1. Lagen om ombud för obligationsinnehavare
2 kap. Utseende av ombud för obligationsinnehavare samt ombudets oberoende, ombudets verksamhet och ombudsavtalets bindande verkan
4 §. Utseende av ombud och ombudets oberoende.
Enligt 1 mom. ska det, om inte något annat har avtalats, i ett ombudsavtal bestämmas att det för obligationsinnehavarna ska utses ett ombud som är oberoende i förhållande till obligationsinnehavarna. Till följd av ordalydelsen är paragrafen delvis oklar. Läst tillsammans med definitionen av ombudsavtal i 2 § 2 punkten kan man av bestämmelsen få den uppfattningen att det är en presumtionsbestämmelse att ombud ska utnyttjas och att denna bestämmelse ska tillämpas, såvida den inte utesluts genom villkoren i obligationslånet eller andra avtal som avses i 2 § 2 punkten. Av den föreslagna paragrafens ordalydelse framgår det inte heller tydligt till vilken del regleringen är tvingande och till vilken del den är dispositiv.
För klarhetens skull anser utskottet att paragrafen bör delas in i tre moment. I det första momentet föreskrivs om möjlighet att utse ett ombud för obligationsinnehavarna. I det andra momentet föreskrivs att om det beslutas att ett sådant ombud ska utses, ska ombudet vara oberoende, såvida inte annat avtalas. Med hänsyn till verksamhetens natur måste det anses ändamålsenligt att kravet på oberoende är dispositivt och att parterna har rätt att avtala om saken. Det är i synnerhet i samband med lånebaserad gräsrotsfinansiering naturligt att förmedlaren av gräsrotsfinansiering också är ombud för obligationsinnehavarna. Eftersom lagstiftningen på detta sätt möjliggör att också någon som står i beroendeförhållande till emittenten eller den som ordnar emissionen agerar som ombud för obligationsinnehavarna, är det nödvändigt att i paragrafen föreskriva om de förfaranden som ska följas i syfte att identifiera och rapportera intressekonflikter.
Ekonomiutskottet anser att 1 mom. bör få följande lydelse:
”Enligt vad som bestäms i ett ombudsavtal kan det för obligationsinnehavarna utses ett eller flera ombud att i enlighet med avtalet bevaka obligationsinnehavarnas intressen.”
Ekonomiutskottet anser att 2 mom. bör få följande lydelse:
”Om det utses ett ombud för obligationsinnehavarna ska denne vara oberoende i förhållande till emittenten och den som ordnar emissionen, om inte något annat har avtalats i ombudsavtalet.”
Ekonomiutskottet anser att 3 mom. bör få följande lydelse:
”Den som utses till ombud ska till sitt förfogande ha förfaranden för att identifiera och förhindra intressekonflikter. Den som utses till ombud ska innan den tar emot uppdraget uppge alla de omständigheter som kan äventyra oberoendet i förhållande till emittenten och den som ordnar emissionen eller som kan ge anledning till befogade misstankar i detta avseende. Avvikelser från det som föreskrivs i detta moment kan inte avtalas.”
8 §. Ombuds informationsskyldighet.
De i propositionen föreslagna ändringarna i lagförslag 7 rör lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet (749/2012), som upphävts genom en ny lag med samma namn (348/2017). Ekonomiutskottet föreslår därför att det till 8 § i lagförslag 1 fogas ett nytt 3 mom. med följande ordalydelse: ”I lånevillkoren ska anges på vilket sätt de hålls allmänt tillgängliga om de inte finns att tillgå hos ombudet.”
4 kap. Säkerheter och behandling av tillgångar
12 §. Säkerheter för obligationslån.
Enligt 1 mom. 2 meningen är ombudets och säkerhetsagentens verksamhet som säkerhetsinnehavare bindande för tredje man under förutsättning att säkerheten har upprättats på ett giltigt sätt och fullbordats på ett i sakrättslig mening effektivt sätt.
Huruvida realsäkerhet är bindande för utomstående — exempelvis en av emittenten upplåten panträtts effektivitet i förhållande till borgenärerna — bestäms utifrån allmänna sakrättsliga regler. Exempelvis kan besittningen av ett pantobjekt överlåtas till tredje man, till exempel ett ombud för obligationsinnehavare eller en säkerhetsagent, som innehar pantobjektet för panthavarens räkning. Huruvida åtgärder som ombudet vidtar i fråga om säkerheten är bindande för obligationsinnehavarna bestäms utifrån 6 § 3 mom. i lagförslaget. Ett ombudsavtal och därigenom ombudets åtgärder är enligt 5 § i lagförslaget bindande också för framtida obligationsinnehavare samt för obligationsinnehavarnas borgenärer. Den särskilda bindande verkan för tredje man, som eftersträvas exempelvis genom bestämmelsen i 12 § 1 mom. 2 meningen, är därför oklar. Det bör också observeras att den ställda säkerheten inte nödvändigtvis utgör realsäkerhet utan också kan vara till exempel en borgensförbindelse. Vidare kan man till ett ombuds och en säkerhetsagents uppgifter hänföra också åtgärder som anknyter till realsäkerhet, även om säkerheten inte har ”fullbordats på ett i sakrättslig mening effektivt sätt”. Till ombudets eller säkerhetsagentens uppgifter kan exempelvis höra att driva talan angående överlåtelse av besittningen av pantobjekt mot sådana säkerhetsställare som har lämnat en pantförbindelse men inte överlåtit besittningen av pantobjektet till ombudet på det sätt som förbindelsen kräver.
