Allmänt

(1) De viktigaste målen för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik är att säkra Finlands självständighet och territoriella integritet, förhindra att Finland hamnar i en militär konflikt och att garantera finländarnas säkerhet och välfärd. Som medlem i Nato upprätthåller Finland en trovärdig försvarsförmåga under alla omständigheter och bereder sig på att stödja de övriga Natoländerna. I sitt betänkande om försvarsredogörelsen (FsUB 5/2025 rd) gör försvarsutskottet en heltäckande bedömning av den säkerhetspolitiska miljön och utvecklingen av Finlands försvar. 

(2) Utskottet betonade i sitt betänkande om redogörelsen att den finska försvarsförmågan ska motsvara de krav som omvärlden ställer. Även som Natomedlem utgörs grunden för Finlands försvar av en värnplikt som utvecklas, en omfattande och utbildad reserv och en hög försvarsvilja. I enlighet med totalförsvarsprincipen stöder sig Finlands försvar på ett starkt stöd i samhället. Finland bereder sig på omfattande, långvarig och högintensiv krigföring. Nato erbjuder Finland militärt stöd, inklusive kärnvapenavskräckning. 

(3) I Natos beslutsfattande framhävs samarbetet mellan riksdagen, regeringen och presidenten. Av riksdagens ställning som högsta statsorgan samt som statsorgan som utövar lagstiftningsmakt och statsfinansiell makt följer att riksdagen måste få tillförlitlig och omfattande information till grund för sitt beslutsfattande. Det är en nödvändig förutsättning för de grunder för en demokratisk regeringsform som anges i grundlagen. Försvarsutskottet framhåller att statsrådet bör fästa särskild uppmärksamhet vid att ministerierna på eget initiativ och i rätt tid lämnar utskotten all information som är väsentlig för behandlingen av Natoärendena på det sätt som 47 § i grundlagen förutsätter. När situationerna förändras snabbt bör utrikes-, försvars- och inrikesministrarnas samarbete med försvarsutskottet ökas ytterligare. 

(4) Utskottet noterar att Rysslands mål är att stärka sin stormaktsställning och skapa strategiska intressesfärer, vid behov även med militära medel. Ryssland har gått in i en öppen och långvarig konfrontation med väst. Landet använder aktivt militära medel och hybridpåverkan, såsom sabotage, cyberattacker samt underrättelseverksamhet och påverkanskommunikation, för att påverka andra länders beslutsfattande, enighet och samhälleliga stabilitet och EU- och Natoländernas vilja att hjälpa Ukraina. Ryssland upprätthåller en omfattande konventionell militär kapacitet, fjärrverkande vapen och en stark kärnvapenavskräckning. 

(5) Under kriget i Ukraina har Ryssland visat sig vara berett att använda våld mot civila mål och att ta stora risker trots militära förluster, vilket ökar instabiliteten även i Finlands närområde. Trots stora förluster i Ukraina har Ryssland lyckats upprätthålla och till och med utveckla sin militära kapacitet genom att öka sin försvarsindustrikapacitet och utnyttja stödet från sina partnerländer. Särskilt Kinas stöd är livsviktigt för Ryssland, eftersom det möjliggör ett långvarigt krig. Utskottet betonar behovet av långsiktigt stöd till Ukraina. Alla EU-länder måste delta i det arbetet. I nuläget fördelas bördan ojämnt så att endast vissa länder bär ett stort ansvar. 

Försvarsutgifterna 2026

(6) I budgetpropositionen uppgår anslaget för försvarsministeriets förvaltningsområde 2026 till sammanlagt 6,3 miljarder euro. Det är ungefär 212 miljoner euro mindre än 2025. Enligt erhållen utredning är de viktigaste faktorer som minskar förvaltningsområdets utgifter senareläggningen av den tidsmässiga fördelningen av utgifterna för anskaffningen av försvarsmateriel (94 miljoner euro), minskningen av köpkraftskorrigeringen av anskaffningen av jaktplan (128 miljoner euro) samt ändringarna i projektets årliga andelar till följd av den tidsmässiga fördelningen av utgifterna för F-35-anskaffningen (194 miljoner euro). Dessutom medför minskningen av den förväntade valutakursförlusten i samband med F-35-anskaffningen att anslagsbehovet tekniskt sett minskar. 

