än säkerhetssektorn. 

Utskottet instämmer i att riktlinjerna och åtgärderna i redogörelsen kräver tillräckliga resurser. Det finns dock endast ett begränsat utrymme för att öka resurserna. Därför behövs det i enlighet med redogörelsen också ändringar i lagstiftningen och smidigare samarbete mellan myndigheterna för att öka produktiviteten i processerna. Dessutom betonar utskottet att det mest kostnadseffektiva ur statsfinansiell synvinkel är att vidta förebyggande åtgärder och påverka de bakomliggande orsakerna till befintliga hotfaktorer. 

Beredskap och förberedelser under innevarande valperiod och ramperiod

Trots det svaga läget i de offentliga finanserna har det gjorts betydande satsningar på den inre säkerheten i regeringsprogrammet för statsminister Orpo och ramen för valperioden samt i de årliga budgetarna. 

Enligt utredning till utskottet täcker anslagsökningarna för innevarande valperiod en stor del av de åtgärder som föreslås i redogörelsen och som ska svara mot utmaningarna i den säkerhetspolitiska miljön. Situationen för myndighetsaktörerna inom den inre säkerheten beskrivs närmare nedan. 

Polisen

Flera av de åtgärder och riktlinjer som nämns på sidorna 20—24 gäller polisens verksamhet och utvecklandet av den. 

Omkostnaderna för polisväsendet uppgår i budgetpropositionen för 2026 till cirka 1,020 miljarder euro, vilket är cirka 42 miljoner euro mer än i den ordinarie budgeten för 2025. Polisen får anslagsökningar för flera av de åtgärder som anges i redogörelsen, såsom 5,0 miljoner euro mer för bekämpning av ungdoms- och gängbrottslighet, 2,0 miljoner euro för skolpolisverksamhet och 3,5 miljoner euro för förebyggande av grå ekonomi. Dessa ökningar ingår också i rambeslutet för 2027—2029. Dessutom anvisas polisen under ramperioden ett tillägg för att höja kapaciteten hos den beredskapsenhet som nämns i redogörelsen. Tillägget stiger stegvis från cirka 5 miljoner euro till cirka 8 miljoner euro. 

Polisens möjligheter att svara på riktlinjerna i redogörelsen är enligt uppgift relativt goda till dessa delar, även om besparingarna inom statsförvaltningen är utmanande. 

I redogörelsen fastställs också att polisens operativa personal under de två följande regeringsperioderna ska utökas med totalt 10 procent till minst 8 800 årsverken. Omkostnaderna för polisväsendet gör det möjligt att fram till 2027 höja antalet årsverken till 8 000 årsverken, i linje med regeringsprogrammet. Målet är att återstående 800 årsverken ska nås under de följande regeringsperioderna. 

Utskottet anser det vara viktigt att redogörelsen också lyfter fram att narkotikaanvändningen har ökat på lång sikt och att utbudet av droger har blivit bredare samt att det ska säkerställas att tjänster som hjälper ungdomar att frigöra sig från droger finns tillgängliga. Programmet för narkotikabekämpning har dock inte uppdaterats så att det motsvarar den rådande omvärlden. Det krävs också resurser och sektorsövergripande samarbete för att ta itu med det växande problemet. 

Skyddspolisen

Från och med 2025 tilldelas Skyddspolisen ett permanent tilläggsanslag om 10 miljoner euro för att trygga den föregripande strategiska kapaciteten. Enligt utredning kan tillägget trygga Skyddspolisens strategiska kapacitet på det sätt som redogörelsen avser. På lång sikt måste situationen följas upp med kritiska ögon. 

Gränsbevakningsväsendet

Enligt redogörelsen ska Gränsbevakningsväsendets strategiska kapacitet förbättras i den förändrade säkerhetspolitiska miljön. Också den marina kapaciteten ska utvecklas. 

För Gränsbevakningsväsendets omkostnader föreslås i budgetpropositionen för 2026 ett anslag på cirka 330 miljoner euro, alltså 17 miljoner euro mer än i den ordinarie budgeten för 2025. Tilläggsfinansiering anvisas för de objekt som anges i redogörelsen, såsom tryggandet av den strategiska kapaciteten (stiger under ramperioden från cirka 1,3 miljoner euro 2026 till cirka 6,3 miljoner euro 2029), utvecklandet av befogenheterna vid de inre gränserna (2 miljoner euro 2026 och 2027, varefter ökningen sjunker till 1 miljon euro) samt underhållet av stängslet vid östgränsen (permanent höjning med cirka 1 miljon euro från och med 2026). 

