Allmänt

Enligt budgetpropositionen har Finlands ekonomi återhämtat sig långsamt, men det finns positiva tecken i den ekonomiska utvecklingen. Ekonomin har utvecklats svagt också hos Finlands viktigaste handelspartner, bland annat på grund av räntenivån, kriget i Ukraina och handelspolitisk osäkerhet. Bruttonationalprodukten förutspås öka med 1,0 procent 2025 och 1,4 procent 2026. Den sjunkande räntenivån och de ökade realinkomsterna förutspås öka konsumtionen. Inflationen har avtagit och prisstegringen förväntas vara måttlig. 

Arbetslösheten har under 2025 blivit anmärkningsvärt hög på grund av den svaga konjunkturen inom den privata sektorn och besparingarna inom den offentliga sektorn. År 2025 är sysselsättningsgraden (bland 15—64-åringar) 71,5 procent och arbetslöshetsgraden 9,4 procent. I takt med att konjunkturläget förbättras 2026 förväntas sysselsättningen öka och arbetslösheten minska gradvis. År 2026 förutspås sysselsättningsgraden vara 71,8 procent och arbetslöshetsgraden 9,0 procent. 

Underskottet i de offentliga finanserna är enligt budgeten 4,3 procent i förhållande till bruttonationalprodukten 2025, eftersom konjunkturläget förblir svagt och försvarsanskaffningar ökar utgifterna. Läget inom de offentliga finanserna förutspås bli bättre i takt med att merparten av anpassningsåtgärderna träder i kraft. Ökningen av skatteinkomsterna kommer dock enligt budgeten att vara svag till följd av skattehöjningarna under året. År 2026 förutspås underskottet minska till 3,6 procent då skatteintäkterna ökar i takt med att ekonomin återhämtar sig, trots att den ekonomiska tillväxten är fortsatt svag på grund av anpassningsåtgärder och lägre indexhöjningar av sociala förmåner. 

Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar regeringens mål att förbättra finländarnas levnadsstandard, styra in Finlands ekonomi på en hållbar tillväxtbana och bryta den skuldsättningsutveckling som hotar välfärden. Utskottet betonar vikten av att minska den strukturella obalansen mellan utgifterna och inkomsterna i de offentliga finanserna och förbättra sysselsättningen för att trygga välfärdstjänsterna och välfärdssamhället. Utskottet fäster dock uppmärksamhet vid att man vid sidan av att öka hållbarheten i de offentliga finanserna också bör se till att den sociala hållbarheten tryggas och bedöma vilka konsekvenser anpassningsåtgärder som syftar till att på kort sikt stärka de offentliga finanserna har för människornas välfärd, arbetsförmåga, förtroende och sammanhållningen i samhället. Om dessa urholkas kan det på lång sikt öka de offentliga utgifterna och försvaga förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. 

Social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde

Social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel i budgetpropositionen slutar på cirka 14,8 miljarder euro. Det är omkring 0,5 miljarder euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2025. Av anslagen för förvaltningsområdet används cirka 37 procent för pensionsutgifter, cirka 29 procent för utjämning av familje- och boendekostnader och för grundläggande utkomststöd, cirka 14 procent för utkomstskydd för arbetslösa, cirka 12 procent för sjukförsäkring, cirka 2 procent för stöd till social- och hälsovården och cirka 2 procent för understöd för främjande av hälsa och social välfärd. För vart och ett av de övriga kapitlen under huvudtiteln används 0,4—1,0 procent av anslagen under huvudtiteln. 

Enligt budgetpropositionen hänför sig de mest betydande förändringarna i verksamhetsområdet för social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde till utmaningar i välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi samt till den ekonomiska utvecklingens och sysselsättningsutvecklingens konsekvenser för servicebehoven och användningen av förmåner. De största riskerna på längre sikt i verksamhetsområdet hänför sig till befolkningens åldrande samt till den ökade socioekonomiska och regionala ojämlikheten i fråga om välfärden. 

De största ändringarna som minskar anslagsbehovet under social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel 2026 är att de studerande överförs från det allmänna bostadsbidraget till studiestödets bostadstillägg som finansieras med anslag under undervisnings- och kulturministeriets huvudtitel, totalreformen av utkomststödet samt en 50 miljoner euros omkostnadsbesparing av engångsnatur för Folkpensionsanstalten. Utskottet välkomnar att budgetpropositionen trots det svåra ekonomiska läget också innehåller satsningar på att minska ojämlikheten och främja hälsa och välfärd. Åtgärder som ökar anslagen 2026 är bland annat det försök med valfrihet genom FPA-ersättningar för 65 år fyllda som ingår i regeringens tidsbundna investeringsprogram, projekt som syftar till att förhindra narkotikarelaterade dödsfall bland unga och eliminera hepatit C, utveckling av tillgången till skyddshemsverksamhet, ökat moderskapsunderstöd samt utveckling och införande av en hybridmodell inom barnskyddet 

För utjämning av familje- och boendekostnader, grundläggande utkomststöd samt vissa tjänster föreslås cirka 4,3 miljarder euro, vilket är 419 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2025. Anslagsbehovet minskar i synnerhet tack vare att de studerande övergår från det allmänna bostadsbidraget till studiestödets bostadstillägg (-219 miljoner euro) och tack vare totalreformen av utkomststödet (-57 miljoner euro). 