(7) Utgifterna inom försvarsministeriets förvaltningsområde beräknas uppgå till 2,5 procent av bruttonationalprodukten 2026. Enligt regeringens rambeslut från våren ska försvarsutgifterna stegvis höjas till 3 procent fram till 2029, det vill säga till cirka 8,5 miljarder euro. Utskottet påpekar att Natoländerna i Haag sommaren 2025 kom överens om att målnivån för det militära försvaret ska vara 3,5 procent och för projekt som stöder försvaret 1,5 procent senast 2035. 

(8) Av anslagen under huvudtiteln är andelen för det militära försvaret 86 procent, varav de utgifter som räknas till anskaffning av försvarsmateriel utgör 52 procent (exklusive projekten F-35 och Flottilj 2020 samt stödet till Ukraina), fasta personalkostnader 17 procent, utgifter för underhåll av materiel 8 procent, fastighetsutgifter 7 procent och andra utgifter för det militära försvaret sammanlagt 16 procent. Försvarspolitiken och förvaltningen utgör 13 procent och materiel- och förvaltningsutgifterna för militär krishantering 1 procent av utgifterna under huvudtiteln. Det är positivt att andelen för anskaffning av materiel är så stor som möjligt av den totala budgeten. Det möjliggör kommande stora materielanskaffningar som särskilt riktar sig till armén. I budgeten för 2026 föreslås dessutom beställningsfullmakter på sammanlagt cirka sex miljarder euro för anskaffning av försvarsmateriel. Utgifterna för anskaffningen infaller till största delen under 2030-talet. Över hälften av fullmakterna utgörs av arméns anskaffningar av stridsfordon och ersättande av fältartilleri. Omfattande projekt är också den arktiska rörligheten och pansarvärn med lång räckvidd. 

(9) När det gäller flygvapnet fortsätter genomförandet av F 35-projektet som planerat, och de första jaktplanen anländer till Lapplands flygflottilj 2026. Inom projektet Flottilj 2020 överlåts det första av de fartyg av Pohjanmaa-klass som byggs i Raumo till marinen under 2026. Ytterligare två fartyg är under byggnad. Utskottet välkomnar att genomförandet av projektet har kommit igång väl efter de initiala svårigheterna och att projektet håller sig inom den totala budgeten på cirka 1,5 miljarder euro. Utskottet påpekar att projektet är av central betydelse för marinens framtida kapacitet. 

En utbildad reserv och det frivilliga försvarsarbetet är viktigt för Finlands försvar

(10) Enligt regeringsprogrammet behålls antalet repetitionsövningar för reserven under regeringsperioden på den nivå som kraven i verksamhetsmiljön förutsätter. Samtidigt säkerställer regeringen att övningarna genomförs på ett högklassigt sätt med beaktande av beväringarnas utbildning och den ökade verksamhetsvolymen i anslutning till Natomedlemskapet. 

(11) Försvarsutskottet behandlar för närvarande en proposition (RP 75/2025 rd) om att höja den övre åldersgränsen för reservister till 65 år. Reservens storlek skulle därmed öka med 125 000 värnpliktiga. År 2031 skulle reserven omfatta cirka en miljon personer. Genom att höja åldersgränsen säkerställs att de reservister som är centrala för Försvarsmakten står till förfogande en längre tid både under normala förhållanden och under undantagsförhållanden. Sådana personer kan till exempel vara erfarna utbildare eller specialister inom kommunikation, medicin eller logistik. Också Finlands Natomedlemskap ökar behovet av erfarna reservister både i Finland och utomlands. 

(12) Utskottet anser att propositionen är mycket välkommen och behövlig, men i och med reformen ökar behovet av fler repetitionsövningar ytterligare. Enligt utskottets uppgifter kan Försvarsmakten med befintliga personalresurser utbilda cirka 25 000 reservister per år. Målnivån bör vara minst 30 000 personer, anser utskottet. 

