1. Lagen om ändring av kärnenergilagen
7 i §. Personal.
Utskottet föreslår att 7 i § 7 mom. kompletteras med en hänvisning till 19 § 1 mom. 1 punkten i säkerhetsutredningslagen. Hänvisningen är befogad eftersom en normal säkerhetsutredning kan behövas för vissa personer som till exempel ansvarar för skyddsarrangemangen vid en kärnanläggning. Det kan röra sig om personer som avses i 1 punkten.
7 m §. Säkerhetspersoner.
Utskottet föreslår att 4 mom. 2 punkten kompletteras så att den kräver att säkerhetspersonerna avlägger de årliga praktikkrav och nivåprov som gäller användningen av de maktmedelsredskap som de bär. Bestämmelsen får följande lydelse:
”2) tillräcklig utbildning i grunderna för legitimiteten i att använda maktmedel, iakttagandet av dessa grunder i praktiska situationer och i användningen av behövliga maktmedelsredskap samt avklarad årlig praktik med tillhörande nivåprov i fysiska maktmedel och maktmedelsredskap,”
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att bestämmelserna måste kompletteras när det gäller situationer där en säkerhetsperson inte längre uppfyller de föreskrivna förutsättningarna eller har handlat lagstridigt i sina uppgifter. Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt 6 mom. med följande lydelse:
”Tillståndshavaren ska utan dröjsmål sluta anlita personen som säkerhetsperson om han eller hon inte uppfyller villkoren enligt denna lag.”
7 n §. Principer som ska följas i säkerhetspersoners uppgifter samt säkerhetspersoners befogenheter.
Utskottet anser att det är nödvändigt att precisera befogenheterna i fråga om obemannade luftfartyg särskilt i samband med transporter och lagring i samband med transporter. Utskottet föreslår att 7 n § 4 mom. kompletteras med en bestämmelse om att andra befogenheter än de som föreskrivs i 7 v § får utövas vid tryggande av transporten och lagringen av kärnämnen eller kärnavfall i syfte att avvärja ett direkt hot mot dessa. Den befogenhet som avses i 7 v § är avsedd att utövas endast på anläggningsområden där luftfart är förbjuden. På andra områden utövas motsvarande befogenhet av polisen.
7 t §. Användning av maktmedel och händelserapport.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande förutsatt att befogenheterna att använda maktmedel binds vid nödvändigheten, försvarbarheten och proportionaliteten i användningen av maktmedel. Utskottet föreslår att 7 t § 1 mom. kompletteras så att det sägs ut att de maktmedel som används ska vara nödvändiga, försvarbara och proportionerliga med tanke på situationen och det intresse som ska skyddas.
7 u §. Maktmedelsredskap och användning av skjutvapen.
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att de maktmedelsredskap som är tillåtna i uppgifterna bör specificeras uttömmande i lagen och att 7 u § 2 mom. i lagförslaget bör strykas. Ekonomiutskottet föreslår att 2 mom. stryks, varvid numreringen av de övriga momenten i propositionen ändras. Utskottet anser dock att bestämmelserna inte får leda till att nuläget försämras ur kärnsäkerhetssynpunkt och föreslår därför att 7 u § 1 mom. kompletteras i fråga om förteckningen över tillåtna maktmedelsredskap.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om maktmedelsredskap. Ekonomiutskottet föreslår att bestämmelsen kompletteras med en uttömmande förteckning över de lindrigare maktmedelsredskap som är tillåtna enligt 7 u § 1 mom. i lagförslaget. Därmed får 7 u § 1 mom. följande lydelse:
”Maktmedelsredskap som säkerhetsperson får använda är utöver fysiska maktmedel skjutvapen enligt 2 § i skjutvapenlagen (1/1998), gasspray som avses i 11 § i den lagen, handbojor av plast och stål, högst 70 cm långa batonger, teleskopbatong, i 7 n 3 mom. 1 punkten i denna lag avsedda hundar som utbildats för att användas som maktmedel, tryckluftsdriven projektilavfyrare, elpistol, midjefängsel och fotfängsel.”
Den gällande lagen föreskriver bara om rätten att använda maktmedelsredskap, men det finns inga bestämmelser om maktmedelsredskap som säkerhetspersoner får använda. Den mest exakta definitionen av maktmedelsredskap finns för närvarande i tillståndshavarnas säkerhetsreglemente. Innan Strålsäkerhetscentralen godkänner reglementet krävs det också ett brett förfarande med myndighetsutlåtanden i delegationen för skyddsarrangemang på kärnenergiområdet. I delegationen är bland annat inrikesministeriet, Polisstyrelsen, den lokala polisen, försvarsministeriet, Gränsbevakningsväsendet och Tullen representerade. Trots vad som i lagen godkänns som maktmedelsredskap får tillståndshavaren använda endast sådana maktmedelsredskap som presenteras och godkänns i säkerhetsreglementet. De maktmedelsredskap som godkänts för säkerhetspersonerna i säkerhetsreglementet återspeglar således den hotbild av kärnenergiområdet som Skyddspolisen har utarbetat och utifrån vilken Strålsäkerhetscentralen i enlighet med 146 § i kärnenergiförordningen (161/1988) fastställer en dimensionerande hotbeskrivning. Hotnivån kan förändras snabbare än det skulle vara möjligt att ändra lagstiftningen.