Ekonomiutskottet anser att 12 § 1 mom. 2 meningen i lagförslaget måste strykas.
5 kap. Anlitande av säkerhetsagenter vid kollektiva finansieringsarrangemang med säkerhet
14 §. Bindande verkan och oåterkallelighet av de rättigheter som en säkerhetsagent har i egenskap av säkerhetsinnehavare.
På samma grunder som för 12 § 1 mom. 2 meningen föreslår utskottet att 14 § 1 mom. ändras enligt följande:
”Vid ett kollektivt finansieringsarrangemang med säkerhet har säkerhetsagenten rätt att för borgenärernas gemensamma räkning utöva alla rättigheter som tillkommer en säkerhetsinnehavare, om inte något annat har avtalats. I fråga om den bindande verkan för kollektiva finansieringsarrangemang med säkerhet och säkerhetsagentens åtgärder tillämpas vad som föreskrivs i 5 och 6 § i denna lag.”
6 kap. Rätt att verka som ombud för obligationsinnehavare
15 §. Registreringsskyldighet och registeranmälan.
Enligt propositionen måste ombudet för obligationsinnehavare i vissa fall vara en näringsidkare som är registrerad som ombud i Finansinspektionens register över ombud för obligationsinnehavare. Lagens 16 § föreskriver om undantag från registreringsskyldigheten.
Registreringsskyldigheten är motiverat bland annat med hänsyn till investerarskyddet. Eftersom gräsrotsfinansiering typiskt är verksamhet där investerarna är konsumenter som inte har någon faktisk möjlighet att påverka innehållet i ombudsavtalet, är det enligt ekonomiutskottet inte ändamålsenligt att de ombud som anlitas vid lånebaserad gräsrotsfinansiering inte skulle vara registreringsskyldiga.
Därför föreslår utskottet att det till 15 § fogas ett nytt 2 mom. med följande lydelse:
”En näringsidkare får verka som ombud i sådan lånebaserad gräsrotsfinansiering som avses i lagen om gräsrotsfinansiering endast om näringsidkaren i enlighet med detta kapitel har blivit registrerad som ombud i det offentliga register som Finansinspektionen för över ombud för obligationsinnehavare.”
Därigenom blir föreslagna 15 § 2 och 3 mom. i propositionen 3 och 4 mom.
16 §. Undantag från registreringsskyldigheten.
Enligt propositionen gäller registreringsskyldigheten inte lånebaserad gräsrotsfinansiering där det samlas in mindre än 5 miljoner euro i kapital. Med hänsyn till att det är mycket sannolikt att samma aktörer är ombud i flera olika gräsrotsfinansieringsprojekt är det enligt utskottets uppfattning inte relevant med avseende på registreringsskyldigheten att ett enskilt gräsrotsfinansieringsprojekt underskrider 5 miljoner euro. Utskottet föreslår att 3 mom. utgår.
Med tanke Finansinspektionens tillsyn ser utskottet det dock som viktigt att också de aktörer som med stöd av denna paragraf är befriade från den registreringsskyldighet som avses i 15 § anmäler till Finansinspektionen att de agerar som ett sådant ombud som avses i lagen. Därför föreslår utskottet att det till 16 § fogas en ny bestämmelse med följande lydelse:
”Ett i 1 mom. avsett ombud som beviljats auktorisation av Finansinspektionen eller är registrerat i det register som förs av Finansinspektionen ska till Finansinspektionen anmäla när ombudet börjar eller slutar verka som ett sådant ombud för obligationsinnehavare som avses i denna lag.”
Bestämmelsen blir paragrafens 3 mom.
17 §. Uppgifter som ska föras in i registret och anmälan om ändringar.
På grund av det nya 2 mom. som föreslås bli fogat till 15 § måste paragrafens hänvisning till 15 § 2 mom. ändras till 15 § 3 mom.
7 kap. Tillsyn och påföljder
20 §. Tillsyn.
