Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.
Bakgrund
Propositionen ingår som ett led i höjningarna av punktskatten på tobak enligt regeringsprogrammet för statsminister Juha Sipiläs regering. Målet är att få in totalt 270 miljoner euro mer i skatteintäkter under regeringsperioden. Den anknyter till regeringens skattepolitiska riktlinjer och syftet är att flytta fokus från beskattning av arbete och företagande till i synnerhet miljöskatter. Propositionen bidrar dessutom till regeringsprogrammets mål att minska hälso- och välfärdsskillnaderna, för rökning och åtföljande skador är vanligast i lågutbildade och ekonomiskt utsatta befolkningsgrupper. Målet att höja priserna på tobaksvaror och minska rökningen är alltså ett sätt att minska skillnaderna i rökvanor mellan olika socioekonomiska grupper och de hälsoskillnader detta i sin tur ger upphov till.
Propositionen gäller åren 2016 och 2017, då avsikten är att i fyra omgångar höja punktskatten på tobak med sammanlagt 24 procent i genomsnitt. Den första höjningen ska träda i kraft vid ingången av nästa år, följande höjningar med ett halvt års mellanrum och den sista den 1 juli 2017. Syftet är att en proposition som gäller 2018 och 2019 ska lämnas separat senare.
Propositionen ligger i linje med de egentliga höjningsgrunder som generellt har tillämpats på senare år i ändringar av lagen om tobaksaccis. Höjningarna inriktas alltså på skatt per enhet för tobaksvaror, med undantag av cigarrer och cigariller, för vilka det tas ut en värderelaterad skatt som utgår från detaljhandelspriset. Höjningarna gäller dock även dessa. Vidare höjs minimiskatten per enhet på cigaretter och finskuren tobak avsedd att rullas till cigaretter, och höjningen avser i synnerhet produkter som är billigare än genomsnittet. Avvägningen spelar en roll eftersom ungefär hälften av alla skattebelagda cigaretter berörs av minimiskatt. För sin del garanterar minimiskatten att också skatten på de billigaste produkterna kan hållas tillräckligt hög i ett hälsopolitiskt perspektiv.
Höjningarna av punktskatten på tobak förmodas bli direkt märkbara i priserna. De höjningar som nu föreslås för åren 2016—2017 kommer att höja priset på billiga cigaretter med ca 1,14 euro och på dyra cigaretter med ca 1,12 euro per ask. Priset stiger därmed med en femtedel jämfört med nuläget. Priset på rulltobak stiger analogt med ca 1,04 euro per påse på 30 g. De här två produktkategorierna är centrala när det gäller skatteinflöde och användning av tobaksprodukter. Därför är ändringarna i priserna på dem väsentliga i propositionen.
Statens skatteintäkter beräknas öka med ca 135 miljoner euro på årsnivå till följd av ändringarna. Effekten på intäkterna väntas dock infalla fullt ut först 2018. Skatteintäkterna de två kommande åren blir betydligt mindre än så på grund av att höjningarna genomförs i flera omgångar, skatteredovisningen sker i perioder och de skattskyldiga bereder sig på höjningarna i förväg. Nästa år räknar man därför med ca 35 miljoner euro i intäkter och beräkningen för 2017 är ca 67 miljoner euro.
Utskottets ståndpunkt
Utskottet anser att upplägget i propositionen och det stegvisa ikraftträdandet av höjningarna är motiverade. Även om höjningarna fokuseras på skatten per enhet kommer lagen om tobaksaccis att behålla sin uppbyggnad och kombinationen av de tre skatteelement som nämns ovan. Det betyder att det fortfarande kommer att finnas möjlighet att effektivt ta ut skatt på tobaksvaror i alla priskategorier. Att höjningarna genomförs stegvis bidrar för sin del till att de enskilda ändringarna är moderata. Det är viktigt för att myndigheterna ska ha så bra kontroll som möjligt över resandeinförseln och tobakssmugglingen.
Å andra sidan bör det beaktas att punktskatten på tobak i snabb takt har höjts 2009, 2010, 2012, 2014 och 2015. Skattebelastningen på cigaretter har under den här tiden ökat med 57 procent i genomsnitt och på finskuren tobak avsedd att rullas till cigaretter med så mycket som 112 procent. Priset på cigaretter har i analogi stigit med ca 43 procent och priset på rulltobak med ca 80 procent.
