Budgetpropositionen är mycket bristfällig och otillräcklig i förhållande till de många förändringar och hotfulla utvecklingstrender som skakar samhället. I enlighet med regeringsprogrammet har Finland förbundit sig att stoppa förlusten av biologisk mångfald före 2030 och vara klimatneutralt 2035. Inget av dessa mål kan nås utan ytterligare satsningar i statsbudgeten. Regeringens budgetförslag innehåller dock inga sådana satsningar. Samtidigt förbises flera åtgärder som skulle förbättra jord- och skogsbrukets framtida verksamhetsförutsättningar och hållbarhet. Förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen är stora riskfaktorer både för jordbruket och skogsbruket också i Finland. 

Naturvård, vattenskydd och återvinning av näringsämnen 

När det gäller att stoppa förlusten av biologisk mångfald är bilden under regeringsperioden att finansieringen har skurits ned avsevärt. I budgeten för 2026 riktas nya nedskärningar till Forststyrelsens naturtjänster och omkostnadsbesparingar både till miljöministeriet och Finlands miljöcentral. Det är positivt att naturvården inte drabbas av samma typ av nedskärningar som under de två föregående åren, men det räcker inte. Finansieringen för naturvård och restaurering måste ökas målmedvetet för att stoppa utarmningen av naturtillståndet och återställa naturen i både skogar och jordbrukslandskap. 

En central brist är den otillräckliga finansieringen av förlängningen av programmet Metso. Den nuvarande nivån räcker inte till för att tillgodose behovet av ett strikt tioprocentsskydd. Finansieringen av Metso bör därför ökas betydligt under de kommande åren. Programmet Helmi är å sin sida ett viktigt verktyg för att genomföra den nationella restaureringsplanen, och även dess finansiering bör ökas för att restaureringen av livsmiljöer ska kunna ske i tillräcklig omfattning. Nedskärningarna i Forststyrelsens verksamhet försvårar genomförandet av programmen Helmi, Sotka och Nousu. 

Regeringen har också misslyckats med skyddet av gamla skogar genom att införa alltför strikta skyddskriterier och genom att underlåta att göra nödvändiga ändringar i skogslagen för att stärka skogsbrukets hållbarhet och skogsnaturens mångfald.  

Finansieringen för vattenskydd har minskat märkbart jämfört med slutet av den föregående regeringsperioden. Vattendragens tillstånd kan inte förbättras utan långsiktig finansiering och en höjning av finansieringsnivån jämfört med nuläget. Den extra finansiering som regeringen riktat till Skärgårdshavsprogrammet täcker endast en liten del av det underskott som nedskärningarna under regeringsperioden har orsakat. Finansieringen till Skärgårdshavet är visserligen viktig, men resurser behövs också för att förbättra tillståndet i andra havsområden och i inlandsvatten. Dessutom bör regeringen dra tillbaka beslut som försämrar vattenkvaliteten, såsom förlängningen av undantaget för gödselhantering. 

Markanvändningssektorn och klimatpolitiken

Budgeten svarar inte heller mot de centrala problemen i Finlands klimatpolitik. En av de största bristerna är den helt otillräckliga reaktionen på den svaga situationen för Finlands kolsänkor. Enligt preliminära uppgifter var markanvändningssektorn år 2024 en utsläppskälla på 13,5 miljoner ton CO₂-ekv. Enligt klimatlagens mål om koldioxidneutralitet borde kolsänkan ligga på –21 miljoner ton CO₂-ekv, vilket innebär att gapet mellan nuläget och målet är 34,5 miljoner ton CO₂-ekv. Det är ett stort gap, och det är uppenbart att betydande satsningar på att stärka kolsänkan behövs, även om utsläppen skulle minska mer än förväntat.  

Med det finansieringsunderskott som budgeten för 2026 innebär kommer Finland att hamna långt från sina klimatmål. Kursen måste ändras omedelbart, eftersom varje förlorat år gör måluppfyllelsen svårare. 