(13) Utskottet betonar att grunden för reservistutbildningen utgörs av repetitionsövningar och frivilliga övningar som ordnas av Försvarsmakten. Också Försvarsutbildningsföreningens utbildning som främjar militära färdigheter samt reservisternas frivilliga verksamhet har en viktig roll i upprätthållandet och utvecklandet av reservens militära kompetens och funktionsförmåga. Försvarsutbildningsföreningen och dess medlemsorganisationer har en central roll när det gäller att ordna förutsättningarna för frivilliga övningar, särskilt när det gäller att ordna skytteträning och evenemang som stöder fältdugligheten. Utskottet välkomnar att det är möjligt att delta i organisationernas verksamhet också för de reservister som inte aktivt kallas till repetitionsövningar eller som för närvarande inte är placerade i organisationen under undantagsförhållanden. 

(14) En riksomfattande reservistverksamhet kräver att det finns tillräckligt många skjutbanor i landet. Målet är 1 000 skjutbanor. Utskottet har upprepade gånger uppmärksammat denna fråga (se t.ex. statsrådets utredning till riksdagen om läget i fråga om skjutbanorna i Finland — FsUU 16/2022 rd). En viktig fråga med tanke på reservistskytte är också EU:s blyförordning (REACH). Utskottet anser att man i beredningen av förordningen har beaktat särdragen i Finlands försvar rätt så väl på ett sätt som också tryggar verksamhetsförutsättningarna för det frivilliga försvaret (se FsUU 5/2025 rd). Utskottet har i nämnda utlåtande lyft fram de mål som fortfarande bör beaktas vid beredningen av Bly II-förordningen. 

(15) I fråga om finansieringen av det frivilliga försvaret fäster utskottet särskild uppmärksamhet vid behovet av att trygga Försvarsutbildningsföreningens finansiering nästa år och under hela ramperioden. Det föreslagna statsbidraget till Försvarsutbildningsföreningen för 2026 uppgår till 8,567 miljoner euro. Försvarsutbildningsföreningen har uppskattat att statsbidraget 2026 bör ligga på 10,72 miljoner euro för att den nivå som eftersträvas på verksamheten ska kunna tryggas. Underskottet är alltså ungefär 2 miljoner euro. 

(16) Med tanke på Finlands utmanande säkerhetspolitiska omgivning anser utskottet att det är helt nödvändigt att Försvarsutbildningsföreningen får de resurser som den behöver. Försvarsutbildningsföreningens verksamhet är anmärkningsvärt kostnadseffektiv (125 000 utbildningsdygn), vilket delvis kompenserar för att man inom repetitionsverksamheten inte uppnår den eftersträvade nivån på 30 000 reservister per år. Utöver Försvarsutbildningsföreningen måste finansieringen av verksamheten vid försvarsorganisationer som får stöd av försvarsministeriet likaså vila på en hållbar och förutsägbar grund. 

(17) Utskottet anser överhuvudtaget att det är helt ohållbart att den anslagsnivå som gör det möjligt för Försvarsutbildningsföreningen och andra försvarsorganisationer att bedriva verksamhet varje år vilar på en osäker grund. Den behövliga finansieringen har slutligen ordnats först vid riksdagens budgetbehandling och med hjälp av finansieringskällor utanför riksdagen. Föreningen tvingas varje gång inleda samarbetsförhandlingar på grund av statsrådets underdimensionerade budgetförslag. Dessutom har det otillräckliga budgetförslaget en betydande inverkan på planeringen av utbildningsverksamheten. Planeringen av Försvarsutbildningsföreningens verksamhet kan inte i fortsättningen bygga på den beskrivna verksamhetsmodellen. Försvarsutskottet förutsätter att statsrådet i fortsättningen redan i budgetpropositionen till riksdagen avsätter anslag som motsvarar de faktiska behoven för att trygga Försvarsutbildningsföreningens verksamhetsförutsättningar. 