För Gränsbevakningsväsendets investeringar föreslås ett anslag på 34 miljoner euro år 2026. Anskaffningen av utsjöbevakningsfartyg och tunga svävare framskrider, liksom också den beredskap för att ersätta gamla sjöräddningshelikoptrar som nämns i redogörelsen (1,7 miljoner euro). Den förnyelse av materiel för bekämpning av olje- och kemikalieskador som anges i redogörelsen kräver däremot tilläggsfinansiering. 

Utifrån inkommen utredning kan Gränsbevakningsväsendet med nuvarande ram trygga den operativa verksamheten på den nivå som den rådande gränssituationen kräver. Förändringarna i gränssituationen och till exempel de extra kostnader som hanteringen av situationen vid östgränsen medför kräver dock tilläggsanslag. 

Utskottet uttrycker sin oro över Gränsbevakningsväsendets långvariga resursunderskott (cirka 13 miljoner euro 2026), som har korrigerats genom årliga tillägg. Anpassningsåtgärderna riktas bland annat till upphandling, utveckling och antalet anställda. Ramen för det totala antalet årsverken (2 960 årsverken) överskrider den fastställda miniminivån på 2 573 årsverken, men är lägre än Gränsbevakningsväsendets syn på det totala antalet anställda som säkerhetsläget kräver (3 100 årsverken). Utskottet uttrycker också sin oro över att anpassningar söks i driftskostnaderna för utsjöbevakningsfartyg. 

Räddningsväsendet

Enligt redogörelsen bör räddningsmyndigheternas kapacitet utvecklas så att den bättre motsvarar förändringarna i omvärlden, med beaktande av beredskapen inför hot mot civilbefolkningen och de arrangemang som detta förutsätter. Även den egna beredskapen bör stärkas. 

År 2025 beviljades tilläggsanslag på 21 miljoner euro för utveckling av befolkningsskyddet samt 6 miljoner euro för utvecklingen av varningsmeddelanden och varningar till allmänheten. Budgetpropositionen för 2026 innehåller inga nya satsningar, men i slutet av ramperioden är avsikten att ytterligare 14 miljoner euro ska anvisas för utveckling av befolkningsskyddet (2028 och 2029). 

Utskottet anser att tilläggen till befolkningsskyddet är ändamålsenliga. Enligt erhållen utredning skulle det dock krävas ett tilläggsanslag om cirka 300 miljoner euro samt ett årligt tillägg om cirka 10—15 miljoner euro för underhållskostnader för att säkerställa beredskapen inom räddningsväsendet och civilskyddet under långvariga undantagsförhållanden. Anslagsbehovet består av den kapacitet och de förmågor som behövs under undantagsförhållanden och i befolkningsskyddsuppgifter, såsom skyddsutrustning, specialutrustning, andra materiella och logistiska förmågor samt kompetens. 

Upprätthållandet av den beredskap som krävs inom räddningsväsendet förutsätter också att tillgången på räddningsmän tryggas. Utskottet välkomnar att antalet räddningsstuderande fortsätter att öka så att målet om 1 000 nya räddningspersoner uppnås år 2032. För detta ändamål har ett tilläggsanslag anvisats till Räddningsinstitutet och Helsingfors räddningsskola, vilket ökar gradvis från 2,5 miljoner euro till 5,5 miljoner euro under åren 2024—2028. Den svenskspråkiga utbildningen är en del av verksamheten vid Helsingfors räddningsverk. 

Utskottet anser att det är nödvändigt att utbildningsunderskottet åtgärdas för att trygga högkvalitativa räddningstjänster i hela landet. Det förutsätter också tillräcklig utbildning för underbefäl och avtalsbrandkårer. Regeringens riktlinje att genomföra utbildningen på två olika orter kan öka utbildningens attraktionskraft, så i det avseendet är lösningen motiverad. Utskottet hänvisar dock till sitt budgetbetänkande (FiUB 25/2024 rd) och betonar att regeringen bör bevaka att finansieringen används effektivt vid de två olika organisationerna och säkerställa en enhetlig utbildning. 