Regeringen föreslår fortsatt nedskärningar för 2026 i åtgärder som stärker kolsänkor, såsom stöd för skogsplantering på impedimentmark och stöd för askgödsling. För att kompensera för dessa nedskärningar krävs oundvikligen ersättande åtgärder, och dessutom behövs många helt nya insatser för att återställa kolsänkan. Exempelvis saknas fortfarande stöd för våtmarksodling, som anses kostnadseffektivt, även i budgeten för 2026.  

Ett centralt sätt att öka skogarnas kolsänka är att begränsa avverkningsvolymerna. Målet i budgeten för 2026 att öka Forststyrelsens avkastningsmål är helt felriktat, eftersom det ökar trycket på att öka avverkningen i statens skogar. En annan effektiv åtgärd vore att avskaffa skattefriheten för industriell vedeldning. Att minska skattesubventionerna för vedeldning skulle styra användningen av trä bort från energiproduktion och mot produkter med högre förädlingsvärde. Samtidigt skulle statsfinanserna få välbehövliga tilläggsinkomster. 

Inom ansvarsfördelningssektorn har minskningen av jordbrukets utsläpp varit mycket begränsad. Klimatarbetet inom jordbruket pågår och sektorn är redo att agera, men övergången hindras av faktorer som måste åtgärdas. Dels är problemet ett stödsystem som inte erkänner eller belönar hållbarhetsåtgärder inom jordbruket, dels har de ökande utsläppen från torvjordar upphävt de utsläppsminskningar som uppnåtts på andra håll. Åtgärderna för att minska utsläppen från torvmarker är centrala för att utsläppsminskningarna inom jordbruket ska lyckas. Det behövs också statliga åtgärder till exempel för att minska utsläppen från arbetsmaskiner. 

Livsmedelssystemet och jordbrukets hållbarhetsomställning

Det finländska jordbruket behöver förnyas för att det ska vara hållbart både ur producentens och miljöns synvinkel. Tyvärr innehåller budgetpropositionen inga metoder för att främja hållbarhetsomställningen inom jordbruket. 

Stödsystemet för jordbruket är fortfarande bevarande till sin karaktär, och möjligheterna att stödja förändring är mycket begränsade. Därför måste förändringen av stödsystemet tas på största allvar. Utan hållbarhetsåtgärder hotar grunden för jordbrukets verksamhet att försvagas. Som tidigare nämnts ökar miljökriserna även riskerna för jordbruket. Effekterna av klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald, såsom fler extrema väderhändelser och minskning av pollinatörer, utgör ett växande hot mot skördarna. 

Växtbaserad mat finns i vår framtid och det är en framväxande trend redan nu. Företag som utvecklar ny växtbaserad mat samlar investeringar. Många jämförelseländer som Danmark och Nederländerna satsar stora summor på att främja växtbaserad mat. För att utnyttja den växtbaserade matens potential behövs målmedvetna satsningar i hela värdekedjan: utveckling av metoder och sorter, incitament för jordbrukare att odla varierade proteinrika grödor och investeringar som stimulerar produktionen av växtbaserad mat. 

Ekologisk produktion bör erkännas bättre som en del av ett inhemskt, krisresistent och försörjningstryggt livsmedelssystem. Att öka ersättningarna för ekologisk produktion från och med 2027 är ett steg i rätt riktning.  Den ekologiska produktionen behöver dock stärkas ytterligare. Stödnivån för 2026 möjliggör inte tillväxt inom sektorn. Beroendet av importerade produktionsinsatser bör minskas ytterligare, och därför bör utvecklingen av ekologisk produktion som en del av jordbrukssystemet lyftas till en strategisk prioritet.  

Förbättrad djurvälfärd

Regeringen fortsätter att vara passiv även när det gäller att förbättra djurens välfärd. Ett uppenbart missförhållande är att pälsdjursuppfödning fortfarande tillåts, trots att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) i en vetenskaplig rapport som publicerades i juni har konstaterat att pälsdjursuppfödning i sin nuvarande form bör avskaffas på grund av djurens lidande. Pälsdjursuppfödningen bör avvecklas kontrollerat genom att avträdelsestöd erbjuds.  