(18) Utskottet påpekar att statsmakten bör stödja det frivilliga försvaret också genom andra projekt. Utskottet hänvisar i detta sammanhang särskilt till regeringsprogrammets skrivning om att regeringen ska utreda möjligheten att införa rätt till skatteavdrag för utrustning, redskap och vapen som lämpar sig för militärt bruk, till den del de lämpar sig för användning under kristider och är förenliga med kraven i enlighet med den försvarsutbildning som ordnas av Försvarsmakten eller Försvarsutbildningsföreningen. 

(19) Utskottet anser det viktigt att också kvinnors möjligheter att delta i det frivilliga försvaret utvecklas så att alla medborgare kan erbjudas tillräckligt omfattande färdigheter att agera i krissituationer och under undantagsförhållanden. De kvinnor som inte har fullgjort militärtjänst får bara delta i den beredskaps- och säkerhetsutbildning som Försvarsutbildningsföreningen ordnar. Statligt stöd beviljas inte för VARTU-verksamhet. 

(20) Utskottet anser det viktigt att försvarsministeriet i samband med den övergripande översynen av lagstiftningen om frivilligt försvar utreder under vilka förutsättningar beredskaps- och säkerhetsutbildningen kunde få statligt stöd. Kvinnornas roll under undantagsförhållanden skulle enligt utskottet även förtydligas av ett särskilt säkerhetsregister. Utskottet påpekar att frågan också har tagits med i regeringsprogrammet: ”Samordningen av föreningar och organisationer inom tredje sektorn som samarbetar med försvaret förbättras och det skapas en möjlighet att registrera personer som de har utbildat för att personerna vid behov ska kunna nås.” 

(21) När det gäller stödet till krishanteringsveteraner påpekar utskottet att det har behandlat frågan i sitt utlåtande om regeringens årsberättelse (FsUU 7/2025 rd, stycke 12–15). Hösten 2025 anvisades 125 000 euro för att inrätta ett digitalt servicecenter för krishanteringsveteraner. Avsikten är att denna finansiering ska överföras från social- och hälsovårdsministeriets moment till försvarsministeriet. Likaså har 125 000 euro anvisats för utveckling av terapitjänster och vårdkedjor för krishanteringsveteraner. Social- och hälsovårdsministeriet sköter processen i anslutning till kristerapi tillsammans med HUS-sammanslutningen och Försvarsmaktens sjukvård. Åtgärderna är bra och nödvändiga, anser utskottet. Särskilt försvarsministeriets nya roll när det gäller att inrätta ett digitalt servicecenter är en viktig insats som gör det möjligt att bättre stödja krishanteringsveteraner i fortsättningen. 

Utvecklande av beväringsutbildningen

(22) Utskottet noterar att det finns betydande brister i ordnandet av hälsovård för beväringar i olika garnisoner. Garnisonernas hälsostationer klarar sina uppgifter skäligt i normala situationer, men i synnerhet under pandemier leder bristerna i personalresurserna till oskäliga påföljder för beväringarna. I värsta fall kan beväringstjänsten avbrytas av hälsoskäl. Det är viktigt att under alla förhållanden trygga hälsan för beväringarna. 

(23) Utskottet vill också lyfta fram problemen med inomhusluften i kasernerna. Luftkvaliteten är fortfarande ett allvarligt problem i vissa kaserner. Försvarsutskottet förutsätter att lokalerna saneras omedelbart eller att ersättningslokaler ordnas för beväringarna. Försvarsförvaltningen bör regelbundet informera utskottet om hur projekten för att renovera kasernerna framskrider. 

(24) Om utvecklingen av de ekonomiska förmånerna för värnpliktiga konstateras det i försvarsredogörelsen 2024 endast att utvecklingsarbetet fortsätter. I synnerhet dagpenningen för beväringar bör bli avsevärt högre, anser utskottet. Dagpenning för beväringarna betalas i nuläget till ett årligt belopp av cirka 50 miljoner euro. Det är också motiverat att utreda en nivåhöjning av dagpenningen för reservister. 