Regeringen föreslår att tillåtna maktmedelsredskap ska vara de maktmedelsredskap som avses i bestämmelsen. De tillåtna maktmedelsredskapen är delvis desamma som de maktmedelsredskap som fastställs för väktare i lagen om privata säkerhetstjänster (1085/2015), och motsvarar i fråga om individualiseringen i den nu föreslagna formen definitionerna i 18 § i den lagen.
Utöver de maktmedelsredskap som godkänts för väktare ska det föreskrivas om användning av hundar som maktmedelsredskap. För att en hund ska få användas som maktmedel ska den med godkänt resultat ha genomgått utbildning enligt de krav som Polisyrkeshögskolan har fastställt. Andra maktmedelsredskap som avses i bestämmelsen och vars egenskaper och verkningar när de används på behörigt sätt är lindrigare än skjutvapens är tryckluftsdriven projektilavfyrare, elpistol, midjefängsel och fotfängsel.
Med undantag för skjutvapen och gassprayer är maktmedelsredskapen inte definierade i lagstiftningen. De formuleringar som föreslås i bestämmelsen kan dock anses specificera de avsedda maktmedelsredskapen tillräckligt entydigt och lämnar inte rum för tolkning. I lagförslaget används de termer som polisen officiellt använder för maktmedelsredskapen i fråga.
Projektilavfyrare avfyrar projektiler som liknar färgkulor. Skottvidden är cirka 70 meter. Projektilerna kan innehålla till exempel målarfärg eller aktiva substanser som används i gassprayer. Avfyraren lämpar sig till exempel för situationer där elpistoler och gassprayer inte har tillräckligt lång skottvidd. Som maktmedelsredskap är projektilavfyraren godkänd för att användas av polis som lindrigare maktmedelsredskap än skjutvapen.
Elpistoler är maktmedelsredskap godkända att användas av polisen. De kan till exempel med hjälp av kvävegas avfyra två nålar på cirka fem meters avstånd. När nålarna träffar målpersonen har de förlamande effekt, så att personen upphör med motståndet eller förhindras att göra motstånd.
Ett midjefängsel är ett maktmedelsredskap godkänt att användas av polisen. Det är ett bälte som fästs runt målpersonens midja. På båda sidorna finns handbojor i stål som fästs runt handlederna och hindrar att händerna används fritt. Bältet har också en rem som som hindrar personen från att springa men inte i övrigt hindrar honom eller henne från att röra sig gående. Bältet kan användas i stället för att personen beläggs med bojor i situationer där man till exempel blir tvungen att vänta på att polisen kommer till platsen efter gripandet.
Fotfängsel är för polisen godkända fängsel som är större än vanliga handbojor och som kan fästas runt benen på en gripen person för att förhindra att personen flyr eller gör motstånd till exempel genom att sparka. I vissa exceptionella situationer blir man också tvungen att använda fotfängsel i stället för handbojor på grund av målpersonens fysiska egenskaper.
Innan polisen godkänner maktmedelsredskap för myndighetsbruk ska det göras en konsekvensbedömning på tillbörligt sätt. I 7 u § 1 mom. föreslås som godkända maktmedelsredskap för säkerhetspersoner endast sådana maktmedelsredskap som polisen godkänt för myndighetsbruk och vars eventuella verkningar redan har bedömts på behörigt sätt.
Alla maktmedelsredskap som specificeras i momentet ska dock inte automatiskt stå till säkerhetspersoners förfogande hos tillståndshavaren, utan tillståndshavaren ska i enlighet med 7 o § fastställa i säkerhetsreglementet vilka maktmedelsredskap som får användas. Således ska anpassningen av maktmedelsredskapen till behovet bedömas utifrån tillståndshavarens förslag och godkännas av Strålsäkerhetscentralen, inrikesministeriet och delegationen för skyddsarrangemang på kärnenergiområdet innan redskapen får användas. Dessutom ska säkerhetspersoner ha tillräcklig utbildning i användningen av maktmedelsredskapet i fråga. Detta gäller även verksamheten som hundförare och repetitionsutbildning i samband med detta. I fråga om utbildningen gällande samtliga maktmedelsredskap krävs det redan nu antingen att man genomgått sådan utbildning som i fråga om redskapet föreskrivs för väktare eller att man genomgått utbildning som polisen kräver för det. Dessutom tillkommer eventuella krav på repetitionsutbildning.
