Syftet med propositionen är att främja jämställdheten och förebygga diskriminering i anslutning till könsmångfald inom småbarnspedagogiken. Det bör dock beaktas att lagen om småbarnspedagogik redan nu kräver att likabehandling och jämställdhet främjas. 

Kommunförbundet påpekar i sitt sakkunnigyttrande att systematiskt jämställdhetsarbete redan nu genomförs på ett övergripande sätt i fostrings- och undervisningsarbetet för barn under skolåldern. Inom småbarnspedagogiken ska det för varje barn göras upp en individuell plan för småbarnspedagogik. Det kan därför bedömas att en sådan specifik jämställdhetsplan för varje verksamhetsställe eller enhet som nu föreslås i praktiken inte förbättrar jämställdheten vid enheterna inom småbarnspedagogiken, utan att skyldigheten att utarbeta den i praktiken bara leder till att mängden administrativt arbete ökar. 

Miessakit ry anser att en lagstadgad jämställdhetsplanering som förpliktar småbarnspedagogiken är överdimensionerad och motstridig. Lagändringens konsekvenser för välbefinnandet är oklara till exempel när det gäller de anställdas arbetshälsa och därmed barnens välbefinnande. Den småbarnspedagogiska verksamheten är redan nu till många delar mycket reglerad och en betydande del av personalens arbetstid går åt till att fullgöra olika lagstadgade skyldigheter. Det förekommer växande trötthet inom branschen till följd av skyldigheterna utanför det primära arbetet och den upplevda meningslösheten i anslutning till dessa. Personalen inom småbarnspedagogiken bör i så stor utsträckning som möjligt kunna koncentrera sig på att ta hand om och stödja barnen, dvs. att tillbringa tid med barnen. Dessutom borde det inte i lag förutsättas att barnen deltar i utarbetandet av jämställdhetsplanen, vilket föreslås i propositionen. Det är inte barnens uppgift — barnen behöver få växa i lugn och ro. Enligt Miessakit ry innehåller könsspecifika drag både positiva och negativa aspekter. I motiveringen till lagen uppfattas de endast som skadliga stereotypier som man bör bli av med. Det är också viktigt att beakta de positiva sidorna, och de bör lyftas fram på motsvarande sätt i motiveringen till lagen. På så sätt skulle de bli behandlade när barnen tillägnar sig de olika aspekterna av jämlikhet och jämställdhet. Kategorisk kritik av könsspecifika drag skapar förvirring och otrygghet, och konsekvenserna av detta märks i de ökande psykiska problemen och den ökande rotlösheten. 

På grund av den betydande resursbristen inom småbarnspedagogiken kan en ökad administrativ börda leda till att andra förpliktelser som är viktigare med tanke på barnets välbefinnande inte fullgörs. En ökning av den administrativa bördan skulle ytterligare belasta den personal som redan nu lider av resursbrist och är belastad. Enligt propositionen tar det två timmar att göra upp de planer som lagen kräver första gången. Kommunförbundet anser att denna bedömning och de kostnader som beräknats utifrån den är alldeles för låga. Det förarbete som behövs för att utarbeta planen, informationssökningen, samarbetet och utarbetandet av planen tar betydligt mer tid än två timmar. Det bör beaktas att allt extra administrativt arbete som regeringen nu tillför genom denna proposition tar tid och resurser från dagispersonalens kärnverksamhet, alltså från barnuppfostran. 

Propositionen är därför onödig eller rentav skadlig för småbarnspedagogiken på grund av den ökade administrativa börda som utarbetandet av onödiga jämställdhetsplaner innebär för personalen inom småbarnspedagogiken, som lider av bristen på resurser.