Budgetpropositionen för 2026 innehåller nedskärningar i Livsmedelsverkets omkostnader. Nedskärningarna får inte riktas till uppgifter som främjar djurens välbefinnande. Regeringen beslutade i början av sin mandatperiod att inte förlänga uppdraget som djurskyddsombudsman. För att djurskyddet och djurvälfärden ska kunna främjas på ett kontinuerligt och förutsägbart sätt måste uppdraget permanentas och tillräckliga resurser årligen reserveras för verksamheten.  

Allmänt

För jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde föreslås anslag på sammanlagt 2,55 miljarder euro, vilket innebär en minskning på 74 miljoner euro jämfört med den ordinarie budgeten för 2025. Av dessa anslag används 68 procent till jord- och livsmedelsekonomi, 17 procent till landsbygdsutveckling, 7 procent till naturresursekonomi och Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter, 6 procent till förvaltning och forskning samt 2 procent till lantmäteri och registrering av bostadsaktier. 

Situationen inom jordbruket

Lönsamheten inom jordbruket har varierat kraftigt mellan 2020 och 2025. Enligt preliminära uppgifter från Naturresursinstitutet (Luke) förbättras lönsamheten tydligt under 2025, och den genomsnittliga lönsamhetskoefficienten förväntas stiga till 0,58, jämfört med 0,32 året innan. Detta innebär att lantbruksföretagarens timlön år 2025 är cirka 10,2 euro och avkastningen på eget kapital 3,6 procent. 

Anslagen för jordbruk och livsmedelsekonomi minskar med 17,9 miljoner euro till 1 724,5 miljoner euro jämfört med den ordinarie budgeten för 2025. Minskningen beror i huvudsak på ändringar som hänför sig till genomförandet av den besparing i den regionala och lokala landsbygdsutvecklingen som det beslutades om i regeringsprogrammet. 

Vi instämmer i att jord- och skogsbruksministeriets grundläggande uppgifter blir allt viktigare. Dessa uppgifter omfattar att trygga livsmedelsförsörjning, livsmedelssäkerhet och ett konkurrenskraftigt inhemskt livsmedelssystem, försörjningstrygghet och rent vatten, hantering av djur- och växtsjukdomar, hållbarhet inom naturresursekonomin och konkurrenskraften för näringar som bygger på dessa samt utveckling av landsbygdens livskraft. Dessa uppgifter är alltjämt mycket viktiga i och med det spända geopolitiska läget. Regeringens beslut att inte skära ned i det produktiva jordbruket är positivt. Samtidigt underlåter regeringen att genomföra utredningar och effektiviseringsåtgärder som är motiverade och nödvändiga också för jordbrukssektorn. 

Regeringens satsningar på att förbättra jordbrukets lönsamhet, rikta stöden mer rättvist och förbättra livsmedelssystemets hållbarhet är dock otillräckliga. Regeringen arbetar inte med att utveckla lagstiftningen eller omfördela anslagen. Det är framför allt de finländska producenterna som får lida av den här passiviteten. Det handlar om framtiden för den finländska livsmedelsproduktionen samt om hållbarhet och rättvisa i vårt livsmedelssystem i ett svårt statsfinansiellt läge. 

År 2026 betalas enligt budgetpropositionen sammanlagt 1 718 miljoner euro i jordbrukarstöd, alltså lika mycket som 2025 och 2020—2024 i genomsnitt. EU finansierar 44 procent av stöden (752 miljoner euro) och finska staten 56 procent (966 miljoner euro). Jordbruksstödens grundstruktur har redan länge varit oförändrad, och den reform av EU:s jordbrukspolitik som inleddes 2023 medförde inga större förändringar i den. Den nya CAP innebära förändring, vilket är positivt. 

De produktionskopplade stöden utgör drygt en fjärdedel av alla jordbrukarstöd (ca 450 miljoner euro) och riktas främst till mjölk- och nötköttsproduktion, men även till får- och gethållning samt vissa åkergrödor (proteinväxter, stärkelsepotatis, sockerbeta). Andelen stöd som är klart kopplade till miljömål (inklusive miljöersättning, ekologisk ersättning och ekosystemstöd) utgör drygt en femtedel (cirka 380 miljoner euro). Ungefär hälften av jordbruksstödet (ca 850 miljoner euro) betalas per hektar utan krav på att producera en viss gröda eller produkt. 