Systemet med underhållsstöd reformeras så att underhållsbidragets primära ställning som ett stöd som tryggar barnets försörjning stärks. Reformen minskar utgifterna för underhållsstöd med 3 miljoner euro. Moderskapsunderstödets penningbelopp och värdet på moderskapsförpackningen höjs med 40 euro till 210 euro från och med den 1 april 2026, vilket ökar anslagsbehovet med cirka 1,3 miljoner euro 2026. 

Till skillnad från tidigare år innehåller budgetpropositionen inga större ändringar i utkomstskyddet för arbetslösa. För utkomstskydd för arbetslösa föreslås 2,1 miljoner euro, vilket är 183 miljoner euro mindre än för 2025. Ändringen beror i huvudsak på effekterna av de reformer som ingår i regeringsprogrammet och den uppskattade ökningen av antalet arbetslösa. I budgetpropositionen föreslås att påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa vid försummelse att söka arbete eller delta i arbetskraftsservice görs strängare. Detta beräknas minska statens finansieringsandel av arbetslöshetsförmånerna med 28,1 miljoner euro under social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel och öka utgifterna för boende och utkomststöd med sammanlagt uppskattningsvis 24,1 miljoner euro. Dessutom införs inom utkomstskyddet för arbetslösa ett nytt allmänt stöd och systemen med arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning slopas. Det bedöms att behovsprövningen av allmänt stöd och ändringarna i gränsen för föräldrars inkomster vad gäller partiellt allmänt stöd kommer att minska förmånsutgifterna med 2,5 miljoner euro. Av besparingen riktas 1,8 miljoner euro till statens finansieringsandel och 0,7 miljoner euro till kommunernas finansieringsandel. 

För sjukförsäkring föreslås 1,8 miljoner euro, vilket är 82 miljoner euro mindre än för 2025. För det riksomfattande försöket med valfrihet genom FPA-ersättningar för 65 år fyllda anvisas som statlig finansieringsandel 44,5 miljoner euro. FPA-ersättningen för besök hos allmänläkare eller specialistläkare sänks från 30 euro till 8 euro, vilket minskar statens finansieringsandel med 29,2 miljoner euro. Ändringarna gäller inte de utvidgningar av FPA-ersättningarna som gjorts under regeringsperioden (bland annat assisterad befruktning, mun- och tandvård, gynekologbesök och fysioterapi) eller försöket med valfrihet för personer som fyllt 65 år. Enligt uppgifter till utskottet har det i regeringens investeringsprogram reserverats sammanlagt cirka 300 miljoner euro för statens finansieringsandel av utvidgningen av FPA-ersättningarna, vilket med beaktande av de försäkrades finansieringsandel (48,6 %) innebär sammanlagt cirka 550 miljoner euro i totalfinansiering för FPA-ersättningarna. 

Anslagen för sjukförsäkringen påverkas också av att återbetalningsavgifterna som hänför sig till villkorlig ersättningsbarhet för läkemedel styrs till staten. Uppskattningen av läkemedelsföretagens återbetalningsavgifter som hänför sig till villkorlig ersättningsbarhet för läkemedel höjs till 90 miljoner euro, vilket minskar den statliga finansieringen med 15,4 miljoner euro. Dessutom styrs återbetalningsavgifterna i fortsättningen fullt ut till Folkpensionsanstaltens sjukförsäkringsfond för att sänka statens finansieringsandel av utgifterna för sjukvårdsförsäkringen, det vill säga utöver statens andel på cirka 46 miljoner euro riktas också de försäkrades andel på cirka 44 miljoner euro till staten. Ändringen lindrar statens betalningsbörda, men samtidigt lindrar återbetalningsavgifterna inte längre de försäkrades betalningsbörda. Med anledning av förslaget är det kalkylerade behovet att höja de försäkrades sjukvårdspremie 0,03 procentenheter. 

För pensionerna föreslås 5,5 miljarder euro, vilket är 24 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2025. Utgifterna minskar i synnerhet till följd av att behovskalkylen minskat och det gjorts ändringar i bostadsbidraget för pensionärer. Det föreslås ändringar i fråga om justeringen av företagares arbetspensionsinkomst från och med 2026. För företagare som inlett sin verksamhet 2023—2025 ska gälla samma höjningsgräns på 4 000 euro som för andra företagare vid de första justeringarna av arbetsinkomst 2026—2028. Ändringen höjer statens andel av företagares pensionsutgifter med 15 miljoner euro. För stöd till veteraner föreslås 89,3 miljoner euro, alltså ungefär 33,8 miljon euro mindre än för 2025. Minskningen av anslagsnivån beror på att antalet veteraner har minskat. 

Det föreslås att till stödjande av servicestrukturen inom den social- och hälsovård som välfärdsområdena ordnar riktas cirka 331 miljoner euro från social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde, vilket är cirka 27 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2025. För forskning på universitetsnivå inom hälso- och sjukvård föreslås 40 miljoner euro. Som en del av det åtgärdspaket för att stärka social rättvisa som ingår i regeringsprogrammet föreslås för eliminering av hepatit C cirka 10 miljoner euro och för förebyggande av antalet narkotikarelaterade dödsfall bland unga 7,4 miljoner euro, av vilket 1 miljon euro riktas till föreningar och organisationer via STEA-understöd. För inledande av en hybridmodell för barnskyddet föreslås 0,5 miljoner euro. För finansieringen av skyddshemsverksamheten föreslås sammanlagt 31 miljoner euro, vilket innebär en ökning på cirka 3,5 miljoner euro för att upprätthålla och utveckla nätverket av skyddshemsplatser. 