Utskottet anser dessutom att det är viktigt att följa upp hur räddningsväsendets finansiering riktas inom välfärdsområdena, så att utvecklingen av verksamheten är enhetlig både regionalt och nationellt. Likaså bör fördelarna och nackdelarna med ett förstatligande av räddningsväsendet utredas. 

I redogörelsen har man insett avtalsbrandkårernas viktiga roll som aktörer inom första akutmomhändertagande och som producenter av räddningstjänster, vilket accentueras i glesbygden. 

Utskottet uttrycker dock sin oro över att avtalsbrandkårernas personalbrist och verksamhetsförutsättningar utmanar kontinuiteten i verksamheten. Det är viktigt att inrikesministeriet säkerställer att anvisningarna om aktionsberedskap och kraven på konditionstestning inte minskar verksamhetsmöjligheterna, utan uppmuntrar aktörerna att bidra till tryggheten i hela landet. Det är också viktigt att se till att de unga har möjlighet att delta i brandkårsverksamheten. Samtidigt stärks räddningsbranschens attraktionskraft. 

Nödcentralsverket

Enligt redogörelsen tryggas Nödcentralsverkets verksamhetsförutsättningar och antalet nödcentralsoperatörer fastställs till minst 630 årsverken. I budgetpropositionen för 2026 uppskattas nivån vara cirka 620 årsverken år 2025. 

Enligt utredning till utskottet kräver uppnåendet av personalmålet ett tilläggsanslag om cirka 2 miljoner euro för att ordna en extra kurs för nödcentralsoperatörer. För att minska kostnaderna och arbetsbördan är det fortsatt viktigt att hitta sätt att minska antalet onödiga nödsamtal (cirka hälften, 1,5 miljoner samtal leder inte till att myndighet larmas). 

Migrationen

Enligt redogörelsen är målet att förhindra missbruk av invandringssystemet samt att bekämpa säkerhetshot relaterade till invandring. 

Utskottet understryker att Migrationsverket har en viktig roll i att uppnå målet. Verkets beslut har en direkt inverkan på vem som kan komma till eller stanna i Finland. För Migrationsverkets omkostnader föreslås föreslås ett anslag på cirka 88 miljoner euro för 2026. Den största minskningen av anslagen skedde år 2024 (-15,2 miljoner euro). En stor del av de produktivitetsbesparingar som riktats till förvaltningsområdet har belastat Migrationsverket, eftersom dess roll i att stärka den inre säkerheten är administrativ. 

Utskottet anser det nödvändigt att regeringen noggrant följer Migrationsverkets möjligheter att sköta sitt uppdrag, med beaktande av bland annat behovet av arbetskraftsinvandring och eventuella snabba förändringar i antalet sökande. För att begränsa kostnaderna är det viktigt att även påverka de grundläggande orsakerna till säkerhetshot relaterade till invandring och att dämpa migrationen från ursprungsländerna samt att förbättra integrationen i samhället, vilket förebygger utsatthet och minskar attraktionskraften hos en kriminell livsstil. 

Tullen

Redogörelsen innehåller en riktlinje om att Tullens kapacitet ska förbättras i hamnar och vid andra centrala inreseplatser för utrikestrafiken. Huvudansvaret för hamnsäkerheten har tilldelats Tullen, eftersom Tullen är den enda säkerhetsmyndigheten vid de inre gränserna och dess verksamhet är särskilt koncentrerad till hamnar och sjötrafik, då östgränsen är stängd. 

För Tullens omkostnader föreslås ett anslag på cirka 201 miljoner euro för 2026, vilket är cirka 1,0 miljon euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2025. De viktigaste minskningarna hänför sig till besparingar i omkostnaderna och övervakning av sanktioner. Enligt utredning till utskottet är det inte realistiskt att förvänta sig att Tullen med nuvarande basfinansiering skulle kunna genomföra större reformer för att förbättra hamnsäkerheten på kort eller medellång sikt. Enbart den mångfaldigade mängden försändelser inom näthandeln har medfört betydande tilläggsåtgärder för att trygga export- och importtjänsterna. 