7 w §. Hälsoundersökningar och anmälningsrätten för en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.
På grundval av en utredning anser utskottet att 7 w § 3 mom. 2 punkten är onödig. Syftet med paragrafen är att tillståndshavaren inte ska få information om diagnoser gällande säkerhetspersoner eller personer som arbetar som kärnkraftverksoperatörer i kärnkraftverkets kontrollrum, utan bara om att personen inte lämpar sig för uppgiften. Därför är det onödigt att i läkarens anmälan inkludera information om vilka ytterligare åtgärder som föreslås. Utskottet föreslår att punkten stryks och att de tekniska ändringar som följer av detta görs i momentets struktur.
I den första meningen i 7 w § 5 mom. i propositionen står det att uppgifterna ”kan lämnas genom en teknisk anslutning, på annat sätt i elektronisk form eller muntligen”. Enligt utredning har syftet med meningen varit att helt enkelt föreskriva att anmälan också kan göras i elektronisk form och inte bara muntligt eller skriftligt på papper. Eftersom ett elektroniskt anmälningssätt numera anses vara jämförbart med andra skriftliga sätt, kan bestämmelsen i första meningen strykas då den är onödig. I analogi med detta föreskrivs det till exempel inte i lagen om transportservice (2017/320) hur motsvarande anmälningar ska lämnas in.
7 x §. Utbildning av säkerhetspersoner i användning av maktmedel.
I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att ekonomiutskottet bör komplettera 7 m § i lagförslaget exempelvis så att den kompletterande utbildning som krävs för bärande och användning av maktmedelsredskap ges till exempel av en utbildningsanordnare som godkänts som utbildare i användningen av maktmedel och som skytteinstruktör och som avses i lagen om privata säkerhetstjänster. I bestämmelsen bör det dessutom förutsättas att säkerhetspersonalen avlägger de årliga praktikkrav och nivåprov som gäller användningen av de maktmedelsredskap som de bär. På grund av regleringens struktur föreslår ekonomiutskottet en ny 7 x § om utbildningskrav. Dessutom kompletteras 7 m § med en hänvisning till övningar och nivåprov som gäller användning av maktmedel. Den nya 7 x § får följande lydelse:
”Den kompletterande utbildning som krävs för användning av fysiska maktmedel samt bärande och användning av maktmedelsredskap för säkerhetspersoner som avses i 7 m § ska ges av en i lagen om privata säkerhetstjänster (1085/2015) avsedd utbildningsanordnare som godkänts som utbildare i användningen av maktmedel och som skytteinstruktör. I fråga om andra maktmedel än fysiska maktmedel och sådana maktmedelsredskap som väktare enligt lagen om privata säkerhetstjänster har rätt att använda, ges utbildningen av polisen eller av en utbildare som har rätt att utbilda personer i användningen av maktmedelsredskapen i fråga.”
23 §. Handläggning av ansökan om tillstånd.
Enligt uppgift syftar den föreslagna bestämmelsen till att harmonisera kärnenergilagen med förvaltningslagen. Därför föreskriver bestämmelsen om en minimitid på 14 dygn i enlighet med förvaltningslagen. Men detta har inte ansetts räcka till i alla situationer, så därför föreslås bestämmelsen ange ett intervall. Utskottet anser det vara viktigt att en längre tidsfrist för hörande ska gälla för projekt av stor betydelse eller omfattning. Men utskottet menar att detta tillräckligt tillgodoses av att förvaltningslagen föreskriver att om en tidsfrist för överklagande eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från det att handlingen delgavs, ska kungörelsen och handlingen hållas framlagda för allmänheten tills tidsfristen går ut. Den föreslagna formuleringen i propositionen, enligt vilken handlingen ska hållas framlagd högst 30 dygn, kunde ge en vilseledande bild av att 30 dygn är maximitiden för att ha kungörelsen framlagd. Formuleringen kunde ge en vilseledande bild av att kungörelsen inte kan vara framlagd längre än så heller i sådana situationer där tiden för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från det att handlingen delgavs.
Ekonomiutskottet föreslår följaktligen att bestämmelserna harmoniseras med de allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelserna så att maximitiden på ”högst 30” dygn stryks i bestämmelsen.
Dessutom föreslår utskottet att bestämmelserna om kungörelse i 5 mom. preciseras genom en hänvisning till att kungörelsen dessutom ska offentliggöras i kommunen i fråga enligt följande: ”Information om kungörelsen ska publiceras i kommunen. Bestämmelser om kommunala tillkännagivanden finns i 108 § i kommunallagen (410/2015)."