För den studerandehälsovård som tillhandahålls av Studenternas hälsovårdsstiftelse föreslås statlig finansiering till ett belopp av 73,3 miljoner euro, varav 1 miljon euro är ett tidsbundet understöd som anvisas för stödjande av mentalvårdstjänster för studerande. I anslaget har beaktats en ökning på cirka 0,6 miljoner euro för terapigarantin. För utvecklingsprojekt för mentalvårdshjälp och mentalvårdstjänster med låg tröskel föreslås ett anslag på 2 miljoner euro, och för genomförande av programmet för suicidprevention 0,3 miljoner euro. 

För tillhandahållande av läkar- och sjukvårdshelikoptrarnas flygverksamhet föreslås cirka 41 miljoner euro i statsunderstöd som anvisas till FinnHEMS Oy. I förslaget ingår en ökning på 2 miljoner euro på grund av att kostnaderna för utvidgningen av nätverket av baser är högre än de tidigare uppskattningarna och en minskning på 1,4 miljoner euro till följd av en ny bedömning av bolagets mervärdesskattemässiga ställning. 

För främjande av hälsa och funktionsförmåga föreslås cirka 59,6 miljoner euro, vilket är 0,15 miljoner euro mer än i den ordinarie budgeten för 2025. Som en del av investeringsprogrammet enligt regeringsprogrammet fortsätter stödjandet av äldre personers funktionsförmåga, förmåga att klara sig hemma och närståendevårdare med ett anslag på 6,5 miljoner euro. Dessutom föreslås 2,5 miljoner euro för särskild omsorg som gäller unga och 0,5 miljoner euro för narkotikaförebyggande arbete. 

Välfärdsområdenas ekonomi

I propositionen föreslås sammanlagt cirka 27,1 miljarder euro för välfärdsområdenas icke-öronmärkta finansiering. Av beloppet är cirka 26,6 miljarder euro kalkylerad finansiering av social- och hälsovården och cirka 589,8 miljoner euro kalkylerad finansiering av räddningsväsendet. 

Nivån på välfärdsområdenas finansiering höjs årligen på riksnivå med beaktande av den förväntade ökningen av servicebehovet och höjningen av kostnadsnivån inom social- och hälsovården samt lagstiftningsändringar i välfärdsområdenas uppgifter. Den icke-öronmärkta finansieringen ökar med cirka 0,9 miljarder euro jämfört med den ordinarie budgeten för 2025. Enligt propositionsmotiven förklaras ökningen i huvudsak av övergången till 2026 års kostnadsnivå. Indexhöjningen av välfärdsområdenas finansiering är 3,25 % år 2026 och den ökar välfärdsområdenas finansiering med cirka 853 miljoner euro. Den beräknade årliga ökningen av servicebehovet inom social- och hälsovården ökar finansieringen med cirka 248 miljoner euro år 2026. 

Välfärdsområdenas uppgiftsändringar minskar enligt budgetpropositionen för 2023 välfärdsområdenas finansiering med cirka 74,5 miljoner euro netto jämfört med den ordinarie budgeten för 2025. Bland annat följande ändringar i uppgifterna sänker finansieringsnivån: utveckling av personaldimensioneringen genom digitalisering och utnyttjande av teknik inom hemvården (50,9 mn euro), ökad besparing i anslutning till arbetsfördelningen mellan sjukhus och jourer när det gäller den specialiserade sjukvården (23,4 mn euro), precisering av tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice (nettoeffekt 13,8 mn euro), minskning av den så kallade demokratipengen (5 mn euro) samt lämnande av hälsoundersökningar för körkort utanför det offentliga tjänsteutbudet (3,2 mn euro) och förnyelse av hälsoundersökningar (ca 2,6 mn euro), administrativ lindring av aktiveringsplanerna inom arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte (1,6 mn euro) samt höjning av avgiften för en oanvänd tjänst (1,5 mn euro). Nedskärningarna uppgår till sammanlagt 102 miljoner euro. Som ökningar i finansieringen har enligt propositionen beaktats bland annat att nivån på arvodet för närståendevård och familjevård höjs (15,8 mn euro) och att behandlingen av datamaterial utvidgas från tillståndsmyndigheten till andra aktörer (lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården, 1 mn euro). 

Övergångsutjämningarna för 2026 minskar finansieringen med cirka 25 miljoner euro. År 2025 har avdraget uppgått till 67 miljoner euro. 

För tilläggsfinansiering enligt 11 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021, nedan finansieringslagen) har det reserverats en miljon euro. 

Utskottet konstaterar att välfärdsområdena har inlett sin verksamhet i ett mycket svårt ekonomiskt läge. Dessutom inledde välfärdsområdena sin verksamhet utifrån olika ekonomiska utgångspunkter. År 2023 baserade sig finansieringsnivån för vart och ett välfärdsområde helt på kostnader som överförts från kommunerna och det fanns stora skillnader i nivån på den kalkylerade statliga finansieringen och de kostnader som överförts från kommunerna i området. En del av områdena hade redan tidigare bildat ett verksamhetsområde på landskapsnivå, medan andra välfärdsområden bildades genom att flera anordnare av social- och hälsovård slogs ihop. Även den stegvisa övergången till finansieringsmodellen och övergångsutjämningarna påverkar finansieringen för de enskilda välfärdsområdena. 

