Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med ändringar. Ändringarna är närmast tekniska och förtydligande. 

Bakgrund

Syftet med propositionen är att genomföra rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (nedan kallat direktivet mot skatteflykt) till den del det är fråga om bestämmelser om utflyttningsbeskattning. 

Direktivet mot skatteflykt innefattar ett flertal åtgärder som är avsedda att skydda staternas skattebaser. Åtgärderna gäller förutom utflyttningsbeskattningen även skattebehandlingen av hybrid-arrangemang, så kallade bassamfund och bestämmelserna om begränsning av ränteavdrag. Direktivet har också en allmän bestämmelse om skatteflykt där regleringen anknyter till en nationell bestämmelse som redan är i kraft. Direktivet har genomförts nationellt utom vad gäller utflyttningsbeskattning och hybridarrangemang. De redan gällande bestämmelserna blev tillämpliga vid ingången av 2019. 

Direktivet har sin bakgrund i det av OECD år 2013 startade projektet mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS, dvs. Base Erosion and Profit Shifting), vars syfte var att begränsa den urholkning av skattebasen för samfundsskatten som följer av aggressiv skatteplanering och skattekonkurrens mellan staterna. Slutrapporten för projektet publicerades i september 2015. 

Lagstiftningsmetod

I propositionen föreslås det att direktivet genomförs genom innehållsmässiga ändringar i gällande nationella lagar. Den föreslagna regleringen följer noggrant direktivets bestämmelser och har genomförts med iakttagande av minimikraven i direktivet. Utskottet understöder den valda regleringsmodellen, även om en del av de sakkunniga förhöll sig kritiska till att genomförandet sker utifrån minimikraven. Andra sakkunniga understödde å sin sida en minimireglering. 

Tillämpningsområde

Fysiska personers och dödsbons andel av en näringssammanslutnings resultat indelas på grundval av nettoförmögenheten i förvärvsinkomst och kapitalinkomst och beskattas enligt detta. En utvidgning av utflyttningsbeskattningen så att den omfattar även personbolag skulle innebära att också inkomst som beskattas som förvärvsinkomst omfattas av skattskyldigheten och förfarandet för betalningsanstånd enligt direktivet. Det kan enligt utskottet inte anses vara ändamålsenligt i detta skede. Att fastställa andelen utflyttningsbeskattning och tillämpa förfarandet för betalningsanstånd skulle vara svårare utifrån en progressiv beskattning än utifrån en proportionell beskattning av samfund. 

Under sakkunnigutfrågningen framfördes det att det över huvud taget finns få situationer där bestämmelserna om utflyttningsbeskattning kan tillämpas på det sätt som nämns ovan. Bestämmelserna om personbolag skulle i praktiken ha gällt endast utländska sammanslutningars fasta driftställen i Finland samt de situationer där dubbelbeskattning av ett finländskt bolag och ett utländskt fast driftställe undanröjs genom den så kallade undantagandemetoden. 

I denna bedömning bör det också beaktas att det inte är möjligt att omvandla ett aktiebolag till ett personbolag utan direkta skattepåföljder, vilket innebär att en sådan omvandling inte blir lockande för att undgå utflyttningsskatt. 

Av ovan nämnda orsaker anser utskottet att den valda avgränsningen är motiverad. Utskottet ser det dock som viktigt att regeringen följer konsekvenserna av propositionen och den internationella utvecklingen av utflyttningsbeskattningen och bedömer om regleringen bör ändras. Här är det viktigt att beakta direktivets syfte. Syftet med bestämmelserna om utflyttningsbeskattning i EU:s direktiv mot skatteflykt är att trygga medlemsstaternas beskattningsrätt i en situation där skattehemvisten eller medel flyttas bort från medlemsstatens beskattningsrätt utan att det sker någon egentlig överlåtelse som realiserar beskattning. 