Personalläget vid Försvarsmakten

(25) En kompetent och med hänsyn till Försvarsmaktens växande uppgiftsfält rätt dimensionerad personalstyrka är den andra centrala pelaren i Finlands trovärdiga försvarsförmåga, vid sidan av tillräcklig materiell beredskap. Målen för utvecklingen av försvarsmaktens personalsystem har fastställts i Försvarsmaktens personalstrategi och statsrådets försvarsredogörelse (SRR 9/2024 rd). 

(26) Antalet anställda vid Försvarsmakten har minskat med cirka 25 procent under 2000-talet. Den senaste större nedskärningen av antalet anställda gjordes i samband med försvarsmaktsreformen 2012—2015, då antalet anställda inom Försvarsmakten minskades med över 2 000 personer. Utskottet konstaterar att tiden efter försvarsmaktsreformen konkret visat att Försvarsmaktens personaldimensionering inte motsvarar Försvarsmaktens expanderande uppdrag. 

(27) Försvarsmaktens personal i normala förhållanden uppgår i dag till cirka 13 000 anställda, varav cirka 4 500 är civila. I enlighet med riktlinjerna i statsrådets försvarsredogörelse för 2021 beslutades att personalen ska utökas med 500 årsverken för uppgifter som gäller beredskap, utbildning och införande av nya kapaciteter. Ökningen genomförs i snabb takt under åren 2023—2026. Samtidigt har antalet kontraktsanställda militärer höjts permanent till 500 årsverken från år 2024. 

(28) Utskottet konstaterar att systemet med kontraktsanställda militärer är en bra kanal för rekrytering av yrkesmilitärer. Det står enligt utskottet dock klart att kontraktsanställda militärer som tjänstgör i 1—2 år inte har den kompetens och de rättigheter som yrkesmilitärerna har. Utskottet påpekar att Finlands Natomedlemskap dessutom kan kräva ett helt nytt system med avtalssoldater där kontraktsanställda militärer kan sändas ut på Natouppdrag. 

(29) I försvarsredogörelsen 2024 fastställs att antalet avlönade anställda bör ökas med 1 500 årsverken under innevarande och nästa valperiod. Enligt utredning till utskottet kan Försvarsmakten i nuläget rekrytera cirka 250 personer per år. Med beaktande av Finlands säkerhetsmiljö bör det årliga rekryteringsmålet vara högre. Försvarsförvaltningen bör överväga olika möjligheter att snabbt öka utbildningskapaciteten vid de militära läroanstalterna. Försvarsutskottet anser att Försvarsmakten under denna valperiod bör sträva efter att öka antalet anställda med ytterligare 100 personer jämfört med målnivån. 

(30) Utskottet har i sina tidigare ställningstaganden uttryckt oro över hur Försvarsmaktens personal orkar i arbetet. Enligt de sakkunniga som utskottet har hört tryggas personalens ork i första hand genom att personalstyrkan är tillräcklig, att ledningen främjar arbetsförmågan, att arbetsbelastningen är hanterlig och att återhämtningen säkerställs. Utskottet betonar den linjedragning i försvarsredogörelsen enligt vilken principerna för personalanvändningen och anställningsvillkoren fortlöpande ska ses över i samarbete mellan försvarsministeriet och personalorganisationerna. Det är inte ändamålsenligt med oklara anställningsvillkor som avviker avsevärt från varandra. Vid granskningen av anställningsvillkoren är det naturligt att jämföra med praxis och ersättningsnivåer i de övriga nordiska länderna. Utskottet förutsätter att det hålls informerat om hur dessa förhandlingar inom försvarsförvaltningen framskrider. 

Försvarsindustriell produktion i Finland

(31) Finlands trovärdiga försvarsförmåga bygger till en betydande del på förmåga och kompetens att underhålla och upprätthålla vapensystem som bedömts vara kritiska men också på produktionen av försvarsmateriel för Försvarsmaktens och Ukrainas behov. Kriget i Ukraina har konkret visat att det i en krissituation inte är möjligt att snabbt göra anskaffningar från utlandet, om alls. Det framhäver behovet av en stark inhemsk försvarsmaterielproduktion och en bred militär försörjningsberedskap. 