En positiv utveckling kan skönjas i välfärdsområdenas ekonomi, men välfärdsområdena fortsätter differentieras. Boksluten för 2024 visade ett underskott på cirka 1,1 miljarder euro och välfärdsområdenas sammanlagda kumulativa underskott steg till 2,4 miljarder euro. Det fanns stora skillnader mellan välfärdsområdena både i fråga om kostnadsutvecklingen och resultaten. För nästan alla områden (med undantag av Helsingfors och Västra Nyland) uppfylldes minst ett av kriterierna för utvärderingsförfarande. Utvärderingsförfaranden inleddes i tre välfärdsområden (Östra Nyland, Mellersta Finland, Lappland) i juni 2025. 

Utifrån budgetarna för 2025 väntades områdenas sammanlagda resultat uppvisa ett klart överskott (240 miljoner euro). Bakgrunden till utvecklingen är enligt uppgift att genomförandet av välfärdsområdenas förändringsprogram framskrider och att nivån på den statliga finansieringen höjs. Finansieringen för 2025 genomgick den första efterhandsjusteringen (1,4 miljarder euro), som baserade sig på de faktiska kostnaderna 2023. Sammanlagt ökade den statliga finansieringen för 2025 med cirka 2,2 miljarder euro (9,0 %). I fem välfärdsområden uppvisade budgeten dock fortfarande ett klart underskott. 

Trots att bokslutsprognoserna för 2025 och utsikterna för 2026 är förenade med betydande osäkerhet och det är möjligt att situationen för varje välfärdsområde kommer att förändras ytterligare under slutet av året, uttrycker utskottet allvarlig oro över att välfärdsområdenas ekonomiska situation fortfarande har utvecklats i olika riktningar och att skillnaderna mellan ytterligheterna bara växer. För en del områden har läget förbättrats och för en del har det försämrats i förhållande till budgetarna. Enligt uppgift förutspår sammanlagt 10 välfärdsområden ett underskott. Om bokslutsprognoserna förverkligas uppgår det kumulativa underskottet till 2,2 miljarder euro. I synnerhet i områden med stora underskott täcker efterhandsjusteringen av finansieringen inte det faktiska underskottet fullt ut, vilket har bidragit till välfärdsområdenas differentiering. 

Enligt bokslutsprognoserna för 2025 ökar kostnaderna med cirka 3,2 procent. Enligt uppgift kan det därför konstateras att kostnadsökningen ser ut att ha jämnats ut till cirka 3 procent 2024 och 2025, till skillnad från det mycket avvikande året 2023, då kostnaderna ökade med cirka 12 procent. Till den kraftiga kostnadsutvecklingen bidrog då särskilt löneuppgörelsen, prishöjningarna på köpta tjänster, anlitandet av hyrd arbetskraft samt ökningen av hyreskostnaderna. 

Finansministeriet har berett en temporär komplettering av bestämmelserna om välfärdsområdenas ekonomi, enligt vilken välfärdsområdena under vissa förutsättningar kan få tilläggstid för att täcka underskott. Utskottet anser att propositionen är nödvändig och påskyndar beredningen av den för att den de facto ska kunna påverka det svåra ekonomiska läget i välfärdsområdena. 

Utskottet konstaterar att välfärdsområdena på bred front har upplevt att den nuvarande finansieringsmodellen fungerar dåligt och är problematisk. Enligt utskottets sakkunnigutfrågning har finansieringsmodellen visat sig vara orättvis och den har till vissa delar konstaterats grunda sig på felaktiga uppgifter. Enligt uppgift utgör bestämningsgrunderna för icke-öronmärkt statlig finansiering åter ett extra nedskärningstryck på cirka 190 miljoner euro för välfärdsområdena för räkenskapsåret 2026, vilket beror på det beräkningssätt för välfärdsområdesindexet som används vid beräkningen av förändringen i kostnadsnivån. Välfärdsområdesindexet motsvarar inte den faktiska höjningen av kostnadsnivån bland annat därför att det är bundet till den allmänna inkomstnivån och inte beaktar löneuppgörelserna inom social- och hälsovården. Under utfrågningen lyfte sakkunniga också fram problem med finansieringsmodellens logik i fråga om beräkningen av övergångsutjämningarna. I fråga om efterhandsjusteringen av finansieringen konstaterades det att den delvis korrigerar finansieringen med två års fördröjning, men till exempel vid justeringen 2028 av utfallet för 2026 beaktas endast 80 procent av skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och den beviljade finansieringen. Korrigerande åtgärder kräver enligt sakkunniga också tilläggsfinansiering för systemet. Även om den statliga finansieringen i sin helhet ökar motsvarar den inte ökningen av servicebehovet. Kritik riktades också mot att de ekonomiska konsekvenserna av de lagstiftningsändringar som gäller välfärdsområdenas uppgifter inte bedöms realistiskt. 

Under den tid finansieringslagen varit i kraft har det gjorts vissa ändringar i den och för närvarande bereds regeringsperiodens tredje paket med ändringar i finansieringslagen. Utskottet betonar att det utöver mindre revideringar av finansieringslagen är nödvändigt att utan dröjsmål välfärdsområdesvis analysera orsakerna till och följderna av differentieringen av finansieringen samt att utifrån analysen bedöma hur den behovsbaserade finansieringen och kvaliteten på beräkningsuppgifterna för den sammantaget bör utvecklas så att den är tillförlitlig och rättvis för att social- och hälsovårdens och räddningsväsendets tjänster ska kunna tryggas för hela befolkningen också i framtiden. 