Stödberoendet varierar beroende på produktionsinriktning. På spannmålsgårdar har stöden utgjort i genomsnitt 45 procent av de totala intäkterna, och på andra växtodlingsgårdar cirka 48 procent. På mjölkgårdar har stöden utgjort cirka 22 procent av intäkterna, och på andra nötkreatursgårdar cirka 36 procent. Gris- och fjäderfäproduktion samt växthusodling är betydligt mindre beroende av stöd än genomsnittet. På grisgårdar har stöden utgjort cirka 14 procent, på fjäderfägårdar cirka 6 procent och inom växthusodling cirka 4 procent. 

Försörjningsberedskapen bör förbättras särskilt där produktionen är beroende av utländska produktionsinsatser. Även om 80 procent av de livsmedel som används är inhemska, krävs många importerade insatser för att producera dem (t.ex. kompletteringsprotein, olja, gödselmedel, växtskyddsmedel, maskiner och reservdelar). Exempelvis skulle en effektivare näringsåtervinning öka försörjningstryggheten och minska behovet av importgödsel. Regeringens åtgärder för att förbättra försörjningsberedskapen och minska beroendet av importerade insatser är otillräckliga. 

Regeringen saknar mod att reformera jordbruksstöden eller ens utreda om det nuvarande systemet är rättvist — är det rimligt att stöd kan betalas ut år efter år till gårdar som inte producerar foder eller livsmedel för marknaden? 

SDP anser att det är viktigt att livsmedelsproduktionen fortfarande är och förblir kärnan i jordbrukspolitiken, men att detta också bör synas bättre i allokeringen av jordbruksstöden. 

SDP uppmanar enträget regeringen att närmare utreda stödpolitiken för passiva gårdar och att genuint rikta stöden till gårdar som har inkomster av mat- eller foderproduktion. I ett läge där statsfinanserna år efter år anpassas inom varje sektor får det inte vara så att hela 86 miljoner euro i stöd per år betalas till gårdar som inte har inkomster från jordbruk. Regeringen borde åtminstone ha utrett finansministeriets förslag om att införa en försäljningsintäktsgräns för gårdar och att rikta stöden till heltidsproducenter samt att begränsa stöden till exempel för pensionerade jordbrukare med verksamhet som bisyssla. 

Enligt en sakkunnigbedömning som utskottet fick redan 2024 hade 13 100 gårdar inga försäljningsinkomster från jordbruk 2020. Ändå hade cirka 10 000 av dem tagit emot statligt eller annat stöd till ett belopp av sammanlagt cirka 86 miljoner euro, dvs. 4,9 procent av totalbeloppet av jordbruksstöden. Varför vägrar regeringen att utreda dessa gårdar och stödbeloppens nivå närmare? Finländarna har rätt att lita på att skattemedlen används rättvist. 

Ökad livsmedelsexport stärker förnyelsen och försörjningsberedskapen

Regeringen bör fortsätta att reformera det inhemska jordbruket genom ett brett urval av metoder, framför allt genom att nyttja växtförädling och potential för ny genteknik. Dessutom behövs det reformer för att förbättra vattenhanteringen i marken, gå vidare med digitaliseringen och utveckla produktionsdjurens välbefinnande. Det är viktigt med FoUI-verksamhet och utveckling av ny livsmedelsproduktionsteknik som en del av hela livsmedelssystemet. Lösningarna inom den cirkulära ekonomin måste i stor utsträckning tas med bland annat inom branschen för återvinning av näringsämnen samtidigt som försörjningsberedskapen förbättras. Det väsentliga är att livsmedelsproduktionens marknadsorientering, förädlingsvärdet och stödpolitiken samtidigt utvecklas. 