(32) Finlands medlemskap i Nato stärker den militära försörjningsberedskapen och ökar också den inhemska försvarsindustrins exportmöjligheter. I och med Natomedlemskapet kan Finland bättre påverka alliansens forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet samt standardiseringsarbete. Därigenom kan den finländska kompetensen och tekniken främja utvecklandet av alliansens kapaciteter och samtidigt främja den finländska industrins exportdrivna tillväxt. Utskottet anser det vara viktigt att försvarsförvaltningens processer och resurser möjliggör nationell beredning av Finlands ståndpunkter i samarbete med den inhemska industrin och forskarsamfundet. 

(33) Statsrådets principbeslut om tryggandet av det finska försvarets teknologiska och industriella bas (2016) fastställer de kapaciteter och anknytande stödjande tekniker som är kritiska för den nationella säkerheten. Enligt statsrådets beslut om försörjningsberedskapen (2018) bör upphandlingen inom kritiska områden riktas till hemlandet. Utskottet konstaterar att kraven på försörjningstrygghet inte får leda till diskriminering på grund av nationalitet, men det kan uppställas objektiva och prestationsbaserade villkor som gäller beredskap och undantagsförhållanden. Därigenom kan Försvarsmakten rikta upphandlingar till hemlandet i större utsträckning än för närvarande. Vid försvarsanskaffningar från utlandet måste Försvarsmakten beakta den finländska industrins möjligheter att delta i genomförandet av projekten. 

(34) Utskottet påpekar att det i Finland inte är möjligt att upprätthålla en livskraftig inhemsk försvarsindustri utan exportutsikter. Det är av avgörande betydelse för den inhemska industrin att Försvarsmakten ser positivt på utvecklingen av finländsk teknik och innovationer. Dessutom bör Försvarsmakten ge inhemska företag referenser som stöder produkternas exportmöjligheter. I fråga om exportmöjligheterna bör man sträva efter att alla EU-länder har en så enhetlig och konsekvent politik för exporttillstånd som möjligt, eftersom alla är bundna av samma exportbestämmelser. Finland får inte genom sin politik för exporttillstånd försätta den finländska försvarsindustrin i en ojämlik ställning jämfört med konkurrenterna. Regeringsprogrammet konstaterar att regeringen arbetar för att förbättra försvarsindustrins verksamhetsförutsättningar och öka kapaciteten. Regeringen söker stöd för dessa riktlinjer genom ett omfattande parlamentariskt samarbete. 

(35) Utskottet påpekar att man till följd av kriget i Ukraina allt tydligare har insett försvarsindustrins centrala betydelse som en del av den övergripande säkerheten både i Finland och i Europa. Den finländska försvars-, flyg-, rymd- och säkerhetsindustrin bidrar till den övergripande säkerheten i samhället genom att tillhandahålla lösningar och tjänster för säkerhets- och försvarsmyndigheterna. Den inhemska produktionen, verksamheten och kompetensen har en central roll i Finlands försvarssystem som helhet och i skyddet av kritisk infrastruktur. 

(36) Det är av avgörande betydelse att Finlands försvarsindustri får delta i projekt som konkret genomför det mellanstatliga försvarssamarbetet. Enligt uppgift strävar försvars-, flyg-, rymd- och säkerhetsindustrin i Finland allt mer efter att bilda nätverk internationellt och öka sin export. EU:s forsknings- och utvecklingsprogram, däribland EDF (European Defence Fund), samt Natos initiativ, däribland DIANA (Defence Innovation Accelerator for the North Atlantic) och NIF (NATO Innovation Fund), kräver att statsförvaltningen stöder företagsfältet. 

(37) Exportmodellen Government-to-Government har blivit ett allt viktigare instrument för den finländska försvarsindustrin när det gäller att genomföra exporthandel och förbättra konkurrenskraften. I denna modell säljs försvarsmateriel inte direkt från företaget till en utländsk kund, utan finska staten är aktiv part och officiell avtalspartner med regeringen i mållandet. Detta medför ett element i form av politiskt stöd, myndighetsansvar och strategiskt samarbete, som kan vara en avgörande faktor särskilt i fråga om stora eller politiskt sensitiva projekt.