Sakkunniga lyfte också fram den senaste tidens rättspraxis som hänför sig till konflikten mellan å ena sidan balanseringen av välfärdsområdenas ekonomi och å andra sidan tryggandet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet betonar vikten av att balansera de offentliga finanserna, men det bör göras rättvist och så att de lagstadgade tjänsterna kan tryggas i alla välfärdsområden. I den statliga styrningen av välfärdsområdena och i lagberedningen bör både verksamheten och ekonomin beaktas på ett balanserat sätt och som en helhet. Utskottet anser också att det är viktigt att man i propositionerna om ändringar i välfärdsområdenas uppgifter i stället för att göra en budgetteknisk bedömning realistiskt bedömer förslagens faktiska ekonomiska konsekvenser för välfärdsområdenas verksamhet. 

Statlig ersättning för specialiseringsutbildning inom social- och hälsovården

I propositionen föreslås det en minskning av engångsnatur på 15 miljoner euro i statens ersättning för specialiseringsutbildning för personal inom social- och hälsovården samt en produktivitetsbesparing på 3,1 miljoner euro, det vill säga en minskning på sammanlagt 18,1 miljoner euro jämfört med 2025. Enligt propositionen uppgår ersättningen till sammanlagt 89,9 miljoner euro år 2026, medan den 2025 var sammanlagt 108 miljoner euro, det vill säga minskningen är nästan 17 procent. 

Inom läkar- och tandläkarutbildningen sker en minskning på 15,7 miljoner euro, inom utbildning som leder till specialistkompetens för begränsad förskrivningsrätt en minskning på 0,1 miljoner euro, inom specialiseringsutbildning på universitetsnivå för yrkesutbildade personer inom socialvården en minskning på 0,3 miljoner euro och inom praktik som ingår i en yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsovården och som främjar yrkesfärdigheten en minskning på cirka 2 miljoner euro. 

Sakkunniga har framfört att finansieringen av läkarutbildningen redan nu är underdimensionerad och står i strid med den växande utbildningsvolymen. Situationen är särskilt problematisk inom specialistläkarutbildningen. Det råder brist på specialistläkare inom flera specialiteter. De minskade anslagen kommer sannolikt att ytterligare försvåra grund- och specialiseringsutbildningen för läkare och tandläkare. Utskottet instämmer i de sakkunnigas oro över att finansieringen av specialiseringsutbildningen minskar. Utbildningsinfrastrukturen består i huvudsak av fasta kostnader som inte möjliggör snabba korrigeringsåtgärder. I praktiken innebär detta en betydande minskning av antalet personer som utbildas till specialistläkare inom allmänmedicin och specialiserad sjukvård samt antalet personer som genomför praktik inom ramen för grundexamen för läkare. Arbetsinsatsen från de läkare som specialiserar sig täcker också en central del av servicesystemets vårdverksamhet under dagtid och jourtid, vilket innebär att en nedskärning inte endast leder till färre läkare som specialiserar sig utan också till att finansieringen för vården av patienter minskar. En nedskärning i den statliga finansieringen av specialistläkarutbildning innebär således ett underskott i välfärdsområdenas finansiering, vilket ökar kostnaderna för servicesystemet. Utskottet konstaterar att statsrådet måste följa upp och bedöma nedskärningens konsekvenser i förhållande till dess faktiska konsekvenser för välfärdsområdenas finansiering och tillgången till tillräcklig yrkesutbildad personal (särskilt under jourtid) och tjänster samt vid behov vidta korrigerande åtgärder. 

Tryggande av social- och hälsovårdstjänster på samiska och svenska

I budgetpropositionen anvisas anslag för statsunderstöd bland annat för att trygga social- och hälsovårdstjänster på samiska och svenska. Av anslaget får högst 0,56 miljoner euro användas till att betala statsunderstöd via sametinget till välfärdsområden inom samernas hembygdsområde för ett tidsbundet utvecklingsprojekt för social- och hälsovårdstjänster på samiska och högst en miljon euro för att betala statsunderstöd för ett tidsbegränsat utvecklingsprojekt som gäller tjänster på svenska i Östra Nylands och Västra Nylands välfärdsområden. Utskottet anser att statsunderstöden är viktiga för att trygga tjänsterna för de språkliga minoriteterna. 

Utskottet fäster dock i fråga om de samiskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna uppmärksamhet vid ett orosmoment som sametinget lyft fram vid utskottets sakkunnigutfrågning. Det handlar om att enheten för psykosocialt stöd för samer (Uvjj - Uvjâ - Uvja), som grundats 2022 för att stödja sannings- och försoningskommissionens arbete, ser ut att avsluta sin verksamhet 2026, eftersom det inte föreslås något anslag för verksamheten i budgetpropositionen för 2026. Sametinget uttryckte också oro över att ändamålet för det statsunderstöd som sedan 2002 betalats till välfärdsområdena inom samernas hembygdsområde för att trygga och utveckla social- och hälsovårdstjänsterna på samiska har ändrats. Enligt budgetpropositionen för 2026 riktas statsunderstödet till ett tidsbundet utvecklingsprojekt för social- och hälsovårdstjänster på samiska. Utskottet betonar att trots dessa ändringar måste social- och hälsovårdstjänsterna på samiska också i fortsättningen tryggas på det sätt som lagstiftningen förutsätter. De temporära utvecklingsåtgärder som finansieras med statsunderstöd kompletterar välfärdsområdenas lagstadgade uppgifter och skyldigheter när det gäller att ordna och producera social- och hälsovårdstjänster, men är separata från de lagstadgade uppgifterna. 