De behövs en tydlig satsning på mervärdesprodukter samtidigt som jordbruksstöden utvecklas så att de blir mer resultatbaserade. Då blir det möjligt att effektivisera produktionen på ett lönsamt sätt (t.ex. genom att ta ur bruk odlingsmarker med låg avkastning), vidta effektiva klimatåtgärder och förebygga avskogning i Finland. Även om reformen av stöden är en del av en större helhet och till många delar avgörs på EU-nivå, kan kostnadseffektiviteten i stöden ökas också genom inhemska lösningar. I budgeten har det reserverats pengar för exportfrämjande åtgärder, men fortfarande baserar sig en betydande del av lösningarna på tidsbundna projekt i stället för permanenta strukturer. Därför är det tämligen osäkert om regeringsprogrammets långsiktiga mål kommer att nås. 

Vi vill betona att om livsmedelsexporten ska växa hållbart och det uppsatta tillväxtmålet nås, krävs långsiktigt engagemang både från livsmedelsföretagen och från staten. Till exempel olika projektbaserade lösningar är ofta kortvariga och kortsiktiga. Osäkerheten kring exportfrämjandets kontinuitet påverkar företagens vilja att investera negativt. 

Det är viktigt att öka livsmedelsexporten och detta ingår också i förslagen från förra valperiodens parlamentariska grupp för bedömning av jordbrukets resultat- och utvecklingsutsikter. Att påskynda genomförandet av åtgärder som syftar till att öka livsmedelsexportens värde är då en prioritet. 

Effektivisering av förvaltningen — kostnadsgranskning av nya stöd

Också jord- och skogsbruksministeriets förvaltning har som en del av anpassningen av statsfinanserna drabbats av nedskärningar under innevarande regeringsperiod. Samtidigt införs nya stödformer med tillhörande datasystem och administrativa kostnader. Målet bör vara hållbar och långsiktig effektivisering och utveckling även av statliga stöd och tillhörande stödfunktioner. I regeringens proposition RP 104/2025 rd om ändring av lagen om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket konstateras det att Finlands skogscentral, som fungerar som statsbidragsmyndighet för stödsystemet, har uppskattat att enbart ändringar i datasystemen kostar 530 000—600 000 euro och att administrationen av stöden kostar 150 000 euro per år. För att försöksverksamheten ska lyckas krävs dessutom att skogscentralen informerar, utbildar och ger råd om stödmöjligheterna och villkoren för dem. Skogscentralen har uppskattat att dessa uppgifter kostar sammanlagt 150 000 euro under 2026 och 2027. Stödet är tidsbegränsat, vilket innebär att om det inte förlängs, går investeringarna i datasystem, information och utbildning förlorade. De datasystemändringar som görs för försöket skjuter upp andra utvecklingsprojekt som skogscentralen planerat för 2026.  

Den sittande regeringen lade ner det beskogningsstöd som inleddes förra perioden, just när beviljandet av stöd hade kommit i gång. SDP kräver att skattemedlen används mer rationellt i en verklighet där budgetarna krymper. Ett försöksstöd med två års varaktighet och de ovan beskrivna administrativa kostnaderna är ett ineffektivt sätt att använda skattemedel. 

Forststyrelsen

För skötseln av Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter föreslås 7,007 miljoner euro under moment 30.64.50, som faller under jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel. Det är 127 000 miljoner mindre än år 2025. Minskningen beror främst på omkostnadsbesparingar enligt regeringsprogrammet. Utöver dessa anslag får Forststyrelsen för de ovannämnda offentliga förvaltningsuppgifterna använda de inkomster som inflyter till Forststyrelsen för de offentliga förvaltningsuppgifter som hör till jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde. Dessa inkomster beräknas uppgå till 6 600 000 euro, varav 6 100 000 euro från jakt och fiske och 500 000 euro från försäljning av frön från skogsträd. Basfinansieringen av Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter är knapp i förhållande till de ökade uppgifterna. Situationen är särskilt utmanande inom jakt- och fiskeövervakningen och fiskevården. Under jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel finansieras också övervakningen av nationalparker som hör till miljöministeriets ansvarsområde. De nya nationalparkerna har ökat behovet av jakt- och fiskeövervakning. 