Enligt inkommen sakkunnigutredning kan det bemyndigande att meddela föreskrifter som i 4 mom. föreskrivs för Finansinspektionen var problematiskt till följd av dess allmänna natur. Utskottet föreslår därför att momentet stryks.
Enligt bestämmelsen kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om avslutande av ett ombuds affärsverksamhet till följd av avregistrering. Enligt detaljmotiven till paragrafen kan föreskrifter behöva utfärdas till exempel när ett ombud har försatts i konkurs eller har avregistrerats på grund av lagstridigt förfarande. Vidare sägs i motiven att eftersom det antas att endast några ombud kommer att finnas på marknaden, kräver en avregistrering antagligen fallspecifik prövning, varför det inte närmare behöver föreskrivas om detta i lagen.
Ekonomiutskottet påpekar att enligt grundlagens 80 § 2 mom. kan myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Dessutom ska tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande vara exakt avgränsat.
Bemyndiganden för myndigheter att meddela föreskrifter begränsas också av bestämmelsen om området för lag i 80 § 1 mom. i grundlagen. Där föreskrivs att bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag ska utfärdas genom lag (GrUU 35/2005 rd). Lagstiftningsmakt ska enligt den princip som framgår av bestämmelserna i 80 § i grundlagen i allmänhet inte delegeras till en lägre myndighetsnivå än ett ministerium. Andra myndigheter kan endast i undantagsfall bemyndigas att utfärda rättsnormer (GrUB 10/1998 rd, s. 22/I). Ett särskilt skäl att i lag ge en myndighet behörighet att utfärda föreskrifter föreligger enligt propositionen till grundlagen närmast när det är fråga om en sådan teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning (RP 1/1998 rd, s. 134/I).
Av propositionen framgår inte heller klart exakt vad Finansinspektionen skulle kunna utfärda närmare föreskrifter om. Ekonomiutskottet påpekar att grunderna för prövningsrätten inte kan bestämmas utifrån Finansinspektionens föreskrifter. Bemyndigandet att meddela föreskrifter verkar inte vara så exakt avgränsat som grundlagen kräver. Utskottet föreslår därför att 4 mom. stryks.
21 §. Tillhandahållande av information.
Under sakkunnigutfrågningen fästes det uppmärksamhet vid att paragrafens ordalydelse är oklar bland annat med hänsyn till offentlighetslagstiftningen. Utskottet föreslår att ordalydelsen ändras så att paragrafen i sin helhet lyder som följer:
1 mom.: ”Var och en har rätt att genom att ange företags- och organisationsnummer, firma eller bifirma för ett företag få uppgifter om företaget ur registret. Uppgifter om de anmälningsskyldiga som införts i registret kan också sökas samlat på grundval av näringsverksamhet.”
2 mom.: ”Trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) får uppgifter om en fysisk persons namn och födelsetid lämnas ut ur registret i form av utskrifter, genom teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form eller göras allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät. Personuppgifter ska i ett elektroniskt datanät endast kunna sökas som enskild sökning.”
3 mom.: ”Följande uppgifter i registret ska Finansinspektionen dock hålla allmänt tillgängliga med hjälp av ett elektroniskt datanät:
näringsidkarens namn och firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer eller någon annan motsvarande beteckning, huvudkontor och besöksadress till de verksamhetsställen där det bedrivs ombudsverksamhet,
namnet på verkställande direktören och dennes ställföreträdare, på medlemmar och ersättare i styrelsen och jämförbara organ och på ansvariga bolagsmän,
registreringsdatum,
offentliga varningar som meddelats anmälaren samt ordningsavgifter och påföljdsavgifter som påförts anmälaren och sådana förbud som förenats med vite.”
4 mom.: ”Finansinspektionen får lämna ut uppgifter om personbeteckningens slutled ur registret endast om utlämnandet uppfyller kraven i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. För att uppgifter om personbeteckningens slutled ska lämnas ut ur registret krävs det att den som ber om uppgifterna ger Finansinspektionen en utredning om att de skyddas på ett ändamålsenligt sätt.”
22 §. Straffbestämmelser.
Den föreslagna straffbestämmelsen gäller verksamhet som ombud i strid med registreringsskyldigheten i 15 §. Med tanke på konsekvensen i regleringen ser utskottet det som behövligt att hänvisningen till 16 § 1 mom. stryks. Paragrafen får därmed följande lydelse: ”Den som uppsåtligen i strid med 15 § 1 mom. är verksam som ombud utan att vara registrerad ska, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för ombudsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.”
23 §. Skadeståndsskyldighet.
Ekonomiutskottet föreslår att ordföljden i 3 mom. ändras för att förbättra läsbarheten. Ordalydelsen i 3 mom. blir därmed som följer: ”På jämkning av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga tillämpas 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974).”