Sakkunniga uttryckte oro över att det i dag finns betydande utmaningar när det gäller att trygga tillgången till svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster, särskilt i områden där svenskan är minoritetsspråk. Utmaningarna beror på problem med tillgången till vårdpersonal som kan svenska, brister i planeringen och ordnandet av svenskspråkiga tjänster samt välfärdsområdenas svåra ekonomiska situation. Utskottet fäster uppmärksamhet vid välfärdsområdenas skyldigheter att trygga de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna inom sina områden och anser det vara viktigt att följa hur de språkliga rättigheterna tillgodoses. 

Tjänster för äldre personer

Utskottet välkomnar att stödjandet av äldre personers funktionsförmåga, förmåga att klara sig hemma och närståendevårdare fortsätter med ett anslag på 6,5 miljoner euro som en del av investeringsprogrammet enligt regeringsprogrammet. Genom att främja äldre personers och närståendevårdares hälsa och funktionsförmåga kan man förebygga olika risker för skador och sjukdom och på så sätt påverka de äldres servicebehov. 

Utskottet betonar närståendevårdens betydelse inte bara som en mänsklig form av vård utan också som ett sätt att dämpa kostnadsökningen inom de offentliga finanserna. Utskottet välkomnar därför att det i budgetpropositionen anvisas tilläggsfinansiering på 15,8 miljoner euro för stödet för närståendevård så att det lägsta arvodet för närståendevård från ingången av 2026 stiger från 472,15 euro till 530 euro i månaden. Utskottet välkomnar också att närståendevårdare som ingått avtal behåller sin rätt till avdrag för arbetsrum i beskattningen, trots att den slopas för löntagarnas del vid ingången av 2026. Utskottet anser att det i fortsättningen är viktigt att följa hur den ökning av statsunderstödet som anvisas till stöd för närståendevård riktas i välfärdsområdena, för att det ska kunna bedömas om tilläggsfinansieringen de facto går till arvoden inom ramen för stödet för närståendevård. Dessutom anser utskottet att det är viktigt att bedöma behoven av att vidareutveckla stödet för närståendevård och av att bättre hjälpa närståendevårdarna att orka och må bra så att stödet för närståendevård kan bli mer sporrande. 

Enligt budgetpropositionen riktas kostnadsbesparingar till tjänsterna för äldre genom att utnyttjandet av teknik utökas. I och med ändringar i lagstiftningen om uppgifterna inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde är avsikten att teknik ska utnyttjas i hemvårdstjänsterna. Dessutom är avsikten att användningen av teknik som ersätter direkt klientarbete ska göra det möjligt att minska personaldimensioneringen (med högst 0,04 anställda per kund) inom heldygnsomsorgen för äldre. Den faktiska personaldimensioneringen ska dock alltid vara minst 0,6 anställda per kund. Till följd av de lagändringar som gäller uppgifterna och hänför sig till utnyttjandet av teknik minskas välfärdsområdenas generella finansiering enligt budgetpropositionen med 50,9 miljoner euro 2026. 

Sakkunniga uttryckte oro över att tillgången till tjänster för äldre (bl.a. hemvård och heldygnsomsorg) har försämrats flera år i följd. Trots att de sakkunniga i princip förhöll sig positivt till utnyttjandet av teknik, framfördes det också att det inte är motiverat att minska finansieringen av tjänster för äldre med hänvisning till användningen av teknik. Det bör också beaktas att nya tekniska lösningar snarare medför behov av tilläggsfinansiering under ibruktagandet. 

Utskottet anser att det är nödvändigt att utveckla och reformera tjänsterna för äldre så att tjänsterna både håller hög kvalitet och blir mer kostnadseffektiva då antalet äldre och vårdbehovet ökar under de kommande åren. För att bevara servicesystemets bärkraft måste man söka nya lösningar som kan dämpa kostnadsökningen, men samtidigt trygga bland annat tillräcklig hemvård och heldygnsomsorg för äldre. I fråga om tillgången till tjänster för äldre fäster utskottet också uppmärksamhet vid behovet av att säkerställa att alla äldre har möjlighet att förvärva och upprätthålla digitala färdigheter för att det ska vara möjligt och tryggt att elektroniskt uträtta ärenden inom social- och hälsovårdstjänsterna. 

I anslutning till det som sägs ovan anser utskottet att det är viktigt att social- och hälsovården utvecklar lösningar där tekniken kan utnyttjas i vården och omsorgen om klienterna. Med hänvisning till det som framfördes vid utskottets sakkunnigutfrågning fäster utskottet dock uppmärksamhet vid att det i fråga om utnyttjandet av tekniska lösningar i fortsättningen är viktigt att följa och bedöma reformernas konsekvenser för klienternas och patienternas ställning, tillgången till tjänster, personaldimensioneringen och välfärdsområdenas ekonomi. 

Utskottet välkomnar målet att främja tillgången till allmänläkarvård för personer som fyllt 65 år genom ett riksomfattande försök med valfrihet som baserar sig på FPA-ersättningar. Med hänvisning till sitt betänkande (ShUB 10/2025 rd) anser utskottet att det är viktigt att i fortsättningen följa upp och utvärdera resultaten av försöket och valfrihetsmodellens effekter när det gäller tillgången till vård. Utskottet anser också att det är viktigt att i fortsättningen utnyttja resultaten av försöket för att främja tillgången till vård och utveckla tjänsternas verkningsfullhet. 