Jordbruket

Trots att regeringen offentligt har betonat att i synnerhet det livsmedelsproducerande jordbruket skulle vara skyddat från anpassningsåtgärder, har anslagen till sektorn som helhet minskat. Minskade anslag ger dåliga förutsättningar för att genomföra den utlovade vändningen i jordbrukets lönsamhet, särskilt som nödvändiga strukturella reformer inom sektorn fortfarande lyser med sin frånvaro. Budgetförslaget för 2026 erbjuder knappast några konkreta lösningar på de vardagliga utmaningar som jordbrukarna står inför. 

Bakom lönsamhetsproblemen ligger ökade produktionskostnader, osäkra marknadspriser och administrativ belastning. Spannmålsgårdarna befinner sig just nu i en särskilt svår situation, där den genomsnittliga lönsamhetskoefficienten ser ut att bli negativ. Inom övriga produktionsinriktningar är utvecklingen något bättre enligt prognoserna. Den övergripande bilden av jordbrukets lönsamhet är dock starkt polariserad. Det finns för få gårdar med god eller ens måttlig lönsamhet, och för många med svag lönsamhet. 

Centern är oroad över hur den svaga lönsamhetsutvecklingen påverkar gårdarnas investeringsförmåga och generationsväxlingar. Investeringsvolymen räcker inte till för att kompensera den produktionskapacitet som samtidigt försvinner när gårdar läggs ned. Den allmänt svaga lönsamheten gör att tillgången till finansiering alltför ofta blir ett hinder för investeringar. Om den utvecklingen fortsätter riskerar självförsörjningen inom livsmedelsproduktionen att försvagas och importberoendet att öka. 

Den långvariga svaga lönsamheten syns i att antalet generationsväxlingar minskar alarmerande. Det behövs konkreta åtgärder för att trygga kontinuiteten i den inhemska matproduktionen. Tyvärr har regeringen inte lyckats lägga fram sådana för riksdagen. Generationsväxlingar skulle kunna främjas till exempel genom att i beskattningen inkludera sidoinkomster i beräkningen av den unga jordbrukarens företagarinkomst, samt genom att utvidga räntestödslån och statliga garantier till gårdar som drivs som aktiebolag. 

Det viktigaste är dock att förbättra lönsamheten genom intäkter från marknaden. Centern har länge efterlyst en strukturell reform av livsmedelsmarknaden. Regeringsperioden har redan passerat halvtid, men åtgärderna för att rätta till obalansen på marknaden har varit obefintliga. Den andra fasen av reformen av livsmedelsmarknadslagen låter fortfarande vänta på sig, och någon reform av konkurrenslagen har inte ens påbörjats. 

Utöver de lagändringar som gäller livsmedelsmarknaden är det nödvändigt att säkerställa tillräcklig finansiering för livsmedelsmarknadsombudsmannens byrå. Centern noterar att ombudsmannens befogenheter har utökats under de senaste åren, men att detta inte alls syns i finansieringen. Tillräckliga resurser är nödvändiga för att uppgifterna ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt. 

Centern efterlyser långsiktiga satsningar på livsmedelsexporten. Förvaltningen av livsmedelsexporten har reformerats kraftigt genom att exportfrämjandet flyttats till utrikesministeriets ansvarsområde. Nu är det dags att fokusera på faktisk exportfrämjande verksamhet. Livsmedelsexporten är alltför beroende av enskilda projekt, vilket gör att kontinuitet saknas. Framför allt måste en permanent och effektiv lösning snabbt hittas som ersättning för det nedlagda programmet Food from Finland. 

Utöver fungerande strukturer för exportfrämjande måste man säkerställa att myndigheternas resurser är rätt dimensionerade och riktade. De anpassningar som görs inom förvaltningen är motiverade, så länge verksamhetsförutsättningarna inte äventyras. 

Hästbranschen

Centern är oroad över den försämrade finansieringen för hästnäringen, som hotar branschens livskraft och sysselsättning. I budgetpropositionen för 2026 har anslagen till främjande av hästnäringen minskat med nästan 13 procent jämfört med året innan, och på två år har finansieringen minskat med över 30 procent. Denna utveckling strider mot regeringsprogrammets mål att säkerställa hästhushållningens verksamhetsförutsättningar och trygga finska hästens ställning som nationalras. 