Utskottet anser att det är viktigt att Tullens verksamhet samt hamnarnas störningsfria funktion och därmed försörjningsberedskapen tryggas. Utskottet betonar också Tullens centrala roll i det så kallade PTG-samarbetet (polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet). En förutsättning för ett gott samarbete är att alla aktörers resurser är i balans och behandlas jämlikt när beslut fattas om basfinansiering och inriktning av besparingar. 

Rättsvården

Enligt redogörelsen ska också verksamhetsförutsättningarna och finansieringsbasen för de myndigheter inom justitieförvaltningen som hör till kedjan för straffrättsvården samt för domstolsväsendet säkerställas, och finansieringsbasen för dem ska tryggas med beaktande av läget för den offentliga ekonomin. 

Polisens och Migrationsverkets resurser och verksamhetens effektivitet påverkar alltid rättsväsendets aktörer. Den riktlinje i redogörelsen som gäller ökat antal poliser leder direkt till ökad arbetsbörda för åklagare, domstolar, rättshjälpen och Brottspåföljdsmyndigheten. Det har uppskattats att varje euro som polisen använder för brottsbekämpning medför kostnader på i genomsnitt 1,36 euro för justitieministeriets förvaltningsområde. 

För justitieministeriets förvaltningsområde föreslås ett anslag om cirka 1,2 miljarder euro för 2026, vilket är cirka 31 miljoner euro mer än i den ordinarie budgeten för 2025. I statsrådets redogörelse för rättsvården (SRR 13/2022 rd) konstaterades ett finansieringsunderskott för vars korrigering det i ramarna för statsfinanserna har anvisats permanent tilläggsfinansiering (75 miljoner euro). Samtidigt har även besparingar riktats till justitieministeriets förvaltningsområde (sammanlagt cirka 30 miljoner euro för år 2026). 

Enligt utredning till utskottet är rättsvården funktionsduglig år 2026 med det föreslagna anslaget. Budgetpropositionen innehåller också till exempel 1,6 miljoner euro för genomförandet av åtgärdsprogrammet mot ungdoms- och gängbrottslighet samt för förebyggande av radikalisering, vilket förutom redogörelsen även ingår i regeringsprogrammet. 

Utmaningar för anslagens tillräcklighet orsakas dock bland annat av ökningen i antalet fångar. Antalet fångar förväntas öka med cirka 200 under de närmaste åren, även om inga nya lagändringar som ökar fångantalet görs. I slutet av september 2025 var fångantalet 3 559 och beläggningsgraden i fängelserna 109 procent. För att garantera säkerheten i fängelserna bör beläggningsgraden inte överstiga 90 procent, varför sammanlagt 340 nya fängelseplatser och 120—150 tilläggsplatser färdigställs under åren 2025—2027. Det ökade antalet fångar medför även behov av mer personal samt ökade kostnader för grundläggande omsorg och transporter av fångar. 

Utskottet betonar att förändringar i anslagen inom inrikesministeriets och justitieministeriets förvaltningsområden bör granskas som en helhet, så att flaskhalsar inte uppstår. Det är också viktigt att utveckla processen med beaktande av beroendeförhållandena mellan aktörerna i kedjan, vilket kräver en övergripande granskning av produktiviteten och verksamhetssätten. 

Utskottets synpunkter på resursbehov som sträcker sig över valperioderna

Ökning av personalstyrkan

Redogörelsen innehåller som tidigare nämnts en riktlinje om att polisens operativa personal ska uppgå till minst 8 800 årsverken och antalet nödcentralsoperatörer till minst 630 årsverken. 

Utskottet instämmer i finansministeriets uppfattning att årsverksnivåer fungerar som målsättningar, men att en strikt och begränsad fastställning av årsverksantalet i statsbudgeten minskar flexibiliteten i användningen av anslagen. Det kan i vissa situationer leda till suboptimal inriktning av anslagen, eftersom personalresurserna bör vara i balans med övriga resurser (såsom IKT-funktioner, lokaler, utrustning och materiel). 

Utskottet betonar dessutom att en ökning av antalet årsverken förutsätter tillräckliga och tidsmässigt riktiga satsningar på utbildning. Alla säkerhetsaktörer konkurrerar om kompetent arbetskraft med andra arbetsgivare, så det är viktigt att sörja för faktorer som attraherar personal och får dem att vilja stanna kvar, samtidigt som verksamhetens effektivitet utvecklas. 