Sammantagna konsekvenser av förmånsändringar

Som en del av en mer omfattande reform av den sociala tryggheten är avsikten att lagen om utkomststöd ska ses över så att den som ansöker om utkomststöd har en starkare skyldighet än tidigare att ansöka om primära förmåner. Dessutom slopas förvärvsinkomstavdraget på 150 euro, små inkomster och understöd beaktas i sin helhet och utkomststödets grunddel minskar. Ändringar som påverkar utkomststödets nivå är att förvärvsinkomstavdraget slopas och att nivån av utkomststödets grunddel justeras. På årsnivå beräknas reformen av utkomststödet minska utgifterna för det grundläggande utkomststödet med 188 miljoner euro, öka utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa med 148 miljoner euro och öka skatteinkomsterna med 30 miljoner euro, vilket innebär att reformen stärker de offentliga finanserna med sammanlagt 70 miljoner euro. 

Utöver reformen av utkomststödet innehåller budgetpropositionen inga andra ändringar som i betydande grad påverkar nivån på den sociala tryggheten. Under regeringsperioden har det dock i tidigare budgetpropositioner gjorts flera ändringar i nivån på den sociala tryggheten. Syftet med ändringarna har varit att minska statens utgifter och göra det sociala trygghetssystemet mer sporrande och enklare. 

Social- och hälsovårdsministeriet har årligen bedömt de sammantagna konsekvenserna av förmånsändringarna och en färsk bedömning från hösten 2025 (Arvio hallituksen sosiaaliturvamuutosten yhteisvaikutuksista toimeentulotuen käyttöön ja tulonjakoo, SHM 2025) visar att nedskärningarna i den sociala tryggheten 2024—2025 har drabbat dem som fått utkomststöd mer än det beräknats tidigare och utkomststödet har kompenserat för nedskärningar i andra förmåner mindre än beräknat. Hos mer än 80 procent av dem som fick utkomststöd minskade de disponibla inkomsterna till följd av ändringarna 2024—2025. Enligt en bedömning som gjordes hösten 2024 uppskattades ändringarna 2024—2025 öka den ekonomiska utsattheten med 1,7 procentenheter, men enligt en färsk bedömning ökar den ekonomiska utsattheten med 2,2 procentenheter med beaktande av reformen av utkomststödet. 

Utskottet fäster särskild uppmärksamhet vid att den ekonomiska utsattheten bland barn ökar mer än beräknat. Enligt en bedömning som gjordes hösten 2024 uppskattades lagändringarna 2024—2025 öka den ekonomiska utsattheten bland barn med 1,3 procentenheter, men enligt en färsk bedömning skulle lagändringarnas inverkan på den ekonomiska utsattheten bland barn vara 2,7 procentenheter och med beaktande av reformen av utkomststödet 3 procentenheter. Enligt uppgifter till utskottet har inte bara den relativa fattigdomen ökat utan också fattigdomen bland barn. Enligt Statistikcentralen upplevde tio procent av de finländska barnen i åldern 0—15 år materiell fattigdom 2024, medan deras andel var under fyra procent 2021 (Statistikcentralen 16.5.2025. Vart tionde barn upplevde materiell fattigdom år 2024). Utskottet betonar att barnfattigdom enligt undersökningar har betydande långvariga och rentav generationsöverskridande negativa konsekvenser för välbefinnandet och hälsan. Vidare betonar utskottet att för att uppnå målen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och EU:s strategi för barnets rättigheter har Finland satt som nationellt mål att minska antalet personer som löper risk för fattigdom eller utslagning fram till 2030 med 100 000 personer, varav minst en tredjedel ska vara under 18 år. Det blir svårare att uppnå målet ifall ändringar i den sociala tryggheten ökar den ekonomiska utsattheten. 

Vid bedömningen av de sammantagna konsekvenserna av förmånsändringarna har beteendeeffekterna, såsom sysselsättningen, inte beaktats. Enbart de ändringar i arbetslöshetsförmånerna som ingick i budgetpropositionen för 2024 bedömdes öka sysselsättningen med cirka 90 000 personer och stärka de offentliga finanserna med 2,1 miljarder euro. Utskottet noterar att de sysselsättningseffekter som eftersträvades genom ändringarna i den sociala tryggheten inte har uppnåtts på grund av det rådande konjunkturläget och det svaga sysselsättningsläget. Utskottet konstaterar att nedskärningar i förmånerna på grund av det svåra arbetsmarknadsläget kan innebära en sänkt utkomst för förmånstagarna och att nedskärningar i den sociala tryggheten under en lågkonjunktur enligt de sakkunniga som utskottet hört kan ha negativa konsekvenser för konsumtionen, sysselsättningen och arbetslöshetens längd. 

Social- och hälsovårdsministeriet och arbets- och näringsministeriet har i en promemoria (VN/8915/2024, 22.9.2025) bedömt de sammantagna konsekvenserna av ändringar som gäller utvecklingen av serviceprocessen för arbetssökande och arbetsförmedlingstjänsterna, av påföljder i fråga om utkomstskyddet för arbetslösa och av ändringar i utkomststödet samt av det allmänna stödet. Ändringarnas konsekvenser beror på stödtagarnas beteende, myndigheternas agerande och det stöd som tjänsterna innebär samt sysselsättningsläget. Ändringen av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa bedöms öka skyldigheten att vara i arbete. De ändringar som föreslås i utkomststödet stärker dess karaktär som det stöd som beviljas i sista hand, men en skärpning av påföljden inom utkomstskyddet för arbetslösa kan leda till att fler än tidigare förlorar sin rätt till den primära förmånen. 