Goodwill som skapats i den egna verksamheten

Det är motiverat att göra goodwill som uppkommit i den egna verksamheten till föremål för utflyttningsbeskattning, eftersom Finland i en utflyttningssituation förlorar rätten att beskatta inkomst som inflyter på grund av goodwill. Detta gäller i synnerhet situationer där ett fast driftställes affärsverksamhet flyttas från Finland eller där samfundets skatterättsliga hemvist med stöd av ett skatteavtal anses ha flyttats till en annan stat. Frågan om huruvida goodwill som uppkommit i den egna verksamheten eventuellt ska beaktas som intäkt hänför sig också till gränsöverskridande företagsomstruktureringar där Finland förlorar rätten att beskatta inkomst som i framtiden inflyter på grund av goodwill. 

Skattebehandlingen av det mervärde som uppstått i den egna verksamheten hänför sig förutom till den nu aktuella utflyttningsbeskattningen också till den skattemässiga behandlingen av upplösning. I fråga om upplösning har det i rättspraxis ansetts att det mervärde som skapats i den egna verksamheten inte är en sådan tillgång som avses i 51 d § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och att det inte medför beskattningsbar inkomst för det samfund som upplöses. I fråga om tillgångar som avses i 52 e § 3 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet har det i rättspraxis också ansetts att de vid en gränsöverskridande fusion inte kan ges större betydelse än vad som i 51 d § om skattebehandling vid upplösning av ett samfund har tillmätts egendomen. Det har grundat sig på att en fusion som inte motsvarar bestämmelserna i lagens 52 a och 52 b § behandlas som upplösning i beskattningen. 

Skattebehandlingen av upplösningen av ett bolag hänför sig å sin sida till bestämmelserna om skattefrihet för aktier som utgör anläggningstillgångar. När bolaget upplöses har den aktieägare som får utdelning i princip för sina aktier betalat ett pris som har påverkats av den goodwill som uppkommit i den egna verksamheten. I en situation där anskaffningsutgiften för en aktie är större än de medel som överförs som utdelning uppstår en upplösningsförlust för aktiens ägare. Rätten till avdrag för upplösningsförlust slopades samtidigt som det år 2004 föreskrevs om skattefrihet för överlåtelsepriset för aktier som utgör anläggningstillgångar och om att anskaffningsutgiften kan dras av i beskattningen. 

Vid bedömningen av hur den goodwill som skapats i den egna verksamheten ska behandlas skattemässigt måste man således beakta en eventuell inverkan på upplösningsförlusten och hur en sådan behandlas i beskattningen. När man utöver det som nämns ovan beaktar tidsfristen för genomförandet av direktivet anser utskottet det motiverat att det i nuläget inte särskilt föreskrivs att den goodwill som skapats i den egna verksamheten ska räknas som inkomst vid utflyttningsbeskattningen. Utskottet anser det dock viktigt att regeringen, på det sätt som sägs i propositionen, i en separat utredning granskar beaktandet av goodwill som inkomst som en helhet med hänsyn till olika företagsomstruktureringar. 

Enskilda anmärkningar

I enlighet med direktivet föreslår regeringen att det i 51 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet ska föreskrivas om godtagande av det värde som använts i den medlemsstat från vilken utflyttningen sker som ingångsvärde, om värdet motsvarar marknadsvärdet. Enligt utskottets uppfattning är det motiverat att precisera bestämmelsen i propositionen så att det i den tydligare konstateras att det värde som används i den medlemsstat från vilken utflyttningen sker ska beaktas, om det motsvarar utflyttningsvärdet. Samtidigt ändras begreppet till den medlemsstat från vilken utflyttningen sker, vilket enligt utskottet bättre beskriver den situation som avses i bestämmelsen. Motsvarande ändringar bör göras i lagförslag 2 och 3. 

Det är motiverat att precisera det föreslagna 50 a § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarande så att det i momentet hänvisas till avtal som ingåtts med den skattskyldiges medlemsstat. Formuleringen motsvarar då den formulering som föreslås i 51 e § 5 mom. och 52 i § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet samt formuleringen i artikel 5.4 andra stycket i direktivet mot skatteflykt. 

Dessutom vill utskottet slopa 50 a § 9 mom. som onödigt, eftersom det med stöd av bemyndigandet i 15 § 1 mom. i lagen om skatteuppbörd också genom förordning kan föreskrivas om förfallodagar för de betalningar som föreslås i propositionen.