Riksdagen godkände 2018 på förslag av arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUB 16/2018 rd — B 22/2018 rd) ett ställningstagande där riksdagen förutsatte att statsrådet utreder möjligheterna att inrätta ett oberoende organ med uppgift att följa upp och bedöma hur skyldigheterna i Istanbulkonventionen uppfylls och att statsrådet i förekommande fall bereder lagändringar (RSk 49/2018 rd). 

I propositionen föreslås det att diskrimineringsombudsmannen ska sköta uppgiften som självständig och oberoende rapportör om våld mot kvinnor. Enligt förslaget ska rapportören på ett omfattande och sektorsövergripande sätt bevaka och utvärdera åtgärderna och politiken för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet samt ge akt på hur den nationella lagstiftningen fungerar och hur internationella förpliktelser uppfylls. Rapportören ska ta initiativ, ge utlåtanden och råd, föra fram sina observationer i den samhälleliga debatten och rapportera sina observationer direkt till beslutsfattarna. Rapportören ska beakta våldets könsrelaterade natur och även intersektionella fall, exempelvis sådana där våld riktas mot kvinnor som hör till olika befolkningsgrupper. Uppgifterna omfattar alla former av våld i hemmet, även när det riktas mot andra än kvinnor. 

Sammantaget anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att det är lämpligt att uppgiften som rapportör ges till diskrimineringsombudsmannen. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar. 

I yttrandena till utskottet har inställningen till att diskrimineringsombudsmannen ska sköta uppgiften som rapportör i viss mån varit reserverad. Det har bland annat ansetts att våldet mot kvinnor är ett så omfattande fenomen att uppgiftens självständighet och den specifika kvinnoaspekten förutsätter en helt ny expertmyndighet på tillräckligt hög nivå som är jämställbar med en ombudsman och som bokstavligen är självständig och oberoende. Utskottet konstaterar att diskrimineringsombudsmannen är en självständig och oberoende myndighet som enligt utskottet kan sköta alla sina uppgifter självständigt och oberoende. 

I propositionen föreslås ett anslag på 200 000 euro för rapportörens verksamhet. I beloppet beaktas den besparing som kan göras i de administrativa stöduppgifterna när uppgiften ges till en befintlig myndighet. Utskottet påpekar att man när uppgiften som rapportör inrättas och det bestäms om resurstilldelningen för rapportören som en del av diskrimineringsombudsmannens verksamhet också bör beakta den höga och breda substanskompetens som uppgiften kräver samt det omfattande uppgiftsområdet. 

Utskottet anser att det är viktigt att noga följa om anslaget räcker och att vid behov höja anslaget för att säkerställa att rapportörens uppgifter kan skötas på behörigt sätt.