I den gällande arbetstidslagen (605/1996) finns inga bestämmelser om transporter till och från arbetet för arbetstagare i nattarbete. Statsrådet har emellertid med stöd av 44 § i arbetstidslagen meddelat ett beslut (869/1996) som innehåller bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att ordna skjuts för arbetstagare som utför nattarbete, arbetstagarens andel av kostnaderna för skjutsen, arbetsgivarens skyldighet att förhandla om anordnande av skjuts transporten med personalen och om möjlighet för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna att avtala om skjuts i ett rikstäckande kollektivavtal. 

Den arbetstidslag (872/2019) som träder i kraft den 1 januari 2020 innehåller inga bestämmelser om skjuts till och från arbetet eller om rätten att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om skjuts till och från arbetet. Följaktligen kan resan mellan hemmet och arbetsplatsen försvåras för arbetstagare i nattarbete med arbetsskift som börjar eller slutar vid en tidpunkt när det inte går att anlita kollektivtrafik. Konsekvenserna drabbar arbetstagare som inte har tillgång till bil eller offentliga kommunikationsmedel och har en arbetsgivare som i kollektivavtal inte har ålagts att ordna skjuts till och från arbetet. 

Syftet med propositionen är att säkerställa att arbetstagare med nattarbete fortsatt ska ha samma möjlighet att få skjuts ordnad till och från arbetet. Därför fogas en ny 8 a § till den nya arbetstidslag som träder i kraft den 1 januari 2020. Paragrafen har samma innehåll som statsrådets nuvarande beslut om skjuts för arbetstagare i som grundar sig på den gällande arbetstidslagen. Det nuvarande rättsläget bibehålls också i det hänseendet att de riksomfattande arbetsgivar- och arbetstagarförbunden fortfarande ska ha rätt att avtala om skjuts till och från arbetet genom kollektivavtal. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att propositionen är angelägen och behövlig och tillstyrker lagförslaget utan ändringar. 

Vid utfrågningen av sakkunniga kom det fram att den nya arbetstidslagen, som alltså träder i kraft den 1 januari 2020, behöver preciseras och kompletteras också på en del andra ställen. Ett exempel är att lagen saknar bestämmelser om kriminalisering av brott mot bestämmelsen om nödarbete. En följd av detta är att det rådande rättsläget kan förändras på ett sätt som inte kan anses lämpligt. Följaktligen anser utskottet att regeringen skyndsamt bör lämna en proposition till riksdagen med förslag till hur bristerna ska avhjälpas. (Utskottets förslag till uttalande)