Indexjusteringar

Enligt redogörelsen bör den faktiska höjningen av kostnadsnivån beaktas genom årliga indexjusteringar av polisens och Gränsbevakningsväsendets omkostnader samt för Gränsbevakningsväsendets investeringar. Enligt utredning till utskottet skulle kostnaden för en förhandsjustering på 2 procent, utan lönekostnader, uppgå till sammanlagt 9,4 miljoner euro år 2026. Med en faktisk kostnadsökning på 5 procent skulle justeringen uppgå till sammanlagt 23,4 miljoner euro. 

Utskottet konstaterar att införandet av en indexjustering skulle öka den ekonomiska stabiliteten. Å andra sidan är det möjligt att inom ramen för budgetförfarandet justera anslagsnivån även utan indexering. Samtidigt kan man bättre beakta nya verksamhetsmodeller och lösningar för lokaler som ökar produktiviteten. Indexjusteringar lämpar sig bäst för materialanskaffningar och hantering av materielens livscykel. Finansministeriet har dessutom framhållit att man inom budgetförfarandet bör sträva efter att minska indexbindningen snarare än att göra den vanligare, särskilt med tanke på det rådande läget i de offentliga finanserna. 

Informationshantering

Enligt redogörelsen bör myndigheterna inom den inre säkerheten utveckla gemensamma, säkra och kompatibla lägesbild- och kommunikationsförbindelser, så att nära samarbete och realtidsbaserad samt informationssäker kommunikation möjliggörs under normala förhållanden, störningar och undantagsförhållanden. 

Utskottet har i flera år (bland annat i FiUB 25/2024 rd) fäst uppmärksamhet vid ökningen av statens IKT-utgifter och betonat vikten av god projektledning för att hantera driftskostnaderna för IKT-systemen under hela livscykeln. Ny teknik är nödvändig och möjliggör kostnadseffektiva arbetssätt. Även tväradministrativt samarbete kan ge betydande synergieffekter. 

Lokaler

Utskottet uttrycker dessutom sin oro över de ökande lokalkostnaderna. Upprätthållandet av inrikesministeriets nuvarande lokalnätverk kräver cirka 187 miljoner euro år 2026 Under innevarande årtionde förväntas kostnaderna nästan fördubblas (237 miljoner euro år 2030). Även inom justitieministeriets förvaltningsområde ökar lokalutgifterna i takt med att antalet fångar stiger. 

De strategiska kapaciteterna kräver sunda lokallösningar som stöd. Lokalfrågorna kräver dock nytänkande för att den offentliga finansieringen ska räcka till för att trygga verksamheten. I mån av möjlighet bör man i högre grad än tidigare beakta exempelvis mobila lokaler, vilket också stöds av lärdomar från Rysslands anfallskrig. 

Avslutningsvis

Att upprätthålla den inre säkerheten är en av statens viktigaste uppgifter. Utskottet instämmer i redogörelsens riktlinje att finansieringsbasen för de centrala myndigheterna inom den inre säkerheten och rättsvården bör tryggas, med beaktande av läget i de offentliga finanserna. Riktlinjerna för finansieringen bör vara långsiktiga, vilket säkerställer en strategisk och kostnadseffektiv planering. Det svaga statsfinansiella läget kräver också kontinuerlig utveckling av verksamhetens produktivitet och beredskap att överge gamla verksamhetsmodeller. Det är dessutom viktigt att fästa uppmärksamhet vid de grundläggande orsakerna till hoten och vid förebyggande verksamhet som är kostnadseffektiv med tanke på statsfinanserna. 

Utskottet lyfter utanför redogörelsen fram behovet av att överväga strategiska partnerskap vid upphandlingar inom den inre säkerheten. På så sätt kan man möjligen öka kostnadseffektiviteten och försörjningsberedskapen hos aktörerna inom den inre säkerheten, på samma sätt som i fråga om den yttre säkerheten. Det bör också allvarligt övervägas att bygga ut de mobiliserade funktionerna, för att undvika både ekonomiska förluster och förlust av människoliv vid allvarliga störningssituationer. 

Vid finansieringen av den inre säkerheten bör man dessutom fullt ut utnyttja nationell och internationell finansiering för forskning, utveckling och innovation samt tillgänglig EU- och Natofinansiering.