Nedskärningarna hotar inte bara travbanorna ute i landskapen verksamhet utan också sysselsättningen inom hela hästbranschen och landsbygdens livskraft. Hästnäringen sysselsätter cirka 15 000 personer och stöder i bred bemärkelse jordbruket, företagandet och försörjningsberedskapen. Centern anser att finansieringen av hästbranschen måste tryggas på lång sikt och att det stöd som för ett år sedan riktades till uppfödning av finska hästar får en fortsättning för att branschens verksamhetsförutsättningar och framtidstro ska bevaras. 

Bioekonomi och bioenergi

Centern anser att bioekonomins tillväxtpotential inte utnyttjas fullt ut. Målet är att mervärdet från bioekonomin ska öka även nästa år, men skogsindustrins nuvarande ekonomiska utmaningar gör det mycket svårt att uppnå detta mål. Centern ser skogsbaserad bioekonomi som grunden för Finlands framtida hållbara tillväxt. För att stärka sektorns konkurrenskraft krävs det långsiktiga satsningar på kompetens, forskning och innovationer, så att skogarnas mångsidiga potential kan utnyttjas på ett hållbart sätt. 

Finland har stora möjligheter inom infångning av biogen koldioxid och fossilfri energiproduktion. Därför är det oroande att anslagen för dessa ändamål inte ökar alls. Vi håller på att halka efter jämförbara länder som Sverige. Risken är att investeringspotentialen i den gröna omställningen inte utnyttjas. 

Biogasproduktionen, som skulle kunna bli en viktig tillväxtbransch för landsbygden, har drabbats av regeringens motstridiga åtgärder. Minskad finansiering i strid med regeringsprogrammet och återkommande nya byråkratiska krav minskar investeringsviljan. Dessutom har ändringarna i distributionsskyldigheten bidragit till ökad osäkerhet i investeringsmiljön. Redan nu ser vi att investeringar flyttar till Sverige. Centern anser att skattefrihet och administrativ förenkling enligt svensk modell bör eftersträvas även i Finland. Biogasproduktionen i sin helhet bör ses ur ett tväradministrativt och uppmuntrande perspektiv. I nuläget riskerar biogasproduktionen att falla mellan stolarna i förvaltningsmässigt avseende, det är ett område som ingen riktigt äger. 

Skogsbruk och torv

Satsningarna på hållbart skogsbruk är otillräckliga. Nedskärningarna i Metka-stöden och de försämrade stödvillkoren försvårar upprätthållandet och en hållbar skötsel av skogarna. Centern påminner om att investeringar i skogarnas tillväxt och hälsa stöder både skogarnas välfärd och uppnåendet av klimatmålen. Det så kallade Metka-pilotprojektet för att reformera incitamentsystemen för skogsbruket går i rätt riktning, men med tanke på helheten är det alltför blygsamt. Att avskaffa skogsplanteringsstödet och att försvaga finansieringen för frivilliga skyddsprogram (Metso, Helmi) är misstag som måste rättas till. 

Centern betonar skogsägarnas egendomsskydd. Informellt skydd, där skyddsåtaganden görs utan markägarens tillstånd och ersättning, är oacceptabelt. Skyddet av värdefulla naturmiljöer är viktigt, men det måste bygga på frivillighet och full ersättning. 

Centern fäster uppmärksamhet vid Forststyrelsens ökade intäktsföringsmål. Det är i sig inte problematiskt att öka intäktsföringen, särskilt om det kan genomföras utan att avverkningarna ökar. Däremot är det inte acceptabelt att samtidigt genomföra betydande nedskärningar i Forststyrelsens naturtjänster. Nedskärningarna leder till att flera naturum måste stängas och att tjänster på friluftsområden skärs ned. Dessa beslut riskerar att försvaga den sociala acceptansen för skogsanvändning, vilket Centern ser som en oroande utveckling. 