Märk väl att beslutet om de föreslagna höjningarna måste fattas utan vetskap om vilka effekter de höjningar som trädde i kraft vid ingången av det här året har fått. Det enda man vet är att höjningarna märks i priserna. I motiveringen till propositionen står det också att resandeinförseln har ökat med 14 procent på årsnivå enligt de färskaste uppgifterna för i år. I övrigt har andelen obeskattade tobaksvaror i konsumtionen varit relativt stabil, i fråga om till exempel cigaretter ca 13–15 procent 2014.
Tullen har påpekat att de föreslagna och de kommande höjningarna sannolikt kommer att öka trycket på ökad illegal import och resandeinförsel. Den nya tobakslagen som träder i kraft nästa år skärper dessutom importrestriktionerna ytterligare, vilket kan leda till ökad efterfrågan på illegala tobaksvaror.
Ändringen kan enligt Tullen rentav påverka skatteinflödet negativt, om man inte får kontroll över det här med hjälp av övervakning och brottsbekämpning. Sverige i slutet av 1990-talet är ett varnande exempel som visar hur svårt det är att återställa den lagliga marknaden om den en gång gått förlorad till följd av en alltför drastisk engångshöjning. Dessutom står det klart att en illegal marknad leder till sämre produktkontroll och sämre kontroll av åldersgränser, en snedvriden konkurrens och bättre premisser för organiserad brottslighet. Därför ser utskottet det som nödvändigt att konsekvenserna av propositionen aktivt bevakas och att Tullen får tillräckliga resurser för övervakning.
Vid behandlingen av propositionen väcktes också frågan om det behövs lagstiftning som begränsar de skattskyldigas möjligheter att lagra tobak på förhand. Här rör det sig om att skattskyldiga frisläpper en betydande mängd produkter för konsumtion innan den förestående skattehöjningen. Då har de höjda punktskatterna ännu inte gällt för produkterna. En skatteplanering av det här slaget är i viss mån typisk för alla punktskatter men särskilt för punktskatten på tobak. Mängden förhandslagrade produkter inom tobaksindustrin har varierat mellan 20 och 50 procent av cigarettkonsumtionen följande år, när man i normala fall lämnar över cirka 10 procent av hela årets behov för konsumtion i decemberMinister Rinnes svar den 25 mars 2015 på det skriftliga spörsmålet SS 1199/2014 rd – Lasse Hautala.
Också tobaksbolagen har önskat begränsningar i förhandslagringen, för de tvingas delta i lagringen bara för att behålla sin position i konkurrensen på marknaden. De får inga ekonomiska vinster själva, eftersom tobaksvaror måste säljas till det angivna priset vid överlåtelsen. Förhandslagring leder bara till högre kostnader inom branschen och fördröjer skatteinflödet betydligt, vilket också framgår av den förväntade avkastningen av den här propositionen. I det här avseendet ligger det i allas intresse att lagringen begränsas.
I propositionsmotiven står det att det är oklart hur EU-rätten ställer sig till en begränsning. I somras väckte kommissionen talan mot Portugal, som infört en liknande begränsning. Det här bottnar i det faktum att det i EU-lagstiftningen inte finns någon bestämmelse som ger medlemsstaterna rätt att begränsa överlåtelse av tobaksvaror av fiskala skäl. Finansministeriet har ansett det befogat att följa upp behandlingen av målet och utifrån det avgöra vilka åtgärder som kan och behöver vidtas. Om det visar sig vara möjligt att göra ändringar och om ändringarna ska skrivas in i den nationella lagstiftningen menar ministeriet att de bör genomföras som ändringar i förfaranden och inte i anknytning till förslag om skattehöjningar.
Frågan om det finns möjlighet att begränsa förhandslagring av tobaksvaror är enligt utskottet viktig. Finansutskottet förutsätter att finansministeriet lämnar utskottet en utredning när kommissionens talan har avgjorts. Utifrån avgörandet bör det också bedömas hur man lämpligast kan gå vidare med frågan.
Lagmotionen
Utskottet föreslår att lagmotion LM 13/2015 rd förkastas.