Den 26 november 2014 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) nr 1286/2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare. Förordningen trädde i kraft den 29 december 2014. För att nationellt genomföra förordningen föreslår regeringen att lagen om Finansinspektionen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ändras.
Utskottet anser att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker den med följande kommentarer och mindre tekniska ändringar.
Propositionen lämnades våren 2016. Efter det har riksdagen behandlat en rad propositioner (RP 65/2016 rd — EkUB 14/2016 rd, RP 70/2016 rd — EkUB 16/2016 rd, RP 77/2016 rd — EkUB 17/2016 rd, RP 123/2016 rd — EkUB 23/2016 rd, RP 201/2016 rd — EkUB 26/2016 rd) som föranleder vissa tekniska korrigeringar i de nu föreslagna bestämmelserna på det sätt som beskrivs närmare i detaljmotiveringen nedan.
Den nya lagstiftningen syftar till att förbättra den neutrala jämförbarheten mellan olika investeringsprodukter och den vägen stärka den inre marknaden för investeringsprodukter genom att införa en skyldighet att tillhandahålla köparen ett standardiserat dokument (faktablad), som tydligt och kommensurabelt uppger riskerna med och kostnaderna för investeringen.
Utskottet påpekar att det finländska konsumentskyddet i nuläget är bra när det gäller information om och försäljningsprocedurer för investeringsprodukter. De finländska konsumenternas förtroende för tillhandahållarna av investeringsprodukter har varit fortsatt stabilt också efter finanskrisen. Men ofta är det svårt att jämföra den information som finns tillgänglig, framför allt informationen om olika paketerade investeringsprodukter. Den förväntade avkastningen av ett investeringsinstrument kan presenteras på många olika sätt utan att kravet på korrekt information frångås. Hur informationen presenteras har stor betydelse för vilket intryck investeraren får av den väntade utvecklingen.
Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna möjliggör bättre underlag för investerarens beslut. Ett standardiserat dokument kan väntas öka konsumenternas förtroende för investeringsprodukter och marknaden och följaktligen leda till ökade investeringar. Ur tillhandahållarens synvinkel väntas den nya lagstiftningen dels bidra till en ökad marknadsandel för produkter med mervärde för kunden, dels gallra ut dåliga produkter från marknaden. Trots att det kommer att kosta mera att efterleva bestämmelserna bedöms de samlade effekterna bli positiva till följd av ökad insyn, effektivitet, mer jämlika verksamhetsmöjligheter och ökat förtroende. Den internationella konkurrenskraften för finansmarknaden i EU påverkas också av hur trovärdigt rättssystemet förmår säkra investerarnas ställning.
En specifik fråga som togs upp vid sakkunnigutfrågningen var räckvidden av de föreslagna bestämmelserna. Utskottet ser det som motiverat att i enlighet med propositionen gå in för att undanta pensionsprodukter från tillämpningsområdet.
Hit hör också frågan om vilka aktörer de föreslagna bestämmelserna avses skydda. EU-definitionen av icke-professionella investerare i investeringsfonder inbegriper också kvalificerade placerare såsom mindre pensionsfonder, egendomsförvaltningsbolag, stiftelser och andra allmännyttiga samfund, investeringsfunktioner i bolag, kommuner och högskolor. Investerare av den här typen är i regel erfarna affärsänglar eller andra professionella inom investeringsverksamhet. Priip-bestämmelserna inom kapitalinvesteringssektorn medger då sammantaget sett jämförelsevis små fördelar. Här bör man dock beakta lagstiftarens grundläggande problem med att finna en balans mellan regleringen av finansmarknaden och att tillåta fri aktivitet på marknaden: en tungrodd reglering som ska trygga konsumenternas tilltro till finansmarknaden kan försvåra den reglerade verksamheten på ett sätt som inte är optimalt. Analogt kan en alltför lätt reglering leda till oönskade bieffekter av att investerare mister förtroendet.
Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna gör det möjligt att nå de ovan beskrivna målen för att förbättra investerarnas ställning. Men eftersom innehållet i de tekniska standarderna på nivå 2 fortfarande inte är preciserat till alla delar är det oklart om de föreslagna bestämmelserna är ändamålsenliga i det avseendet.