Forststyrelsens utmaningar syns också i basfinansieringen av de offentliga förvaltningsuppgifterna, som är knapp i förhållande till de ökade uppgifterna. Situationen är särskilt utmanande inom jakt- och fiskeövervakningen och fiskevården. Behovet av fiske- och jaktövervakning har ökat på grund av att antalet besökare på de natur- och rekreationsområden som Forststyrelsen förvaltar kraftigt har stigit. Centern anser att finansieringsnivån måste garantera att alla lagstadgade uppgifter kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt. 

Regeringens linje att avveckla torvproduktionen är enligt Centern ett misstag. Det anslag som riktats till att trygga tillgången på växt- och strötorv är endast en nödlösning. Torven har fortfarande en viktig roll med tanke på försörjningsberedskapen och jordbrukets behov av odlingssubstrat, och det finns inget fullvärdigt ersättningsmaterial. Centern anser att tillståndsprocesserna för torvproduktion måste snabbas upp, så att tillgången på inhemsk strö- och växttorv kan tryggas även i framtiden. 

Fiske och viltvård

Centern är oroad över den svaga situationen för det inhemska fisket och dess konsekvenser för försörjningsberedskapen. Andelen inhemskt fångad fisk av konsumtionen har sjunkit till endast cirka sex procent, och en allt större del av fisken är importerad. Fiskeföretagens verksamhetsförutsättningar försvagas av höga energikostnader, ökad byråkrati och det ökande trycket på användningen av havsmiljön, såsom utbyggnaden av havsbaserad vindkraft på fiskeområden. 

Trots de goda skrivningarna i regeringsprogrammet har i praktiken inga förslag för att främja fiskerinäringen och användningen av inhemsk fisk förts vidare. Programmet för att främja inhemsk fisk måste genomföras mer effektivt. Det måste gå att hitta incitament för att förnya fiskeflottan, införa lågutsläppande energilösningar och förbättra fiskens kvalitet. Samtidigt måste den administrativa bördan minskas, eftersom den under de senaste åren har blivit ohållbar. 

Centern kräver också konkreta åtgärder för att hantera bestånden av säl och skarv, som orsakar betydande skador för fiskare och fiskbestånd. Ersättningssystemet för sälskador måste återställas till tidigare nivå, och avlägsnande av problemindivider måste underlättas. Åtgärder för att begränsa skarvbeståndet måste kunna vidtas så snart som möjligt. 

Antalet skador orsakade av stora rovdjur har ökat till rekordnivå och ersättningskostnaderna närmar sig 12 miljoner euro. Situationen är ohållbar. Centern anser att beståndsreglerande jakt är nödvändig både för att hantera djurbestånden och ur statsfinansiell synvinkel. 

Det förslag om kvotjakt på varg som bereds inom jord- och skogsbruksministeriet ger förhoppningsvis förbättringar i den nuvarande situationen. Centern påpekar att detta förutsätter att kvoten blir tillräckligt stor. Motsvarande kvotjakt bör utsträckas också till andra stora rovdjur. 

Landsbygdspolitik

Landsbygdens livskraft är en helhet som inte begränsar sig enbart till jord- och skogsbruk. Regeringens nedskärningar i finansieringen för enskilda vägar, bredbandsutbyggnad, distributionsstöd och landsbygdens tjänster försvagar förutsättningarna för regional utveckling. Landsbygdsfinansieringen bör granskas tväradministrativt, och det måste säkerställas att de regionala konsekvenserna bedöms i beslutsfattandet. 

Centern anser att den föreslagna nedskärningen av statsbidraget till byaverksamheten i nästa års budget är ett misstag. Byaverksamheten är en central del av landsbygdens resiliens och beredskap inför exceptionella situationer. Den fungerar som en del av det nationella försörjningstrygghetsnätverket och tryggar vardagen där kommunernas och välfärdsområdenas tjänster inte når fram. En nedskärning som är liten i euro räknat kan orsaka stor skada. 

Centern påminner om att basservicen på landsbygden, såsom vägnät, hälsovårdstjänster och datakommunikationsförbindelser, också utgör förutsättningar för jordbruket och skogsbruket. I den landsbygdspolitiska redogörelse som kommer att behandlas i riksdagen under höstsessionen måste dessa kopplingar beaktas på ett genuint sätt.