Utskottet anser det vara viktigt att man följer vilka sammantagna konsekvenser de redan genomförda och planerade ändringarna i den sociala tryggheten och sanktionerna mot arbetslösa har för individernas och familjernas utkomst, sysselsättning och välbefinnande och att man vid behov vidtar åtgärder för att utveckla systemet för att minska den ekonomiska utsattheten samt fattigdomen bland barnfamiljer. 

Apoteksekonomin

Som en del av totalreformen av apoteksekonomin justeras läkemedelstaxan genom en ändring av statsrådets förordning om läkemedelstaxa. Samtidigt förnyas apoteksskatten så att skatten bestäms utifrån försäljningsbidraget och inte utifrån omsättningen som i nuläget. Ändringarna minskar statens finansieringsandel av läkemedelsersättningarna med 15,4 miljoner euro. 

Genom den föreslagna totalreformen av apoteksekonomin eftersträvas permanenta besparingar på 30 miljoner euro per år i de offentliga finanserna och ett mer kostnadseffektivt detaljdistributionssystem för läkemedel. I regeringsprogrammet förutsätts det att man i reformen ska beakta apotekens faktiska lönsamhet samt tryggandet av det riksomfattande apoteksnätverket, det farmaceutiska stödet som behövs för en rationell läkemedelsbehandling (inkl. läkemedelsrådgivning), medicineringssäkerheten och tillgången till läkemedel. Reformen ökar inte kundernas betalningsbörda. 

Den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan för receptbelagda läkemedel minskar läkemedelskostnaderna och därigenom sjukförsäkringens utgifter för läkemedelsersättningar och ger enligt uppskattning den eftersträvade permanenta årliga besparingen på 30 miljoner euro. Minskningen av utgifterna för läkemedelsersättningar inom de offentliga finanserna med 30 miljoner euro riktas till staten och de försäkrade i förhållande till sjukförsäkringslagens gällande finansieringsandelar så att statens andel är 15,4 miljoner euro (51,4 %) och de försäkrades andel cirka 14,6 miljoner euro (48,6 %). I enlighet med regeringens budgetförhandlingar 2023 och regeringens beslut av den 25 april 2024 om planen för de offentliga finanserna för 2025—2028 har försäkringsavgifternas andel av den besparing på cirka 30 miljoner euro i de offentliga finanserna som uppnås genom ändringen av läkemedelstaxan för receptbelagda läkemedel dock redan på förhand kanaliserats till staten till fullt belopp genom lagen om ändring av 11 och 18 kap. i sjukförsäkringslagen (693/2024). Då kanaliseringen beaktas sparar staten alltså cirka 30 miljoner euro genom att ändra läkemedelstaxan för receptbelagda läkemedel. 

Utskottet välkomnar i sig målen för totalreformen av apoteksekonomin och anser att en strukturell reform av apoteksekonomin behövs. Utskottet fäster dock uppmärksamhet vid att ändringarna enligt uppgift kan öka risken för att apoteksnätverket krymper runtom i Finland, eftersom en del apotek beräknas uppvisa dåligt resultat eller förlust efter ändringarna. Utskottet betonar beredskapen och försörjningsberedskapen och anser att det är viktigt att trygga ett tillräckligt apoteksnätverk när apoteksekonomin ses över. Dessutom anser utskottet att det är viktigt att följa upp och bedöma reformens samlade konsekvenser. 

Tjänster för främjande av välfärd och hälsa producerade av organisationer

I budgetpropositionen för 2026 anvisas sammanlagt 268,6 miljoner euro i anslag för understöd från STEA till allmännyttiga sammanslutningar och stiftelser för främjande av hälsa och social välfärd, vilket är cirka 35,5 miljoner euro mindre än 2025 och cirka 115 miljoner mindre än 2024. Enligt uppgift inverkar nedskärningarna i understödsanslagen 2026 i första hand på antalet nya understöd som beviljas. Därtill sparas cirka 14—16 miljoner euro genom nedskärningar i kontinuerliga understöd. Nedskärningarna gäller i första hand sådan verksamhet där man inte på ett tillförlitligt sätt kan bevisa att verksamheten behövs eller ger resultat. Man ägnar också särskilt uppmärksamhet åt verksamhetens kostnadseffektivitet. Dessutom eftersträvas besparingar framför allt genom att undvika överlappningar och man strävar efter att i första hand rikta nedskärningarna till administrativa kostnaderna. 

Under utfrågningen uttryckte sakkunniga oro över att organisationernas verksamhetsförutsättningar försämras ytterligare när finansieringen minskar och att nedskärningar i organisationernas tjänster drabbar utsatta personer. Utskottet betonar betydelsen av föreningar och stiftelser inom social- och hälsovården när det gäller att främja välbefinnande, hälsa och medborgarnas delaktighet och uppdaterar sitt konstaterande om att det är viktigt att nedskärningarna i organisationernas understödsanslag riktas så att de i första hand gäller annat än organisationernas serviceverksamhet och orsakar så få försämringar som möjligt särskilt i fråga om de tjänster som de mest utsatta personerna använder (ShUU 10/2024 rd). Utskottet anser det också motiverat att man vid understödsberedningen vid Social- och hälsoorganisationernas understödscentral STEA fäster vikt vid behovet av den verksamhet som finansieras med understöden samt vid de förväntade resultaten och effekterna. Vidare ser utskottet det som viktigt att följa vilka konsekvenser nedskärningarna i understödsanslagen har för främjandet av hälsa och välbefinnande och för organisationernas verksamhetsförutsättningar.